Förslag till avgörande av generaladvokat Jean richard de la Tour föredraget den 29 juni 2023

1 Originalspråk: franska.

2 EUT L 351, 2012, s. 1.

3 Tyskspråkig webbplats: www.roompot.de.

4 Nedan kallad Waterpark Zwartkruis.

5 Konvention undertecknad i Bryssel den 27 september 1968 (EGT L 299, 1972, s. 32), i dess lydelse enligt på varandra följande konventioner om nya medlemsstaters tillträde därtill (EGT C 27, 1998, s. 1) (nedan kallad Brysselkonventionen).

6 241/83, nedan kallad domen Rösler, EU:C:1985:6.

7 C‑280/90, nedan kallad domen Hacker, EU:C:1992:92.

8 C‑8/98, nedan kallad domen Dansommer, EU:C:2000:45.

9 Se punkt 27 i detta förslag till avgörande.

10 Såvitt jag förstår åsyftar den hänskjutande domstolen Bundesgerichtshofs dom av den 23 oktober 2012, X ZR 157/11 (punkt 11 och följande punkter), och dess dom av den 28 maj 2013, X ZR 88/12 (punkt 8 och följande punkter).

11 Se punkt 23 i detta förslag till avgörande.

12 Rådets förordning av den 22 december 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (EGT L 12, 2001, s. 1).

13 Se, bland annat, dom av den 20 juni 2022, London Steam-Ship Owners' Mutual Insurance Association ( C‑700/20, EU:C:2022:488, punkt 42).

14 Se, bland annat, domen Rösler (punkterna 19 och 20) och dom av den 25 mars 2021, Obala i lučice ( C‑307/19, EU:C:2021:236, punkterna 77 och 78 samt där angiven rättspraxis).

15 Den hänskjutande domstolen har sammanfattat dessa domar i begäran om förhandsavgörande. Se punkt 12 i detta förslag till avgörande.

16 Se även, såvitt avser den ändring av reglerna för behörighet vid konsumenttvister som har skett efter det att domen Hacker meddelades, artikel 15.3 in fine i förordning nr 44/2001 och artikel 17.3 in fine i förordning nr 1215/2012.

17 Se artikel 24.1 andra stycket, som avser upplåtelse under mindre än sex månader (se punkt 4 i detta förslag till avgörande) och medger att talan väcks vid en domstol i svarandens hemvistmedlemsstat. Den bestämmelsen är inte tillämplig i det aktuella fallet, eftersom EM inte har hemvist i samma medlemsstat där Roompot Service har sitt säte. Såvitt avser historiken kring införandet av detta stycke i Brysselkonventionen efter domen Rösler, se Gaudemet‑Tallon, H., och Ancel, M.‑E., Compétence et exécution des jugements en Europe, Règlements 44/2001 och 1215/2012, Conventions de Bruxelles (1968) et de Lugano (1998 och 2007), 6. uppl., Librairie générale de droit et de jurisprudence, collection Droit des affaires, Paris, 2018, punkterna 112–114, s. 152–154.

18 Såvitt avser konsekvenserna i fråga om tillämplig lag om parterna inte träffar något val därvidlag, se artikel 4.1 d i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 593/2008 av den 17 juni 2008 om tillämplig lag för avtalsförpliktelser (Rom I) (EUT L 177, 2008, s. 6).

19 Se domen Dansommer (punkterna 30–35). Se även dom av den 10 februari 2022, ShareWood Switzerland ( C‑595/20, EU:C:2022:86, punkterna 32 och 33 samt där angiven rättspraxis).

20 Uttrycket ställa till förfogande förefaller mig vara mer lämpligt i fall där en bostad bokas hos en aktör som är näringsidkare i turistbranschen. Uttrycket upplåtelse – som har förekommit i EU-domstolens domar rörande korttidshyra sedan domen Rösler (punkt 25; se även erinrandet i punkt 13 i den domen om att det uttrycket förekommer i Schlosser-rapporten om konventionen av den 9 oktober 1978 om Konungariket Danmarks, Irlands och Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands tillträde till konventionen om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område samt till protokollet om domstolens tolkning av den konventionen (EGT C 59, 1979, s. 71, särskilt s. 120)) – bör förbehållas fall där ägaren eller dennes befullmäktigade ombud åtar sig att ge sin avtalsmotpart (hyresgästen) exklusiv nyttjanderätt till en fast egendom som utpekas i avtalet mellan parterna. I det aktuella fallet med en semesterpark ikläder sig alltså den som lämnar erbjudandet enligt min åsikt endast en förpliktelse som avser nyttjande av en av de bostäder som ställs till semesterfirarnas förfogande.

