Domstolens dom (åttonde avdelningen) den 9 mars 2023

I mål C‑752/21, angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF, framställd av Administrativen sad – Haskovo (Förvaltningsdomstolen i Haskovo, Bulgarien) genom beslut av den 17 november 2021, som inkom till domstolen den 7 december 2021, i målet

DOMSTOLEN (åttonde avdelningen) sammansatt av avdelningsordföranden M. Safjan (referent) samt domarna N. Jääskinen och M. Gavalec, generaladvokat: M. Campos Sánchez-Bordona, justitiesekreterare: A. Calot Escobar,

efter det skriftliga förfarandet,

med beaktande av de yttranden som avgetts av: Europeiska kommissionen, genom F. Moro och I. Zaloguin, båda i egenskap av ombud,

med hänsyn till beslutet, efter att ha hört generaladvokaten, att avgöra målet utan förslag till avgörande,

följande

Dom

Tillämpliga bestämmelser

Unionsrätt

Rambeslut 2005/212

Unionens tullkodex

Direktiv 2014/42/EU

Bulgarisk rätt

ZM

ZANN

Målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågorna

Prövning av tolkningsfrågorna

Den första och den andra frågan

Den tredje frågan

Rättegångskostnader

1 Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artiklarna 22.7, 29 och 44 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen (EUT L 269, 2013, s. 1) (nedan kallad unionens tullkodex), artikel 4 i rådets rambeslut 2005/212/JAI av den 24 februari 2005 om förverkande av vinning, hjälpmedel och egendom som härrör från brott (EUT L 68, 2005, s. 49) och artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan).

2 Begäran har framställts i ett mål mellan JP EOOD, ett rörelsedrivande bolag bildat enligt bulgarisk rätt, och Otdel Mitnichesko razsledvane i razuznavane/MRR/v TD Mitnitsa Burgas (Tullmyndighetens lokalkontor i Burgas, Bulgarien). Målet rör den sistnämndas beslut att till Bulgariska staten förverka ett transportfordon som tillhör JP och som använts för varusmuggling.

3 I skäl 1 i rambeslut 2005/212 anges följande:

4 Artikel 1 i rambeslutet har rubriken Definitioner. I fjärde strecksatsen i denna artikel anges följande:

5 I artikel 2 i rambeslutet, med rubriken Förverkande, föreskrivs följande:

6 I artikel 4 i rambeslutet, med rubriken Rättsmedel, föreskrivs följande:

7 I artikel 5 i unionens tullkodex, med rubriken Definitioner, föreskrivs följande:

8 Artikel 22 i kodexen har rubriken Beslut som fattas på ansökan. I punkt 7 i den artikeln föreskrivs följande:

9 I artikel 29 i kodexen, med rubriken Beslut som fattas utan föregående ansökan, föreskrivs följande:

10 I artikel 42 i kodexen, med rubriken Tillämpning av sanktioner, föreskrivs följande:

11 Artikel 43 i unionens tullkodex, med rubriken Beslut fattade av en rättslig myndighet, har följande lydelse:

12 I artikel 44 i denna kodex, med rubriken Rätt att överklaga, föreskrivs följande:

13 I artikel 2, med rubriken Definitioner, i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/42/EU av den 3 april 2014 om frysning och förverkande av hjälpmedel vid och vinning av brott i Europeiska unionen (EUT L 127, 2014, s. 39), föreskrivs följande:

14 Artikel 14 i detta direktiv har rubriken Ersättning av gemensam åtgärd 98/699/RIF samt vissa bestämmelser i rambesluten 2001/500/RIF och 2005/212/RIF. I punkt 1 i den artikeln föreskrivs följande:

15 I artikel 231 i zakon za mitnitsite (tullagen) (DV nr 15 av den 6 februari 1998), i den lydelse som är tillämplig på omständigheterna i det nationella målet (nedan kallad ZM), föreskrivs följande:

