lagen.
EU-domstolen

Förslag till avgörande av generaladvokat Jean Richard de la Tour föredraget den 11 februari 2021

CELEX
62020CC0648
Typ
EU-domstolen

Källa

1 Originalspråk: franska.

2 EGT L 190, 2002, s. 1.

3 EUT L 81, 2009, s. 24 (nedan kallat rambeslut 2002/584). Se, för en översikt över dessa skillnader, rapport från kommissionen till Europaparlamentet och rådet av den 2 juli 2020 om genomförandet av rådets rambeslut av den 13 juni 2002 om en europeisk arresteringsorder och överlämnande mellan medlemsstaterna (COM(2020) 270 final, särskilt s. 5 och 6). När det gäller de utfärdande rättsliga myndigheterna framgår det av rapporten att [i] hälften av medlemsstaterna är endast domstolar eller domare behöriga att utfärda en europeisk arresteringsorder … I några medlemsstater får en europeisk arresteringsorder endast utfärdas av åklagarmyndigheterna. Flera medlemsstater har utsett både domstolar och åklagarmyndigheter till utfärdande myndigheter. Dessutom har vissa av dessa medlemsstater utsett olika myndigheter beroende på de straffrättsliga förfarandenas skede (t.ex. före och efter åtal eller före och under rättegång) eller den europeiska arresteringsorderns syfte (åtal eller verkställande av en dom). … Några få medlemsstater har utsett ett enda särskilt organ (t.ex. Riksåklagarmyndigheten) (s. 6). När det gäller de verkställande rättsliga myndigheterna framgår det av samma rapport att [e]n stor majoritet av medlemsstaterna har utsett domstolar (t.ex. appellationsdomstolar, distriktsdomstolar eller högsta domstolar) eller domare till behöriga verkställande myndigheter. … Några medlemsstater har utsett allmänna åklagarmyndigheter. I ett begränsat antal medlemsstater har både domstolar och åklagarmyndigheter utsetts. Vissa medlemsstater har utsett ett enda särskilt organ (t.ex. riksåklagarmyndigheten eller överdomstolen) (s. 6). Se även, för en mer detaljerad tabell över de behöriga myndigheterna och förfarandena i medlemsstaterna, Questionnaire on the CJEU’s judgments in relation to the independence of issuing judicial authorities and effective judicial protection – Updated compilation of replies and certificates, Eurojust, 7 juni 2019 (reviderat den 12 mars 2020), som är tillgänglig på följande webbadress: https://www.eurojust.europa.eu/questionnaire-cjeus-judgments-relation-independence-issuing-judicial-authorities-and-effective-0.

4 Se dom av den 24 november 2020, Openbaar Ministerie (Urkundsförfalskning) ( C‑510/19, EU:C:2020:953, punkt 29).

5 Nedan kallad stadgan.

6 Se, bland annat, dom av den 6 december 2018, IK (Verkställighet av kompletterande straff) ( C‑551/18 PPU, EU:C:2018:991, punkt 49 och där angiven rättspraxis).

7 DV nr 46 av den 3 juni 2005.

8 Däremot är det, såsom den hänskjutande domstolen har angett i sin begäran om förhandsavgörande, under rättegångsstadiet som den behöriga domstolen har befogenhet att utfärda en europeisk arresteringsorder.

9 C‑508/18 och C‑82/19 PPU, EU:C:2019:456.

10 C‑509/18, EU:C:2019:457.

11 C‑566/19 PPU och C‑626/19 PPU, EU:C:2019:1077 (nedan kallad domen Parquet général du Grand-Duché de Luxembourg och Openbaar Ministerie (Åklagarmyndigheten i Lyon och i Tours)).

12 C‑625/19 PPU, EU:C:2019:1078 (nedan kallad domen Openbaar Ministerie (Åklagarmyndigheten i Sverige)).

13 Domstolen har slagit fast att en myndighet (såsom en åklagarmyndighet) – som i ett straffrättsligt förfarande är behörig att vidta åtgärder i samband med lagföring av en brottsmisstänkt person så att åtal kan väckas vid domstol – ska anses delta i rättskipningen i den berörda medlemsstaten. Se dom av den 27 maj 2019, OG och PI (Åklagarmyndigheten i Lübeck och Zwickau) ( C‑508/18 och C‑82/19 PPU, EU:C:2019:456, punkt 60).

14 Jag hänvisar i detta avseende till punkterna 59–62 i mitt förslag till avgörande i målet MM ( C‑414/20 PPU, EU:C:2020:1009).

