Domstolens dom (tionde avdelningen) den 19 juni 2025

I mål C‑299/23 [Darvate m.fl.], angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF, framställd av Tribunal de première instance francophone de Bruxelles (Belgien) genom beslut av den 10 maj 2023, som inkom till domstolen den 11 maj 2023, i målet

DOMSTOLEN (tionde avdelningen) sammansatt av avdelningsordföranden D. Gratsias samt domarna E. Regan (referent) och J. Passer, generaladvokat: J. Richard de la Tour, justitiesekreterare: A. Calot Escobar,

efter det skriftliga förfarandet,

med beaktande av de yttranden som avgetts av: Ordre des barreaux francophones et germanophone de Belgique, Coordination et Initiatives pour et avec les Réfugiés et les Étrangers ASBL och NX, genom J. Hardy, C. Jadot och M. Kaiser, avocats, Belgiens regering, genom M. Jacobs, C. Pochet och M. Van Regemorter, samtliga i egenskap av ombud, biträdda av E. Derriks, avocate, Europeiska kommissionen, av J. Hottiaux och A. Katsimerou, båda i egenskap av ombud,

med hänsyn till beslutet, efter att ha hört generaladvokaten, att avgöra målet utan förslag till avgörande,

följande

Dom

Tillämpliga bestämmelser

Unionsrätt

Belgisk rätt

Målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågorna

Prövning av tolkningsfrågorna

Rättegångskostnader

1 Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artiklarna 5.3 och artikel 34 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/801 av den 11 maj 2016 om villkoren för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse för forskning, studier, praktik, volontärarbete, deltagande i elevutbytesprogram eller utbildningsprojekt och för au pair-arbete (EUT L 132, 2016, s. 21) samt av effektivitetsprincipen och artiklarna 7, 14 och 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan).

2 Begäran har framställts i ett mål mellan Ordre des barreaux francophones et germanophone de Belgique, den ideella föreningen Coordination et initiative pour les réfugiés et les étrangers samt NX, å ena sidan, och État belge (belgiska staten), å andra sidan, angående lagbestämmelser som antagits för att säkerställa ett effektivt rättsmedel mot beslut om avslag på ansökningar om visering för studier.

3 Artikel 5 i direktiv 2016/801 har rubriken Principer. Artikel 5.1 och 5.3 föreskriver följande:

4 Artikel 7 i direktivet har rubriken Allmänna villkor. Enligt artikel 7.1 gäller följande:

5 Artikel 11 har rubriken Särskilda villkor för studerande. Artikel 11.1 har följande lydelse:

6 Artikel 34 i direktiv 2016/801, har rubriken Förfarandegarantier och öppenhet. Följande föreskrivs i artikel 34.1, 34.3 och 34.5:

7 Artikel 39/82 i loi sur l’accès au territoire, le séjour, l’établissement et l’éloignement des étrangers (lag av den 15 december 1980 om inresa, vistelse, bosättning och avlägsnande av utlänningar) (Moniteur belge av den 31 december 1980, s. 14584), i dess tillämpliga lydelse (nedan kallad lagen av den 15 december 1980) föreskriver följande:

8 I artikel 60 i lag av den 15 december 1980 anges följande:

9 I artikel 61/1/1 § § 1 i denna lag föreskrivs att ministern eller ministerns ställföreträdare ska fatta ett beslut och delge tredjelandsmedborgaren detta inom 90 dagar från dagen för det mottagningsbevis för ansökan som avses i artikel 61/1 § 1.

10 I artikel 61/1/3 i nämnda lag anges i vilka fall ministern eller ministerns ställföreträdare avslår eller kan avslå en ansökan. De ska bland annat avslå en sådan ansökan om villkoren i artikel 60 inte är uppfyllda eller om tredjelandsmedborgaren anses utgöra ett hot mot allmän ordning, nationell säkerhet eller folkhälsa. De kan dessutom avslå en sådan begäran när det finns bevis eller allvarliga och objektiva skäl som gör det möjligt att fastställa att vistelsen har andra syften än studier. Om tredjelandsmedborgaren inte befinner sig i någon av de situationer som avses i artikel 61/1/3 ska uppehållstillstånd beviljas.

