Förslag till avgörande av generaladvokat Nicholas Emiliou föredraget den 25 april 2024

1 Originalspråk: engelska.

2 Carrère, E., D’autres vies que la mienne, Folio, 2010, s. 194 och 195 (fri översättning). I denna roman redogör författaren för livet för den franske domaren som begärde ett förhandsavgörande som ledde till domen av den 21 november 2002, Cofidis ( C‑473/00, EU:C:2002:705), vilken avsåg otillbörliga villkor i konsumentavtal.

3 Europaparlamentets och rådets direktiv av den 11 maj 2005 om otillbörliga affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter på den inre marknaden och om ändring av rådets direktiv 84/450/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG, 98/27/EG och 2002/65/EG samt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) 2006/2004 (direktiv om otillbörliga affärsmetoder) (EUT L 149, 2005, s. 22).

4 Se skäl 7 i detta direktiv.

5 Se, bland annat, skälen 11, 23 och 24 i direktiv 2005/29 och artikel 1 i detta direktiv.

6 Se artikel 5 i direktiv 2005/29.

7 Enligt artikel 2 b i direktiv 2005/29 avses med näringsidkare en fysisk person eller juridisk person som, med avseende på affärsmetoder som omfattas av det direktivet, handlar för ändamål som ligger utanför dennes näringsverksamhet, affärsverksamhet, hantverk eller yrke.

8 Europaparlamentets och rådets direktiv av den 20 januari 2016 om försäkringsdistribution (EUT L 26, 2016, s. 19).

9 En affärsmetod ska anses vara otillbörlig i den mening som avses i artikel 5.2 i direktiv 2005/29 om den uppfyller dessa två villkor (se dom av den 7 september 2016, Deroo-Blanquart, C‑310/15, EU:C:2016:633, punkt 32 och där angiven rättspraxis).

10 Jag vill tillägga att termen konsument definieras i artikel 2 a i direktiv 2005/29 som en fysisk person som, med avseende på de affärsmetoder som omfattas av [det] direktiv[et] handlar för ändamål som ligger inom ramen för dennes näringsverksamhet, affärsverksamhet, hantverk eller yrke.

11 Se Siciliani, P., Riefa, C., och Gamper H., Consumer Theories of Harm: An Economic Approach to Consumer Law Enforcement and Policy Making, första upplagan, Hart Publishing, 2019, s. 25.

12 Lobel, O. A Behavioural Law and Economics Perspective: Between methodology and ideology when behavioural sciences meet law, i: van Gestel, R, Micklitz och H‑W, Rubin, EL, Rethinking Legal Scholarship: A Transatlantic Dialogue, Cambridge University Press, 2017, s. 476.

13 Se Wheeler, G., Bounded rationality, i Zalta, E.N. (red.) The Stanford Encyclopedia of Philosophy, 2020, som finns på följande adress: <https://plato.stanford.edu/archives/fall2020/entries/bounded-rationality/>.

14 Se van Boom, W. och Garde, A., The European Unfair Commercial Practices Directive: Impact, Enforcement Strategies and National Legal Systems, första upplagan, Routledge, 2014, s. 6.

15 Se Siciliani, P., Riefa, C., och Gamper, H. (ovan, fotnot 11), s. 21.

16 Se, till exempel, van Boom, W., och Garde, A., The European Unfair Commercial Practices Directive: Impact, Enforcement Strategies and National Legal Systems, Routledge (ovan, fotnot 14) s. 6.

17 Se dom av den 4 juni 2020, Kancelaria Medius ( C‑495/19, EU:C:2020:431, punkt 22 och där angiven rättspraxis).

18 Kommissionens tillkännagivande – Vägledning om tolkningen och tillämpningen av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/29 (EUT C 526, 2021, s. 1).

19 Se förslag till avgörande av generaladvokaten Medina i målet Caixabank m.fl. (Kontroll av transparens vid grupptalan) ( C‑450/22, EU:C:2024:64, punkt 46).

20 Se dom av den 13 januari 2000, Estée Lauder ( C‑220/98, EU:C:2000:8, punkterna 27–31).

21 Som ett lite roligt exempel kan nämnas att EU-domstolen uttryckligen har förklarat att kriteriet för genomsnittskonsumenten vilket används i direktiv 2005/29 också gäller i samband med bedömning av risken för missförstånd eller förväxling som nämns i artikel 3.1 b i Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/30/EU av den 19 maj 2010 om märkning och standardiserad produktinformation som anger energirelaterade produkters användning av energi och andra resurser (EUT L 153, 2010, s. 1) (se dom av den 25 juli 2018, Dyson ( C‑632/16, EU:C:2018:599, punkt 56)).

22 Rådets direktiv av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal (EGT L 95, 1993, s. 29).

23 Se dom av den 21 september 2023, mBank (Polsk förteckning över rättsstridiga avtalsvillkor) ( C‑139/22, EU:C:2023:692, punkt 66).

