Förslag till avgörande av generaladvokat Dean Spielmann föredraget den 11 mars 2025

1 Originalspråk: franska.

2 Pescatore, P., L’ordre juridique des Communautés européennes: étude des sources du droit communautaire, Presses universitaires de Liège, Liège, 1973 (andra utgåvan), s. 227.

3 Se, exempelvis, beslut av Corte costituzionale (Författningsdomstolen, Italien), nr 24/2017 av den 26 januari 2017 (IT:COST:2017:24).

4 Dz. U. 2021, position 1309 (nedan kallad domen av den 14 juli 2021).

5 C‑791/19 R, EU:C:2020:277 (nedan kallat beslutet i målet kommissionen/Polen).

6 Dz. U. 2021, position 1852 (nedan kallad domen av den 7 oktober 2021).

7 Levade, A., Identités constitutionnelles et hiérarchies, Annuaire international de justice constitutionnelle, Economica, Presses Universitaires d’Aix-Marseille, 2011, s. 455.

8 Se dom från Ústavní soud (Författningsdomstolen, Tjeckien), Slovenské důchody XVII (Slovakiska pensioner XVII, målet Holubec), Pl. ÚS 5/12, av den 31 januari 2012, som meddelades till följd av EU-domstolens dom av den av 22 juni 2011, Landtová ( C‑399/09, EU:C:2011:415). Se även dom från Højesteret (Högsta domstolen, Danmark), Dansk Industri (DI) acting for Ajos A/S mot The estate left by A, nr 15/2014, UfR 2017.824 H, av den 6 december 2016, som meddelades till följd av EU-domstolens dom av den 19 april 2016, DI ( C‑441/14, EU:C:2016:278). Se även, när det gäller Bundesverfassungsgericht (BVerfG) (Federala författningsdomstolen, Tyskland), dom av den 5 maj 2020, 2 BvR 859/15 m.fl. (PSPP), Europäische Grundrechte Zeitschrift, 2020, s. 246, och dom av den 21 juni 2016, 2 BvR 2728/13 m.fl. (OMT II), Europäische Grundrechte Zeitschrift, 2016, s. 440. Vad beträffar Conseil constitutionnel (Författningsdomstolen, Frankrike) anser den sig vara behörig att kontrollera att en lag om införlivande som exakt återger lydelsen i ett direktiv inte strider mot uttryckliga bestämmelser i den franska konstitutionen, och inte heller mot de regler och principer som är oskiljaktiga från Frankrikes konstitutionella identitet, förutom om det medges i konstitutionen (beslut nr 2004–496 (DC) av den 10 juni 2004, JORF av den 22 juni 2004, s. 11182, text nr 3, och nr 2006–540 (DC) av den 27 juli 2006, JORF av den 3 augusti 2006, s. 11541, text nr 2).

9 Se, bland annat, Nagy, C.I., The Rebellion of Constitutional Courts and the Normative Character of European Union Law, International and Comparative Law Quarterly, volym 73, nr 1, 2024, s. 65–101. Denna artikel innehåller en kritisk rekonstruktion och bedömning av de europeiska författningsdomstolarnas begynnande uppror mot unionsrättens ovillkorliga överhöghet. I artikeln redogörs även för den framväxande ultra vires-utmaningen, det beskrivs hur den uppkom och hur den har utvecklats och därefter görs en bedömning och ges förslag till åtgärder. Det framgår att det inte egentligen handlar så mycket om unionsrättens företräde som om den interpretative primacy som EU-domstolen anförtrotts. I artikeln hävdas att denna revolt har utlösts av uppfattningen att EU-domstolens praxis har förlorat sin normativa karaktär till förmån för en allt mer politisk karaktär. Utan att företrädesprincipen som sådan ifrågasätts kritiseras emellertid EU-domstolens extensiva tolkningar, som går utöver vad som medlemsstaterna ursprungligen förutsåg i enlighet med sina konstitutioner (se särskilt s. 97–101).

10 Se, bland annat, punkterna 82–93 nedan.

11 Se dom av den 14 september 2017, kommissionen/Grekland ( C‑320/15, EU:C:2017:678, punkt 21), och dom av den 15 mars 2018, kommissionen/Tjeckien ( C‑575/16, EU:C:2018:186, punkt 105).

12 Se punkterna 32 och 39 ovan.

13 Se dom av den 20 april 2021, Repubblika ( C‑896/19, EU:C:2021:311, punkt 45 och där angiven rättspraxis) (nedan kallad domen i målet Repubblika).

14 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 21 december 2021, Euro Box Promotion m.fl. ( C‑357/19, C‑379/19, C‑547/19, C‑811/19 och C‑840/19, EU:C:2021:1034, punkterna 220 och 221 samt där angiven rättspraxis) (nedan kallad domen i målet Euro Box Promotion m.fl.).

