Domstolens dom (stora avdelningen) den 4 oktober 2024

I mål C‑240/23, angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF, framställd av Bundesverwaltungsgericht (Högsta förvaltningsdomstolen, Tyskland) genom beslut av den 9 december 2022, som inkom till domstolen den 17 april 2023, i målet

DOMSTOLEN (stora avdelningen) sammansatt av domstolens ordförande K. Lenaerts, avdelningsordförandena K. Jürimäe, C. Lycourgos, E. Regan, T. von Danwitz och Z. Csehi samt domarna S. Rodin, L.S. Rossi (referent), I. Jarukaitis, A. Kumin, N. Jääskinen, I. Ziemele och M. Gavalec, generaladvokat: J. Richard de la Tour, justitiesekreterare: handläggaren N. Mundhenke,

efter det skriftliga förfarandet och förhandlingen den 18 mars 2024,

med beaktande av de yttranden som avgetts av: Herbaria Kräuterparadies GmbH, genom H. Schmidt, Rechtsanwalt, Freistaat Bayern, genom C. Diroll, C. Novak och J. Vogel, samtliga i egenskap av ombud, Europaparlamentet, genom I. Anagnostopoulou och U. Rösslein, båda i egenskap av ombud, Europeiska unionens råd, genom L. Hamtcheva och R. Meyer, båda i egenskap av ombud, Europeiska kommissionen, genom A.C. Becker och A. Dawes, båda i egenskap av ombud,

och efter att den 18 juni 2024 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,

följande

Dom

Tillämpliga bestämmelser

Förordning (EG) nr 834/2007

Förordning (EG) nr 889/2008,

Förordning (EG) nr 1235/2008,

Genomförandeförordning (EU) nr 126/2012

Förordning 2018/848

Förordning (EU) 2020/1693

Målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågorna

Begäran om återupptagande av den muntliga delen av förfarandet

Prövning av tolkningsfrågorna

Den första frågan

Om användningen av Europeiska unionens logotyp för ekologisk produktion och termer som hänvisar till ekologisk produktion

Användningen av tredjelandets logotyp för ekologisk produktion

Den andra och den tredje frågan.

Rättegångskostnader

1 Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av dels artiklarna 16.1, 30.1, 30.2, 33.1, 45.1 och 48.1 samt punkt 2.2.2 f i del IV i bilaga II till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/848 av den 30 maj 2018 om ekologisk produktion och märkning av ekologiska produkter och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 834/2007 (EUT L 150, 2018, s. 1), dels artikel 20 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan).

2 Begäran har framställts i ett mål mellan Herbaria Kräuterparadies GmbH (nedan kallat Herbaria) och Freistaat Bayern (delstaten Bayern, Tyskland) angående förbudet för Herbaria att använda Europeiska unionens logotyp för ekologisk produktion och termer som hänvisar till ekologisk produktion för utsläppande på marknaden i unionen av en blandning av fruktjuicer och örtextrakt som förutom ekologiska produkter innehåller vitaminer och järnglukonat som inte härrör från ekologiskt jordbruk.

3 I artikel 23 i rådets förordning (EG) nr 834/2007 av den 28 juni 2007 om ekologisk produktion och märkning av ekologiska produkter och om upphävande av förordning (EEG) nr 2092/91 (EUT L 189, 2007, s. 1), med rubriken Användning av termer som avser ekologisk produktion, föreskrevs följande i punkt 1:

4 I artikel 33 i förordning nr 834/2007, med rubriken Import av produkter som ger motsvarande garantier, föreskrevs följande i punkt 2:

5 I artikel 27 i kommissionens förordning (EG) nr 889/2008 av den 5 september 2008 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 834/2007 om ekologisk produktion och märkning av ekologiska produkter med avseende på ekologisk produktion, märkning och kontroll (EUT L 250, 2008, s. 1), med rubriken Användning av vissa produkter och ämnen vid bearbetning av livsmedel, föreskrevs följande i punkt 1:

6 I artikel 7.1 i kommissionens förordning (EG) nr 1235/2008 av den 8 december 2008 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 834/2007 vad gäller ordningen för import av ekologiska produkter från tredjeländer (EUT L 334, 2008, s. 25) föreskrevs följande:

7 Genom kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 126/2012 av den 14 februari 2012 om ändring av förordning (EG) nr 889/2008 vad gäller styrkande dokumentation och om ändring av förordning (EG) nr 1235/2008 vad gäller ordningen för import av ekologiska produkter från Förenta staterna (EUT L 41, 2012, s. 5) upptogs Amerikas Förenta Stater i förteckningen över tredjeländer i bilaga III till förordning nr 1235/2008.

