Förslag till avgörande av generaladvokat Tamara Ćapeta föredraget den 21 mars 2024

1 Originalspråk: engelska.

2 Dom av den 29 september 2021, Front Polisario/rådet ( T-344/19 och T-356/19, EU:T:2021:640) (nedan kallad den överklagade domen).

3 Det vill säga i dom av den 21 december 2016, rådet/Front Polisario ( C-104/16 P, EU:C:2016:973) (nedan kallad domen i målet rådet/Front Polisario), och i dom av den 27 februari 2018, Western Sahara Campaign UK ( C-266/16, EU:C:2018:118) (nedan kallad domen i målet Western Sahara Campaign UK).

4 Se den överklagade domen, punkterna 364 och 365.

5 Rådets beslut (EU) 2019/441 av den 4 mars 2019 om ingående av partnerskapsavtalet om hållbart fiske mellan Europeiska unionen och Konungariket Marocko, dess genomförandeprotokoll och skriftväxlingen som åtföljer avtalet (EUT L 77, 2019, s. 4) (nedan kallat det omtvistade beslutet).

6 Partnerskapsavtal om hållbart fiske mellan Europeiska unionen och Konungariket Marocko (EUT L 77, 2019, s. 8) (nedan kallat partnerskapsavtalet om hållbart fiske).

7 Protokoll om tillämpningen av partnerskapsavtalet om hållbart fiske mellan Europeiska unionen och Konungariket Marocko (EUT L 77, 2019, s. 18) (nedan kallat genomförandeprotokollet).

8 Skriftväxling mellan Europeiska unionen och Konungariket Marocko som åtföljer partnerskapsavtalet om hållbart fiske mellan Europeiska unionen och Konungariket Marocko (EUT L 77, 2019, s. 53) (nedan kallad skriftväxlingen).

9 Europa-Medelhavsavtal om upprättande av en associering mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan och Konungariket Marocko, å andra sidan (EUT L 70, 2000, s. 2).

10 Se mitt förslag till avgörande av den 21 mars 2024 i de förenade målen C-779/21 P och C-799/21 P, kommissionen och rådet/Front Polisario (nedan kallade de förenade målen kommissionen och rådet/Front Polisario), och mitt förslag till avgörande av den 21 mars 2024 i målet C-399/22, Confédération paysanne (Meloner och tomater från Västsahara).

11 Förenta nationerna, Report of the Committee on Information from Non-Self-Governing Territories, Supplement No 14 (A/5514) (1963), Annex III List of Non-Self-Governing Territories under Chapter XI of the Charter at 31 December 1962 classified by geographical region (Rapport från kommittén för information från icke självstyrande territorier, tillägg nr 14 (A/5514) (1963), bilaga III, Förteckning över icke självstyrande territorier enligt kapitel XI i FN-stadgan per den 31 december 1962, indelade efter geografisk region).

12 FN:s generalförsamlings resolution 2229 (XXI) av den 20 december 1966, Question of Ifni and Spanish Sahara (Frågan om Ifni och Spanska Sahara).

13 FN:s generalförsamlings resolution 2554 (XXIV) av den 12 december 1966, Activities of foreign economic and other interests which are impeding the implementation of the Declaration on the Granting of Independence to Colonial Countries and Peoples in Southern Rhodesia and Namibia and other Territories under Portuguese domination and in all other Territories under colonial domination and efforts to eliminate colonialism, apartheid and racial discrimination in southern Africa (Aktiviteter av ekonomiska och andra utländska intressen som hindrar genomförandet av deklarationen om beviljande av självständighet åt koloniserade länder och folk i Sydrhodesia och Namibia och andra territorier som står under portugisiskt herravälde och i alla andra territorier som står under kolonialt herravälde, och insatser för att undanröja kolonialism, apartheid och rasdiskriminering i södra Afrika).