11 Den 25 februari 2021 skickade ordföranden för AVOCATS.BE och ordföranden för Orde van Vlaamse Balies (de flamländska advokatsamfunden) en skrivelse till statssekreteraren för asyl och migration (Belgien) för att ta upp frågan om avsaknaden av ett effektivt rättsmedel till förmån för tredjelandsmedborgare mot behöriga myndigheters beslut att avslå deras ansökningar om visering för studier.

12 De skickade på nytt en skrivelse till belgiska staten den 16 augusti 2021, i vilken de uppmanade belgiska staten, och om nödvändigt anmodade den, att utan dröjsmål förelägga parlamentet ett lagförslag om rättsmedel inom ramen för ett brådskande förfarande inför Conseil du contentieux des étrangers (Migrationsdomstolen, Belgien) beträffande dessa beslut.

13 Statssekreteraren för asyl och migration svarade dem genom skrivelse av den 23 september 2021. Denna innebar ingen lösning på den aktuella frågan.

14 Den 16 juni 2022 väckte klagandena talan vid Tribunal de première instance francophone de Bruxelles (Franskspråkiga förstainstansdomstolen i Bryssel, Belgien), som är den hänskjutande domstolen, och yrkade att belgiska staten vid vite skulle förpliktas att vidta rättsliga åtgärder som gör det möjligt för tredjelandsmedborgare som önskar fortsätta sina studier i Belgien att utöva ett effektivt rättsmedel mot de beslut om avslag på deras viseringsansökningar som getts in för detta ändamål. Den hänskjutande domstolen har angett att klagandena, förutom att åberopa en grund avseende åsidosättande av artikel 47 i stadgan, har gjort gällande att avsaknaden av ett effektivt rättsmedel kränker rätten till respekt för privatlivet och familjelivet samt rätten till utbildning, vilka garanteras i artikel 7 respektive 14 i stadgan.

15 Klagandena har hävdat att genomförandet av en sådan talan utgör en åtgärd för att gottgöra de skadliga följderna av den belgiska statens ansvarsgrundande passivitet.

16 Den hänskjutande domstolen har påpekat att vissa sökande, på grund av särdragen i det förfarande som är tillämpligt på ansökningar om visering för studier, erhåller ett beslut under en period från augusti till oktober det år då de önskar fortsätta sina studier i Belgien. Om ansökan avslås kan den berörda personen således vända sig till Conseil du contentieux des étrangers (Migrationsdomstolen) först kort tid före det berörda läsårets början.

17 Det framgår av begäran om förhandsavgörande att även om en talan om inhibition eller upphävande av ett avslagsbeslut kan väckas vid denna domstol, är den endast behörig att pröva lagenligheten och har ingen behörighet att ändra beslutet. Den kan alltså varken ersätta de behöriga myndigheternas bedömning med sin egen eller fatta ett nytt beslut i deras ställe. För det fall beslutet upphävs är dessa myndigheter emellertid bundna av rättskraften hos domslutet i nämnda dom och de domskäl som utgör det nödvändiga stödet för detta.

18 Den hänskjutande domstolen har dessutom understrukit att eftersom Conseil du contentieux des étrangers (Migrationsdomstolen) inte har befogenhet att besluta om interimistiska åtgärder, bland annat för att ålägga de behöriga myndigheterna att fatta ett nytt beslut om utfärdande av visering för studier, kan det hända att den berörda personens studieår oåterkalleligen äventyras på grund av att inget beslut har fattats i tid.