8 I skälen 6, 9, 15, 17, 73, 77–79, 93, 95, 96, 108 och 123 i förordning 2018/848 anges följande:

9 Förordning 2018/848 består av nio kapitel. Kapitel I, med rubriken Syfte, tillämpningsområde och definitioner, innehåller artiklarna 1–3, kapitel III, med rubriken Produktionsregler, artiklarna 9–29, kapitel IV, med rubriken Märkning, artiklarna 30–34, och kapitel VII, med rubriken Handel med tredjeländer, innehåller artiklarna 44–49.

10 Artikel 2 i denna förordning har rubriken Tillämpningsområde. I punkt 1 i den artikeln föreskrivs följande:

11 I artikel 3 i förordningen, som har rubriken Definitioner, föreskrivs följande:

12 Artikel 16 i samma förordning, med rubriken Regler för produktion av bearbetade livsmedel, har följande lydelse:

13 I artikel 30 i denna förordning, med rubriken Användning av termer som avser ekologisk produktion föreskrivs följande:

14 Artikel 32 i denna förordning har rubriken Obligatoriska uppgifter. I artikel 32.2 föreskrivs följande:

15 Artikel 33 i förordningen, med rubriken Europeiska unionens logotyp för ekologisk produktion, har följande lydelse:

16 Artikel 45 i förordning 2018/848 har rubriken Import av ekologiska produkter och produkter under omställning. I artikel 45.1 föreskrivs följande:

17 Artikel 47 i förordningen, med rubriken Likvärdighet inom ramen för ett handelsavtal, har följande lydelse:

18 I artikel 48 i förordningen, med rubriken Likvärdighet enligt förordning [nr 834/2007], föreskrivs följande:

19 Bilaga II till samma förordning innehåller en del IV om produktionsregler för bearbetade livsmedel. Punkt 2.2.2 i nämnda del IV har följande lydelse:

20 Bilaga IV till förordning nr 2018/848, med rubriken Termer enligt artikel 30, har följande lydelse:

21 Skäl 7 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/1693 av den 11 november 2020 om ändring av förordning (EU) 2018/848 om ekologisk produktion och märkning av ekologiska produkter vad gäller datumet för tillämpning och vissa andra datum som anges i den förordningen (EUT L 381, 2020, s. 1) har följande lydelse:

22 I artikel 1 i nämnda förordning föreskrivs följande:

23 Herbaria framställer en dryck, kallad Blutquick, som består av en blandning av fruktjuicer och örtextrakt från ekologisk produktion. Icke-växtbaserade vitaminer och järnglukonat har tillsatts drycken som saluförs som kosttillskott. På förpackningen finns Europeiska unionens logotyp för ekologisk produktion, den nationella ekologiska märkningen samt en hänvisning till att ingredienserna härrör från kontrollerad ekologisk produktion.

24 Genom beslut av den 18 januari 2012 förelade Bayerische Landesanstalt für Landwirtschaft (Bayerns jordbruksmyndighet) bland annat Herbaria att vid märkning samt vid reklam och saluföring av Blutquick före den 1 december 2012 upphöra med att hänvisa till en skyddad ekologisk produktionsmetod enligt artikel 23 i förordning nr 834/2007, med motiveringen att det enligt bestämmelserna i denna förordning och artikel 27.1 f i förordning nr 889/2008 föreskrivs att vitaminer och mineraler endast får tillsättas bearbetade produkter som betecknas som ekologiska om det är särskilt föreskrivet att de ska användas. Enligt den Bayerns jordbruksmyndighet är detta inte fallet när det gäller Blutquick.

25 Herbaria överklagade detta beslut till Bayerisches Verwaltungsgericht München (Bayerska förvaltningsdomstolen i München, Tyskland), som begärde ett förhandsavgörande från EU-domstolen avseende tolkningen av nämnda artikel 27.1 f.

26 Mot bakgrund av EU-domstolens svar på dessa frågor i domen av den 5 november 2014, Herbaria Kräuterparadies ( C‑137/13, EU:C:2014:2335), ogillade Bayerisches Verwaltungsgericht München (Bayerska förvaltningsdomstolen i München) Herbarias överklagande.

