Förslag till avgörande av generaladvokaten Giovanni Pitruzzella Föredraget den 8 september 2022

1 Originalspråk: franska.

2 Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/104/EU av den 26 november 2014 om vissa regler som styr skadeståndstalan enligt nationell rätt för överträdelser av medlemsstaternas och Europeiska unionens konkurrensrättsliga bestämmelser (EUT L 349, 2014, s. 1).

3 EGT L 1, 2003, s. 1.

4 BOE nr 126, av den 27 maj 2017, s. 42820.

5 BOE nr 159, av den 4 juli 2007, s. 28848.

6 Det framgår nämligen av detta beslut att det bränsle som Repsol levererande blev KN:s egendom så snart det hade hällts över i bensinstationens tank.

7 Dom av den 11 juli 2007, överklagande nr 866/01.

8 Dom av den 17 november 2010, överklagande nr 6188/2007.

9 Sedermera Comisión Nacional de los Mercados y la Competencia (Nationella marknads- och konkurrensmyndigheten), nedan kallad CNMC.

10 Det bekräftades i sista instans i Tribunal Supremos (Högsta domstolen, Spanien) domar av den 22 maj och den 2 juni 2015.

11 Beslut av den 20 december 2013, den 27 juli 2017 och den 12 juni 2020 (ärende VS/652/07 REPSOL/CEPSA/BP).

12 Se den spanska rättspraxis som nämns i avsnitt b) i beslutet om hänskjutande.

13 Se sidorna 6 och 69 i den fastställelsetalan som KN:s arvingar väckte vid den hänskjutande domstolen den 2 februari 2018.

14 Se, bland annat, exempelvis, förslag till avgörande av generaladvokaten Medina Daimler (Kartell – Sopbil för hushållsavfall) ( C‑588/20, EU:C:2022:130, punkterna 1 och 6) och förslag till avgörande av generaladvokaten Rantos Volvo och DAF Trucks ( C‑267/20, EU:C:2021:884, punkterna 18, 45 46 och 49).

15 Se, exempelvis, Arbetsdokument från kommissionens avdelningar, Sammanfattning av konsekvensbedömningen, Skadeståndstalan vid brott mot EU:s konkurrensregler, Åtföljande dokument till förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om vissa bestämmelser som reglerar skadeståndstalan enligt nationell lagstiftning för överträdelse av medlemsstaternas och Europeiska unionens konkurrensregler av den 11 juni 2013 (SWD(2013) 204 final, punkt 10) och Commission Staff Working Paper accompanying the White Paper on Damages actions for breach of the EC antitrust rules av den 2 april 2008 (SEC(2008)404, bland annat fotnot 3 och punkt 21).

16 I avsaknad av en normativ definition av dessa båda typer av talan är det inte uteslutet att man även kan använda åtskillnaden mellan stand-alone action och follow-on action för talan om ogiltighet, beroende på om en sådan följer av att en konkurrensmyndighet har fastställt att konkurrensbestämmelser har åsidosatts eller inte. Åtskillnaden används emellertid typiskt sett beträffande en skadeståndstalan.

17 Det framgår nämligen av de citat från rättspraxis som Konungariket Spaniens yttrande innehåller att det åtminstone i vissa domar från de spanska domstolarna har gjorts en åtskillnad mellan en talan om ogiltighet (stand-alone actions) och talan om ansvar för åsidosättande av unionens konkurrensregler (follow-on actions).

18 Se dom av den 13 juli 2006, Manfredi m.fl. ( C‑295/04 – C‑298/04, EU:C:2006:461, punkt 61), och dom av den 5 juni 2014, Kone m.fl. ( C‑557/12, EU:C:2014:1317, punkt 22 och där angiven rättspraxis).

19 Den omständigheten att skadeståndstalan åtföljs av talan om ogiltighet förefaller tala för ett avtalsrättsligt ansvar. Detta följer för övrigt av den omständigheten att det, när det rör sig om ett åsidosättande av konkurrensrätten som sker inom ramen för relationer av vertikalt slag, existerar ett avtalsförhållande mellan det företag som har åsidosatt konkurrensreglerna och den part som påstår sig ha lidit skada. Det är emellertid i nationell rätt som skadeståndsansvarets natur ska regleras.