14 Rådgivande yttrande om Västsahara (ICJ Reports 1975, s. 12).

15 Se Förenta nationernas fördragssamling, volym 988, s. 259.

16 Madridavtalets rättskraft är omtvistad, se, exempelvis, Simon, S., Western Sahara, i Walter, C., von Ungern-Sternberg, A., och Abushov, K (red.), Self-determination and secession in international law, Oxford University Press, Oxford, 2014, s. 260 (som ifrågasätter huruvida Madridavtalet, trots att det registrerades som fördrag hos FN:s sekretariat, oförbehållsamt kunde överföra suveräniteten, eftersom Spanien inte hade rätt att förfoga över ett territorium som tillhörde folket i det territoriet). Se även förslag till avgörande av generaladvokat Wathelet i målet Western Sahara Campaign ( C-266/16, EU:C:2018:1, punkterna 161 och 162) (där generaladvokaten förklarade att bristen på konsensus i FN:s generalförsamling om vilka slutsatser som skulle dras av Madridavtalet ledde till att två resolutioner med olika innehåll antogs, en som inte innehåller någon hänvisning till nämnda avtal och som fortsätter att hänvisa till Spanien som förvaltande makt och en som inte hänvisar till en förvaltande makt, utan till övergångsförvaltningen).

17 Se telegram 1975STATE276309 av den 21 november 1975 från minister Henry Kissinger till Amerikas förenta staters ständiga representation vid FN, som citeras i förslaget till avgörande av generaladvokat Wathelet i målet Western Sahara Campaign ( C-266/16, EU:C:2018:1, fotnot 121). I sitt förslag till avgörande förklarade generaladvokat Wathelet även att de spanska, marockanska och mauretanska delegationerna kommit överens om att fiskerättigheter i de angränsande vattnen till Västsahara skulle tillerkännas 800 spanska fartyg under 20 år på samma villkor som dem som gällde den 14 november 1975. Ibidem, fotnot 118.

18 Denna bestämmelse ingår i kapitel XI i FN-stadgan, som rör icke självstyrande territorier. Enligt denna artikel ska medlemmar av Förenta nationerna, som bära eller ikläda sig ansvar för förvaltningen av territorier, vilkas befolkning ännu ej uppnått full självstyrelse bland annat främja självstyrelse [för dessa folk], vederbörligen beakta folkens politiska strävanden samt bistå dem i den fortskridande utvecklingen av deras fria politiska institutioner.

19 Rådets beslut 87/442/EEG av den 13 augusti 1987 om ingående av ett avtal genom skriftväxling om fiskearrangemang mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen och Konungariket Marocko, preliminärt tillämpligt från och med den 1 augusti 1987 till och med den 31 december 1987 (EGT L 232, 1987, s. 18) och avtal genom skriftväxling om fiskearrangemang mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen och Konungariket Marocko, preliminärt tillämpligt från och med den 1 augusti 1987 till och med den 31 december 1987 (EGT L 232, 1987, s. 19) (där det anges att Marocko, mot bakgrund av Spaniens och Portugals anslutning och i avvaktan på ingåendet av ett fiskeavtal mellan Marocko och EEG, föreslår gemenskapen att de fiskemöjligheter som beviljats inom ramen för fiskeavtalet mellan Marocko och Spanien av den 1 augusti 1983 förlängs till utgången av december 1987).Se även artiklarna 354 och 355 i Akt om anslutningsvillkoren för Konungariket Spanien och Portugisiska republiken samt om anpassningarna av fördragen (EGT L 302, 1985, s. 23).

20 Se avtal om förbindelser inom havsfiskesektorn mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen och Konungariket Marocko (EGT L 1988, 99, s. 49) (nedan kallat 1988 års avtal), avtal om förbindelser inom havsfiskesektorn mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen och Konungariket Marocko (EGT L 407, 1992, s. 3) (nedan kallat 1992 års avtal), och avtalet om fiskepartnerskap mellan Europeiska gemenskapen och Konungariket Marocko (EUT L 141, 2006, s. 4) (nedan kallat 2006 års fiskeavtal).

21 Se artikel 1 i 1988 års avtal, artikel 1 i 1992 års avtal och artikel 11 i 2006 års fiskeavtal.

22 Se artiklarna 2.2 och 6 i 1988 års avtal, artiklarna 2.2 och 7 i 1992 års avtal och artiklarna 6 och 7 i 2006 års fiskeavtal.

23 Artiklarna 5 och 7 i 1988 års avtal och protokoll nr 1 om fastställande av de fiskemöjligheter som medges av Marocko och den ersättning som beviljas av gemenskapen för perioden 1 mars 1988–29 februari 1992 (EGT L 99, 1988, s. 61), artiklarna 7 och 9 i 1992 års avtal och protokollet om fastställande av fiskemöjligheter och den ekonomiska ersättning och de ekonomiska bidrag som beviljas av gemenskapen (EGT L 407, 1992, s. 15), och artiklarna 5–7 i 2006 års fiskeavtal och protokollet om fastställande av de fiskemöjligheter och den ekonomiska ersättning som avses i avtalet om fiskepartnerskap mellan Europeiska gemenskapen och Konungariket Marocko (EUT L 141, 2006, s. 9).

