Förslag till avgörande av generaladvokaten Priit Pikamäe föredraget den 14 september 2023

1 Originalspråk: franska.

2 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 604/2013 av den 26 juni 2013 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som är ansvarig för att pröva en ansökan om internationellt skydd som en tredjelandsmedborgare eller en statslös person har lämnat in i någon medlemsstat (EUT L 180, 2013, s. 31).

3 Dom av den 23 januari 2019 (C‑661/17, nedan kallad domen M.A. m.fl., EU:C:2019:53).

4 Se skäl 5 i Dublin III-förordningen.

5 Se skäl 4 i Dublin III-förordningen.

6 Rådets förordning (EG) nr 343/2003 av den 18 februari 2003 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som har ansvaret för att pröva en asylansökan som en medborgare i tredjeland har gett in i någon medlemsstat (EUT L 50, 2003, s. 1).

7 Konvention rörande bestämmandet av den ansvariga staten för prövningen av en ansökan om asyl som framställts i en av medlemsstaterna i de Europeiska gemenskaperna – Dublinkonventionen (EGT C 254, 1997, s. 1).

8 Konvention angående flyktingars rättsliga ställning, undertecknad i Genève den 28 juli 1951, United Nations Treaty Series, volym 189, s. 150, nr 2545 (1954).

9 Se dom av den 5 juli 2018, X ( C‑213/17, EU:C:2018:538, punkt 61 och där angiven rättspraxis).

10 Min kursivering.

11 Dom av den 16 februari 2023, Staatssecretaris van Justitie en Veiligheid (Barn som ännu inte har fötts vid tiden för asylansökan) ( C‑745/21, EU:C:2023:113, punkt 50 och där angiven rättspraxis).

12 Förslag till rådets förordning om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som har ansvaret för att pröva en asylansökan som en medborgare i tredjeland har gett in i någon medlemsstat (KOM(2001) 447 slutlig – 2001/0182(CNS)) (EGT C 304 E, 2001, s. 192).

13 Se dom av den 4 oktober 2018, Fathi ( C‑56/17, EU:C:2018:803, punkt 53 och där angiven rättspraxis).

14 Se, bland annat, dom av den 14 november 2013, Puid ( C‑4/11, EU:C:2013:740), av den 16 februari 2017, C.K. m.fl. ( C‑578/16 PPU, EU:C:2017:127), och M.A. m.fl.

15 Se, i detta hänseende, analysen i Petralia V., Clausola di sovranità e tutela dei diritti umani nel sistema di Dublino, Studi sull’integrazione europea, XII (2017), sidorna 553–568.

16 Dom av den 16 februari 2017 ( C‑578/16 PPU, EU:C:2017:127).

17 Se dom av den 26 juli 2017, Jafari ( C‑646/16, EU:C:2017:586, punkt 100). Se även Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén – En europeisk migrationsagenda (KOM/2015/0240 slutlig) i vilken kommissionen anger sin vilja att medlemsstaterna i större utsträckning utnyttjade urskillningsklausuler som ger dem möjlighet att pröva en asylansökan och minska belastningen på medlemsstaterna vid de berörda gränssträckorna.

18 Se dom av den 2 april 2019, H. och R. ( C‑582/17 och C‑583/17, EU:C:2019:280, punkt 39 och där angiven rättspraxis).

19 Se domen Ghezelbash ( C‑63/15, EU:C:2016:409, punkterna 51–53).

20 Dom av den 7 juni 2016 ( C‑155/15, EU:C:2016:410).

21 Dom av den 26 juli 2017 ( C‑670/16, EU:C:2017:587).

22 Dom av den 25 oktober 2017 ( C‑201/16, EU:C:2017:805).

23 Se dom av den 7 juni 2016, Karim ( C‑155/15, EU:C:2016:410, punkterna 23–25), dom av den 26 juli 2017, Mengesteab ( C‑670/16, EU:C:2017:587, punkt 53) och dom av den 25 oktober 2017, Shiri ( C‑201/16, EU:C:2017:805, punkt 39).

24 Det ska i detta hänseende påpekas att det nödvändiga sambandet mellan förekomsten av ett brett utrymme för diskretionär bedömning för de offentliga myndigheterna och avsaknaden av en rätt för mottagarna även har påtalats av Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna (nedan kallad Europadomstolen) vid prövningen av huruvida villkoren för en tillämpning av artikel 6 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, signerad i Rom den 4 november 1950, (nedan kallad Europakonventionen) (rätten till en rättvis rättegång) var uppfyllda. Även om Europadomstolen upprepade gånger har slagit fast att enbart förekomsten av en diskretionär komponent i lydelsen av en bestämmelse inte i sig utesluter att det existerar en rättighet (se Europadomstolens dom av den 18 oktober 2016, Miessen/Belgien, CE:ECHR:2016:1018JUD003151712, § 48), har den nämligen även angett att en rättighet, i de situationer där den behöriga myndigheten förfogade över ett brett utrymme för diskretionär bedömning, inte kunde identifieras och att artikel 6 i Europakonventionen således inte var tillämplig (Europadomstolens domar av den 28 september 1995, Masson och Van Zon/Nederländerna, CE:ECHR:1995:0928JUD001534689, § 51, serie A nr 327-A, §§ 48–52, och av den 3 april 2012, Boulois/Luxemburg, CE:ECHR:2012:0403JUD003757504, bland annat § 102).

25 Dom av den 1 augusti 2022, Staatssecretaris van Justitie en Veiligheid (Avslag på framställan om övertagande av ett egyptiskt ensamkommande barn) ( C‑19/21, EU:C:2022:605, punkt 41) (min kursivering).

26 Domen M.A. m.fl., punkt 64.

27 Domen M.A. m.fl., punkterna 75 och 76.

28 Domen M.A. m.fl., punkt 77.

29 Domen M.A. m.fl., punkt 78.

30 Domen M.A. m.fl., punkt 79.

31 Detta framgår med större självklarhet av punkt 78 i rättegångsspråkets version av domen M.A. m.fl. (if a Member State refuses to use the discretionary clause set out in Article 17(1) of the Dublin III Regulation, that necessarily means that that Member State must adopt a transfer decision) (min kursivering).

32 Dom av den 21 december 2011 ( C‑411/10 och C‑493/10, EU:C:2011:865, punkterna 68 och 69). Se även dom av den 16 februari 2017, C.K. m.fl. ( C‑578/16 PPU, EU:C:2017:127, punkt 53).

33 Se dom av den 27 april 2023, M.D. (Förbud mot inresa i Ungern) ( C‑528/21, EU:C:2023:341, punkt 82 och där angiven rättspraxis).

34 Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/115/EG av den 16 december 2008 om gemensamma normer och förfaranden för återvändande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i medlemsstaterna (EUT L 348, 2008, s. 98).

35 Se dom av den 18 december 2014, Abdida ( C‑562/13, EU:C:2014:2453, punkt 50).

36 Se dom av den 30 mars 2023, Staatssecretaris van Justitie en Veiligheid (Frist för överföring – Människohandel) ( C‑338/21, EU:C:2023:269, punkterna 45 och 46).

37 Se studie av den 18 mars 2016 utarbetad av Information and Cooperation Forum för kommissionen Evaluation of the Implementation of the Dublin III Regulation – Final Report (Utvärdering av genomförandet av Dublin III-förordningen – slutrapport), s. 35.