Förslag till avgörande av generaladvokat Priit Pikamäe föredraget den 4 oktober 2024

1 Originalspråk: franska.

2 Europaparlamentets och rådets förordning av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (den allmänna dataskyddsförordningen) (EUT L 119, 2016, s. 1, och rättelse i EUT L 127, 2018, s. 2) (nedan kallad dataskyddsförordningen).

3 Dom av den 22 mars 2022, Prokurator Generalny (Avdelningen för disciplinära mål vid Högsta domstolen – Tillsättning) ( C‑508/19, EU:C:2022:201, punkt 59).

4 Dom av den 24 februari 2022, Viva Telecom Bulgaria ( C‑257/20, EU:C:2022:125, punkt 123).

5 Beslut av den 18 april 2023, Vantage Logistics ( C‑200/22, EU:C:2023:337, punkt 27).

6 Dom av den 26 mars 2020, Miasto Łowicz och Prokurator Generalny ( C‑558/18 och C‑563/18, EU:C:2020:234, punkterna 32 och 33).

7 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 26 mars 2020, Miasto Łowicz och Prokurator Generalny ( C‑558/18 och C‑563/18, EU:C:2020:234, punkterna 34–36). I flera nyligen avkunnade domar har domstolen, i mål där frågan uppkommit om domstolens behörighet att besvara en fråga om artikel 19.1 andra stycket FEU (dom av den 9 januari 2024, G. m.fl. (Utnämning av domare vid allmänna domstolar i Polen), C‑181/21 och C‑269/21, EU:C:2024:1, punkt 57, dom av den 11 april 2024, Sapira m.fl., C‑114/23, C‑115/23, C‑132/23 och C‑160/23, EU:C:2024:290, punkt 26, och dom av den 18 april 2024, OT m.fl. (Avskaffande av en domstol), C‑634/22, EU:C:2024:340, punkt 24), besvarat denna fråga jakande enbart med stöd av det sistnämnda övervägandet avseende domstolsväsendets organisation, utan någon hänvisning till tillämpningsområdet för denna bestämmelse och på villkoret att det i det målet aktuella nationella organet i egenskap av domstol kunde pröva frågor om tillämpning eller tolkning av unionsrätten och därmed frågor som omfattas av unionsrätten (dom av den 24 juni 2019, kommissionen/Polen (Högsta domstolens oavhängighet) ( C‑619/18, EU:C:2019:531, punkt 51).

8 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 20 april 2021, Repubblika ( C‑896/19, EU:C:2021:311, punkt 39) och dom av den 15 juli 2021, kommissionen/Polen (Disciplinära förfaranden gentemot domare) ( C‑791/19, EU:C:2021:596, punkterna 80 och 164).

9 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 30 april 2020, Nelson Antunes da Cunha ( C‑627/18, EU:C:2020:321, punkt 38) och dom av den 8 maj 2024, Asociaţia Forumul Judecătorilor din România (Sammanslutningar för domare och åklagare) ( C‑53/23, EU:C:2024:388, punkt 31).

10 Se punkterna 20 och 48 i beslutet om hänskjutande i mål C-332/23.

11 I kommissionens rapport om rättsstatsprincipen i Bulgarien av den 5 juli 2023 nämns att av de tolv integritetskontroller som inspektionen genomförde 2022 ledde tre kontroller till disciplinförfaranden.