27 Överklagandet av detta avgörande avslogs genom dom av den 29 juli 2021, vilken Herbaria har överklagat till Bundesverwaltungsgericht (Högsta förvaltningsdomstolen, Tyskland), som är den hänskjutande domstolen.

28 Den hänskjutande domstolen har angett att eftersom Bayerns jordbruksmyndighets beslut av den 18 januari 2012 är ett förvaltningsbeslut som har verkningar i tiden, följer det av nationell rättspraxis att den hänskjutande domstolen är skyldig att avgöra det mål som är anhängigt vid den på grundval av den lagstiftning som är tillämplig vid tidpunkten för dess avgörande. Följaktligen är förordning nr 834/2007 av tidsmässiga skäl (ratione temporis) inte längre tillämplig i detta mål, eftersom denna förordning har ersatts av förordning 2018/848.

29 Herbaria bestrider inte längre vid den hänskjutande domstolen att det inte särskilt föreskrivs att vitaminer och mineralämnen ska tillsättas i Blutquick och att denna produkt följaktligen inte är förenlig med artikel 16.1 i förordning 2018/848 och punkt 2.2.2 f i del IV i bilaga II till förordningen, som i huvudsak har ersatt artikel 27.1 f i förordning nr 889/2008. Enligt den hänskjutande domstolen är det således utrett att artikel 33.1, artikel 33.5 och artikel 30.1 i förordning 2018/848 förbjuder Blutquick att använda Europeiska unionens logotyp för ekologisk produktion, det nationella ekologiska märket respektive termer som hänvisar till ekologisk produktion.

30 Herbaria har emellertid gjort gällande att ett livsmedel som är jämförbart med Blutquick och som importeras från Amerikas förenta stater inte omfattas av ett sådant förbud med tillämpning av sistnämnda förordning.

31 Till följd av ett avtal som ingicks år 2012 genom en utväxling av skrivelser mellan kommissionen och US Department of Agriculture (Jordbruksministeriet, Förenta staterna) upptogs Förenta staterna nämligen i förteckningen över tredjeländer vars produktionsregler är likvärdiga med dem som föreskrivs i förordning nr 834/2007, i enlighet med artikel 33.1 i denna förordning. Detta upptagande enligt artikel 45.1 b iii i förordning 2018/848 medför att produkter som konkurrerar med dem som saluförs av Herbaria, med ursprung i Förenta staterna, kan släppas ut på marknaden i unionen som ekologiska produkter. Dessa kan bära Europeiska unionens logotyp för ekologisk produktion och termer som hänvisar till ekologisk produktion, under den enda förutsättningen att de följer produktionsreglerna i detta tredjeland, det vill säga även om de inte överensstämmer med unionens produktionsregler. Detta utgör enligt Herbaria en särbehandling som strider mot artikel 20 i stadgan.

32 Delstaten Bayern anser att Herbarias tolkning av förordning 2018/848 är felaktig och att en produkt med ursprung i Förenta staterna i själva verket endast kan bära Europeiska unionens logotyp för ekologisk produktion om den uppfyller produktionsreglerna i denna förordning, vilket innebär att det inte föreligger någon skillnad i behandling i förhållande till en produkt som tillverkas i unionen.

33 Den hänskjutande domstolen hyser tvivel om huruvida en produkt som importeras från Förenta staterna får bära Europeiska unionens logotyp för ekologisk produktion, trots att den inte helt uppfyller kraven i förordning 2018/848.

34 Om så skulle vara fallet vill den hänskjutande domstolen vidare få klarhet i huruvida detta utgör en särbehandling i den mening som avses i artikel 20 i stadgan och, i förekommande fall, huruvida en sådan särbehandling skulle kunna vara motiverad med hänsyn till erkännandet av att de produktions- och kontrollregler som är tillämpliga i Förenta staterna för de aktuella produkterna är likvärdiga eller av det syfte att underlätta handeln som eftersträvas med ett sådant erkännande av likvärdighet.

35 Slutligen anser den hänskjutande domstolen att frågan uppkommer på liknande sätt när det gäller användningen av termer som hänvisar till ekologisk produktion, i den mening som avses i artikel 30.1 i förordning 2018/848.

36 Mot denna bakgrund beslutade Bundesverwaltungsgericht (Högsta förvaltningsdomstolen) att vilandeförklara målet och begära ett förhandsavgörande från domstolen avseende följande frågor:

37 Efter det att generaladvokaten föredragit sitt förslag till avgörande, begärde Herbaria, genom skrivelse som inkom till domstolens kansli den 26 juni 2024, att domstolen skulle återuppta den muntliga delen av förfarandet.

