Förslag till avgörande av generaladvokat Athanasios Rantos föredraget den 12 maj 2022

1 Originalspråk: franska.

2 Rådets direktiv av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt (EUT L 347, 2006, s. 1) (nedan kallat mervärdesskattedirektivet).

3 Detta är det tredje målet rörande en transaktion som kvalificerats som en sale and lease back-transaktion som förs till EU-domstolens prövning. Se även dom av den 2 juli 2015, NLB Leasing ( C‑209/14, EU:C:2015:440) (nedan kallad domen NLB Leasing), och dom av den 27 mars 2019, Mydibel ( C‑201/18, EU:C:2019:254) (nedan kallad domen Mydibel).

4 Den hänskjutande domstolen har inte närmare angett vilka skäl som låg till grund för att avdragsrätten för mervärdesskatten återkallades, i synnerhet inte om det berodde på att leasingavtalet hade sagts upp. Såsom Europeiska kommissionen mycket riktigt har påpekat framgår det inte heller av redogörelsen för de faktiska omständigheterna i begäran om förhandsavgörande huruvida RED nekades avdragsrätt för hela den mervärdesskatt på sammanlagt 110056,86 euro som angavs i leasingavtalet, eller om RED beviljades avdragsrätt för den mervärdesskatt som avsåg de månadsavgifter som bolaget skulle betala enligt avtalet under den period på nästan fyra år då leasingavtalet var i kraft.

5 Skattemyndigheten ansåg också att den transaktion som avsågs med det andra köpeavtalet rörande den aktuella egendomen var undantagen mervärdesskatteplikt och att Raiffeisen alltså inte kunde åberopa avdragsrätt, trots att en faktura hade ställts ut i vilken en mervärdesskatt hade angetts som slutligen inte skulle betalas. Raiffeisen förpliktades följaktligen att betala ytterligare 44200,00 euro i mervärdesskatt jämte ränta på 11841,97 euro. Skattemyndigheten menar att det saknade betydelse att Raiffeisen därefter sålde den aktuella varan till en annan köpare i en transaktion på vilken tillämpades mervärdesskatt, eftersom detta var en senare faktisk omständighet.

6 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 18 juni 2009, Stadeco ( C‑566/07, EU:C:2009:380, punkterna 26 och 27) (nedan kallad domen Stadeco).

7 Se artikel 63 i mervärdesskattedirektivet.

8 Kommissionen har valt att besvara frågorna genom att tillämpa de olika bestämmelserna i mervärdesskattedirektivet på omständigheterna i det nationella målet. Kommissionen har klargjort att artikel 203 i mervärdesskattedirektivet utgör hinder för att skattemyndigheten kräver att en tjänsteleverantör ska betala mervärdesskatt av det enda skälet att mottagaren av tjänsten orättmätigt har dragit av denna mervärdesskatt med stöd av ett avtal som ingåtts med tjänsteleverantören, i och med att tjänsteleverantören inte har upprättat någon faktura för tillhandahållandet av tjänsterna.

9 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 15 september 2016, Barlis 06 – Investimentos Imobiliários e Turísticos ( C‑516/14, EU:C:2016:690, punkt 44) (nedan kallad domen Barlis), och generaladvokaten Kokotts förslag till avgörande i samma mål (EU:C:2016:101, punkterna 90 och 91).

10 Genom rådets direktiv (EU) 2017/2455 av den 5 december 2017 om ändring av direktiv 2006/112/EG och direktiv 2009/132/EG vad gäller vissa skyldigheter på mervärdesskatteområdet för tillhandahållande av tjänster och distansförsäljning av varor (EUT L 348, 2017, s. 7) lades en ny bestämmelse till, artikel 219a, som inte är tidsmässigt tillämplig (ratione temporis) på omständigheterna i det nationella målet. I punkt 1 i den bestämmelsen anges att [f]akturering ska omfattas av de tillämpliga reglerna i den medlemsstat där leveransen av varor eller tillhandahållandet av tjänster anses ha gjorts i enlighet med bestämmelserna i avdelning V [mervärdesskattedirektivet].

