lagen.
EU-domstolen

Förslag till avgörande av generaladvokat Priit Pikamäe föredraget den 23 mars 2023

CELEX
62022CC0209
Typ
EU-domstolen

Källa

1 Originalspråk: franska.

2 EUT L 142, 2012, s. 1.

3 EUT L 294, 2013, s. 1.

4 Zerouki-Cottin, D., À propos de la directive du 22 octobre 2013 relative au droit à l'avocat et de ses suites, Revue internationale de droit pénal, vol. 85, 2014/3–4, punkt 20; Suominen, A., The sensitive relationship between the different means of legal integration: mutual recognition and approximation, i Brière, C., och Weyembergh, A. (dir.), The needed balances in EU criminal law Hart Publishing, (ed. Chloé Brière/Anne Weyembergh), Oxford 2017, s. 170.

5 Min kursivering.

6 Min kursivering.

7 Min kursivering.

8 Min kursivering.

9 Dom av den 19 september 2019, Rayonna prokuratura Lom ( C‑467/18, EU:C:2019:765, punkt 38).

10 Se punkt 25 i det förslag till avgörande som jag föredrog den 26 januari 2023 i mål C‑660/21, K.B. Och F.S. (Prövning ex officio på straffrättens område)) ( C‑660/21, EU:C:2023:52).

11 Dom av den 19 september 2019, Rayonna prokuratura Lom ( C‑467/18, EU:C:2019:765, punkt 53).

12 Min kursivering.

13 Dom av den 12 mars 2020, VW (Rätt till tillgång till försvarare vid utebliven inställelse) ( C‑659/18, EU:C:2020:201, punkterna 25 och 26). Min kursivering,

14 Se punkt 41 ovan.

15 Dom av den 19 september 2019, Rayonna prokuratura Lom ( C‑467/18, EU:C:2019:765, punkt 53). Min kursivering.

16 Se dom av den 5 juni 2018, Kolev m.fl. ( C‑612/15, EU:C:2018:392, punkterna 88 och 104), dom av den 12 mars 2020, VW (Rätt till tillgång till försvarare vid utebliven inställelse) ( C‑659/18, EU:C:2020:201, punkt 44), dom av den 14 maj 2020, Staatsanwaltschaft Offenburg ( C‑615/18, EU:C:2020:376, punkt 71), och dom av den 21 oktober 2021, ZX (Rättelse av åtalsbeslutet) ( C‑282/20, EU:C:2021:874, punkt 26).

17 Dom av den 19 september 2019, Rayonna prokuratura Lom ( C‑467/18, EU:C:2019:765, punkt 57).

18 Dom av den 19 september 2019, Rayonna prokuratura Lom ( C‑467/18, EU:C:2019:765, punkt 58). Min kursivering.

19 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 18 mars 2010, Alassini m.fl. ( C‑317/08 till C‑320/08, EU:C:2010:146, punkt 49); dom av den 27 juni 2013, Agrokonsulting-04 ( C‑93/12, EU:C:2013:432, punkterna 35 och 36), och dom av den 1 augusti 2022, TL (Avsaknad av tolk och översättning) ( C‑242/22 PPU, EU:C:2022:611, punkt 75).

20 Se punkt 29 ovan.

21 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 13 juni 2019, Moro ( C‑646/17, EU:C:2019:489, punkterna 36 och 54), och, analogt, dom av den 19 september 2018, Milev ( C‑310/18 PPU, EU:C:2018:732, punkt 47).

22 Dom av den 21 december 2021, Randstad Italia ( C‑497/20, EU:C:2021:1037, punkt 62).

23 Dom av den 14 december 1995, Peterbroeck ( C‑312/93, EU:C:1995:437, punkt 14); dom av den 7 juni 2007, van der Weerd m.fl. ( C‑222/05-C‑225/05, EU:C:2007:318, punkt 33) och dom av den 11 september 2019, Călin ( C‑676/17, EU:C:2019:700, punkt 42).

24 Dom av den 28 juni 2022, Kommissionen/Spanien (Åsidosättande av unionsrätten från lagstiftarens sida) ( C‑278/20, EU:C:2022:503, punkterna 59 och 60).