38 Herbaria har till stöd för sin begäran anfört att generaladvokatens förslag till avgörande innehåller flera felaktiga rättsliga och faktiska omständigheter som kan vilseleda domstolen. Sådana omständigheter, som generaladvokaten ansåg vara avgörande för svaret på tolkningsfrågorna, har inte heller diskuterats vid förhandlingen mellan parterna i det nationella målet eller de berörda i den mening som avses i artikel 23 i stadgan för Europeiska unionens domstol.

39 Det var således fel av generaladvokaten att påstå att det finns uppgifter som ska åtfölja Europeiska unionens logotyp för ekologisk produktion som anger råvarornas ursprung och tillverkningsorten för en produkt, vilket innebär att konsumenten, när logotypen används, alltid informeras om att produkten kommer från Förenta staterna. Generaladvokaten har även gjort en felaktig tolkning av Codex Alimentarius-riktlinjerna, till vilka det hänvisas i artikel 33.2 i förordning nr 834/2007.

40 EU-domstolen erinrar om att generaladvokaten, enligt artikel 252 andra stycket FEUF, vid offentliga domstolssessioner, fullständigt opartiskt och oavhängigt, ska lägga fram motiverade förslag till avgörande i mål som enligt stadgan för Europeiska unionens domstol kräver att ett sådant förslag läggs fram. Domstolen är inte bunden av vare sig förslaget till avgörande eller av den motivering som ligger till grund för generaladvokatens förslag (dom av den 18 januari 2024, CROSS Zlin, C‑303/22, EU:C:2024:60, punkt 36 och där angiven rättspraxis).

41 Det ska även erinras om att stadgan för Europeiska unionens domstol och domstolens rättegångsregler inte föreskriver någon möjlighet för parterna i det nationella målet eller de berörda i den mening som avses i artikel 23 i nämnda stadga att bemöta generaladvokatens förslag till avgörande. Att en av parterna i det nationella målet eller en berörd inte delar generaladvokatens uppfattning i förslaget till avgörande, oavsett vilka frågor som generaladvokaten behandlat däri, kan följaktligen inte i sig utgöra ett tillräckligt skäl för att återuppta den muntliga delen av förfarandet (se, för ett likande resonemang, dom av den 18 januari 2024, CROSS Zlin, C‑303/22, EU:C:2024:60, punkt 37 och där angiven rättspraxis).

42 Herbaria kan således inte med framgång motivera sin begäran om återupptagande av den muntliga delen av förfarandet genom att ifrågasätta korrektheten i vissa avsnitt i generaladvokatens förslag till avgörande.

43 Vidare får domstolen enligt artikel 83 i rättegångsreglerna, efter att ha hört generaladvokaten, när som helst besluta att den muntliga delen av förfarandet ska återupptas, bland annat om domstolen anser att den inte har tillräcklig kännedom om omständigheterna i målet, eller om en part, efter det att den muntliga delen har förklarats avslutad, har lagt fram en ny omständighet som kan ha ett avgörande inflytande på målets utgång, eller om målet ska avgöras på grundval av ett argument som inte har avhandlats mellan parterna eller de berörda som avses i artikel 23 i stadgan för Europeiska unionens domstol.

44 I förevarande fall ska det emellertid erinras om att de berörda som har deltagit i detta förfarande, under den skriftliga och den muntliga delen av förfarandet, har kunnat redogöra för de rättsliga omständigheter som de anser vara relevanta för att EU-domstolen ska kunna tolka de unionsrättsliga bestämmelser som är föremål för den hänskjutande domstolens frågor. Domstolen anser således att den förfogar över alla nödvändiga uppgifter för att kunna döma i målet och att ingen av de omständigheter som Herbaria har åberopat till stöd för sin begäran motiverar att den muntliga delen av förfarandet ska återupptas i enlighet med artikel 83 i rättegångsreglerna.

45 Under dessa omständigheter finner domstolen, efter att ha hört generaladvokaten, att det saknas skäl att besluta om återupptagande av den muntliga delen av förfarandet.