24 Protokoll mellan Europeiska unionen och Konungariket Marocko om fastställande av de fiskemöjligheter och den ekonomiska ersättning som avses i avtalet om fiskepartnerskap mellan Europeiska unionen och Konungariket Marocko (EUT L 328, 2013, s. 2) (nedan kallat 2013 års genomförandeprotokoll).

25 Det omtvistade beslutet, skäl 2. Se även, i detta hänseende, den överklagade domen, punkt 29.

26 Se, i detta hänseende, domen i målet Western Sahara Campaign UK, punkterna 62–64, 69 och 73.

27 Se domen i målet Western Sahara Campaign UK, punkt 79.

28 Se domen i målet Western Sahara Campaign UK, punkterna 61 och 62.

29 Se Council document 9716/17 – Outcome of the Council meeting, 3544th Council meeting, Competitiveness (Internal Market, Industry, Research and Space) (rådets dokument 9716/17 – Resultat av rådets 3544:e möte, Konkurrenskraft (inre marknaden, industri, forskning och rymdfrågor), s. 22.

30 Det omtvistade beslutet, skäl 6.

31 Se artikel 16 i partnerskapsavtalet om hållbart fiske.

32 Artikel 2 i genomförandeprotokollet knyter an till detta tillämpningsområde genom att ange att [s]yftet med detta protokoll är att genomföra bestämmelserna i fiskeavtalet, bland annat genom att fastställa villkoren för unionsfartygens tillträde till den fiskezon som fastställs i artikel 1 h i fiskeavtalet, samt bestämmelserna om genomförandet av partnerskapsavtalet om hållbart fiske.

33 I fotnot 1 anges följande: Sahara-regionen, enligt Marockos ståndpunkt.

34 Den överklagade domen, punkt 212.

35 Den överklagade domen, punkt 111.

36 Se artikel 4 i genomförandeprotokollet.

37 Se artikel 16 i genomförandeprotokollet, jämfört med Information om ikraftträdandet av partnerskapsavtalet om hållbart fiske mellan Europeiska unionen och Konungariket Marocko, dess genomförandeprotokoll och den skriftväxling som åtföljer avtalet (EUT L 195, 2019, s. 1).

38 Se artikel 12.2 c i partnerskapsavtalet om hållbart fiske.

39 Se artikel 12.4 i partnerskapsavtalet om hållbart fiske och artikel 6.1 i genomförandeprotokollet. Se även den överklagade domen, punkt 33.

40 Se artikel 7.1 i genomförandeprotokollet. Detta ska ställas mot skäl 5 i det omtvistade beslutet, där det förklaras att [f]ortsättningen på partnerskapet om fiske är mycket viktigt för att [Västsaharas territorium] ska kunna fortsätta att åtnjuta det sektorsstöd som tillhandahålls genom avtalet … till gagn för den berörda befolkningen.

41 Se artikel 13 i partnerskapsavtalet om hållbart fiske. Såsom framgår av punkt 1 i denna artikel består denna kommitté av företrädare för unionen och Konungariket Marocko. Se även den överklagade domen, punkt 215.

42 Se artikel 13 i partnerskapsavtalet om hållbart fiske och den överklagade domen, punkt 314.

43 Se artikel 6.2 i genomförandeprotokollet. Jag kan bara anta att Konungariket Marocko föreslog en metod som [ledde] till den geografiska och sociala fördelning som [avsågs] och själva fördelningsnyckeln för den gemensamma kommittén, eftersom inget av detta framgår av handlingarna i målet, vare sig i första eller andra instans.

44 Se artikel 4.2 och 6–8 i genomförandeprotokollet. Se även den överklagade domen, punkt 314. Vare sig i första eller andra instans innehåller handlingarna i målet några handlingar rörande den gemensamma kommitténs kontroll eller beslutsprocess. I den överklagade domen ansåg tribunalen att parterna i kraft av denna fördelningsskyldighet åtagit sig att se till att de berörda befolkningsgrupperna, inbegripet de befolkningsgrupper som återfinns i Västsahara, kommer i åtnjutande av dessa fördelar proportionellt i förhållande till fiskeverksamheten i fiskezonen enligt det avtalet, vilken innefattar till Västsahara angränsande vatten, utan att föreskriva något undantag från den principen (den överklagade domen, punkt 213).

