Förslag till avgörande av generaladvokat Jean Richard de la Tour föredraget den 27 februari 2025

1 Originalspråk: franska.

2 Se beslut av den 8 maj 2023, Studio Legale Ughi e Nunziante/EUIPO ( C‑776/22 P, EU:C:2023:441).

3 T‑389/22, EU:T:2022:662 (nedan kallat det angripna beslutet).

4 Nedan kallad stadgan.

5 EGT L 1, 1994, s. 3; svensk specialutgåva, område 2, volym 11, s. 37 (nedan kallat EES-avtalet).

6 Nedan kallad sökanden eller Ughi e Nunziante.

7 C‑776/22 P, EU:C:2023:441.

8 T‑345/17, EU:T:2017:710.

9 T‑76/19, EU:T:2020:212.

10 GURI nr 15, av den 18 januari 2013, s. 1 (nedan kallad lag nr 247/2012).

11 C‑529/18 P och C‑531/18 P, EU:C:2022:218 (nedan kallad domen PJ och PC/EUIPO).

12 Se beslut av den 15 februari 2023, Fundacja Instytut na rzecz Kultury Prawnej Ordo Iuris/parlamentet ( C‑546/21 P, EU:C:2023:123, punkt 29 och där angiven rättspraxis).

13 C‑515/17 P och C‑561/17 P, EU:C:2019:774, punkterna 31–78.

14 C‑110/21 P, EU:C:2022:133, punkterna 44–69.

15 Se dom av den 14 juli 2022, Universität Bremen/REA ( C‑110/21 P, EU:C:2022:555, punkt 67).

16 Se beslut av den 21 april 2023, Kirimova/EUIPO ( C‑306/22 P, , EU:C:2023:338, punkt 29 och där angiven rättspraxis) (nedan kallat beslutet Kirimova/EUIPO).

17 Se dom av den 8 februari 2024, Pilatus Bank/BCE ( C‑256/22 P, EU:C:2024:125, punkterna 36 och 38).

18 Se beslut av den 10 oktober 2017, Mladenova/parlamentet ( C‑405/17 P, EU:C:2017:747, punkterna 12–15 och där angiven rättspraxis).

19 Se beslutet Kirimova/EUIPO (punkterna 29 och 30, och där angiven rättspraxis).

20 Se i detta avseende forskningsrapport 24/005, som utarbetades av EU-domstolens direktorat för forskning och dokumentation i december 2024, angående företrädande av advokatbyråer vid nationella domstolar (nedan kallad forskningsrapport 24/005), av vilken det framgår att en advokatbyrå i ett flertal av medlemsstaterna kan företrädas inför domstol av en advokat som är medlem i advokatbyrån, oavsett om den har ställning som delägare, medarbetare eller anställd.

21 Se beslutet Kirimova/EUIPO (punkterna 30 och 31, och där angiven rättspraxis), och dom av den 4 februari 2020, Uniwersytet Wrocławski och Polen/REA ( C‑515/17 P och C‑561/17 P, EU:C:2020:73, punkterna 61 och 62), och dom av den 14 juli 2022, Universität Bremen/REA ( C‑110/21 P, EU:C:2022:555, punkterna 46 och 47).

22 Se beslutet Kirimova/EUIPO (punkt 32 och där angiven rättspraxis).

23 Se beslut Kirimova/EUIPO (punkt 33), och beslut av den 15 februari 2023, Fundacja Instytut na rzecz Kultury Prawnej Ordo Iuris/parlamentet ( C‑546/21 P, EU:C:2023:123, punkt 34 och där angiven rättspraxis), och dom av den 14 juli 2022, Universität Bremen/REA ( C‑110/21 P, EU:C:2022:555, punkterna 52 och 58, och där angiven rättspraxis).

24 Se beslut Kirimova/EUIPO (punkt 34), och beslut av den 15 februari 2023, Fundacja Instytut na rzecz Kultury Prawnej Ordo Iuris/parlamentet ( C‑546/21 P, EU:C:2023:123, punkt 35 och där angiven rättspraxis). Såsom generaladvokaten Emiliou har påpekat i sitt förslag till avgörande i målet Universität Bremen/REA ( C‑110/21 P, EU:C:2022:133, punkt 67), avser detta andra kriterium uppenbara situationer där det inte råder någon tvekan om att företrädaren inte handlar i klientens intresse.