46 Det följer av EU-domstolens fasta praxis att det enligt det förfarande för samarbete mellan nationella domstolar och EU-domstolen som införts genom artikel 267 FEUF ankommer på EU-domstolen att ge den nationella domstolen ett användbart svar, som gör det möjligt för den domstolen att avgöra det mål som den ska pröva. I detta syfte kan EU-domstolen behöva omformulera de frågor som hänskjutits. Den omständigheten att en nationell domstol formellt sett har formulerat sin tolkningsfråga med hänvisning till vissa bestämmelser i unionsrätten, utgör inte hinder för att EU-domstolen tillhandahåller den domstolen alla uppgifter om unionsrättens tolkning som kan vara användbara vid avgörandet av det nationella målet, oberoende av om det har hänvisats därtill i frågorna eller inte. EU-domstolen ska härvid, utifrån samtliga uppgifter som den nationella domstolen har lämnat, och i synnerhet utifrån skälen i beslutet om hänskjutande, avgöra vilka delar av unionsrätten som behöver tolkas med hänsyn till saken i målet (dom av den 21 september 2023, Juan, C‑164/22, EU:C:2023:684, punkt 24 och där angiven rättspraxis).

47 Den hänskjutande domstolen har i sin första fråga endast nämnt artikel 33.1 i förordning 2018/848, som reglerar användningen av Europeiska unionens logotyp för ekologisk produktion. Det framgår emellertid av begäran om förhandsavgörande, och särskilt av skälen avseende den tredje frågan, att den hänskjutande domstolen anser att den första frågan på liknande sätt avser artikel 30.2 i förordningen, som reglerar användningen av termer som hänvisar till ekologisk produktion.

48 För att kunna ge den hänskjutande domstolen ett användbart svar ska det således anses att den hänskjutande domstolen har ställt den första frågan för att få klarhet i huruvida artikel 30.2 och artikel 33.1 i förordning 2018/848 ska tolkas så, att Europeiska unionens logotyp för ekologisk produktion och termer som hänvisar till ekologisk produktion får användas för bearbetade livsmedel som importeras från ett tredjeland på de villkor som föreskrivs i artikel 45.1 b iii och artikel 48.1 i denna förordning för utsläppande på marknaden i unionen som ekologisk produkt, trots att livsmedlet, på grund av att det innehåller mineraler och vitaminer av icke-vegetabiliskt ursprung, inte uppfyller villkoren i artikel 16.1 i nämnda förordning, jämförd med punkt 2.2.2 f i del IV i bilaga II till samma förordning.

49 Domstolen erinrar inledningsvis om att enligt artikel 2.1 i förordning 2018/848 ska förordningen tillämpas på de produkter som avses i denna bestämmelse, bland annat när de har producerats eller importerats till unionen eller är avsedda att bli det.

50 Enligt ordalydelsen i artikel 30.2 och artikel 33.1 i denna förordning är användningen av termer som avser ekologisk produktion och Europeiska unionens logotyp för ekologisk produktion emellertid endast tillåten för produkter som är förenliga med denna förordning.

51 Denna lydelse tyder således, såsom generaladvokaten har påpekat i punkterna 67–72 i sitt förslag till avgörande, på att dessa termer och denna logotyp endast får användas för ekologiska produkter, oavsett om de tillverkas i unionen eller importeras från ett tredjeland i syfte att släppas ut på marknaden i unionen som ekologiska produkter, under förutsättning att de uppfyller kraven i nämnda förordning, särskilt kapitel II och III i förordningen.

52 Enligt domstolens fasta praxis är det vid tolkningen av en unionsbestämmelse inte bara lydelsen som ska beaktas, utan också sammanhanget och de mål som eftersträvas med de föreskrifter som bestämmelsen ingår i (dom av den 29 juli 2024, Belgian Association of Tax Lawyers m.fl., C‑623/22, EU:C:2024:639, punkt 94 och där angiven rättspraxis).

53 Vad beträffar detta sammanhang ska det påpekas att förordning 2018/848 inför en åtskillnad mellan produkter som tillverkas i unionen och produkter som importeras från ett tredjeland, i syfte att släppas ut på marknaden i unionen som ekologiska produkter.

54 Vad särskilt gäller bearbetade livsmedel som framställts i unionen ska dessa nämligen, enligt artikel 16.1 i förordningen, iaktta de detaljerade produktionsregler som fastställs i del IV i bilaga II till denna förordning och i de genomförandeakter som avses i artikel 16.3 i densamma.

55 Vidare föreskrivs i artikel 45 i förordning 2018/848 de kumulativa villkor som en produkt som inte har tillverkats i unionen måste uppfylla för att kunna importeras från ett tredjeland och släppas ut på marknaden i unionen som en ekologisk produkt.

