Domstolens dom (andra avdelningen) den 7 december 2023

I mål C‑518/22, angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF, framställd av Bundesarbeitsgericht (Federala arbetsdomstolen, Tyskland) genom beslut av den 24 februari 2022, som inkom till domstolen den 3 augusti 2022, i målet

DOMSTOLEN (andra avdelningen) sammansatt av avdelningsordföranden A. Prechal samt domarna F. Biltgen, N. Wahl, J. Passer och M.L. Arastey Sahún (referent), generaladvokat: J. Richard de la Tour, justitiesekreterare: A. Calot Escobar,

efter det skriftliga förfarandet,

med beaktande av de yttranden som avgetts av: J.M.P., genom T. Nick, Rechtsanwalt, AP Assistenzprofis GmbH, genom O. Viehweg, Rechtsanwalt, Greklands regering, genom V. Baroutas och M. Tassopoulou, båda i egenskap av ombud, Polens regering, genom B. Majczyna, i egenskap av ombud, Portugals regering, genom P. Barros da Costa och A. Pimenta, båda i egenskap av ombud, Europeiska kommissionen, genom D. Martin och E. Schmidt, båda i egenskap av ombud,

och efter att den 13 juli 2023 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,

följande

Dom

Tillämpliga bestämmelser

Internationell rätt

Unionsrätt

Tysk rätt

Grundlagen

AGG

SGB

Målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågan

Prövning av tolkningsfrågan

Rättegångskostnader

1 Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artiklarna 2.5, 4.1, 6.1 och 7 i rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling i arbetslivet (EGT L 303, 2000, s. 16; och rättelse i EGT L 2, 2001, s. 42), jämförda med Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan) och med Förenta nationernas konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, som godkänts på Europeiska unionens vägnar genom rådets beslut 2010/48/EG av den 26 november 2009 (EUT L 23, 2010, s. 35) (nedan kallad FN-konventionen).

2 Begäran har framställts i ett mål mellan J.M.P. och AP Assistenzprofis GmbH, som tillhandahåller assistans- och rådgivningstjänster till personer med funktionshinder. Målet handlar om det anspråk på ersättning som J.M.P. framställt på grund av diskriminering på grund av ålder i samband med ett förfarande för nyanställning av personal.

3 I ingressen till FN-konventionen anges följande:

4 I konventionens artikel 1, med rubriken Syfte, föreskrivs följande:

5 I konventionens artikel 3, med rubriken Allmänna principer, föreskrivs följande:

6 Artikel 5 i konventionen, med rubriken Jämlikhet och icke-diskriminering, har följande lydelse:

7 Artikel 12 i FN-konventionen har rubriken Likhet inför lagen. I punkt 2 i den artikeln föreskrivs följande:

8 I artikel 19 i konventionen, med rubriken Rätt att leva självständigt och att delta i samhället, föreskrivs följande:

9 Skälen 23 och 25 i direktiv 2000/78 har följande lydelse:

10 Artikel 1 i direktivet har rubriken Syfte. I nämnda artikel 1 föreskrivs följande:

11 Artikel 2 i direktivet har följande lydelse:

12 I artikel 3 i samma direktiv, med rubriken Tillämpningsområde, föreskrivs följande i punkt 1 a:

13 I direktivets artikel 4, med rubriken Yrkeskrav, föreskrivs följande i punkt 1:

14 I artikel 6 i direktivet, med rubriken Befogad särbehandling på grund av ålder, föreskrivs följande:

15 I artikel 7 i direktivet, med rubriken Positiv särbehandling och särskilda åtgärder, föreskrivs följande:

16 I artikel 1 i Grundgesetz für die Bundesrepublik Deutschland (Förbundsrepubliken Tysklands grundlag), av den 23 maj 1949 (BGBl. 1949 I, s. 1), i den lydelse som är tillämplig i det nationella målet, föreskrivs följande:

17 I artikel 2 punkt 1 i Tysklands grundlag föreskrivs följande:

18 Allgemeines Gleichbehandlungsgesetz (allmän lag om likabehandling) av den 14 augusti 2006 (BGBl. 2006 I, s. 1897, nedan kallad AGG), syftar till att införliva direktiv 2000/78 med tysk rätt.

