Domstolens dom (sjätte avdelningen) den 6 juni 2024
I de förenade målen C‑255/23 och C‑285/23, angående två beslut att begära förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF, från Ekonomisko lietu tiesa (Domstolen för ekonomiska mål, Lettland), av den 28 mars 2023 respektive den 21 april 2023 som inkom till domstolen den 19 april 2023 respektive den 3 maj 2023, i brottmålen
DOMSTOLEN (sjätte avdelningen) sammansatt av avdelningsordföranden T. von Danwitz, domstolens vice ordförande L. Bay Larsen (referent), tillika tillförordnad domare på sjätte avdelningen, samt domaren P.G. Xuereb, generaladvokat: A.M. Collins, justitiesekreterare: A. Calot Escobar,
efter det skriftliga förfarandet,
med beaktande av de yttranden som avgetts av: A, genom I. Balmaks, advokāts, Lettlands regering, genom J. Davidoviča och K. Pommere, båda i egenskap av ombud, Estlands regering, genom N. Grünberg, i egenskap av ombud, Ungerns regering, genom M.Z. Fehér och Zs. Biró-Tóth, båda i egenskap av ombud, Europeiska kommissionen, genom L. Baumgart, V. Hitrovs, H. Leupold och M. Wasmeier, samtliga i egenskap av ombud,
med hänsyn till beslutet, efter att ha hört generaladvokaten, att avgöra målet utan förslag till avgörande,
följande
Dom
Tillämpliga bestämmelser
Unionsrätt
Direktiv 2014/41
Direktiv 2016/343
Lettisk rätt
Målen vid den nationella domstolen och tolkningsfrågorna
Mål C‑255/23
Mål C‑285/23
Förfarandet vid domstolen
Prövning av tolkningsfrågorna
Rättegångskostnader
1 Respektive begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artiklarna 1.1, 6.1 a och artikel 24.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/41/EU av den 3 april 2014 om en europeisk utredningsorder på det straffrättsliga området (EUT L 130, 2014, s. 1) och av artikel 8.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/343 av den 9 mars 2016 om förstärkning av vissa aspekter av oskuldspresumtionen och av rätten att närvara vid rättegången i straffrättsliga förfaranden (EUT L 65, 2016, s. 1).
2 Respektive begäran har framställts i brottmål mot A, B, C, D, F, E, G, SIA AVVA och SIA Liftu alianse (C‑255/23) samt mot A, B, C, Z, F, AS Latgales Invest Holding, SIA Meteor Holding, Meteor Kettenfabrik GmbH, SIA Tool Industry och AS Ditton pievadügyēžu rūpnīca (C‑285/23) för grovt bedrägeri i organiserad form, organiserad penningtvätt, missbruk av tjänsteställning samt medhjälp till grovt bedrägeri och grov penningtvätt.
3 I första meningen i skäl 8 i direktiv 2014/41 anges att [u]tredningsordern bör ha ett övergripande tillämpningsområde och [därför bör] tillämpas på alla utredningsåtgärder som syftar till bevisinhämtning.
4 Artikel 1 i direktivet har rubriken Den europeiska utredningsordern och skyldigheten att verkställa den. Artikel 1.1 och 1.3 stadgar följande:
5 Artikel 3 i direktivet, med rubriken Den europeiska utredningsorderns räckvidd, har följande lydelse:
6 Artikel 6 i direktiv 2014/41 har rubriken Villkor för utfärdande och översändande av en utredningsorder. I artikel 6.1 föreskrivs följande:
7 Artikel 24 i direktivet har rubriken Hörande genom videokonferens eller annan ljud- och bildöverföring. Artikel 24.1 föreskrivs följande:
8 Enligt skäl 9 i direktiv 2016/343 är [s]yftet med detta direktiv … att stärka rätten till en rättvis rättegång i straffrättsliga förfaranden genom att föreskriva gemensamma minimiregler avseende vissa aspekter av oskuldspresumtionen och rätten att närvara vid rättegången.
9 Artikel 8 i direktiv 2016/343 har rubriken Rätt att närvara vid rättegången. Artikel 8.1 och 8.2 föreskriver följande:
10 Artikel 140 i Kriminālprocesa likums (straffprocesslagen) har följande lydelse:
11 I artikel 463.1 och 463.2 i straffprocesslagen föreskrivs följande:
12 I artikel 464 i denna lag föreskrivs följande:
13 I artikel 465.1 i samma lag föreskrivs följande:
14 Åtal väcktes vid Ekonomisko lietu tiesa (Domstolen för ekonomiska mål, Lettland), som är den hänskjutande domstolen, mot bland annat E, för grov penningtvätt. E är litauisk medborgare och bosatt i Litauen.
