Förslag till avgörande av generaladvokat Maciej Szpunar föredraget den 8 juni 2023

1 Originalspråk: franska.

2 Europaparlamentets och rådets förordning av den 19 oktober 2022 om en inre marknad för digitala tjänster och om ändring av direktiv 2000/31/EG (förordningen om digitala tjänster) (EUT L 277, 2022, s. 1).

3 Se artikel 1 i Digital Services Act.

4 För en beskrivning av dessa skyldigheter, se bland annat Wilman, F., The Digital Services Act (DSA) – An Overview, SSRN (papers.ssrn.com), den 27 december 2022, s. 7 och följande sidor.

5 Se artiklarna 92 och 93 i Digital Services Act.

6 Med förbehåll för de undantag som föreskrivs i mer specifika rättsakter som reglerar nämnda aspekter, såsom Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/93/EU av den 13 december 2011 om bekämpande av sexuella övergrepp mot barn, sexuell exploatering av barn och barnpornografi samt om ersättande av rådets rambeslut 2004/68/RIF (EUT L 335, 2011, s. 1, och rättelse i EUT L 18, 2012, s. 7) och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/784 av den 29 april 2021 om åtgärder mot spridning av terrorisminnehåll online (EUT L 172, 2021, s. 79).

7 Däribland Förbundsrepubliken Tyskland och Republiken Frankrike. vilka har antagit Netzwerkdurchsetzungsgesetz (NetzDG) (lag om tillsyn över sociala nätverk) av den 1 september 2017 (BGBl. I, 2017, s. 3352) respektive loi no 2020‑766, du 24 juni 2020, visant à lutter contre les contenus haineux sur l’internet (lag nr 2020‑766 av den 24 juni 2020 om motverkande av hatiskt innehåll på internet) (JORF nr 0156 av den 25 juni 2020).

8 Europeiska kommissionen har i sitt skriftliga yttrande angett att denna österrikiska lagstiftning innehåller skyldigheter som överlappar dem som föreskrivs i Digital Services Act.

9 Europaparlamentets och rådets direktiv av den 8 juni 2000 om vissa rättsliga aspekter på informationssamhällets tjänster, särskilt elektronisk handel, på den inre marknaden (Direktiv om elektronisk handel) (EGT L 178, 2000, s. 1).

10 Se artikel 2.3 i Digital Services Act. Även om förordningen innebär en fullständig harmonisering av vissa bestämmelser som är tillämpliga på förmedlingstjänster på den inre marknaden, undanröjer den dock sannolikt inte möjligheten att göra undantag från ursprungslandsprincipen som föreskrivs i artikel 3 i direktiv 2000/31 vad gäller andra aspekter än dem som omfattas av de harmoniserade bestämmelserna. Se skäl 9 i förordningen.

11 Europaparlamentets och rådets direktiv av den 9 september 2015 om ett informationsförfarande beträffande tekniska föreskrifter och beträffande föreskrifter för informationssamhällets tjänster (EUT L 241, 2015, s. 1). Innan direktiv 2015/1535 trädde i kraft definierades, i artikel 2 a i direktiv 2000/31, informationssamhällets tjänster som tjänster i den mening som avses i artikel 1.2 i [Europaparlamentets och rådets direktiv 98/34/EG av den 22 juni 1998 om ett informationsförfarande beträffande tekniska standarder och föreskrifter (EGT L 204, 1998, s. 37)]. Sedan ikraftträdandet av direktiv 2015/1535 ska denna hänvisning, enligt dess artikel 10, förstås som en hänvisning till dess artikel 1.1 b.

12 BGBl. I, 151/2020.

13 14 § KoPl-G.

14 Den hänskjutande domstolen har inte återgett 1 § punkt 3 KoPl-G. I huvudsak följer av denna bestämmelse ett undantag från lagens tillämpningsområde för leverantörer av kommunikationsplattformar 1) som endast används för att förhandla om eller sälja varor eller tjänster samt för förhandling avseende fast egendom eller erbjudanden om anställning, 2) vars huvudsakliga syfte är att tillhandahålla icke-vinstdrivande tjänster och 3) som tillhandahålls av medieföretag.