19 I 1 § AGG föreskrivs följande:

20 3 § punkt 1 AGG har följande lydelse:

21 I 5 § AGG anges följande:

22 7 § punkt 1 AGG har följande lydelse:

23 I 8 § punkt 1 AGG föreskrivs följande:

24 I 10 § AGG föreskrivs följande:

25 I 15 § AGG anges följande:

26 33 § i Sozialgesetzbuch, Erstes Buch (I) (lagsamling om social trygghet, volym 1) av den 11 december 1975 (BGBl. 1975 I, s. 3015) (nedan kallad SGB I) har följande lydelse:

27 8 § punkt 1 i Sozialgesetzbuch, Neuntes Buch (IX) (lagsamling om social trygghet, volym IX) av den 23 december 2016 (BGBl. 2016 I, s. 3234) (nedan kallad SGB IX) har följande lydelse:

28 I 78 § punkt 1 SGB IX föreskrivs följande:

29 AP Assistenzprofis, som är motpart i det nationella målet, är ett bolag som erbjuder assistens- och rådgivningstjänster till personer med funktionshinder. Syftet är att dessa personer ska kunna ombesörja sina vardagssysslor på ett självständigt och oavhängigt sätt, i enlighet med vad som föreskrivs i 78 § punkt 1 SGB IX.

30 AP Assistenzprofis lät i juli 2018 publicera en platsannons. I platsannonsen kunde man läsa att A, en 28-årig kvinnlig student, sökte kvinnliga personliga assistenter som kunde hjälpa henne med allehanda vardagssysslor. Dessa skulle helst vara mellan 18 och 30 år gamla.

31 J.M.P., som är född år 1968 och klagande i det nationella målet, sökte tjänsten. AP Assistanzprofis meddelade dock att hon inte skulle komma i fråga för anställning.

32 J.M.P. vidtog åtgärder för att göra gällande sina rättigheter utanför domstol men utan framgång. Hon väckte därför talan mot AP Assistanzprofis vid Arbeitsgericht Köln (Arbetsdomstolen i Köln, Tyskland) med yrkande om ersättning för den skada som hon åsamkats med anledning av diskriminering på grund av ålder, enligt 15 § punkt 2 AGG.

33 J.M.P. gjorde i käromålet gällande följande. Platsannonsen riktade sig uttryckligen till personer som var mellan 18 och 30 år gamla; därför kan man utgå från att hon inom ramen för rekryteringsförfarandet inte fick tjänsten på grund av sin ålder. Detta är något som AP Assistenzprofis inte har bestritt. Vidare finns det inte utifrån den personliga assistansens natur några godtagbara skäl för denna särbehandling på grund av ålder. Dessutom är sådan särbehandling inte tillåten enligt vare sig 8 § punkt 1 eller 10 § AGG, bland annat eftersom ålder inte är något som är relevant för det förtroendeförhållande som ska finnas mellan brukaren och den personliga assistenten.

34 AP Assistenzprofis yrkade att käromålet skulle ogillas och gjorde därvid gällande att det enligt 8 § punkt 1 eller 10 § AGG fanns godtagbara skäl för en eventuell särbehandling på grund av ålder. Vid personlig assistans ges dagligen stöd och service som är av ytterst personlig karaktär, och brukaren står hela tiden i beroendeställning. Det aktuella ålderskravet är därför påkallat utifrån A:s rent personliga behov av ett socialt liv i egenskap av universitetsstudent.

35 AP Assistenzprofis anförde att det enligt 8 § punkt 1 SGB IX är viktigt att beakta de legitima önskemål och subjektiva behov som finns hos var och en som får personlig assistans. Mot denna bakgrund ska ett legitimt önskemål om att assistenten ska ha en viss ålder betraktas som ett väsentligt och avgörande yrkeskrav i enlighet med 8 § punkt 1 AGG, vilket gör det möjligt att uppnå det i 78 § punkt 1 SGB IX angivna syftet med personlig assistans, nämligen att värna rätten till privatliv i den mening som avses i artikel 2 punkt 1, jämförd med artikel 1 i Tysklands grundlag. Enligt AP Assistenzprofis är det aktuella ålderskravet proportionerligt. Vidare är en sådan särbehandling på grund av ålder som den som är aktuell i det nationella målet tillåten enligt 10 § AGG, då den är objektiv och rimlig; dessutom fanns det legitima skäl för särbehandlingen, och de åtgärder som vidtagits för att uppnå det i 78 § SGB IX angivna målet med personlig assistans är rimliga och nödvändiga.