25 I brottmål, se, bland annat, Europadomstolens dom, 20 oktober 2015, Dvorski mot Kroatien (CE:ECHR:2015:1020JUD002570311, §§ 76–82).

26 Vad gäller företrädande av en advokat vid de italienska domstolarna se artikel 86 i codice di procedura civile (civilprocesslagen) samt dom från Corte suprema di cassazione (Högsta domstolen i Italien) nr 22439/2009 av den 22 oktober 2009 och dom nr 4628/1997, av den 23 maj 1997. Vad gäller företrädandet vid EUIPO föreskrivs i artikel 119.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001 av den 14 juni 2017 om EU-varumärken (EUT L 154, 2017, s. 1) att [ingen är] skyldig att låta sig företrädas inför [EUIPO]. Vid tillämpning av artikel 119.3, i förening med artikel 120.1 i denna förordning framgår emellertid att en juridisk person som har sitt säte eller sitt driftsställe i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) får inför EUIPO låta sig företrädas av en anställd förutsatt att denne är en utövande jurist som har rätt att verka i en av EES-medlemsstater och som bedriver verksamhet i EES.

27 Domstolen utgår från att en advokat, oavsett om han eller hon uppträder som enskild advokat eller som medarbetare eller delägare i en advokatbyrå, uppfyller samma krav på oberoende (se beslut av den 15 februari 2023, Fundacja Instytut na rzecz Kultury Prawnej Ordo Iuris/parlamentet, C‑546/21 P, EU:C:2023:123, punkt 38 och där angiven rättspraxis).

28 T‑345/17, EU:T:2017:710.

29 Se beslut av den 5 oktober 2017, Hoyng Reimann Osterrieth Köhler Haft Monégier du Sorbier/EUIPO (We do IP.) ( T‑345/17, EU:T:2017:710, punkt 9, i vilket det hänvisas till dom av den 6 september 2012, Prezes Urzędu Komunikacji Elektronicznej och Polen/kommissionen ( C‑422/11 P och C‑423/11 P, EU:C:2012:553), och punkt 11).

30 Se beslut av den 5 oktober 2017, Hoyng Reimann Osterrieth Köhler Haft Monégier du Sorbier/EUIPO (We do IP.) ( T‑345/17, EU:T:2017:710, punkt 10).

31 T‑345/17, EU:T:2017:710.

32 Detta gäller i synnerhet den tyska, den spanska, den italienska, den österrikiska, den polska, den rumänska och den slovakiska lagstiftningen. I artikel 86 i den italienska civilprocesslagen föreskrivs till exempel att även i förfaranden där ett tekniskt försvar krävs, kan parten eller dennes ombud om de har yrkestiteln advokat, försvara sig själva, utan att det är nödvändigt att utse någon annan advokat.

33 Det framgår av forskningsrapporten 24/005 att det i till exempel Österrike, där det inte finns något krav på att advokater ska vara oberoende, finns vissa bestämmelser som reglerar organiseringen av utövandet av advokatyrket i bolagsform, särskilt företrädande av advokatbyråer, som just syftar till att förena verksamheten i dessa bolag med det allmänna kravet på att advokater ska vara oberoende.

34 En undersökning av tribunalens praxis gör det möjligt att konstatera att tribunalen inom mycket korta tidsfrister kan anmoda sökanden att precisera arten och omfattningen av de band som sökanden har med sitt ombud. Se särskilt beslut av den 9 mars 2022, Kirimova/EUIPO ( T‑727/20, EU:T:2022:136), i vilket tribunalen anmodade sökanden att inom en mycket kort tidsfrist ange de anställningsförhållanden som sökanden kunde ha med sin advokat (ansökan ingavs den 7 december 2020, svar på begäran om uppgifter lämnades den 20 januari 2021 och beslut om avvisande fattades den 9 mars 2022). Se även beslut av den 25 juli 2023, Malmendier mot rådet ( T‑832/22, EU:T:2023:448, punkt 8), i vilket sökanden i sitt svar på en fråga från tribunalen medgav att det med hänsyn till kraven i artikel 19 i stadgan för Europeiska unionens domstol var ett misstag av sökanden att själv underteckna ansökan.

