Förslag till avgörande av generaladvokat Tamara Ćapeta föredraget den 25 maj 2023

1 Originalspråk: engelska.

2 Se Europeiska kommissionens Factsheet – Your rights if accused or suspected of criminal offences in the EU, 2018, som finns på https://commission.europa.eu/strategy-and-policy/policies/justice-and-fundamental-rights/criminal-justice/rights-suspects-and-accused_en#documents.

3 Europaparlamentets och rådets direktiv av den 22 maj 2012 (EUT L 142, 2012, s. 1).

4 Enligt beslutet om hänskjutande klassificerades dessa handlingar i rättsligt hänseende som ett brott enligt artikel 302.1 och 302.2 b jämförd med artikel 301.3 och 301.1 i Nakazatelen kodeks (strafflagen) (nedan kallad NK), närmare bestämt mutbrott som begåtts av en polisutredare genom utpressning i samband med tjänsteutövning.

5 Enligt beslutet om hänskjutande är det fråga om bedrägeri i den mening som avses i artikel 209.2 NK (den bestämmelse som BK:s försvarare angav) när gärningsmannen orsakar materiell skada genom att utnyttja den skadelidandes misstag, oerfarenhet eller bristande kunskaper när denne förfogar över sina tillgångar.

6 I detta avseende har den hänskjutande domstolen åberopat artikel 301.1 punkt 2 jämförd med artikel 287.1 i Nakazatelno protsesualen kodeks (straffprocesslagen) (nedan kallad NPK). I artikel 301.1 punkt 2 NPK föreskrivs följande: Vid avgörandet av målet ska domstolen pröva och avgöra följande frågor: … Huruvida en handling utgör ett brott samt hur det ska kvalificeras i rättsligt hänseende. I artikel 287.1 NPK föreskrivs följande: Åklagarmyndigheten ska väcka nytt åtal om den under domstolsundersökningen fastställer att det föreligger skäl för en väsentlig ändring av delen om sakförhållandena i åtalet eller för att ålägga ett strängare straff.

7 I begäran om förhandsavgörande förklarade den hänskjutande domstolen grunden för denna rättspraxis mer i detalj. Eftersom åklagarmyndigheten enligt lag har rätt att ändra brottsrubriceringen, om den nya rubriceringen medför ett strängare straff, tycks en domstol inte vara hindrad från att finna en tilltalad skyldig på grundval av en annan rubricering som den anser vara korrekt, förutsatt att 1) det inte har gjorts några väsentliga faktiska ändringar av åtalet, och 2) den nya brottsrubriceringen inte avser ett brott som medför ett strängare straff.

8 Enligt begäran om förhandsavgörande är det enligt artikel 304b.1 NK fråga om utövande av otillbörligt inflytande när gärningsmannen kräver eller erhåller en fördel som han eller hon inte har rätt till i utbyte mot att han eller hon i samband med sin tjänsteutövning utövar inflytande på en offentlig tjänstemans beslut.

9 Se, analogt, dom av den 13 juni 2019, Moro ( C‑646/17, EU:C:2019:489, punkterna 44–47), där domstolen ansåg att en situation där brottsrubriceringen för de gärningar på vilka anklagelsen var baserad i förhållande till en ansökan om en förhandlad (lindrigare) sanktion enligt nationell rätt var relevant för tolkningen av artikel 6.4, och inte artikel 6.1–6.3 i direktiv 2012/13.

10 I sin praxis har Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna indirekt godtagit att en domstol har möjlighet att omrubricera ett brott om detta är tillåtet enligt nationell rätt. Se, till exempel, Europadomstolen, 25 mars 1999, Pélissier och Sassi mot Frankrike (CE:ECHR:1999:0325JUD002544494, § 62), dom av den 11 december 2007, Drassich mot Italien (CE:ECHR:2007:1211JUD002557504, § 34), och dom av den 24 juli 2012, D.M.T. och D.K.I. mot Bulgarien (CE:ECHR:2012:0724JUD002947606, § 75). EU‑domstolen hänvisade till denna praxis i dom av den 13 juni 2019, Moro ( C‑646/17, EU:C:2019:489, punkt 55).

11 Rådets resolution av den 30 november 2009 om en färdplan för att stärka misstänkta eller åtalade personers processuella rättigheter vid straffrättsliga förfaranden (EUT C 295, 2009, s. 1). Se skälen 11 och 14 i direktiv 2012/13. Se dessutom, för en ingående diskussion, till exempel Mitsilegas, V., EU Criminal Law, Second edition, Hart, 2022, särskilt s. 254–295.

