1) Artikel 7.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/88/EG av den 4 november 2003 om arbetstidens förläggning i vissa avseenden och artikel 31.2 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna samt klausul 4 i ramavtalet om visstidsarbete, undertecknat den 6 juni 1997, som återfinns i bilagan till rådets direktiv 97/81/EG av den 15 december 1997 om ramavtalet om deltidsarbete, undertecknat av UNICE, CEEP och EFS, och klausul 4 i ramavtalet om visstidsarbete, undertecknat den 18 mars 1999, som återfinns som bilaga till rådets direktiv 1999/70/EG av den 28 juni 1999 om ramavtalet om visstidsarbete undertecknat av EFS, UNICE och CEEP,

Preliminär utgåva

FÖRSLAG TILL AVGÖRANDE AV GENERALADVOKAT

JEAN RICHARD DE LA TOUR

föredraget den 26 mars 2026( 1 )

Mål C ‑ 706/23

Şcoala gimnazială ”Mihai Eminescu” Vaslui

mot

Uniunea Sindicală ”Didactica” Vaslui i medlemmarnas namn och för deras räkning,

KM,

LN,

HT,

JC,

BF,

AX,

TK,

MG,

DB,

EJ,

RL,

DV,

MR,

GP

(begäran om förhandsavgörande från Curtea de Apel Iaşi (Appellationsdomstolen i Iaşi, Rumänien))

” Begäran om förhandsavgörande – Socialpolitik – Direktiv 2003/88/EG – Artikel 7 – Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna – Artikel 31.2 – Ramavtalet om deltidsarbete undertecknat av UNICE, CEEP och EFS – Ramavtalet om visstidsarbete undertecknat av EFS, UNICE och CEEP – Klausul 4.1 – Principen om icke-diskriminering – Principen om tidsproportionalitet – Kumulering av separata anställningsavtal – Lärare med tillsvidareanställning på heltid och visstidsanställning på deltid – Lön för årlig betald semester beräknas enbart på grundval av avtalet om tillsvidareanställning på heltid – Måltidsersättning beviljas med beaktande av den faktiska arbetstiden enbart enligt avtalet om heltidsanställning ”

I. Inledning

1. Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artikel 7.1 i direktiv 2003/88/EG( 2 ) och artikel 31.2 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna( 3 ) samt klausul 4.1 i ramavtalet om deltidsarbete, vilket ingicks den 6 juni 1997 och återfinns i bilagan till direktiv 97/81/EG,( 4 ) och klausul 4.1 i ramavtalet om visstidsarbete, vilket ingicks den 18 mars 1999 och återfinns i bilagan till direktiv 1999/70/EG( 5 ) (nedan tillsammans kallade ramavtalen). Klausul 4.1 i ramavtalen har i sak samma lydelse.

2. Begäran har framställts i ett mål mellan, å ena sidan, Uniunea Sindicală ”Didactica” Vaslui (fackföreningen Didactica i Vaslui, Rumänien), som agerar i fjorton medlemmars namn och ställe, vilka medlemmar är lärare eller extraanställda lärare (nedan kallade de berörda arbetstagarna) och, å andra sidan, Şcoala Gimnazială ”Mihai Eminescu” Vaslui (högstadie- och gymnasieskolan Mihai Eminescu i Vaslui, Rumänien) (nedan kallad Mihai Eminescu-skolan). Parterna är oeniga om beräkningen av lärarnas ekonomiska rättigheter i samband med den årliga betalda semestern och om beviljandet av den måltidsersättning som borde läggas till utöver deras lön när ett avtal om tillsvidareanställning( 6 ) på heltid för grundtjänsten kumuleras med ett avtal om visstidsanställning( 7 ) på deltid.

3. EU-domstolens praxis ger en god grund för tolkningen av artikel 7.1 i direktiv 2003/88 och klausul 4.1 i ramavtalen när det gäller att säkerställa likabehandling i fråga om den lön som ska betalas ut för den årliga betalda semestern. En ny fråga som nu ska prövas är huruvida situationerna är jämförbara när flera anställningsavtal mellan en arbetstagare och, i synnerhet, samma arbetsgivare kumuleras.

4. Frågan ska ses mot bakgrund av en lång rad domar i vilka EU-domstolen konsekvent har motiverat sin tolkning av klausul 4.1 i ramavtalen genom att klargöra att klausulen ska ses som ett uttryck för en princip i unionens sociala regelverk som inte får tolkas restriktivt med hänsyn till målet att säkerställa tillämpning av principen om icke-diskriminering av visstidsanställda och deltidsarbetande. Nedan redogör jag för skälen till att jag anser att ramavtalen är tillämpliga under omständigheterna i det nationella målet, eftersom det saknar betydelse att det är fråga om flera kumulerade avtal.

II. Tillämpliga bestämmelser

A. Unionsrätt

5. Utgångspunkten är artikel 7 i direktiv 2003/88 och klausulerna 2–4 i ramavtalen.

B. Rumänsk rätt

6. Huvuddragen i den nationella lagstiftningen kan sammanfattas som följer:

– Legea nr. 1/2011 a educației naționale (lag nr 1/2011 om nationell utbildning)( 8 ) av den 5 januari 2011, i den lydelse som är tillämplig på det nationella målet( 9 ) (nedan kallad lag nr 1/2011).

– Legea-cadru nr. 153/2017 privind salarizarea personalului plătit din fonduri publice (ramlag nr 153/2017 om löner och ersättningar till offentliganställda)( 10 ) av den 28 juni 2017, i den lydelse som är tillämplig i det nationella målet (nedan kallad ramlag nr 153/2017).

– Tillämpningsföreskrifter till lag nr 1/2011:

– Normele metodologice privind întocmirea proiectului de încadrare, respectiv a planului de încadrare a personalului didactic de predare din unitățile de învățământ preuniversitar și încadrarea în regim de plata cu ora a personalului didactic de predare din învățământul preuniversitar (tillämpningsföreskrifter om schemaläggning för lärarkåren i grund- och gymnasieskolor och om schemaläggning för timanställda lärare i grund- och gymnasieskolor), vilka antogs genom Ordinul nr. 4165/2018 (förordning nr 4165/2018)( 11 ) av den 24 juli 2018 (nedan kallade 2018 års tillämpningsföreskrifter).

– Normele metodologice privind efectuarea concediului de odihnă al personalului didactic de predare, de conducere, de îndrumare și control și al personalului de cercetare din învățământul de stat (tillämpningsföreskrifter om årlig semester för lärare, rektorer och andra skolledare samt forskningspersonal i statlig undervisning), vilka antogs genom Ordinul nr. 4050/2021 (förordning nr 4050/2021)( 12 ) av den 29 juni 2021 (nedan kallade 2021 års tillämpningsföreskrifter).( 13 )

7. Offentliganställda lärare kan vara tillsvidareanställda eller visstidsanställda (artikel 254.1 i lag nr 1/2011). Undervisningstjänster får kumuleras vid lediga tjänster, förutsatt att den allmänna lagstiftningen och bestämmelserna om överlappande arbetstider, högsta antalet veckoarbetstimmar pedagogiskt arbete och viloperiod vid överskridande av denna tid iakttas (artikel 29 i ramlag nr 153/2017 och artikel 6 i 2018 års tillämpningsföreskrifter, som avser timanställning).

8. Grundarbetstiden för högstadie- och gymnasielärare och för lärare i annan eftergymnasial utbildning än universitetsutbildning är 18 timmar per vecka (artikel 262.3 c i lag nr 1/2011), dock högst 40 timmar per vecka (8 timmar per dag) (artikel 262.1 i denna lag). Artikel 262 återfinns i avsnittet ”Pedagogisk arbetstid” i nämnda lag.

9. Lärarnas lön beräknas per timme pedagogisk tid vid visstidsavtal eller kumulerade anställningar (artikel 254.1 i lag nr 1/2011, artikel 12.1 i kapitel I del B i bilaga I till ramlag nr 153/2017 och artikel 3.6 i 2018 års tillämpningsföreskrifter).

10. Heltidsanställda lärare med visstidsanställning eller tillsvidareanställning under hela läsåret har rätt till 62 arbetsdagars årlig betald semester som kan sparas till påföljande läsår om de inte tas ut (artikel 267.1 och 267.3 i lag nr 1/2011).( 14 ) De som har arbetat en del av läsåret eller deltid har rätt till årlig semester i proportion till den arbetade tiden under det aktuella läsåret (artikel 3.2 och 3.5 i 2021 års tillämpningsföreskrifter( 15 )).

11. Under den årliga semestern erhåller lärarna ”lön för årlig semester som ska beräknas i enlighet med bestämmelserna för offentliganställda” (artikel 11 i kapitel I del B i bilaga I till ramlag nr 153/2017).

