Domstolens dom (andra avdelningen) den 5 september 2024

I mål C‑109/23 [Jemerak], angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF, framställd av Landgericht Berlin (Regionala domstolen i Berlin, Tyskland) genom beslut av den 16 januari 2023, som inkom till domstolen den 23 februari 2023, i målet

DOMSTOLEN (andra avdelningen) sammansatt av avdelningsordföranden A. Prechal samt domarna F. Biltgen (referent), N. Wahl, J. Passer och M.L. Arastey Sahún, generaladvokat: L. Medina, justitiesekreterare: handläggaren A. Juhász-Tóth,

efter det skriftliga förfarandet och förhandlingen den 25 januari 2024,

med beaktande av de yttranden som avgetts av: PR, genom U. Karpenstein och R. Sangi, Rechtsanwälte, Tysklands regering, genom J. Möller och N. Scheffel, båda i egenskap av ombud, Estlands regering, genom M. Kriisa, i egenskap av ombud, Nederländernas regering, genom K. Bulterman och H.S. Gijzen, båda i egenskap av ombud, Polens regering, genom B. Majczyna, i egenskap av ombud, Finlands regering, genom H. Leppo, i egenskap av ombud, Europeiska unionens råd, genom M. Bishop och T. Haas, båda i egenskap av ombud, Europeiska kommissionen, genom M. Carpus Carcea, C. Georgieva och M. Kellerbauer, samtliga i egenskap av ombud,

och efter att den 11 april 2024 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,

följande

Dom

Tillämpliga bestämmelser

Unionsrätt

Förordning (EU) nr 269/2014

Förordning nr 833/2014

Beslut (Gusp) 2022/1909

Förordning 2022/1904

Tysk rätt

BGB

Lagen om bestyrkande av handlingar

BNotO

Lagen om fastighetsregistret

Målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågorna

Prövning av tolkningsfrågorna

Rättegångskostnader

1 Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artikel 5n.2 i rådets förordning (EU) nr 833/2014 av den 31 juli 2014 om restriktiva åtgärder mot bakgrund av Rysslands åtgärder som destabiliserar situationen i Ukraina (EUT L 229, 2014, s. 1), i dess lydelse enligt rådets förordning (EU) 2022/1904 av den 6 oktober 2022 (EUT L 259 I, 2022, s. 3) (nedan kallad förordning nr 833/2014).

2 Begäran har framställts i ett mål mellan å ena sidan GM och ON, som är förvärvare av en lägenhet i Berlin (Tyskland) som ägs av en juridisk person etablerad i Ryssland, och å andra sidan PR, en notarie verksam i Tyskland. Målet rör den sistnämndas beslut att inte bestyrka och genomföra avtalet om försäljning av denna lägenhet med hänvisning till att det inte kunde uteslutas att ett sådant bestyrkande strider mot artikel 5n.2 i förordning nr 833/2014, enligt vilken det är förbjudet att tillhandahålla juridisk rådgivning till juridiska personer som är etablerade i Ryssland.

3 I artikel 2 i rådets förordning (EU) nr 269/2014 av den 17 mars 2014 om restriktiva åtgärder med avseende på åtgärder som undergräver eller hotar Ukrainas territoriella integritet, suveränitet och oberoende (EUT L 78, 2014, s. 6), i dess lydelse enligt rådets förordning (EU) nr 476/2014 av den 12 maj 2014 (EUT L 137, 2014, s. 1), föreskrivs följande:

4 I skälen 1 och 2 i förordning nr 833/2014 anges följande:

5 Artikel 5aa.1 i förordning nr 833/2014 har följande lydelse:

6 I artikel 5n punkterna 1, 2 och 6 i nämnda förordning föreskrivs följande:

7 Skälen 5 och 8–10 i rådets beslut (Gusp) 2022/1909 av den 6 oktober 2022 om ändring av beslut 2014/512/Gusp om restriktiva åtgärder med hänsyn till Rysslands åtgärder som destabiliserar situationen i Ukraina (EUT L 259 I, 2022, s. 122) har följande lydelse:

8 I skälen 2, 19 och 22 i förordning 2022/1904 anges följande:

9 I 311b § stycke 1 första meningen i Bürgerliches Gesetzbuch (civillagen), i den lydelse som är tillämplig i det nationella målet (nedan kallad BGB), föreskrivs att avtal om försäljning av fast egendom ska bestyrkas av notarie.

