Domstolens dom (femte avdelningen) 30 april 2025

I mål C‑386/23, angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF, framställd av Bundesgerichtshof (Federala högsta domstolen, Tyskland) genom beslut av den 1 juni 2023, som inkom till domstolen den 26 juni 2023, i målet

DOMSTOLEN (femte avdelningen) sammansatt av ordföranden på fjärde avdelningen I. Jarukaitis, tillika tillförordnad ordförande på femte avdelningen, samt domarna D. Gratsias och E. Regan (referent), generaladvokat: A. Rantos, justitiesekreterare: handläggaren N. Mundhenke,

efter det skriftliga förfarandet och förhandlingen den 20 juni 2024,

med beaktande av de yttranden som avgetts av: Novel Nutriology GmbH, genom T Büttner, Rechtsanwalt, Verband Sozialer Wettbewerb eV, genom D. Marquardt, Rechtsanwalt, Greklands regering, genom V. Karra, E. Leftheriotou och A. Vasilopoulou, samtliga i egenskap av ombud, Frankrikes regering, genom M. de Lisi, H. Nunes da Silva och B. Travard, samtliga i egenskap av ombud, Italiens regering, genom G. Palmieri, i egenskap av ombud, biträdd av M. Di Benedetto, avvocato dello Stato, Europeiska kommissionen, genom B. Rous Demiri och E. Schmidt, båda i egenskap av ombud,

och efter att den 17 oktober 2024 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,

följande

Dom

Tillämpliga bestämmelser

Unionsrätt

Direktiv 2002/46/EG

Förordning nr 1924/2006

Förordning (EU) nr 432/2012.

Förordning (EU) nr 536/2013.

Tysk rätt

Målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågan

Prövning av tolkningsfrågan

Rättegångskostnader

1 Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artiklarna 10.1, 10.3, 28.5 och 28.6 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1924/2006 av den 20 december 2006 om näringspåståenden och hälsopåståenden om livsmedel (EUT L 404, 2006, s. 9, och rättelse i EUT L 12, 2007, s. 3), i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 109/2008 av den 15 januari 2008 (EUT L 39, 2008, s. 14) (nedan kallad förordning nr 1924/2006).

2 Begäran har ställts inom ramen för en tvist mellan Novel Nutriology GmbH och Verband Sozialer Wettbewerb eV (nedan kallad VSW). Målet rör den kommersiella reklam som Novel Nutriology har gjort för att marknadsföra ett kosttillskott genom att använda hälsopåståenden om de botaniska ämnen som ingår i detta kosttillskott.

3 I artikel 2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/46/EG av den 10 juni 2002 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om kosttillskott (EGT L 183, 2002, s. 51) anges följande:

4 I skälen 1, 9, 14, 16, 17, 23, 24 och 35 i förordning nr 1924/2006 anges följande:

5 I artikel 1 i förordning nr 1924/2006, med rubriken Syfte och tillämpningsområde, föreskrivs följande i punkterna 1 och 2:

6 I artikel 2 i förordningen, som har rubriken Definitioner, föreskrivs följande:

7 I kapitel II i förordning nr 1924/2006, som har rubriken Allmänna principer, ingår artiklarna 3–7.

8 I förordningens artikel 3, som har rubriken Allmänna principer för samtliga påståenden, föreskrivs följande:

9 Artikel 5 i denna förordning, med rubriken Allmänna villkor, har följande lydelse:

10 Artikel 6 i förordningen har rubriken Vetenskapliga belägg för påståenden. I artikel 6.1 och 6.2 föreskrivs följande:

11 Kapitel IV i förordning nr 1924/2006, med rubriken Hälsopåståenden, innehåller artiklarna 10–19.

12 I förordningens artikel 10, som har rubriken Finansiella korrigeringar, föreskrivs följande:

13 I artikel 13 i förordning nr 1924/2006, med rubriken Andra hälsopåståenden än sådana som avser minskad sjukdomsrisk och barns utveckling och hälsa, föreskrivs följande:

14 I artikel 14 i förordningen, som har rubriken Påståenden om minskad sjukdomsrisk och påståenden om barns utveckling och hälsa, föreskrivs följande:

