Förslag till avgörande av generaladvokat Athanasios Rantos föredraget den 27 april 2023

1 Originalspråk: franska.

2 Europaparlamentets och rådets förordning av den 29 april 2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen (EUT L 166, 2004, s. 1 och rättelse i EUT L 200, 2004, s. 1).

3 Se förslag till avgörande av generaladvokaten Bot i målet kommissionen/Malte ( C‑12/14, EU:C:2015:755, punkt 1).

4 Rådets förordning av den 14 juni 1971 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen (EGT L 149, 1971, s. 2).

5 Rådets förordning av den 30 april 1992 om ändring av förordning (EEG) nr 1408/71 (EGT L 136, 1992, s. 7: svensk specialutgåva, område 5, volym 5 s. 130).

6 Moniteur belge av den 27 oktober 1976, s. 11246.

7 Moniteur belge av den 16 januari 1968, s. 441.

8 Moniteur belge av den 17 januari 1997, s. 904.

9 Den hänskjutande domstolen har angett att detta belopp, som avser den alternativa fullständiga efterlevandepensionen, erhålls genom att beloppet 7481,10 euro (summan av pensionsbeloppen för de år under vilka personen varit stadigvarande anställd i en huvudsaklig anställning) multipliceras med 44/22 (inverterat bråk av försäkringsperioden de år då personen varit stadigvarande anställd i en huvudsaklig anställning).

10 Detta dokument finns (på franska) på följande webbplats: https://www.legislation.cnav.fr/Pages/texte.aspx?Nom=circulaire_cnav_2010_54_21052010_note3.

11 Se, analogt, dom av den 15 mars 2018, Blanco Marqués ( C‑431/16, EU:C:2018:189, punkt 63 och där angiven rättspraxis).

12 Se punkt 25 ovan.

13 Se punkt 26 ovan.

14 Se punkt 29 ovan.

15 Se punkterna 30 och 31 ovan.

16 I det mål som gav upphov till domen av den 15 mars 2018, Blanco Marqués ( C‑431/16, EU:C:2018:189), hänvisade den hänskjutande domstolen, i den första av sina sex tolkningsfrågor, till artikel 55 i förordning nr 883/2004. Domstolen har emellertid inte prövat denna artikel i sak.

17 Såsom en författare som nämns av den hänskjutande domstolen har påpekat syftar denna bestämmelse till att avhjälpa de negativa följderna för den som omfattas av en samtidig tillämpning av regler för förhindrande av sammanträffande i två eller flera medlemsstaters lagstiftning. Om flera oberoende förmåner ska minskas samtidigt genom tillämpning av sådana regler, ska det belopp som minskningen, innehållandet eller indragningen avser delas med antalet förmåner som ska minskas, innehållas eller dras in. Se Robert, F., Le régime juridique des pensions de retraite après une carrière dans plusieurs États membres, Journal de droit européen, nr 223, 2015, s. 354–360, särskilt s. 359.

18 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 7 mars 2013, van den Booren ( C‑127/11, EU:C:2013:140, punkterna 32 och 33).

19 Se punkt 28 ovan.

20 Min kursivering.

21 Se dom av den 16 mars 2023, Towercast ( C‑449/21, EU:C:2023:207, punkt 31 och där angiven rättspraxis).

22 I artikel 55.1 b i förordning nr 883/2004 föreskrivs att [o]m det är en förutsättning för uppbärandet av förmåner av annat slag eller annan inkomst att de bestämmelser om förhindrande av sammanträffande som föreskrivs i den berörda medlemsstatens lagstiftning skall tillämpas på en eller flera pro-rata beräknade förmåner, skall de behöriga institutionerna beakta förmånen eller förmånerna eller den andra inkomsten och alla de faktorer som föreskrivs för tillämpning av bestämmelserna om förhindrande av sammanträffande på grundval av kvoten mellan de försäkrings- och/eller bosättningsperioder som fastställts för beräkningen enligt artikel 52.1 b ii.

23 Med avseende på artikel 55.1 a, andra stycket, i förordning nr 883/2004, berövas den berörda personen således inte sin ställning som pensionär vid tillämpningen av andra relevanta bestämmelser i förordningen.

24 Se dom av den 25 november 2021, Finanzamt Österreich (Barnbidrag till biståndsarbetare) ( C‑372/20, EU:C:2021:962, punkt 80 och där angiven rättspraxis).