12. Begäran om förhandsavgörande innehåller inga uppgifter om någon särskild bestämmelse för beräkningen av denna ”lön för årlig semester”, oberoende av om läraren har ingått ett visstidsavtal eller ett tillsvidareavtal. Av artikel 5.1 i 2021 års tillämpningsföreskrifter( 16 ) följer, att hela den lön som betalas ut under arbetstiden enligt ett tillsvidareavtal bibehålls. Således finns det skäl att, i likhet med Europeiska kommissionen, utgå från den allmänna regel som gäller alla arbetstagare, i artikel 150 i Legea nr. 53/2003 privind Codul muncii (lag nr 53/2003 om arbetslagen)( 17 ) av den 24 januari 2003.( 18 ) I den artikeln anges att ”[e]n arbetstagare har rätt till en semesterlön under semesterperioden som inte får understiga den grundlön, den ersättning och de permanenta naturaförmåner som ska betalas ut för den perioden enligt det individuella anställningsavtalet. … Semesterlönen motsvarar det dagliga genomsnittet av [dessa] lönerättigheter … under de tre månader som föregår den månad då semestern tas ut, multiplicerat med antalet semesterdagar.”

13. Vid flera anställningar har ”[e]n lärare i aktiv tjänst som även har en timanställning rätt till årlig betald semester enbart för den grundtjänst för vilken det enskilda anställningsavtalet har ingåtts” (artikel 5.1 i 2021 års tillämpningsföreskrifter( 19 )).

14. Offentliganställda erhåller också måltidsersättning motsvarande en tolftedel av två nationella garanterade minimibruttolöner. Måltidsersättningen beviljas månadsvis i proportion till den faktiska arbetstiden under föregående månad, upp till en viss gräns (artikel 18.1 och 2 i ramlag nr 153/2017). Den måltidsersättning som betalas ut får tillsammans med andra bidrag, ersättningar och tillägg inte överstiga 30 procent av grundlönen (artikel 25.1 i nämnda lag).

III. Omständigheterna i det nationella målet och tolkningsfrågorna

15. Under läsåren 2019/2020–2022/2023 ingick var och en av de berörda arbetstagarna visstidsavtal på deltid( 20 ) med Mihai Eminescu-skolan, avseende timanställning under perioden september–juni under vart och ett av dessa läsår. Visstidsavtalen kumulerades med det tillsvidareavtal på heltid som de, i egenskap av lärare eller extraanställda lärare, hade ingått med skolan eller, för en av dem, med en annan skola.

16. De ekonomiska rättigheterna för den årliga semester som togs ut( 21 ) och måltidsersättningen fastställdes enbart i förhållande till lönen för grundarbetstiden, det vill säga på grundval av tillsvidareavtalet på heltid, utan att arbetet enligt visstidsavtalet beaktades.

17. Sökanden väckte talan vid Tribunalul Vaslui (Förstainstansdomstolen i Vaslui, Rumänien) och yrkade att Mihai Eminescu-skolan skulle förpliktas att beräkna och betala ut semesterersättning och måltidsersättning (i proportion till den faktiska arbetstiden) till de berörda arbetstagarna på grundval av den lön som de erhållit för timanställningen.

18. Förstainstansdomstolen biföll talan genom dom av den 17 mars 2023. Förstainstansdomstolen framhöll för det första att de administrativa föreskrifter( 22 ) som begränsar beviljandet av årlig betald semester till det avtal som ingåtts för grundtjänsten inte skulle tillämpas, eftersom artikel 144.1 i arbetslagen, som garanterar rätten till årlig betald semester, hade ett större rättsligt värde i normhierarkin. Förstainstansdomstolen grundade sig även på artikel 7 i direktiv 2003/88, jämförd med klausul 4 i ramavtalet om deltidsarbete som rör icke-diskrimineringsprincipen, såsom de har tolkats av EU-domstolen, för att slå fast att den nationella lagstiftning som förbjuder beviljande av årlig betald semester är oförenlig med dessa bestämmelser.

19. Förstainstansdomstolen fastställde för det andra, vad beträffar yrkandet om måltidsersättning i proportion till den faktiska arbetstiden, att sådan ersättning skulle betalas ut då det i den tillämpliga lagstiftningen( 23 ) inte görs någon åtskillnad i fråga om anställningsavtalets art.

20. Mihai Eminescu-skolan överklagade domen till Curtea de Apel Iaşi (Appellationsdomstolen i Iaşi, Rumänien), hänskjutande domstol, i den del som avser beviljande av ersättning för årlig semester.

21. Skolan har gjort gällande att en visstidsanställd lärares grundlön används för att beräkna timlönen för lediga eller reserverade lärartjänster och att timavlönad undervisningsverksamhet ska betraktas som ett tillägg till grundavtalet. Skolan anser att det framgår av lagbestämmelserna att den rumänska lagstiftaren har bedömt att ersättning för årlig semester endast ska beviljas för grundarbetstiden, som är den tid som anges i tillsvidareavtalet.

22. Skolan har vidare anfört att de berörda arbetstagarna är berättigade till måltidsersättning för grundtjänsten motsvarande en tolftedel av två garanterade nationella minimibruttogrundlöner. Förstainstansdomstolens beviljande av måltidsersättning för tjänstgöring som betalas per timme leder därmed till ett överskridande av det tak på 30 procent av grundlönen som föreskrivs i artikel 25 i ramlag nr 153/2017, som avses i artikel 18 i samma lag.

23. Den hänskjutande domstolen har inledningsvis angett att det inte råder några tvivel om att bestämmelserna om betalning av årlig semester leder till att arbetstagarna behandlas olika, på bekostnad av dem som arbetar kumulativt, vilket blir följden av att de sistnämndas ersättning under den årliga betalda semestern beräknas enbart i förhållande till deras löneinkomster för grundtjänsten, utan hänsyn till inkomsterna från arbete som utförts enligt ett visstidsavtal på deltid. Den hänskjutande domstolen har emellertid angett att en del av de nationella domstolarna och Curtea Constituțională (Författningsdomstolen, Rumänien) anser att denna skillnad i behandling inte är diskriminerande. Den hänskjutande domstolen har erinrat om att den sistnämnda har slagit fast( 24 ) att det endast är lagstiftaren som är behörig att fastställa vilken beräkningsmetod för semesterlönen som utan diskriminering ska tillämpas på alla anställda när offentliganställd personal har flera anställningsavtal, och att detta inte kan utgöra en fråga om författningsenlighet såvida rätten till årlig betald semester erkänns. Den hänskjutande domstolen vill få klarhet i huruvida den bedömningen är förenlig med unionsrätten.

24. Den hänskjutande domstolen har vidare förklarat att måltidsersättningen är ett penningbelopp som tillkommer utöver lönen. Beloppet varierar i förhållande till den garanterade nationella minimibruttogrundlönen och får inte överstiga en tolftedel av den dubbla minimigrundlönen, vilket högsta belopp beräknas för heltidsarbete. Den hänskjutande domstolen har också anfört att rätten till måltidsersättning framstår som oupplösligt knuten till anställningsvillkoren, såsom de definieras i domstolens praxis,( 25 ) eftersom denna ersättning enligt vad som föreskrivs i lagstiftningen hör till kategorin månatliga löneinkomster och är föremål för skatt och sociala avgifter. Precis som i fråga om beräkningen av semesterersättningen har den hänskjutande domstolen, mot bakgrund av unionsrätten, ifrågasatt skillnaden i behandling av lärare med flera anställningar, på grund av att de erhåller måltidsersättning enbart för den tjänstgöring som utförs enligt ett tillsvidareavtal på heltid och inte för ett visstidsavtal på deltid avseende timbetalning.

25. Den hänskjutande domstolen har slutligen påpekat att denna skillnad i behandling endast motiveras av den lagstadgade högsta gränsen, vilken innebär att det högsta beloppet för måltidsersättning vid heltidsarbete inte får överskridas, även om läraren arbetar mer än den lagstadgade månadsarbetstiden på grundval av två olika avtal. Den hänskjutande domstolen anser att denna ekonomiska förmån inte erkänns vid beräkningen av semesterersättningen, eftersom den endast beviljas i proportion till den faktiska arbetstiden.

26. Den hänskjutande domstolen har, med stöd av domen av den 11 november 2015, Greenfield,( 26 ) angett att om måltidsersättningen ska anses utgöra en del av lärarens ordinarie lön för ett avtal om visstidsanställning på deltid, ska denna ersättning även inbegripas i fastställandet av de ekonomiska rättigheter som är hänförliga till den årliga betalda semestern.