21 Se punkterna 36 och 37 i den domen, varav den sistnämnda rör talerätten för den resebyrå med avseende på vilken EU-domstolen särskilt hade uppmanats av den hänskjutande domstolen att yttra sig. Se även kommentaren till den domen i Huet, A., Compétence judiciaire. – Bail d'une maison de vacances conclu par un organisateur professionnel de voyages et un client. – Application de l'article 16–1° (oui), Journal du droit international (Clunet), LexisNexis, Paris, april–maj–juni 2000, nr 2, s. 550–554, särskilt s. 553, jämförd med förslag till avgörande av generaladvokaten Darmon i målet Hacker ( C‑280/90, ej publicerat, EU:C:1991:466, punkt 43 led 1).

22 Se, för ett liknande resonemang, domen Rösler (punkt 25) och domen Dansommer (punkterna 31 och 33).

23 Se, exempelvis, domen Hacker (punkterna 2 och 3). Detta ska jämföras med domen Dansommer (punkterna 7 och 8), där det framhålls att researrangören hade agerat mellanhand och således hade haft en begränsad roll.

24 Se webbplatsen https://www.roompot.com/destinations/the-netherlands/friesland/waterpark-zwartkruis/.

25 Se, såvitt avser de närmare omständigheterna för det ifrågavarande hyresförhållandet, punkterna 5 och 6 i detta förslag till avgörande, vilka är att jämföra med domen Hacker (punkt 3). Jag vill påpeka att det i den domen anges, i punkt 2, att tvisten rörde ett avtal med rubriken 'hyreskontrakt'.

26 Se, analogt, dom av den 13 oktober 2005, Klein ( C‑73/04, EU:C:2005:607, punkt 24).

27 Se min redogörelse i punkterna 5 och 7 i detta förslag till avgörande för de faktiska omständigheterna enligt begäran om förhandsavgörande.

28 Se förslag till avgörande av generaladvokaten Darmon i målet Hacker ( C‑280/90, ej publicerat, EU:C:1991:466, punkt 25).

29 Se domen Hacker (punkt 15) och, analogt, dom av den 13 oktober 2005, Klein ( C‑73/04, EU:C:2005:607, punkt 27).

30 Se förslag till avgörande av generaladvokaten Darmon i målet Hacker ( C‑280/90, ej publicerat, EU:C:1991:466, punkt 30).

31 Se punkt 14 i detta förslag till avgörande. Se även Gaudemet‑Tallon, H., och Ancel, M.‑E., a.a., punkt 115, s. 155.

32 Se, såvitt avser turismens betydelse inom EU, Europeiska revisionsrättens särskilda rapport med titeln EU:s stöd för turism: det behövs en ny strategisk inriktning och en bättre finansieringsstrategi, 2021, tillgänglig på följande webbadress: https://www.eca.europa.eu/Lists/ECADocuments/SR21_27/SR_EU-invest-tourism_SV.pdf, punkterna 1–5.

33 Se, för ett liknande resonemang, skäl 2 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/2302 av den 25 november 2015 om paketresor och sammanlänkade researrangemang, om ändring av förordning (EG) nr 2006/2004 och Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/83/EU samt om upphävande av rådets direktiv 90/314/EEG (EUT L 326, 2015, s. 1).

34 Se Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/83/EU av den 25 oktober 2011 om konsumenträttigheter och om ändring av rådets direktiv 93/13/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/44/EG och om upphävande av rådets direktiv 85/577/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG (EUT L 304, 2011, s. 64). Direktiv 85/577 rörde skydd av konsumenter i fall där avtal ingås utanför fasta affärslokaler. Direktiv 97/7 rörde konsumentskydd vid distansavtal. Jag vill framhålla att avtal om bostadsuthyrning faller utanför tillämpningsområdet för direktiv 2011/83 (se artikel 3 f i detta). Det föreskrivs inte något undantag för korttidsuthyrning.

