Domstolens dom (åttonde avdelningen) den 11 april 2024

I mål C‑6/23 [Baramlay] , angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF, framställd av Kúria (Högsta domstolen, Ungern) genom beslut av den 13 december 2022, som inkom till domstolen den 2 januari 2023, i målet

DOMSTOLEN (åttonde avdelningen) sammansatt av avdelningsordföranden N. Piçarra samt domarna N. Jääskinen och M. Gavalec (referent), generaladvokat: T. Ćapeta, justitiesekreterare: A. Calot Escobar,

efter det skriftliga förfarandet,

med beaktande av de yttranden som avgetts av: Ungerns regering, genom M.Z. Fehér och R. Kissné Berta, båda i egenskap av ombud, Europeiska kommissionen, genom J. Aquilina, A.C. Becker och Zs. Teleki, samtliga i egenskap av ombud,

med hänsyn till beslutet, efter att ha hört generaladvokaten, att avgöra målet utan förslag till avgörande,

följande

Dom

Tillämpliga bestämmelser

Unionsrätt

Förordning (EG) nr 1698/2005:

Förordning (EG) nr 1974/2006

Förordning nr 1306/2013

Delegerad förordning (EU) nr 640/2014

Ungersk rätt

Målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågorna

Prövning av tolkningsfrågorna

Inledande synpunkter

Den första frågan

Den andra och den tredje frågan

Den fjärde frågan

Rättegångskostnader

1 Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artikel 64.1, 64.2 och 64.3 och artikel 77.1, 77.2 och 77.4 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1306/2013 av den 17 december 2013 om finansiering, förvaltning och övervakning av den gemensamma jordbrukspolitiken och om upphävande av rådets förordningar (EEG) nr 352/78, (EG) nr 165/94, (EG) nr 2799/98, (EG) nr 814/2000, (EG) nr 1290/2005 och (EG) nr 485/2008 (EUT L 347, 2013, s. 549) och av artikel 50.3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1307/2013 av den 17 december 2013 om regler för direktstöd för jordbrukare inom de stödordningar som ingår i den gemensamma jordbrukspolitiken och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 637/2008 och rådets förordning (EG) 73/2009 (EUT L 347, 2013, s. 608).

2 Begäran har framställts i ett mål mellan X och Agrárminiszter (jordbruksministern, Ungern) angående skyldigheten att återbetala hela det startstöd för unga jordbrukare som X har erhållit.

3 Rådets förordning (EG) nr 1698/2005 av den 20 september 2005 om stöd för landsbygdsutveckling från Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (EJFLU) (EUT L 277, 2005, s. 1) upphävdes genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1305/2013 av den 17 december 2013 om stöd för landsbygdsutveckling från Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu) och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1698/2005 (EUT L 347, 2013, s. 487). Enligt artikel 88 i förordning nr 1305/2013 skulle förordning nr 1698/2005 emellertid fortsätta att tillämpas på insatser som genomfördes inom ramen för program som före den 1 januari 2014 hade godkänts av Europeiska kommissionen enligt den förordningen.

4 I skäl 61 i förordning nr 1698/2005 angavs följande:

5 I artikel 1 i denna förordning, med rubriken Tillämpningsområde, föreskrevs följande: I denna förordning

6 Artikel 2 c och d i nämnda förordning innehöll följande definitioner:

7 Artikel 15 i samma förordning, med rubriken Landsbygdsutvecklingsprogram, hade följande lydelse:

8 I artikel 16 i förordning nr 1698/2005, med rubriken ’Programmens innehåll’, föreskrevs följande:

9 I artikel 18 i denna förordning, med rubriken Utarbetande och godkännande, föreskrevs följande:

10 Artikel 20 i nämnda förordning, med rubriken Åtgärder hade följande lydelse:

11 Artikel 22 i samma förordning hade rubriken Startstöd för unga jordbrukare. I punkt 1 i denna artikel föreskrevs följande:

12 I artikel 71 i förordning nr 1698/2005, med rubriken Stödberättigande utgifter, föreskrevs följande:

13 Kommissionens förordning (EG) nr 1974/2006 av den 15 december 2006 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1698/2005 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1698/2005 om stöd för landsbygdsutveckling från Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (EJFLU) (EUT L 368, 2006, s. 15) har upphävts genom kommissionens delegerade förordning (EU) nr 807/2014 av den 11 mars 2014 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1305/2013 om stöd för landsbygdsutveckling från Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (EJFLU), samt om införande av övergångsbestämmelser (EUT L 227, 2014, s. 1). Enligt artikel 19 i delegerad förordning nr 807/2014 skulle förordning nr 1974/2006 emellertid fortsätta att tillämpas på insatser som genomförs inom ramen för program som hade godkänts av kommissionen enligt förordning nr 1698/2005 före den 1 januari 2014.

