Förslag till avgörande av generaladvokat Priit Pikamäe föredraget den 8 juni 2023

1 Originalspråk: franska.

2 EUT L 337, 2011, s. 9.

3 Nedan kallad domen i målet NA mot Förenade kungariket.

4 Konventionen om flyktingars rättsliga ställning, undertecknad i Genève den 28 juli 1951 (United Nations Treaty Series, vol. 189, s. 150, nr 2545 (1954)), ändrad genom protokollet om flyktingars rättsliga ställning, undertecknat i New York den 31 januari 1967,

5 Dom av den 10 juni 2021, Bundesrepublik Deutschland (Begreppet allvarligt och personligt hot) ( C‑901/19, EU:C:2021:472, punkt 22).

6 Europaparlamentets och rådets direktiv av den 26 juni 2013 om gemensamma förfaranden för att bevilja och återkalla internationellt skydd (EUT L 180, 2013, s. 60).

7 Dom av den 29 juli 2019, Torubarov ( C‑556/17, EU:C:2019:626, punkt 64)

8 Dom av den 10 juni 2021, Bundesrepublik Deutschland (Begreppet allvarligt och personligt hot) ( C‑901/19, EU:C:2021:472, punkt 41).

9 Se Europeiska stödkontoret för asylfrågor (EASO), Praktisk vägledning: Berättigande till internationellt skydd, april 2018, s. 27.

10 Dom av den 10 juni 2021, Bundesrepublik Deutschland (Begreppet allvarligt och personligt hot) ( C‑901/19, EU:C:2021:472, punkt 25).

11 Dom av den 17 februari 2009, Elgafaji ( C‑465/07, EU:C:2009:94, punkterna 32–34).

12 Se, för ett liknande resonemang, EASO:s rapport Artikel 15 c i skyddsdirektivet om de villkor som asylsökande ska uppfylla (2011/95/EU) – Rättslig analys, januari 2015, s. 16.

13 Dom av den 17 februari 2009, Elgafaji ( C‑465/07, EU:C:2009:94, punkt 35) och dom av den 10 juni 2021, Bundesrepublik Deutschland (Begreppet allvarligt och personligt hot) ( C‑901/19, EU:C:2021:472, punkt 28).

14 Dom av den 17 februari 2009, Elgafaji ( C‑465/07, EU:C:2009:94, punkt 39), och dom av den 30 januari 2014, Diakité ( C‑285/12, EU:C:2014:39, punkt 31).

15 Dom av den 22 november 2012, M. ( C‑277/11, EU:C:2012:744, punkt 44 och följande punkter), och dom av den 2 december 2014, A m.fl. ( C‑148/13–C‑150/13, EU:C:2014:2406, punkt 58).

16 Se punkt 36 i förevarande förslag till avgörande.

17 Se punkt 36 i förevarande förslag till avgörande.

18 Dom av den 17 februari 2009, Elgafaji ( C‑465/07, EU:C:2009:94, punkt 28).

19 Dom av den 17 februari 2009, Elgafaji ( C‑465/07, EU:C:2009:94, punkt 44).

20 Förslag till avgörande i målet C‑901/19 ( EU:C:2021:116, punkt 49).

21 C‑901/19 ( EU:C:2021:116, punkt 24).

22 Dom av den 17 februari 2009, Elgafaji ( C‑465/07, EU:C:2009:94, punkterna 39 och 40).

23 Se, för ett liknande resonemang, Storey, H., EU immigration and asylum law (red. Kay Hailbronner/Daniel Thym), München 2016, del D III, artikel 15, s. 1238, punkt 16, i vilken det anges artikel 15 c i direktiv 2011/95 kan användas för att skydda personer som kan styrka att de utsätts för hot på grund av sina individuella karaktärsdrag.

24 Dom av den 20 december 2017, Global Starnet ( C‑322/16, EU:C:2017:985, punkt 17).

25 Dom av den 24 oktober 2013, Stoilov i Ko ( C‑180/12, EU:C:2013:693, punkt 38).

26 Dom av den 17 februari 2009, Elgafaji ( C‑465/07, EU:C:2009:94, punkt 37).

27 Dom av den 30 januari 2014, Diakité ( C‑285/12, EU:C:2014:39, punkt 33), dom av den 18 december 2014, M'Bodj ( C‑542/13, EU:C:2014:2452, punkt 37), och dom av den 10 juni 2021, Bundesrepublik Deutschland (Begreppet allvarligt och personligt hot) ( C‑901/19, EU:C:2021:472, punkt 44).

28 Dom av den 18 december 2014, M'Bodj ( C‑542/13, EU:C:2014:2452, punkt 31).

29 Dom av den 17 februari 2009, Elgafaji ( C‑465/07, EU:C:2009:94, punk 37).

30 Dom av den 18 december 2014, M'Bodj ( C‑542/13, EU:C:2014:2452, punkt 31).

31 Dom av den 18 december 2014, M'Bodj ( C‑542/13, EU:C:2014:2452, punkt 35).

32 Det finns en viss analogi med den rättspraxis som angetts i punkt 65 i förevarande förslag till avgörande, enligt vilken specifika typfall inte omfattas av tillämpningsområdet för artikel 15 c i direktiv 2011/95.

33 I mitt förslag till avgörande i målet Bundesrepublik Deutschland (Begreppet allvarligt och personligt hot) ( C‑901/19, EU:C:2021:116, punkt 56), påpekade jag att ordalydelsen i artikel 15 c i direktiv 2011/95 är resultatet av en kompromiss mellan medlemsstaterna. Av bestämmelsens tillkomsthistoria framgår nämligen att bestämmelsen har varit föremål för omfattande diskussioner i rådet (se Storey, H., s. 1235, punkt 6).