27. Mot denna bakgrund beslutade Curtea de Apel Iaşi (Appellationsdomstolen i Iaşi) att vilandeförklara målet och ställa följande frågor till EU-domstolen:

”1) Ska artikel 7.1 i direktiv 2003/88, artikel 31.2 i [stadgan], klausul 4.1 i ramavtalet om deltidsarbete, … och klausul 4.1 i ramavtalet om visstidsarbete … tolkas på så sätt att de utgör hinder för en nationell lagstiftning som innebär att en arbetstagare inom skolsektorn som ingår flera anställningsavtal – [närmare bestämt] ett avtal om tillsvidareanställning på heltid för grundtjänsten och ett avtal om tidsbegränsad deltidsanställning, det vill säga en timanställning – enbart har rätt till semesterlön beräknad utifrån arbetstagarens grundtjänst?

2) Ska klausul 4.1 i ramavtalet om deltidsarbete …, klausul 4.1 i ramavtalet om visstidsarbete … och artikel 7.1 i direktiv 2003/88 tolkas på så sätt att de utgör hinder för en nationell lagstiftning och praxis som innebär att undervisningspersonal vid utbildningsinrättningar som ingår flera anställningsavtal – [närmare bestämt] ett avtal om heltidsanställning för grundtjänsten och ett avtal om tidsbegränsad deltidsanställning, [det vill säga] en timanställning – inte har rätt till kostförmån beräknad i proportion till den faktiska arbetstiden på grundval av avtalet om tidsbegränsad deltidsanställning och denna kostförmån inte heller får tas med i beräkningen av semesterlönen?”

28. Den rumänska regeringen och kommissionen har inkommit med skriftliga yttranden.

29. Den 10 december 2024 beslutade domstolen att hänskjuta det nu aktuella målet till sjätte avdelningen och att avgöra målet utan något förslag till avgörande.

30. Den 28 oktober 2025 beslutade domstolen, på en begäran av sjätte avdelningen enligt artikel 60.3 i domstolens rättegångsregler, att hänskjuta målet till första avdelningen och att ett förslag till avgörande skulle föredras.( 27 )

IV. Bedömning

A. Den första tolkningsfrågan

31. Den hänskjutande domstolen vill få klarhet i huruvida artikel 7.1 i direktiv 2003/88, artikel 31.2 i stadgan och klausulerna 4.1 i ramavtalen ska tolkas så, att de utgör hinder för en nationell lagstiftning som föreskriver att den lön för årlig betald semester som en arbetstagare med flera anställningsavtal i skolsektorn, närmare bestämt ett avtal om tillsvidareanställning på heltid för grundtjänsten och ett avtal om visstidsanställning på deltid för en timanställning, har rätt till, ska beräknas utan att lönen för visstidsanställningen på deltid beaktas.

32. Nämnda kumulering av anställningsavtal för lärare med en tillsvidareanställning ingår i ett särskilt sammanhang. Först och främst är det fråga om att lediga tjänster undantagsvis tillsätts genom visstidsavtal under ett läsår, vilket kan ske tack vare att grundarbetstiden enligt ett tillsvidareavtal är 18 timmar i veckan, vilken arbetstid kan utökas genom visstidsavtal, samtidigt som man bibehåller rätten till 62 årliga semesterdagar som får tas ut under skolloven, oberoende av antalet aktuella avtal.

33. Den hänskjutande domstolen har vidare erinrat om att ”[v]arje enskilt avtal om deltidsarbete innehöll ett kapitel 1 med rubriken ”Ledighet”, där det angavs att ”semester i enlighet med arbetslagens bestämmelser… beviljas enbart för grundarbetstiden”.

34. Beräkningen av lärarnas semesterlön, enbart med beaktande av tillsvidareanställningen, grundar sig slutligen på 2011 års eller 2021 års tillämpningsföreskrifter, beroende på vilket läsår som är i fråga. Dessa administrativa föreskrifter, som avviker från den allmänna arbetsrätten,( 28 ) har antagits med tillämpning av särskilda lagar som reglerar offentliganställda lärarens tjänstgöring( 29 ) enbart vid samtidig visstidsanställning och tillsvidareanställning.( 30 )

35. Tvisten rör den lön som ska betalas ut för 62 arbetsdagars årlig betald semester för en arbetstagare i skolsektorn och den omständigheten att betalning för undervisningstimmar enligt ett visstidsavtal på deltid inte ska tas med i beräkningen av semesterlönen när det är fråga om flera avtal. Prövningen av huruvida den aktuella rumänska särlagstiftningen är förenlig med unionsrätten ska därför göras mot bakgrund av två principer av vilka den ena kommer till uttryck i direktiv 2003/88 och den andra i direktiven 97/81 och 1999/70 samt i klausulerna 4.1 i ramavtalen.

1. Rätten till årlig betald semester

36. Rätten till årlig betald semester utgör en väsentlig princip i unionens sociala regelverk som återspeglas och konkretiseras i artikel 7 i direktiv 2003/88, vilken numera uttryckligen stadfästs som en grundläggande rättighet i artikel 31.2 i stadgan, från vilken undantag endast får göras med iakttagande av de strikta villkor som föreskrivs i artikel 52.1 i stadgan.( 31 )

37. Denna grundläggande rättighet innehåller även en rätt till betalning och – såsom en rättighet som inte kan skiljas från denna rätt till årlig ”betald” semester – en rätt till kontant ersättning för icke uttagen årlig betald semester när anställningsförhållandet upphör.( 32 )

38. EU-domstolen har också uttalat följande:

– ”[I] direktiv 2003/88 behandlas rätten till årlig semester och rätten att få betalt för denna som två delar av en och samma rättighet”.( 33 )

– Uttrycket ”årlig betald semester”, som förekommer i artikel 7.1 i nämnda direktiv, betyder att lön måste utgå under hela den årliga semestern i den mening som avses i direktivet.( 34 )

– Arbetstagaren ska med andra ord få ordinarie lön under denna viloperiod.( 35 )

39. EU-domstolen har i detta hänseende klargjort att ”[o]m det övertidsarbete som arbetstagaren är skyldig att utföra enligt anställningsavtalet däremot utgör ett förutsägbart och vanligt inslag i arbetet och ersättningen därför utgör en viktig del av arbetstagarens sammanlagda ersättning för sitt yrkesarbete, bör dock övertidsersättningen inkluderas i den ordinarie lönen vid beräkningen av rätten till årlig betald semester enligt artikel 7.1 i direktiv 2003/88”.( 36 )

40. Följande är alltså utrett:

– Syftet med kravet på årlig betald semester är att arbetstagaren under sin semester lönemässigt ska vara i en situation som är jämförbar med de perioder då han eller hon arbetar.( 37 )

– Arbetsgivaren behöver enligt artikel 7.1 i direktiv 2003/88 endast bevilja denna lön för den årliga minimisemester som föreskrivs i denna bestämmelse.( 38 )

41. ”[E]n ökning av rätten till årlig betald semester utöver det minimum som föreskrivs i artikel 7.1 i direktiv 2003/88, eller möjligheten att erhålla en rätt till sammanhängande betald årlig semester, [utgör således] åtgärder som gynnar arbetstagarna och som går utöver minimikraven i denna bestämmelse, varför de inte kan anses regleras i densamma.”( 39 )

42. Dessa åtgärder får emellertid inte användas för att kompensera den negativa verkan för arbetstagaren av en minskning av ersättningen under denna semester, vilket i så fall skulle innebära att rätten till årlig betald semester enligt nämnda artikel 7.1 äventyras. Denna rätt utgör en integrerad del av arbetstagarens rätt att under sin period av vila och avkoppling åtnjuta ekonomiska villkor som är jämförbara med dem för utövandet av dennes yrkesverksamhet.( 40 )

43. Slutligen har EU-domstolen redan framhållit att om den ersättning som utbetalas avseende årlig betald semester enligt artikel 7.1 i direktiv 2003/88 är lägre än den normala lön som arbetstagaren erhåller under perioder av verkligt arbete, uppstår risken att arbetstagaren förleds att inte ta ut sin årliga betalda semester, åtminstone under perioder av sådant arbete, eftersom detta, under dessa perioder, skulle leda till lägre lön.( 41 )

44. Sammanfattningsvis drar jag av domstolens praxis slutsatsen att den nationella lagstiftningen, som är tillämplig på lärare med flera anställningar, inte får föreskriva att timmar som arbetats enligt ett avtal om visstidsanställning på deltid för den minimiperiod på fyra veckor som föreskrivs i artikel 7.1 i direktiv 2003/88( 42 ) inte ska beaktas vid beräkning av ersättningen för årlig betald semester, och att den inte får grunda sig på den omständigheten att rätt till årlig betald semester beviljas utöver minimikravet för att motivera detta.( 43 )

45. Den ersättning som betalas ut till arbetstagarna för den årliga betalda minimisemester som föreskrivs i artikel 7.1 i direktiv 2003/88 får inte understiga den genomsnittliga ordinarie lön som arbetstagarna erhållit under perioder av faktiskt arbete.