12 Europeiska rådet, Stockholmsprogrammet – Ett öppet och säkert Europa i medborgarnas tjänst och för deras skydd, punkt 2.4 (EUT C 115, 2010, s. 1). Se skäl 12 i direktiv 2012/13.

13 Se skäl 9 i direktiv 2012/13.

14 Se, till exempel, rapport från kommissionen till Europaparlamentet och rådet om genomförandet av [direktiv 2012/13], Bryssel, COM(2018) 858 final, 18.12.2018, punkt 1.1.

15 Se skälen 3, 4 och 10 i direktiv 2012/13.

16 Se artikel 1 i direktiv 2012/13.

17 Se dom av den 13 juni 2019, Moro ( C‑646/17, EU:C:2019:489, punkt 43).

18 Se, till exempel, Sayers, D., Article 48 (Criminal Law) – Presumption of Innocence and Right of Defence, i Peers, S., Hervey, T., Kenner, J. och Ward, A. (red.), The EU Charter of Fundamental Rights: A Commentary, Second edition, Hart, 2021, s. 1413, särskilt s. 1444.

19 Se dom av den 13 juni 2019, Moro ( C‑646/17, EU:C:2019:489, punkt 43), eller, för ett mer aktuellt exempel, dom av den 21 oktober 2021, ZX (Rättelse av åtalsbeslutet) ( C‑282/20, EU:C:2021:874, punkt 25).

20 Se dom av den 5 juni 2018 (C‑612/15, EU:C:2018:392).

21 Se dom av den 5 juni 2018, Kolev m.fl. ( C‑612/15, EU:C:2018:392, särskilt punkterna 95 och 96). Se även dom av den 21 oktober 2021, ZX (Rättelse av åtalsbeslutet) ( C‑282/20, EU:C:2021:874, punkt 29).

22 Se dom av den 13 juni 2019 (C‑646/17, EU:C:2019:489).

23 Se dom av den 13 juni 2019, Moro ( C‑646/17, EU:C:2019:489, särskilt punkterna 52, 53, 56 och 70).

24 Se Europadomstolen, 25 mars 1999, Pélissier och Sassi mot Frankrike (CE:ECHR:1999:0325JUD002544494, §§ 51 och 52). EU-domstolen erkände Europadomstolens praxis i dom av den 13 juni 2019, Moro ( C‑646/17, EU:C:2019:489, punkt 55), i dom av den 6 oktober 2021, Prokuratura Rejonowa Łódź-Bałuty ( C‑338/20, EU:C:2021:805, punkt 36), och i dom av den 23 november 2021, IS (Hänskjutandebeslutets rättsstridighet) ( C‑564/19, EU:C:2021:949, punkt 122).

25 Se, till exempel, Europadomstolen, 25 mars 1999, Pélissier och Sassi mot Frankrike (CE:ECHR:1999:0325JUD002544494, §§ 52 och 54), Europadomstolen, 7 januari 2010, Penev mot Bulgarien (CE:ECHR:2010:0107JUD002049404, §§ 33–35), och Europadomstolen, 24 juli 2012, D.M.T. och D.K.I. mot Bulgarien (CE:ECHR:2012:0724JUD002947606, §§ 73–75).

26 Se, till exempel, Europadomstolen, 25 juli 2000, Mattoccia mot Italien (CE:ECHR:2000:0725JUD002396994, § 61), och Europadomstolen, 26 juni 2018, Pereira Cruz m.fl. mot Portugal (CE:ECHR:2018:0626JUD005639612, § 198).

27 Se, till exempel, Europadomstolen, 11 december 2007, Drassich mot Italien (CE:ECHR:2007:1211JUD002557504, § 34), och Europadomstolen, 24 juli 2012, D.M.T. och D.K.I. mot Bulgarien (CE:ECHR:2012:0724JUD002947606, § 75).