35 C‑309/99, EU:C:2002:98, punkt 99 och angiven rättspraxis.

36 Se punkt 79.

37 Se punkt 37 och där angiven rättspraxis.

38 C‑546/21 P, EU:C:2023:123, punkt 38 och där angiven rättspraxis.

39 Se till exempel artikel 8 i Europaparlamentets och rådets direktiv 98/5/EG av den 16 februari 1998 om underlättande av stadigvarande utövande av advokatyrket i en annan medlemsstat än den i vilken auktorisationen erhölls (EGT L 77, 1998, s. 36)

40 Se bilagorna till överklagandet.

41 Se beslut av den 29 september 2010, EREF/kommissionen ( C‑74/10 P och C‑75/10 P, EU:C:2010:557, punkterna 50 och 51).

42 Se, för ett liknade resonemang, dom av den 6 april 2017, PITEE/kommissionen ( C‑464/16 P, EU:C:2017:291, punkterna 25 och 35).

43 Se beslut av den 4 december 2014, ADR Center/kommissionen ( C‑259/14 P, EU:C:2014:2417, punkt 27).

44 Se, i detta avseende, artikel 24.1 i uppförandekodexen för advokater.

45 Se, särskilt, dom från Corte suprema di cassazione (Högsta domstolen) nr 28427/2023, av den 11 oktober 2023.

46 Se, analogt dom av den 4 februari 2020, Uniwersytet Wrocławski och Polen/REA ( C‑515/17 P och C‑561/17 P, EU:C:2020:73, punkt 68).

47 C‑110/21 P, EU:C:2022:555, punkt 66. Denna dom innebär en helomvändning i rättspraxis. I domen av den 6 september 2012, Prezes Urzędu Komunikacji Elektronicznej och Polen mot kommissionen ( C‑422/11 P och C‑423/11 P, EU:C:2012:553), var advokaterna anställda av en enhet som var knuten till den part som de företrädde. Domstolen slog fast att advokaternas anställningsförhållande med denna enhet skulle, även om denna enhet formellt är skild från den part som de företrädde, kunna påverka dessas oberoende, eftersom enheten till stor del hade gemensamma intressen med sökanden. Det finns nämligen en risk för att rådgivarnas uppfattning, i alla fall till en del, påverkas av deras arbetsmiljö. Enligt domstolen fanns det nämligen en risk för att advokaternas uppfattning, i alla fall till en del, påverkas av deras arbetsmiljö (punkt 25).

48 Se beslutet Kirimova/EUIPO (punkt 41).

49 C‑515/17 P och C‑561/17 P, EU:C:2019:774, punkterna 77 och 78.

50 C‑110/21 P, EU:C:2022:133, punkterna 91–115.

51 C‑432/23, EU:C:2024:791.

52 T‑798/22, EU:T:2024:671.

53 Se dom av den 26 september 2024, Ordre des avocats du barreau de Luxembourg ( C‑432/23, EU:C:2024:791, punkt 50 och där angiven rättspraxis), och dom av den 2 oktober 2024, Ordre des avocats à la cour de Paris och Couturier/rådet ( T‑798/22, EU:T:2024:671, punkt 54 och där angiven rättspraxis).

54 Se dom av den 5 november 2019, BCE m.fl./Trasta Komercbanka m.fl. ( C‑663/17 P, C‑665/17 P och C‑669/17 P, EU:C:2019:923, punkt 55 och där angiven rättspraxis), och dom av den 20 april 2021, Repubblika ( C‑896/19, EU:C:2021:311, punkt 51).

55 Undertecknad i Rom den 4 november 1950 (nedan kallad Europakonventionen).

56 Se dom av den 8 december 2022, Orde van Vlaamse Balies m.fl. ( C‑694/20, EU:C:2022:963, punkt 60 och där angiven rättspraxis).

57 Se beslut av den 6 oktober 2011, Campailla/kommissionen ( C‑265/11 P, EU:C:2011:644, punkt 9).

58 Se, analogt, dom av den 26 september 2024, Ordre des avocats du barreau de Luxembourg ( C‑432/23, EU:C:2024:791, punkt 67).