10 Enligt 873 § stycke 1 BGB kräver en överlåtelse av äganderätten till fast egendom att båda parterna är överens om överlåtelsen och att överlåtelsen skrivs in i fastighetsregistret.

11 Det framgår av 925 § stycke 1 BGB att en sådan överlåtelseförklaring i princip ska avges inför notarie.

12 Enligt 925a § BGB får en notarie endast ta emot överlåtelseförklaringen om köpebrev inges till honom eller henne.

13 I enlighet med 4 § i Beurkundungsgesetz (lag om bestyrkande av handlingar) av den 28 augusti 1969 (BGBl. 1969 I, s. 1513), i dess lydelse enligt lagen av den 15 juli 2022 (BGBl. 2022 I, s. 1146), ska notarien inte bestyrka handlingen om det inte är förenligt med de skyldigheter som vederbörande ålagts inom ramen för sitt ämbete. Detta är särskilt fallet då notarien anlitas för att vidta åtgärder som är uppenbart olagliga eller ohederliga.

14 Enligt 17 § stycke 1 i denna lag, i dess lydelse enligt lagen av den 15 juli 2022, är notarien skyldig att informera parterna om den rättsliga räckvidden av den aktuella åtgärden.

15 Enligt 1 § i Bundesnotarordnung (förbundslag om notarieämbetet), av den 24 februari 1961 (BGBl. 1961 I, s. 97), i dess lydelse enligt lagen av den 15 juli 2022 (BGBl. 2022 I, s. 1146) (nedan kallad BNotO), tillsätts notarien som oberoende offentlig tjänsteman med uppdrag att bestyrka juridiska handlingar och ombesörja andra göromål i så kallade rättsvårdsärenden.

16 I 14 § stycke 1 BNotO föreskrivs att notarien inte företräder en viss part, utan denne ska oberoende och opartiskt agera för alla berörda parter. Enligt 14 § stycke 2 BNotO ska notarien avstå från att ombesörja göromål som inte är förenliga med de skyldigheter som följer av notarieämbetet.

17 I 15 § stycke 1 BNotO föreskrivs att notarien inte utan tillräckliga skäl får vägra att bestyrka en handling. I 15 § stycke 2 BNotO anges att ett beslut av notarien att inte bestyrka en handling får överklagas.

18 Enligt 29 § stycke 1 i Grundbuchordnung (lag om fastighetsregistret), av den 26 maj 1994 (BGBl. 1994 I, s. 1114), i den lydelse som är tillämplig i det nationella målet, får inskrivning i fastighetsregistret endast ske om de rättshandlingar som krävs för inskrivning bestyrkts genom officiella eller attesterade handlingar.

19 GM och ON, som är tyska medborgare, förberedde sig för att förvärva en lägenhet i en samägd fastighet i Berlin. Lägenheten var upptagen i fastighetsregistret för Berlin-Schöneberg (Tyskland), vilket förs av Amtsgericht Schöneberg (Distriktsdomstolen i Schöneberg, Tyskland). Enligt detta register ägs lägenheten sedan år 2013 av Visit-Moscow Ltd, ett i Ryssland registrerat bolag med säte i Moskva (Ryssland).