16 I artikel 232 ZM föreskrivs följande:

17 I artikel 233 i denna lag föreskrivs följande:

18 I artikel 59 i zakon za administrativnite narushenia i nakazania (lag om administrativa överträdelser och sanktioner) (DV nr 92, av den 28 november 1969), i den lydelse som är tillämplig på omständigheterna i det nationella målet (nedan kallad ZANN), föreskrivs följande:

19 Den 11 juli 2020 upptäckte de bulgariska tullmyndigheterna ett försök att utan tillstånd från Turkiet till Bulgarien transportera injektionsanordningar för motorfordon, vilka lastats på en lastbil och en tillkopplad släpvagn.

20 En förundersökning inleddes av Okrazhna prokuratura – Haskovo (Regionala åklagarmyndigheten i Haskovo, Bulgarien) angående grov varusmuggling. I beslut av den 15 december 2020 lade emellertid åklagaren vid Regionala åklagarmyndigheten i Haskovo ned förundersökningen på grund av bristande bevisning.

21 Samtidigt överlämnades ärendet till tullmyndighetens undersöknings- och utredningsenhet för att denna skulle bedöma huruvida det fanns anledning att inleda ett förfarande för åläggande av administrativa sanktioner, vilket hade straffrättslig karaktär, enligt ZM.

22 Eftersom chefen för den regionala tullmyndighetens lokalkontor i Burgas (Bulgarien) inte kunde identifiera gärningsmannen, fattade den förstnämnde den 22 februari 2021 ett administrativt sanktionsbeslut med stöd av artikel 232.1 ZM gentemot en okänd gärningsman. Enligt sistnämnda bestämmelse ska ett administrativt sanktionsbeslut vinna laga kraft så snart det har meddelats, om gärningsmannen är okänd.

23 Genom detta beslut fråntogs den okända gärningsmannen äganderätten till injektionsanordningarna, vilka förverkades till bulgariska staten. Genom nämnda beslut förverkade de bulgariska tullmyndigheterna till staten, i enlighet med artikel 233.8 ZM, lastbilen och släpvagnen till ett sammanlagt värde av 111604,20 bulgariska leva (BGN) (cirka 57300 euro), vilka båda ägdes av JP.

24 Detta bolag överklagade beslutet till Rayonen sad Svilengrad (Distriktsdomstolen i Svilengrad, Bulgarien), som genom beslut av den 20 april 2021 avvisade överklagandet med motiveringen att bolaget saknade berättigat intresse av att få saken prövad.

25 Nämnda domstol fann för det första att rätten att överklaga det beslut som är i fråga i det nationella målet enligt artikel 59.2 ZANN tillkommer gärningsmannen och målsägande med skadeståndsanspråk, medan åklagarmyndigheten har rätt att framställa invändningar mot beslutet. Den slog dessutom fast att eftersom det aktuella administrativa sanktionsbeslutet hade meddelats gentemot en okänd gärningsman, hade beslutet i enlighet med artikel 232.1 ZM vunnit laga kraft redan när det meddelades, och det kunde således inte överklagas.

26 JP överklagade detta beslut till Administrativen sad – Haskovo (Förvaltningsdomstolen i Haskovo, Bulgarien), som är den hänskjutande domstolen, och gjorde gällande att även om JP var en tredje man som inte var part i det administrativa förfarandet av straffrättslig karaktär, hade bolaget lidit en förmögenhetsskada genom förverkandet av dess egendom utan att det hade getts en verklig möjlighet att tillvarata sina rättigheter och berättigade intressen.

27 Den hänskjutande domstolen har bekräftat att det i bulgarisk rätt inte föreskrivs någon möjlighet att överklaga när, såsom i det nationella målet, ett administrativt sanktionsbeslut meddelas gentemot en okänd gärningsman. Det framgår nämligen uttryckligen av artikel 232.1 ZM att ett sådant beslut inte får överklagas.