35 Se direktiv 2015/2302, som rör paketresor och sammanlänkade researrangemang. En inkvartering som inte utgör en integrerad del av passagerartransport och som inte är för bostadsändamål utgör enligt artikel 3 i det direktivet en beståndsdel i en resetjänst. Till yttermera visso vill jag påpeka att ingåendet av ett enda avtal avseende en semestervistelse som omfattar inkvartering och båthyra skulle kunna omfattas av det direktivet. Se även Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/122/EG av den 14 januari 2009 om konsumentskydd vid vissa aspekter av avtal om tidsdelat boende, långfristiga semesterprodukter, återförsäljning och byte (EUT L 33, 2009, s. 10).

36 Såvitt avser efterlevnaden av nationell lagstiftning rörande fast egendom, se domen Rösler (punkt 22). Se, exempelvis, avseende fransk rätt, Painchaux, M., Bail d'habitation. – Règles particulières à certains baux. – Locations saisonnières, JurisClasseur Civil Code, LexisNexis, Paris, 29 juli 2020, häfte 690, särskilt punkt 6, avseende spansk rätt, Martínez Nadal, A.L., Regulación del arrendamiento turístico en el Derecho español, La regulación del alquiler turístico: una aproximación de Derecho comparado, Aranzadi, Cizur Menor, 2022, s. 57–84, särskilt s. 61, och, avseende italiensk rätt, Le locazioni turistiche nell'ordinamento italiano, La regulación del alquiler turístico: una aproximación de Derecho comparado, a.a., s. 113–126, särskilt s. 114, 122 och 123.

37 Se punkt 21 i detta förslag till avgörande.

38 Se dom av den 25 mars 2021, Obala i lučice ( C‑307/19, EU:C:2021:236, punkt 76 och där angiven rättspraxis), där det erinras om att bestämmelserna i artikel 24.1 i den förordningen utgör undantag och därför inte får ges en mer vidsträckt tolkning än vad som krävs mot bakgrund av deras syfte.

39 Se punkterna 5 och 8 i detta förslag till avgörande. I detta hänseende är tvisteföremålet analogt med tvisteföremålet i det mål som föranledde domen Hacker (se punkt 4), där sökanden ansåg att boytan i det semesterhus som ställdes till hennes förfogande, under den tid som hon till slut kunde tillbringa på semesterorten, var mindre än vad det hade verkat i katalogen från Euro-Relais GmbH, varför hon hade yrkat bland annat en nedsättning av det erlagda priset.

40 Se punkterna 6, 9 och 10 i detta förslag till avgörande. Återbetalningen motsvarar 15,77 procent av det belopp som erlades i samband med bokningen. Den hänskjutande domstolen har inte närmare angett varför återbetalningen uppgick just till det ifrågavarande beloppet.

41 Se fotnot 40 i detta förslag till avgörande.

42 Se domen Rösler (punkt 29) och domen Dansommer (punkt 25) samt, för ett liknande resonemang, dom av den 25 mars 2021, Obala i lučice ( C‑307/19, EU:C:2021:236, punkt 79). Såvitt avser ett yrkande om fullständig återbetalning av samtliga erlagda belopp med hänvisning till avtalets ogiltighet i ett fall där sambandet mellan avtalet och den fasta egendom som kunde komma att användas inte var tillräckligt nära för att avtalet skulle anses utgöra ett avtal om nyttjanderätt till fast egendom, se dom av den 13 oktober 2005, Klein ( C‑73/04, EU:C:2005:607, punkterna 17 och 26).

43 För en jämförelse, i samma sammanhang och inom ramen för direktiv 2015/2302 om paketresor, se dom av den 12 januari 2023, FTI Touristik (Paketresa till Kanarieöarna) ( C‑396/21, EU:C:2023:10, punkt 42), och de fall av begäran om tolkning som för närvarande är föremål för EU-domstolens prövning i målet Tuk Tuk Travel (C‑83/22) (förslag till avgörande av generaladvokaten Medina i målet Tuk Tuk Travel ( C‑83/22, EU:C:2023:245), föredrogs den 23 mars 2023) och i de förenade målen DocLX Travel Events (C‑414/22) och Kiwi Tours (C‑584/22) (där förslag till avgörande av generaladvokaten Medina ännu inte har publicerats).

44 Se domen Rösler (punkt 29); jämför med domen Hacker (punkt 4).