15 Se, bland annat, dom av den 13 januari 2021, MM ( C‑414/20 PPU) (nedan kallad domen MM), EU:C:2021:4, punkt 44 och där angiven rättspraxis.

16 Se domen MM (punkt 74).

17 Se dom av den 10 november 2016, Özçelik ( C‑453/16 PPU, EU:C:2016:860, punkterna 32 och 33).

18 Se, analogt, dom av den 10 november 2016, Özçelik ( C‑453/16 PPU, EU:C:2016:860, punkt 34).

19 Se domen MM, av vilken det framgår att [a]rtikel 8.1 c i rambeslut 2002/584 ska tolkas så, att en europeisk arresteringsorder ska anses ogiltig om den inte grundar sig på en [nationell] arresteringsorder eller något annat verkställbart rättsligt beslut med samma rättsverkan i den mening som avses i denna bestämmelse. Detta begrepp avser nationella åtgärder som en rättslig myndighet vidtar för att eftersöka och gripa en person som är föremål för ett straffrättsligt förfarande, för att vederbörande ska ställas inför en domstol för att kunna delta i förfarandet (punkt 57).

20 Se, bland annat, domen MM (punkt 61 och där angiven rättspraxis). Min kursivering.

21 Se, bland annat, domen MM (punkt 62 och där angiven rättspraxis).

22 Se, bland annat, domen MM (punkt 63 och där angiven rättspraxis).

23 Se dom av den 27 maj 2019, OG och PI (Åklagarmyndigheten i Lübeck och Zwickau) ( C‑508/18 och C‑82/19 PPU, EU:C:2019:456, punkt 69). Min kursivering.

24 Se dom av den 27 maj 2019, OG och PI (Åklagarmyndigheten i Lübeck och Zwickau) ( C‑508/18 och C‑82/19 PPU, EU:C:2019:456, punkt 70). Min kursivering.

25 Se, bland annat, domen MM (punkt 64 och där angiven rättspraxis).

26 Se, bland annat, domen MM (punkt 65 och där angiven rättspraxis).

27 Se, bland annat, domen MM (punkt 66 och där angiven rättspraxis).

28 Se, bland annat, domen MM (punkt 67 och där angiven rättspraxis).

29 Se, bland annat, domen MM (punkt 68 och där angiven rättspraxis).

30 Se, bland annat, domen MM (punkt 69 och där angiven rättspraxis).

31 Se, bland annat, domen MM (punkt 70 och där angiven rättspraxis).

32 Se, bland annat, dom av den 10 november 2016, Kovalkovas ( C‑477/16 PPU, EU:C:2016:861, punkt 37).

33 Domen Parquet général du Grand-Duché de Luxembourg och Openbaar Ministerie (Åklagarmyndigheten i Lyon och i Tours) (punkt 67). Min kursivering.

34 Domen Parquet général du Grand-Duché de Luxembourg och Openbaar Ministerie (Åklagarmyndigheten i Lyon och i Tours) (punkt 68). Min kursivering.

35 Se domen Parquet général du Grand-Duché de Luxembourg och Openbaar Ministerie (Åklagarmyndigheten i Lyon och i Tours) (punkt 69).

36 Domen Parquet général du Grand-Duché de Luxembourg och Openbaar Ministerie (Åklagarmyndigheten i Lyon och i Tours) (punkt 70).

37 Se domen Parquet général du Grand-Duché de Luxembourg och Openbaar Ministerie (Åklagarmyndigheten i Lyon och i Tours) (punkt 71).

38 Jag anser inte att någon annan slutsats kan dras av domen av den 28 januari 2021, IR (Rättighetsinformation) ( C‑649/19, EU:C:2021:75), i vilken domstolen hänvisade till domen Parquet général du Grand-Duché de Luxembourg och Openbaar Ministerie (Åklagarmyndigheten i Lyon och i Tours) för att slå fast att rätten till ett effektivt domstolsskydd [kräver inte] att rätten, enligt lagstiftningen i den utfärdande medlemsstaten, att överklaga beslutet att utfärda en europeisk arresteringsorder för lagföring kan utövas innan den berörda personen överlämnas till de behöriga myndigheterna i den medlemsstaten (punkt 79). Med hänsyn till den helhetsbedömning av de båda skyddsnivåerna som domstolen gör i vart och ett av de mål som den ska pröva, för att avgöra huruvida ett processuellt system uppfyller de krav som uppställs för ett effektivt domstolsskydd, kan inte den citerade punkten, enligt min mening, tolkas så, att den innebär att sådana krav är uppfyllda när, liksom i det nationella målet, den enda domstolsprövning som kan utföras i den utfärdande medlemsstaten av åklagarens beslut att utfärda en nationell arresteringsorder och därefter en europeisk arresteringsorder sker efter det att den berörda personen har överlämnats till denna medlemsstat. Det är även viktigt att notera att till skillnad från förevarande mål, som rör det inledande skedet av det straffrättsliga förfarandet i Bulgarien, där åklagaren är behörig att utfärda en nationell arresteringsorder och en europeisk arresteringsorder, avsåg det mål som avgjordes genom domen av den 28 januari 2021, IR (Rättighetsinformation) ( C‑649/19, EU:C:2021:75), det straffrättsliga förfarandet vid domstol i Bulgarien, under vilket såväl häktningsbeslutet, som ersätter den nationella arresteringsordern, som den europeiska arresteringsordern utfärdas av en domstol (se punkterna 22–26 i domen).