20 Se ovan i fotnot 18 nämnda rättspraxis.

21 Se, i synnerhet, definitionerna av skadeståndstalan och skadeståndsanspråk enligt artikel 2.4 och 2.5 i direktiv 2014/104.

22 Se punkt 30 och fotnot nr 13 ovan.

23 Se punkt 8 ovan.

24 Angående det materiella tillämpningsområdet för direktiv 104/2014, se även förslag till avgörande av generaladvokaten Kokott Cogeco Communications ( C‑637/17, EU:C:2019:32, punkterna 55–58).

25 Angående tillämpligheten i tiden av direktiv 2014/104, se även förslag till avgörande av generaladvokaten Szpunar PACCAR m.fl. ( C‑163/21, EU:C:2022:286, punkterna 52–58) och RegioJet ( C‑57/21, EU:C:2022:363, punkterna 27–36).

26 Se domen Volvo, punkt 35, och dom av den 28 mars 2019, Cogeco Communications ( C‑637/17, EU:C:2019:263, nedan kallad domen Cogeco, punkt 25).

27 Se domen Volvo punkt 36 och domen Cogeco punkt 26.

28 Se domen Volvo, punkt 37 och domen Cogeco, punkt 27.

29 Se domen Volvo, punkt 38. I punkt 39 i samma dom preciserade domstolen att frågan om vilka av direktivets bestämmelser som är materiella respektive icke-materiella, i avsaknad av en hänvisning i artikel 22 i direktiv 2014/104 till nationell rätt, ska bedömas mot bakgrund av unionsrätten och inte mot bakgrund av tillämplig nationell rätt.

30 Se domen Volvo, punkt 42.

31 Se domen Volvo, punkterna 33 och 34 och där angiven rättspraxis.

32 Se generaladvokatens förslag till avgörande RegioJet ( C‑57/21, EU:C:2022:363, punkt 29).

33 Det framgår i detta hänseende av skäl 34 i direktiv 2014/104 för det första att ett fastställande av en överträdelse av artikel 101 eller 102 i FEUF i ett slutligt beslut av en nationell konkurrensmyndighet ska anses vara ett faktum som inte kan vederläggas inom ramen för en skadeståndstalan avseende den överträdelsen som har väckts i konkurrensmyndighetens medlemsstat. För det andra framgår det att den verkan som följer av fastställandet endast bör omfatta överträdelsens art och dess fastställda materiella, personliga och territoriella tillämpningsområde samt dess tidsmässiga räckvidd såsom denna fastslagits av konkurrensmyndigheten. Av en läsning av detta skäl framgår för det första att ett fastställande av en överträdelse av konkurrensreglerna i ett slutligt beslut av konkurrensmyndigheten, för att kunna anses vara ett faktum som inte kan vederläggas inom ramen för en skadeståndstalan, enligt artikel 9.1 i direktiv 2014/104, ska avse samma överträdelse som påstås ha orsakat den skada som den part som har väckt talan har lidit. Det ska således finnas en överensstämmelse mellan de båda överträdelserna. För det andra framgår det av detta skäl att denna överstämmelse ska avse överträdelsens art och dess materiella, personliga och territoriella tillämpningsområde samt dess tidsmässiga räckvidd (se även, i detta hänseende, punkt 96 nedan).

34 Se i detta hänseende även förslag till avgörande av generaladvokaten Kokott Cogeco Communications ( C‑637/17, EU:C:2019:32, punkt 61).

35 Se domen Volvo, punkt 60.

36 Se, för ett liknande resonemang, beträffande andra rekvisit som ska vara uppfyllda för att det ska föreligga skadeståndsansvar (nämligen orsakssamband och att det föreligger en skada), domen Volvo, punkt 94.

37 Se, i detta hänseende, förslag till avgörande av generaladvokaten Kokott Cogeco Communications ( C‑637/17, EU:C:2019:32, punkt 95).

38 Se, före ett liknande resonemang, domen Volvo, punkt 95.

39 Se, för ett liknande resonemang, domen Volvo, punkterna 95 och 96 samt förslag till avgörande av generaladvokaten Kokott Cogeco Communications ( C‑637/17, EU:C:2019:32, punkt 62).

