Förslag till avgörande av generaladvokat Manuel Campos Sánchez-Bordona föredraget den 22 februari 2024
1 Originalspråk: spanska.
2 Mål T‑469/20, EU:T:2022:713. Nedan kallad den överklagade domen.
3 Kommissionens beslut C(2020) 2998 final av den 12 maj 2020 om statligt stöd SA. 54537 (2020/NN) – Nederländerna, förbud mot kolbaserad elproduktion i Nederländerna. (EUT C 220, 2020, s. 2). Nedan kallat beslutet.
4 Rådets förordning (EU) av den 13 juli 2015 om genomförandebestämmelser för artikel 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (kodifiering) (EUT L 248, 2015, s. 9).
5 Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/1535 av den 9 september 2015 om ett informationsförfarande beträffande tekniska föreskrifter och beträffande föreskrifter för informationssamhällets tjänster (EUT L 241, s. 1).
6 Närmare bestämt Amercentrale 9, Eemshaven A/B, Engie Maasvlakte, MPP3 och Hemweg 8.
7 Enligt punkt 10 i den överklagade domen förbrände Hemweg inte någon biomassa, producerade inte någon förnybar energi och hade den lägsta avkastningen bland de fem kraftverken.
8 I punkterna 54–87 i beslutet redogjorde kommissionen utförligt för skälen till att den ansåg att den omtvistade åtgärden var förenlig med den inre marknaden i den mening som avses i artikel 107.3 c FEUF. I sin replik (punkt 20) klargjorde kommissionen att även om ersättningen till Vattenfall skulle anses innebära en fördel i den mening som avses i artikel 107.1 FEUF, skulle den vara förenlig med punkt 3 c, eftersom upphörandet av användning av kol vid kraftverket i Hemweg enkelt uttryckt gynnar miljön.
9 Punkt 36 i den överklagade domen. Den första grunden avsåg åsidosättande av artikel 107.1 vad gäller förekomsten av en fördel. Den andra grunden avsåg felaktig tillämpning av artikel 107.1 FEUF när det kommer till bevisbördan. Den tredje grunden avsåg åsidosättande av motiveringsskyldigheten.
10 Punkt 36 i den överklagade domen.
11 Punkt 53 i den överklagade domen.
12 Punkt 54 i den överklagade domen, med hänvisning till dom av den 22 december 2008, British Aggregates/kommissionen ( C‑487/06 P, EU:C:2008:757, punkt 113) (nedan kallad domen British Aggregates/kommissionen).
13 Punkt 55 i den överklagade domen.
14 Punkt 59 i den överklagade domen.
15 Punkterna 60 och 61 i den överklagade domen.
16 Punkt 62 i den överklagade domen.
17 Punkt 64 i den överklagade domen.
18 Punkt 65 i den överklagade domen.
19 Punkt 66 i den överklagade domen.
20 Punkt 70 i den överklagade domen.
21 Punkt 71 i den överklagade domen.
22 Punkt 62 i den överklagade domen.
23 Jag anser att den nederländska regeringen inte ens delar denna uppfattning fullt ut, eftersom den i punkt 43 i sitt svaromål medger att kommissionen hade fått anta ett beslut som det här aktuella (och avvakta med frågan huruvida det rör sig om ett stöd eller inte) om det inte hade rått någon oenighet mellan medlemsstaten och kommissionen på denna punkt. Därmed anser jag att den bekräftar att det inte rör sig om ett verkligt behörighetsproblem, eftersom jag har svårt att tänka mig att kommissionens behörighet skulle vara avhängig medlemsstatens (instämmande eller avvikande) ståndpunkt i en situation som den här aktuella.
24 Den nederländska regeringen förnekar inte att åtgärden skulle kunna omfattas av artikel 107.3 c FEUF om den skulle anses utgöra statligt stöd. Som nämnts varken bekräftar eller förnekar kommissionen att den åtgärden utgör ett stöd. Den påpekar bara att den skulle vara tillåten enligt den bestämmelsen, även om den skulle utgöra ett stöd.
25 Att överföra sådana medel som en lagligt grundad ersättning är inte detsamma som att ge en fördel.
26 Även om artikel 4 i förordning 2015/1589 handlar om anmält stöd, får en undersökning av ett eventuellt olagligt stöd (som inte har anmälts) ske på kommissionens initiativ. Om så är fallet ska undersökningen leda till ett beslut enligt artikel 4.2, 4.3 eller 4.4. Detta föreskrivs i artikel 15.1 i förordning 2015/1589. Kommissionen antog beslutet utan att den nederländska regeringen hade anmält stödet till den.
27 Punkterna 56–59 i den överklagade domen.
28 Kommissionen anser att formuleringen i den mån den omfattas av artikel 107.1 i EUF-fördraget som finns i artikel 4.3 i förordning 2015/1589, inte kan tolkas på det sätt som tribunalen har gjort, det vill säga att förenligheten bara får granskas om det först har slagits fast att åtgärden utgör statligt stöd (punkt 33 i överklagandet). Enligt kommissionen är den formuleringen underordnad bestämmelsens huvudsyfte (ska den besluta att åtgärden är förenlig med den inre marknaden), vilket innebär att kommissionen enligt artikel 4.3 i förordning 2015/1589 får uttala sig om huruvida en åtgärd är förenlig utan att slutgiltigt ha avgjort huruvida den utgör ett stöd (punkterna 35 och 36 i överklagandet).