15 Artikel 15 i förordning nr 1924/2006, med rubriken ”Ansökan om godkännande ”, föreskrivs följande i punkt 3:

16 Artikel 16 i denna förordning, med rubriken [Efsas yttrande] har följande lydelse i punkterna 3 och 5:

17 Artikel 17 i förordningen, med rubriken Godkännande från gemenskapen, föreskriver följande i punkterna 1 och 5:

18 Artikel 18 i nämnda förordning, med rubriken Påståenden som avses i artikel 13.5, har följande lydelse:

19 Artikel 28 i samma förordning, med rubriken Övergångsåtgärder, har följande lydelse:

20 I skälen 10 och 11 i kommissionens förordning (EU) nr 432/2012 av den 16 maj 2012 om fastställande av en förteckning över andra godkända hälsopåståenden om livsmedel än sådana som avser minskad sjukdomsrisk och barns utveckling och hälsa (EUT L 136, 2012, s. 1) anges följande:

21 Skäl 9 i kommissionens förordning (EU) nr 536/2013 av den 11 juni 2013 om ändring av förordning (EU) nr 432/2012 om fastställande av en förteckning över andra godkända hälsopåståenden om livsmedel än sådana som avser minskad sjukdomsrisk och barns utveckling och hälsa (EUT L 160, 2013, s. 4), har följande: lydelse:

22 I 3 § i Gesetz gegen den unlauteren Wettbewerb (lag om illojal konkurrens) av den 3 juli 2004 (BGBI. 2004 I, s. 1414), i den lydelse som är tillämplig i det nationella målet, med rubriken Förbud mot otillbörliga affärsmetoder, föreskrivs följande:

23 I 3a § i denna lag, som har rubriken Överträdelse av lagen, anges följande:

24 Novel Nutriology saluför ett kosttillskott (nedan kallat den berörda produkten) på sin webbplats med följande påståenden avseende saffransextrakt och extrakt av melonjuice, vilka ingår i produkten:

25 VSW, som är en yrkesorganisation bildad enligt tysk rätt och som enligt sina stadgar bland annat har till uppgift att försvara sina medlemmars affärsintressen, fann att dessa påståenden är förbjudna enligt artikel 10 i förordning nr 1924/2006. I skrivelse av den 23 oktober 2019 uppmanade VSW Novel Nutriology att förklara att bolaget åtog sig att avstå från att göra sådana påståenden.

26 Eftersom Novel Nutriology inte efterkom denna anmodan väckte VSW talan vid Landgericht Hamburg (Hamburgs regionala domstol, Tyskland) och yrkade att Novel Nutriology skulle åläggas ett förbud mot att, vid äventyr av vite, inom sin näringsverksamhet marknadsföra den berörda produkten med användning av de i det nationella målet aktuella påståendena.

27 Efter det att denna domstol biföll talan överklagade Novel Nutriology till Oberlandesgericht Hamburg (Regionala överdomstolen i Hamburg, Tyskland), som ogillade överklagandet.

28 Novel Nutriology överklagade då till Bundesgerichtshof (Federala högsta domstolen, Tyskland), som är den hänskjutande domstolen.

29 Den hänskjutande domstolen har påpekat, för det första, att hälsopåståenden, enligt artikel 10.1 i förordning nr 1924/2006, är förbjudna förutsatt att de inte uppfyller de allmänna kraven i kapitel II och de särskilda kraven i kapitel IV i denna förordning, att de inte är godkända i enlighet med denna förordning och att de inte ingår i de förteckningar över godkända påståenden som föreskrivs i artiklarna 13 och 14 i densamma.

30 För det andra får hänvisningar till en allmän, icke specificerad gynnsam effekt av näringsämnet eller livsmedlet för allmän hälsa eller hälsorelaterat välbefinnande endast göras om de åtföljs av ett bestämt hälsopåstående som ingår i de godkända förteckningar som föreskrivs i artikel 13 eller 14 i förordningen.