36 Arbeitsgericht Köln (Arbetsdomstolen i Köln) biföll J.M.P.:s käromål. AP Assistenzprofis överklagade domen från Arbeitsgericht Köln till Landesarbeitsgericht Köln (Arbetsdomstolen i andra instans i Köln, Tyskland) som biföll överklagandet. J.M.P. överklagade då domen från Landesarbeitsgericht Köln till Bundesarbeitsgericht (Federala arbetsdomstolen, Tyskland), som är hänskjutande domstol i målet vid EU-domstolen.

37 Den hänskjutande domstolen har inledningsvis konstaterat att en sådan situation som den som är aktuell i det nationella målet omfattas av tillämpningsområdet för direktiv 2000/78. Målet handlar nämligen om urvalskriterier och krav för anställning i den mening som avses i artikel 3.1 a i direktivet. Vidare anser den hänskjutande domstolen att J.M.P. – i det att AP Assistenzprofis meddelade henne att hon inte fick tjänsten – blivit föremål för direkt diskriminering på grund av ålder, i den mening som avses i artikel 2.2 a i direktivet.

38 Den hänskjutande domstolen har preciserat att det nationella målet specifikt handlar om personlig assistans, där såväl J.M.P. som personen med funktionshinder kan göra anspråk på skydd mot diskriminering. Den hänskjutande domstolen vill därför få klarhet i i vilken mån J.M.P.:s rätt till ett effektivt skydd mot diskriminering på grund av ålder och den funktionshindrades rätt till ett effektivt skydd mot diskriminering på grund av sitt funktionshinder ska förenas med beaktande av direktiv 2000/78. Vad gäller anställning och yrkesutövning kommer den i artikel 21 i stadgan stadfästa allmänna icke-diskrimineringsprincipen till uttryck i direktiv 2000/78.

39 Den hänskjutande domstolen har i detta avseende för det första lämnat följande klargöranden. Enligt tillämplig nationell lagstiftning, det vill säga 8 § SGB IX jämförd med 33 § SGB I, är det principen om självbestämmanderätt som utgör grunden för personlig assistans. Syftet är således att den som har ett funktionshinder ska kunna ombesörja sina vardagssysslor så självständigt och oavhängigt som möjligt. Man ska därvid beakta de legitima önskemål som framställs av brukaren. Enligt 78 § punkt 1 SGB IX inbegriper personlig assistans bland annat hjälp med allmänna vardagssysslor, såsom att ta hand om hemmet, kommunicera med andra, planera privatlivet och delta i samhälls- och kulturlivet.

40 För det andra har den hänskjutande domstolen påpekat att direktiv 2000/78, enligt EU-domstolens praxis, ingår bland de unionsrättsakter som rör frågor som regleras av FN-konventionen. Detta innebär att FN-konventionen kan åberopas som tolkningsdata vid tolkningen av nämnda direktiv (dom av den 11 september 2019, Nobel Plastiques Ibérica, C‑397/18, EU:C:2019:703, punkterna 39 och 40 samt där angiven rättspraxis). FN-konventionen innehåller nämligen, bland annat i artikel 19, konkreta krav som ska tillgodoses så att personer med funktionshinder kan leva ett lika självständigt och fritt liv som andra.

41 För det tredje har den hänskjutande domstolen angett följande. Rätten till självbestämmande och valfrihet gör det möjligt att värna människans värdighet, i den mening som avses i artikel 1 i stadgan och i artikel 1 i Tysklands grundlag. Personlig assistans lämnas med avseende på samtliga aspekter i livet och den personliga assistenten blir följaktligen oundvikligen och i grunden delaktig i de intima delarna av brukarens privatliv. Önskemål som framställs av brukaren bör därför respekteras, under förutsättning att dessa önskemål i det konkreta fallet är rimliga.