15 Vid förhandlingen den 22 september 2022 invände åklagarmyndigheten, med anledning av en begäran från E, mot att E skulle delta i förhandling på distans genom videokonferens. Den hänvisade till artikel 140.71 i straffprocesslagen, såsom den tolkats av Augstākā tiesas (Högsta domstolen, Lettland) (brottmålsavdelningen i plenum) i ett avgörande av den 4 november 2021.
16 Den 16 oktober 2022 begärde E:s försvarare att den hänskjutande domstolen skulle fråga EU-domstolen om tolkningen av bestämmelserna i direktiv 2014/41 för att få preciserat vilken rätt E har att delta i domstolsprocessen på distans med hjälp av tekniska hjälpmedel.
17 Den hänskjutande domstolen har angett att artikel 140.71 i straffprocesslagen utvidgar möjligheterna att vidta processhandlingar på distans och att den nationella lagstiftaren genom detta tillägg till lagen har avsett att främja användningen av tekniska hjälpmedel i det straffrättsliga förfarandet genom att rationalisera och förenkla detta, särskilt när parterna befinner sig i olika städer eller länder.
18 Enligt den hänskjutande domstolen innebär den tolkning av artikel 140.71 i straffprocesslagen som gjorts av Augstākā tiesas (Högsta domstolen) (brottmålsavdelningen i plenum) att om en part i förfarandet inte befinner sig inom Republiken Lettlands jurisdiktion, det vill säga på det nationella territoriet, är det endast möjligt att använda tekniska hjälpmedel för att utföra en processhandling genom en europeisk utredningsorder eller något annat instrument för rättsligt samarbete. En person som är bosatt i ett annat land än Lettland och som är åtalad kan således inte på distans delta i en förhandling med tekniska medel, även om vederbörande passivt deltar i det straffrättsliga förfarandet.
19 Eftersom E är bosatt i Litauen förutsätter hans deltagande på distans, med tekniska hjälpmedel, i de rättsliga förfarandena i Lettland att den lettiska domstolen begär att den litauiska domstolen, inom ramen för en europeisk utredningsorder, ska säkerställa möjligheten att delta på distans under lång tid. Med hänsyn till tidsåtgången och kostnaden för att verkställa utredningsordern anser den hänskjutande domstolen att utfärdandet av en europeisk utredningsorder i syfte att säkerställa den tilltalades passiva deltagande i förhandlingarna inte är proportionerligt i den mening som avses i artikel 6 i direktiv 2014/41.
20 Eftersom E anklagas för grov penningtvätt är det, med hänsyn till brottets svårighetsgrad, obligatoriskt att delta vid prövningen av bevisningen avseende anklagelsen, även om han inte önskar delta i förhandlingarna. Med hänsyn till den tolkning som Augstākā tiesa (Högsta domstolen) (brottmålsavdelningen i plenum) gjort, är E vid prövningen av denna bevisning skyldig att antingen regelbundet och under lång tid närvara vid förhandlingarna i Lettland eller begära att den litauiska domstolen inom ramen för en europeisk utredningsorder gör det möjligt för honom att på distans delta i förhandlingen under lång tid.
21 Eftersom den hänskjutande domstolen hyser tvivel om huruvida direktiv 2014/41 är tillämpligt på en tilltalad persons deltagande i förhandlingar under vilka han eller hon inte hörs, beslutade Ekonomisko lietu tiesa (Domstolen för ekonomiska mål) att ställa följande tolkningsfrågor till EU-domstolen:
22 Den hänskjutande domstolen har angett att det vid den tidpunkt då begäran om förhandsavgörande framställdes återstår cirka 60 vittnesmål som inte avser anklagelsen mot E. Det skulle emellertid vara betydligt svårare för den hänskjutande domstolen att avgöra det nationella målet inom rimlig tid om den beslutade att vilandeförklara målet. Den hänskjutande domstolen anser följaktligen att den kan fortsätta det rättsliga förfarandet, åtminstone så länge som den bevisning som ligger till grund för E:s anklagelse inte har prövats och hans närvaro inte är obligatorisk.