14 Punkt 5 i avsnitt A i bilaga II till förordning nr 1974/2006, som i enlighet med artikel 16 c i förordning nr 1698/2005, som räknade upp den information som ska finnas med i landsbygdsutvecklingsprogrammen, innehöll bland annat följande preciseringar:

15 Artikel 56 i förordning nr 1306/2013 har rubriken Särskilda bestämmelser för Ejflu. I första stycket i denna artikel föreskrivs följande:

16 I artikel 63 i denna förordning, med rubriken Felaktiga utbetalningar och administrativa sanktioner, föreskrivs följande:

17 Artikel 64 i nämnda förordning, med rubriken Tillämpning av administrativa sanktioner, har följande lydelse:

18 I artikel 77 i förordning nr 1306/2013, med rubriken Tillämpning av administrativa sanktioner, föreskrivs sådana sanktioner för det fall kriterierna för stödberättigande, skyldigheter eller andra åtaganden som följer av tillämpningen av bestämmelserna om ett av dessa stöd inte uppfylls.

19 Artikel 35 i kommissionens delegerade förordning (EU) nr 640/2014 av den 11 mars 2014 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1306/2013 vad gäller det integrerade administrations- och kontrollsystemet och villkor för avslag på eller indragning av betalningar samt administrativa sanktioner som gäller för direktstöd, landsbygdsutvecklingsstöd och tvärvillkor (EUT L 181, 2014, s. 48) har rubriken Felaktigheter som avser andra kriterier för stödberättigande än arealstorlek eller antal djur, åtaganden eller andra skyldigheter. I denna artikel föreskrivs följande:

20 I 56/C. § punkt 6 a mezőgazdasági, agrár-videkfejlesztési, valamint halászati támogatásokhoz és egyéb intézkedésekhez kapapcsolódó eljárás egyes kérdéseiről szóló 2007. évi XVII. törvény (2007 års lag nr XVII om vissa aspekter av förfarandet för stöd till jordbruk, landsbygdsutveckling och fiske samt andra åtgärder) (nedan kallad förfarandelagen) föreskrivs följande:

21 I 3. § punkt 1 az Európai Mezőgazdasági Vidékfejlesztési Alapból a fiatal mezőgazdasági termelők indulásához a 2015. évben igényelhető támogatások részletes feltételeiről szóló 24/2015. (IV. 28.) MvM rendelet (Jogcímrendelet) [dekret 24/2015 (IV. 28.) från ministern med ansvar för premiärministerns kansli för detaljerade villkor för startstöd för unga jordbrukare från Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling som det kan ansökas om år 2015 (dekretet) (nedan kallat dekret 24/2015)] föreskrivs följande:

22 4. § punkt 1 i detta dekret har följande lydelse:

23 I 11. § punkt 1 i nämnda dekret föreskrivs följande:

24 13. § i samma dekret har följande lydelse:

25 Den 1 juni 2015 gav X, med stöd av dekret 24/2015, in en ansökan om startstöd för unga jordbrukare från Ejflu till Byrån för jordbruk och landsbygdsutveckling, som före den ungerska statskassan ansvarade för handläggningen av sådana ansökningar.

26 I sin ansökan förband sig klaganden, enligt kraven i 3. § punkt 1 och 4. § punkt 1 dekret 24/2015, att etablera ett nytt jordbruksföretag, att driva det personligen och att bedriva jordbruksverksamhet som huvudsyssla och i egenskap av egenföretagare från och med den dag då ansökan om utbetalning av 90 procent av stödbeloppet gavs in, nämligen från och med den 20 oktober 2015, till och med slutet av driftsperioden, nämligen den 31 december 2020.