59 Se dom av den 8 december 2022, Orde van Vlaamse Balies m.fl. ( C‑694/20, EU:C:2022:963, punkt 35 och där angiven rättspraxis).

60 Se dom av den 8 december 2022, Orde van Vlaamse Balies m.fl. ( C‑694/20, EU:C:2022:963, punkt 35 och där angiven rättspraxis).

61 Se dom av den du 11 september 2019, Călin ( C‑676/17, EU:C:2019:700), vad gäller tillämpningen av fristen för att ansöka om resning mot ett slutligt domstolsavgörande (punkt 50 och där angiven rättspraxis).

62 C‑515/17 P och C‑561/17 P, EU:C:2019:774.

63 Se förslag till avgörande av generaladvokaten Bobek i de förenade målen Uniwersytet Wrocławski och Polen/REA ( C‑515/17 P och C‑561/17 P, EU:C:2019:774, punkt 65).

64 EUT L 152, 2015, s. 1.

65 EUT L 294, 2018, s. 23.

66 Min kursivering.

67 I deras lydelse från 2015.

68 Se första och fjärde skälet i de praktiska genomförandebestämmelserna till tribunalens rättegångsregler, i deras lydelse från 2015.

69 I deras lydelse från 2015.

70 I deras lydelse från 2018.

71 Enligt punkterna 101–103 avsåg bilaga 1 [v]illkor som, om de inte följs, kan föranleda att en ansökan eller ett överklagande inte delges bilaga 2 avsåg [f]ormkrav som, om de inte följs, kan föranleda att delgivningen skjuts upp och bilaga 3 avsåg [f]ormkrav som inte behöver vara uppfyllda för att delgivning ska kunna ske.

72 EUT L, 2024/2097.

73 Min kursivering.

74 Även om Ughi e Nunziante har förklarat att företaget har prioriterat kontinuiteten vad gäller deras företrädande genom att befullmäktiga de tre advokater som är delägare i advokatbyrån och som företrädde den inför de italienska domstolarna och EUIPO:s överklagandenämnd, kolliderar en sådan kontinuitet med ett system för rättsligt företrädande för advokatbyråer som inte är enhetligt mellan dessa aktörer.

75 Se dom av den 25 november 2021, Etat luxembourgeois (Upplysningar om en grupp av skattskyldiga) ( C‑437/19, EU:C:2021:953, punkt 94), i vilken domstolen slog fast att det väsentliga innehållet i rätten till ett effektivt rättsmedel i artikel 47 i stadgan, bland annat, innefattar en rätt för en person som har denna rättighet att väcka talan vid en domstol som är behörig att säkerställa iakttagandet av de rättigheter som unionsrätten garanterar vederbörande.

76 För att åskådliggöra detta kan nämnas att tribunalen enligt artikel 55.1 och 55.3 i rättegångsreglerna kan utesluta ett ombud vars uppträdande är oförenligt med tribunalens värdighet eller med kraven på god rättskipning, samtidigt som parten ges möjlighet att utse ett annat ombud.

77 Se beslut av den 8 juni 2005, Nuova Agricast/kommissionen ( T‑151/03, EU:T:2005:204, punkt 29).

78 Se, i samma linje enligt min mening, dom av den 9 juli 2020, Republiken Tjeckien mot kommissionen ( C‑575/18 P, EU:C:2020:530, punkt 82 och där angiven rättspraxis).

79 Se Europadomstolens dom, 23 oktober 1996, Levages Prestations Services c. France (CE:ECHR:1996:1023JUD002192093, §§ 40 och 44).

80 Enligt rättspraxis från Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna ska dessa villkor tillämpas med viss flexibilitet och utan överdriven formalism med hänsyn till deras syfte och ändamål. De får inte påverka själva kärnan i denna rättighet, utan ska ha ett legitimt syfte och vara proportionerliga i förhållande till detta syfte. Se särskilt Europadomstolens dom, 14 november 2000, Annoni di Gussola m.fl. mot Frankrike (CE:ECHR:2000:1114JUD003181996, §§ 48 och 53).