19 Den hänskjutande domstolen har dessutom angett dels att ansökan om uppskov i mycket brådskande fall enligt artikel 39/82 i lagen av den 24 juni 2020, enligt en plenidom från Conseil du contentieux des étrangers (Migrationsdomstolen) av den 15 december 1980, endast kan avse ett avlägsnande- eller avvisningsbeslut vars verkställighet är nära förestående, dels att de interimistiska avgöranden som meddelats efter denna dom inte har gett tillfredsställande lösningar vad gäller beslut om avslag på ansökningar om visering för studier.

20 Tredjelandsmedborgare kan, när deras ansökan om visering för studier inte beviljas i rätt tid, även väcka talan om civilrättsligt ansvar för belgiska staten, vilket skulle innebära att de kan få ekonomisk ersättning. Förlusten av ett studieår har emellertid en oåterkallelig aspekt som inte kan gottgöras fullt ut genom en skadeståndstalan.

21 Frågan är således huruvida det rättsmedel som enligt belgisk rätt står en tredjelandsmedborgare till buds för att bestrida beslutet att avslå hans eller hennes ansökan om visering för studier och därigenom, i förekommande fall, kunna åtnjuta de rättigheter som han eller hon har enligt artikel 5.3 i direktiv 2016/801 för att bedriva studier i Belgien, är tillräckligt för att uppfylla de krav som följer av artikel 34.5 i direktivet, jämförd med artiklarna 7, 14 och 47 i stadgan, samt effektivitetsprincipen.

22 Mot denna bakgrund beslutade tribunal de première instance francophone de Bruxelles (Franskspråkiga förstainstansdomstolen i Bryssel) att vilandeförklara målet och ställa följande tolkningsfrågor till EU-domstolen:

23 Den hänskjutande domstolen har ställt sina frågor, som ska prövas gemensamt, för att få klarhet i huruvida artikel 34.5 i direktiv 2016/801, jämförd med artikel 47 i stadgan, ska tolkas så, att den, vad gäller en talan genom vilken en tredjelandsmedborgare, för att kunna göra gällande sina rättigheter enligt artikel 5.3 i direktivet, avser att angripa de behöriga myndigheternas beslut att avslå hans eller hennes ansökan om inresa och vistelse i den berörda medlemsstaten i studiesyfte, kräver

24 Det ska i detta hänseende erinras om att enligt artikel 5.3 i direktiv 2016/801 har en tredjelandsmedborgare som har lämnat in en ansökan om inresa och vistelse på en medlemsstats territorium för studier rätt att vistas i denna medlemsstat om han eller hon uppfyller de allmänna villkoren i artikel 7 i direktivet och de särskilda villkor som är tillämpliga beroende på vilken typ av ansökan som lämnas in, i förevarande fall villkoren i artikel 11 i direktivet för ansökningar om inresa och vistelse för studier.

25 Av detta följer att medlemsstaterna enligt artikel 5.3 är skyldiga att utfärda ett uppehållstillstånd för studier till en sökande som uppfyller kraven i artiklarna 7 och 11 i direktiv 2016/801 (dom av den 29 juli 2024, Perle, C‑14/23, EU:C:2024:647, punkt 35 och där angiven rättspraxis).

26 Enligt lydelsen i artikel 34.5 i direktivet ska alla beslut att avvisa eller avslå en ansökan, eller att inte förlänga eller att återkalla ett tillstånd, kunna överklagas i den berörda medlemsstaten i enlighet med nationell rätt.

27 Av detta följer att för det fall ett beslut meddelas om avslag på en ansökan om inresa och vistelse i en medlemsstat för studier, ger artikel 34.5 uttryckligen en rätt för en tredjelandsmedborgare som ingett en sådan ansökan att överklaga beslutet i enlighet med den nationella lagstiftningen i den medlemsstat som fattat beslutet (se, analogt, dom av den 29 juli 2024, Perle, C‑14/23, EU:C:2024:647, punkt 61 och där angiven rättspraxis).