12 Under alla omständigheter är kontrollen av domares deklarationer av tillgångar enligt vad inspektionen själv har angett ett led i korruptionsbekämpningen, och syftet med att samla in bankuppgifter är att kontrollera att de tillgångar som deklareras av domare och åklagare överensstämmer med de uppgifter som har förts in, deklarerats och bestyrkts i offentliga register. Enligt artikel 3 i Zakon za protivodeystvie na koruptsiata i za otnemane na nezakonno pridobitoto imushestvo (lagen om korruptionsbekämpning och konfiskering av olagligen förvärvad egendom) (DV nr 7 av den 19 januari 2018, senast ändrad, DV nr 104 av den 30 december 2022) består korruptionsbekämpningen bland annat i att tillgångar och intressen ska deklareras, deklarationerna kontrolleras och intressekonflikter identifieras samt i att påföljder ska påföras och i att namnen ska offentliggöras på personer som inte har lämnat in någon deklaration eller vars deklarationer har bedömts vara oförenliga samt på personer för vilka en intressekonflikt har identifierats. Även om brister som kan ha fastställts i fråga om intressedeklarationerna inte kan göras gällande som disciplinförseelser i förhållande till berörda domare och åklagare, såsom inspektionen har gjort gällande, kan tillämpningen av sådana bestämmelser ändå få betydande konsekvenser för såväl domarnas karriärutveckling som för deras levnadsvillkor, vilket motiverar att artikel 19.1 andra stycket FEU, från vilken kravet på domarnas oavhängighet härrör, tillämpas i tillämpliga delar (se, analogt, dom av den 5 juni 2023, kommissionen/Polen (Domarens oavhängighet och privatliv) ( C‑204/21, EU:C:2023:442, punkterna 95–97).

13 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 22 februari 2022, RS (Verkan av domar från en författningsdomstol) ( C‑430/21, EU:C:2022:99, punkterna 34–37).

14 Dom av den 13 juli 2023, YP m.fl. (Upphävande av immunitet och avstängning av en domare) ( C‑615/20 och C‑671/20, EU:C:2023:562, punkt 47 och där angiven rättspraxis).

15 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 9 januari 2024, G. m.fl. (Utnämning av domare vid allmänna domstolar i Polen) ( C‑181/21 och C‑269/21, EU:C:2024:1, punkterna 69–72 och där angiven rättspraxis).

16 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 11 maj 2023, Inspecţia Judiciară ( C‑817/21, EU:C:2023:391, punkterna 48 och 49).

17 Se dom av den 24 juni 2019, kommissionen/Polen (Högsta domstolens oavhängighet) ( C‑619/18, EU:C:2019:531, punkt 110).

18 Dom av den 5 juni 2023, kommissionen/Polen (Domares oavhängighet och privatliv) ( C‑204/21, EU:C:2023:442, punkt 74).

19 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 18 maj 2021, Asociatia Forumul Judecătorilor din România m.fl. ( C‑83/19, C‑127/19, C‑195/19, C‑291/19, C‑355/19 och C‑397/19, EU:C:2021:393, punkt 203). Det ska understrykas att de nu aktuella nationella målen skiljer sig från det mål som gav upphov till den domen, vilken endast avsåg ett individuell tillförordnande som uttryckligen föreskrevs i tillämplig lagstiftning, inbegripet dess begränsning i tid, utan att den hänskjutande domstolen hade angett eller ifrågasatt följderna av längden på den aktuella förlängningen av förordnandet mot bakgrund av kravet på domares och åklagares oavhängighet och opartiskhet.

20 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 11 maj 2023, Inspecţia Judiciară ( C‑817/21, EU:C:2023:391, punkt 55).

21 Som exempel kan nämnas att det i artikel 5 i stadgan för Europeiska unionens domstol anges att [u]tom i de fall som avses i artikel 6 ska domaren kvarstå i ämbetet till dess hans efterträdare har tillträtt.

22 Artikel 132a i den bulgariska konstitutionen.

23 Se, analogt, dom av den 24 juni 2019, kommissionen/Polen (Högsta domstolens oavhängighet) ( C‑619/18, EU:C:2019:531, punkt 78) och dom av den 11 maj 2023, Inspecţia Judiciară ( C‑817/21, EU:C:2023:391, punkt 57).

24 Se, analogt, dom av den 11 maj 2023, Inspecţia Judiciară ( C‑817/21, EU:C:2023:391, punkterna 58 och 59).

25 Det ska understrykas att både den bulgariska regeringen och inspektionen har klargjort att den lagstiftning som är i fråga i det nationella målet har varit oförändrad sedan förordnandena löpte ut för inspektionens ledamöter.

26 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 11 maj 2023, Inspecţia Judiciară ( C‑817/21, EU:C:2023:391, punkterna 50 och 51).

27 Kommissionen har hänvisat till sina årliga rapporter om rättsstatsprincipen i Bulgarien och till olika yttranden från Venedigkommissionen flera gånger i sitt yttrande.