42 Vad för det fjärde gäller de unionsbestämmelser som kan motivera en direkt diskriminering på grund av ålder, vill den hänskjutande domstolen, under sådana omständigheter som de som är aktuella i det nationella målet, få klarhet i huruvida något av de skäl som anges i artikel 2.5 i direktiv 2000/78 – såsom skyddet för andras fri- och rättigheter – kan anses motivera en sådan diskriminering. Samtidigt har den hänskjutande domstolen anfört att det torde finnas mycket som talar för att personer med funktionshinder som får personlig assistans ska kunna garanteras sådan valfrihet.

43 Vidare kan det enligt den hänskjutande domstolen finnas godtagbara skäl för en sådan diskriminering på grund av ålder enligt artikel 4.1 i direktivet. Den hänskjutande domstolen vill bland annat få klarhet i huruvida det är fråga om en egenskap då en person med funktionshinder framställt önskemål, inom ramen för sin självbestämmanderätt, om att den personliga assistenten ska ha en viss ålder. Dessutom vill den hänskjutande domstolen få klarhet i huruvida en preferens för ett visst åldersspann kan anses utgöra ett verkligt och avgörande yrkeskrav, i den mening som avses i nämnda bestämmelse.

44 Om en nationell lagstiftare – genom rätten för personer med funktionshinder att framställa legitima önskemål och rätten till valfrihet vid tillhandahållande av personlig assistans – vill stärka dessa personers personliga självständighet i deras vardagsliv och ge dem incitament att delta i samhällslivet, uppkommer dessutom enligt den hänskjutande domstolen frågan huruvida detta kan anses utgöra ett berättigat mål, i den mening som avses i artikel 6.1 i direktiv 2000/78.

45 Enligt den hänskjutande domstolen framstår det slutligen som oklart huruvida artikel 7 i direktivet, som avser full jämlikhet i yrkeslivet, kan anses utgöra skäl för diskriminering på grund av ålder i en sådan situation som den som är aktuell i det nationella målet.

46 Mot denna bakgrund beslutade Bundesarbeitsgericht (Federala arbetsdomstolen) att vilandeförklara målet och ställa följande fråga till EU-domstolen:

47 Den hänskjutande domstolen har ställt sin fråga för att få klarhet i huruvida artikel 2.5, artikel 4.1, artikel 6.1 och/eller artikel 7 i direktiv 2000/78 – jämförda med bestämmelserna i stadgan samt artikel 19 i FN-konventionen – ska tolkas så, att de utgör hinder för att det vid anställning av en personlig assistent uppställs ett ålderskrav, med tillämpning av nationell lagstiftning som föreskriver att man ska beakta individuella önskemål från dem som på grund av funktionshinder har rätt till personlig assistans.

48 EU-domstolen konstaterar inledningsvis att den situation som är aktuell i det nationella målet omfattas av tillämpningsområdet för direktiv 2000/78. Ett förfarande för anställning av en personlig assistent, där det krävs att sökandena helst ska vara mellan 18 och 30 år, avser nämligen [v]illkor för tillträde till anställning …, inklusive urvalskriterier och krav för anställning, i den mening som avses i artikel 3.1 a i direktivet.

49 Vidare beslutade AP Assistenzprofis att inte anställa J.M.P. på grund av hennes ålder. Detta utgör därmed direkt diskriminering på grund av ålder, i den mening som avses i artikel 2.2 a i direktiv 2000/78.

50 Mot denna bakgrund ska EU-domstolen pröva huruvida en sådan särbehandling på grund av ålder kan motiveras utifrån direktiv 2000/78.

51 EU-domstolen kommer först att pröva artikel 2.5 i direktivet. I denna bestämmelse föreskrivs att direktivet inte ska påverka de åtgärder som föreskrivs i nationell lagstiftning och som är nödvändiga i ett demokratiskt samhälle för den allmänna säkerheten, ordningens bevarande, förebyggande av brott samt skydd för hälsa och andra personers fri- och rättigheter.

