Förslag till avgörande av generaladvokat Priit Pikamäe föredraget den 30 mars 2023

1 Originalspråk: franska.

2 Rådets direktiv av den 20 juli 1998 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om kollektiva uppsägningar (EGT L 225, 1998, s. 16).

3 Dessa delar inbegriper i) skälen till de planerade uppsägningarna, ii) antalet arbetstagare som skall sägas upp, och vilka kategorier de tillhör, iii) antalet arbetstagare som normalt sysselsätts, och vilka kategorier de tillhör, iv) den tidsperiod under vilken de planerade uppsägningarna ska verkställas samt v) vilka kriterier som föreslås gälla för urvalet vid uppsägningarna, i den mån nationell lagstiftning och/eller praxis ger arbetsgivaren befogenhet att avgöra detta. Enligt led vi) i denna artikel 2.3 b är arbetsgivaren dessutom skyldig att underrätta arbetstagarrepresentanterna om beräkningsmetoden för eventuella ersättningar vid uppsägning, utöver dem som är fastställda i nationell lagstiftning och/eller praxis.

4 Dom av den 22 december 2022, Les Entreprises du Médicament ( C‑20/22, EU:C:2022:1028, punkt 18 och där angiven rättspraxis).

5 Det ska påpekas att begreppet kollektiva uppsägningar inte är begränsat till uppsägning av anställningsavtal av ekonomiska skäl. Enligt artikel 1 i direktiv 98/59 avses nämligen med kollektiva uppsägningar uppsägningar som sker av ett eller flera skäl som inte är hänförliga till de berörda arbetstagarna personligen, förutsatt att uppsägningarna avser ett visst antal arbetstagare, beroende på om medlemsstaterna väljer en referensperiod på 30 eller 90 dagar.

6 Dom av den 21 december 2016, AGET Iraklis ( C‑201/15, EU:C:2016:972, punkt 27 och där angiven rättspraxis).

7 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 13 maj 2015, Lyttle m.fl. ( C‑182/13, EU:C:2015:317, punkt 43 och där angiven rättspraxis), och dom av den 21 december 2016, AGET Iraklis ( C‑201/15, EU:C:2016:972, punkt 41).

8 Se, för ett liknade resonemang, dom av den 17 mars 2021, Consulmarketing ( C‑652/19, EU:C:2021:208, punkt 41 och där angiven rättspraxis).

9 Dom av den 30 april 2015, USDAW och Wilson ( C‑80/14, EU:C:2015:291, punkt 65). Det ska emellertid preciseras att även om medlemsstaterna har möjlighet att föreskriva åtgärder som säkerställer en högre skyddsnivå för arbetstagarnas rättigheter mot kollektiva uppsägningar, får dessa åtgärder inte medföra att bestämmelserna i direktiv 98/59 förlorar sin ändamålsenliga verkan. Detta skulle vara fallet om en nationell lagstiftning fråntog arbetsgivaren all faktisk möjlighet att vidta kollektiva uppsägningar. Se, för ett liknande resonemang, dom av den 21 december 2016 AGET Iraklis ( C‑201/15, EU:C:2016:972, punkterna 35–38).

10 Se, för ett liknade resonemang, dom av den 17 mars 2021, Consulmarketing ( C‑652/19, EU:C:2021:208, punkt 40 och där angiven rättspraxis).

11 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 21 september 2017, Ciupa m.fl. ( C‑429/16, EU:C:2017:711, punkt 32 och där angiven rättspraxis).

12 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 21 december 2016 AGET Iraklis ( C‑201/15, EU:C:2016:972, punkterna 35–40).

13 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 21 september 2017, Ciupa m.fl. ( C‑429/16, EU:C:2017:711, punkt 32 och där angiven rättspraxis).

14 Dom av den 10 september 2009, Akavan Erityisalojen Keskusliitto AEK m.fl. ( C‑44/08, EU:C:2009:533, punkt 39).

15 Dom av den 10 september 2009, Akavan Erityisalojen Keskusliitto AEK m.fl. ( C‑44/08, EU:C:2009:533, punkt 70 och där angiven rättspraxis).

16 Jag hänvisar till punkt 23 i kommissionens skriftliga yttrande.

17 Se, i detta avseende, Rodière P., L’influence du droit communautaire et du droit international, Droit social, 2008, s. 895.

18 Det ska här påpekas att artikel 3 i direktiv 98/59 återfinns i avsnitt III med rubriken Förfarande vid kollektiva uppsägningar. Förfarandet för överläggningar med arbetstagarrepresentanterna omfattas av avsnitt II i samma direktiv, med rubriken Information och överläggningar.

19 Artikel 4.3 i direktiv 98/59 ger medlemsstaterna möjlighet att ge den behöriga myndigheten möjlighet att förlänga denna period till 60 dagar efter anmälan av de planerade kollektiva uppsägningarna, om det enligt denna artikel kan antas att de problem som uppkommer på grund av de planerade uppsägningarna inte kan lösas inom den förstnämnda tidsperioden. På motsvarande sätt har medlemsstaterna enligt artikel 4.1 i detta direktiv möjlighet att förkorta denna period på 30 dagar. Även om det i direktivet inte anges i vilka fall en sådan minskning kan föreskrivas, anser jag att så skulle vara fallet om arbetsgivaren och arbetstagarrepresentanterna har kunnat nå en överenskommelse inom ramen för informations- och överläggningsförfarandet.

20 Se, för ett liknade resonemang, dom av den 27 januari 2005, Junk ( C‑188/03, EU:C:2005:59, punkt 53 och där angiven rättspraxis).

21 Dom av den 13 maj 2015, Lyttle m.fl. ( C‑182/13, EU:C:2015:317, punkt 32 och där angiven rättspraxis).

22 Rådets direktiv av den 17 februari 1975 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om kollektiva uppsägningar (EGT L 48, 1975, s. 29). Detta direktiv ändrades genom rådets direktiv 92/56/EEG av den 24 juni 1992 (EGT L 245, 1992, s. 3) och omarbetades därefter genom direktiv 98/59.

23 På denna punkt har kommissionen inkommit med protokollet från ett möte i rådet den 22 april 1974 om Förslag till rådets direktiv om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om kollektiva uppsägningar (rådets dokument 754/74).

24 I detta avseende noterar jag att kommissionen i sitt ändrade förslag som ledde till antagandet av direktiv 75/129 ansåg att systematiska gemensamma åtgärder av företagsledningen, myndigheterna och arbetstagarrepresentanterna är det bästa sättet att uppnå att gemenskapsbestämmelser om kollektiva uppsägningar på bästa sätt uppfyller sitt dubbla syfte: att fungera som socialt skydd och som ekonomisk tillsyn [KOM (73) 1980 slutlig].

25 Dom av den 10 september 2009, Akavan Erityisalojen Keskusliitto AEK m.fl. ( C‑44/08, EU:C:2009:533, punkterna 51–53).

26 Dom av den 17 mars 2021, Consulmarketing ( C‑652/19, EU:C:2021:208, punkt 43 och där angiven rättspraxis).

27 Se i detta avseende förslaget till rådets direktiv om ändring av direktiv 75/129/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om kollektiva uppsägningar COM (91) 292 final (EGT C 310, 1991, s. 5).

28 Se, för ett liknade resonemang, dom av den 16 juli 2009, Mono Car Styling ( C‑12/08, EU:C:2009:466, punkterna 41 och 42 och där angiven rättspraxis).