20 Med anledning av denna transaktion vände sig GM, ON och Visit-Moscow till PR, en notarie med verksamhet i Berlin, och bad honom att upprätta ett notariebestyrkt köpeavtal, i enlighet med de uppgifter som de lämnade om köpeobjektet, köpeskillingen och övriga avtalsvillkor. De bad honom även att genomföra det sålunda notariebestyrkta avtalet, vilket bland annat krävde att överlåtelsen till GM och ON av äganderätten till lägenheten skrevs in i fastighetsregistret, att de säkerheter som belastade lägenheten avfördes samt att medlen från försäljningen förvarades på ett klientmedelskonto och därefter överfördes till Visit-Moscow.

21 Genom skrivelse från PR av den 15 december 2022 informerades GM, ON och Visit-Moscow om att PR preliminärt hade beslutat att inte bestyrka köpeavtalet, eftersom han inte kunde utesluta att bestyrkandet av köpeavtalet stred mot förbudet i artikel 5n.2 b) i förordning nr 833/2014 mot att tillhandahålla juridisk rådgivning till juridiska personer som är etablerade i Ryssland.

22 GM, ON och Visit-Moscow begärde omprövning av detta beslut. PR efterkom inte deras begäran, vilken i enlighet med tillämpliga bestämmelser överlämnades för vidare handläggning till Landgericht Berlin (Regionala domstolen i Berlin, Tyskland), tillika hänskjutande domstol i detta mål.

23 För det första anser den hänskjutande domstolen att det är nödvändigt att fastställa huruvida en notaries bestyrkande av ett avtal om försäljning av fast egendom strider mot förbudet i artikel 5n.2 b) i förordning nr 833/2014 när säljaren är en juridisk person som är etablerad i Ryssland.

24 Den hänskjutande domstolen har i detta avseende först anfört att flera omständigheter talar emot att en sådan attestering omfattas av nämnda förbud.

25 I synnerhet ska det noteras att en notarie inte tillhandahåller en tjänst, utan utövar ett ämbete. Notarien har ställning som oberoende offentlig tjänsteman med ansvar för bestyrkande av rättshandlingar, och notarien ombesörjer även andra göromål i rättsvårdsärenden. Vid utövandet av sitt ämbete företräder notarien inte någon av parterna, utan agerar som oberoende och opartisk rådgivare till samtliga parter. Notarien ombesörjer offentliga uppgifter som staten har anförtrott honom och som staten, utan denna delegering, skulle utföra genom sina organ. Notarien är följaktligen inte en tjänsteleverantör som erbjuder sina tjänster på avtalsrättslig grund som regleras i civilrätten, utan en offentlig tjänsteman som på parternas begäran utför göromål på offentligrättslig grund, såsom att på ett opartiskt sätt informera avtalsparterna om den rättsliga räckvidden av den aktuella rättshandlingen. Att notarieämbetet medför myndighetsutövning framgår när notarien vägrar att bestyrka avtal av skäl som anges i lag.

26 Vidare ska – även om notariernas verksamhet ska kvalificeras som tjänster, i den mening som avses i artikel 5n.2 i förordning nr 833/2014 – sådan verksamhet som är nödvändig för inskrivningen i fastighetsregistret undantas från förbudet mot att tillhandahålla juridisk rådgivning till juridiska personer som är etablerade i Ryssland enligt artikel 5n.6 i denna förordning. Denna bestämmelse är tillämplig på tjänster som är absolut nödvändiga för att säkerställa tillgång till rättsliga eller administrativa förfaranden eller skiljedomsförfaranden i en medlemsstat. Enligt tysk rätt är nämligen inskrivning i fastighetsregistret en nödvändig åtgärd för att etablera och förvärva rätt till fast egendom. Uppgiften av föra fastighetsregistret, vilken anförtrotts särskilda avdelningar vid distriktsdomstolar och som regleras av bestämmelser om domstolsförfaranden, är ett rättsligt förfarande eller åtminstone ett administrativt förfarande inom ramen för vilket notarierna spelar en central roll. En ansökan om inskrivning i fastighetsregistret är nämligen endast giltig om den rättsliga transaktionen bestyrks genom officiella eller autentiska handlingar. Detta innebär att notariens medverkan som regel är nödvändig för att ombesörja en inskrivning i fastighetsregistret.