46. Den omständigheten att en tillsvidareanställd arbetstagare även är bunden till sin arbetsgivare genom ett visstidsavtal påverkar dessutom inte tillämpningen av artikel 7 i direktiv 2003/88. Vid utgången av ett visstidsavtal ställs det enligt EU-domstolens fasta praxis inte upp något annat villkor i artikel 7.2 i direktivet för rätten till kontant ersättning än att anställningen ska vara avslutad och att arbetstagaren inte har tagit ut all årlig betald semester som denne hade rätt till när anställningen upphörde.( 44 )

47. Att timmar som arbetats enligt ett visstidsavtal på deltid undantas från beräkningen av den ersättning som ska betalas för den årliga betalda semestern ger anledning att fråga sig huruvida ramavtalen är tillämpliga på sådana situationer som de nu aktuella, där flera anställningsavtal kumuleras.

2. Skillnaden i behandling vid beräkningen av den lön som ska betalas för den årliga betalda semestern för en lärare med både en visstidsanställning och en tillsvidareanställning

48. Klausulerna 4.1 i ramavtalen innehåller, när det gäller anställningsvillkor, ett förbud mot att behandla visstids- eller deltidsanställda mindre fördelaktigt än jämförbara tillsvidare- eller heltidsanställda enbart på grund av att de har en visstids- eller en deltidsanställning, om detta inte motiveras på objektiva grunder.

49. Detta diskrimineringsförbud ger helt enkelt uttryck för den allmänna likhetsprincipen som ingår bland de grundläggande unionsrättsliga principerna.( 45 )

50. Eftersom klausul 4.1 och 4.2 i ramavtalet om deltidsarbete och i klausul 4.1 och 4.2 i ramavtalet om visstidsarbete i sak har en identisk ordalydelse, är överväganden avseende den ena av dessa bestämmelser i tillämpliga delar även giltiga för den andra.( 46 )

51. Domstolen har redan uttalat sig om en kombinerad tillämpning av de principer som kommer till uttryck i artikel 7 i direktiv 2003/88 och förbudet mot diskriminering mellan deltidsarbetande, heltidsarbetande och tillsvidareanställda i klausulerna 4 i ramavtalen.( 47 )

52. EU-domstolen har även slagit fast att unionsrätten inte utgör något hinder för att årlig betald semester beräknas enligt principen om tidsproportionalitet enligt klausul 4.2 i ramavtalet om deltidsarbete.( 48 ) EU-domstolen har också fastställt att denna klausul och artikel 7 i direktiv 2003/88 ska tolkas så, att beräkningen av rätten till årlig betald semester ska ske enligt samma principer oavsett om det gäller att fastställa den ersättning som arbetstagaren har rätt till för icke uttagen årlig betald semester när anställningen upphör eller om det gäller att fastställa den återstående rätten till årlig betald semester när anställningen fortsätter.( 49 )

53. Den särskilda fråga som ska prövas i det specifika sammanhanget i det nationella målet är följaktligen om det är fråga om jämförbara situationer när en arbetstagare har ingått både ett tillsvidareavtal om en heltidsanställning och ett visstidsavtal om en deltidsanställning med samma arbetsgivare.

54. Den rumänska regeringens uppfattning är att klausulerna 4.1 i ramavtalen inte är tillämpliga i materiellt hänseende ( ratione materiae ), eftersom ”det vore att gå utöver den bokstavliga lydelsen, tillämpningsområdet och syftet med de bestämmelser som åberopats i direktiv 97/81 och direktiv 1999/70 att anse att de skulle vara tillämpliga på en arbetstagare som både har ett [tillsvidaresavtal] för grundarbetstiden och ett [visstidsavtal] för deltidsarbete som betalas per timme, varvid arbetstagarens situation jämförs med situationen för en arbetstagare som enbart har ett [tillsvidareavtal] för grundarbetstiden”.

55. Det ska först avgöras huruvida sådana situationer som de aktuella i det nationella målet omfattas av tillämpningsområdet för direktiven 97/81 och 1999/70 samt för ramavtalen både med avseende på person och i materiellt hänseende.

a) Tillämpningsområde med avseende på person

56. Enligt klausulerna 2.1 i ramavtalen är de tillämpliga på deltids-/visstidsanställda som har ett anställningskontrakt eller ett anställningsförhållande, enligt definitionerna i lagar, kollektivavtal eller praxis i varje medlemsstat.

57. Domstolen har slagit fast att direktiv 1999/70 och ramavtalet om visstidsarbete är tillämpliga på samtliga arbetstagare som utför arbete mot ersättning inom ramen för ett anställningsförhållande som ingåtts för en viss tid med en arbetsgivare, vare sig det gäller myndigheter eller andra offentliga organ.( 50 )

58. I det nu aktuella fallet är det utrett att var och en av de berörda löntagarnas situation faller under begreppet visstidsanställd och deltidsarbetande, i den mening som avses i klausulerna 4.1 i ramavtalen, jämförda med klausulerna 3.1 i samma avtal, och följaktligen omfattas av tillämpningsområdet för nämnda bestämmelser.

59. Följande frågor uppkommer mot bakgrund av omständigheterna i det nationella målet: Är klausulerna 4.1 i ramavtalen tillämpliga vid en kumulering av anställningar? Ska det göras åtskillnad beroende på om anställningarna kumulerats hos samma arbetsgivare eller hos olika arbetsgivare?

60. En av lärarna i det nationella målet är endast knuten till Mihai Eminescu-skolan genom ett visstidsavtal. Hon har ingått ett tillsvidareavtal med en annan skola.( 51 )

61. Jag konstaterar först och främst att en situation med kumulerade anställningar inte anges som något som kan undantas från tillämpningsområdet för ramavtalet om visstidsarbete, i enlighet med klausul 2.2 i ramavtalet. Situationen har inte heller undantagits i enlighet med de förfaranden och villkor som föreskrivs i klausul 2.2 i ramavtalet om deltidsarbete när det gäller deltidsarbetande med tillfällig anställning.( 52 )

62. Jag framhåller vidare att EU-domstolen har slagit fast följande:

– Klausulerna 4 i ramavtalen ska med beaktande av de mål som eftersträvas med nämnda avtal( 53 ) anses ge uttryck för en princip i unionens arbetsrättsliga lagstiftning som inte får tolkas restriktivt.( 54 )

– Klausul 4.1 i ramavtalet om visstidsarbete syftar till att säkerställa att principen om icke-diskriminering tillämpas på visstidsanställda för att förhindra att arbetsgivare använder denna anställningsform för att utesluta visstidsanställda från rättigheter som tillkommer tillsvidareanställda.( 55 )

63. Att tolka klausulerna 4.1 i ramavtalen på så sätt att en skillnad som inte uttryckligen anges i nämnda klausuler införs, grundad på de kumulerade avtalen, vore följaktligen detsamma som att, i strid med klausulernas ordalydelse och syfte och det sammanhang som de ingår i, minska omfattningen av de berörda arbetstagarnas skydd mot diskriminering.

64. Jag vill i detta hänseende påpeka att domstolen anförde samtliga dessa skäl i domen Rosado Santana, där det var fråga om ramavtalet om visstidsarbete, när den slog fast att tillsvidareanställda, av vilka några tidigare hade tjänstgjort som visstidsanställda, omfattades av ramavtalet om visstidsarbete. I det mål som avgjordes genom den domen hade klaganden i huvudsak för avsikt att i egenskap av ordinarie tjänsteman ifrågasätta en särbehandling i ett internt urvalsförfarande vid tillgodoräknande av anställningstid och yrkeserfarenhet och anförde som skäl att tjänstgöringstiden som tillfälligt anställd inte beaktades.( 56 )

65. Mot denna bakgrund föreslår jag att domstolen gör en tolkning i analogi med domen Rosado Santana och klargör att i det nu aktuella fallet är det också fråga om att ta konsekvenserna av att tillsvidareavtal har kumulerats med visstidsavtal så att all lön för båda typerna av avtal beaktas vid beräkningen av den lön som ska betalas för den årliga betalda semestern.

66. Jag anser alltså att det i detta skede saknar betydelse för bedömningen av ramavtalens tillämplighet att avtalen har ingåtts mellan en anställd och samma arbetsgivare. Frågan om vilka effekterna blir beroende på om det finns en eller flera arbetsgivare ska i stället beröras när det är fråga om situationernas jämförbarhet.