28 Den hänskjutande domstolen hyser därör tvivel om huruvida den nationella lagstiftningen är förenlig dels med unionens tullkodex, dels med rambeslut 2005/212, om det antas att rambeslutet även är tillämpligt på situationer där den begångna gärningen inte utgör ett brott.

29 Mot denna bakgrund beslutade Administrativen sad – Haskovo (Förvaltningsdomstolen i Haskovo) att vilandeförklara målet och ställa följande frågor till EU-domstolen:

30 Den hänskjutande domstolen har ställt den första och den andra frågan, vilka ska prövas tillsammans, för att få klarhet i huruvida artikel 44 i unionens tullkodex ska tolkas så, att den utgör hinder för en nationell lagstiftning som inte föreskriver någon rätt att överklaga ett administrativt sanktionsbeslut för en person vars egendom har förverkats med stöd av ett sådant beslut men som i detta beslut inte anses vara den som begått den administrativa överträdelse som avses med den ålagda sanktionen.

31 I artikel 44 i tullkodexen föreskrivs att varje person ska ha rätt att överklaga beslut som fattats av tullmyndigheterna och som gäller tillämpningen av tullagstiftningen, om beslutet eller sanktionen berör personen direkt och personligen.

32 Begreppet beslut, som det hänvisas till i denna bestämmelse, definieras i punkt 39 i artikel 5 i tullkodexen som varje åtgärd av tullmyndigheterna i fråga om tullagstiftningen för att ta ställning i ett visst fall, och då denna åtgärd har rättslig verkan för den eller de berörda personerna, varvid det preciseras att tullagstiftningen, i enlighet med led 2 i denna artikel, bland annat omfattar unionens tullkodex och de bestämmelser för att komplettera eller genomföra den som antagits på nationell nivå.

33 I förevarande fall framgår det av beslutet om hänskjutande att det administrativa sanktionsbeslut som är i fråga i det nationella målet, vilket fattats av tullmyndigheterna i ett ärende angående varusmuggling, har rättsverkningar för JP, eftersom egendom tillhörig denna juridiska person, i egenskap av berörd person, har förverkats. Av detta följer att det rör sig om ett beslut i den mening som avses i artikel 5 led 39 i unionens tullkodex.

34 Det ska tilläggas att det i artikel 42.1 i tullkodexen föreskrivs att medlemsstaterna är skyldiga att föreskriva sanktioner för överträdelser av tullagstiftningen, varför ett beslut att, i ett fall avseende sådan varusmuggling som konstaterats i det nationella målet, ålägga en sådan sanktion, särskilt en sanktion som innebär förverkande av egendom, utgör ett sådant beslut om tillämpning av tullagstiftningen som avses i artikel 44 i tullkodexen.

35 Därtill kommer att även om det förefaller som om det administrativa sanktionsbeslut som är i fråga i det nationella målet inte formellt riktar sig till JP, vilket är en omständighet som det ankommer på den hänskjutande domstolen att kontrollera, har beslutet ändå direkta rättsverkningar för detta bolag, eftersom dess egendom har förverkats med stöd av detta beslut. Det ska följaktligen anses att nämnda beslut berör JP direkt och personligen, i den mening som avses i artikel 44 i samma kodex.

36 Härav följer att ett administrativt sanktionsbeslut, såsom det som är aktuellt i det nationella målet, ska kunna överklagas enligt artikel 44 i unionens tullkodex. En nationell lagstiftning som inte föreskriver någon rätt att överklaga ett sådant beslut för en person som direkt och personligen berörs av beslutet är således oförenlig med tullkodexen.

37 Mot bakgrund av det ovan anförda ska den första och den andra frågan besvaras enligt följande: Artikel 44 i unionens tullkodex ska tolkas så, att den utgör hinder för en nationell lagstiftning som inte föreskriver någon rätt att överklaga ett administrativt sanktionsbeslut för en person vars egendom har förverkats med stöd av ett sådant beslut, men som i beslutet inte anses vara den som begått den administrativa överträdelse som den ålagda sanktionen avser.