25 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 21 november 2002, Cofidis ( C‑473/00, EU:C:2002:705, punkt 37).

26 I mitt förslag till avgörande i mål C‑660/21, K.B. och F.S. (Prövning ex officio på straffrättens område) ( C‑660/21, EU:C:2023:52, punkterna 64 och 65), uppmärksammade jag att den franska straffrättsliga lagstiftningen gjorde det möjligt att bortse från information och bevisning som erhållits med åsidosättande av unionsrättens krav, i detta fall artiklarna 3 och 4 i direktiv 2012/13. Jag anförde att förekomsten av sådana processrättsliga bestämmelser garanterade unionsrättens effektivitet och att förbudet för den hänskjutande domstolen att ex officio ogiltigförklara förfarandet på grund av att de båda tilltalade har upplysts om sin rätt att tiga för sent, vilket utgör en privaträttslig ogiltighetsgrund, inte åsidosatte effektivitetsprincipen.

27 Dom av den 14 maj 2020, Országos Idegenrendészeti Főigazgatóság Dél-alfödi Regionális Igazgatóság ( C‑924/19 PPU och C‑925/19 PPU, EU:C:2020:367, punkt 143).

28 Dom av den 1 juli 2010, Gassmayr ( C‑194/08, EU:C:2010:386, punkterna 44 och 45).

29 Dom av den 19 september 2019, Rayonna prokuratura Lom ( C‑467/18, EU:C:2019:765, punkterna 57 och 58).

30 Se punkt 53 ovan.

31 Se punkt 56 ovan.

32 Se, för ett liknande resonemang, Mitsilegas, V., EU Criminal Law, Hart Publishing, Oxford 2022, (2 uppl) s. 267.

33 Europadomstolens dom av den 27 november 2008, Salduz mot Turkiet (CE:ECHR:2008:1127JUD003639102, § 55).

34 Se punkt 30 ovan.

35 Dom av den 5 juni 2018, Kolev m.fl. ( C‑612/15, EU:C:2018:392, punkt 104).

36 Europadomstolens dom av den 23 april 2015, François mot Frankrike (CE:ECHR:2015:0423JUD002669011, § 47).

37 Europadomstolens dom av den 17 januari 2012, Stanev mot Bulgarien (CE:ECHR:2012:0117JUD003676006, § 117).

38 Europadomstolens dom av den 16 juni 2005, Storck mot Tyskland (CE:ECHR:2005:0616JUD006160300, § 73).

39 Europadomstolens dom av den 23 februari 2017, De Tommaso mot Italien (CE:ECHR:2017:0223JUD004339509, § 80).

40 Europadomstolens dom av den 9 april 2019, Tarek och Depe mot Turkiet (ECLI: CE:ECHR:2019:0409JUD007047212, § 53).

41 Europadomstolens dom av den 21 juni 2011, Shimovolos mot Tyskland (CE:ECHR:2011:0621JUD003019409, § 50).

42 Europadomstolens dom av den 23 juli 2013, M.A. Mot Cypern (CE:ECHR:2013:0723JUD004187210, § 193).

43 Europadomstolens dom av den 11 oktober 2016, Kasparov mot Tyskland (CE:ECHR:2016:1011JUD005365907, § 46).

44 Europadomstolens dom av den 12 januari 2010, Gillan och Quinton mot Förenade kungariket (CE:ECHR:2010:0112JUD000415805, § 57).

45 Europadomstolens dom av den 24 juni 2008, Foka mot Turkiet (CE:ECHR:2008:0624JUD002894095, § 78).

46 Europadomstolens dom av den 26 juni 2014, Krupko m.fl. mot Ryssland (CE:ECHR:2014:0626JUD002658707, § 36).

47 Europadomstolens dom av den 13 september 2016, Ibrahim m.fl. mot Förenade kungariket, (CE:ECHR:2016:0913JUD005054108, § 225).

48 Europadomstolens dom av den 12 maj 2017, Simeonovi mot Bulgarien (CE:ECHR:2017:0512JUD002198004, § 116).