56 För det första krävs det enligt artikel 45.1 a i förordning 2018/848 att den importerade produkten är en sådan produkt som avses i artikel 2.1 i denna förordning.

57 Vidare krävs enligt artikel 45.1 c i nämnda förordning att aktörer i tredjeländer ska kunna tillhandahålla importörer och nationella myndigheter i unionen och i tredjeländer den information som gör det möjligt att säkerställa spårbarheten för den berörda produkten.

58 Enligt artikel 45.1 b i samma förordning ska slutligen en produkt som importeras från tredjeland uppfylla ett av de villkor som föreskrivs i denna bestämmelse.

59 För det första, i det fall som avses i artikel 45.1 b i) i förordning 2018/848, ska denna produkt överensstämma med bestämmelserna i kapitlen II, III och IV i förordningen, och således bland annat med produktionsreglerna i kapitel III i förordningen och märkningsreglerna i kapitel IV i densamma.

60 För det andra ska, i det fall som avses i artikel 45.1 b ii) i förordning 2018/848, nämnda produkt, om den kommer från ett tredjeland som är erkänt i enlighet med artikel 47 i denna förordning, vara förenlig med villkoren i det relevanta handelsavtalet.

61 För det tredje ska produkten, i det fall som avses i artikel 45.1 b iii) i förordning 2018/848, om den kommer från ett tredjeland som är erkänt med avseende på likvärdighet i enlighet med artikel 48.1 i samma förordning uppfylla likvärdiga tillverknings- och kontrollregler i detta tredjeland och importeras tillsammans med ett kontrollintyg som utfärdats av de behöriga myndigheterna, kontrollmyndigheterna eller kontrollorganen i detta tredjeland och som bekräftar denna förenlighet.

62 Det följer av själva ordalydelsen i artikel 45.1 b i förordning 2018/848 att de tre villkor som uppställs i leden i–iii i denna bestämmelse är alternativa villkor, vilket innebär att det räcker att ett av dem är uppfyllt för att den produkt som importeras från ett tredjeland, om den även uppfyller de två andra villkoren i artikel 45.1 a och c i denna förordning, ska kunna släppas ut på marknaden i unionen som ekologisk produkt.

63 Bland dessa tre alternativa villkor är det emellertid endast det villkor som avses i artikel 45.1 b i) i förordning 2018/848 som kräver att den importerade produkten ska vara förenlig med bestämmelserna i kapitlen II, III och IV i denna förordning.

64 Följaktligen skulle en produkt som motsvarar det typfall som avses i artikel 45.1 b iii i förordning 2018/848, trots att den inte helt uppfyller de produktionsregler som avses i kapitel III i den förordningen, kunna släppas ut på marknaden i unionen som en ekologisk produkt, förutsatt att det rör sig om en produkt från ett tredjeland som erkänts av unionen med avseende på likvärdighet enligt artikel 33.2 i förordning nr 834/2007, till vilken det hänvisas i artikel 48.1 i förordning nr 2018/848, och som bland annat uppfyller de produktionsregler som gäller i det tredjelandet och som unionen har betraktat som likvärdiga med dem som anges i nämnda kapitel III.

65 Begreppet likvärdighet definieras i artikel 3 led 64 i förordning 2018/848 som att samma mål och principer iakttas genom tillämpning av regler som säkerställer samma överensstämmelsenivå.

66 Hänvisningen i artikel 45.1 b iii i förordning 2018/848 till att produktionsreglerna i det berörda tredjelandet är likvärdiga förutsätter följaktligen med nödvändighet att de regler som gäller i detta tredjeland har samma syften och följer samma principer som de som följer av bestämmelserna i kapitel II i förordning 2018/848. Vad beträffar de produktionsregler som anges i kapitel III i förordningen, framgår det av denna definition att lagstiftningen i detta tredjeland inte ska vara identisk med unionslagstiftningen, utan säkerställa samma överensstämmelsenivå som den som unionen kräver när det gäller produkter som tillverkas inom unionen.

67 Såsom det har erinrats om i punkt 50 ovan är det enligt såväl artikel 30.2 som artikel 33.1 i förordning 2018/848 emellertid endast tillåtet att använda termer som avser ekologisk produktion respektive Europeiska unionens logotyp för ekologisk produktion för produkter som uppfyller kraven i denna förordning.