28 Se, exempelvis, Europadomstolen, 25 mars 1999, Pélissier och Sassi mot Frankrike (CE:ECHR:1999:0325JUD002544494, §§ 55–63) (domstolen omrubricerade brottet brottslig konkurs till medverkan till brottslig konkurs), Europadomstolen, 20 april 2006, I.H. m.fl. mot Österrike (CE:ECHR:2006:0420JUD004278098, §§ 32–39) (domstolen omrubricerade brottet våldtäkt enligt 201 § stycke 2 i den österrikiska strafflagen till våldtäkt enligt 201 § stycke 1 i samma lag), Europadomstolen, 25 september 2008, Seliverstov mot Ryssland (CE:ECHR:2008:0925JUD001969202, §§ 16–24) (domstolen omrubricerade brottet försök till tagande av muta till försök till storskaligt bedrägeri), Europadomstolen, 7 januari 2010, Penev mot Bulgarien (CE:ECHR:2010:0107JUD002049404, §§ 37–45) (domstolen omrubricerade brottet överskridande av befogenheter till brottet medvetet ingående av ett ofördelaktigt avtal, Europadomstolen, 25 januari 2011, Block mot Ungern (CE:ECHR:2011:0125JUD005628209, §§ 22–25) (som rörde dubbel omrubricering där appellationsdomstolen omrubricerade brottet tillverkning av falska pengar till förfalskning av offentliga handlingar och varnade för en eventuell omrubricering till försök till grovt bedrägeri, och överdomstolen förklarade den tilltalade skyldig till försök till bedrägeri och förfalskning), Europadomstolen, 24 juli 2012, D.M.T. och D.K.I. mot Bulgarien (CE:ECHR:2012:0724JUD002947606, §§ 76–84) (domstolen omrubricerade brottet passiv korruption till bedrägeri), och Europadomstolen, 7 november 2019, Gelenidze mot Georgien (CE:ECHR:2019:1107JUD007291610, §§ 35–38) (domstolen omrubricerade brottet meddelande av ett rättsstridigt domstolsbeslut till missbruk av tjänsteställning, som åklagaren föreslog under överklagandeförfarandet, vilket också ansågs strida mot principen om jämlikhet i medel).

29 Se Europadomstolen, 25 mars 1999, Pélissier och Sassi mot Frankrike (CE:ECHR:1999:0325JUD002544494, § 62), Europadomstolen, 12 april 2011, Constantin mot Rumänien (CE:ECHR:2011:0412JUD002117503, § 22), och Europadomstolen, 5 mars 2013, Varela Geis mot Spanien (CE:ECHR:2013:0305JUD006100509, § 54), se även Europadomstolen, 17 juli 2001, Sadak m.fl. mot Turkiet (nr 1) (CE:ECHR:2001:0717JUD002990096, § 57) (där det slogs fast att de tilltalade inte hade informerats om den nya anklagelsen förrän den sista rättegångsdagen strax innan domen meddelades, vilket var klart för sent).

30 Se Europadomstolen, 25 september 2008, Seliverstov mot Ryssland (CE:ECHR:2008:0925JUD001969202, § 19): I den mån regeringen hävdade att en lindrigare bestämmelse hade tillämpats anser domstolen dessutom att detta saknar betydelse för förevarande mål, eftersom sökandens klagomål huvudsakligen inte avser straffets stränghet, utan det påstådda åsidosättandet av hans rätt att bli informerad om de anklagelser som riktades mot honom och hans möjlighet att förbereda sitt försvar, och appellationsdomstolen fastställde under alla omständigheter sökandens fängelsestraff.

31 Se Europadomstolen, 25 mars 1999 (CE:ECHR:1999:0325JUD002544494, §§ 55–63).

32 Se Europadomstolen, 7 januari 2010 (CE:ECHR:1999:0107JUD002049404, §§ 37–45).

33 Se Europadomstolen, 24 juli 2012 (CE:ECHR:1999:0724JUD002947606, §§ 76–84).

34 Jämför, särskilt, Europadomstolen, 11 december 2007, Drassich mot Italien (CE:ECHR:2007:1211JUD002557504, §§ 36–43) (där en överträdelse av Europakonventionen konstaterades på grundval av en omrubricering av brottet mutbrott till mutbrott i samband med rättegångshandlingar där personen inte hade informerats i något skede av förfarandet och inte hade haft möjlighet att försvara sig mot den nya anklagelsen) med Europadomstolen, 22 februari 2018, Drassich mot Italien (nr 2) (CE:ECHR:2018:0222JUD006517309, §§ 67–74) (där ingen överträdelse av konventionen konstaterades när förfarandet inleddes på nytt för att ge personen möjlighet att försvara sig mot omrubriceringen av brottet).