45 Artikel 6.4 och 6.5 i genomförandeprotokollet.

46 Se artikel 16 i genomförandeprotokollet.

47 Se artikel 5.1 i partnerskapsavtalet om hållbart fiske och bilagan till genomförandeprotokollet. Se även punkt 209 i den överklagade domen, där tribunalen förklarar att Konungariket Marocko [ges] ansvaret för att ange de närmare koordinaterna för dessa förvaltningsområden och i förekommande fall för områden inom dessa där fiskeförbud råder; vad som fastställs i de ovannämnda tekniska specifikationerna är enbart förvaltningsområdenas maximala yttre gränser.

48 Se artikel 1 j i partnerskapsavtalet om hållbart fiske, jämförd med artikel 1.6 och 1.9 i genomförandeprotokollet.

49 Se artikel 3.4 i partnerskapsavtalet om hållbart fiske.

50 Dessa institutioner förklarade också att omkring 20 procent av detta överskott brukade tilldelas unionsfartyg.

51 Rapport de la Réunion annuelle du Comité Scientifique Conjoint relatif à l'Accord de pêche signé entre le Royaume du Maroc et l'Union européenne 2021 (Rapport från årsmötet 2021 med den gemensamma vetenskapliga kommittén om fiskeavtalet mellan Konungariket Marocko och Europeiska unionen (tillgänglig på franska på adress: https://oceans-and-fisheries.ec.europa.eu/system/files/2022–03/report-jsc-morocco-2021_fr.pdf (nedan kallad årsrapport för 2021)

52 Europeiska kommissionen, generaldirektoratet för havsfrågor och fiske, Defaux, V., Caillart, B., Guélé, M., Évaluation rétrospective et prospective du Protocole à l’accord de partenariat dans le domaine de la pêche durable entre l’Union européenne et le Royaume du Maroc – Rapport final (Utvärdering i efterhand och förhandsutvärdering av protokollet till partnerskapsavtalet om hållbart fiske mellan Europeiska unionen och Konungariket Marocko – Slutrapport) (tillgänglig på franska på adress: https://data.europa.eu/doi/10.2771/785958 (nedan kallad 2023 års slutliga utvärdering).

53 Se årsrapport för 2021, s.15, 27–28, 37, 67, 91–93, och 2023 års slutliga utvärdering, s. 26–28 och 114–116.

54 Se årsrapport för 2021, s. 37, 86 och 90, och 2023 års slutliga utvärdering, s. 26–28 och 115–116.

55 Nämnda domstol förordnade emellertid även om att verkningarna av det omtvistade beslutet skulle bestå under en tid som inte fick överstiga den frist som avses i artikel 56 första stycket i stadgan för Europeiska unionens domstol eller, för den händelse ett överklagande inkommit inom den tiden, till dess att domstolen meddelat dom i målet om överklagande. Den överklagade domen, punkt 369.

56 Den överklagade domen, punkterna 132–159 och 171–268.

57 Den överklagade domen, punkterna 270–274.

58 Den överklagade domen, punkterna 276–396.

59 Domstolen fann i domarna i målet rådet/Front Polisario och i målet Western Sahara Campaign UK att principen om självbestämmande är en sedvanerättslig princip som återges i artikel 1 i FN-stadgan och att principen om traktaters relativa verkan är en allmän folkrättslig regel som kommit till uttryck i Wienkonventionen om traktaträtten, som ingicks i Wien den 23 maj 1969 (Förenta nationernas fördragssamling, vol. 1155, s. 331) (nedan kallad Wienkonventionen). Båda dessa principer är tvingande rätt för unionen. Se, för ett liknande resonemang, domarna i målet rådet/Front Polisario, punkt 88, och i målet Western Sahara Campaign UK, punkt 63.

60 Enligt artikel 38.1 i stadgan för den internationella domstolen utgörs den internationella rätten av allmänna eller speciella internationella överenskommelser, internationell sedvänja, allmänna rättsgrundsatser och lärosatser. Se även, allmänt, Shaw, M.N., International Law, Cambridge University Press, Cambridge, 2006, s. 69 och följande sidor.