40 Se domen Volvo punkt 49. Det framgår även av punkt 8 ovan att direktiv 2014/104 inte införlivades med den spanska lagstiftningen före utgången införlivandefristen.

41 Se, analogt, dom av den 16 december 2010, Stichting Natuur en Milieu m.fl. ( C‑266/09, EU:C:2010:779, punkterna 34 och 35).

42 Se artikel 21.1 i direktiv 2014/104.

43 Det framgår nämligen av beslutet om hänskjutande att CNMC, såsom har påpekats i punkt 18 ovan, i flera beslut som meddelats inom ramen för tillsynsförfarandet, har fastställt att Repsol fortsatte med sitt olagliga beteende efter utgången av fristen för införlivande av direktiv 2014/104. Eftersom den överträdelse som Repsol har gjort sig skyldig till i förevarande mål avser vissa vertikala restriktioner som ingår i avtal med specifika återförsäljare av bränsle, kan de olagliga handlanden som har fastställts i dessa beslut som meddelats inom ramen för tillsynsförfarandet och som inträffat när det senaste avtalet som KN:s arvingar ingått med Repsol inte längre hade några rättsverkningar emellertid inte anses gälla dem.

44 Se, för ett liknande resonemang, domen Volvo, punkt 103.

45 Se sidan 6 i den fastställelsetalan som KN:s arvingar väckt vid den hänskjutande domstolen.

46 Se punkterna 30 och 39 ovan.

47 Se punkterna 47–72 ovan.

48 Dom av den 11 november 2021, Stichting Cartel Compensation och Equilib Netherlands ( C‑819/19, EU:C:2021:904 punkt 48 och där angiven rättspraxis).

49 Dom av den 11 november 2021, Stichting Cartel Compensation och Equilib Netherlands ( C‑819/19, EU:C:2021:904 punkt 49 och där angiven rättspraxis).

50 Se, bland annat, dom av den 14 mars 2019, Skanska Industrial Solutions m.fl. ( C‑724/17, EU:C:2019:204, punkt 25 och där angiven rättspraxis).

51 Dom av den 11 november 2021, Stichting Cartel Compensation och Equilib Netherlands ( C‑819/19, EU:C:2021:904 punkt 51 och där angiven rättspraxis).

52 Dom av den 11 november 2021, Stichting Cartel Compensation och Equilib Netherlands ( C‑819/19, EU:C:2021:904 punkt 52 och där angiven rättspraxis).

53 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 14 mars 2019, Skanska Industrial Solutions m.fl. ( C‑724/17, EU:C:2019:204, punkt 27 och där angiven rättspraxis), samt, analogt, domen Cogeco, punkt 42.

54 Se dom av den 5 juni 2014, Kone m.fl. ( C‑557/12, EU:C:2014:1317, punkt 25), och, analogt, domen Cogeco, punkt 43.

55 Se dom av den 5 juni 2014, Kone m.fl. ( C‑557/12, EU:C:2014:1317, punkt 26).

56 Dom av den 11 november 2021, Stichting Cartel Compensation och Equilib Netherlands ( C‑819/19, EU:C:2021:904, punkt 55). Se i detta hänseende även skäl 34 i direktiv 2014/104.

57 Varken den hänskjutande domstolen i sitt beslut om hänskjutande eller parterna i sina yttranden vid domstolen har hänfört till något eventuellt problem med likvärdighetsprincipen.

58 Se, för ett liknande resonemang, analogt, förslag till avgörande av generaladvokaten Kokott Cogeco Communications ( C‑637/17, EU:C:2019:32, punkt 93).

59 Se, för ett liknande resonemang, analogt, förslag till avgörande av generaladvokaten Kokott Cogeco Communications ( C-637/17, EU:C:2019:32, punkt 93). Se analogt med kommissionens beslut enligt artikel 9 i förordning nr 1/2003, dom av den 23 november 2017, Gasorba m.fl. ( C‑547/16, EU:C:2017:891, punkt 29).

