Förslag till avgörande av generaladvokat Anthony Collins föredraget den 2 mars 2023

1 Originalspråk: engelska.

2 Den 4 november 2021.

3 EUT L 348, 2008, s. 98.

4 Med hänvisning till dom av den 19 juni 2018, Gnandi ( C‑181/16, EU:C:2018:465) (nedan kallad domen i målet Gnandi).

5 I artikel 6.1 i återvändandedirektivet föreskrivs att [u]tan att det påverkar tillämpningen av de undantag som avses i punkterna 2–5 ska medlemsstaterna utfärda beslut om att tredjelandsmedborgare som vistas olagligt på deras territorium ska återvända. I artikel 6.6 föreskrivs följande. Detta direktiv ska inte hindra medlemsstaterna från att anta ett beslut om att avsluta en laglig vistelse tillsammans med ett beslut om återvändande och/eller ett beslut om avlägsnande och/eller inreseförbud inom ramen för ett enda administrativt eller rättsligt beslut i enlighet med deras nationella lagstiftning, utan att det påverkar tillämpningen av rättssäkerhetsgarantierna enligt kapitel III och andra relevanta bestämmelser i gemenskapslagstiftningen och nationell lagstiftning.

6 Artikel 4 i stadgan är inte relevant i mål C‑712/21, eftersom klaganden inte har gjort gällande att denna bestämmelse har åsidosatts.

7 Tolkningsfrågorna i mål C‑711/21 och mål C‑712/21 är identiska, med det undantaget att Conseil d’État (Högsta förvaltningsdomstolen) i mål C‑712/21 ansåg att det saknades anledning att ställa en fråga om artikel 4 i stadgan.

8 Uppehållstillståndet i fråga är ett Carte F. Det är giltigt i fem år.

9 Uppehållstillståndet i fråga är ett Carte A. Det är giltigt i ett år och kan förnyas.

10 Office des étrangers (utlänningsmyndigheten, Belgien).

11 I enlighet med artikel 62.1 i domstolens rättegångsregler.

12 C.E., nr 254.100 av den 24 juni 2022. I den domen slog Conseil d’État (Högsta förvaltningsdomstolen) fast att eftersom ett uppehållstillstånd hade beviljats en klagande är ett sådant beslut oförenligt med föreläggandet att lämna landet och utgör en rättsakt som utgör hinder mot detta föreläggande på ett sådant sätt att det har avlägsnat föreläggandet från rättsordningen. Eftersom det överklagade förvaltningsbeslutet … har försvunnit ur rättsordningen kan domslutet i den överklagade domen inte längre ge upphov till ett klagomål från klaganden. Klaganden har således inte längre något berättigat intresse av förevarande talan.

13 Se dom av den 27 juni 2013, Di Donna ( C‑492/11, EU:C:2013:428, punkterna 24–26 och där angiven rättspraxis), dom av den 27 februari 2014, Pohotovosť ( C‑470/12, EU:C:2014:101, punkterna 27–29 och där angiven rättspraxis) och dom av den 24 november 2020, Openbaar Ministerie (Urkundsförfalskning) ( C‑510/19, EU:C:2020:953, punkt 27 och där angiven rättspraxis).

14 Även om Conseil d’État (Högsta förvaltningsdomstolen) inte kände till att klagandena hade uppehållstillstånd per den 4 november 2021, informerade den inte EU-domstolen om denna utveckling efter att ha informerats därom den 24 februari 2022. I punkt 26 i rekommendationer till nationella domstolar om begäran om förhandsavgörande (EUT C 380, 2019, s. 1) anges bland annat att [den hänskjutande domstolen] måste underrätta EU-domstolen om alla beslut under rättegången som kan påverka hänskjutandet….

15 Dom av den 24 oktober 2013, Stoilov i Ko ( C‑180/12, EU:C:2013:693, punkt 38). Även om den belgiska regeringen har tagit upp spörsmålet huruvida tolkningsfrågorna kan tas upp till prövning i förevarande mål, framgår det av domen i målet Gnandi (punkt 31) att EU-domstolen på eget initiativ kan pröva frågan huruvida en begäran om förhandsavgörande kan tas upp till prövning. I enlighet med artikel 23 i stadgan för Europeiska unionens domstol kan den hänskjutande domstolen vilandeförklara det förfarande som är anhängigt vid den. I artikel 101 i domstolens rättegångsregler föreskrivs emellertid att EU-domstolen kan begära förtydliganden från den hänskjutande domstolen.

16 Dom av den 2 mars 2021, A.B. m.fl (Tillsättning av domare vid Högsta domstolen – Rättsmedel) ( C‑824/18, EU:C:2021:153, punkt 90).