39 Domen Openbaar Ministerie (Åklagarmyndigheten i Sverige) (punkt 46). Min kursivering.

40 Domen Openbaar Ministerie (Åklagarmyndigheten i Sverige) (punkt 47).

41 Domen Openbaar Ministerie (Åklagarmyndigheten i Sverige) (punkt 48). Min kursivering.

42 Domen Openbaar Ministerie (Åklagarmyndigheten i Sverige) (punkt 50). Enligt uppgifter från den svenska regeringen ska dessutom varje överinstans som har att pröva ett överklagande av häktningsbeslutet även … pröva huruvida utfärdandet av den europeiska arresteringsordern är proportionerligt (punkt 51 i domen).

43 Domen Openbaar Ministerie (Åklagarmyndigheten i Sverige) (punkt 52).

44 Domen Openbaar Ministerie (Åklagarmyndigheten i Sverige) (punkt 53).

45 Se, bland annat, domen Parquet général du Grand-Duché de Luxembourg och Openbaar Ministerie (Åklagarmyndigheten i Lyon och i Tours) (punkt 60 och där angiven rättspraxis).

46 Se dom av den 27 maj 2019, OG och PI (Åklagarmyndigheten i Lübeck och Zwickau) ( C‑508/18 och C‑82/19 PPU, EU:C:2019:456, punkt 70).

47 Se, bland annat, domen MM (punkt 48 och där angiven rättspraxis).

48 Se, bland annat, dom av den 12 februari 2019, TC ( C‑492/18 PPU, EU:C:2019:108, punkt 54 och där angiven rättspraxis).

49 Se, bland annat, dom av den 12 februari 2019, TC ( C‑492/18 PPU, EU:C:2019:108, punkt 55 och där angiven rättspraxis). Enligt förklaringarna avseende stadgan om de grundläggande rättigheterna (EUT C 303, 2007, s. 17) ska [r]ättigheterna i artikel 6 [motsvara] dem som garanteras i artikel 5 i [Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, som undertecknades i Rom den 4 november 1950 (nedan kallad Europakonventionen)] och har i enlighet med artikel 52.3 i stadgan samma innebörd och räckvidd. Härav följer att de lagliga begränsningarna av dessa rättigheter inte får överskrida de gränser som sätts genom lydelsen av artikel 5 i Europakonventionen ….

50 C‑168/13 PPU, EU:C:2013:358.

51 Se dom av den 30 maj 2013, F ( C‑168/13 PPU, EU:C:2013:358, punkt 42).

52 Se dom av den 16 juli 2015, Lanigan ( C‑237/15 PPU, EU:C:2015:474, punkt 57 och där angiven rättspraxis från Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna).

53 Bestämmelsen utgör hinder för att ett frihetsberövande äger rum utan att det skyndsamt sker en domstolsprövning av arresteringen eller någon annan form av frihetsberövande. Se, för ett exempel, Europadomstolen, 4 december 2014, Ali Samatar m.fl. mot Frankrike, CE:ECHR:2014:1204JUD001711010.

54 Se, bland annat, Europadomstolen, 7 juli 2020, Dimo Dimov m.fl. mot Bulgarien, CE:ECHR:2020:0707JUD003004410, § 69.

55 Se domen MM (punkt 77).

56 Se, bland annat, domen Parquet général du Grand-Duché de Luxembourg och Openbaar Ministerie (Åklagarmyndigheten i Lyon och i Tours) (punkt 72). Min kursivering.

57 EUT L 294, 2013, s. 1.

58 Se bland annat domen Parquet général du Grand-Duché de Luxembourg och Openbaar Ministerie (Åklagarmyndigheten i Lyon och i Tours) (punkt 73).