52 Det framgår av rättspraxis från EU-domstolen att unionslagstiftaren har antagit denna bestämmelse i syfte att, med avseende på arbetslivsfrågor, förebygga och lösa en konflikt mellan å ena sidan principen om likabehandling och å andra sidan behovet av att bevara allmän ordning, allmän säkerhet och folkhälsa, förebygga brott och skydda personers fri- och rättigheter, det vill säga behov som är av avgörande betydelse för ett välfungerande demokratiskt samhälle. Unionslagstiftaren har således beslutat att de principer som anges i direktiv 2000/78, i vissa i artikel 2.5 i direktivet angivna fall, inte ska tillämpas med avseende på åtgärder som medför särbehandling på någon av de grunder som avses i artikel 1 i direktivet, dock under förutsättning att åtgärderna är nödvändiga för att uppnå ovannämnda mål (dom av den 12 januari 2023, TP (Audiovisuell redigerare för statlig television), C‑356/21, EU:C:2023:9, punkt 70 och där angiven rättspraxis).

53 Denna artikel 2.5, som utgör ett undantag från principen om förbud mot diskriminering, ska tolkas restriktivt (dom av den 12 januari 2023, TP (Audiovisuell redigerare för statlig television), C‑356/21, EU:C:2023:9, punkt 71 och där angiven rättspraxis).

54 För det första ska det prövas huruvida den i det nationella målet aktuella särbehandlingen följer av en åtgärd som föreskrivs i nationell lagstiftning, enligt nämnda artikel 2.5.

55 Utredningen i målet vid EU-domstolen ger vid handen att följande föreskrivs i den aktuella nationella lagstiftningen, det vill säga i 8 § punkt 1 SGB IX, jämförd med 33 § SGB I: när beslut fattas om personlig assistans och när personlig assistans lämnas så att en person med funktionshinder ska kunna delta i samhällslivet, så tillgodoses brukarnas legitima önskemål, i den mån önskemålen är rimliga och med beaktande av brukarnas personliga förhållanden, ålder, kön och familj och av vad som är påkallat utifrån deras religiösa och filosofiska övertygelse.

56 Således är det enligt denna lagstiftning i tillräckligt precisa ordalag tillåtet eller till och med obligatoriskt för dem som tillhandahåller personlig assistans att, vid utformningen av personlig assistans till brukare, respektera brukarnas individuella önskemål, i förekommande fall inbegripet önskemål om åldern på den personliga assistenten, och att vidta individuella åtgärder för att tillämpa nämnda lagregler med beaktande av dessa önskemål, däribland om ålderskrav vid anställningen av en personlig assistent. Under dessa omständigheter – och med förbehåll för den eventuella prövning som det ankommer på den hänskjutande domstolen att göra – finner EU-domstolen att den aktuella särbehandlingen på grund av ålder följer av en åtgärd som föreskrivs i nationell lagstiftning, i den mening som avses i artikel 2.5 i direktiv 2000/78.

57 För det andra ska EU-domstolen pröva huruvida nämnda åtgärd eftersträvar ett av de mål som anges i artikel 2.5 i direktiv 2000/78, nämligen målet att skydda andra personers fri- och rättigheter.

58 Det framgår av beslutet om hänskjutande att syftet med den lagstiftning med stöd av vilken åtgärden har vidtagits är att värna självbestämmanderätten för personer med funktionshinder; därvid säkerställs deras rätt att framställa önskemål och självvalsrätt då beslut fattas om personlig assistans och då sådan assistans lämnas. Personlig assistans lämnas nämligen med avseende på samtliga aspekter i livet och omfattar i grunden de intima delarna av brukarnas privatliv. Syftet med lagstiftningen är således att värna rätten för personer med funktionshinder att leva sina liv så självständigt och oavhängigt som möjligt.

59 Såsom generaladvokaten har påpekat, i punkt 63 i förslaget till avgörande, omfattas ett sådant mål av artikel 2.5 i direktiv 2000/78; syftet är nämligen att värna självbestämmanderätten för personer med funktionshinder så att de ska kunna välja hur, var och med vem de ska leva sina liv.

60 Denna självbestämmanderätt innebär med nödvändighet att de ges möjlighet att utforma den personliga assistans som de ska tillhandahållas, bland annat genom att fastställa urvalskriterierna för den personliga assistenten och att aktivt delta i rekryteringsprocessen.