27 Eftersom det inte är förbjudet för de personer som avses i artikel 5n.2 i förordning nr 833/2014 att förfoga över fast egendom eller att utnyttja den ekonomiskt, strider det inte heller mot syftet med denna bestämmelse att ge dessa personer fortsatt tillgång till förfarandet för inskrivning i fastighetsregistret.

28 Även om notariernas verksamhet anses innefatta juridisk rådgivning, ingående i förbudet i artikel 5n.2 i förordning nr 833/2014, utan att därvid kunna undantas från detta förbud enligt artikel 5n.6 där, finns det avslutningsvis viktiga omständigheter som talar för att förbudet inte omfattar en notaries medverkan i upprättandet av avtal om försäljning av fast egendom.

29 För att överlåta fast egendom belägen i Tyskland krävs nämligen enligt tysk lag, förutom att förvärvarens identitet skrivs in i fastighetsregistret, att båda parterna samtycker till överlåtelsen; ett sådant samtycke ska i princip avges inför notarie. Ett avtal om försäljning av fast egendom ska notariebestyrkas. Detta innebär att för det fall förbudet i artikel 5n.2 i förordning nr 833/2014 är tillämpligt när det gäller bestyrkande av avtal om försäljning av fast egendom, fråntas juridiska personer etablerade i Ryssland, rättsligt och faktiskt, möjligheter att förfoga över sina tillgångar, detta eftersom notaries medverkan krävs för överlåtelse av fast egendom. Detta skulle utgöra en allvarlig kränkning av dessa personers grundläggande rätt till egendom.

30 Det ska noteras att Europeiska kommissionen har publicerat riktlinjer med rubriken Provision of Services – Frequently asked questions concerning sanctions adopted following Russia’s military aggression against Ukraine and Belarus’ involvement in it (Tillhandahållande av tjänster – Vanliga frågor om sanktionerna som antagits till följd av Rysslands militära angrepp mot Ukraina jämte Belarus medverkan häri), i dess lydelse av den 21 december 2022. I denna handling anförde kommissionen att artikel 5n.2 i förordning nr 833/2014 är tillämplig på notarieverksamhet som tillhandahålls juridiska personer som är etablerade i Ryssland. Även om denna handling inte är bindande skapar den osäkerhet om hur denna bestämmelse ska tolkas.

31 För det andra vill den hänskjutande domstolen – för det fall det anses att förbudet i artikel 5n.2 b) i förordning nr 883/2014 inte överträds om en notarie bestyrker ett avtal om försäljning av fast egendom tillhörande en juridisk person etablerad i Ryssland – få klarhet i huruvida de tjänster som tillhandahålls av en tolk som, enligt lag, ska säkerställa översättning till tyska för en part som inte behärskar detta språk vid avtalets bestyrkande strider mot förbudet i nämnda bestämmelse när dessa tjänster tillhandahålls en sådan juridisk persons företrädare.

32 För det tredje vill den hänskjutande domstolen – såvitt avser det fall som nämns i föregående punkt – avslutningsvis få klarhet i huruvida de kompletterande uppgifter som en notarie normalt utför vid genomförandet av ett sådant köpeavtal, efter det att det bestyrkts, strider mot förbudet i artikel 5n.2 b) i förordning nr 833/2014 då säljaren är en juridisk person som är etablerad i Ryssland.