27 På grundval av denna ansökan fastställdes det stödbelopp som X beviljats till 40000 euro, och som svar på ansökan om utbetalning av 90 procent av detta belopp utbetalades därefter ett stöd på 11359440 ungerska forinter (HUF) (36000 euro) till X.

28 Det framgår av handlingarna i målet att detta startstöd för unga jordbrukare beviljades inom ramen för det ungerska landsbygdsutvecklingsprogrammet för programperioden 2007–2013 och att detta program hade godkänts av kommissionen den 19 september 2007.

29 Den 28 augusti 2020 gav X in en ansökan om utbetalning av återstående 10 procent av det beviljade stödet.

30 Ansökan avslogs genom beslut av den ungerska statskassan, som även begärde återbetalning av de 11359440 HUF (36000 euro) som betalats ut år 2015, med motiveringen att beloppet hade betalats ut felaktigt till X.

31 Den ungerska statskassan påpekade i sitt beslut att X inte hade bedrivit jordbruksverksamhet som huvudsyssla under hela den period för vilken det beviljade stödet skulle betalas, eftersom fotokopierings- och reproduktionsverksamhet under perioden den 12 september 2017–7 mars 2018, hade angetts såsom hans huvudsakliga verksamhet i registret över egenföretagare. Den ungerska statskassan konstaterade således att X inte hade iakttagit 4. § punkt 1 led b dekret 24/2015 och följaktligen, enligt 11. § punkt 1 i dekretet, att hans rätt att delta i åtgärden hade upphört och att hela det stöd som utbetalats skulle anses ha betalats ut felaktigt.

32 Efter det att X hade gett in ett överklagande fastställde jordbruksministern den ungerska statskassans beslut.

33 X:s överklagande vid domstol av dessa två förvaltningsbeslut ogillades av Debreceni Törvényszék (Domstolen i Debrecen, Ungern).

34 X överklagade därför sistnämnda avgörande till Kúria (Högsta domstolen, Ungern), som är den hänskjutande domstolen.

35 Denna domstol anser att bestämmelserna i förordning nr 1698/2005, som upphävts den 1 januari 2014, inte är relevanta för att avgöra målet vid den, eftersom X gav in stödansökan i juni 2015. Nämnda domstol har tillagt att kravet att sökanden fortlöpande ska bedriva jordbruksverksamhet som huvudsyssla och i egenskap av egenföretagare fram till driftsperiodens slut inte kan anses vara ett krav på kompetens eller utbildning, i den mening som avses i artikel 50.3 i förordning nr 1307/2013, och har av detta dragit slutsatsen att detta krav inte kan omfattas av villkoren för stödberättigande.

36 Den hänskjutande domstolen anser vidare att med hänsyn till att den oegentlighet som är aktuell i det nationella målet är av ringa betydelse, kan en sanktion som sätts ned till 10 procent tillämpas, vilken bestäms utifrån den period som berörs av oegentligheten, nämligen 176 dagar av totalt 5 år.

37 Mot denna bakgrund beslutade Kúria (Högsta domstolen) att vilandeförklara målet och ställa följande tolkningsfrågor till EU-domstolen:

38 Det framgår av fast rättspraxis att det enligt det förfarande för samarbete mellan nationella domstolar och EU-domstolen som införts genom artikel 267 FEUF ankommer det på EU-domstolen att ge den nationella domstolen ett användbart svar, som gör det möjligt för den domstolen att avgöra det mål som den ska pröva. I detta syfte kan EU-domstolen behöva omformulera de frågor som hänskjutits. EU-domstolen kan dessutom behöva ta hänsyn till unionsbestämmelser som den nationella domstolen inte har hänvisat till i sin fråga (dom av den 7 september 2023, Groenland Poultry, C‑169/22, EU:C:2023:638, punkt 47 och där angiven rättspraxis).

39 I förevarande fall kan det konstateras att de ställda frågorna, mot bakgrund av de villkor för berättigande till startstöd för unga jordbrukare som föreskrivs i den nationella rätten, avser bestämmelserna i förordning nr 1307/2013 och, vad gäller återkrav av belopp avseende detta stöd på grund av att mottagarna av ett sådant stöd inte har uppfyllt sina skyldigheter, bestämmelserna i förordning nr 1306/2013.