15 Se domen i målet Repubblika (punkt 48) och dom av den 29 mars 2022, Getin Noble Bank ( C‑132/20, EU:C:2022:235, punkt 88).

16 C‑824/18, EU:C:2021:153 (nedan kallad domen i målet A.B. m.fl.).

17 Domen i målet A.B. m.fl., punkterna 149 och 150.

18 C‑487/19, EU:C:2021:798 (nedan kallad domen i målet W.Ż.).

19 Domen i målet W.Ż (punkt 161).

20 Se avsnitt 6.4 i domen av den 7 oktober 2021.

21 Dom av den 17 december 1970, Internationale Handelsgesellschaft ( 11/70, EU:C:1970:114).

22 Dom av den 22 februari 2022 (C‑430/21, EU:C:2022:99) (nedan kallad domen i målet RS).

23 Beträffande förhållandet mellan principen om unionsrättens företräde och likhetsprincipen, se, Kokott, J. och Hummel, D., Der Vorrang des Unionsrechts als Ausdruck des Gleichheitsprinzips? – Zu einem neuartigen Begründungsansatz der Einschränkung einer Ultra-vires-Kontrolle durch die Gerichte der Mitgliedstaaten, Europäische Grundrechte-Zeitschrift, 2024, s. 1–7.

24 Domstolen har också slagit fast att dessa väsentliga särdrag i unionens rättsordning och vikten av att iaktta densamma har bekräftats genom den förbehållslösa ratificeringen av fördragen om ändring av EEG‑fördraget och särskilt Lissabonfördraget. Detta framgår i synnerhet av förklaring nr 17 om företräde, som fogats till slutakten från den regeringskonferens som antog Lissabonfördraget, undertecknat den 13 december 2007. Detsamma gäller domstolens rättspraxis efter det att Lissabonfördraget trädde i kraft (domen i målet Euro Box Promotion m.fl., punkterna 248 och 250).

25 Se domen i målet RS (punkt 52) och dom av den 5 juni 2023, kommissionen/Polen (Domares oavhängighet och privatliv) ( C‑204/21, EU:C:2023:442, punkt 79).

26 Dom av den 5 juni 2023, kommissionen/Polen (Domares oavhängighet och privatliv) ( C‑204/21, EU:C:2023:442, punkt 77).

27 Domen i målet Euro Box Promotion m.fl. (punkt 249).

28 Domen i målet Euro Box Promotion m.fl. (punkt 252).

29 Se domen i målet RS (punkt 70).

30 Se dom av den 5 juni 2023, kommissionen/Polen ( C‑204/21, EU:C:2023:442, punkt 72).

31 Se dom av den 5 juni 2023, kommissionen/Polen ( C‑204/21, EU:C:2023:442, punkt 73).

32 Trybunał Konstytucyjny (Författningsdomstolen) angav särskilt att EU-domstolens införande av en norm enligt vilken en nationell domstol kan underlåta att tillämpa dessa lagändringar och kan göra sin prövning på grundval av de bestämmelser som tillämpades tidigare (och som har upphävts) vilar inte på någon rättslig grund. Genom EU-domstolens synsätt sporras och tillåts de nationella domstolarna att tillämpa en annan lag än den som parlamentet har antagit i enlighet med bestämmelserna i konstitutionen. Denna norm är således oförenlig med de fastställda kriterierna för domstolsprövning, och särskilt med artikel 8.1 i konstitutionen (avsnitt 8.3 i domen av den 7 oktober 2021). Trybunał Konstytucyjny (Författningsdomstolen) slog även fast att den norm som EU-domstolen har slutit sig till av artikel 19.1 andra stycket FEU och artikel 2 FEU strider mot artiklarna 2, 8.1, 90.1 och 179, jämförd med artikel 144.3.17, i konstitutionen, eftersom denna norm, i syfte att säkerställa ett effektivt domstolsskydd inom de områden som omfattas av unionsrätten och domarnas oavhängighet, ger de nationella domstolarna behörighet att konstatera brister i förfarandet för utnämning av domare och följaktligen vägra att erkänna en person som domare, om vederbörande har utnämnts till en domartjänst i enlighet med artikel 179 i konstitutionen (avsnitt 8.4 i domen av den 7 oktober 2021).

33 Se avsnitten 6.8 och 6.10 i domen av den 14 juli 2021.

34 Se Guastaferro, B., Beyond the Exceptionalism of Constitutional Conflicts: The Ordinary Functions of the Identity Clause, Yearbook of European Law, volym 31, nr 1, 2012, s. 290. Se även Bay Larsen, L., Libres réflexions sur l’équilibre entre égalité des citoyens et diversité constitutionnelle dans la jurisprudence de la Cour relative au principe de primauté, EUnited in diversity – The Rule of Law and Constitutional Diversity, rapport från den internationella konferens som ägde rum i Haag, Nederländerna, 31 augusti–1 september 2023, Europeiska unionens domstol, 2024, s. 109–120, framför allt s. 115 och följande sidor.