33 Mot denna bakgrund beslutade Landgericht Berlin (Regionala domstolen i Berlin) att vilandeförklara målet och hänskjuta följande tolkningsfrågor till EU-domstolen:

34 Den hänskjutande domstolen har ställt frågorna, som ska prövas tillsammans, för att få klarhet i huruvida artikel 5n.2 b) i förordning nr 833/2014 ska tolkas så, att

35 Vad för det första gäller en i en medlemsstat verksam notaries bestyrkande av ett avtal om försäljning av sådan fast egendom i medlemsstaten som ägs av en juridisk person som är etablerad i Ryssland, framgår det av lydelsen i artikel 5n.2 b i förordning nr 833/2014 att [d]et ska vara förbjudet att direkt eller indirekt tillhandahålla … juridisk rådgivning … till juridiska personer, enheter eller organ som är etablerade i Ryssland.

36 Vad till att börja med gäller begreppet juridisk rådgivning i denna bestämmelse, definieras det varken i denna bestämmelse eller i någon annan bestämmelse i förordning nr 833/2014.

37 Det är fast rättspraxis att innebörden och räckvidden av uttryck vilka inte definieras i unionsrätten ska fastställas i överensstämmelse med deras normala betydelse i vanligt språkbruk, med beaktande av det sammanhang i vilket de används och de ändamål som eftersträvas med de föreskrifter som de ingår i (se, för ett liknande resonemang, dom av den 30 april 2024, Trade Express-L och DEVNIA TSIMENT, C‑395/22 och C‑428/22, EU:C:2024:374, punkt 65 och där angiven rättspraxis).

38 Enligt dess normala betydelse i vanligt språkbruk avser uttrycket juridisk rådgivning generellt ett yttrande i ett rättsligt spörsmål. Uttrycket juridisk rådgivning, som används tillsammans med begreppet tjänster i artikel 5n.2 i förordning nr 833/2014, avser utövande av en ekonomisk verksamhet, som grundar sig på ett förhållande mellan en tjänsteleverantör och dennes kund och som går ut på att tillhandahålla juridisk rådgivning, genom vilken en tjänsteleverantör tillhandahåller rådgivning i rättsliga spörsmål till dem som begär det.

39 Denna tolkning av uttrycket juridisk rådgivning vinner stöd i skäl 19 i förordning 2022/1904. Däri anges att dessa tjänster omfattar juridisk rådgivning till kunder i rättsvårdsärenden, däribland handelstransaktioner, inbegripet tillämpning eller tolkning av lagstiftning, deltagande tillsammans med eller för kunders räkning i handelstransaktioner, förhandlingar och andra förbindelser med tredje part samt utarbetande, genomförande och kontroll av rättsliga handlingar.

40 De två första typerna av verksamheter som nämns i detta skäl 19 hänför sig nämligen till ett förhållande mellan en tjänsteleverantör och dennes kund, och det rör sig om tjänsteleverantörens uppgift att bistå kunden och ge honom eller henne rådgivning i fråga om de rättsliga aspekterna av kundens transaktioner med tredje man. Den tredje typen av verksamhet som nämns i skäl 19, nämligen utarbetande, genomförande och kontroll av rättsliga handlingar, omfattar verksamhet som kompletterar de två första verksamhetstyperna.

41 De verksamheter som sålunda avses med begreppet juridisk rådgivning, i den mening som avses i artikel 5n.2 i förordning nr 833/2014, skiljer sig emellertid tydligt från de verksamheter som kan behöva utföras av offentliga myndigheter eller varje annat organ som av staten har fått i uppdrag att, under myndigheternas tillsyn, utöva ett uppdrag av allmänt intresse och som för detta ändamål har getts vissa bindande befogenheter i förhållande till medborgarna. Dessa myndigheter har nämligen inte till uppgift att tillhandahålla tjänster som består i att avge råd i rättsliga spörsmål till personer för att främja eller tillvarata deras särskilda intressen.