67. Följaktligen finns det skäl att erinra om vad som inbegrips i begreppet anställningsvillkor i den mening som avses i klausul 4.1 i ramavtalen.

b) Det materiella tillämpningsområdet: Anställningsvillkor

68. Det framgår av domstolens praxis att ”lön”, i den mening som avses i artikel 157.2 FEUF, omfattas av begreppet anställningsvillkor i den mening som avses i klausulerna 4.1 i ramavtalen.( 57 )

69. Begreppet lön definieras i artikel 157.2 FEUF som ”den gängse grund- eller minimilönen samt alla övriga förmåner i form av kontanter eller naturaförmåner som arbetstagaren, direkt eller indirekt, får av arbetsgivaren på grund av anställningen”. Begreppet ska tolkas extensivt, såsom framgår av rättspraxis. Det omfattar bland annat samtliga förmåner i form av kontanter eller naturaförmåner, aktuella eller framtida, som arbetstagaren, direkt eller indirekt, får av arbetsgivaren på grund av anställningen, vare sig det sker enligt anställningsavtal, enligt lag eller frivilligt.( 58 )

70. Domstolen har slagit fast att dessa anställningsvillkor, i den mening som avses i klausul 4.1 i ramavtalet om visstidsarbete, omfattar lönekomponenterna, inbegripet nivån på dessa, rätten till årlig betald semester och de villkor avseende ålderspension som grundar sig på anställningsförhållandet.( 59 )

71. Eftersom de omtvistade situationerna i det nationella målet enligt min mening är hänförliga till den personkrets och det materiella tillämpningsområde som ramavtalen är tillämpliga på, ska jag nu undersöka huruvida, och i vilken utsträckning, den aktuella rumänska lagstiftningen, vad gäller beräkningen av den lön som ska betalas för årlig betald semester vid en kumulering av tillsvidareavtal om heltidsanställning och visstidsavtal om deltidsanställning, leder till en skillnad i behandling som medför en mindre fördelaktig behandling av visstidsanställda på deltid än av jämförbara tillsvidareanställda på heltid.

c) Situationers jämförbarhet vid kumulerade anställningar

72. I klausulerna 4.1 i ramavtalen anges att visstids-/deltidsanställda, när det gäller anställningsvillkor, inte ska behandlas mindre fördelaktigt än jämförbara heltids-/tillsvidareanställda enbart på grund av att de har en deltids-/visstidsanställning, om detta inte motiveras på objektiva grunder.

73. Vad som avses med ”jämförbart heltidsarbetande” och ”jämförbar tillsvidareanställd” definieras i klausulerna 3.2 i ramavtalen.

74. Det följer också av EU-domstolens fasta praxis att för att bedöma huruvida de berörda personerna utför samma eller liknande arbete, i den mening som avses i ramavtalen, ska det, i enlighet med klausulerna 3.2 och 4.1 i nämnda avtal, undersökas huruvida dessa personer – med hänsyn tagen till en rad omständigheter, såsom arbetets art, utbildningsvillkoren och anställningsvillkoren – kan anses befinna sig i en jämförbar situation. Om det är utrett att deltidsarbetande/visstidsanställda, under sin anställning, utför samma arbetsuppgifter som de arbetstagare som är heltids-/tillsvidareanställda av samma arbetsgivare eller innehar samma tjänst som dessa, så ska situationen för dessa båda kategorier av arbetstagare i princip anses vara jämförbar.( 60 )

75. Samma principer gäller vid kumulerade visstidsavtal eller deltidsanställningar. Jag menar att detsamma måste gälla när det, som i det nu aktuella fallet, rör sig om visstidsavtal på deltid. För vart och ett av dessa avtal kan situationen fortfarande jämföras med arbetstagare med ett tillsvidareavtal eller ett heltidsavtal, beroende på ramavtal eller, med andra ord, på grundval av varje enskilt ramavtal.

76. Om en arbetstagare har ingått ett tillsvidareavtal och ett visstidsavtal med olika arbetsgivare kan arbetstagarens situation således jämföras med situationen för en arbetstagare vid var och en av de berörda inrättningarna. Så förhåller det sig i det nu aktuella fallet med den lärare som ingått ett visstidsavtal på deltid med Mihai Eminescu-skolan och ett tillsvidareavtal på heltid med en annan inrättning.( 61 )

77. Jag menar att den omständigheten att ett visstidsavtal på deltid och ett tillsvidareavtal på heltid har ingåtts av en arbetstagare med samma arbetsgivare inte heller kan utesluta en sådan jämförbarhet. Det finns flera skäl till det.

78. Jämförelsen kan för det första göras i förhållande till en grupp arbetstagare som är tillsvidareanställda eller heltidsanställda hos denna arbetsgivare, på grundval av samtliga de faktorer som fastställts av domstolen.

79. För det andra ska rätten till årlig betald semester prövas per avtal och inte per arbetstagare. På grund av hur denna rätt beräknas och beviljas måste det göras en annan bedömning än den bedömning som EU-domstolen gjorde vid tillämpning av artikel 3 i direktiv 2003/88 som garanterar en daglig rätt till minst elva timmars sammanhängande vila.( 62 )

80. För det tredje ska de för arbetstagaren fördelaktiga tolkningsprinciperna i EU-domstolens praxis respekteras.( 63 )

81. I det nu aktuella fallet finns ett argument som i än högre grad motiverar en prövning per avtal. Eftersom lärarnas årliga betalda semesterperiod, som redan bestäms av arbetstiden enligt ett tillsvidareavtal, inte kan förlängas, är den enda lösningen när visstidsavtalet upphör att betala den semesterersättning som föreskrivs i artikel 7.2 i direktiv 2003/88 eller, på motsvarande sätt, lägga ihop den lön som erhålls enligt tillsvidareavtalet eller visstidsavtalet under den årliga betalda semesterperioden.( 64 )

82. Den omständigheten att lärarna, inom ramen för visstidsavtalen, har vikarierat på lediga tjänster( 65 ) skulle också kunna beaktas.( 66 )

83. Under dessa förutsättningar anser jag att den hänskjutande domstolen har gjort en riktig bedömning när den framhållit att den enda skillnaden i behandling av de berörda arbetstagarna är en följd av att anställningsförhållandet mellan dem och deras arbetsgivare varit tillfälligt och på deltid. För att en sådan särbehandling ska betraktas som förbjuden diskriminering krävs det att den inte motiveras på objektiva grunder.

d) Motivering

84. Enligt fast rättspraxis ska begreppet ”objektiva skäl” respektive ”objektiva grunder” i klausulerna 4.1 i ramavtalen tolkas på så sätt att det inte medger att en skillnad i behandling mellan visstidsanställda och tillsvidareanställda eller mellan deltids- och heltidsanställda motiveras med att skillnaden i behandling föreskrivs i generella och abstrakta bestämmelser, såsom bestämmelser i en lag eller ett kollektivavtal.( 67 )

85. Begreppet innebär tvärtom, också enligt fast rättspraxis, ett krav på att den konstaterade skillnaden i behandling ska vara motiverad av precisa och konkreta omständigheter som är kännetecknande för det aktuella anställningsvillkoret i det särskilda sammanhang där det förekommer och på grundval av objektiva och klara kriterier, så att det kan kontrolleras huruvida denna skillnad i behandling tillgodoser ett verkligt behov, är ägnad att uppnå det eftersträvade målet och är nödvändig för detta ändamål. Sådana omständigheter kan exempelvis följa av den särskilda karaktären på de arbetsuppgifter som har föranlett visstids- eller deltidsavtalens ingående och av dessa uppgifters natur eller, i förekommande fall, av en medlemsstats strävan efter att uppnå ett berättigat socialpolitiskt mål.( 68 )

86. I det nu aktuella fallet har den hänskjutande domstolen understrukit att ”[d]et inte fastställs i den nationella bestämmelsen, vare sig uttalat eller underförstått, vilket berättigat mål som eftersträvas eller huruvida vad som föreskrivs är proportionerligt”. Den rumänska regeringen har i likhet med vissa domstolar, vars praxis anges i beslutet om hänskjutande, gjort gällande att visstidsavtal på deltid ingås för att säkerställa kontinuitet i undervisningsverksamheten när det saknas lärare och tillgodose elevernas rätt till utbildning. Detta objektiva krav avseende tjänstetillsättning, vilket ska tillgodoses av myndigheterna med hänsyn till medlemsstaternas utrymme för skönsmässig bedömning, kan emellertid inte motivera den särbehandling som är i fråga på grundval av det enda kriteriet att anställningsförhållandet avser en visstidsanställning på deltid.

87. Min slutsats blir således att det inte är tillåtet enligt klausulerna 4.1 i ramavtalen att undanta lön som betalas ut enligt visstidsavtal på deltid från beräkningen av den lön som ska betalas för den årliga betalda semestern.