35 Se dom av den 2 juli 1996, kommissionen/Luxembourg ( C‑473/93, EU:C:1996:263, punkt 35), dom av den 12 maj 2011, Runevič-Vardyn och Wardyn ( C‑391/09, EU:C:2011:291, punkt 86), dom av den 16 april 2013, Las ( C‑202/11, EU:C:2013:239, punkt 26), och dom av den 7 september 2022, Cilevičs m.fl. ( C‑391/20, EU:C:2022:638, punkt 68) (se, framför allt vad gäller sistnämnda dom, Lenaerts, K. och Adam, S., Le dialogue préjudiciel entre la Cour de justice et les juridictions suprêmes et constitutionnelles des États membres, i R. Mortier m.fl. (red.), La Cour de cassation en dialogue/Het Hof van Cassatie in dialoog, Larcier-Intersentia, Bryssel, 2024, s. 649).

36 Se dom av den 2 juni 2016, Bogendorff von Wolffersdorff ( C‑438/14, EU:C:2016:401, punkt 64). Se även, innan artikel 4.2 FEU ens hade införts i unionens primärrätt, dom av den 22 december 2010, Sayn-Wittgenstein ( C‑208/09, EU:C:2010:806, punkt 83), beträffande lagstiftning om efternamn.

37 Se dom av den 14 oktober 2004, Omega ( C‑36/02, EU:C:2004:614, punkt 32).

38 Som exempel kan nämnas att domstolen i ett mål avseende arbetstidens förläggning slog fast att den berörda lagstiftningen måste tillämpas så, att den inte hindrade de väpnade styrkorna från att utföra sina uppgifter (dom av den 15 juli 2021, Ministrstvo za obrambo ( C‑742/19, EU:C:2021:597, punkterna 43–46). Se även dom av den 12 juni 2014, Digibet och Albers ( C‑156/13, EU:C:2014:1756, punkt 34), och dom av den 21 december 2016, Remondis ( C‑51/15, EU:C:2016:985, punkterna 40–47), avseende domstolens tillämpning av befogenhetsfördelningen inom medlemsstaterna, vilken föreskrivs i artikel 4.2 FEU, inom områdena lagstiftning om hasardspel respektive offentlig upphandling.

39 Se även Zinonos, P., Le principe de respect des identités nationales comme garantie systémique des noyaux constitutionnels nationaux, Identité(s) transnationale(s) de l’Union européenne, Bruylant, Bryssel, 2023, s. 533, Faraguna, P., On the Identity Clause and Its Abuses: Back to the Treaty, European Public Law, volym 27, nr 3, 2021, s. 429.

40 Se dom av den 16 februari 2022, Ungern/parlamentet och rådet ( C‑156/21, EU:C:2022:97, punkt 234).

41 Se von Bogdandy, A. och Schill, S.W., Overcoming Absolute Primacy: Respect for National Identity Under the Lisbon Treaty, Common Market Law Review, volym 48, nr 5, 2011, s. 1430.

42 Se domen i målet RS (punkt 71).

43 Se dom av den 16 februari 2022, Ungern/Parlamentet och rådet ( C‑156/21, EU:C:2022:97, punkt 125), och domen i målet Polen/parlamentet och rådet ( C‑157/21, EU:C:2022:98, punkt 143).

44 Se dom av den 10 december 2018, Wightman m.fl. ( C‑621/18, EU:C:2018:999, punkt 65).

45 Beträffande artikel 49 FEU och den skyldighet för medlemsstaterna som fastställs däri att fortsatt respektera unionens värden, se, exempelvis, Fartunova-Michel, M., Le renvoi préjudiciel et l’article 19 TUE, Revue des affaires européennes, nr 1, 2023, s. 47 och följande sidor.

46 Se dom av den 16 februari 2022, Ungern/parlamentet och rådet ( C‑156/21, EU:C:2022:97, punkt 126), och domen i målet Polen/parlamentet och rådet ( C‑157/21, EU:C:2022:98, punkt 144).