35 Se, till exempel, Europadomstolen, beslut av den 5 september 2006, Bäckström och Andersson mot Sverige, s. 8–11 (till skillnad från Europadomstolen, 24 juli 2012, D.M.T. och D.K.I. mot Bulgarien (CE:ECHR:2012:0724JUD002947606, § 81)), Europadomstolen, 26 juni 2018, Pereira Cruz m.fl. mot Portugal (CE:ECHR:2018:0626JUD005639612, §§ 204–209), Europadomstolen, beslut av den 26 februari 2019, Ujlaki och Piskóti mot Ungern (CE:ECHR:2019:0226DEC000666814, §§ 19–21), och Europadomstolen, beslut av den 23 juni 2020, Filimon mot Rumänien (CE:ECHR:2020:0623DEC005460014, §§ 34–43).

36 Se Europadomstolen, 24 oktober 1996 (CE:ECHR:1996:1024JUD002152593, §§ 30–33).

37 Se Europadomstolen, 18 februari 2020 (CE:ECHR:20200218JUD000181411, §§ 36–49).

38 Se Europadomstolen, 10 februari 1995 (CE:ECHR:1995:0210JUD001916091, §§ 28–30).

39 Domstolen har konsekvent slagit fast att unionsbestämmelserna ska tolkas mot bakgrund av de grundläggande rättigheterna, vilka utgör en integrerad del av de allmänna rättsprinciper vars efterlevnad EU-domstolen ska säkerställa och som numera är stadfästa i stadgan. Se, exempelvis, dom av den 21 december 2021, Bank Melli Iran ( C‑124/20, EU:C:2021:1035, punkt 70).

40 I skäl 14 i direktiv 2012/13 förklaras likaledes följande: Detta direktiv bygger på de rättigheter som fastställs i stadgan, särskilt artiklarna 6, 47 och 48 i denna, och bygger på artiklarna 5 och 6 i [Europakonventionen], såsom dessa har tolkats av Europadomstolen.

41 Se skälen 1, 3 och 4 i direktiv 2012/13.

42 Se förslag till avgörande av generaladvokaten Bot i målet Covaci ( C‑216/14, EU:C:2015:305, punkt 33).

43 Se förslag till avgörande av generaladvokaten Bot i målet Covaci ( C‑216/14, EU:C:2015:305, punkt 33).

44 Det är möjligt att tolka skäl 7 i direktiv 2012/13 på detta sätt. Följande anges i detta skäl: Även om alla medlemsstater är parter i [Europakonventionen] har erfarenheten visat att detta i sig inte alltid skapar ett tillräckligt förtroende för andra medlemsstaters straffrättsliga system.

45 I förevarande mål kan den tilltalade faktiskt ha varit medveten om att brottet skulle kunna omrubriceras till bedrägeri, eftersom han själv erbjöd ett sådant alternativ.

46 I kommissionens ursprungliga förslag fanns ingen bestämmelse som motsvarade artikel 6.4 i direktiv 2012/13. Se Europeiska kommissionen, Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om rätten till information i brottmål, Bryssel, KOM(2010) 392 slutlig, förslag till artikel 6, s. 18. Denna bestämmelse var resultatet av en ändring som Europaparlamentet hade föreslagit. Se Europaparlamentet, Betänkande om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om rätten till information i brottmål, A7–0408/2011, 25 november 2011, och förslag till artikel 6.3 a, rådets dokument 10114/1/11, REV 1, Bryssel den 17 maj 2011, s. 5–7.

47 Se rådets dokument 14631/11, Bryssel den 26 september 2011, s. 4–5.

48 Trechsel, S., Human Rights in Criminal Proceedings, Oxford University Press, 2005, s. 195.

49 Se, till exempel, dom av den 19 september 2006, Wilson ( C‑506/04, EU:C:2006:587, punkterna 49–52), och dom av den 19 november 2019, A.K. m.fl. (Oavhängigheten hos avdelningen för disciplinära mål vid högsta domstolen) ( C‑585/18, C‑624/18 och C‑625/18, EU:C:2019:982, punkterna 121 och 122).

50 Se, till exempel, dom av den 4 december 2019, H/rådet ( C‑413/18 P, ej publicerad, EU:C:2019:1044, punkt 55), och dom av den 24 mars 2022, Wagenknecht/kommissionen ( C‑130/21 P, EU:C:2022:226, punkt 16).

51 Se Europadomstolen, beslut av den 5 september 2006, s. 6–11.