Förslag till avgörande av generaladvokat Jean Richard de la Tour föredraget den 15 december 2022

1 Originalspråk: franska.

2 EUT L 263, 2009, s. 11.

3 Se dom av den 10 juni 2021, Van Ameyde España ( C‑923/19, EU:C:2021:475, punkterna 36 och 38 samt där angiven rättspraxis).

4 Det måste således finnas ett sådant samband mellan tvisten och de unionsrättsliga bestämmelser av vilka tolkning har begärts, att denna tolkning svarar mot ett objektivt behov av det beslut som den hänskjutande domstolen ska fatta. Se beslut av den 10 december 2020, OO (Avbrytande av rättslig verksamhet) ( C‑220/20, ej publicerad, EU:C:2020:1022, punkt 26).

5 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 20 juni 2019, Línea Directa Aseguradora (C‑100/18, nedan kallad Línea Directa Aseguradora, EU:C:2019:517, punkt 45).

6 Se dom Línea Directa Aseguradora (punkt 32).

7 Se dom av den 20 maj 2021, K.S. (Bogseringskostnader för skadat fordon) ( C‑707/19, EU:C:2021:405, punkt 27 och där angiven rättspraxis).

8 Se dom Línea Directa Aseguradora (punkterna 35 och 36). Se även lydelsen av artikel 1.1a i direktiv 2009/103, som tillkommit genom Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2021/2118 av den 24 november 2021 om ändring av direktiv 2009/103 (EUT L 430, 2021, s. 1). Enligt artikel 2 i direktivet ska det införlivas senast den 23 december 2023.

9 Se dom Línea Directa Aseguradora (punkt 42).

10 Se dom Línea Directa Aseguradora (punkt 48).

11 Se beslut av den 11 december 2019, Bueno Ruiz och Zurich Insurance ( C‑431/18, ej publicerat, EU:C:2019:1082, punkterna 42–45).

12 Se dom av den 29 april 2021, Ubezpieczeniowy Fundusz Gwarancyjny ( C‑383/19, EU:C:2021:337, punkt 58).

13 Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/26/EG av den 16 maj 2000 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar om ansvarsförsäkring för motorfordon samt om ändring av rådets direktiv 73/239/EEG och 88/357/EEG (fjärde direktivet om motorfordonsförsäkring) (EGT L 181, 2000, s. 65).

14 Se skäl 1 i direktivet. Rättspraxis avseende dessa tidigare direktiv kan således överföras på tolkningen av motsvarande bestämmelser i nämnda direktiv. Se, bland annat, dom av den 29 april 2021, Ubezpieczeniowy Fundusz Gwarancyjny ( C‑383/19, EU:C:2021:337, punkt 35).

15 Se dom av den 10 juni 2021, Van Ameyde España ( C‑923/19, EU:C:2021:475, punkterna 25 och 26 samt där angiven rättspraxis).

16 Se, för lagstiftningshistoriken för detta direktiv, förlikningskommitténs gemensamma utkast till Europaparlamentets och rådets direktiv om tillnärmning av medlemsstaternas lagar om ansvarsförsäkring för motorfordon samt om ändring av rådets direktiv 73/239/EEG och 88/357/EEG (fjärde direktivet om motorfordonsförsäkring) (C5–0155/2000–1997/0264(COD)) (Slutlig A5–0130/2000), tillgänglig på följande webbadress: https://www.europarl.europa.eu/doceo/document/A-5–2000–0130_FR.pdf, s. 6. Se även Pailler, P., Manuel de droit européen des assurances, andra utgåvan, Bruyland, Bryssel, 2022, särskilt punkt 263, s. 273.

17 Se skälen 8–14 i direktiv 2000/26.

18 Se, för ett liknande resonemang, artikel 9 i konventionen om tillämplig lag vid trafikolyckor, som ingicks i Haag den 4 maj 1971. Se även Eric W. Esséns förklarande rapport, tillgänglig på följande webbadress: https://assets.hcch.net/docs/cef13270–0800–4ac5-b583-b8e4aa076a1c.pdf, särskilt s. 214.

19 Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/14/EG av den 11 maj 2005 om ändring av rådets direktiv 72/166/EEG, 84/5/EEG, 88/357/EEG och 90/232/EEG samt direktiv 2000/26/EG (EUT L 149, 2005, s. 14). Genom detta direktiv tillades skäl 16a i direktiv 2000/26, i vilket unionslagstiftaren, vad gäller den skadelidandes rätt att väcka talan mot försäkringsgivaren vid domstolen på den ort där den skadelidande har sin hemvist, hänvisade till artikel 9.1 b och artikel 11.2 i rådets förordning (EG) nr 44/2001 av den 22 december 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (EGT L 12, 2001, s. 1). Se dom av den 13 december 2007, FBTO Schadeverzekeringen ( C‑463/06, EU:C:2007:792, punkt 29).

20 Se skäl 21 i direktivet.

21 Se skäl 20 i detta direktiv samt dom av den 20 maj 2021, K.S. (Bogseringskostnader för skadat fordon) ( C‑707/19, EU:C:2021:405, punkt 27 och där angiven rättspraxis).

22 Det ska noteras att denna skyldighet har verkan oberoende av om försäkringsavtalet är ogiltigt till följd av att försäkringstagaren ursprungligen lämnat felaktiga uppgifter. Se dom av den 20 juli 2017, Fidelidade-Companhia de Seguros ( C‑287/16, EU:C:2017:575, punkt 27).