68 Det finns däremot inte någon bestämmelse i förordning 2018/848 som tillåter att dessa termer eller denna logotyp används för produkter från tredjeländer som erkänts som likvärdiga, men som, även om de kan importeras till unionen med tillämpning av artikel 45.1 b ii) eller iii) i denna förordning, emellertid inte är förenliga med de produktionsregler som fastställs i förordningen.

69 Den bokstavstolkning av artikel 30.2 och artikel 33.1 i förordning 2018/848 som det redogjorts för i punkt 50 ovan stöds således av strukturen i artikel 45.1 b i denna förordning. Unionslagstiftaren har nämligen haft för avsikt att inom kategorin importerade ekologiska produkter göra åtskillnad mellan produkter som är förenliga med kapitlen II, III och IV i nämnda förordning och produkter som omfattas av likvärdiga regler i ursprungslandet, vilka erkänts som sådana antingen enligt ett handelsavtal eller genom en ensidig unionsåtgärd.

70 Denna tolkning bekräftas av syftena med förordning 2018/848, särskilt dess bestämmelser om märkning av ekologiska produkter, däribland artikel 30.2 och artikel 33.1 i förordningen.

71 Såsom framgår av skälen 6, 9 och 123 i förordning 2018/848 syftar den rättsliga ramen för genomförandet av den gemensamma jordbrukspolitiken, som denna förordning – som ett av de instrument som avses i artikel 43.2 FEUF – ingår i till att säkerställa rättvisa konkurrensvillkor på den inre marknaden för ekologiska produkter och att bevara och rättfärdiga konsumenternas förtroende för produkter som märkts som ekologiska. Unionslagstiftaren har därför avsett att föreskriva regler som tillgodoser konsumenternas högt ställda förväntningar på området och som är tillräckligt tydliga för dem de riktar sig till. Det var mot denna bakgrund som unionslagstiftaren, i skäl 15 i förordning 2018/848, underströk att konsumenternas förtroende är av mycket stor betydelse för marknaden för ekologiska livsmedel och, i skäl 17, att förordningen bland annat syftar till att säkerställa konsumenternas förtroende och skydda deras intressen.

72 Vidare framgår det av skäl 73 i förordning 2018/848 att syftet med märkningsbestämmelserna, inklusive bestämmelserna om användningen av Europeiska unionens logotyp för ekologisk produktion och termer som hänvisar till ekologisk produktion, är att skydda såväl aktörernas intresse av att få sina produkter korrekt identifierade på marknaden för ekologiska produkter och att åtnjuta rättvisa konkurrensförhållanden som konsumenternas intresse att kunna träffa medvetna val.

73 Vad slutligen särskilt gäller Europeiska unionens logotyp för ekologisk produktion framgår det av skälen 77–79 i förordning 2018/848 att unionslagstiftarens avsikt är att användningen av logotypen ska regleras på ett sådant sätt att eventuell osäkerhet bland konsumenterna på hela unionsmarknaden undanröjs, att de inte vilseleds om huruvida den berörda produkten i sin helhet är av ekologiskt ursprung och att det inte finns någon risk för osäkerhet hos dem vad gäller frågan huruvida en produkt har sitt ursprung i unionen eller i ett tredjeland.

74 Såsom framgår av punkterna 66–68 ovan följer det i förevarande fall av unionslagstiftarens val att produkter som importerats från tredjeländer enligt ordningen med likvärdighet i artikel 45.1 b iii) i förordning 2018/848 får släppas ut på marknaden i unionen som ekologiska produkter även om de inte uppfyller samtliga krav i denna förordning, bland annat kraven i kapitlen II och III. Däremot måste produkter som tillverkas i unionen uppfylla alla dessa krav för att kunna släppas ut på marknaden som ekologiska produkter.

75 Att i detta sammanhang tillåta att termer som hänvisar till ekologisk produktion och att Europeiska unionens logotyp för ekologisk produktion används på den inre marknaden för ekologiska produkter, såväl för produkter som har producerats i unionen och för produkter som har framställts i tredjeländer i enlighet med de produktionsregler som fastställs i förordning 2018/848 som för produkter som har producerats i tredjeländer enligt normer som endast är likvärdiga med dessa produktionsregler, skulle skada en rättvis konkurrens på den inre marknaden för ekologiska produkter och skapa tvetydighet som skulle kunna vilseleda konsumenterna.

76 I en sådan situation skulle konsumenterna nämligen kunna få intrycket att en produkt som är försedd med termer som hänvisar till ekologisk produktion eller Europeiska unionens logotyp för ekologisk produktion uppfyller samtliga krav i förordning 2018/848, bland annat kapitel II och III, trots att den endast uppfyller produktionsreglerna i det tredjeland från vilket produkten importeras och som är likvärdiga med produktionsreglerna i denna förordning.