23 Domstolen skickade den 7 mars 2024 en begäran om klarlägganden inom ramen för detta mål till den hänskjutande domstolen i enlighet med artikel 101 i dess rättegångsregler. Den hänskjutande domstolen svarade genom skrivelse som inkom till domstolens kansli den 21 mars 2024 att samtliga vittnen som hade kallats av åklagarmyndigheten och de vittnen som hade kallats av försvaret hade hörts. I synnerhet har de olika förhandlingarna gjort det möjligt att förhöra tolv vittnen, vilkas vittnesmål är relevanta för att styrka den tilltalades skuld. Den tilltalade har vid dessa förhandlingar deltagit både personligen och på distans genom videokonferens.
24 Åtal väcktes vid Ekonomisko lietu tiesa (Domstolen för ekonomiska mål), som är den hänskjutande domstolen, mot bland annat A, en tysk medborgare, för organiserat grovt bedrägeri och organiserad grov penningtvätt. Dessa gärningar utgör brott och kan medföra frihetsstraff.
25 De gärningar som A anklagas för utgör brott enligt lettisk rätt. Mot bakgrund av denna kvalifikation och den omständigheten att villkoren i artikel 465 i straffprocesslagen för att avgöra ett brottmål i den tilltalades utevaro inte är uppfyllda, följer det av artiklarna 463 och 464 i samma lag att en rättegång utan den tilltalades medverkan inte är möjlig och att hans närvaro är obligatorisk.
26 A och hans ombud informerade den hänskjutande domstolen om vissa omständigheter, bland annat avseende A:s ålder och personliga förhållanden och familjesituation, som hindrade honom från att personligen närvara vid de flesta förhandlingar i det aktuella målet. Eftersom han inte har för avsikt att undandra sig rättvisan vill han närvara vid rättegången, men genom videokonferens från Tyskland.
27 Såväl den europeiska utredningsordern från den hänskjutande domstolen som begäran om rättslig hjälp från det lettiska justitieministeriet har avslagits av de behöriga tyska myndigheterna. De har uppgett att det inte var möjligt att verkställa utredningsordern, eftersom det som begärdes inte var att en utredningsåtgärd skulle verkställas, utan att den tilltalade skulle kunna delta i en förhandling via videokonferens. När det gäller en begäran om rättslig hjälp finns det inte heller någon rättslig grund för att medge deltagande i förfarandet genom videokonferens. Enligt tysk rätt måste den tilltalade vara fysiskt närvarande vid rättegången. Deltagande på distans genom videokonferens strider mot de grundläggande principerna i tysk rätt.
28 Enligt de preciseringar som gjordes i det beslut som meddelades av Augstākā tiesa (Högsta domstolen) (brottmålsavdelningen i plenum) den 4 november 2021 är lettisk domstols behörighet, med hänsyn till straffprocesslagens territoriella tillämpningsområde, begränsad till det nationella territoriet. Därför är det endast möjligt att hålla en videokonferens utan internationell rättslig hjälp om processåtgärden sker i lettisk domstol.
29 Den hänskjutande domstolen hyser emellertid tvivel om huruvida ett hörande av en tilltalad genom videokonferens, såsom föreskrivs i artikel 24.1 i direktiv 2014/41, omfattar denna persons deltagande i det straffrättsliga förfarandet, inbegripet rätten att närvara vid och följa förhandlingen. Den hänskjutande domstolen vill även få klarhet i huruvida artikel 8.1 i direktiv 2016/343 stadfäster rätten för den tilltalade att delta i det straffrättsliga förfarandet genom videokonferens från sin hemvistmedlemsstat.
30 Mot denna bakgrund beslutade Ekonomisko lietu tiesa (Domstolen för ekonomiska mål) att ställa följande frågor till EU-domstolen:
31 Den hänskjutande domstolen anser att eftersom den fråga som ska avgöras mot bakgrund av unionsrätten endast avser den form i vilken den tilltalade, det vill säga personligen eller via videokonferens, är delaktig, är det möjligt för honom eller henne att, i avvaktan på ett förhandsavgörande, fortsätta handläggningen av målet på det sätt som hittills har skett, i A:s fysiska närvaro. Detta innebär enligt den hänskjutande domstolen inte att den tilltalades rätt att få sin sak prövad inom skälig tid, i enlighet med artikel 47 andra stycket i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, åsidosätts i det nationella straffrättsliga förfarandet. Målet har därför inte vilandeförklarats.
32 Genom beslut av den 14 juni 2023 förenades målen C‑255/23 och C‑285/23 vad gäller det skriftliga och det muntliga förfarandet samt domen.
33 Med hänsyn till de ställda frågornas art beslutade domstolens ordförande emellertid den 14 juni 2023 att målen C‑255/23 och C‑285/23 skulle handläggas med förtur i enlighet med artikel 53.3 i rättegångsreglerna.