40 Såsom framgår av begäran om förhandsavgörande ansökte X om startstöd för unga jordbrukare som finansierades av Ejflu och detta stöd beviljades inom ramen för ett nationellt landsbygdsutvecklingsprogram.

41 Under dessa omständigheter kan bestämmelserna i unionslagstiftningen om åtgärder för landsbygdsutveckling, nämligen bestämmelserna i förordning nr 1698/2005 eller bestämmelserna i förordning nr 1305/2013, tillämpas materiellt (ratione materiae) i det nationella målet.

42 Det framgår av handlingarna i målet att det startstöd för unga jordbrukare som är aktuellt i det nationella målet beviljades inom ramen för det ungerska landsbygdsutvecklingsprogrammet för programperioden 2007–2013 och att detta program hade godkänts av kommissionen den 19 september 2007.

43 Enligt artikel 88 i förordning nr 1305/2013, genom vilken förordning nr 1698/2005 upphävdes, ska den sistnämnda förordningen fortsätta att tillämpas på insatser som genomförs inom ramen för program som före den 1 januari 2014 godkänts av kommissionen enligt den förordningen. Enligt artikel 19 i delegerad förordning nr 807/2014, genom vilken förordning nr 1974/2006 har upphävts, ska även förordning nr 1974/2006 fortsätta att tillämpas på insatser som genomförs inom ramen för program som hade godkänts av kommissionen enligt förordning nr 1698/2005 före den 1 januari 2014.

44 Eftersom det i förevarande fall är ostridigt att den stödansökan som är aktuell i det nationella målet gavs in med stöd av dekret 24/2015, i vars artikel 13 det anges att det genom dekretet införs vissa bestämmelser som är nödvändiga för att genomföra förordning nr 1698/2005, och att det i det nationella målet rör sig om skyldigheten att bedriva jordbruksverksamhet som huvudsyssla och i egenskap av egenföretagare, från och med den dag då ansökan om utbetalning av 90 procent av stödbeloppet ges in till och med slutet av driftsperioden, enligt 4. § punkt 1 led b i detta dekret, ska denna skyldighet och de omständigheter under vilka den inte uppfyllts bedömas mot bakgrund av bestämmelserna i denna förordning och i förordning nr 1974/2006 (se, för ett liknande resonemang, dom av den 18 januari 2024, Askos Properties, C‑656/22, EU:C:2024:56, punkt 39 och där angiven rättspraxis).

45 När återkrav av belopp som har betalats ut felaktigt inom ramen för ett stödprogram som godkänts och medfinansierats av Ejflu under programperioden 2007–2013 sker efter utgången av denna programperiod, nämligen efter den 1 januari 2014, ska återkravet grundas på bestämmelserna i förordning nr 1306/2013 (se, för ett liknande resonemang, dom av den 18 januari 2024, Askos Properties, C‑656/22, EU:C:2024:56, punkt 40 och där angiven rättspraxis).

46 Med hänsyn till dessa inledande synpunkter ska den hänskjutande domstolen anses ha ställt sin första fråga för att få klarhet i huruvida artiklarna 22.1 och 71.3 i förordning nr 1698/2005 ska tolkas så, att de tillåter att en medlemsstat inför ett villkor för rätt till startstöd för unga jordbrukare enligt vilket stödmottagaren är skyldig att bedriva jordbruksverksamhet som huvudsyssla och i egenskap av egenföretagare, från och med den dag då ansökan om utbetalning av 90 procent av stödbeloppet ges in till och med slutet av driftsperioden för denna verksamhet.

47 Enligt artikel 71.3 i förordning nr 1698/2005 ska reglerna för vilka utgifter som är stödberättigande fastställas på nationell nivå, med förbehåll för särskilda krav i denna förordning när det gäller vissa landsbygdsutvecklingsåtgärder.

48 Enligt artikel 22.1 i nämnda förordning ska startstöd för unga jordbrukare beviljas personer som är under 40 år, för första gången etablerar sig som ägare till ett jordbruksföretag, har tillräcklig yrkeskunskap och yrkesskicklighet för detta och lämnar in en affärsplan för hur de vill utveckla sitt jordbruk.

