Förslag till avgörande av generaladvokat Maciej Szpunar föredraget den 7 april 2022

1 Originalspråk: polska.

2 Av den 9 juni 1815.

3 Godkänd av Storhertigdömet Luxemburg i enlighet med loi du 27 mai 1988 portant approbation du traité entre le Grand-Duché de Luxembourg et la République fédérale d’Allemagne sur le tracé de la frontière commune entre les deux Etats et de l’échange de lettres, signés à Luxembourg, le 19 décembre 1984 (lag av den 27 maj 1988 om godkännande av fördraget mellan Storhertigdömet Luxemburg och Förbundsrepubliken Tyskland om den gemensamma gränsen mellan de båda staterna, och skriftväxlingen, vilka undertecknades i Luxemburg den 19 december 1984), Mémorial nr A-26 av den 7 juni 1988, s. 538.

4 Förslag till avgörande av generaladvokaten Dutheillet de Lamothe i målet Muller och Hein ( 10/71, EU:C:1971:76, sidorna 735–736). Det målet avsåg tillämpningen av artikel 90 i EEG-fördraget (nu artikel 106 FEUF) på det territorium som omfattas av 1816 års fördrag (se punkt 1 i förevarande förslag till avgörande).

5 Se punkt 1 i förevarande förslag till avgörande.

6 EGT L 145, 1977, s. 1; svensk specialutgåva, område 9, volym 1, s. 28.

7 EGT L 376, 1991, s. 1.

8 Gemenskapsinterna förvärv av varor regleras i avdelning XVIa i direktiv 77/388. Inom ramen för förfarandet vid den nationella domstolen bestred Navitours denna klassificering av den aktuella transaktionen, eftersom det fartyg som var föremål för denna transaktion, på grund av Mosels särskilda ställning, aldrig hade trafikerat Luxemburgs skatteområde. Denna ståndpunkt var inte ologisk med tanke på skattemyndigheternas behandling av kondominatområdet. Den nationella domstolen avvisade dock denna ståndpunkt och för närvarande är klassificeringen av Navitours förvärv av fartyget som ett gemenskapsinternt förvärv av varor inte föremål för tvisten i målet vid den nationella domstolen.

9 Dom av den 1 oktober 2015 ( C‑340/14 och C‑341/14, EU:C:2015:641, punkterna 43–59 och punkt 1 i domslutet).

10 I enlighet med mitt förslag. Se mitt förslag till avgörande i de förenade målen Trijber och Harmsen ( C‑340/14 och C‑341/14, EU:C:2015:505, punkterna 26–43).

11 Europaparlamentets och rådets direktiv av den 12 december 2006 om tjänster på den inre marknaden (EUT L 376, 2006, s. 36).

12 Såsom Navitours påpekar i sitt svar på denna fråga bör de tjänster som företaget tillhandahåller, om de inte anses vara transporttjänster i den mening som avses i artikel 9.2 b i direktiv 77/388, betraktas som underhållsmässiga tjänster i den mening som avses i artikel 9.2 c första strecksatsen i samma direktiv. Sådana tjänster beskattas på den plats där dessa [tjänster] fysiskt utförs, vilket enligt detta företag återigen skulle innebära kondominatområdet. Jag är emellertid inte övertygad om att EU-domstolen, utan ytterligare upplysningar från den hänskjutande domstolen, själv kan göra en sådan kvalificering av de aktuella tjänsterna och på så sätt rädda begäran om förhandsavgörande i förevarande mål.

13 Den tyska regeringen har gett ett mer nyanserat svar, nämligen att det ankommer på den hänskjutande domstolen att avgöra om de ifrågavarande tjänsterna ska klassificeras som transporttjänster.

14 Se dom av den 1 oktober 2015, Trijber och Harmsen ( C‑340/14 och C‑341/14, EU:C:2015:641, punkt 56).

15 Det förhåller sig naturligtvis annorlunda om fartyget ligger kvar vid kajen och används för andra ändamål än sjöfart, till exempel för att underteckna ett internationellt avtal (liksom vid Schengenavtalet). Enligt min mening är det i det fallet inte fråga om någon transporttjänst (se punkterna 24 och 25 i detta förslag till avgörande).

16 Se, för ett liknande synsätt, dom av 6 november 1997, Reisebüro Binder ( C‑116/96, EU:C:1997:520, punkterna 12–14).

17 Denna regel bekräftades uttryckligen av EU-domstolen i domen av den 6 november 1997, Reisebüro Binder ( C‑116/96, EU:C:1997:520, punkterna 15 och 16).

18 Enligt det sistnämnda förbehållet undantas sådana tjänster som till exempel förflyttning av föremål med lyftkran från begreppet transporttjänster.

19 Se, för ett liknande resonemang, beträffande begreppet försäkring, dom av den 8 oktober 2020, United Biscuits (Pensions Trustees) och United Biscuits Pension Investments ( C‑235/19, EU:C:2020:801, punkt 36).

20 Dom av den 15 oktober 2015, Grupo Itevelesa m.fl. ( C‑168/14, EU:C:2015:685, punkt 1 i domslutet).

21 Rådets förordning (EEG) 3577/92 av den 7 december 1992 om tillämpning av principen om frihet att tillhandahålla tjänster på sjötransportområdet inom medlemsstaterna (cabotage) (EGT L 364, 1992, s. 7; svensk specialutgåva, område 6, volym 3 sidorna 203–205).