61 Den i punkt 58 ovan nämnda rätten att framställa önskemål och självvalsrätten konkretiserar rätten för funktionshindrade att få del av åtgärder som säkerställer deras oberoende, sociala och yrkesmässiga integrering och deltagande i samhällslivet, vilket är något som ingår bland de rättigheter som erkänns i unionsrätten, i enlighet med artikel 26 i stadgan.

62 Självbestämmanderätten för personer med funktionshinder är även ett mål som slås fast i artikel 19 i FN-konventionen. Bestämmelserna i FN-konventionen kan åberopas som tolkningsdata vid tolkningen av bestämmelserna i direktiv 2000/78, inbegripet direktivets artikel 2.5. Direktivet ska nämligen så långt som möjligt tolkas konformt med FN-konventionen (se, för ett liknande resonemang, dom av den 11 september 2019, Nobel Plastiques Ibérica, C‑397/18, EU:C:2019:703, punkt 40 och där angiven rättspraxis).

63 För det tredje ska det prövas huruvida en särbehandling på grund av ålder, såsom den som är aktuell i det nationella målet, följer av en åtgärd som är nödvändig för att skydda andras fri- och rättigheter, i den mening som avses i artikel 2.5 i direktivet, och i synnerhet för att värna den funktionshindrades självbestämmanderätt i fråga om personlig assistans.

64 I platsannonsen angavs att en sökande till tjänsten helst skulle vara mellan 18 och 30 år. Bakgrunden till detta önskemål är A:s individuella behov av att få personlig assistans och insatser på alla områden i vardagslivet såsom 28-årig student. Assistansen omfattar därmed de intima delarna av A:s privatliv med tanke på de allmänna göromål som ska utföras, inte bara gällande planeringen av hennes vardagsliv – inbegripet ombesörjandet av strikt personliga omvårdnadsinsatser – utan även upplägget av hennes sociala och kulturella liv. Det framgår av handlingarna i målet vid EU-domstolen att en av anledningarna till att A helst ville att den personliga assistenten skulle vara mellan 18 och 30 år var att assistenten lätt och smidigt skulle kunna integreras i de personliga, sociala och akademiska kretsar som A vistas i.

65 I en sådan situation som den som är aktuell i det nationella målet torde den funktionshindrades självbestämmanderätt kunna främjas om man beaktar hans eller hennes önskemål om att den personliga assistenten ska har en viss ålder; det framstår som rimligt att förvänta sig att en person som är ungefär lika gammal som brukaren lättare kommer att integreras i de personliga, sociala och akademiska kretsar som vederbörande vistas i.

66 Med förbehåll för de kontroller som den hänskjutande domstolen ska göra mot bakgrund av samtliga omständigheter i det nationella målet, framgår det således att en sådan särbehandling på grund av ålder som den som är aktuell i det nationella målet följer av en åtgärd som är nödvändig för att skydda andras fri- och rättigheter, i den mening som avses i artikel 2.5 i direktiv 2000/78.

67 Eftersom en särbehandling på grund av ålder kan vara motiverad enligt direktivets artikel 2.5, under förutsättning att särbehandlingen följer av en åtgärd som är nödvändig för att skydda andras fri- och rättigheter i den mening som avses i denna bestämmelse, saknas det anledning att pröva huruvida särbehandlingen även kan vara motiverad med stöd av artikel 4.1, artikel 6.1 och/eller artikel 7 i direktiv 2000/78.

68 Mot denna bakgrund ska tolkningsfrågan besvaras på följande sätt. Artikel 2.5 i direktiv 2000/78 – jämförd med artikel 26 i stadgan och med artikel 19 i FN-konventionen – ska tolkas så, att nämnda artikel inte utgör hinder för att det vid anställning av en personlig assistent uppställs ett ålderskrav, med tillämpning av nationell lagstiftning som föreskriver att man ska beakta individuella önskemål från dem som på grund av funktionshinder har rätt till personlig assistans, om en sådan åtgärd är nödvändig för att skydda andras fri- och rättigheter.

69 Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

1 Rättegångsspråk: tyska.