B. Den andra tolkningsfrågan

88. Den hänskjutande domstolen vill få klarhet i huruvida artikel 7.1 i direktiv 2003/88 och klausulerna 4.1 i ramavtalen ska tolkas så, att de utgör hinder för en nationell lagstiftning och praxis som innebär att måltidsersättning för undervisningspersonal i grund- och gymnasieskolor som ingått flera anställningsavtal – närmare bestämt ett avtal om tillsvidareanställning på heltid för grundtjänsten och ett avtal om visstidsanställning på deltid, det vill säga en timanställning – inte ska beviljas i proportion till den faktiska arbetstiden enligt avtalet om visstidsanställning på deltid och att måltidsersättningen inte heller får tas med i beräkningen av semesterlönen.

89. Jag vill inledningsvis understryka att Tribunalul Vasui (Förstainstansdomstolen i Vasui), som avgjorde målet i första instans, biföll de berörda arbetstagarnas yrkande att Mihai Eminescu-skolan skulle betala ut måltidsersättning i proportion till den faktiska arbetstiden på grundval av deras timlön fram till dagen för uppsägning av de enskilda anställningsavtalen. Den hänskjutande domstolen har klargjort att skolans överklagande inte avser detta beslut.

90. Jag uppfattar alltså den andra tolkningsfrågan, i den sista delen, som en förlängning av den första frågan avseende beräkningsgrunden för den lön som ska betalas ut under den årliga betalda semestern.

91. Under de förutsättningarna ska frågan presumeras vara relevant. EU-domstolen är i princip skyldig att meddela ett förhandsavgörande när frågan avser tolkningen av unionsrätten.( 69 )

92. Den andra tolkningsfrågan avser alltså artikel 18 i ramlag nr 153/2017, såsom den i det nu aktuella fallet har tillämpats av Mihai Eminescu-skolan.

93. I bestämmelsen föreskrivs i allt väsentligt att måltidsersättning motsvarande en tolftedel av två garanterade nationella minimibruttogrundlöner ska beviljas i proportion till den faktiska arbetstiden under den föregående månaden, upp till den gräns som fastställs i artikel 25.1 i denna ramlag, det vill säga 30 procent av grundlönen. Det är utrett att denna ersättning enligt nationell rätt, såsom den tolkats av Înalta Curte de Casație și Justiție (Högsta domstolen, Rumänien), ingår i kategorin månatliga löneinkomster.

94. Den andra frågan föranleder en närmare granskning av vad som avses med lön för årlig betald semester.( 70 ) Uttrycket ”årlig betald semester” i artikel 7.1 i direktiv 2003/88 betyder i allt väsentligt att arbetstagaren måste få ordinarie lön som motprestation för utförandet av sedvanliga uppgifter.

95. Vad sedan gäller ramavtalens tillämpningsområde, såsom det beskrivs ovan i punkterna 58 och 66, vill jag tillägga, i fråga om anställningsvillkor i den mening som avses i klausulerna 4.1 i ramavtalen, vars definition jag erinrar om ovan i punkterna 68–70, att enligt fast rättspraxis inbegriper begreppet anställningsvillkor i dessa klausuler bland annat tillägg och andra lönekomponenter som har samband med arbetstagarens anställning .( 71 )

96. Jag menar att den hänskjutande domstolen har gjort en riktig bedömning när den utifrån EU-domstolens definitioner har slutit sig till att de måltidsersättningar som betalas ut till personalen på grund av anställningsförhållandet mellan den offentligt avlönade personalen och deras arbetsgivare omfattas av tillämpningsområdet för klausulerna 4.1 i ramavtalen.( 72 )

97. Följaktligen finns det objektiva skäl, i den mening som avses i klausul 4.1 i ramavtalet om deltidsarbete, att beräkna måltidsersättningen om läraren är deltidsanställd. Det är också lämpligt, i den mening som avses i klausul 4.2 i ramavtalet, och rimligt i förhållande till ersättningens art.( 73 )

98. Den hänskjutande domstolen har emellertid konstaterat att den lärare som i det nu aktuella fallet ingått ett avtal om tillsvidareanställning på heltid och ett visstidsavtal om deltidsanställning i praktiken behandlas annorlunda och ofördelaktigt i rättsligt hänseende, eftersom nämnda lärare enbart får en måltidsersättning för sin tjänstgöring enligt avtalet om tillsvidareanställning på heltid.

99. Jag vill i detta hänseende, i likhet med kommissionen, lyfta fram ordalydelsen i artikel 18 i ramlag nr 153/2017. Nämnda artikel 18 innehåller till skillnad från artikel 5.1 i 2011 och 2021 års tillämpningsföreskrifter ingen begränsning vare sig i fråga om visstidsavtal( 74 ) eller i händelse av kumulerade anställningar i fråga om utbetalning av måltidsersättning. Av den hänskjutande domstolens konstaterande om Mihai Eminescu-skolans praxis och av tolkningsfrågans lydelse följer dessutom att begreppet grundlön motsvarar den lön som erhålls för grundtjänsten.( 75 )

100. Den hänskjutande domstolen har nämligen angett att det enda som motiverade den aktuella skillnaden i behandling var det lagstadgade högsta beloppet, vilket beräknas på grundval av avtalet om tillsvidareanställning på heltid. Mihai Eminescu-skolan tar således ingen hänsyn till att arbetstagaren arbetar fler timmar än månadsarbetstiden inom ramen för ett avtal om visstidsanställning på deltid. I och med att taket uppnås enligt avtalet om tillsvidareanställning på heltid förstår jag att den automatiska följden blir att ingen ersättning betalas ut enligt visstidsavtalet och alltså för övertidstimmarna. Det leder till slutsatsen att en deltidsanställd i händelse av kumulerade avtal systematiskt missgynnas i förhållande till en heltidsanställd, som i fråga om årlig betald semester.

101. Den hänskjutande domstolen menar att denna skillnad i behandling inte motiveras på objektiva grunder, i den mening som avses i EU-domstolens praxis.( 76 ) Det ska också understrykas att måltidsersättningen beviljas oberoende av den anställdes arbetstider och att den inte är kopplad till de faktiska kostnaderna.

102. Att måltidsersättning inte betalas ut för avtal om visstidsanställning på deltid strider följaktligen mot klausul 4.1 i ramavtalen. Såsom kommissionen har angett borde ersättningstaket beräknas på grundval av de kumulerade avtalen och inte enbart på grundval av avtalet om tillsvidareanställning. Det ankommer på den hänskjutande domstolen att fastställa behörig utanordnare i det fall det är fråga om flera skolor.

103. I och med att måltidsersättningen utgör en del av lärarens ordinarie lön ska den ingå i beräkningen av den lön som ska betalas för den årliga betalda semestern.( 77 )

C. För det fall klausul 4.1 i ramavtalen inte är tillämplig: Ska artiklarna 20 och 21 i stadgan tillämpas?

104. Frågan prövades i domen Gnattai, och därför skulle den återigen kunna tas upp, om domstolen finner att ramavtalet inte är tillämpligt.

105. För det första finns det skäl att erinra om att icke-diskrimineringsprincipen i artikel 21.1 i stadgan är ett särskilt uttryck för principen om likabehandling, som utgör en allmän princip i unionsrätten och som stadfästs i artikel 20 i stadgan.( 78 )

106. När det gäller skillnader i behandling mellan visstidsanställda och tillsvidareanställda som befinner sig i en jämförbar situation, har dessa principer genomförts och kommit till uttryck i direktiv 1999/70, och särskilt i klausul 4 i ramavtalet som återfinns i bilagan till detta direktiv.( 79 ) Samma sak gäller direktiv 97/81 och klausul 4 i ramavtalet som återfinns i bilagan till detta direktiv i fråga om skillnader i behandling mellan deltidsanställda och heltidsanställda.( 80 )

107. I och med att tolkningsfrågorna avser sådana skillnader i behandling ska de följaktligen endast prövas mot bakgrund av nämnda direktiv och klausul 4.1 i ramavtalen.( 81 )

108. För det andra är artikel 7 i direktiv 2003/88 inte tillämplig när det är fråga om mer än fyra veckors årlig betald semester.( 82 )

109. Artiklarna 20 och 21 i stadgan är därmed inte tillämpliga, eftersom det inte är fråga om tillämpning av unionsrätten, i den mening som avses i artikel 51.1 i stadgan, på ett område som omfattas av unionsrätten.