28 Det ska således påpekas att unionslagstiftaren, genom att ange att överklagandet ska ske i enlighet med den berörda medlemsstatens nationella lagstiftning, överlåtit åt medlemsstaterna att besluta om vilken typ av rättsmedel som är tillgängliga för dem som söker visering för studier och omfattas av direktiv 2016/801 och de konkreta reglerna för nämnda rättsmedel (se, för ett liknande resonemang, dom av den 10 mars 2021, Konsul Rzeczypospolitej Polskiej w N., C‑949/19, EU:C:2021:186, punkt 42).

29 Arten och den konkreta utformningen av det prövningsförfarande som avses i artikel 34.5 i direktiv 2016/801 ska dock fastställas i enlighet med artikel 47 i stadgan (se, i detta avseende, dom av den 29 juli 2024, Perle, C‑14/23, EU:C:2024:647, punkt 62 och där angiven rättspraxis).

30 Även om det, i avsaknad av unionsbestämmelser på området ankommer på varje medlemsstat att i sin rättsordning ange vilka domstolar som är behöriga och fastställa de processuella regler som gäller för talan som syftar till att säkerställa skyddet av de rättigheter för enskilda som följer av unionsrätten, bär medlemsstaterna likväl ansvaret för att dessa rättigheter i varje enskilt fall tillförsäkras ett effektivt domstolsskydd såsom föreskrivs i artikel 47 i stadgan (dom av den 14 maj 2020, Országos Idegenrendészeti Főigazgatóság Dél-alföldi Regionális Igazgatóság, C‑924/19 PPU och C‑925/19 PPU, EU:C:2020:367, punkt 142 och där angiven rättspraxis).

31 Som domstolen har slagit fast skulle rätten till ett effektivt rättsmedel, som stadfästs i artikel 47 i stadgan, vara illusorisk om rättsordningen i en medlemsstat tillät att ett lagakraftvunnet och bindande domstolsavgörande blev utan verkan till förfång för en av parterna. Detta gäller särskilt när ett faktiskt åtnjutande av de rättigheter som följer av unionsrätten, och som erkänts i ett domstolsavgörande, förutsätter att vissa tidsramar iakttas (dom av den 29 juli 2024, Perle, C‑14/23, EU:C:2024:647, punkt 63 och där angiven rättspraxis).

32 I förevarande mål vill den hänskjutande domstolen få klarlagt vilken tidpunkt som är relevant för utfärdandet av den sökta viseringen för studier och, som en följd därav, för beslutet om överklagande av ett avslag på en ansökan om visering, för att den berörda tredjelandsmedborgaren i förekommande fall ska kunna åtnjuta de rättigheter som han eller hon har enligt direktiv 2016/801.

33 Vad för det första gäller införandet av ett särskilt rättsmedel som ska prövas inom ramen för ett förfarande för brådskande mål, ska det i detta sammanhang understrykas att det följer av fast rättspraxis att framgår nämligen av fast rättspraxis att unionsrätten, inbegripet bestämmelserna i stadgan, inte innebär att medlemsstaterna är skyldiga att införa andra rättsmedel än dem som föreskrivs i nationell rätt. Det förhåller sig emellertid annorlunda om det av den nationella rättsordningens systematik framgår att det inte finns något rättsmedel som ens accessoriskt gör det möjligt att säkerställa skyddet för enskildas rättigheter enligt unionsrätten (se, i detta avseende, dom av den 7 september 2023, Rayonna prokuratura Lovech, teritorialno otdelenie Lukovit (Kroppsvisitation), C‑209/22, EU:C:2023:634, punkt 54 och där angiven rättspraxis).

34 Artikel 34.5 i direktiv 2016/801, jämförd med artikel 47 i stadgan, kräver således inte att det införs ett särskilt rättsmedel som kan tillgripas inom ramen för ett brådskande förfarande.

35 Däremot måste det säkerställas att villkoren för att överklaga ett beslut av de behöriga myndigheterna att avslå en ansökan om inresa och vistelse i en medlemsstat för studier och, i förekommande fall, den dom som meddelas till följd av överklagandet, är sådana att det i princip blir möjligt att fatta ett nytt beslut inom kort tid, så att en tredjelandsmedborgare som agerar tillräckligt snabbt kan åtnjuta full verkan av sina rättigheter enligt direktivet (se, för ett liknande resonemang, dom av den 29 juli 2024, Perle, C‑14/23, EU:C:2024:647, punkt 66).