38 Den hänskjutande domstolen har ställt den tredje frågan för att få klarhet i huruvida artikel 4 i rambeslut 2005/212 ska tolkas så, att den är tillämplig på ett beslut avseende en handling som inte utgör ett brott och, om så är fallet, huruvida denna bestämmelse utgör hinder för en nationell lagstiftning i vilken det föreskrivs att tredje man vars egendom kan förverkas i samband med ett administrativt förfarande med straffrättslig karaktär inte förfogar över något rättsmedel mot detta beslut.

39 Det ska i detta sammanhang påpekas att det i artikel 2 i rambeslutet, som det hänvisas till i artikel 4 i samma beslut, föreskrivs att varje medlemsstat ska vidta de åtgärder som är nödvändiga för att kunna förverka, helt eller delvis, hjälpmedel och vinning som härrör från brottsliga gärningar för vilka det kan dömas till en frihetsberövande påföljd på mer än ett år, eller egendom vars värde motsvarar sådan vinning.

40 Det framgår av ordalydelsen i denna artikel att det materiella tillämpningsområdet för rambeslutet, såsom även framgår av själva beslutsrubriken samt av skäl 1 i rambeslutet, i vilka det hänvisas till förverkande av vinning, hjälpmedel och egendom som härrör från brott respektive organiserad brottslighet, är begränsat till brott, vilket innebär att rambeslutet inte är tillämpligt på ett beslut som inte tillkommit i samband med eller till följd av ett förfarande avseende ett eller flera brott (se, för ett liknande resonemang, dom av den 19 mars 2020, Agro In 2001, C‑234/18, EU:C:2020:221, punkt 61).

41 Detta tillämpningsområde är även begränsat på så sätt att det endast avser brott av en viss svårighetsgrad, det vill säga brott för vilka det kan dömas till en frihetsberövande påföljd på mer än ett år.

42 Vad gäller begreppet förverkande är det inte definitionen i artikel 1 fjärde strecksatsen i rambeslut 2005/212, utan definitionen i artikel 2 led 4 i direktiv 2014/42 som ska användas, eftersom direktivet genom sin artikel 14.1 bland annat ersätter de fyra första strecksatserna i artikel 1 i rambeslutet (dom av den 10 november 2022, DELTA STROY 2003, C‑203/21, EU:C:2022:865, punkt 30).

43 Enligt artikel 2 led 4 i direktivet avses med förverkande ett slutgiltigt berövande av egendom beslutat av domstol i anledning av brott.

44 Det räcker i förevarande fall att konstatera att det administrativa sanktionsbeslut som är aktuellt i det nationella målet meddelades till följd av ett administrativt förfarande, som inte avsåg ett eller flera brott och än mindre ett brott för vilket det kan dömas till en frihetsberövande påföljd på mer än ett år, såsom krävs enligt artikel 2 i rambeslut 2005/212.

45 Vidare framgår det av de handlingar som domstolen har tillgång till, att detta beslut meddelats av de bulgariska tullmyndigheterna och inte av en domstol, såsom krävs enligt artikel 2 led 4 i direktiv 2014/42.

46 Rambeslut 2005/212 är följaktligen inte materiellt tillämpligt i en situation där den gärning som begåtts inte utgör ett brott.

47 Eftersom rambeslutets materiella tillämpningsområde är klart angett och det har antagits i syfte att införa gemensamma minimiregler inom ett väl avgränsat område, vilket för övrigt rör straffrättsligt samarbete, kan rambeslutet inte heller tillämpas analogt på en sådan situation som den som är aktuell i det nationella målet.

48 Mot bakgrund av vad som anförts följer att den tredje frågan ska besvaras enligt följande: Artikel 4 i rambeslut 2005/212 ska tolkas så, att den inte är tillämplig på ett beslut avseende en handling som inte utgör ett brott.

49 Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

1 Rättegångsspråk: bulgariska.