17 Se Temple Lang, J., The Development by the Court of Justice of the Duties of Cooperation of National Authorities and Community Institutions Under Article 10 EC, Fordham International Law Journal, 2007, Vol. 31, nr. 5, s. 1517. Se även Klamert, M., Article 4 TEU i Kellerbauer, M., Klamert, M. och Tomkin, J., (red), The EU Treaties and the Charter of Fundamental Rights: A Commentary, Oxford University Press, New York (online), 2019, s. 35–60.

18 Medlemsstaterna ska vidta alla lämpliga åtgärder, både allmänna och särskilda, för att säkerställa att de skyldigheter fullgörs som följer av fördragen eller av unionsinstitutionernas rättsakter. De ska hjälpa unionen att fullgöra sina uppgifter, och de ska avstå från varje åtgärd som kan äventyra fullgörandet av unionens mål.

19 I enlighet med artikel 4.3 FEU är domstolarna i medlemsstaterna skyldiga att vidta alla lämpliga åtgärder för att säkerställa unionsrättens tillämpning och effektivitet. Se dom av den 17 december 2020, kommissionen/Slovenien (ECB:s arkiv) ( C‑316/19, EU:C:2020:1030, punkterna 119 och 124).

20 Beslut av den 13 juli 1990, Zwartveld m.fl. ( C‑2/88-IMM, EU:C:1990:315, punkt 17).

21 Dom av den 8 november 1990, Gmurzynska-Bscher ( C‑231/89, EU:C:1990:386, punkt 23).

22 Se C.E., nr 254.100 av den 24 juni 2022. Conseil d’État (Högsta förvaltningsdomstolen) ska kontrollera relevansen av och innehållet i denna nationella rättspraxis inom ramen för de nationella målen. Det framgår, med förbehåll för den hänskjutande domstolens prövning, att dess ståndpunkt i frågan nyligen har ändrats. Se dom av den 15 april 2021, État belge (Omständigheter som hänför sig till tiden efter ett beslut om överföring) ( C‑194/19, EU:C:2021:270, punkt 20), som avsåg liknande överklagandeförfaranden vid Conseil d’État (Högsta förvaltningsdomstolen). I det målet angav Conseil d’État (Högsta förvaltningsdomstolen), efter en begäran om upplysningar från EU-domstolen, att överklagandet i det nationella målet, i vilket lagenligheten av ett beslut om avslag på klagandens asylansökan och föreläggandet att lämna Belgien ifrågasattes, hade ett syfte, eftersom det gällde ett domstolsavgörande som inte kunde undandras från rättsordningen genom någon faktisk omständighet.

23 Se dock punkterna 32 och 33 i domen i målet Gnandi, där Conseil d’État (Högsta förvaltningsdomstolen) tydligt förklarade varför EU-domstolens svar var nödvändigt för att avgöra den aktuella tvisten och varför den domstolen önskade vidhålla sin begäran om förhandsavgörande. Se även dom av den 13 september 2016, Rendón Marín ( C‑165/14, EU:C:2016:675, punkterna 30 och 31), där Tribunal Supremo (Högsta domstolen, Spanien) förklarade att även om förfarandet vid den domstolen avseende avslag på en ansökan om tillfälligt uppehållstillstånd hade avgjorts, var EU-domstolens svar på tolkningsfrågan användbart för att för att lösa en fråga om ersättning som skulle betalas till följd av avslagsbeslutet.

24 Se C.E., nr 254.100 av den 24 juni 2022.

25 Det framgår, med förbehåll för den hänskjutande domstolens prövning, att den domstolen inte har frågat den behöriga belgiska myndigheten om den saken.

26 Se, analogt, dom av den 2 mars 2021, A.B. m.fl. (Tillsättning av domare vid Högsta domstolen – Rättsmedel) ( C‑824/18, EU:C:2021:153, punkt 107).

27 Förslag till avgörande av generaladvokaten Kokott i målet Di Donna ( C‑492/11, EU:C:2013:225, punkt 22).

28 Förslag till avgörande av generaladvokaten Nils Wahl i målet Pohotovosť ( C‑470/12, EU:C:2013:844, punkt 29).

29 Dom av den 2 mars 2021, A.B. m.fl. (Tillsättning av domare vid Högsta domstolen – Rättsmedel) ( C‑824/18, EU:C:2021:153, punkt 141 och där angiven rättspraxis).

30 EU-domstolens svar på frågor som ställs under sådana omständigheter skulle kunna utgöra ett rådgivande yttrande i hypotetiska frågor i strid mot EU-domstolens uppgift inom ramen för det rättsliga samarbete som inrättats genom artikel 267 FEUF.

31 Se, analogt, beslut av den 12 maj 2016, Security Service m.fl. ( C‑692/15 till C‑694/15, EU:C:2016:344, punkt 30).