23 Se artikel 3 sista stycket i direktiv 2009/103 såsom den tolkats av domstolen. Se dom av den 23 januari 2014, Petillo ( C‑371/12, EU:C:2014:26, punkterna 33–35 samt där angiven rättspraxis). Vad gäller den polska lagen, se dom av den 21 december 2021, Skarb Państwa (Motorfordonsförsäkringens omfattning) ( C‑428/20, EU:C:2021:1043, punkt 16).

24 Se dom av den 21 januari 2016, ERGO Insurance och Gjensidige Baltic ( C‑359/14 och C‑475/14, EU:C:2016:40, punkterna 54 och 58).

25 Se skäl 2 i direktiv 2009/103.

26 Se artikel 9 i direktiv 2009/103 samt dom av den 10 juni 2021, Van Ameyde España ( C‑923/19, EU:C:2021:475, punkt 41).

27 Se skäl 12 i direktiv 2009/103 och, bland annat, dom av den 21 januari 2016, ERGO Insurance och Gjensidige Baltic ( C‑359/14 och C‑475/14, EU:C:2016:40, punkt 39).

28 Se, för det fall skyldigheten att försäkra det fordon som är inblandat i olyckan inte har uppfyllts, dom av den 29 april 2021, Ubezpieczeniowy Fundusz Gwarancyjny ( C‑383/19, EU:C:2021:337, punkt 56), som en påminnelse om det skydd för skadelidande vid trafikolyckor som gäller vid tolkning av bestämmelserna i direktiv 2009/103.

29 Se dom av den 13 december 2007, FBTO Schadeverzekeringen ( C‑463/06, EU:C:2007:792, punkt 29), och, vad gäller Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1215/2012 av den 12 december 2012 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (EUT L 351, 2012, s. 1), dom av den 30 juni 2022, Allianz Elementar Versicherung ( C‑652/20, EU:C:2022:514, punkterna 30, 32, 45, 49, 50, 53 och 54 samt där angiven praxis).

30 Det framgår varken av ordalydelsen eller av syftena med direktiv 2009/103 att direktivet syftar till att fastställa lagvalsregler, vilket domstolen erinrade om i dom av den 21 januari 2016, ERGO Insurance och Gjensidige Baltic ( C‑359/14 och C‑475/14, EU:C:2016:40, punkt 40). Se även punkterna 47–54 i domen angående villkoren för tillämpning av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 593/2008 av den 17 juni 2008 om tillämplig lag för avtalsförpliktelser (Rom I) (EUT L 177, 2008, s. 6) och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 864/2007 av den 11 juli 2007 om tillämplig lag för utomobligatoriska förpliktelser (Rom II) (EUT L 199, 2007, s. 40). Se även, vad gäller skyldigheten att tillämpa konventionen om tillämplig lag vid trafikolyckor som slöts i Haag den 4 maj 1971, bland annat, dom av den 24 oktober 2013, Haasová ( C‑22/12, EU:C:2013:692, punkt 36), samt generaladvokat Wahls iakttagelser om svårigheterna i detta avseende i sitt förslag till avgörande i målet Lazar ( C‑350/14, EU:C:2015:586, punkt 36).

31 Se, till exempel, dom av den 21 januari 2016, ERGO Insurance och Gjensidige Baltic ( C‑359/14 och C‑475/14, EU:C:2016:40, punkt 56).

32 Se punkterna 18 och 19, samt 22 och 23 i detta förslag till avgörande.

33 Se punkt 25 i detta förslag till avgörande. Se även, till exempel, dom av den 23 januari 2014, Petillo ( C‑371/12, EU:C:2014:26, punkt 43).

34 Se, till exempel, dom av den 21 oktober 2021, T. B. och D. (Behörighet i fråga om försäkringar) ( C‑393/20, ej publicerad, EU:C:2021:871, punkterna 17 och 18).

35 Den hänskjutande domstolen har gjort gällande att den polska rättspraxis som det hänvisas till i punkt 14 i detta förslag till avgörande leder till att försäkringsgivarna systematiskt avstår från att frivilligt betala ersättning i enlighet med denna rättspraxis för att övertyga domstolarna att ändra sin rättspraxis genom att förvisso betala en ersättning för hypotetiska kostnader, men med en godtycklig beräkning av dessa kostnader, förutsatt att det i detta fall är tillräckligt för beräkningen att använda priser för alternativ av låg kvalitet eller diverse avdrag, nedsättningar, amorteringar och så vidare, så att majoriteten av ärendena tas upp i domstol, vilket ökar domstolarnas arbetsbörda.

36 Se punkt 15 i detta förslag till avgörande.

37 Domstolen har även slagit fast att de nationella bestämmelser som reglerar ersättning för skador som orsakats av användning av fordon inte får leda till att den skadelidandes rätt till ersättning från den obligatoriska ansvarsförsäkringen för den som är ansvarig för skadorna automatiskt utesluts eller begränsas på ett oproportionerligt sätt. Se, för en påminnelse om dessa principer, domar av den 23 oktober 2012, Marques Almeida ( C‑300/10, EU:C:2012:656, punkterna 31 och 32), av den 23 januari 2014, Petillo ( C‑371/12, EU:C:2014:26, punkt 41, samt, för en tillämpning i förevarande fall, punkterna 44 och 45), och av den 10 juni 2021, Van Ameyde España ( C‑923/19, EU:C:2021:475, punkt 44).