Förslag till avgörande av generaladvokat anthony michael collins föredraget den 14 juli 2022

1 Originalspråk: engelska.

2 Rådets direktiv 92/83/EEG av den 19 oktober 1992 om harmonisering av strukturerna för punktskatter på alkohol och alkoholdrycker (EGT L 316, 1992, s. 21).

3 Rådets direktiv 2008/118/EG av den 16 december 2008 om allmänna regler för punktskatt och om upphävande av direktiv 92/12/EEG (EUT L 9, 2009, s. 12).

4 Monitorul Oficial al României, del I, nr 927 av den 23 december 2003.

5 Dessa bestämmelser framgår av akten i det nationella målet.

6 Monitorul Oficial al României, del I, nr 688 av den 10 september 2015.

7 Smakämnena görs av frukt- eller växtextrakt. Eftersom dessa extrakt inte är lösliga i vatten upplöses de i alkohol för att göra ett flytande koncentrat. Detta koncentrat späds sedan ut med vatten i förhållandet 1:1000 för att framställa läskedrycker.

8 Se artikel 7 i direktiv 2008/118 som återges i punkterna 8 och 9 i förevarande förslag till avgörande. Domstolen har tolkat denna bestämmelse i sin dom av den 2 juni 2016, Polihim-SS ( C‑355/14, EU:C:2016:403, punkterna 46–55).

9 Som de framgår av Rekommendationer till nationella domstolar om begäran om förhandsavgörande (EUT C 338, 2012, s. 1).

10 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 5 juli 2012, Geistbeck ( C‑509/10, EU:C:2012:416, punkt 47 och där angiven rättspraxis), och dom av den 20 juni 2013, Impacto Azul ( C‑186/12, EU:C:2013:412, punkt 26 och där angiven rättspraxis).

11 Dom av den 18 april 2013, Mulders ( C‑548/11, EU:C:2013:249, punkt 28 och där angiven rättspraxis).

12 Den första frågan hänvisar till smakämnen som används för tillverkning av alkoholfria drycker med en alkoholhalt som inte överstiger 1,2 volymprocent. Den hänskjutande domstolen nämner emellertid inte att läskedrycker har inköpts eller flyttats från Irland till Rumänien.

13 Varor som omfattas av KN-kod 2207 är: Etylalkohol, odenaturerad, med alkoholhalt av minst 80 volymprocent; etylalkohol och annan sprit, denaturerade, oavsett alkoholhalt. Varor som omfattas av KN-kod 2208 är: Etylalkohol, odenaturerad med alkoholhalt av mindre än 80 volymprocent; sprit, likör och andra spritdrycker; sammansatta alkoholhaltiga beredningar av sådana slag som används för framställning av drycker (rådets förordning (EEG) nr 2658/87 av den 23 juli 1987 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan, EGT L 256, 1987, s. 1). Domstolen tolkade artikel 20 i direktiv 92/83 i sin dom av den 12 juni 2008, Gourmet Classic ( C‑458/06, EU:C:2008:338, punkterna 34–40).

14 Se punkt 6 i förevarande förslag till avgörande.

15 Det framgår inte av beslutet om hänskjutande att den hänskjutande domstolen hyser tvivel i fråga om beskaffenheten av den vara som sökanden köpt. Inte heller ifrågasätts i skriftliga yttranden att den vara som sökanden förvärvade är ett smakämne (i sig själv en vara med en alkoholhalt överstigande 1,2 volymprocent) för framställning av alkoholfria drycker med en alkoholhalt som inte överstiger 1,2 volymprocent.

16 Se, analogt, dom av den 9 december 2010, Repertoire Culinaire ( C‑163/09, EU:C:2010:752, punkt 49 och där angiven rättspraxis).

17 Detta är också fallet med andra språkversioner av detta direktiv, till exempel på tyska: zur Herstellung … verwendet werden; på spanska: cuando se utilicen; på franska: utilisés pour la production; på nederländska: wanneer zij gebruikt worden; på italienska: impiegati per la produzione på portugisiska: sejam utilizados.

18 Enligt fast rättspraxis ska vid tolkningen av en unionsbestämmelse inte bara lydelsen beaktas, utan också sammanhanget och de mål som eftersträvas med de föreskrifter som bestämmelsen ingår i (dom av den 3 september 2020, Niki Luftfahrt ( C‑530/19, EU:C:2020:635, punkt 23 och där angiven rättspraxis)).