61 Genom artiklarna 31–33 i Wienkonventionen om traktaträtten fastställdes regler för tolkning av traktater. Vissa av dessa regler kan ses som en kodifiering av internationell sedvanerätt. Den internationella sedvanerätten kräver däremot att uttolkaren först fastställer huruvida en viss regel utgör sedvänja och därefter tolkar dess innebörd i en viss situation. Detta kräver att staternas rättspraxis och opinio juris fastställs. På så sätt kan sedvänjor ändå få en annan betydelse i ett system som saknar en auktoritativ uttolkare. Beträffande skillnaden mellan avgörandet att en viss regel utgör en internationell sedvanerättslig norm och den efterföljande tolkningen av innehållet i denna regel, se Merkouris, P., Interpretation of Customary International Law: Delineating the States in Its Life Cycle, i Merkouris, P., Follesdal, A., Ulfstein, G., Westerman, P. (red.), The interpretation of customary international law in international courts: Methods of interpretation, normative interactions and the role of coherence, Cambridge University Press, Cambridge, 2023, s. 136.

62 Enligt artikel 38.1 d i den internationella domstolens stadga utgör rättsliga avgöranden, inbegripet nämnda domstols avgöranden, endast hjälpmedel för fastställande av gällande internationell rätt.

63 För exempel på mönster med avseende på skillnaderna mellan olika tolkningar av internationell rätt, se Roberts, A., Patterns of difference and dominance, i Roberts, A., Is international law international? Oxford University Press, Oxford, 2017, s. 232 och följande sidor.

64 Se, i detta hänseende, Malenovský, J., Le juge et la coutume internationale: perspectives de l'Union européenne et de la Cour de justice, The Law and Practice of International Courts and Tribunals, vol. 12, 2013, s. 218 och Odermatt, J., The European Union's role in the making and confirmation of customary international law, i Lusa Bordin, F., Müller, A. och Pascual-Vives, F. (red.), The European Union and Customary International Law, Cambridge University Press, Cambridge, 2023, s. 74 och 75.

65 Se, i detta avseende, dom av den 21 december 2016, Swiss International Air Lines ( C-272/15, EU:C:2016:993, punkt 24), och dom av den 9 juni 2022, Préfet du Gers och Institut national de la statistique et des études économiques ( C-673/20, EU:C:2022:449, punkt 99) (i vilka domstolen fann att unionens institutioner har stora befogenheter när politiska beslut antas på området för yttre förbindelser, vilket med nödvändighet innefattar val av politisk art).

66 Jag har således gjort bedömningen att domstolen inte kan fråntas sin behörighet att kontrollera huruvida unionsåtgärder är förenliga med de grundläggande rättigheterna ens på området för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, där dess behörighet är begränsad. Se, för ett liknande resonemang, mitt förslag till avgörande i de förenade målen KS och KD/rådet m.fl. och kommissionen/KS och KD ( C-29/22 P och C-44/22 P, EU:C:2023:901, punkterna 115–120). Detta mål är fortfarande anhängigt vid domstolen.

67 Se dom av den 21 december 2011, Air Transport Association of America m.fl. ( C-366/10, EU:C:2011:864, punkt 101).

68 Det vill säga fyra år från den dag då genomförandeprotokollet trädde i kraft, vilket var den 18 juli 2019. Se Information om ikraftträdandet av partnerskapsavtalet om hållbart fiske mellan Europeiska unionen och Konungariket Marocko, dess genomförandeprotokoll och den skriftväxling som åtföljer avtalet (EUT L 195, 2019, s. 1).

69 Enligt fast rättspraxis ska föremålet för talan bestå fram till domstolsavgörandet, vid äventyr av att det annars fastställs att det saknas anledning att döma i saken. Detta förutsätter att utgången av talan kan medföra en fördel för den som väckt den (se, för ett liknande resonemang, dom av den 28 maj 2013, Abdulrahim/rådet och kommissionen, C-239/12 P, EU:C:2013:331, punkt 15 och där angiven rättspraxis).