49 Enligt fast rättspraxis får medlemsstaterna anta tillämpningsbestämmelser till en förordning så länge de inte hindrar förordningens direkta tillämplighet, inte döljer dess unionsrättsliga karaktär och klargör att de utnyttjar det utrymme för skönsmässig bedömning som de förfogar över enligt den nämnda förordningen, samtidigt som de håller sig inom gränserna för förordningens bestämmelser (dom av den 25 oktober 2012, Ketelä, C‑592/11, EU:C:2012:673, punkt 36 och där angiven rättspraxis).

50 Det är utifrån de relevanta bestämmelserna i den aktuella förordningen – tolkade mot bakgrund av förordningens mål – som det ska avgöras om de förbjuder, ålägger eller tillåter medlemsstaterna att anta vissa tillämpningsbestämmelser och, i sistnämnda fall, om den berörda bestämmelsen omfattas av medlemsstaternas utrymme för skönsmässig bedömning (dom av den 25 oktober 2012, Ketelä, C‑592/11, EU:C:2012:673, punkt 37 och där angiven rättspraxis).

51 Det framgår av skäl 61 och artikel 71.3 i förordning nr 1698/2005 att reglerna för vilka utgifter som är stödberättigande visserligen ska fastställas på nationell nivå, men att detta endast gäller med förbehåll för särskilda krav i denna förordning när det gäller vissa landsbygdsutvecklingsåtgärder (dom av den 25 oktober 2012, Ketelä, C‑592/11, EU:C:2012:673, punkt 38).

52 Startstödet för unga jordbrukare är en sådan åtgärd, och villkoren för stödberättigande i artikel 22.1 i denna förordning utgör särskilda krav för denna åtgärd (se, för ett liknande resonemang, dom av den 25 oktober 2012, Ketelä, C‑592/11, EU:C:2012:673, punkt 39).

53 Av detta följer att det står medlemsstaterna fritt att fastställa ytterligare villkor för stödberättigande utgifter i samband med genomförandet av förordning nr 1698/2005, förutsatt att dessa villkor inte strider mot dem som anges i artikel 22 i denna förordning eller mot förordningens ändamålsenliga verkan.

54 Vad beträffar de mål som eftersträvas med nämnda förordning, ska det erinras om att den avser att genom det aktuella stödet göra det lättare för unga jordbrukare att starta ett jordbruk och att efter starten genomföra en strukturanpassning, för att höja den mänskliga potentialen och förbättra konkurrenskraften inom jord- och skogsbruket och därmed bidra till en hållbar utveckling på landsbygden (se, för ett liknande resonemang, dom av den 25 oktober 2012, Ketelä, C‑592/11, EU:C:2012:673, punkt 40).

55 Såvitt avser frågan huruvida ett villkor för stödberättigande, såsom det som föreskrivs i dekret 24/2015, enligt vilket det krävs att mottagaren av startstöd för unga jordbrukare bedriver jordbruksverksamhet som huvudsyssla till och med slutet av driftsperioden uppfyller förordning nr 1698/2005, ska det påpekas att det framgår av artiklarna 15, 16 och 18 i denna förordning att medlemsstaterna själva skulle utarbeta sina landsbygdsutvecklingsprogram avseende den finansiering som skulle inrättas enligt nämnda förordning och att endast ett program som motsvarade samma förordning skulle godkännas av kommissionen.

56 I detta sammanhang har medlemsstaterna bland annat rätt att, i syfte att bevilja stöd som finansieras av Ejflu, foga ytterligare villkor för stödberättigande till dem som framgår av bestämmelserna i förordning nr 1698/2005, i den mån de därigenom klargör att de utnyttjar det utrymme för skönsmässig bedömning som de förfogar över enligt denna förordning, samtidigt som de håller sig inom gränserna för förordningens bestämmelser (dom av den 15 maj 2014, Szatmári Malom, C‑135/13, EU:C:2014:327, punkt 60).

