Förslag till avgörande av generaladvokat Giovanni Pitruzzella föredraget den 9 mars 2023

1 Originalspråk: franska.

2 EUT L 251, 2003, s. 12.

3 EUT L 337, 2011, s. 9.

4 Moniteur belge av den 31 december 1980, s. 145584.

5 Den belgiska regeringens företrädare var för övrigt tydlig i detta avseende vid förhandlingen, då hon klargjorde att sökandena i det nationella målet inte kunde anses ha lämnat int någon viseringsansökan avseende familjeåterförening, eftersom de inte hade uppfyllt de formella kraven och vänt sig till den myndighet som är behörig att ta emot och registrera en sådan ansökan.

6 Se, bland annat, dokumentation från den ideella organisationen Human Rights Watch på följande webbadresser: https://www.hrw.org/news/2022/10/24/turkey-hundreds-refugees-deported-syria, https://www.hrw.org/news/2022/08/17/questions-and-answers-turkeys-threatened-incursion-northern-syria, https://www.hrw.org/world-report/2023/country-chapters/syria.

7 Den hänskjutande domstolen har i huvudsak endast erinrat om bestämmelsernas lydelse utan att närmare motivera varför de skulle användas. Vid förhandlingen förklarade företrädaren för sökandena i det nationella målet att det berodde på att artikel 10 i lagen av den 15 december 1980 utgör införlivandet av bland annat dessa bestämmelser.

8 Se artikel 2 j i direktiv 2011/95, där begreppet familjemedlem i den mening som avses i detta direktiv definieras.

9 C‑91/20, EU:C:2021:898, punkterna 42 och 43.

10 Se dom av den 8 september 2022, Ametic ( C‑263/21, EU:C:2022:644, punkt 64).

11 Se dom av den 17 november 2022, Belgische Staat (Gift underårig flykting) ( C‑230/21, EU:C:2022:887, punkt 43 och angiven rättspraxis).

12 Se dom av den 1 augusti 2022, Bundesrepublik Deutschland (Familjeåterförening för ett barn som blivit myndigt) ( C‑279/20, EU:C:2022:618, punkt 38 och där angiven rättspraxis).

13 Se dom av den 12 december 2019, Bevándorlási és Menekültügyi Hivatal (Familjeåterförening – Syster till flykting) ( C‑519/18, EU:C:2019:1070, punkt 50).

14 Se dom av den 1 augusti 2022, Bundesrepublik Deutschland (Familjeåterförening för ett barn som blivit myndigt) ( C‑279/20, EU:C:2022:618, punkt 61).

15 Se dom av den 1 augusti 2022, Bundesrepublik Deutschland (Familjeåterförening för ett barn som blivit myndigt) ( C‑279/20, EU:C:2022:618, punkt 34 och där angiven rättspraxis).

16 Förslag till rådets direktiv om rätt till familjeåterförening, KOM(1999) 638 slutlig, s. 18 (nedan kallat det ursprungliga förslaget).

17 Se artikel 5 i det ändrade förslaget till rådets direktiv om rätt till familjeåterförening, KOM(2002)225 slutlig (nedan kallat det ändrade förslaget).

18 Det är värt att notera att en ändring av den ändrade versionen av kommissionens ursprungliga förslag som föreslogs av parlamentet och syftade till att förtydliga att en ansökan om familjeåterförening i varje fall skulle inges i den medlemsstat där referenspersonen var bosatt, vilket motiverades bland annat av de svårigheter som familjemedlemmarna kunde ha med att bege sig till en diplomatisk beskickning till denna medlemsstat (se rapport angående ändrat förslag till rådets direktiv om rätt till familjeåterförening (nytt samråd) – Utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor | A5–0086/2003 | Europaparlamentet (europa.eu)), inte genomfördes.

19 Se dom av den 21 april 2016, Khachab ( C‑558/14, EU:C:2016:285, punkt 25). Såsom generaladvokat Mengozzi underströk i sitt förslag till avgörande i det mål som avgjordes genom denna dom (C‑558/14, EU:C:2015:852, punkt 38), om det är en huvudregel att familjeåterförening ska beviljas så beror det på att familjeåterförening är en rättighet.

20 Se dom av den 12 december 2019, Bevándorlási és Menekültügyi Hivatal (Familjeåterförening – Syster till flykting) ( C‑519/18, EU:C:2019:1070, punkt 62 och där angiven rättspraxis).

21 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 27 juni 2006, parlamentet/rådet ( C‑540/03, EU:C:2006:429, punkt 52). Se även förslaget till avgörande av generaladvokat Mengozzi i målet Noorzia ( C‑338/13, EU:C:2014:288, punkt 20).

22 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 17 november 2022, Belgische Staat (Gift underårig flykting) ( C‑230/21, EU:C:2022:887, punkt 47 och där angiven rättspraxis).

23 Konventionen antogs av FN:s generalförsamling i dess resolution 44/25 av den 20 november 1989 och trädde i kraft den 2 september 1990.

24 Se dom av den 27 juni 2006, parlamentet/rådet ( C‑540/03, EU:C:2006:429, punkt 57).

25 Se dom av den 1 augusti 2022, Bundesrepublik Deutschland (Familjeåterförening för ett barn som blivit myndigt) ( C‑279/20, EU:C:2022:618, punkterna 39 och 40 och där angiven rättspraxis).