70 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 28 maj 2013, Abdulrahim/rådet och kommissionen ( C-239/12 P, EU:C:2013:331, punkterna 78 och 79 och där angiven rättspraxis) (i vilken domstolen erinrade om att det fortfarande föreligger ett berättigat intresse av att få saken prövad, trots att rättsakten har upphört att existera, när talan kan leda till ett erkännande av en påstått rättsstridig rättsakt som antagits av unionens institutioner).

71 Se, exempelvis, dom av den 6 mars 1979, Simmenthal/kommissionen ( 92/78, EU:C:1979:53, punkt 32), dom av den 24 juni 1986, AKZO Chemie och AKZO Chemie UK/kommissionen ( 53/85, EU:C:1986:256, punkt 21), och dom av den 7 juni 2007, Wunenburger/kommissionen ( C-362/05 P, EU:C:2007:322, punkt 50).

72 Se mitt förslag till avgörande i de förenade målen kommissionen och rådet/Front Polisario, punkterna 68–91.

73 Se mitt förslag till avgörande i de förenade målen kommissionen och rådet/Front Polisario, punkt 64.

74 I första instans anförde Front Polisario sammanlagt tio grunder till stöd för sin talan, varav endast den första och den tredje grunden lades till grund för den överklagade domen. De övriga åtta grunderna berör även andra folkrättsliga frågor, såsom respekten för den internationella humanitära rätten (den andra grunden), rätten till självbestämmande (den åttonde grunden), principen om traktaters relativa verkan (den nionde grunden), reglerna om folkrättsligt ansvar (den tionde grunden) samt unionsrättsliga frågor, såsom principen om skydd för berättigade förväntningar och proportionalitetsprincipen (den fjärde, den femte, den sjätte och den sjunde grunden). Se den överklagade domen, punkt 269.

75 Avtal genom skriftväxling mellan Europeiska unionen och Konungariket Marocko om ömsesidiga liberaliseringsåtgärder angående jordbruksprodukter, bearbetade jordbruksprodukter, fisk och fiskeriprodukter, om ersättande av protokoll nr 1, 2 och 3 och deras bilagor samt om ändring av Europa–Medelhavsavtalet om upprättande av en associering mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Konungariket Marocko, å andra sidan (EUT L 241, 2012, s. 4).

76 I domarna i målet rådet/Front Polisario och i målet Western Sahara Campaign UK gjorde domstolen således inte en uttömmande tolkning av innebörden av rätten till självbestämmande för Västsaharas folk. Det kan således inte uteslutas att denna rätt även kan medföra ytterligare skyldigheter för rådet vad gäller, exempelvis, att unionsrättsliga subjekt uttömmer naturresurserna i detta territorium. Se även, i detta hänseende, Molnar, T., The Court of Justice of the EU and the Interpretation of Customary International Law: Close Encounters of a Third Kind?, i Merkouris, P., Follesdal, A., Ulfstein, G., Westerman, P. (red.), The interpretation of customary international law in international courts: Methods of interpretation, normative interactions and the role of coherence, Cambridge University Press, Cambridge, 2023, s. 14 och 15 (enligt vilken EU-domstolen avstod från att på allvar tolka rätten till självbestämmande).

77 Mot bakgrund av sammanhanget i mitt förslag till avgörande i de förenade målen kommissionen och rådet/Front Polisario gör jag gällande att det västsahariska folket inte kan ge sitt samtycke, eftersom detta folk ännu inte har utövat sin rätt till självbestämmande, vilket också innebär att Västsaharas folk inte har någon företrädare som skulle kunna ge sitt samtycke för dess räkning. När det gäller icke självstyrande territorier finner jag således att samtycke ges av den förvaltande makten i det territoriet. I förevarande fall anser jag att det inte finns något i folkrätten som talar emot den tolkning som unionens institutioner har föreslagit, enligt vilken Konungariket Marocko, mot bakgrund av unionsrätten, ska betraktas som den (de facto) förvaltande makten i Västsaharas territorium (se punkt 137 och följande punkter i mitt förslag till avgörande i de förenade målen kommissionen och rådet/Front Polisario).

78 Det var på dessa tre sätt som det geografiska tillämpningsområdet för 2006 års fiskeavtal fastställdes. Se domen i målet Western Sahara Campaign UK, punkt 57.