22 Dom av den 27 mars 2014, Alpina River Cruises och Nicko Tours ( C‑17/13, EU:C:2014:191).

23 Närmare bestämt rådets förordning (EEG) nr 3921/91 av den 16 december 1991 om villkoren för att transportföretag skall få utföra inrikes transporter av gods eller passagerare på inre vattenvägar i en annan medlemsstat än den där de är hemmahörande (EGT L 373, 1991, s. 1; svensk specialutgåva, område 7, volym 4, sidorna 49–51).

24 Se, för ett liknande resonemang, förslag till avgörande av generaladvokaten Pikamäe i målet United Biscuits (Pensions Trustees) och United Biscuits Pension Investments ( C‑235/19, EU:C:2020:380, punkt 73).

25 Tidigare artikel 227 i EG-fördraget.

26 Det ska erinras om att kondominat redan fanns före ingåendet av 1984 års gränsfördrag (se punkt 2 i detta förslag till avgörande).

27 Någon sådan överenskommelse föreligger emellertid inte till dags dato.

28 Se, för ett liknande resonemang, senast dom av den 21 oktober 2021, Dubrovin & Tröger – Aquatics ( C‑373/19, EU:C:2021:873, punkt 22).

29 Nu artikel 52 FEU och artikel 355 FEUF. Se även artikel 77.4 FEUF.

30 Nu artikel 5 led 2 i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt (EUT L 347, 2006, s. 1), som har ersatt direktiv 77/388.

31 Den tyska regeringen har i synnerhet hänvisat till dom av den 29 mars 2007, Aktiebolaget NN ( C‑111/05, EU:C:2007:195, punkt 57 och följande punkter), och dom av den 27 februari 2018, Western Sahara Campaign UK ( C‑266/16, EU:C:2018:118, punkt 47 och där angiven rättspraxis).

32 Se särskilt domen av den 20 maj 2003, Ravil ( C‑469/00, EU:C:2003:295, punkt 37). Domen av den 6 mars 2018, Achmea ( C‑284/16, EU:C:2018:158) byggde också på denna utgångspunkt.

33 Enligt artikel 1 i direktiv 77/388 var medlemsstaterna skyldiga att införa ett gemensamt system för mervärdesskatt senast den 1 januari 1978. Gränsfördraget från år 1984 antogs visserligen senare, men det finns ingenting som tyder på att skattesituationen på kondominatområdet skulle ha varit annorlunda än i dag innan det ingicks.

34 Rådets genomförandebeslut av den 27 september 2010 om bemyndigande för Förbundsrepubliken Tyskland och Storhertigdömet Luxemburg att genomföra en åtgärd som avviker från artikel 5 i direktiv 2006/112/EG om ett gemensamt system för mervärdesskatt (EUT L 256, 2010, s. 20).

35 Skälen 4 och 5 i beslut 2010/579.

36 Skäl 6 i beslut 2010/579.

37 Se fotnot 8 i förevarande förslag till avgörande.

38 Se punkt 10 i förevarande förslag till avgörande.

39 Se punkt 11 i förevarande förslag till avgörande.

40 Transaktioner som utförs i föregående led är inte föremål för detta mål, och jag kommer därför inte att uttala mig vidare i denna fråga. Jag ska bara kort förklara att i det första och det tredje fallet åsidosätts principen om beskattning av alla transaktioner som omfattas av tillämpningsområdet för direktiv 77/388 och som inte är undantagna från skatteplikt, och i det andra fallet åsidosätts principen om skatteneutralitet.

41 Se dom av den 23 maj 1996, kommissionen/Grekland ( C‑331/94, EU:C:1996:211).

42 Se dom av den 6 november 1997, Reisebüro Binder ( C‑116/96, EU:C:1997:520, punkt 12), och även senast dom av den 17 december 2015, WebMindLicenses ( C‑419/14, EU:C:2015:832, punkt 41).

43 Se dom av den 17 december 2015, WebMindLicenses ( C‑419/14, EU:C:2015:832, punkt 41).

44 Artikel 50 i direktiv 2006/112.

45 Artikel 48 i direktiv 2006/112.

46 Detta är inte heller uppenbart, eftersom det gemensamma territoriet enligt artikel 1.2 i 1984 års gränsföredrag även omfattar anläggningar som är belägna på vattnet.

47 Dom av den 23 januari 1986, Trans Tirreno Express ( 283/84, EU:C:1986:31).

48 Se särskilt domen av den 23 november 2017, CHEZ Elektro Bulgaria och FrontEx International ( C‑427/16 och C‑428/16, EU:C:2017:890, punkt 66 och där angiven rättspraxis).

49 Se, särskilt, dom av den 23 november 2017, CHEZ Elektro Bulgaria och FrontEx International ( C‑427/16 och C‑428/16, EU:C:2017:890, punkt 67), och även dom av den 18 juni 2020, KrakVet Marek Batko ( C‑276/18, EU:C:2020:485, punkt 52).

50 Dom av den 17 december 2015, WebMindLicenses ( C‑419/14, EU:C:2015:832, punkt 3 i domslutet).

51 Dom av den 18 juni 2020, KrakVet Marek Batko ( C‑276/18, EU:C:2020:485, punkt 51).