Förslag till avgörande av generaladvokat Manuel Campos Sánchez-Bordona föredraget den 10 mars 2022

1 Originalspråk: spanska.

2 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1370/2007 av den 23 oktober 2007 om kollektivtrafik på järnväg och väg och om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 1191/69 och (EEG) nr 1107/70 (EUT L 315, 2007, s. 1).

3 Lagen om kollektivtrafik (RT I, 23.03.2015, 2), i den lydelse som är tillämplig i det nationella målet (RT I, 30.06.2020, 24). Nedan kallad ÜTS.

4 Vart och ett av dessa företag innehade sedan augusti 2013 respektive mars 2015, licens för persontrafik. Med stöd av dessa tillhandahöll de kommersiell linjetrafik med buss inom landet. Efter att de fusionerats den 29 juli 2019, fortsatte Lux Express Estonia att bedriva verksamheten.

5 Sedan den första begäran framställdes hos ministern, har ersättningsyrkandet ändrats med avseende på dess tidsmässiga omfattning. Det omfattar nu perioden mellan den 1 januari 2016 och den 31 januari 2020.

6 Enligt den estniska regeringen (punkterna 7–9 i dess skriftliga yttrande) bär de privata företagen själva affärsrisken när de tillhandahåller linjetrafik fritt och de avgör själva vilka linjer de ska trafikera och ansöker om licens för att få göra det. Om någon linje inte är ekonomiskt attraktiv för de kommersiella trafikföretagen men är av intresse för användarna, fastställer den behöriga myndigheten en allmän trafikplikt genom att ingå ett avtal om allmän trafik. Dessa avtal tilldelas normalt genom ett upphandlingsförfarande där villkoren för tillhandahållandet av trafiken och aktuellt stöd anges.

7 Punkt 9 i detta förslag till avgörande.

8 Artikel 2 e i förordning nr 1370/2007. Skäl 5 har en liknande lydelse: Många landbaserade persontransporttjänster av allmänt ekonomiskt intresse kan i dag inte tillhandahållas kommersiellt. Medlemsstaternas behöriga myndigheter bör kunna ingripa för att se till att dessa tjänster tillhandahålls. För att säkerställa tillhandahållandet av kollektivtrafik kan myndigheterna bland annat bevilja kollektivtrafikföretagen ensamrätt, bevilja dem ekonomisk ersättning och fastställa allmänna bestämmelser för bedrivande av kollektivtrafik som är tillämpliga på samtliga företag.

9 Artikel 1.1 i förordning nr 1370/2007.

10 Dessa begrepp definieras i artikel 2 i respektive 2 l i förordning nr 1370/2007. Ett avtal om allmän trafik bekräftar att en behörig myndighet och ett kollektivtrafikföretag har enats. En allmän bestämmelse innebär en åtgärd som utan diskriminering tillämpas på alla kollektivtrafiktjänster av samma slag inom ett givet geografiskt område.

11 Det råder knappast något tvivel om att den estniska lagstiftaren ska anses vara behörig myndighet, i den mening som avses i artikel 2 b i förordning nr 1370/2007.

12 Den estniska regeringens skriftliga yttrande, punkt 11. Enligt den estniska regeringen återspeglar [ÜTS] den estniska författningen och den särskilda omsorg som samhället ägnar familjer med små barn och personer med funktionshinder, vilket innebär att begränsningarna av de grundläggande rättigheterna för detta ändamål ska anses vara berättigade. Lagstiftaren har ett omfattande utrymme för skönsmässig bedömning när det gäller att begränsa grundläggande rättigheter av socialpolitiska skäl. Medgivandet av att det sker en begränsning av sådana rättigheter upprepas på flera ställen: inte bara i punkt 11 (två gånger), utan även i punkterna 12, 22, 49 och 50 i dess skriftliga yttrande.

13 I sin dom av den 14 oktober 2021, Viesgo Infraestructuras Energéticas ( C‑683/19, EU:C:2021:847), slog domstolen fast att en liknande skyldighet var att betrakta som allmän trafikplikt (i den mening som avses i artikel 3.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/72/EG av den 13 juli 2009 om gemensamma regler för den inre marknaden för el och om upphävande av direktiv 2003/54/EG (EUT L 211, 2009,s. 55)), nämligen försäljningsbolagens skyldighet att leverera el till vissa utsatta konsumenter till reducerat pris.

