Förslag till avgörande av generaladvokat MACIEJ SZPUNAR föredraget den 25 april 2024

1 Originalspråk: franska.

2 Europaparlamentets och rådets förordning av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning) (EUT L 119, 2016, s. 1).

3 Europaparlamentets och rådets direktiv av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (EGT L 281, 1995, s. 31).

4 Europaparlamentets och rådets direktiv av den 9 mars 2011 om tillämpningen av patienträttigheter vid gränsöverskridande hälso- och sjukvård (EUT L 88, 2011, s. 45).

5 BGBl. 2004 I, s. 1414.

6 BGBl. 2005 I, s. 3394.

7 BGBl. 2022 I, s. 2793.

8 Det ska betonas att den hänskjutande domstolen även vill få klarhet i begreppet uppgifter som rör hälsa i den mening som avses i artikel 8.1 i direktiv 95/46. Jag anser emellertid att det inte ska göras någon åtskillnad mellan den bestämmelsen och artikel 9.1 i dataskyddsförordningen, eftersom dessa bestämmelser ska anses ha en liknande innebörd med avseende på den tolkning som EU-domstolen ska göra i samband med förevarande mål. Se dom av den 1 augusti 2022, Vyriausioji tarnybinės etikos komisija ( C‑184/20, EU:C:2022:601, punkt 58). I min bedömning hänvisar jag således endast till artikel 9.1 i dataskyddsförordningen, även om bedömningen även gäller artikel 8.1 i direktiv 95/46.

9 Dom av den 1 augusti 2022, Vyriausioji tarnybinės etikos komisija ( C‑184/20, EU:C:2022:601, punkt 124).

10 Dom av den 1 augusti 2022, Vyriausioji tarnybinės etikos komisija ( C‑184/20, EU:C:2022:601, punkt 126).

11 Europadomstolen, 25 februari 1997, Z mot Finland (CE:ECHR:1997:0225JUD002200993, § 95). Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna har dessutom betonat att det ökade skyddet för uppgifter om hälsa är en väsentlig princip inte endast för att skydda sjuka personers privatliv, utan också för att bevara deras förtroende för läkarkåren och hälso- och sjukvården i allmänhet.

12 Dom av den 1 augusti 2022, Vyriausioji tarnybinės etikos komisija ( C‑184/20, EU:C:2022:601, punkt 123).

13 Europeiska dataskyddsstyrelsens riktlinjer 03/2020 om behandling av uppgifter om hälsa för vetenskapliga forskningsändamål i samband med covid‑19‑utbrottet, s. 5.

14 Se Bygrave, L.A., och Tosoni, L., Article 4(15), The EU General Data Protection Regulation (GDPR), a Commentary, Kuner, C., Bygrave, L.A., och Docksey, C., (red), Oxford University Press, 2020, s. 222.

15 Dom av den 24 februari 2022, Glavna direktsia Pozharna bezopasnost i zashtita na naselenieto ( C‑262/20, EU:C:2022:117, punkt 71).

16 Dom av den 19 november 1991, Francovich m.fl. ( C‑6/90 och C‑9/90, EU:C:1991:428, punkt 31), och dom av den 20 september 2001, Courage och Crehan ( C‑453/99, EU:C:2001:465, punkt 19).

17 Dom av den 20 september 2001, Courage och Crehan ( C‑453/99, EU:C:2001:465, punkt 19).

18 Se Van Gerven, W., Of Rights, Remedies and Procedures, Common Market Law Review, vol. 37, nr 3, 2000, s. 501–536.

19 Dom av den 20 september 2001, Courage och Crehan ( C‑453/99, EU:C:2001:465, punkt 25).

20 Dom av den 19 november 1991, Francovich m.fl. ( C‑6/90 och C‑9/90, EU:C:1991:428, punkt 31), och dom av den 20 september 2001, Courage och Crehan ( C‑453/99, EU:C:2001:465, punkt 19).

