Förslag Till Avgörande Av Generaladvokaten Athanasios Rantos föredraget den 30 mars 2023

1 Originalspråk: franska.

2 Europaparlamentets och rådets direktiv av den 16 december 2008 om gemensamma normer och förfaranden för återvändande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i medlemsstaterna (EUT L 348, 2008, s. 98).

3 Europaparlamentets och rådets förordning av den 9 mars 2016 om en unionskodex om gränspassage för personer (kodex om Schengengränserna) (EUT L 77, 2016, s. 1).

4 Se dom av den 6 december 2011, Achughbabian ( C‑329/11, EU:C:2011:807), dom av den 5 november 2014, Mukarubega ( C‑166/13, EU:C:2014:2336), dom av den 11 december 2014, Boudjlida ( C‑249/13, EU:C:2014:2431), dom av den 7 juni 2016, Affum ( C‑47/15, nedan kallad domen Affum, EU:C:2016:408), och dom av den 19 mars 2019, Arib m.fl. ( C‑444/17, nedan kallad domen Arib m.fl., EU:C:2019:220).

5 JORF nr 315 av den 30 december 2020, text nr 41.

6 Rådets förordning av den 15 mars 2001 om fastställande av förteckningen över tredjeländer vars medborgare är skyldiga att inneha visering när de passerar de yttre gränserna och av förteckningen över de tredjeländer vars medborgare är undantagna från detta krav (EGT L 81, 2001, s. 1).

7 Europaparlamentets och rådets förordning av den 13 juli 2009 om införande av en gemenskapskodex om viseringar (viseringskodex) (EUT L 243, 2009, s. 1).

8 Rådets direktiv av den 28 juni 2001 om komplettering av bestämmelserna i artikel 26 i konventionen om tillämpning av Schengenavtalet av den 14 juni 1985 (EGT L 187, 2001, s. 45).

9 I det aktuella fallet har lagenligheten inte bestritts.

10 Se även Lutz, F., Directive 2008/115/EC of the European Parliament and of the Council of 16 December 2008 on common standards and procedures in Member States for returning illegally staying third-country nationals, i Hailbronner, K., och Thym, D., (red.), EU Immigration and Asylum Law – a Commentary, 2 uppl., 2016, C.H. Beck, Hart, Nomos, Munich, Oxford, Baden-Baden, artikel 2.3.

11 Denna artikel 6 har ersatt artikel 5 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 562/2006 av den 15 mars 2006 om en gemenskapskodex om gränspassage för personer (kodex om Schengengränserna) (EUT L 105, 2006, s. 1), till vilken det hänvisas i artikel 3.2 i direktiv 2008/115.

12 Min kursivering.

13 Se domen Affum (punkt 48).

14 Se domen Affum (punkt 48).

15 Se domen Affum (punkt 60).

16 Se domen Affum (punkt 61).

17 Artikel 14 i kodexen om Schengengränserna har ersatt artikel 13 i förordning nr 562/2006, till vilken det hänvisas i artikel 2.2 a i direktiv 2008/115.

18 Se domen Affum (punkt 69).

19 Se domen Affum (punkt 70).

20 Se domen Arib m.fl. (punkt 67).

21 Se Hoppe, M., i: Lenz, C. O., och Borchardt, K.-D. (red.), EU-Verträge Kommentar, Bundesanzeiger Verlag, 6 uppl., Köln, 2013, Artikel 77 AEUV, punkt 5.

22 Se Müller-Graff, P.-C., i: Pechstein, M., Nowak, C., Häde, U. (red.), Frankfurter Kommentar zu EUV, GRC und AEUV, Band II, Mohr Siebeck, Tübingen, 2017, Artikel 77 AEUV, punkt 1.

23 Och som inte tillhör någon av de kategorier av personer som avses i artikel 6.5 i kodexen om Schengengränserna.

24 Påpekas bör att medlemsstater här enbart avser de unionsmedlemsstater som har anslutit sig till Schengenregelverket och de tredjeländer som har anslutit sig till detta; se även skälen 21–28 i kodexen om Schengengränserna.

25 Se även, för ett liknande resonemang, förslag till avgörande av generaladvokaten Szpunar i målet Arib m.fl. ( C‑444/17, EU:C:2018:836, punkterna 58 och 59).

26 Se dom av den 6 december 2011, Achughbabian ( C‑329/11, EU:C:2011:807, punkt 31). Såvitt avser den tvingande beskaffenheten hos artikel 6 i direktiv 2008/115, se även Slama, S., La transposition de la directive retour: vecteur de renforcement ou de régression des droits des irréguliers?, i: Dubin, L., La légalité de la lutte contre l’immigration irrégulière par l’Union européenne, Bruylant, Bryssel, 2012, s. 289–345, särskilt s. 330.

27 Denna skyldighet gäller med förbehåll för ett antal undantag som räknas upp i artikel 6.2–6.5 i direktiv 2008/115. Vidare får medlemsstaterna enligt artikel 6.6 i det direktivet anta ett beslut om att avsluta en laglig vistelse tillsammans med ett beslut om återvändande.

28 Se även Hörich, D., Die Rückführungsrichtlinie: Entstehungsgeschichte, Regelungsgehalt und Hauptprobleme, Zeitschrift für Ausländerrecht und Ausländerpolitik, 2011, s. 281–286, särskilt s. 283.

29 Se även förslag till avgörande av generaladvokaten Szpunar i målet Celaj ( C‑290/14, EU:C:2015:285, punkt 50).

30 Se, för ett liknande resonemang, domen Arib m.fl. (punkt 66) och dom av den 2 juli 2020, Stadt Frankfurt am Main ( C‑18/19, EU:C:2020:511, punkt 41 och följande punkter).