Förslag till avgörande av generaladvokat RIMVYDAS NORKUS föredraget den 30 januari 2025

1 Originalspråk: franska.

2 Hänvisningen till en institution i det här förslaget till avgörande ska förstås så, att den även avser andra unionsorgan.

3 Dom av den 13 juli 2000, Salzgitter/kommissionen ( C‑210/98 P, EU:C:2000:397, punkt 43).

4 Se dom av den 28 januari 2021, Qualcomm och Qualcomm Europe/kommissionen ( C‑466/19 P, EU:C:2021:76, punkt 42 och där angiven rättspraxis) och, för ett liknande resonemang, dom av den 28 juli 2011, Diputación Foral de Vizcaya m.fl./kommissionen ( C‑474/09 P–C‑476/09 P, EU:C:2011:522, punkt 58).

5 Se dom av den 10 juli 2019, VG/kommissionen ( C‑19/18 P, EU:C:2019:578, punkt 51 och där angiven rättspraxis).

6 Vad särskilt gäller sistnämnda förfarande förstår jag av handlingarna i målet att detta förfarande, i motsats till det som anges i artikel 8 första stycket i tjänsteföreskrifterna, vilket endast riktar sig till unionstjänstemän, inte endast omfattar tjänstemän vid andra institutioner som anmäler sitt intresse av att bli överflyttade, utan även kontraktsanställda och tillfälligt anställda samt personer som finns med på Europeiska personalurvalsbyråns (Epso) reservlista. Detta förfarande innebär dessutom att sökande med varierande profiler och administrativa situationer jämförs enligt de kriterier som anges i punkt 9 ovan, i syfte att avgöra vilka av dem som kan tillsättas som tjänstemän vid EUIPO på tjänster som är reserverade för detta ändamål i budgeten och som endast kan tillsättas genom detta interna förfarande, utan att ett meddelande om lediga tjänster offentliggörs.

7 Se punkt 9 ovan.

8 För alla eventualiteters skull ska det påpekas att som det framgår av det ifrågavarande meddelandet om en ledig tjänst hänvisades det i detta meddelande inte till någon bestämmelse i tjänsteföreskrifterna som rättslig grund, utan endast till den interna mobiliteten. ZR ifrågasatte dessa aspekter av nämnda meddelande vid tribunalen och tillade att hon under alla omständigheter, i egenskap av tillfälligt anställd vid EUIPO, kunde söka den lediga tjänsten i fråga.

9 Inom ramen för överklagandet (se punkterna 61–69 nedan) avser ZR att vederlägga tribunalens ståndpunkt att de argument som hon hade anfört i syfte att ifrågasätta den rättsliga grunden för det årliga överflyttningsförfarandet och tillämpningen på hennes ansökan av de kriterier som följer av nämnda förfarande var ogrundade eller irrelevanta. Hon har gjort gällande att hennes ansökan borde ha prövats med avseende på den offentliggjorda lediga tjänsten och på grundval av hennes kvalifikationer.

10 Se punkt 18 ovan.

11 Punkterna 61 och 63 första strecksatsen i den överklagade domen.

12 Den premiss som ligger till grund för åtskillnaden beskrivs i punkt 39 i den överklagade domen, vilken föregår den rättsliga kvalificeringen av den omtvistade ansökan, och utvecklas vidare i punkterna 60–64 i domen, vilka följer efter nämnda kvalificering.

13 Detta konstaterande gjordes redan i domen av den 18 mars 1999, Carbajo Ferrero/parlamentet ( C‑304/97 P, EU:C:1999:152, punkterna 29 och 30 samt där angiven rättspraxis). Det är riktigt att denna dom meddelades med avseende på den ursprungliga lydelsen av artikel 29.1 i tjänsteföreskrifterna, i vilken det fastställdes en prioritetsordning som var starkt fokuserad på tjänstemän och övriga anställda som redan tjänstgjorde vid institutionen, eftersom det i artikel 29.1 a och b föreskrevs att det skulle bedömas om tjänsten kunde tillsättas, för det första, genom befordran eller förflyttning inom institution eller, för det andra, genom ett internt uttagningsförfarande inom institutionen, och först därefter, för det tredje, genom en prövning av ansökningar om överflyttning som inkommit från tjänstemän vid andra institutioner. Konstaterandet avseende prioritetsordningen i nämnda dom är emellertid än mer relevant till följd av den nya lydelse av artikel 29.1 i tjänsteföreskrifterna som är tillämplig i förevarande fall, enligt vilken en tjänst ska tillsättas i första hand med tjänstemän vid den berörda institutionen och i andra hand med tjänstemän från andra institutioner. Betoningen ligger således på att tjänstemän ska ges prioritet vid prövningen av deras eventuella tillsättning på en ledig tjänst, och först därefter följer möjligheten att använda sig av förteckningar över godkända sökande eller anordna ett internt uttagningsprov.