V. Förslag till avgörande

110. Mot bakgrund av det ovan anförda föreslår jag att EU-domstolen besvarar de tolkningsfrågor som ställts av Curtea de Apel Iaşi (Appellationsdomstolen i Iaşi, Rumänien) på följande sätt:

1) Artikel 7.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/88/EG av den 4 november 2003 om arbetstidens förläggning i vissa avseenden och artikel 31.2 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna samt klausul 4 i ramavtalet om visstidsarbete, undertecknat den 6 juni 1997, som återfinns i bilagan till rådets direktiv 97/81/EG av den 15 december 1997 om ramavtalet om deltidsarbete, undertecknat av UNICE, CEEP och EFS, och klausul 4 i ramavtalet om visstidsarbete, undertecknat den 18 mars 1999, som återfinns som bilaga till rådets direktiv 1999/70/EG av den 28 juni 1999 om ramavtalet om visstidsarbete undertecknat av EFS, UNICE och CEEP,

ska tolkas så,

att de utgör hinder för en nationell lagstiftning som innebär att den lön som en arbetstagare i grund- eller gymnasieskola har rätt till för årlig betald semester, för det fall en och samma arbetstagare har ingått flera anställningsavtal, närmare bestämt ett avtal om tillsvidareanställning på heltid för grundtjänsten och ett avtal om visstidsanställning på deltid, det vill säga med timlön, ska beräknas utan hänsyn till den lön som arbetstagaren erhållit enligt avtalet om visstidsanställning på deltid.

2) Artikel 7 i direktiv 2003/88 samt klausul 4 i ramavtalet om deltidsarbete, som ingicks den 6 juni 1997 och som återfinns i bilagan till direktiv 97/81, och klausul 4 i ramavtalet om visstidsarbete, som ingicks den 18 mars 1999 och som återfinns i bilagan till direktiv 1999/70,

ska tolkas så,

att de utgör hinder för en nationell lagstiftning och praxis som innebär att måltidsersättningen, för det fall en och samma arbetstagare har ingått flera anställningsavtal, närmare bestämt ett avtal om tillsvidareanställning på heltid för grundtjänsten och ett avtal om visstidsanställning på deltid med timlön, inte ska beviljas i proportion till den faktiska arbetstid som fullgjorts på grundval av ett avtal om visstidsanställning på deltid och att denna ersättning inte ska inbegripas vid beräkningen av den lön som ska betalas för den årliga betalda semestern.

1 Originalspråk: franska.

2 Europaparlamentets och rådets direktiv av den 4 november 2003 om arbetstidens förläggning i vissa avseenden (EUT L 299, 2003, s. 9).

3 Nedan kallad stadgan.

4 Rådets direktiv av den 15 december 1997 om ramavtalet om deltidsarbete undertecknat av UNICE, CEEP och EFS (EGT L 14, 1998, s. 9). Nedan kallat ramavtalet om deltidsarbete.

5 Rådets direktiv av den 28 juni 1999 om ramavtalet om visstidsarbete undertecknat av EFS, UNICE och CEEP (EGT L 175, 1999, s. 43). Nedan kallat ramavtalet om visstidsarbete.

6 Nedan kallat ett tillsvidareavtal.

7 Nedan kallat ett visstidsavtal.

8 Monitorul Oficial al României , del I, nr 18 av den 10 januari 2011.

9 I begäran om förhandsavgörande anges att lag nr 1/2011 upphävdes den 3 september 2023 genom Legea nr. 198/2023 a învățământului preuniversitar (lag nr 198/2023 om grundskole- och gymnasieutbildning) av den 4 juli 2023 ( Monitorul Oficial al României , del I, nr 613 av den 5 juli 2023) och genom Legea nr. 199/2023 a învământului superior (lag nr 199/2023 om högre utbildning) av den 4 juli 2023 ( Monitorul Oficial al României , del I, nr 614 av den 5 juli 2023).

10 Monitorul Oficial al României , del I, nr 492 av den 28 juni 2017.

11 Monitorul Oficial al României , del I, nr 699 av den 10 augusti 2018.

12 Monitorul Oficial al României , del I, nr 688 av den 12 juli 2021.

13 Ordinul nr. 5559/2011 pentru aprobarea Normelor metodologice privind efectuarea concediului de odihnă al personalului didactic din învățământ (förordning nr 5559/2011 om godkännande av tillämpningsföreskrifterna om lärares uttag av årlig semester) av den 7 oktober 2011 ( Monitorul Oficial al României , del I, nr 723 av den 13 oktober 2011) (nedan kallade 2011 års tillämpningsföreskrifter) upphävdes genom förordning nr 4050/2021 (se artikel 2 i den förordningen). Dessa tillämpningsföreskrifter var tillämpliga under det första av de tre läsår som avses i det nationella målet.

14 Enligt artikel 267.1 i lag nr 1/2011 kan skolans ledning i vederbörligen motiverade fall avbryta den lagstadgade ledigheten varvid de berörda ska ersättas för det utförda arbetet.

15 Bestämmelserna är i sak identiska med bestämmelserna i 2011 års tillämpningsföreskrifter (se fotnot 13 i detta förslag till avgörande). I artikel 3.2 i 2021 års tillämpningsföreskrifter har formuleringen ”i proportion till den arbetade perioden” ersatt formuleringen ”i proportion till antalet arbetade månader”. Punkt 5 i artikel har kompletterats med en till mening. Meningen avser det fallet att lärare är deltidsanställda vid två eller flera läroanstalter. Deras rättigheter ska utövas vid varje läroanstalt.

16 Artikel 5.1 i 2011 års tillämpningsföreskrifter hade samma lydelse (se fotnot 13 i detta förslag till avgörande).

17 Monitorul Oficial al României , del I, nr 72 av den 5 februari 2003, i dess lydelse enligt Monitorul Oficial al României , del I, nr 345, av den 18 maj 2011.

18 I den lydelse som är tillämplig i det nationella målet (nedan kallad arbetslagen).

19 Se fotnot 16 i detta förslag till avgörande.

20 Veckoarbetstiden varierade. Den kunde vara 2, 4, 7, 18 eller 20 timmar.

21 Den hänskjutande domstolen har angett att de berörda löntagarna hade rätt till 27–62 semesterdagar under den aktuella perioden.

22 Närmare bestämt 2011 och 2021 års tillämpningsföreskrifter (se ovan punkt 6).

23 Det vill säga artikel 18 i ramlag nr 153/2017.

24 Se dom nr 385 av den 17 april 2007 från Curtea Constituțională (Författningsdomstolen), som den hänskjutande domstolen har hänvisat till.

25 Den hänskjutande domstolen har särskilt hänvisat till domen av den 13 september 2007, Del Cerro Alonso (C-307/05, EU:C:2007:509) (nedan kallad domen Del Cerro Alonso), och till domen av den 5 november 2014, Österreichischer Gewerkschaftsbund (C-476/12, EU:C:2014:2332, punkt 16).

26 C-219/14, EU:C:2015:745, punkterna 50 och 52.

27 Se beslut av den 5 december 2025, Şcoala gimnazială ”Mihai Eminescu” (C‑706/23, EU:C:2025:951).

28 Enligt artikel 35.1 samt artiklarna 106 och 150 i arbetslagen har arbetstagaren, om arbetstagaren har flera avtal med samma arbetsgivare eller flera arbetsgivare, rätt till årlig betald semester, oavsett om det är fråga om visstidsanställning eller tillsvidareanställning, på heltid eller deltid.

29 Den hänskjutande domstolen har hänvisat till två avgöranden från Curtea Constituțională (Författningsdomstolen), i vilka det erinras om nämnda lagstiftnings särskilda karaktär.

30 Se ovan punkt 10 där jag erinrar om de tillämpliga bestämmelserna om rätt till årlig betald semester för lärare som har tjänstgjort med ett avtal om tillsvidareanställning eller med ett avtal om visstidsanställning, på heltid eller på deltid. Icke-diskrimineringsprincipen är alltså tillämplig i dessa situationer i enlighet med klausul 4.1 i ramavtalen.

31 Se dom av den 6 november 2018, Bauer och Willmeroth (C-569/16 och C-570/16, EU:C:2018:871, punkterna 58, 80 och 84), och beslut av den 15 juli 2025, GTC Dijon (C-37/25, EU:C:2025:586, punkterna 17 och 30 och där angiven rättspraxis).

32 Se dom av den 6 november 2018, Bauer och Willmeroth (C-569/16 och C-570/16, EU:C:2018:871, punkt 58).

33 Se dom av den 13 december 2018, Hein (C-385/17, EU:C:2018:1018, punkt 24 och där angiven rättspraxis) (nedan kallad domen Hein).

34 Se domen Hein (punkt 32 och där angiven rättspraxis) och dom av den 9 december 2021, Staatssecretaris van Financiën (Lön under den årliga betalda semestern) (C-217/20, EU:C:2021:987, punkt 26 och där angiven rättspraxis).

35 Se domen Hein (punkt 32 och där angiven rättspraxis) och dom av den 9 december 2021, Staatssecretaris van Financiën (Lön under den årliga betalda semestern) (C-217/20, EU:C:2021:987, punkt 26 och där angiven rättspraxis)

36 Domen Hein (punkt 47).

37 Se domen Hein (punkt 33 och där angiven rättspraxis) och dom av den du 9 december 2021, Staatssecretaris van Financiën (Lön under den årliga betalda semestern) (C-217/20, EU:C:2021:987, punkt 27).