36 Vad för det andra gäller införandet av en möjlighet för den domstol vid vilken talan väckts att förelägga de behöriga myndigheterna att fatta ett nytt beslut i syfte att bevilja det sökta uppehållstillståndet och, för det tredje, vad gäller en eventuell möjlighet för en sådan domstol att ersätta nämnda myndigheters bedömning med sin egen eller att fatta ett nytt beslut, ska det påpekas att dessa frågor från den hänskjutande domstolen avser befogenheterna för de domstolar som har att pröva en talan som syftar till att bestrida ett avslag på en ansökan om inresa och vistelse.

37 När det är absolut nödvändigt att ett nationellt förvaltningsbeslut antas skyndsamt för att det ska kunna säkerställas att den berörde faktiskt kommer i åtnjutande av de rättigheter som följer av unionsrätten, i förevarande fall de som följer av uppfyllandet av kraven i artikel 5.3 i detta direktiv, konstaterar domstolen att det behov som följer av artikel 47 i stadgan av att garantera effektiviteten hos det rättsmedel som använts mot det första myndighetsbeslutet om avslag på den berördes ansökan innebär att varje medlemsstat måste utforma sin nationella rätt på ett sådant sätt att en ogiltigförklaring av beslutet inom kort tid följs av ett nytt beslut som är konformt med den bedömning som gjordes i den dom varigenom beslutet ogiltigförklarades (se, i detta avseende, dom av den 29 juli 2024, Perle, C‑14/23, EU:C:2024:647, punkt 64 och där angiven rättspraxis).

38 Mot bakgrund av övervägandena i punkterna 29–31 ovan har domstolen således slagit fast att vad gäller ansökningar om inresa och vistelse i en medlemsstat för studier, att blotta behörigheten för den domstol till vilken beslutet överklagas att ogiltigförklara de behöriga myndigheternas avslagsbeslut, utan möjlighet att ersätta de behöriga myndigheternas bedömning med sin egen eller fatta ett nytt beslut, i princip räcker för att kraven i artikel 34.5 i direktivet jämförd med artikel 47 i stadgan ska anses vara uppfyllda, under förutsättning att nämnda myndigheter, i förekommande fall, kommer att vara bundna av den bedömning som görs i det domstolsavgörande varigenom beslutet ogiltigförklarades (se, i detta avseende, dom av den 29 juli 2024, Perle, C‑14/23, EU:C:2024:647, punkt 65).

39 Utöver övervägandena i punkt 34 ovan gäller den bedömningen även för det fall att den domstol som prövar ett särskilt överklagande inom ramen för ett förfarande för brådskande mål inte har befogenhet att besluta om interimistiska åtgärder, bland annat i syfte att ålägga de behöriga myndigheterna att fatta ett nytt beslut i syfte att bevilja det sökta uppehållstillståndet för studier.

40 Såsom erinras om i punkt 35 ovan har domstolen emellertid preciserat att för det fall den domstol vid vilken talan väckts endast har befogenhet att upphäva ett beslut, ska det säkerställas att de villkor under vilka det rättsmedel som är anhängigt vid den utövas och, i förekommande fall, den dom som meddelas till följd av överklagandet verkställs på ett sådant sätt att de i princip gör det möjligt att fatta ett nytt beslut inom en kort tidsfrist, så att en tredjelandsmedborgare som agerar tillräckligt snabbt kan åtnjuta den fulla verkan av sina rättigheter enligt direktiv 2016/801.