29 Punkt 29 i överklagandet.
30 Den nederländska regeringen godtar detta påpekande från kommissionen, men den menar att det inte innebär att ingen relevant slutsats kan dras av den domen (punkt 31 i den nederländska regeringens svaromål).
31 Mål C‑83/09 P, EU:C:2011:341.
32 Rådets förordning (EG) nr 659/1999 av den 22 mars 1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 88 i EG-fördraget (EGT L 83, 1999, s. 1).
33 Mål C‑562/19 P, EU:C:2021:201.
34 Punkt 50.
35 Mål C‑445/19, EU:C:2020:952.
36 Punkt 35.
37 Mål C‑284/21 P, EU:C:2023:58, punkt 64.
38 Utan anspråk på att vara uttömmande kan det även hänvisas till dom av den 21 december 2016, Club Hotel Loutraki m.fl./kommissionen ( C‑131/15 P, EU:C:2016:989), i vilken domstolen i punkt 33 slog fast att när kommissionen tvivlar på om en åtgärd ska betecknas som stöd ska den inleda ett formellt granskningsförfarande. I det målet var det omtvistat huruvida det var rätt av kommissionen att slå fast att det inte förelåg något stöd på grundval av en preliminär granskning.
39 Domen a&o hostel and hotel Berlin/kommissionen ( T‑578/17, ej publicerat, EU:T:2019:437, punkterna 72–79.
40 Punkt 73 i domen i målet T‑578/17. Tribunalen fann vidare i samma punkt att kommissionen fick förfara på det sättet, men att det inte innebar att dess prövning av åtgärdens förenlighet fick vara mer begränsad: den omständigheten att ett stöd bara har godtagits hypotetiskt sett begränsar inte på något sätt den prövning som kommissionen är skyldig att göra när det gäller [åtgärdens] oförenlighet. Om det inte hade förhållit sig så skulle kommissionen ha haft befogenhet att pröva huruvida en statlig åtgärd är förenlig med den inre marknaden på ett mindre djupgående sätt, beroende på att den skönsmässigt har valt att lämna frågan om huruvida det rör sig om ett statligt stöd eller inte öppen.
41 En befogenhet av samma slag följer av regleringen av kontrollen av konkurrensen inom företagsområdet (artiklarna 101–106 FEUF).
42 På samma sätt föreskrivs i artikel 105.1 FEUF att kommissionen utan att det påverkar tillämpningen av medlemsstaternas befogenhet enligt artikel 104 ska kommissionen säkerställa tillämpningen av de principer som anges i artiklarna 101 och 102 och den ska i synnerhet på eget initiativ undersöka fall av förmodade överträdelser av dessa principer, vilka syftar till att förhindra konkurrensbegränsande samverkan eller missbruk av en dominerande ställning på marknaden.
43 Punkt 50 i överklagandet.
44 Oförenligheten med den inre marknaden är en egenskap som är utmärkande för stöd i den mening som avses i artikel 107.1 FEUF. De undantag som föreskrivs i punkterna 2 och 3 innebär att en oförenlighet enligt artikel 107.1 FEUF är slutgiltig först när det har uteslutits att något av de undantagen föreligger.
45 En åtgärd kan få vissa begränsade negativa effekter på konkurrens och handel men ändå vara godtagbar, om den vid en samlad bedömning generellt sett befinns vara positiv för det gemensamma intresset (till exempel genom att den stärker miljöskyddet). Det är just det sistnämnda intresset artikel 107.3 c FEUF syftar på.
46 Såväl vad beträffar att det rör sig om en fördel (ett stöd som bara syftar till att gynna en konkurrent) som att den finansieras med allmänna medel och snedvrider konkurrensen.
47 Punkt 24 i överklagandet.
48 Se fotnot 8 i detta förslag till avgörande.
49 Till detta kan läggas att den som i förevarande mål har angripit beslutet, det vill säga Konungariket Nederländerna, inte har gjort det på grund av den motsätter sig slutsatserna i beslutet i sak. Det kan Konungariket Nederländerna knappast göra, eftersom kommissionen inte har framställt några invändningar mot den statliga åtgärden, vilket innebär att den kan genomföras utan förbehåll ur unionsrättslig synvinkel.
50 Den hänvisar till dom av den 11 december 1973, Lorenz ( 120/73, EU:C:1973:152).
51 Tribunalen hänvisar här till punkt 81 i riktlinjerna för statligt stöd till miljöskydd och energi för 2014–2020 (2014/C‑200/01) (EUT C 200, 2014, s. 1) och artikel 8 i kommissionens förordning (EU) nr 651/2014 av den 17 juni 2014 genom vilken vissa kategorier av stöd förklaras förenliga med den inre marknaden enligt artiklarna 107 och 108 [FEUF] (EUT L 187, 2014, s. 1).
52 Detta medger den nederländska regeringen i punkt 18 i sin duplik, samtidigt som den påpekar att artikel 4.3 i den lagen ålägger den att anmäla beslut som fattas för att genomföra lagen till kommissionen.
53 Punkt 37 i den överklagade domen.