lagen.
EU-domstolen

Förslag till avgörande av generaladvokat Juliane Kokott av den 13 juli 2023

CELEX
62021CC0255
Typ
EU-domstolen

Källa

1 Originalspråk: tyska.

2 Europaparlamentets och rådets direktiv av den 10 mars 2010 om samordning av vissa bestämmelser som fastställs i medlemsstaternas lagar och andra författningar om tillhandahållande av audiovisuella medietjänster (direktiv om audiovisuella medietjänster) (kodifierad version) (EUT L 95, 2010, s. 1).

3 Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/1808 av den 14 november 2018 om ändring av direktiv 2010/13/EU om samordning av vissa bestämmelser som fastställs i medlemsstaternas lagar och andra författningar om tillhandahållande av audiovisuella medietjänster (direktivet om audiovisuella medietjänster), mot bakgrund av ändrade marknadsförhållanden (EUT L 303, 2018, s. 69).

4 Övers. anm. Denna formulering är ofullständig på italienska.

5 Se dom av den 27 april 2017, Akzo Nobel m.fl./kommissionen ( C‑516/15 P, EU:C:2017:314, punkterna 46–48 och där angiven rättspraxis).

6 Se dom av den 13 december 2007, United Pan-Europe Communications Belgium m.fl. ( C‑250/06, EU:C:2007:783, punkt 28 och där angiven rättspraxis).

7 Rådets direktiv 89/552/EEG av den 3 oktober 1989 om samordning av vissa bestämmelser som fastställts i medlemsstaternas lagar och andra författningar om utförandet av sändningsverksamhet för television (EGT L 298, 1989, s, 23; svensk specialutgåva, område 6, volym 3, s. 3).

8 Se även till exempel den tyska versionen Hinweise des Fernsehveranstalters auf eigene Sendungen, den engelska versionen announcements made by the broadcaster in connection with its own programmes, den franska versionen messages diffusés par l’organisme de radiodiffusion télévisuelle en ce qui concerne ses propres programmes och den italienska versionen: annunci dell’emittente relativi ai propri programmi.

9 Se till exempel i den tyska versionen Werbeeinschübe, den engelska versionen advertising och den italienska versionen: pubblicità.

10 Dom av den 18 oktober 2007, Österreichischer Rundfunk ( C‑195/06, EU:C:2007:613, punkt 45).

11 Se dom av den 22 juni 2016, Český rozhlas ( C‑11/15, EU:C:2016:470, punkterna 23–28 och 36 samt domslutet), och dom av den 16 september 2021, Balgarska natsionalna televizia ( C‑21/20, EU:C:2021:743, punkterna 32–34 och 39 samt punkt 1 i domslutet).

12 Det kan lämnas öppet hur det särskilda fallet med egenreklam i en offentlig kanal som helt finansieras genom skatter och som inte sänder någon reklam för tredje man ska bedömas. I vilket fall som helst föreligger inte ett sådant särskilt fall här.

13 Se, analogt, dom av den 18 juli 2013, Sky Italia ( C‑234/12, EU:C:2013:496, punkterna 18–23).

14 Se dom av den 18 oktober 2007, Österreichischer Rundfunk ( C‑195/06, EU:C:2007:613, punkterna 26–28), och dom av den 18 juli 2013, Sky Italia ( C‑234/12, EU:C:2013:496, punkt 17 och där angiven rättspraxis), samt skäl 83 i direktiv 2010/13 i dess tidigare lydelse.

15 Dom av den 28 oktober 1999, ARD ( C‑6/98, EU:C:1999:532, punkterna 29–31).

16 Se hänvisningarna ovan i fotnot 14.

17 Se dom av den 23 oktober 2003, RTL Television ( C‑245/01, EU:C:2003:580, punkt 71 och där angiven rättspraxis), och dom av den 18 juli 2013, Sky Italia ( C‑234/12, EU:C:2013:496, punkt 18 och där angiven rättspraxis).

18 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 24 november 2011, kommissionen/Spanien ( C‑281/09, EU:C:2011:767, punkterna 48 och 49).

19 Se Television utan gränser, Grönbok om upprättandet av en gemensam marknad för radio- och TV-sändningar, särskilt via satellit och kabel, KOM(84) 300 slutlig.

20 Se särskilt artikel 21 i förslaget och kommissionens ändrade förslag till rådets direktiv om samordning av vissa bestämmelser som fastställs i medlemsstaternas lagar och andra författningar om utförandet av sändningsverksamhet för television, KOM(86) 146 slutlig och KOM(88) 154 slutlig.

21 Jämför i detta avseende Bundesverfassungsgericht (Federala författningsdomstolen), dom av den 22 mars 1995, 2 BvG 1/89, BVerfGE 92, 203. EG:s TV-direktiv, punkterna 39 och 40.

22 Se Grönbok Förberedelse för en helt konvergerad audiovisuell värld: tillväxt, skapande och värderingar, COM(2013) 231 slutlig.

23 Se dom av den 18 juli 2013, Sky Italia ( C‑234/12, EU:C:2013:496, punkterna 13 och 14); se även dom av den 17 februari 2016, Sanoma Media Finland – Nelonen Media ( C‑314/14, EU:C:2016:89, punkterna 33, 55 och 60).

24 Dom av den 21 oktober 2015, New Media Online ( C‑347/14, EU:C:2015:709, punkterna 24, 26, 33, 34 och 37 samt domslutet). Denna rättspraxis återges i skäl 3 i direktiv 2018/1808.

25 Se den ovan i fotnot 5 nämnda domen av den 27 april 2017, Akzo Nobel m.fl./kommissionen ( C‑516/15 P, EU:C:2017:314, punkterna 46–48 och där angiven rättspraxis).

26 Se artikel 63.1 fjärde stycket jämförd med artikel 19.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/24/EU av den 26 februari 2014 om offentlig upphandling och om upphävande av direktiv 2004/18/EG (EUT L 94, 2014, s. 65).

27 Att definitionen i unionens konkurrensrätt av begreppet företag inte utan vidare kan överföras till andra reglerade situationer, utan att detta uttryckligen regleras, framgår även av artikel 83.4–83.6 jämförd med skäl 150 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning) (EUT L 119, 2016, s. 1, rättad i EUT L 127, 2018, s. 2); se i detta avseende förslag till avgörande av generaladvokaten Campos Sánchez-Bordona i målet Deutsche Wohnen ( C‑807/21, EU:C:2023:360, punkterna 44–50).

28 Se dom av den 27 april 2017, Akzo Nobel m.fl./kommissionen ( C‑516/15 P, EU:C:2017:314, punkt 52 och där angiven rättspraxis).

29 Dom av den 4 juli 2019, Baltic Media Alliance ( C‑622/17, EU:C:2019:566, punkt 43).