19 Dom av den 9 december 2010, Repertoire Culinaire ( C‑163/09, EU:C:2010:752, punkt 48 och där angiven rättspraxis), och dom av den 15 oktober 2015, Biovet ( C‑306/14, EU:C:2015:689, punkt 21 och där angiven rättspraxis).

20 Artikel 43.1 i direktiv 2008/118 föreskriver att kommissionen ska biträdas av en kommitté som kallas kommittén för punktskatter.

21 Se sidan 3 i CED nr. 364 rev 1 av den 22 januari 2003.

22 Rådets direktiv 92/12/EEG av den 25 februari 1992 om allmänna regler för punktskattepliktiga varor och om innehav, flyttning och övervakning av sådana varor (EGT L 76, 1992, s. 1) ändrat genom rådets förordning (EG) nr 807/2003 av den 14 april 2003 om anpassning till beslut 1999/468/EG av de bestämmelser i rättsakter som rådet antagit enligt samrådsförfarandet (enhällighet) som avser de kommittéer som biträder kommissionen när den utövar sina genomförandebefogenheter (EUT L 122, 2003, s. 36).

23 Se sidorna 4 och 5 i CED nr. 364 rev 1 av den 22 januari 2003.

24 KN-koderna hänvisar till Kombinerade nomenklaturen vid tiden för antagandet av riktlinjerna, det vill säga 12–14 november 2003. Koderna anges för att beakta det förhållandet att de smakämnen som nämns i artikel 27.1 e i direktiv 92/83 inte är riktigt angivna genom KN-koder. Denna brist bedömdes utgöra den enda risken för skatteundandragande (se sidan 4 i CED nr 364 rev 1 av den 22 januari 2003).

25 Se sidan 1 i CED nr. 458 av den 19 november 2003.

26 Dom av den 9 december 2010, Repertoire Culinaire ( C‑163/09, EU:C:2010:752, punkterna 41 och 42).

27 Se, till exempel, förslag till avgörande av generaladvokaten Saugmandsgaard Øe i målet A-Rosa Flussschiff ( C‑620/15, EU:C:2017:12, punkt 60).

28 Se också punkt 36 i förevarande förslag till avgörande som hänvisar till förslaget av kommittén för punktskatter att undantaget i artikel 27.1 e i direktiv 92/83 skulle tillämpas från tillverkningstidpunkten för smakämnena i fråga.

29 Se, analogt, dom av den 9 december 2010, Repertoire Culinaire ( C‑163/09, EU:C:2010:752, punkterna 43 och 44 och där angiven rättspraxis).

30 Rumänien hänvisar till artiklarna 17–20 i kapitel IV i direktiv 2008/118, som behandlar flyttning av punktskattepliktiga varor med uppskov.

31 Se dom av den 9 december 2010, Repertoire Culinaire ( C‑163/09, EU:C:2010:752, punkt 51).

32 Se, analogt, dom av den 13 juli 2017, Vakarų Baltijos laivų statykla ( C‑151/16, EU:C:2017:537, punkt 45 och där angiven rättspraxis), och dom av den 7 november 2019, Petrotel-Lukoil ( C‑68/18, EU:C:2019:933, punkt 56 och där angiven rättspraxis).

33 Se dom av den 9 mars 2010, ERG m.fl. ( C‑379/08 och C‑380/08, EU:C:2010:127, punkt 86 och där angiven rättspraxis).

34 Se dom av den 18 oktober 2012, Pelati ( C‑603/10, EU:C:2012:639, punkterna 23 och 25 och där angiven rättspraxis).

35 Se de överväganden som anges i punkt 36 i förevarande förslag till avgörande.

36 Se, analogt, dom av den 27 september 2007, Collée ( C‑146/05, EU:C:2007:549, punkt 31), dom av den 13 juli 2017, Vakarų Baltijos laivų statykla ( C‑151/16, EU:C:2017:537, punkt 46 och där angiven rättspraxis), och dom av den 7 november 2019, Petrotel-Lukoil ( C‑68/18, EU:C:2019:933, punkt 59 och där angiven rättspraxis).