57 I detta sammanhang ska det, för det första, påpekas att artikel 22.1 a i förordning nr 1698/2005 som villkor för startstöd för unga jordbrukare kräver att den berörda personen etablerar sig som ägare till ett jordbruksföretag, vilket i sak förutsätter att personen faktiskt och varaktigt kontrollerar såväl jordbruksföretaget som driften av det (se, för ett liknande resonemang, dom av den 25 oktober 2012, Ketelä, C‑592/11, EU:C:2012:673, punkt 55).

58 För det andra föreskrivs det i punkt 5.3.1.1.2 första strecksatsen i avsnitt A i bilaga II till förordning nr 1974/2006 att såvitt avser startstöd för unga jordbrukare ska de landsbygdsutvecklingsprogram som medlemsstaterna upprättar definiera begreppet startstöd som används av den berörda medlemsstaten eller regionen.

59 Domstolen konstaterar att varken dessa bestämmelser eller de mål som eftersträvas med förordning nr 1698/2005 utgör hinder för att det i nationell lagstiftning, som villkor för rätt till startstöd för unga jordbrukare, föreskrivs att stödmottagaren ska bedriva jordbruksverksamhet som huvudsyssla till och med slutet av driftsperioden för denna verksamhet. Detta villkor är nämligen förenligt med de gränser som anges i nämnda bestämmelser, samtidigt som de krav som följer därav preciseras.

60 Domstolen finner således att införandet av ett sådant ytterligare villkor för rätt till startstöd för unga jordbrukare omfattas av det utrymme för skönsmässig bedömning som medlemsstaterna har enligt artikel 71.3 i förordning nr 1698/2005.

61 Av det ovan anförda följer att den första frågan ska besvaras enligt följande. Artiklarna 22.1 och 71.3 i förordning nr 1698/2005 ska tolkas så, att de tillåter att en medlemsstat inför ett villkor för rätt till startstöd för unga jordbrukare enligt vilket stödmottagaren är skyldig att bedriva jordbruksverksamhet som huvudsyssla, från och med den dag då ansökan om utbetalning av 90 procent av stödbeloppet ges in till och med slutet av driftsperioden för denna verksamhet.

62 Mot bakgrund av de inledande synpunkterna i punkterna 38–45 ovan finner EU-domstolen att den hänskjutande domstolen har ställt sin andra och sin tredje fråga, vilka ska prövas tillsammans, för att få klarhet i huruvida artikel 63.1 i förordning nr 1306/2013 och artikel 35.1–35.3 i delegerad förordning nr 640/2014 ska tolkas så, för det första, att ett villkor för rätt till startstöd för unga jordbrukare, som föreskrivs i en medlemsstats lagstiftning, enligt vilket stödmottagaren är skyldig att bedriva jordbruksverksamhet som huvudsyssla, från och med den dag då ansökan om utbetalning av 90 procent av stödbeloppet ges in till och med slutet av driftsperioden för denna verksamhet, utgör ett kriterium för stödberättigande eller ett åtagande, i den mening som avses i dessa bestämmelser, och, för det andra, att nämnda bestämmelser utgör hinder för att en överträdelse av detta villkor medför att stödmottagaren ska återbetala det totala stödbeloppet, utan att det tas hänsyn till överträdelsens varaktighet.

63 Det framgår av artikel 63.1 i förordning nr 1306/2013 att om det upptäcks att en stödmottagare inte uppfyller kriterierna för att få stöd, eller inte fullgör de åtaganden eller andra förpliktelser som följer med villkoren för att få stöd eller bistånd som anges i sektorslagstiftningen inom jordbruket, ska stödet inte betalas ut eller helt eller delvis dras in och, där så är relevant, motsvarande stödrättigheter enligt artikel 21 i förordning nr 1307/2013 inte tilldelas eller dras in.

64 Det föreskrivs i artikel 35 i delegerad förordning nr 640/2014, i punkt 1, att det sökta stödet ska avslås eller helt dras in om kriterierna för stödberättigande inte är uppfyllda och, i punkt 3, att vid beslut om graden av avslag på eller indragning av stöd efter felaktigheter som avser de åtaganden eller andra skyldigheter som anges i punkt 2 i denna artikel 35 ska medlemsstaten ta hänsyn till felaktighetens allvar, omfattning, varaktighet och upprepning vad gäller villkoren för stöd enligt denna punkt 2.