14 Av lydelsen i artikel 29.1 i tjänsteföreskrifter framgår det emellertid att tillsättningsmyndigheten inte är absolut skyldig att följa denna prioritetsordning (dom av den 13 juli 2000, parlamentet/Richard, C‑174/99 P, EU:C:2000:412, punkt 38 och där angiven rättspraxis).

15 Ställningstagande av generaladvokat Kokott i målet Omprövning kommissionen/Strack ( C‑579/12 RX-II, EU:C:2013:573, punkt 30).

16 Se, när det gäller en samtidig tillämpning av artiklarna 4, 29 och 7 i tjänsteföreskrifterna med avseende på en förflyttning, dom av den 24 februari 1981, Carbognani och Coda Zabetta/kommissionen ( 161/80 och 162/80, EU:C:1981:51, punkt 19) och, vad gäller en samtidig tillämpning av artiklarna 4 och 29 i tjänsteföreskrifterna, dom av den 2 oktober 1986, R./kommissionen ( 75/85, EU:C:1986:347, punkt 18).

17 Punkt 60 andra strecksatsen i den överklagade domen.

18 Punkt 61 i den överklagade domen.

19 Artikel 27 i tjänsteföreskrifterna.

20 Om tanken är att tjänstemannen ska överflyttas till en tjänst som reserverats för detta ändamål inom ramen för det årliga överflyttningsförfarandet, se punkt 50 nedan.

21 Artikel 6.1 i tjänsteföreskrifterna.

22 Artikel 1a.2 i tjänsteföreskrifterna.

23 Av det system som föreskrivs i tjänsteföreskrifterna följer nämligen att artiklarna 4 och 29 i tjänsteföreskrifterna är tillämpliga när det rör sig om en ledig tjänst (se, för ett liknande resonemang, dom av den 24 februari 1981, Carbognani och Coda Zabetta/kommissionen, 161/80 och 162/80, EU:C:1981:51, punkt 19), eftersom det i artikel 4 i tjänsteföreskrifterna anges en skyldighet att offentliggöra varje ledig tjänst och att det i artikel 29 däri föreskrivs en prioritetsordning enligt vilken möjligheterna att tillsätta tjänsten ska bedömas.

24 Se fotnot 6 ovan.

25 Se punkt 32 ovan.

26 Det ska påpekas att en sökande som riktar sig till tillsättningsmyndigheten till och med kan ange fel rättslig grund i sin ansökan. En sådan omständighet ska inte vara till sökandens nackdel, eftersom tillsättningsmyndigheten, på vilken det ankommer att beakta alla omständigheter som kan påverka dess beslut, är skyldig att göra en korrekt rättslig kvalificering av de akter som lämnas in till den.

27 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 19 november 1998, parlamentet/Gutiérrez de Quijano y Lloréns ( C‑252/96 P, EU:C:1998:551, punkt 39 och där angiven rättspraxis), och dom av den 15 juli 2021, DK/Europeiska utrikestjänsten ( C‑851/19 P, EU:C:2021:607, punkt 32 och där angiven rättspraxis).

28 Dom av den 13 juli 2000, Salzgitter/kommissionen ( C‑210/98 P, EU:C:2000:397, punkt 43).

29 Se punkt 32 ovan samt punkterna 51–55, jämförda med punkt 5, i den överklagade domen.

30 Se fotnot 29 ovan.

31 Se punkterna 33 och 52 ovan.

32 Se, analogt, dom av den 17 december 2020, BP/FRA ( C‑601/19 P, EU:C:2020:1048, punkt 38).

33 Se dom av den 15 juli 2021, DK/Europeiska utrikestjänsten ( C‑851/19 P, EU:C:2021:607, punkterna 47 och 48 samt där angiven rättspraxis).

34 Det ska påpekas att det externa meddelandet om en ledig tjänst, som nämns i punkt 79 i den överklagade domen, där det hänvisas till punkt 12 däri, i realiteten syftade till att fastställa en reservlista med godkända sökande för tillsättning av en tjänst som specialist inom immateriell äganderätt genom att anställa en tillfälligt anställd. Det interna meddelandet om en ledig tjänst syftade däremot till att rekrytera en tjänsteman eller en tillfälligt anställd.

35 Vilket för övrigt kan betraktas som logiskt, eftersom ZR lämnade in sin ansökan om att bli överflyttad som svar på ett meddelande om en ledig tjänst och särskilt eftersom de överflyttningar till EUIPO som gjordes inom ramen för det så kallade årliga överflyttningsförfarandet kunde avse rekrytering i egentlig mening av vissa sökande som inte var unionstjänstemän, såsom det framgår av sammanhanget i förevarande mål.

36 Se rättspraxis som anges i fotnot 33 ovan.

37 Se punkterna 39–57 och 64–69 ovan.