42 I förevarande fall framgår det av beslutet om hänskjutande att enligt tysk rätt måste en notarie, i egenskap av oberoende offentlig tjänsteman, medverka för att ett avtal om försäljning av fast egendom belägen i Tyskland ska anses utgöra en autentisk handling. Därigenom bestyrker notarien att avtalet är lagenligt genom att denne förser avtalet med en officiell stämpel med vapnet för den tyska delstat som har utsett notarien. En sådan medverkan, som sker på begäran av avtalsparterna, omfattas av de offentliga uppgifter som staten har anförtrott notarier och som staten, utan denna delegering, hade haft att utföra genom sina egna organ. Notarierna har inom ramen för dessa uppgifter bindande befogenheter eftersom de kan vägra att bestyrka ett sådant köpeavtal av skäl som anges i lag.

43 Såsom generaladvokaten har påpekat i punkterna 43 och 44 i sitt förslag till avgörande förefaller det dessutom som om notarien endast bestyrker det aktuella köpeavtalet eller, i förekommande fall, vägrar att bestyrka detsamma, detta för att fullständigt oberoende och opartiskt efterkomma en rättslig skyldighet som åligger notarien, utan att utöver detta bestyrkande tillhandahålla juridisk rådgivning i syfte att främja parternas specifika intressen.

44 Inom ramen för ett sådant bestyrkande agerar notarien således inte för att främja den ena eller den andra partens, eller båda parternas, specifika intressen. Istället agerar notarien opartiskt, på lika avstånd från parterna och deras respektive intressen, enbart i lagens och rättssäkerhetens intresse. Med hänsyn till de särskilda villkoren för notariens bestyrkande av handlingar, och de rättsverkningar som är knutna till notariebestyrkta handlingar i den tyska rättsordningen (se punkterna 42 och 43 ovan) framstår det inte som att bestyrkandet motsvarar den verksamhet som avses i punkt 38 ovan.

45 Av detta följer, såsom generaladvokaten har påpekat i punkterna 35, 37–39, 41–43 och 47 i sitt förslag till avgörande, och med förbehåll för den hänskjutande domstolens prövning, att en notaries bestyrkande (se punkterna 42 och 43 ovan) av ett avtal om försäljning av fast egendom tillhörande en i Ryssland etablerad juridisk person inte omfattas av begreppet juridisk rådgivning i artikel 5n.2 i förordning nr 833/2014 och därmed av det i artikel 5n.2 b) föreskrivna förbudet att tillhandahålla sådana tjänster till en sådan juridisk person.

46 Vidare vinner en sådan bokstavstolkning av artikel 5n.2 i förordning nr 833/2014 stöd i det rättsliga sammanhang som denna bestämmelse och förordning ingår i.

47 Såsom generaladvokaten har påpekat i punkterna 53–55 och 60–64 i sitt förslag till avgörande, föreskrivs det i artikel 5aa.1 i förordning nr 833/2014 ett förbud mot att direkt eller indirekt delta i transaktioner med juridiska personer som uppfyller vissa kriterier, bland annat kriteriet att vara etablerad i Ryssland eller utanför unionen, att vara upptagen i förteckningen över av ryska staten ägda bolag i bilaga XIX till denna förordning, att kontrolleras av ryska staten eller till mer än 50 procent ägas av denna, eller att ha nära förbindelser med ryska staten eller med enheter som räknas upp i nämnda bilaga. Varken i denna bestämmelse eller i någon annan bestämmelse i denna förordning föreskrivs emellertid ett allmänt förbud mot att delta i en transaktion med en juridisk person enbart på grund av att denna är etablerad i Ryssland, eller ett förbud mot överlåtelse av sådan fast egendom belägen inom unionen som ägs av en sådan juridisk person.

48 Även om det i förordning nr 269/2014 föreskrivs restriktiva åtgärder mot personer som är ansvariga för åtgärder som undergräver eller hotar Ukrainas territoriella integritet, suveränitet och oberoende, samt mot personer och enheter med anknytning till dessa, är frysning av tillgångar och ekonomiska resurser samt det förbud mot att ställa penningmedel och ekonomiska resurser till förfogande som föreskrivs i artikel 2 däri endast tillämpliga på vissa fysiska eller juridiska personer, enheter eller organ som uttömmande förtecknas i bilaga I till förordningen.