60 Se punkt 67 i mitt förslag till avgörande Sumal ( C‑882/19, EU:C:2021:293, och där angiven rättspraxis).

61 Generaladvokaten Kokott har i punkterna 95 och 96 i sitt förslag till avgörande i målet Cogeco Communications ( C‑637/17, EU:C:2019:32), detaljerat angett skälen till varför detta är fallet.

62 Hänvisningen till dessa kriterier återspeglar naturligtvis skäl 34 i direktiv 2014/104 vilket, som jag redan har nämnt, inte är tillämpligt i förevarande mål. Det står emellertid domstolen fritt att finna inspiration i detta direktiv för att konkretisera rättens tillämpningsområde på grundval av en tolkning som grundar sig på de allmänna principerna.

63 Begreppet 'prima facie-bevis', vars räckvidd har klargjorts i punkt 107 ovan, används uttryckligen i artikel 9.2 i direktiv 2014/104. Jag vill i detta sammanhang påpeka att medan de flesta språkversioner av denna bestämmelse använder begreppet 'prima facie-bevis' (se den engelska, franska, tyska, italienska, portugisiska, bulgariska, tjeckiska, danska, estniska, kroatiska, litauiska, ungerska, maltesiska, nederländska, rumänska, slovakiska, slovenska och svenska språkversionen), används i den spanska versionen av bestämmelsen uttrycket 'principio de prueba' som bokstavligt talat motsvarar begreppet 'vägledande bevisning' [commencement de preuve]. Det verkar dock röra sig om en oklarhet i texten i den spanska versionen av bestämmelsen som inte har någon motsvarighet i övriga språkversioner. Såsom framgår mera i detalj i punkterna 105–107 ovan ska såvitt gäller direktiv 2014/104 begreppet 'prima facie-bevis' skiljas från begreppen 'indicium eller vägledande bevisning'. Det förstnämnda uttrycket avser ett bevis med högre bevisvärde än enbart 'en vägledande bevisning'.

64 Om andra konkurrensbegränsande beteenden åberopas inom ramen för skadeståndstalan – även om de är knutna till de beteenden som konstaterats och som klassificerats som överträdelse i konkurrensmyndighetens slutliga beslut – ska de bevisas vid tvistemålsdomstolen. Det står sedan denna domstol fritt att pröva dessa utan någon som helst begränsning.

65 Det är således inte möjligt att utvidga verkan som prima facie-bevisning av detta beslut till andra företag än dem som anges i detta beslut. Om de skadelidande parterna vill göra gällande andra företags ansvar, ankommer det på dem att bevisa att dessa företag har gjort sig skyldiga till en överträdelse och det står tvistemålsdomstolen fritt att pröva de olika bevis som har lagts fram i detta hänseende.

66 Såsom unionslagstiftaren har gjort i artikel 9.1 i direktiv 2014/104, vilken som nämnts inte är tillämplig i tiden (ratione temporis). Se förslag till avgörande av generaladvokaten Kokott Cogeco Communications ( C‑637/17, EU:C:2019:32, punkt 96).

67 Se exempelvis övervägandena om den portugisiska lagstiftningen som analyseras i punkt 92 och följande punkter i förslag till avgörande av generaladvokaten Kokott Cogeco Communications ( C‑637/17, EU:C:2019:32).

68 Se sista meningen i denna artikel och sista meningen i skäl 34 i direktiv 2014/104.

69 Begreppet prima facie-bevisning används, såsom jag påpekat i fotnot 63 ovan, uttryckligen i artikel 9.2 i direktiv 2014/104. Det förefaller ha hämtats från begreppet Anscheinbeweis i tysk rätt. I avsaknad av en hänvisning till medlemsstaternas rätt, rör det sig emellertid om ett unionsrättsligt begrepp vilket som sådant ska tolkas av domstolen.

70 Det rör sig således inte i egentlig mening om en presumtion som inte kan motbevisas, utan snarare om ett bevismedel som påverkar prövningsbehörigheten för den aktuella domstolen och som leder denna domstol till att, vid utövande av denna behörighet, presumera att den påtalade omständigheten föreligger, i detta fall förekomsten av en överträdelse.

71 Se, i detta hänseende, dom av den 12 maj 2022, Servizio Elettrico Nazionale m.fl. ( C‑377/20, EU:C:2022:379, punkt 87 och där angiven rättspraxis).