47 Redan 1963 beskrev Pierre Pescatore EU-domstolens komplexa roll, som förenar dess funktion som högsta skiljedomare när det gäller att tolka unionsrätten med funktionen av en myndighet som månar om medlemsstaternas legitima intressen. Han betonade att i mål av detta slag måste EG-domstolen samtidigt utöva två funktioner och förena dem: dels är den väktare av gruppens intressen och av de centrala institutionernas befogenheter; i detta avseende måste vi som européer vilja ha en modig och stark EG-domstol, som kan göra gällande gemenskapens befogenheter gentemot medlemsstater som fortfarande är suveräna och, som sådana, alltför lätt är benägna att med vänstra handen återta det som de avstod från med högra handen när de undertecknade de europeiska fördragen. Men samtidigt måste dessa samma medlemsstater hos EG-domstolen finna en garanti för sina legitima intressen, och även en garanti för sin kvarstående suveränitet mot angrepp av en central myndighet som skulle kunna göra sig påträngande; i detta avseende vill vi var och en, såsom medborgare i en medlemsstat, ha en EG-domstol som genomsyras av en federal anda som kan förena behovet av enhet med en djup respekt för de legitima befogenheter som tillkommer de lokala samhällena. (Pescatore, P., La Cour en tant que juridiction fédérale et constitutionnelle, Dix ans de jurisprudence de la Cour de Justice des Communautés européennes, Slutrapport från Europakongressen i Köln, 24–26 april 1963, Heymann Verlag, C., Köln, 1963, s. 520–553, som återges i Pescatore, P., Études de droit communautaire européen 1962–2007: avec une liste bibliographique complémentaire, Coll. Droit de l’Union européenne – Grands écrits, redigerad av Picod, F., Bruylant, Bryssel, 2008, s. 87–88).

48 Se domen i målet A.B. m.fl. (punkt 112) och dom av den 15 juli 2021, kommissionen/Polen (Disciplinära förfaranden mot domare) ( C‑791/19, EU:C:2021:596, punkt 55 och följande punkter samt där angiven rättspraxis).

49 Se domen i målet W.Ż (punkt 128) och domen i målet Repubblika (punkt 53 och där angiven rättspraxis).

50 Se dom av den 26 mars 2020, Omprövning Simpson/rådet och HG/kommissionen ( C‑542/18 RX-II och C‑543/18 RX-II, EU:C:2020:232, punkt 73 och där angiven rättspraxis).

51 Se domen i målet W.Ż (punkt 130 och där angiven rättspraxis, samt punkterna 152 och 153).

52 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 29 juli 2024, Breian ( C‑318/24 PPU, EU:C:2024:658, punkt 83), i vilken det hänvisas till Europadomstolens (stora avdelning) dom av den 1 december 2020, Guðmundur Andri Ástráðsson mot Island (CE:ECHR:2020:1201JUD002637418, § 246 och 247).

53 Se dom av den 27 februari 2018, Associação Sindical dos Juízes Portugueses ( C‑64/16, EU:C:2018:117, punkterna 38–40).

54 Kommissionen har även hänvisat till andra avgöranden från nämnda domstol samt till EU-domstolens dom av den 7 mars 2017, RPO ( C‑390/15, EU:C:2017:174), som meddelades till följd av en begäran om förhandsavgörande från Trybunał Konstytucyjny (Författningsdomstolen).

55 Dz. U. 2015, position 2129.

56 Dz. U. 2015, position 2147.

57 Dz. U. 2015, position 1064.

58 CE:ECHR:2021:0507JUD000490718.

59 Den 20 december 2016 valde den beslutande församlingen av domare vid Trybunał Konstytucyjny (Författningsdomstolen) med sex röster av de 14 närvarande domarna ut två kandidater: J.P. fick fem röster och M.M. – det vill säga den domare som den 2 december 2015 i strid med artikel 194.1 i konstitutionen hade utnämnts till domare vid Trybunał Konstytucyjny (Författningsdomstolen) – fick en röst.

60 Som kommissionen har påpekat har domare M.M. också ingått i den dömande sammansättningen vid Trybunał Konstytucyjny (Författningsdomstolen) i mål som direkt rört huruvida utnämningen av de tre domarna vid Trybunał Konstytucyjny (Författningsdomstolen) (däribland M.M.) den 2 december 2015 var lagenlig med beaktande av att sejmen (sjunde mandatperioden) redan hade valt andra domare (se, exempelvis, domen av den 24 oktober 2017 i målet K 1/17, Dz. U. 2017 position 2001, punkterna 145–159, i vilken Trybunał Konstytucyjny (Författningsdomstolen) prövade konstitutionsenligheten av en bestämmelse som gjorde det möjligt att tilldela mål till de domare som den 2 december 2015 rättsstridigt hade utnämnts till redan tillsatta tjänster vid Trybunał Konstytucyjny (Författningsdomstolen). Yrkandet av Rzecznik Praw Obywatelskich (ombudsmannen, Polen) om att M.M. och H.C., som ingick i den dömande sammansättning som prövade konstitutionsenligheten av en bestämmelse som direkt rörde deras ställning, skulle förklaras jäviga i detta mål avslogs). Se även Europadomstolen, 7 maj 2021, Xero Flor sp. z o.o. mot Polen (CE:ECHR:2021:0507JUD000490718, § 273).