49 Om artikel 5n.2 i förordning nr 833/2014 tolkades så, att det förbud som föreskrivs däri tillämpas på ett sådant bestyrkande som det som är i fråga i det nationella målet, skulle detta, såsom generaladvokaten har påpekat i punkterna 59 och 64 i sitt förslag till avgörande, leda till inkonsekvenser dels vid tillämpningen av denna förordning, dels mellan förordningen och förordning nr 269/2014.

50 Trots att transaktioner avseende fast egendom som är belägen inom unionen och som tillhör juridiska personer som är etablerade i Ryssland fortfarande är tillåtna enligt förordning nr 833/2014, skulle dessa transaktioner nämligen i praktiken kunna hindras i vissa medlemsstater, såsom i Tyskland, där notariebestyrkta avtal om försäljning av fast egendom utgör ett väsentligt villkor för att sådan egendom ska kunna avyttras, och detta oberoende av om dessa juridiska personer är föremål för ett förbud mot att förfoga över sina tillgångar i enlighet med förordning nr 269/2014.

51 Det är emellertid uteslutet att unionslagstiftaren hade för avsikt att verkningarna av förbudet i artikel 5n.2 i förordning nr 833/2014 skulle variera från en medlemsstat till en annan, beroende på vilket notariesystem som är tillämpligt.

52 I motsats till vad den estniska, den nederländska och den polska regeringen har låtit förstå i sina skriftliga yttranden eller vid förhandlingen, finner EU-domstolen vidare att den tolkning som gjorts i punkt 45 ovan varken strider mot syftet med förordning nr 833/2014 eller mot syftet med förordning nr 269/2014.

53 Till att börja med har, såsom framgår av skäl 8 i beslut 2022/1909 och av skäl 2 i förordning nr 833/2014, nya restriktiva åtgärder, däribland förbud mot tillhandahållande av juridisk rådgivning, införts för att motverka Rysslands olagliga handlingar och ytterligare öka trycket på Ryssland att upphöra med sitt anfallskrig och i syfte att öka kostnaderna för Rysslands agerande för att undergräva Ukrainas territoriella integritet, suveränitet och oberoende och i syfte att främja en fredlig lösning på krisen. Det framgår emellertid varken av detta beslut, av denna förordning eller av förordning 2022/1904 att rådet, som har utfärdat dessa rättsakter, genom att införa detta förbud har eftersträvat en situation i vilken juridiska personer som är etablerade i Ryssland till följd av detta förbud i vissa medlemsstater inte kan förfoga över sin fasta egendom.

54 Vid förhandlingen bestred rådet inte bara att det skulle ha haft för avsikt att införa ett förbud för juridiska personer som är etablerade i Ryssland mot att avyttra sina fastigheter belägna inom unionen, utan preciserade, som svar på en fråga från EU-domstolen, att syftet med förbudet i artikel 5n.2 i förordning nr 833/2014 mot att tillhandahålla juridisk rådgivning var att göra det svårare för ryska juridiska personer med verksamhet i unionen att fortsätta sin affärsverksamhet i unionen och därigenom påverka den ryska ekonomin. Att en notarie bestyrker ett avtal om försäljning av fast egendom som tillhör en juridisk person etablerad i Ryssland, på sätt som detta är reglerat i tysk rätt, kan emellertid inte anses strida mot detta syfte.

55 Mot bakgrund av att det förbud som föreskrivs i artikel 5n.2 i förordning nr 833/2014 ska förstås så, att det eftersträvar det syfte som anges i skäl 5 i beslut 2022/1909, nämligen att förhindra att antagna sanktioner kringgås, noterar EU-domstolen slutligen, i likhet med generaladvokaten i punkt 74 i förslaget till avgörande, att i den mån som handelstransaktioner med juridiska personer som är etablerade i Ryssland inte är föremål för ett allmänt förbud enligt denna förordning, så framgår det inte på vilket sätt en notaries bestyrkande, såsom detta regleras i tysk rätt, av ett avtal om försäljning av fast egendom som tillhör en juridisk person etablerad i Ryssland, a priori och generellt, skulle kunna bidra till att kringgå de vidtagna restriktiva åtgärderna.