11 Dom av den 15 juli 2010, Pannon Gép Centrum ( C‑368/09, EU:C:2010:441, punkt 40).

12 Se domen Barlis (punkt 25 och där angiven rättspraxis).

13 När det gäller fakturor som ställts ut för andra varuleveranser eller tillhandahållanden av tjänster än dem som avses i artikel 220 i mervärdesskattedirektivet, kan medlemsstaterna enligt artikel 221 i mervärdesskattedirektivet föreskriva färre skyldigheter än dem som anges i synnerhet i artikel 226 i mervärdesskattedirektivet.

14 Domen Barlis (punkt 27).

15 Se, analogt, domen Barlis (punkt 27) och generaladvokaten Kokotts förslag till avgörande i samma mål (EU:C:2016:101, punkterna 30, 32 och 46).

16 Domen Stadeco (punkt 26), dom av den 31 januari 2013, LVK ( C‑643/11, EU:C:2013:55, punkt 42 och domslutet) (nedan kallad domen LVK), dom av den 8 maj 2019, EN.SA. ( C‑712/17, EU:C:2019:374, punkt 26,) och dom av den 18 mars 2021, P (Bensinkort) ( C‑48/20, EU:C:2021:215, punkt 26).

17 Domen Stadeco (punkt 27).

18 Se, bland annat, domen LVK (punkt 36) och dom av den 18 mars 2021, P. (Bensinkort) ( C‑48/20, EU:C:2021:215, punkt 26).

19 Se, för ett liknande resonemang, domen Stadeco (punkt 29).

20 Det vill säga artiklarna 220–236 och artiklarna 238, 239 och 240 i mervärdesskattedirektivet.

21 Domen Stadeco (punkt 37) och domen LVK (punkt 37) samt förslaget till avgörande av generaladvokaten Kokott i målet EN.SA. ( C‑712/17, EU:C:2019:35, punkt 43).

22 Se domen Barlis (punkt 37 och där angiven rättspraxis).

23 Se domen Barlis (punkt 38 och där angiven rättspraxis).

24 Se domen Barlis (punkt 39 och där angiven rättspraxis).

25 Se domen Barlis (punkt 40 och där angiven rättspraxis).

26 Se domen Barlis (punkt 42 och där angiven rättspraxis).

27 Se domen Barlis (punkt 42 och där angiven rättspraxis).

28 Se domen Barlis (punkt 43). Se, för ett liknande resonemang, dom av den 1 april 2004, Bockemühl ( C‑90/02, EU:C:2004:206) avseende skyldigheten att inneha en faktura som är förenlig med mervärdesskattedirektivet.

29 Se domen Barlis (punkt 24).

30 Se domen Barlis (punkt 24).

31 Dom av den 15 juli 2010, Pannon Gép Centrum ( C‑368/09, EU:C:2010:441, punkt 45 och domslutet).

32 Domen Barlis (punkt 46). Det ska påpekas att medlemsstaterna har befogenhet att införa påföljder för det fall att de formella villkoren för att utöva avdragsrätten för mervärdesskatt inte iakttas. Med stöd av artikel 273 i mervärdesskattedirektivet får medlemsstaterna vidta åtgärder i syfte att säkerställa riktig uppbörd av skatt och till förebyggande av skatteundandragande på villkor att dessa åtgärder inte går utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa syften och inte äventyrar principen om mervärdesskattens neutralitet (se domen Barlis (punkt 47)).

33 Domen Barlis (punkt 30).

34 Se, för ett liknande resonemang, domen Barlis (punkt 34).

35 Domen NLB Leasing (punkterna 26–32).

36 Domen Mydibel (punkt 34 och där angiven rättspraxis).

37 Se, för ett liknande resonemang, domen NLB Leasing (punkt 25) och domen Mydibel (punkt 35).

38 Se, för ett liknande resonemang, domen Mydibel (punkterna 36 och 37).

39 Domen Mydibel (punkt 38 och där angiven rättspraxis).

40 Domen Mydibel (punkt 39 och där angiven rättspraxis).

41 Se, för ett liknande resonemang, domen Mydibel (punkt 40).