28 Venedigkommissionens yttrande (CDL-AD (2017) 018, punkt 58). Kommissionen har också angett att mekanismen med kvalificerad majoritet är verkningslös när regeringspartiet redan har det antal röster som krävs för att uppnå denna majoritet på egen hand.

29 Venedigkommissionen rekommenderade i sitt yttrande (CDL-AD (2017) 018, punkt 59) att Högsta rättsrådets avdelningar skulle ges befogenhet att föreslå ett visst antal kandidater till parlamentets utnämning i syfte att öka inspektörernas politiska neutralitet.

30 Såsom Venedigkommissionen sammanfattade i sitt yttrande (CDL-AD (2017) 018, punkt 55) är detta inspektionsorgan behörigt att granska praktiskt taget alla aspekter av domstolars, åklagarmyndigheters, domares och åklagares verksamhet, det vill säga den interna organisationen och arbetsmetoder, konsekvensen i rättspraxis, domares och åklagares ekonomiska ställning, tillgångar och privata uppträdande.

31 Venedigkommissionens yttrande (CDL-AD (2017) 018, punkterna 54 och 61–66). I yttrandet preciseras att Högsta rättsrådets bedömningar och inspektionsmyndighetens inspektioner omfattar praktiskt taget samma omständigheter och inte ingår i ett och samma stegvisa förfarande. Inspektioner, utvärderingar och disciplinförfaranden överlappar varandra, vilket motiverar en översyn av lagstiftningen så att inspektionens befogenheter inte inkräktar på Högsta rättsrådets konstitutionella uppdrag.

32 Artikel 54 i lagen om domstolsväsendet.

33 Artikel 132a.10 i den bulgariska konstitutionen.

34 I domen av den 16 juli 2020, Governo della Repubblica italiana (Italienska fredsdomares ställning) ( C‑658/18, EU:C:2020:572, punkterna 48 och 49), slog domstolen fast att principen om domares oavsättlighet, vilken är av absolut grundläggande betydelse, kräver i synnerhet att domarna kan kvarstå i tjänst så länge som de inte uppnått obligatorisk pensionsålder eller fram till dess att deras förordnande löper ut då de tjänstgör enligt ett visstidsförordnande. Denna princip är inte absolut, men avsteg från principen får göras endast om det kan anses motiverat utifrån legitima och tvingande skäl, dock med iakttagande av proportionalitetsprincipen. Domstolen fann även att garanti för oavsättlighet således kräver att de fall där ledamöterna får skiljas från sina tjänster ska vara särskilt reglerade genom uttryckliga lagbestämmelser som erbjuder mer omfattande garantier än dem som gäller enligt allmänna förvaltningsrättsliga och arbetsrättsliga bestämmelser vid lagstridiga entlediganden. Även om det inte går att hänvisa till principen om oavsättlighet, kan detta resonemang ändå vara tillämpligt på ledamöter av ett konstitutionellt organ vars verksamhet är kopplad till utövandet av den dömande makten och dess integritet.

35 Se, analogt, dom av den 11 maj 2023, Inspecţia Judiciară ( C‑817/21, EU:C:2023:391, punkt 60).

36 Inspektionsorganet ska årligen lägga fram en verksamhetsrapport för Högsta rättsrådet i plenum och informera allmänheten om sin verksamhet, bland annat genom att offentliggöra sin årliga verksamhetsrapport på sin webbplats (artiklarna 132a.8 och 132a.9 i den bulgariska konstitutionen och artikel 54.12 och 54.14 i lagen om domstolsväsendet).

37 Artikel 175c i lagen om domstolsväsendet.

38 Artiklarna 175e.6 och 175f.1 i lagen om domstolsväsendet. Uppgifter som erhålls på detta sätt offentliggörs inte enligt vad inspektionen har angett, och dess ledamöter är för övrigt bundna av konfidentialitet enligt artikel 20 i dataskyddslagen.

39 Venedigkommissionens yttrande (CDL-AD (2017) 018, punkterna 61–72).

40 Venedigkommissionens yttrande (CDL-AD (2017) 018, punkterna 69, 70 och 73).

41 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 11 maj 2023, Inspecţia Judiciară ( C‑817/21, EU:C:2023:391, punkterna 56 och 57).