15 Dom av den 2 december 2010 (C‑108/09, EU:C:2010:725) (nedan kallad domen Ker-Optika).

16 Dom av den 19 december 2019 (C‑390/18, EU:C:2019:1112) (nedan kallad domen Airbnb Ireland).

17 Dom av den 1 oktober 2020 (C‑649/18, EU:C:2020:764) (nedan kallad domen A (Reklam för och försäljning av läkemedel online)).

18 (C‑390/18, EU:C:2019:336, punkterna 134 och 135).

19 Se 1 § KoPl-G.

20 Se 3 § punkterna 1 och 4 KoPl-G.

21 Se 4 § punkt 1 KoPl-G.

22 Se 5 § punkterna 1 och 4 KoPl-G.

23 Se 10 § KoPl-G, som inte återges i begäran om förhandsavgörande.

24 Domen Airbnb Ireland (punkt 42).

25 I artikel 14.1 i direktiv 2000/31 föreskrivs att [m]edlemsstaterna skall se till att en tjänsteleverantör som levererar någon av informationssamhällets tjänster bestående av lagring av information som tillhandahållits av tjänstemottagaren inte skall vara ansvarig för information som lagrats på begäran av en tjänstemottagare av tjänsten, under förutsättning att a) tjänsteleverantören inte hade kännedom om förekomsten av olaglig verksamhet eller olaglig information och, beträffande skadeståndsanspråk, inte var medveten om fakta eller omständigheter som gjort förekomsten av den olagliga verksamheten eller den olagliga informationen uppenbar, eller b) tjänsteleverantören så snart han fått sådan kännedom eller blivit medveten om detta handlat utan dröjsmål för att avlägsna informationen eller göra den oåtkomlig.

26 Se dom av den 22 juni 2021, YouTube och Cyando ( C‑682/18 och C‑683/18, EU:C:2021:503, punkt 105).

27 Se dom av den 22 juni 2021, YouTube och Cyando ( C‑682/18 och C‑683/18, EU:C:2021:503, punkterna 131 och 133).

28 I artikel 6.4 i Digital Services Act, som har samma roll som artikel 14.3 i direktiv 2000/31, anges vidare endast att denna artikel [inte ska] påverka möjligheterna för en rättslig eller administrativ myndighet att i enlighet med medlemsstaternas rättssystem kräva att tjänsteleverantören upphör med eller förhindrar en överträdelse (som den första delen av denna artikel 14.3) utan att ha samma lydelse som den andra delen av nämnda artikel 14.3 (som återges i punkt 49 ovan). Dels harmoniseras reglerna om förelägganden dock numera genom denna förordning, dels anges i förordningen att villkoren och kraven för dessa ska tillämpas utan att det påverkar tillämpningen av civilprocessrätten. Se artiklarna 9.6 och 10.6 i samma förordning.

29 I artikel 15.1 i direktiv 2000/31 föreskrivs att [m]edlemsstaterna [inte får] ålägga tjänsteleverantörerna en allmän skyldighet att, i samband med tillhandahållande av sådana tjänster som avses i artiklarna 12, 13 och 14, övervaka den information de överför eller lagrar, och inte heller någon allmän skyldighet att aktivt efterforska fakta eller omständigheter som kan tyda på olaglig verksamhet. I artikel 15.2 i detta direktiv tilläggs att [m]edlemsstaterna kan fastställa skyldigheter för leverantörer av informationssamhällets tjänster att omedelbart informera de behöriga myndigheterna om påstådda olagliga verksamheter som utförts eller olaglig information som tillhandahållits av mottagarna av deras tjänster eller att till behöriga myndigheter på deras begäran lämna information som gör det möjligt att identifiera de mottagare av deras tjänster med vilka de ingått lagringsavtal.

30 Se även, för ett liknande resonemang, dom av den 3 oktober 2019, Glawischnig-Piesczek ( C‑18/18, EU:C:2019:821, punkt 35), där domstolen slog fast att [e]tt sådant speciellt fall kan, såsom i de nationella målen, ha sin upprinnelse i exakt information som har lagrats av den berörda värdtjänstleverantören på begäran av en viss person som använder sig av värdtjänstleverantörens sociala nätverk, vars innehåll har analyserats och bedömts av en behörig domstol i medlemsstaten som, till följd av sin bedömning, har förklarat informationen olaglig.