24 Se fotnot 18 ovan.

25 EU-domstolen har till exempel slagit fast att om en konsument informeras om att han eller hon har vunnit ett pris utnyttjas en psykologisk verkan, och konsumenten uppmuntras att fatta ett beslut som inte nödvändigtvis är rationellt (se dom av den 18 oktober 2012, Purely Creative m.fl., C‑428/11, EU:C:2012:651, punkt 38).

26 Se dom av den 7 september 2016, ( C‑310/15, EU:C:2016:633, punkt 36).

27 Ibidem, punkt 37. De andra omständigheter som domstolen nämnde i detta avseende var bland annat att kombinationserbjudandet motsvarar förväntningarna hos en betydande andel av konsumenterna och att de ges möjlighet att godta samtliga delar i erbjudandet eller låta köpet gå tillbaka.

28 Min kursivering.

29 Jag vill tillägga att det i skäl 13 i direktivet anges att vilseledande och aggressiva affärsmetoder är de två typer av affärsmetoder som är absolut vanligast (min kursivering).

30 Artiklarna 6 och 7 i direktiv 2005/29 avser i själva verket vilseledande metoder.

31 Se dom av den 7 september 2016, Deroo-Blanquart ( C‑310/15, EU:C:2016:633, punkt 28 och där angiven rättspraxis).

32 I den dom som jag har citerat i föregående fotnot använde domstolen faktiskt begreppet kombinationserbjudande för att beteckna en affärsmetod bestående i försäljning av en dator utrustad med förinstallerade program, utan möjlighet för konsumenten att köpa en dator av samma modell som inte var utrustad med förinstallerade program.

33 Se dom av den 7 september 2016, Deroo-Blanquart ( C‑310/15, EU:C:2016:633, punkt 30 och där angiven rättspraxis).

34 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 12 juni 2019, Orange Polska ( C‑628/17, EU:C:2019:480, punkt 30).

35 Se även skäl 16 i direktiv 2005/29, i vilket anges att aggressiva affärsmetoder är metoder med inslag av trakasseri, tvång, inklusive fysiskt våld, och otillbörlig påverkan.

36 Se dom av den 7 september 2016, Deroo-Blanquart ( C‑310/15, EU:C:2016:633, punkt 30 och där angiven rättspraxis). Se även, för ett liknande resonemang, dom av den 17 januari 2013, Köck ( C‑206/11, EU:C:2013:14, punkt 50), i vilken domstolen i huvudsak drog slutsatsen att om en affärsmetod inte omfattas av bilaga I till direktiv 2005/29 ska den behöriga nationella myndigheten själv göra en bedömning av huruvida metoden är otillbörlig mot bakgrund av de kriterier som anges i artiklarna 5–9 i detta direktiv, och den får inte förbjuda en sådan metod generellt, samt dom av den 12 juni 2019, Orange Polska ( C‑628/17, EU:C:2019:480, punkt 25).

37 Se dom av den 19 oktober 2017, Europamur Alimentación ( C‑295/16, EU:C:2017:782, punkt 39 och där angiven rättspraxis).

38 Dom av den 12 juni 2019 ( C‑628/17, EU:C:2019:480, punkt 35 och där angiven rättspraxis).

39 Ibidem, punkterna 46–49.

40 Begreppet försäkringsdistributör definieras i artikel 2.1 led 8 i direktiv 2016/97 som varje försäkringsförmedlare, försäkringsförmedlare som bedriver förmedling som sidoverksamhet eller försäkringsföretag.

41 I detta avseende vill jag påpeka att direktiv 2016/97, såsom anges i dess skäl 7, gäller för all försäljning av försäkringsprodukter (se även dom av den 29 september 2022, TC Medical Air Ambulance Agency ( C‑633/20, EU:C:2022:733, punkt 48). I detta sammanhang avser artikel 24 i nämnda instrument närmare bestämt korsförsäljning av sådana produkter med andra produkter.

42 Vidare anges i skäl 10 i direktiv 2005/29 att detta instrument skyddar konsumenterna när det inte finns någon branschlagstiftning på gemenskapsnivå … och följaktligen kompletterar [det] de delar av gemenskapens regelverk som är tillämpliga på affärsmetoder som skadar konsumenternas ekonomiska intressen.

43 Se dom av den 13 september 2018, Wind Tre och Vodafone Italia ( C‑54/17 och C‑55/17, EU:C:2018:710, punkterna 60 och 61).

44 Min kursivering.

45 Europaparlamentets och rådets direktiv av den 23 september 2002 om distansförsäljning av finansiella tjänster till konsumenter och om ändring av rådets direktiv 90/619/EEG samt direktiven 97/7/EG och 98/27/EG (EGT L 271, 2002, s. 16).

46 I det avseendet vill jag påpeka att Compass Banca och Europ Assistance Italia har gjort gällande att den italienska lagstiftaren har använt artikel 3.9 i direktiv 2005/29 enbart för att vissa skyldigheter ska kunna åläggas näringsidkare som använder en sådan metod (exempelvis genom kravet att viss information ska lämnas till konsumenten och att den senare också ska kunna välja att köpa produkterna separat).