34 Däremot avslog domstolens ordförande, efter att ha hört referenten och generaladvokaten, genom beslut av den 21 juli 2023 ansökan från den hänskjutande domstolen i mål C‑285/23, enligt artikel 105.1 i rättegångsreglerna, om att målet skulle handläggas skyndsamt.
35 Enligt fast rättspraxis inrättas genom artikel 267 FEUF en dialog mellan EU-domstolen och domstolarna i medlemsstaterna, i syfte att garantera en enhetlig tolkning av unionsrätten och därigenom göra det möjligt att säkerställa unionsrättens koherens, fulla verkan och autonomi samt, i slutändan, den specifika karaktären hos den rättsordning som inrättats genom fördragen (dom av den 17 maj 2023, BK och ZhP (Delvis vilandeförklaring av det nationella målet), C‑176/22, EU:C:2023:416, punkt 26 och där angiven rättspraxis).
36 En dom som meddelats i ett sådant förfarande är således bindande för den nationella domstolen vad gäller tolkningen av unionsrätten vid avgörandet av det mål som den ska pröva (dom av den 17 maj 2023, BK och ZhP (Delvis vilandeförklaring av det nationella målet), C‑176/22, EU:C:2023:416, punkt 27).
37 Att upprätthålla förfarandets ändamålsenliga verkan görs inte i praktiken omöjligt eller orimligt svårt genom en nationell bestämmelse som medger att man mellan den dag då en begäran om förhandsavgörande framställs till EU-domstolen och den dag då EU-domstolen genom beslut eller dom besvarar denna begäran fortsätter handläggningen av det nationella målet för att vidta processuella åtgärder som den hänskjutande domstolen anser vara nödvändiga och som avser aspekter utan samband med tolkningsfrågorna, det vill säga processuella åtgärder som inte är av sådan art att de hindrar den hänskjutande domstolen från att inom ramen för det nationella målet följa EU-domstolens beslut eller dom (dom av den 17 maj 2023, BK och ZhP (Delvis vilandeförklaring av det nationella målet), C‑176/22, EU:C:2023:416, punkt 28).
38 I förevarande fall har den hänskjutande domstolen i mål C‑255/23 angett att den, trots sin begäran om förhandsavgörande, inte vilandeförklarat målet och att den har fortsatt de förhandlingar vid vilka E deltog både personligen och på distans genom videokonferens. När det gäller mål C‑285/23 har den hänskjutande domstolen preciserat att den inte heller vilandeförklarat förfarandet och att den avsåg att fortsätta förhandlingarna i A:s fysiska närvaro. Sådana processåtgärder, som bland annat omfattar prövningen av den bevisning som ligger till grund för anklagelsen mot de tilltalade, kan emellertid medföra att tolkningsfrågorna om möjligheten för den tilltalade att delta i förfarandet genom videokonferens förlorar sitt föremål och intresse i de nationella målen och kan således hindra den hänskjutande domstolen från att i de nationella målen rätta sig efter EU-domstolens beslut att besvara begäran om förhandsavgörande.
39 Det ska i detta hänseende erinras om att domstolen inte är behörig att i mål om förhandsavgörande ge svar som endast har en rådgivande verkan (dom av den 16 juni 2015, Gauweiler m.fl., C‑62/14, EU:C:2015:400, punkt 12).
40 I artikel 23 första stycket i stadgan för Europeiska unionens domstol föreskrivs dessutom att en begäran om förhandsavgörande skjuter upp handläggningen av det nationella målet. Det är visserligen riktigt att domstolen under särskilda omständigheter har godtagit undantag för detta ändamål, men såsom framgår av den rättspraxis som punkt 37 ovan hänvisar till, gäller detta under förutsättning att dessa undantag inte undergräver den ändamålsenliga verkan av den samarbetsmekanism som föreskrivs i artikel 267 FEUF. I förevarande fall skulle det strida mot denna ändamålsenliga verkan om de frågor som ställts i målen C‑255/23 och C‑285/23 förklarades kunna tas upp till sakprövning, eftersom den hänskjutande domstolen efter det att den begärde förhandsavgörande fortsatte de nationella förfarandena och vidtog processåtgärder som berördes av de frågor som ställts.
41 Mot bakgrund av det ovan anförda finns det inte anledning att besvara tolkningsfrågorna i målen C‑255/23 och C‑285/23.
42 Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.
1 Rättegångsspråk: lettiska.