65 Begreppen kriterium för stödberättigande och åtagande definieras varken i förordning nr 1306/2013 eller i delegerad förordning nr 640/2014.

66 Det framgår emellertid av den normala betydelsen av dessa uttryck och av det sammanhang i vilket de används i dessa förordningar att ett kriterium för stödberättigande, på området landsbygdsutveckling som finansieras av Ejflu, ska förstås som ett absolut krav som måste vara uppfyllt för att en stödansökan ska vara giltig, vilket innebär att om ett sådant krav inte är uppfyllt ska stödansökan avslås och att ett åtagande avser det löfte som den som ansöker om stöd har gjort om att, med förbehåll för att detta stöd beviljas, iaktta en skyldighet, som anges i programmet för landsbygdsutveckling, under programmets genomförandeperiod.

67 De rättsliga följderna av en överträdelse skiljer sig åt beroende på om det avser ett kriterium för stödberättigande eller ett åtagande. Det följer nämligen av artikel 35.1–35.3 i delegerad förordning nr 640/2014, som preciserar artikel 63.1 i förordning nr 1306/2013, att om ett kriterium för stödberättigande inte är uppfyllt är det hela stödet som ska avslås eller dras in, medan, om det rör sig om ett åtagande, stödet inte får betalas ut eller ska dras in helt eller delvis, med hänsyn tagen till felaktighetens allvar, omfattning, varaktighet och upprepning.

68 Med förbehåll för de kontroller som det ankommer på den hänskjutande domstolen att göra, förefaller det som om skyldigheten att bedriva jordbruksverksamhet som huvudsyssla, från och med den dag då ansökan om utbetalning av 90 procent av stödbeloppet ges in till och med slutet av driftsperioden för denna verksamhet, utgör ett åtagande, i den mening som avses i dessa bestämmelser.

69 I den mån nämnda domstol anser att denna skyldighet utgör ett åtagande, i den mening som avses i artikel 63.1 i förordning nr 1306/2013 och artikel 35.2 i delegerad förordning nr 640/2014, om detta åtagande inte uppfylls, är de nationella myndigheterna skyldiga att, vid fastställandet av den del av det startstöd för unga jordbrukare som X har beviljats och som ska dras in, ta hänsyn till felaktighetens allvar, omfattning, varaktighet och upprepning, i enlighet med artikel 35.3 i denna delegerade förordning.

70 Den andra och den tredje frågan ska följaktligen besvaras enligt följande. Artikel 63.1 i förordning nr 1306/2013 och artikel 35.1–35.3 i delegerad förordning nr 640/2014 ska tolkas så, för det första, att ett villkor för rätt till startstöd för unga jordbrukare, som föreskrivs i en medlemsstats lagstiftning, enligt vilket stödmottagaren är skyldig att bedriva jordbruksverksamhet som huvudsyssla, från och med den dag då ansökan om utbetalning av 90 procent av stödbeloppet ges in till och med slutet av driftsperioden för denna verksamhet, kan utgöra ett åtagande, i den mening som avses i dessa bestämmelser, och, för det andra, att artikel 35.2 och 35.3 i delegerad förordning nr 640/2014 i ett sådant fall utgör hinder för att en överträdelse av detta villkor medför att stödmottagaren ska återbetala det totala stödbeloppet, utan att det tas hänsyn till bland annat överträdelsens varaktighet.

71 Den hänskjutande domstolen har ställt sin fjärde fråga, med hänvisning till artikel 64.2 e och artikel 77.2 e i förordning nr 1306/2013, för att få klarhet i huruvida dessa bestämmelser ska tolkas så, att de utgör hinder för en nationell lagstiftning, enligt vilken den omständigheten att stödmottagaren inte uppfyller sitt åtagande medför att det totala stödbeloppet ska återbetalas, utan att det tas hänsyn till bland annat överträdelsens varaktighet.

72 Med hänsyn till att en sådan fråga redan har besvarats jakande, på grundval av relevanta bestämmelser i unionsrätten, i den andra delen av punkt 70 ovan, saknas det anledning att besvara den fjärde frågan.

73 Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

1 Rättegångsspråk: ungerska.

2 Det förevarande målets namn är ett fiktivt namn. Det överensstämmer inte med det verkliga namnet på någon av parterna i målet.