26 Se, analogt, dom av den 11 juli 2002, Carpenter ( C‑60/00, EU:C:2002:434, punkt 41), gällande artikel 8 i konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, undertecknad i Rom den 4 november 1950 (nedan kallad Europakonventionen) och i fråga om skydd för unionsmedborgarnas familjeliv mot utvisningsbeslut, se även dom av den 25 juli 2002, MRAX ( C‑459/99, EU:C:2002:461, punkt 53).

27 Europadomstolen, 9 juli 2021, M.A. mot Danmark, (CE:ECHR:2021:0709JUD000669718, §§ 132 och 133).

28 Europadomstolen, 10 juli 2014, Senigo Longue m.fl. mot Frankrike (CE:ECHR:2014:0710JUD001911309, § 75).

29 Europadomstolen, 10 juli 2014, Tanda-Muzinga mot Frankrike (CE:ECHR:2014:0710JUD000226010, § 75) och Europadomstolen, 10 juli 2014, Mugenzi mot Frankrike (ECLI:CE:ECHR:2014:0710JUD005270109, § 54).

30 I artikel 17 i direktiv 2003/86 föreskrivs att medlemsstaterna [ska] ta vederbörlig hänsyn till arten och stabiliteten av den berörda personens familjeband och varaktigheten av vistelsen i medlemsstaten samt förekomsten av familjemässig, kulturell eller social anknytning till ursprungslandet.

31 Se dom av den 13 mars 2019, E. ( C‑635/17, EU:C:2019:192, punkt 59).

32 Flera andra medlemsstater har gjort samma val, ibland tillsammans med en möjlighet för referenspersonen att också lämna in en ansökan (AT, CZ, DE, EE, FI, HR, HU, LU, LV, SE, SK). Andra medlemsstater har valt ett system där det endast är referenspersonen som kan ansöka om familjeåterförening (BG, CY, EL, ES, FR, PL, SI), se rapport från kommissionen till Europaparlamentet och rådet om genomförandet av direktiv 2003/86 om rätt till familjeåterförening, 29 mars 2019, COM(2019) 162 slutlig, s. 11.

33 Det framgår av beslutet om hänskjutande att det är det land där de berörda familjemedlemmarna för närvarande är bosatta som avgör vilken diplomatisk beskickning som är behörig. När det, som är fallet för sökandena i det nationella målet, det inte finns någon belgisk diplomatisk beskickning i det land där de berörda är bosatta, kan dessa välja någon av de diplomatiska beskickningarna i grannländerna.

34 Den hänskjutande domstolen har inte nämnt denna omständighet, utan har tvärtom utgått från att det inte föreskrivs något undantag för sådana situationer som den aktuella i det nationella målet. EU-domstolen måste, såsom jag erinrar om ovan i punkt 34, hålla sig till de tillämpliga bestämmelser som beskrivits i begäran om förhandsavgörande.

35 Jag framhåller också att det enda exempel i den meningen som har tillhandahållits av den belgiska regeringen rör ansökningar om viseringar för familjeåterförening från en belgisk medborgare som ingetts genom ombud, med hjälp av referenspersonen som ombud, enligt artikel 9 i lagen av den 15 december 1980 (se https://www.refworld.org/pdfid/58b04f134.pdf.). Vid förhandlingen hänvisade den belgiska regeringens företrädare till undersökningsrapporten för Belgien i en undersökning av Centre fédéral Migration (Myria), Le regroupement national des ressortissants des pays tiers en Europe: pratiques nationales, juni 2017. I denna rapport talas om det ovan angivna beslutet varvid följande understryks: It is not possible for the sponsor to introduce the application. Only in very exceptional cases, the sponsor can be authorised to introduce the application. This should then be done in the same country as usually foreseen for the introduction of the application by its family members. (se https://emnbelgium.be/sites/default/files/publications/FINAL%20BE%20report%20on%20Family%20Reunification%20with%20a%20TCN_1.pdf, s. 46). Det är tydligt att villkoret att ansökan ska ges in av referenspersonen i samma land som hans eller hennes familjemedlemmar är bosatta i, är omöjligt att uppfylla för flyktingar, om ansökan ska inges personligen.

36 Se, beträffande vikten av att de berörda ges tillgång till tydlig, öppen och skriftlig information om de olika stegen i återföreningsförfarandet, UNHCR:s undersökning av F. Nicholson, The Essential Right to Family Unity of Refugees and Others in Need of International Protection in the Context of Family Reunification, FN:s flyktingkommissariat, s. 122.

37 Se, beträffande sökandenas svårigheter att få tillträde till ambassaderna och de många resor som krävs, undersökning av UNHCR, F. Nicholson, The Essential Right to Family Unity of Refugees and Others in Need of International Protection in the Context of Family Reunification,op. Cit. s. 124 och följande sidor.

38 Vid förhandlingen kunde den belgiska regeringen dessutom inte förklara varför det var absolut oundgängligt att registrera de biometriska uppgifterna då ansökan om familjeåterförening lämnas in.

39 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 27 juni 2006, parlementet/rådet, C‑540/03, EU:C:2006:429, punkt 56.

40 Se den rättspraxis som jag erinrar om ovan i punkt 55.

41 Se dom av den 1 augusti 2022, Bundesrepublik Deutschland (Familjeåterförening för ett barn som blivit myndigt) ( C‑279/20, EU:C:2022:618, punkterna 39 och 40 och där angiven rättspraxis).