25 Se punkt 28 ovan.

26 Domstolen har i detta avseende påpekat att även om tillämpningen av unionsbestämmelserna leder till att migrerande arbetstagare gynnas i förhållande till arbetstagare som inte migrerat, är tillämpningen likväl inte diskriminerande, eftersom migrerande arbetstagare inte befinner sig i en situation som är jämförbar med situationen för arbetstagare som aldrig har lämnat sitt land. Domstolen har vidare påpekat att eventuella skillnader som finns till förmån för migrerande arbetstagare inte beror på tolkningen av unionsrätten utan på avsaknaden av ett gemensamt system för social trygghet, eller på avsaknaden av harmonisering av befintliga nationella system, vilket den rena samordning som nu finns inte kan avhjälpa (se dom av den 22 april 1993, Levatino, C‑65/92, EU:C:1993:149, punkt 49 och där angiven rättspraxis).

27 Se dom av den 3 juni 2021, TEAM POWER euroOPE ( C‑784/19, EU:C:2021:427, punkt 58 och där angiven rättspraxis).

28 Se, för ett liknande resonemang, dom v den 15 september 2022, Rechtsanwaltskammer Wien ( C‑58/21, EU:C:2022:691, punkt 61 och där angiven rättspraxis).

29 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 21 oktober 2021, Zakład Ubezpieczeń Społecznych I Oddział w Warszawie ( C‑866/19, EU:C:2021:865, punkt 41 och där angiven rättspraxis).

30 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 8 maj 2014, Wiering ( C‑347/12, EU:C:2014:300, punkt 55 och där angiven rättspraxis).

31 Se dom av den 30 september 2021, Raad van bestuur van het Uitvoeringsinstituut werknemersverzekeringen (Uwv) ( C‑285/20, EU:C:2021:785, punkt 42 och där angiven rättspraxis).

32 Såsom en författare som citerats av den hänskjutande domstolen påpekar, gäller den enda väsentliga ändringen mellan förordningarna nr 1408/71 och 883/2004 i fråga om ålders- och efterlevandepensioner en av de regler som begränsar tillämpningsområdet för de nationella bestämmelserna om förhindrande av sammanträffande av förmåner, nämligen att det inte längre är beloppet för den förmån som inte betalas ut som ska delas, utan de förmåner eller inkomster som beaktas vid tillämpning av bestämmelsen om förhindrande av sammanträffande. Se Morsa. M., La coordination des systèmes de sécurité sociale: règlements (CE) 883/2004 och 987/2009 versus règlements no 1408/71 och574/72: ce qui a changé au 1er mai, Journal des tribunaux du travail, no 1096, 2011, s. 181–192, särskilt s. 191.

33 Se förslag till rådets förordning (EG) om ändring av förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen och förordning (EEG) nr 574/72 om tillämpning av förordning 1408/71 (KOM/98/547 slutlig) (EGT C 325, 1998, s. 12). Kommissionen har i sitt skriftliga yttrande påpekat att artikel 37 i kommissionens förslag till förordning var formulerad på ett liknande sätt som artikel 46c i förordning nr 1408/71 och att lydelsen av artikel 55.1 a i förordning nr 883/2004 är ett resultat av förhandlingar under lagstiftningsförfarandet.

34 Jag noterar att vissa författare följer en annan tolkning enligt vilken det vid tillämpningen av artikel 55.1 a i förordning nr 883/2004 hädanefter är beloppen för de pensioner som ska sammanläggas som delas, och inte längre de minskade beloppen. Se bland annat, Verschueren, H., Regulation 883/2004 and Invalidity and Old-Age Pensions, European Journal of Social Security, vol. 11, 2009, nr 1 och 2, s. 143–162, särskilt s. 159; Schuler, R., I Fuchs, M., och Cornelissen, R., EU Social Security Law, A Commentary on EU Regulations 883/2004 and 987/2009, C.H. Beck, C.H. – Hart Publishing – Nomos, 2015, s. 359–362, särskilt s. 361, samt Lhernould, J.-P., Protection sociale et droit de l'Union européenne – Prestations servies dans le cadre des règlements de coordination (CE) no 883/2004 et (CE) no 987/2009, JurisClasseur Europe, fasc. 618, 2023, punkt 53.

35 HK har i sitt skriftliga yttrande bestritt SFP:s påstående om detta och understrukit att de finländska myndigheterna inte tillämpade artikel 55.1 a i förordning nr 883/2004 när de beviljade honom efterlevandepension.

36 Se punkt 32 ovan.