79 Domstolen inledde sin analys med att förklara att frågan om huruvida 2006 års fiskeavtal och 2013 års genomförandeprotokoll var giltiga inte var relevant, eftersom det avtal som var omtvistat i det målet inte var tillämpligt på de till Västsaharas territorium angränsande vattnen (se domen i målet Western Sahara Campaign UK, punkterna 54 och 55). Domstolen tolkade därför först tillämpningsområdet för 2006 års fiskeavtal och 2013 års genomförandeprotokoll och fann att dessa rättsakter inte var tillämpliga på de vatten som angränsar till Västsaharas territorium. Domstolen slog därför fast att det inte framkommit någon omständighet som kunde påverka giltigheten av rådets beslut om att godkänna dessa rättsakter (se domslutet i domen i målet Western Sahara Campaign UK).

80 Se domen i målet Western Sahara Campaign UK, punkt 59.

81 Se domen i målet Western Sahara Campaign UK, punkt 61.

82 Se domen i målet Western Sahara Campaign UK, punkt 63.

83 Se domen i målet Western Sahara Campaign UK, punkt 58.

84 Se domen i målet Western Sahara Campaign UK, punkt 67–69.

85 Se domen i målet Western Sahara Campaign UK, punkt 72.

86 Se domen i målet Western Sahara Campaign UK, punkt 70–72.

87 Se domen i målet Western Sahara Campaign UK, punkt 72.

88 Se avtal genom skriftväxling mellan Europeiska unionen och Konungariket Marocko om ändring av protokoll nr 1 och nr 4 till Europa–Medelhavsavtalet om upprättande av en associering mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Konungariket Marocko, å andra sidan (EUT L 34, 2019, s. 4) (nedan kallat handelsförmånsavtalet).

89 Den överklagade domen, punkterna 150, 201–202, 237, 304, 311, 319, 322, 328, 342, 353, 363 och 364.

90 Den överklagade domen, punkt 364.

91 Som jag också har förklarat i punkt 118 i detta förslag till avgörande är principen om traktaters relativa verkan tillämplig på handelsförmånsavtalet på grund av att det avtalet syftar till att utvidga tillämpningen av ett befintligt avtal mellan unionen och Konungariket Marocko till att även omfatta Västsaharas territorium. Detta är skälet till att jag i mitt förslag till avgörande i de förenade målen kommissionen och rådet/Front Polisario analyserar hur tribunalen tillämpade kravet på samtycke och drar slutsatsen att tribunalen gjorde en felaktig bedömning när den fann att det västsahariska folket kunde ge sitt samtycke. Så länge som detta folk inte har utövat sin rätt till självbestämmande saknar detta folk en rättsligt erkänd företrädare som kan samtycka i dess namn. Fram till dess att denna rätt utövas ankommer det således på den förvaltande makten att ge sitt samtycke som företrädare för folket i det icke självstyrande territoriet (se, för ett liknande resonemang, mitt förslag till avgörande i de förenade målen kommissionen och rådet/Front Polisario, punkterna 133–134 och 169).

92 Jag utesluter emellertid inte att ett samråd med lokalbefolkningen kan krävas till följd av rätten till självbestämmande och den därmed sammanhängande rätten att åtnjuta naturresurserna i ett icke självstyrande territorium. Se, exempelvis, Torres-Spelliscy, G., National Resources in Non-Self-Governing Territories, i Boukhars, A. och Rousselier, J. (red.), Perspective on Western Sahara: Myths, Nationalisms and Geopolitics, Rowman & Littlefield, Lanham, 2013, s. 235. Se även Wrange, P., Self-Determination, occupation and the authority to exploit natural resources: trajectories from four European judgments on Western Sahara, Israel Law Review, vol. 52(1), 2019, s. 3–30. Enligt båda författarna medför tillämpningen av bestämmelserna om icke självstyrande territorier och de bestämmelser som reglerar ockupationsmakters rättigheter och skyldigheter att ursprungsbefolkningen i det omtvistade området har rätt att åtnjuta sina naturresurser.

93 Se skäl 4 i det omtvistade beslutet.

94 I punkt 2 i den skrivelse från unionen som ingår i den skriftväxling som åtföljer partnerskapsavtalet om hållbart fiske anges följande: [Partnerskapsavtalet om hållbart fiske] ingås utan att det påverkar de respektive ståndpunkter som intas av – Europeiska unionen om det icke självstyrande territoriet Västsaharas ställning, vars angränsande vatten omfattas av den fiskezon som fastställs i artikel 1 h i [Partnerskapsavtalet om hållbart fiske], och dess rätt till självbestämmande, varvid hänvisningen i [Partnerskapsavtalet om hållbart fiske] till marockanska lagar och författningar inte påverkar dess ståndpunkt.