56 En tysk notaries bestyrkande av ett avtal om försäljning av fast egendom som är belägen i Tyskland och som tillhör en juridisk person etablerad i Ryssland, omfattas således inte av tillämpningsområdet för förbudet i artikel 5n.2 i förordning nr 833/2014 mot att tillhandahålla juridisk rådgivning.

57 För det andra framstår det enligt den hänskjutande domstolen som oklart huruvida detta förbud omfattar de göromål som föreskrivs i tysk lagstiftning och som notarien utför för att ombesörja genomförandet av ett notariebestyrkt avtal om försäljning av fast egendom som är belägen i Tyskland och som ägs av en juridisk person etablerad i Ryssland.

58 Enligt beslutet om hänskjutande består dessa göromål bland annat i att förvara medlen från försäljningen på ett klientmedelskonto och att föra över dem till säljaren, att avföra de inskrivningar som belastar fastigheten och att låta skriva in fastighetsöverlåtelsen i fastighetsregistret.

59 Det ankommer på den hänskjutande domstolen att – med avseende på vart och ett av dessa göromål – bedöma huruvida de innebär att notarien tillhandahåller juridisk rådgivning till parterna i den mening som avses i den tolkning av begreppet juridisk rådgivning som EU-domstolen gjort i punkt 38 ovan.

60 I detta avseende och även denna gång med förbehåll för den hänskjutande domstolens slutliga bedömning, framstår det inte som om dessa göromål innebär att notarien tillhandahåller någon som helst juridisk rådgivning till parterna i avtalet om försäljning av fast egendom.

61 För det tredje och sista avser den hänskjutande domstolens frågor översättningstjänster som tillhandahålls av en tolk i samband med bestyrkandet av ett avtal om försäljning av fast egendom som är belägen i Tyskland och som ägs av en juridisk person etablerad i Ryssland, detta för att bistå den juridiska personens företrädare som inte behärskar det språk som används i samband med bestyrkandet.

62 Eftersom tolkyrket inte är ett juridiskt yrke, kan de översättningstjänster som tillhandahålls av en tolk vid bestyrkandet av en handling inte inbegripa juridisk rådgivning, såsom den förstås enligt ordens normala betydelse (se punkt 37 ovan), inte ens när den aktuella tjänsten består i att bistå rättstillämpare som vidtar åtgärder på ett juridiskt område. Såsom framgår av punkt 56 ovan, framstår det för övrigt inte som om en tysk notaries bestyrkande av en sådan handling avseende försäljning av fast egendom som den som är i fråga i det nationella målet omfattas av tillämpningsområdet för förbudet i artikel 5n.2 i förordning nr 833/2014 mot att tillhandahålla juridisk rådgivning. Av detta följer att tolken – genom att tillhandahålla översättningstjänster inom ramen för förfarandet för en notaries bestyrkande av en sådan handling, i syfte att bistå företrädaren för en sådan juridisk person som inte behärskar det språk som används i samband med bestyrkandet – inte tillhandahåller denna person juridisk rådgivning i den mening som avses i denna bestämmelse. Dessa översättningstjänster omfattas således inte av förbudet i denna bestämmelse.

63 Mot bakgrund av det anförda ska tolkningsfrågorna besvaras på följande sätt. Artikel 5n.2 b) i förordning nr 833/2014 ska tolkas så, att

64 Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

1 Rättegångsspråk: tyska.

2 Förevarande mål har getts ett fiktivt namn. Detta namn är inte någon av rättegångsdeltagarnas verkliga namn.