41 Det framgår emellertid av begäran om förhandsavgörande att vissa tredjelandsmedborgare får ett beslut om sin ansökan om inresa och vistelse i Belgien för studier först kort tid före början av det läsår som de önskar följa i Belgien. Domstolen konstaterar således att möjligheten för de behöriga myndigheterna att, efter det att det ursprungliga beslutet upphävts, fatta ett nytt beslut inom en kort tidsfrist, så att en tredjelandsmedborgare som agerar tillräckligt snabbt kan åtnjuta full verkan av sina rättigheter enligt direktiv 2016/801, även beror på villkoren för att anta det ursprungliga beslutet.

42 Enligt artikel 34.1 i direktivet ska de behöriga myndigheterna i den berörda medlemsstaten fatta beslut om ansökan om inresetillstånd så snart som möjligt, dock senast inom 90 dagar efter det att den fullständiga ansökan lämnades in. Enligt artikel 34.3 i direktivet ska de behöriga myndigheterna, om de uppgifter eller handlingar som getts in till stöd för ansökan är ofullständiga, inom rimlig tid underrätta sökanden om vilka ytterligare uppgifter som krävs och fastställa en rimlig tidsfrist för att tillhandahålla dem, vilket innebär att den tidsfrist som anges i artikel 34.1 upphör att löpa fram till dess att de behöriga myndigheterna har mottagit de ytterligare uppgifter som krävs.

43 Såsom erinras om i punkterna 24 och 25 ovan krävs det, för att komma i åtnjutande av de rättigheter som följer av artikel 5.3 i nämnda direktiv, i förevarande fall tillstånd att vistas i en medlemsstat för studier, att den berörda tredjelandsmedborgaren har uppfyllt de allmänna villkoren i artikel 7 i direktiv 2016/801 och de särskilda villkor som gäller för studerande, vilka föreskrivs i artikel 11 i direktivet för ansökningar om inresa och vistelse för studier. De sistnämnda villkoren innefattar bland annat att tredjelandsmedborgaren har antagits vid en läroanstalt för högre utbildning för att följa ett studieprogram.

44 Den omständigheten att de behöriga myndigheterna, med iakttagande av den frist som föreskrivs i artikel 34.1 i direktiv 2016/801, fattar ett beslut om ansökningar om inresa och vistelse i en medlemsstat i studiesyfte gör det i princip möjligt att säkerställa effektiviteten av de rättigheter som dessa personer har enligt nämnda direktiv, under förutsättning att de behöriga myndigheternas handläggning av ansökningar om inresa och vistelse i en medlemsstat i studiesyfte inte i praktiken leder till att tredjelandsmedborgarna vilkas ansökningar avslås systematiskt berövas möjligheten att i förekommande fall åtnjuta den fulla verkan av dessa rättigheter, på grund av den tidpunkt då besluten avseende dessa ansökningar fattas och med hänsyn till de ofrånkomliga tidsfristerna för ett eventuellt överklagande av dessa beslut.

45 Av vad som anförts följer att tolkningsfrågorna ska besvaras så, att artikel 34.5 i direktiv 2016/801 jämförd med artikel 47 i stadgan ska tolkas så, att den, vad gäller en talan genom vilken en tredjelandsmedborgare för att kunna göra gällande sina rättigheter enligt artikel 5.3 i direktivet avser att överklaga de behöriga myndigheternas beslut att avslå hans eller hennes ansökan om inresa och vistelse i den berörda medlemsstaten i studiesyfte, inte kräver

46 De villkor under vilka ett överklagande av de behöriga myndigheternas beslut att avslå en ansökan om inresa och vistelse på en medlemsstats territorium för studier och, i förekommande fall, den dom som meddelas till följd av detta beslut verkställs, ska emellertid vara sådana att det är möjligt att anta ett nytt beslut inom en kort tidsfrist, i enlighet med bedömningen i domen om upphävande, på ett sådant sätt att en tredjelandsmedborgare som agerar tillräckligt snabbt kan åtnjuta den fulla verkan av sina rättigheter enligt direktivet.

47 Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

1 Rättegångsspråk: franska.

2 Förevarande mål har getts ett fiktivt namn. Detta namn är inte någon av rättegångsdeltagarnas verkliga namn.