81 Se Europadomstolen, 14 november 2000, Annoni di Gussola m.fl. mot Frankrike (CE:ECHR:2000:1114JUD003181996, § 53).

82 CE:ECHR:2014:0211JUD003067108.

83 Se Europadomstolen, 11 februari 2014, Maširević mot Serbien, CE:ECHR:2014:0211JUD003067108, §§ 47–51). I det mål som avgjordes genom den domen hade Serbiens högsta domstol nämligen vägrat att pröva det överklagande som hade ingetts av sökanden, som var en advokat till yrket, med motiveringen att sökanden inte kunde företräda sig själv. I enlighet med tillämpliga processuella bestämmelser hade sökanden förlorat sin kapacitet att inge ett överklagande.

84 Se artikel R612–1 i förvaltningsprocesslagen.

85 Se dom nr 68448 från Conseil d’État (Högsta förvaltningsdomstolen), av den 27 januari 1989. I avsaknad av en sådan anmodan kan förvaltningsdomstolens beslut att ex officio fastställa att talan inte kan tas upp till prövning, ogiltigförklaras såväl i överklagandeförfarandet som vid överklagande till Högsta domstolen (se dom nr 46103 från Conseil d’État, av den 21 september 1990).

86 Se domen PJ och PC/EUIPO (punkt 87).

87 Se domen PJ och PC/EUIPO (punkt 88).

88 C‑163/07 P, EU:C:2007:717 (punkt 26).

89 C‑363/06 P, EU:C:2008:99 (punkt 34).

90 Se beslutet av den 17 januari 2007, iy-Mar Insaat Sanayi ve Ticaret och Akarmot/kommissionen ( T‑129/06, EU:T:2007:11, punkterna 43 och 44), i vilket tribunalen fann att villkoren för företrädande av fysiska och juridiska personer vid unionsdomstolarna kunde åberopas mot sökandena och deras rådgivare, eftersom de hade kunnat få kännedom om dem, eftersom de hade offentliggjorts i traktatsamlingen och i Europeiska unionens officiella tidning.

91 I artikel 55 i rättegångsreglerna, som har rubriken Avstängning, föreskrivs i punkterna 1–3 att om tribunalen anser att en advokats uppträdande gentemot tribunalen är oförenligt med tribunalens värdighet eller med kraven på god rättskipning, eller att advokaten missbrukar sina befogenheter, ska tribunalen underrätta den berörde om detta. Av samma skäl får tribunalen när som helst, efter att ha hört vederbörande, genom särskilt uppsatt beslut som är motiverat avstänga en advokat från förfarandet och när en advokat har avstängts från förfarandet, ska detta uppskjutas för en tid som bestäms av ordföranden, så att den rättegångsdeltagare som berörs ges möjlighet att utse en annan advokat.

92 Se domen PJ och PC/EUIPO (punkterna 89 och 90).

93 C‑515/17 P och C‑561/17 P, EU:C:2019:774.

94 14/64, EU:C:1965:13. I det målet framställde Höga myndigheten en invändning om att talan inte kunde tas upp till sakprövning på grund av att sökandens advokat inte hade företett sin rättegångsfullmakt när talan väcktes, och domstolen i praktiken krävde att en sådan fullmakt skulle överlämnas samtidigt som ansökan ingavs. Domstolen anslöt sig till generaladvokatens förslag till avgörande och konstaterade att en advokat som biträder eller företräder en part enligt rättegångsreglerna inte är skyldig att iaktta någon annan formalitet än att styrka sin ställning som advokat och att advokaten inte behöver visa en formellt riktig fullmaktshandling för att väcka talan (s. 10).

95 Förslag till avgörande av generaladvokaten Roemer i målet Barge/Höga myndigheten ( 14/64, EU:C:1965:1, s. 16). Min kursivering.

96 Se förslag till avgörande av generaladvokaten Roemers i målet Barge/Höga myndigheten ( 14/64, EU:C:1965:1, sidorna 15 och 16). Generaladvokaten Roemer grundade sitt resonemang på artikel 38.7 i rättegångsreglerna, i vilken det föreskrevs att justitiesekreteraren, om vissa handlingar inte inges tillsammans med ansökan (till exempel bolagsordningen för en juridisk person), ska uppmana sökanden att inge dem inom skälig tid. Har sökanden inte avhjälpt bristen, ska domstolen besluta huruvida underlåtelsen att iaktta dessa formföreskrifter medför att talan inte kan prövas.