42 Artikel 62.7 i lagen om kreditinstitut.

43 Venedigkommissionens yttrande (CDL-AD (2017) 018, punkt 73).

44 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 19 november 2019, A.K. m.fl. (Oavhängigheten hos avdelningen för disciplinära mål vid Högsta domstolen) ( C‑585/18, C‑624/18 och C‑625/18, EU:C:2019:982, punkt 144).

45 Se kommissionens rapport om rättsstatsprincipen i Bulgarien för 2022 och 2023. En liknande situation uppstod för den tidigare chefsinspektören, vars förordnande i praktiken förlängdes med två år, och frågan om en ändring av lagstiftningen eller konstitutionen med avseende på en ändrad sammansättning av inspektionen är fortfarande endast på diskussionsstadiet.

46 Detta framhölls av kommissionen i rapport om rättsstatsprincipen i Bulgarien för år 2022, samtidigt som kommissionen kopplade detta till konstaterandet att farhågorna ökar om Högsta rättsrådets funktion och sammansättning, inte minst i samband med disciplinförfaranden.

47 I domen av den 8 april 2014, kommissionen/Ungern ( C‑288/12, EU:C:2014:237, punkterna 52 och 53), slog domstolen fast, i fråga om en nationell lagstiftning enligt vilken tillsynsmyndighetens mandat avslutats i förtid, att funktionellt oberoende inte i sig är tillräckligt för att tillsynsmyndigheterna ska vara skyddade från varje påverkan utifrån och att risken för att medlemsstatens kontrollmyndigheter kan påverka tillsynsmyndigheternas beslut i politiskt hänseende i sig är tillräcklig för att hindra tillsynsmyndigheterna från att utöva sina uppgifter på ett oberoende sätt.

48 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 19 november 2019, A. K. m.fl. (Oavhängigheten hos avdelningen för disciplinära mål vid Högsta domstolen) ( C‑585/18, C‑624/18 och C‑625/18, EU:C:2019:982, punkt 153).

49 Se, analogt, dom av den 8 april 2014, kommissionen/Ungern ( C‑288/12, EU:C:2014:237, punkt 55).

50 Begreppet personuppgiftsansvarig förutsätter att det föreligger en behandling av personuppgifter. Se, för ett liknande resonemang, dom av den 11 januari 2024, État belge (Personuppgifter som behandlas av en officiell tidning) ( C‑231/22, EU:C:2024:7, punkt 26).

51 Dom av den 29 juli 2019, Fashion ID ( C‑40/17, EU:C:2019:629, punkt 72). Jag vill för fullständighetens skull understryka att den domen avser tolkningen av begreppet behandling i den mening som avsågs i artikel 2 b i Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (EGT L 281, 1995, s. 31). Detta direktiv är visserligen inte längre i kraft utan har ersatts av dataskyddsförordningen, men domstolens tolkning är fortfarande relevant för tillämpningen av den sistnämnda förordningen. Definitionen av begreppet är i själva verket identisk i de båda rättsakterna, med undantag för mindre formella ändringar.

52 Dom av den 24 februari 2022, Valsts ieņēmumu dienests (Behandling av personuppgifter för skatteändamål) ( C‑175/20, EU:C:2022:124, punkt 35).

53 Dom av den 7 mars 2024, IAB Europe ( C‑604/22, EU:C:2024:214, punkterna 53–55 och där angiven rättspraxis).

54 Se, i detta hänseende, punkt 20 i riktlinjer 07/2020 angående begreppen personuppgiftsansvarig och personuppgiftsbiträde i GDPR, vilka antogs den 7 juli 2021 och finns tillgängliga på följande webbadress: https://edpb.europa.eu/system/files/2023–10/edpb_guidelines_202007_controllerprocessor_final_fr.pdf, där det anges att begreppet personuppgiftsansvarig avser den personuppgiftsansvariges inflytande över behandlingen, i kraft av ett utövande av beslutanderätt. En personuppgiftsansvarig är ett organ som beslutar vissa nyckelelement i anslutning till behandlingen.