95 Se skäl 5 i det omtvistade beslutet.

96 Se punkt 2 i unionens skrivelse i skriftväxlingen.

97 Se, analogt, dom av den 17 januari 2023, Spanien/kommissionen ( C-632/20 P, EU:C:2023:28, punkt 52), i vilken domstolen grundade sitt resonemang genom att hänvisa till en liknande klausul enligt vilken ståndpunkterna inte påverkade Kosovos nationella regleringsmyndighet deltagande i arbetet i Organet för europeiska regleringsmyndigheter för elektronisk kommunikation.

98 Se mitt förslag till avgörande i de förenade målen C-779/21 P och C-799/21 P, kommissionen och rådet/Front Polisario, punkterna 190–192. Se även, allmänt, Wrange, P., Self-Determination, occupation and the authority to exploit natural resources: trajectories from four European judgments on Western Sahara, Israel Law Review, vol. 52(1), 2019, s. 3 och Kassoti, E., The Empire Strikes Back: The Council Decision Amending Protocols 1 and 4 to the EU-Morocco Association Agreement, European Papers, vol. 4(1), 2019, s. 313–316. Likaså New York City Bar Association, Report on legal issues involved in the Western Sahara dispute: use of natural resources, Committee on United Nations, 2011, s. 27–30.

99 Europeiska unionen (dåvarande Europeiska gemenskapen) godkände Förenta nationernas havsrättskonvention (nedan kallad havsrättskonventionen eller Unclos) år 1998. Se rådets beslut 98/392/EG av den 23 mars 1998 om Europeiska gemenskapens ingående av Förenta nationernas havsrättskonvention av den 10 december 1982 och avtalet av den 28 juli 1994 om genomförande av del XI i denna konvention (EGT L 179, 1998, s. 1)

100 Se, i detta hänseende, även skrivelse av den 29 januari 2002 från undergeneralsekreteraren för rättsliga frågor, tillika rättschefen, ställd till säkerhetsrådets ordförande (S/2002/161), punkt 22. Likaså Kenny, J. K., Resolution III of the 1982 Convention on the Law of the Sea and the Timor Gap Treaty, Washington International Law Review, vol. 2(1), 1993, s. 147 (där det anges att förarbetena till resolution III belyser den grundläggande principen bakom resolutionen: icke-självstyrande folk bör komma i åtnjutande av resurserna i sina territorier).

101 Inte heller har jag lyckats skaffa fram denna information via rådets register över handlingar. Den enda information som är offentligt tillgänglig är den som finns i 2023 års slutliga utvärdering, en rapport som beställts av kommissionen och som inte ingår i handlingarna i målet, och som förefaller förklara att en fördelningsnyckel presenterades för den gemensamma kommittén och att den resulterande fördelningen gjorde den ekonomiska ersättningen för unionsfartygens tillträde beroende av den geografiska fördelningen av fångsten (se 2023 års slutliga utvärdering, s. 38). Till stöd för denna slutsats slås det i 2023 års slutliga utvärdering fast att 95 procent av intäkterna från tillträde och 99 procent av avgifterna för tillträde fördelades till Västsaharas territorium (se s. 38), vilket den gemensamma kommittén [ansåg] vara skäligt (se 2023 års slutliga utvärdering, sid. v, punkt 33). Om dessa siffror hade underbyggts med information från unionens institutioner är det möjligt att mina tvivel i fråga om skäligheten av den ersättning som följer av utvinningen av det västsahariska folkets naturresurser skulle undanröjas. I avsaknad av ytterligare upplysningar och diskussioner inför domstolen i denna fråga kan jag emellertid inte avgöra huruvida slutsatsen i 2023 års slutliga utvärderingsrapport är berättigad.

102 Som sådant instämmer jag i princip med kommissionens påstående att en språklig kompromiss som leder till samma resultat som det som skulle krävas enligt resolution 2554 (XXIV) och punkt 1 a i resolution III skulle kunna godtas med hänsyn till unionens skyldighet att respektera det västsahariska folkets legitima rätt till sina naturresurser.

103 Den överklagade domen, punkt 368.