31 Punkt 42 i nämnda dom.

32 Se, för ett liknande resonemang, domen A (Reklam för och försäljning av läkemedel online) (punkt 34). Se även mitt förslag till avgörande i målet LEA ( C‑10/22, EU:C:2023:437, punkt 84).

33 Punkt 64 i nämnda dom.

34 Domen A (Reklam för och försäljning av läkemedel online) (punkt 62). Se även, för ett liknande resonemang, domen Airbnb Ireland (punkterna 81 och 82).

35 Se dom av den 25 oktober 2011, eDate Advertising m.fl. ( C‑509/09 och C‑161/10, EU:C:2011:685, punkterna 67 och 68).

36 Se punkt 47 ovan. Se även skäl 38 i Digital Services Act.

37 C‑390/18, EU:C:2019:336, punkt 135.

38 Se mitt förslag till avgörande i målet Airbnb Ireland ( C‑390/18, EU:C:2019:336, punkterna 123–125).

39 C‑390/18, EU:C:2019:336, punkt 135.

40 Se dom av den 25 oktober 2011, eDate Advertising m.fl. ( C‑509/09 och C‑161/10, EU:C:2011:685, punkt 64).

41 Se skäl 24 i direktiv 2000/31.

42 Se skäl 22 i direktiv 2000/31.

43 Se artikel 1.1 e och artikel 5 i direktiv 2015/1535. Kommissionen har i sitt skriftliga yttrande angett att den inte har fått någon anmälan om KoPl-G enligt direktiv 2000/31, utan enligt direktiv 2015/1535, dock utan att utesluta att en medlemsstat kan uppfylla de anmälningskrav som föreskrivs i dessa båda direktiv genom en enda anmälan.

44 Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om vissa rättsliga aspekter på den elektroniska handeln på den inre marknaden, KOM(1998) 586 slutlig, s. 34.

45 Se, bland annat, Crabit, E., La directive sur le commerce électronique: le projet Méditerranée, Revue du droit de l’Union européenne, 2000, nr 4, s. 749 och, i synnerhet, s. 762 och 792; Drexl, J., Mondialisation et société de l’information. Le commerce électronique et la protection des consommateurs, Revue international de droit économique, 2002, nr 2–3, s. 405 och, i synnerhet, s. 432 ([den mottagande medlemsstaten får] vidta individuella åtgärder); Gkoutzinis, A., internet Banking and the Law in Europe: Regulation, Financial Integration and Electronic Commerce, Cambridge University Press, Cambridge-New York, 2006, s. 283, och Schulz, W., Regulating Intermediaries to Protect Privacy Online - the Case of the German NetzDG, HIIG Discussion Paper Series, 2018, s. 7 (exemption clause of art. 3 sec. 4 e-Commerce Directive [is] restricted to individual cases and does not allow members states to apply their jurisdiction all together through the backdoor).

46 Se Holznagel, D., Platform Liability for Hate Speech & the Country of Origin Principle: Too Much Internal Market?, Computer Law Review International, 2020, vol. 4, s. 107.

47 Punkt 76 i nämnda dom.

48 Domen Ker-Optika (punkt 28).

49 Domen Ker-Optika (punkt 31).

50 Domen Ker-Optika (punkt 41).

51 Domen Ker-Optika (punkt 75).

52 Domen Ker-Optika (punkt 76).

53 Domen Ker-Optika (punkt 78).

54 Se förslag till avgörande av generaladvokaten Mengozzi i målet Ker-Optika ( C‑108/09, EU:C:2010:341, punkt 21).

55 Punkt 76 i nämnda dom.

56 Domen Ker-Optika (punkt 26).

57 Domen Airbnb Ireland (punkt 99).

58 Europaparlamentets och rådets direktiv av den 6 november 2001 om upprättande av gemenskapsregler för humanläkemedel (EGT L 311, 2001, s. 67) i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/27/EG av den 31 mars 2004 (EUT L 136, 2004, s. 34).

59 Se domen A (Reklam för och försäljning av läkemedel online) (punkterna 41 och 44).

60 Se domen A (Reklam för och försäljning av läkemedel online) (punkt 66).

61 Se punkt 47 ovan.