55 Ordet ändamål hänför sig till varför bakom behandlingen av personuppgifter, det vill säga skälen till behandlingen och de mål som eftersträvas med behandlingen. Ordet medel avser hur denna behandling sker, det vill säga sättet på vilket den utförs. Medlen för behandlingen omfattar därför de tekniska och organisatoriska aspekterna av behandlingen, såsom lagring av, tillgång till och lagringstid för personuppgifterna. Se, i detta hänseende, Bygrave, L.A., och Tosoni, L., Article 4(7). Controller, i Kuner, C., Bygrave, L. A., Docksey, C., och Drechsler, L. (red.), The EU General Data Protection Regulation (GDPR): A Commentary, Oxford University Press, Oxford, 2020, s. 150.

56 Dom av den 11 januari 2024, État belge (Personuppgifter som behandlas av en officiell tidning) ( C‑231/22, EU:C:2024:7, punkterna 29 och 30). Se även punkt 24 riktlinjer 07/2020 angående begreppen personuppgiftsansvarig och personuppgiftsbiträde i GDPR, vilka antogs den 7 juli 2021, där följande anges: vanligare är att i stället för att direkt utse den personuppgiftsansvarige eller fastställa kriterierna för utnämnandet, kommer lagen att fastställa en uppgift eller ålägga någon skyldighet att samla in och behandla vissa uppgifter. I sådana fall fastställs ändamålet med behandlingen ofta av rådande lagstiftning. Den personuppgiftsansvarige kommer normalt att vara den som utses av rådande lagstiftning för utförande av detta syfte, detta offentliga åtagande.

57 Artiklarna 54.1 led 8, 175a.1 och 175b.4 i lagen om domstolsväsendet.

58 Detta anges i artiklarna 175c.6 och 175d.1 i lagen om domstolsväsendet.

59 Se punkt 63 i beslutet om hänskjutande i mål C‑332/23.

60 Se punkt 26 i detta yttrande.

61 Enligt artikel 62.7 i lagen om kreditinstitut kan Rayonen sads (Distriktsdomstolen) beslut inte heller överklagas.

62 Dom av den 12 januari 2023, Nemzeti Adatvédelmi és Információszabadság Hatóság ( C‑132/21, EU:C:2023:2, punkt 34).

63 Dom av den 11 april 2024, juris ( C‑741/21, EU:C:2024:288, punkt 39). Bevisbördan i ett mål om skadeersättning enligt artikel 82 i dataskyddsförordningen är däremot sådan att det åligger den personuppgiftsansvarige att visa att de säkerhetsåtgärder som denne vidtagit enligt artikel 32 i förordningen är lämpliga. Se, för ett liknande resonemang, dom av den 14 december 2023, Natsionalna agentsia za prihodite ( C‑340/21, EU:C:2023:986).

64 I detta skäl anges att [a]lla registrerade bör ha rätt att lämna in ett klagomål till en enda tillsynsmyndighet, särskilt i den medlemsstat där den registrerade har sin hemvist, och ha rätt till ett effektivt rättsmedel i enlighet med artikel 47 i stadgan, om den registrerade anser att hans eller hennes rättigheter enligt denna förordning har kränkts eller om tillsynsmyndigheten inte reagerar på ett klagomål, helt eller delvis avslår eller avvisar ett klagomål eller inte agerar när så är nödvändigt för att skydda den registrerades rättigheter (min kursivering).

65 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 12 januari 2023, Nemzeti Adatvédelmi és Információszabadság Hatóság ( C‑132/21, EU:C:2023:2, punkterna 51 och 52 samt där angiven rättspraxis).

66 I detta hänseende vill jag påpeka att artikel 39 i lagen om skydd för personuppgifter föreskriver, för det fall den registrerades rättigheter enligt dataskyddsförordningen och denna lag åsidosätts, att den registrerade kan bestrida den personuppgiftsansvariges och personuppgiftsbiträdets handlingar och åtgärder i domstol. Inom ramen för ett sådant förfarande kan den registrerade begära ersättning för skada som han eller hon har lidit till följd av den personuppgiftsansvariges eller personuppgiftsbiträdets rättsstridiga behandling av personuppgifter.