14 I domen av den 14 oktober 2021, Viesgo Infraestructuras Energéticas ( C‑683/19, EU:C:2021:847), fann domstolen att direktiv 2009/72 inte utgjorde hinder för ett system för att finansiera en skyldighet att tillhandahålla allmännyttiga tjänster, bestående i att leverera el till vissa utsatta konsumenter till reducerat pris … utan att det finns någon möjlighet till kompensation (punkt 61).

15 I artikel 3.1 i förordning nr 1370/2007 nämns uttryckligen en motprestation för fullgörande av allmän trafikplikt.

16 Enligt artikel 2 g i förordning 1370/2007 avses med sådan ersättning varje förmån, särskilt ekonomisk, som en behörig myndighet direkt eller indirekt ger med hjälp av offentliga medel under den period den allmänna trafikplikten genomförs eller i anslutning till denna period.

17 Enligt artikel 2 f i förordning nr 1370/2007 avses med ensamrätt ett kollektivtrafikföretags rätt att bedriva viss kollektivtrafik på en sträcka, inom ett nät eller inom ett visst område utan att andra sådana företag har en sådan rätt.

18 Rådets beslut 65/271/EEG av den 13 maj 1965 om harmonisering av vissa bestämmelser som inverkar på konkurrensen vad gäller transporter på järnväg, väg och inre vattenvägar (EGT L 88, 1965, s. 1500; svensk specialutgåva, område 7, volym 1, s. 40).

19 Rådets förordning av den 26 juni 1969 om medlemsstaternas åtgärder i fråga om allmän trafikplikt på järnväg, väg och inre vattenvägar (EGT L 156, 1969, s. 1; svensk specialutgåva, område 7, volym 1, s. 64).

20 Även om reformen genom rådets förordning (EEG) nr 1893/91 av den 20 juni 1991 om ändring i förordning (EEG) nr 1191/69 (EGT L 169, 1991, s. 1; svensk specialutgåva, område 7, volym 4, s. 14) innebar att artikel 1.4 i förordning nr 1191/69 togs bort, behölls artikel 9, vilket innebar att ersättningen för de ekonomiska bördor för transportföretagen som är en följd av att transportpriser och transportvillkor inom persontransporter tillämpas till förmån för en eller flera särskilda befolkningsgrupper.

21 Ersättningsskyldigheten omfattade således inte allmänna prispolitiska åtgärder eller övergripande åtgärder angående taxor och villkor för att åstadkomma strukturmässiga effekter på transportmarknaden eller delar av den. Se dom av den 27 november 1973, Nederlandse Spoorwegen ( 36/73, EU:C:1973:130, punkterna 11–13).

22 Vilken lagts till genom i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/2338 av den 14 december 2016 (EUT L 354, 2016, s. 22).

23 Dessa nämns i skäl 17 i förordning nr 1370/2007.

24 Min kursivering.

25 Se meddelande från kommissionen om tolkningsriktlinjer för förordning (EG) nr 1370/2007 om kollektivtrafik på järnväg och väg (EUT C 92, 2014, s. 1) (nedan kallat kommissionens meddelande), punkt 2.2.3 andra stycket.

26 Dom av den 7 maj 2009, Antrop m.fl. ( C‑504/07, EU:C:2009:290,nedan kallad domen Antrop, punkt 21).

27 I skäl 12 i förordning nr 1370/2007 anges att [u]r gemenskapsrättslig synvinkel har det ingen betydelse om kollektivtrafik tillhandahålls av offentliga eller privata företag.

28 Den estniska regeringen och Lux Express Estonia har olika uppfattning om hur stora de faktiska ekonomiska effekterna av denna åtgärd är. Enligt den estniska regeringen är effekterna begränsade (punkt 15 i dess skriftliga yttrande), medan trafikföretaget menar att åtgärden påverkar dess omsättning i betydande grad.

29 Artikel 4, artikel 6 och bilagan.

30 Domen Antrop, punkt 23: Genom artikel 73 i fördraget har ett undantag från de allmänna regler som normalt är tillämpliga på statligt stöd inrättats vad gäller transporter. Det föreskrivs därvid att stöd som tillgodoser behovet av samordning av transporter eller som innebär ersättning för allmän trafikplikt är förenligt med fördraget.

31 Dom av den 24 juli 2003, Altmark Trans och Regierungspräsidium Magdeburg ( C‑280/00, EU:C:2003:415, nedan kallad domen Altmark).

32 Ibidem, punkt 87.

33 Villkoren i domen Altmark förefaller ha legat till grund för lydelsen av vissa bestämmelser i förordning nr 1370/2007.