21 Domstolen har redan använt en liknande lösning framför allt med avseende på rådets förordning (EEG) nr 1035/72 av den 18 maj 1972 om den gemensamma organisationen av marknaden för frukt och grönsaker (EGT L 118, 1972, s. 1). Domstolen grundade sig uteslutande på den omständigheten att denna rättsakt även syftade till att säkerställa sunda handelsförbindelser och insyn i marknaderna, vilket innebar att en civilrättslig talan som väckts av ett företag mot en konkurrent i syfte att tvinga denna att iaktta de skyldigheter som föreskrevs i denna förordning förbättrade gemenskapslagstiftningens funktion. Förordning nr 1035/72 tolkades med andra ord så, att för att kunna dra fördel av handelsförbindelser som grundades på en sund konkurrens var företagen ålagda att iaktta reglerna för den gemensamma organisationen av marknaden. De omfattades således även av de rättigheter som följde av de skyldigheter som de var ålagda. Se dom av den 17 september 2002, Muñoz och Superior Fruiticola ( C‑253/00, EU:C:2002:497, punkterna 29 och 31).

22 Dom av den 21 december 2011, Dutrueux ( C‑495/10, EU:C:2011:869, punkterna 29 och 30), och dom av den 16 mars 2023, Beobank ( C‑351/21, EU:C:2023:215, punkt 38).

23 Denna dubbla dimension av begreppet ett uttömmande system med rättsmedel, som är beroende av identifieringen av de personer som omfattas av en rättighet som följer av unionsrätten, verkar skina igenom i domstolens praxis, i domen av den 2 september 2021, CRCAM ( C‑337/20, EU:C:2021:671). I den domen prövade domstolen huruvida det var förenligt med Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/64/EG av den 13 november 2007 om betaltjänster på den inre marknaden och om ändring av direktiven 97/7/EG, 2002/65/EG, 2005/60/EG och 2006/48/EG samt upphävande av direktiv 97/5/EG (EUT L 319, 2007, s. 1, och rättelse i EUT L 187, 2009, s. 5) att i nationell lagstiftning föreskriva ett ansvarssystem som möjliggjorde för en betaltjänstanvändares borgensman att på grund av betaltjänstleverantörens åsidosättande av sina skyldigheter, vilka följde av direktivet, åberopa allmänna nationella regler om ersättningsansvar i avtalsförhållanden gentemot denna leverantör. Domstolen inledde sin bedömning med konstaterandet att i detta direktiv fastställs inte rättigheter med avseende på borgensmän, utan endast med avseende på betaltjänstleverantörer och betaltjänstanvändare, innan den bedömde huruvida det ansvarssystem som hade inrättats genom direktivet utgjorde hinder för ett alternativt system i nationell rätt.

24 Dom av den 21 december 2011, Dutrueux ( C‑495/10, EU:C:2011:869, punkterna 29 och 30), och dom av den 16 mars 2023, Beobank ( C‑351/21, EU:C:2023:215, punkt 38).

25 Det ska härvid betonas att i det fallet ett åsidosättande av en bestämmelse i dataskyddsförordningen skulle kunna anses utgöra illojal konkurrens i den mening som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/29/EG av den 11 maj 2005 om otillbörliga affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter på den inre marknaden och om ändring av rådets direktiv 84/450/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG, 98/27/EG och 2002/65/EG samt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) 2006/2004 (EUT L 149, 2005, s. 22), skulle detta direktiv enligt min mening behöva tillämpas i alla dess bestämmelser, inbegripet vad gäller nödvändigheten för medlemsstaterna att enligt artikel 11 i direktivet föreskriva bestämmelser som gör det möjligt för konkurrenter att vidta rättsliga åtgärder mot otillbörliga affärsmetoder.

26 Dom av den 4 juli 2023, Meta Platforms m.fl. (Ett socialt nätverks användarvillkor) ( C‑252/21, EU:C:2023:537, punkt 43).

27 Dom av den 4 juli 2023, Meta Platforms m.fl. (Ett socialt nätverks användarvillkor) ( C‑252/21, EU:C:2023:537, punkt 51).

28 Förslag till avgörande av generaladvokaten Richard de la Tour i målet Meta Platforms Ireland ( C‑319/20, EU:C:2021:979, punkt 51).

29 Dom av den 21 december 2011, Dutrueux ( C‑495/10, EU:C:2011:869, punkterna 29 och 30), och dom av den 16 mars 2023, Beobank ( C‑351/21, EU:C:2023:215, punkt 38). Se även punkt 71 ovan.

30 Dom av den 28 april 2022, Meta Platforms Ireland ( C‑319/20, EU:C:2022:322, punkt 53).