38 Se domen Hein (punkt 41).

39 Domen Hein (punkt 43).

40 Se domen Hein (punkt 43) och dom av den 19 november 2019, TSN och AKT (C-609/17 och C-610/17, EU:C:2019:981, punkt 35).

41 Se domen Hein (punkt 44) och dom av den 9 december 2021, Staatssecretaris van Financiën (Lön under den årliga betalda semestern) (C-217/20, EU:C:2021:987, punkt 33).

42 Se domen Hein (punkt 41).

43 Se domen Hein (punkt 43).

44 Se dom av den 25 november 2021, job-medium (C-233/20, EU:C:2021:960, punkt 31 och där angiven rättspraxis). Se även, för ett liknande resonemang, dom av den 21 november 2018, Viejobueno Ibáñez och de la Vara González (C‑245/17, EU:C:2018:934, punkt 58).

45 Se dom av den 10 juni 2010, Bruno m.fl. (C-395/08 och C-396/08, EU:C:2010:329, punkt 58 och där angiven rättspraxis), och dom av den 4 september 2025, Gnattai (C-543/23, EU:C:2025:653, punkterna 33 och 34 och där angiven rättspraxis) (nedan kallad domen Gnattai).

46 Se dom av den 7 april 2022, Ministero della Giustizia m.fl. (Italienska fredsdomares ställning) (C-236/20, EU:C:2022:263, punkt 34) (nedan kallad domen Ministero della Giustizia m.fl. (Italienska fredsdomares ställning)).

47 Se, särskilt, domen Ministero della Giustizia m.fl. (Italienska fredsdomares ställning) (punkt 54).

48 Se, särskilt, domen Ministero della Giustizia m.fl. (Italienska fredsdomares ställning) (punkt 52).

49 Se dom av den 11 november 2015, Greenfield (C‑219/14, EU:C:2015:745, punkt 57).

50 Se domen Del Cerro Alonso (punkterna 25, 28 och 29) och dom av den 8 september 2011, Rosado Santana (C-177/10,EU:C:2011:557, punkterna 42, 55 och 58) (nedan kallad domen Rosado Santana). Se, beträffande offentliga skolor, dom av den 20 juni 2019, Ustariz Aróstegui (C-72/18, EU:C:2019:516, punkt 24), och domen Gnattai (punkt 37).

51 Se ovan punkt 15.

52 Se dom av den 7 juli 2022, Zone de secours Hainaut-Centre (C-377/21, EU:C:2022:530, punkt 48).

53 Se klausul 1 a i ramavtalen och ingressen till dessa. Se, även, skälen 3, 11 och 23 i direktiv 97/81 och skäl 14 i direktiv 1999/70 vilka avses särskilt i domen Del Cerro Alonso (punkt 36), och i dom av den 10 juni 2010, Bruno m.fl. (C-395/08 och C-396/08, EU:C:2010:329, punkterna 29 och 30).

54 Se domen Del Cerro Alonso (punkt 38), dom av den 15 april 2008, Impact (C-268/06, EU:C:2008:223, punkterna 114 och 115), dom av den 10 juni 2010, Bruno m.fl. (C-395/08 och C-396/08, EU:C:2010:329, punkt 32) och domen Rosado Santana (punkt 44).

55 Se domen Ministero della Giustizia m.fl. (Italienska fredsdomares ställning) (punkt 35 och där angiven rättspraxis), dom av den 20 februari 2024, X (Avsaknad av skäl för uppsägning) (C-715/20, EU:C:2024:139, punkt 42) (nedan kallad domen X), och domen Gnattai (punkt 42).

56 Se domen Rosado Santana (punkterna 38 och 41–44).

57 Se dom av den 22 februari 2024, Randstad Empleo m.fl. (C-649/22, EU:C:2024:156, punkt 46 och där angiven rättspraxis).

58 Se dom av den 5 november 2014, Österreichischer Gewerkschaftsbund (C-476/12, EU:C:2014:2332, punkt 16), och dom av den 22 februari 2024, Randstad Empleo m.fl. (C-649/22, EU:C:2024:156, punkt 44).

59 Se domen Ministero della Giustizia m.fl. (Italienska fredsdomares ställning) (punkt 38), och dom av den 27 juni 2024, Peigli (C-41/23, EU:C:2024:554, punkt 43). Se, beträffande begreppet anställningsvillkor i den mening som avses i klausul 4.1 i ramavtalet om deltidsarbete, dom av den 10 juni 2010, Bruno m.fl. (C‑395/08 och C‑396/08, EU:C:2010:329, punkt 42, om pensioner), och dom av den 19 oktober 2023, Lufthansa CityLine (C‑660/20, EU:C:2023:789, punkterna 41 och 42, om tilläggslön).

60 Se, beträffande ramavtalet om visstidsarbete, dom av den 15 december 2022, Presidenza del Consiglio dei Ministri m.fl. (Universitetsforskare) (C-40/20 och C-173/20, EU:C:2022:985, punkterna 101 och 102 och där angiven rättspraxis), och, beträffande ramavtalet om deltidsarbete, dom av den 19 oktober 2023, Lufthansa CityLine (C-660/20, EU:C:2023:789 punkterna 44 och 45 och där angiven rättspraxis).

61 Se ovan punkt 15. Artikel 4.1 i 2021 års tillämpningsföreskrifter, som är identisk med artikel 3 i 2011 års tillämpningsföreskrifter, tycks ge stöd för min bedömning, i den del den föreskriver att den årliga betalda semestern ska fördelas mellan de inrättningar där lärarna har varit anställda.

62 Se dom av den 17 mars 2021, Academia de Studii Economice din Bucureşti (C‑585/19, EU:C:2021:210, punkterna 45 och 46).

63 Se ovan punkterna 62 och 63.

64 Se ovan punkt 46.

65 Se artikel 29 i ramlag nr 153/2017.

66 Se, analogt, dom av den 5 juni 2018, Grupo Norte Facility (C-574/16, EU:C:2018:390, punkterna 50 och 51).

67 Se dom av den 5 maj 2022, Universiteit Antwerpen m.fl. (C-265/20, EU:C:2022:361, punkt 53), och domen X (Avsaknad av skäl för uppsägning) (punkt 58 och där angiven rättspraxis).

68 Se domen Universiteit Antwerpen m.fl. (C-265/20, EU:C:2022:361, punkt 54) och domen X (Avsaknad av skäl för uppsägning) (punkt 59 och där angiven rättspraxis).

69 Se dom av den 8 november 1990, Gmurzynska-Bscher (C-231/89, EU:C:1990:386, punkterna 19 och 20) och dom av den 30 oktober 2025, Tomann (C-134/24, EU:C:2025:839, punkt 66) samt, beträffande de rättsliga och faktiska omständigheter som fastställts under den nationella domstolens ansvar, dom av den 15 maj 2003, Salzmann (C-300/01, EU:C:2003:283, punkt 31), dom av den 30 november 2023, Ministero dell’Istruzione och INPS (C-270/22, EU:C:2023:933, punkt 34), och dom av den 13 november 2025, Oti (C-525/23, EU:C:2025:877, punkt 38).

70 Se ovan punkt 38.

71 Se domen Del Cerro Alonso (punkt 48), dom av den 20 juni 2019, Ustariz Aróstegui (C-72/18, EU:C:2019:516, punkterna 25–27) och beslut av den 10 juli 2025, Centro Servizi Culturali Santa Chiara (C-823/24, EU:C:2025:584, punkt 24).

72 Se även, beträffande måltidsersättning, förslag till avgörande av generaladvokaten Kokott i målet Grupo Norte Facility (C-574/16, EU:C:2017:1022, punkt 54) och i målet Montero Mateos (C-677/16, EU:C:2017:1021, punkt 49).

73 Se, analogt, dom av den 5 november 2014, Österreichischer Gewerkschaftsbund (C-476/12, EU:C:2014:2332, punkterna 20 och 21 och där angiven rättspraxis).

74 Se också det beslut av Tribunalul Vaslui (Förstainstansdomstolen i Vaslui) som anges ovan i punkt 19.

75 Se även artikel 150.1 i arbetslagen om rätten till ”semesterlön … som inte får understiga … grundlön” för den årliga semestern.

76 Se ovan punkterna 84 och 85.

77 Se ovan punkt 38.

78 Se dom av den 18 april 2024, Dumitrescu m.fl./kommissionen och domstolen, C-567/22 P–C-570/22 P, EU:C:2024:336, punkterna 65 och 66), och domen Gnattai (punkt 33).

79 Se, särskilt, domen Gnattai (punkt 34 och där angiven rättspraxis).

80 Se den tolkningsprincip som jag erinrar om ovan i punkt 50.

81 Se, för ett liknande resonemang, domen Gnattai (punkt 35).

82 Se ovan punkt 44.