34 Domen Altmark, punkt 88.

35 Lux Express Estonia har understrukit (punkt 3 i dess skriftliga yttrande) att alla dess intäkter kommer från försäljningen av biljetter och att företaget inte får något stöd från staten. Företaget har vidare klargjort (punkt 28 i dess skriftliga yttrande) att det inte heller erhåller någon annan kompensation, så som beviljande av ensamrätt.

36 Dom av den 3 september 2015, Inuit Tapiriit Kanatami m.fl./kommissionen ( C‑398/13 P, EU:C:2015:535, punkt 60). En annan fråga är som nämnts hur denna rätt ska kvantifieras i varje enskilt fall. Det är möjligt att vissa ålagda skyldigheter (till exempel rörande mycket små barn som inte tar upp några platser) inte får några negativa effekter på trafikföretagets intäkter.

37 I förteckningen över grupper i artikel 3.3 i förordning nr 1370/2007 (elever, studenter och personer med nedsatt rörlighet) skulle de grupper som anges i 34 § ÜTS analogt kunna inkluderas. I 34 § nämns barn i förskoleåldern samt andra personer med funktionshinder, såväl barn som vuxna. Den estniska regeringen har gjort gällande (punkt 41 i dess skriftliga yttrande) att de allmänna bestämmelserna om fastställande av högsta tillåtna taxor för grupper av passagerare som liknar dem i artikel 3.3 bör omfattas av den artikeln, av samma hänsyn till allmänintresset.

38 Artikel 1.1 andra stycket i dess lydelse enligt förordning nr 1893/91.

39 Dom av den 3 april 2014, CTP ( C‑516/12–C‑518/12, EU:C:2014:220, punkt 20): Ingenting i den akt som domstolen har tagit del av tyder på att Republiken Italien har använt sig av den möjlighet som föreskrivs i artikel 1.1 andra stycket i förordning nr 1191/69 att från denna förordnings tillämpningsområde undanta företag vilkas verksamhet uteslutande är begränsad till stads-, förorts- eller regional trafik. Bestämmelserna i denna förordning är således helt och hållet tillämpliga på målet vid den nationella domstolen, och tolkningsfrågorna ska prövas enligt dessa bestämmelser. Se även domen Antrop, punkt 17.

40 Se fotnot 12 i detta förslag till avgörande.

41 Genom att transportören åläggs ett krav som påverkar dennes näringsverksamhet, aktualiseras näringsfriheten, som stadfästs i artikel 16 i stadgan (se dom av den 15 september 2016, Mc Fadden ( C‑484/14, EU:C:2016:689, punkt 82), liksom äganderätten.

42 Dom av den 21 maj 2019, kommissionen/Ungern (Nyttjanderätter till jordbruksmark) ( C‑235/17, EU:C:2019:432, punkt 88): I [artikel 52.1 i stadgan] anges att begränsningar i utövandet av de rättigheter som anges i stadgan får göras endast under förutsättning att begränsningarna föreskrivs i lag, är förenliga med det väsentliga innehållet i dessa rättigheter och att de, med beaktande av proportionalitetsprincipen, är nödvändiga och faktiskt svarar mot mål av allmänt samhällsintresse som erkänns av unionen eller behovet av skydd för andras rättigheter och friheter.

43 Naturligtvis med undantag av domstolens prövning av giltigheten av bestämmelser i unionens sekundärrätt.

44 Ersättningen får inte försätta transportören i en mer gynnsam ställning än konkurrenternas. Det är därför som det i punkt 2 i bilagan till förordning nr 1370/2007 anges att de ekonomiska verkningarna ska bedömas genom att man jämför situationen med uppfylld trafikplikt med den situation som skulle ha förelegat om trafikplikten inte hade varit uppfylld. Om gränsen för den ekonomiska nettoeffekten överskrids, utgör det överskjutande beloppet ett statligt stöd.

45 Kommissionens meddelande, punkt 2.4.1: Om sådan ersättning avser kollektivtrafik på järnväg och väg och betalas i enlighet med förordning (EG) nr 1370/2007 ska den anses förenlig med den inre marknaden och vara undantagen från kravet på anmälan i förväg som anges i artikel 108.3 i EUF-fördraget i enlighet med artikel 9.1 i den förordningen.

46 Ibidem, punkt 2.2.4.

47 Ibidem, punkt 2.4.1: För att inte utgöra statligt stöd behöver den ersättningen respektera de fyra villkoren i EU-domstolens Altmark-dom.

48 Domen Altmark, punkt 87.