77 I synnerhet är syftet med denna logotyp just att på ett klart och otvetydigt sätt informera konsumenterna om att den produkt på vilken den förekommer är helt och hållet förenlig med samtliga krav i förordning 2018/848, och inte bara med bestämmelser som är likvärdiga med denna. Detta gäller i än högre grad eftersom logotypen, i enlighet med artikel 33.2 i förordningen, utgör en officiell attestering från Europeiska unionen.

78 Den omständigheten, som bland annat framhållits av kommissionen, att när Europeiska unionens logotyp för ekologisk produktion används på en produkt enligt artikel 32.2 i förordning nr 2018/848 ska en uppgift läggas till, med angivande av var de jordbruksråvaror som produkten består av har producerats, räcker inte för att undvika all tvetydighet. En sådan uppgift gör det nämligen inte möjligt för konsumenten att veta om en importerad produkt är förenlig med produktionsreglerna i förordning nr 2018/848 eller om den endast uppfyller produktionsregler som är likvärdiga med dem i nämnda förordning.

79 Domstolen finner följaktligen att en produkt som importeras från ett tredjeland för att släppas ut på marknaden i unionen som ekologisk produkt med tillämpning av artikel 45.1 b iii i förordning 2018/848 inte får använda vare sig Europeiska unionens logotyp för ekologisk produktion eller, i princip, termer som hänvisar till ekologisk produktion vid märkning av produkten.

80 Eftersom förordning 2018/848, bland annat kapitel VII, innehåller bestämmelser som reglerar handeln med tredjeländer, syftar förordningen även till att införa ett antal regler som är tillämpliga på internationell handel med ekologiska produkter. Syftet med detta är, såsom rådet med rätta påpekade vid förhandlingen, dels att underlätta försörjningen med, tillgången till och den ökande efterfrågan på ekologiska produkter i unionen, dels, på grundval av bilaterala avtal, att underlätta export av sådana produkter med ursprung i unionen till tredjeländer.

81 Det är i detta sammanhang som artikel 45.1 b iii) i nämnda förordning ingår, vilken ger kommissionen behörighet att erkänna att bestämmelserna i ett tredjeland är likvärdiga med bestämmelserna i förordning 2018/848.

82 Det framgår av handlingarna i målet att vissa produkter som importeras som ekologiska produkter enligt den ordning med likvärdighet som avses i artikel 45.1 b iii) i denna förordning bär logotypen för ekologisk produktion i det tredjeland från vilket de importeras och att en sådan logotyp kan innehålla termer som hänvisar till ekologisk produktion, såsom ekologisk, ecológico eller organic, eller härledningar eller diminutiver av dessa, såsom bio eller eco.

83 Domstolen konstaterar att användningen av logotypen för ekologisk produktion i det tredjeland från vilket de importeras beträffande sådana importerade produkter inte kan skada den rättvisa konkurrensen på den inre marknaden för ekologiska produkter eller skapa tvetydighet som kan vilseleda konsumenterna. Förutom att användningen av en logotyp för ekologisk produktion från ett tredjeland som skiljer sig från Europeiska unionens logotyp för ekologisk produktion inte placerar de berörda produkterna på samma plan i konkurrensavseende, kan användningen av logotypen för ekologisk produktion i ett tredjeland nämligen inte heller ge intryck av att de berörda importerade produkterna är förenliga med samtliga krav i förordning 2018/848.

84 Av detta följer, oaktat slutsatsen i punkt 79 ovan, att för att säkerställa den ändamålsenliga verkan av i synnerhet artikel 45.1 b iii) i förordning 2018/848 och för att bevara de befogenheter som denna förordning ger kommissionen, ska de produkter som importeras med tillämpning av denna bestämmelse, vilka har tillträde till unionsmarknaden som ekologiska, använda logotypen för ekologisk produktion i det tredjeland från vilket de härrör, även om denna logotyp innehåller termer som är identiska med dem som avser ekologisk produktion, i den mening som avses i artikel 30.1 i och i bilaga IV till denna förordning.

85 Mot denna bakgrund ska den första frågan besvaras enligt följande:

86 Med hänsyn till svaret på den första tolkningsfrågan, saknas det anledning att besvara den andra och den tredje frågan.

87 Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

1 Rättegångsspråk: tyska.