31 Efter att ha påpekat att Oberlandesgericht Hamburg (Regionala överdomstolen i Hamburg) inte gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning när den slog fast att de påståenden som är aktuella i det nationella målet utgjorde hälsopåståenden i den mening som avses i artikel 2.2 led 5 och artikel 10.1 och 10.3 i förordning nr 1924/2006, har den hänskjutande domstolen emellertid angett att det inte har avgjorts huruvida bestämmelserna i artikel 10.1 och 10.3 i denna förordning är tillämpliga på hälsopåståenden om botaniska ämnen, trots att Efsa och kommissionen inte har slutfört bedömningen av dessa påståenden i syfte att eventuellt införa dem i de förteckningar som avses i artiklarna 13 och 14 i denna förordning.

32 Svaret på denna fråga är avgörande för att den hänskjutande domstolen ska kunna avgöra det nationella målet. VSW:s yrkande om att Novel Nutriology ska förbjudas att marknadsföra den berörda produkten med stöd av de påståenden som är aktuella i det nationella målet ska nämligen, för det fall artikel 10.1 och 10.3 i förordning nr 1924/2006 är tillämplig, bifallas med motiveringen att dessa påståenden är förbjudna enligt denna förordning.

33 Den hänskjutande domstolen har angett att vissa tyska domstolar har gjort tolkningen att artikel 10.3 i förordning nr 1924/2006 inte är tillämplig under sådana omständigheter som dem som är aktuella i det nationella målet. Unionslagstiftaren har nämligen endast föreskrivit ett begränsat förbud mot allmänna och icke specificerade hälsopåståenden, enligt vilket generella hänvisningar till hälsan är otillåtna endast om de inte åtföljs av bestämda påståenden i ingår i de förteckningar som avses i artiklarna 13 eller 14 i förordningen, vilket förutsätter att dessa förteckningar har fastställts.

34 Eftersom Efsa och kommissionen har skjutit upp sin bedömning av hälsopåståendena om botaniska ämnen, är det omöjligt för en livsmedelsföretagare att få till stånd ett beslut om bestämda hälsopåståenden, och följaktligen att få låta sådana hälsopåståenden åtföljas av en generell hänvisning till hälsa.

35 Den omständigheten att dessa bestämmelser inte är tillämpliga så länge kommissionens passivitet består avser även en situation där den berörda personen inte har lämnat in någon ansökan om upptagande av hälsopåståenden i de förteckningar som avses i artiklarna 13 eller 14 i förordning nr 1924/2006, eftersom en sådan ansökan inte skulle ha någon chans att vinna framgång inom en nära framtid på grund av den uteblivna bedömningen av hälsopåståendena om botaniska ämnen.

36 Något som också talar för att förordningens artikel 10.1 och 10.3 i förordning nr 1924/2006 inte ska tillämpas är att kommissionens fleråriga passivitet skulle kunna anses vara en oproportionerlig begränsning av näringsfriheten, vilken stadfästs i artikel 16 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan), och en omotiverad särbehandling i förhållande till de möjligheter till reklam som står de konkurrenter till buds vars ansökningar om upptagande av hälsopåståenden i de förteckningar som avses i artiklarna 13 eller 14 i denna förordning avser ämnen som har utvärderats av Efsa och bedömts av kommissionen.

37 Enligt en andra tolkning, som den hänskjutande domstolen har betecknat som den vanligast förekommande vid tyska domstolar, är att artikel 10.3 i förordning nr 1924/2006 är tillämplig på botaniska ämnen. Kraven i denna bestämmelse ska emellertid anses vara uppfyllda när en hänvisning till en allmän gynnsam effekt av ett sådant ämne åtföljs av ett bestämt hälsopåstående som får användas på de villkor som anges i artikel 28.5 och 28.6 i förordningen.

38 Vad som talar för denna tolkning är att det i ordalydelsen av artikel 10.1 och 10.3 i förordningen inte görs någon åtskillnad mellan hälsopåståenden som hänför sig till botaniska ämnen och andra påståenden.

39 En teleologisk tolkning skulle dessutom utgöra hinder för att reklam som avser icke specificerade hälsopåståenden om botaniska ämnen helt kan undantas från de begränsningar som föreskrivs i artikel 10.1 och 10.3, i avsaknad av en fullständig vetenskaplig utvärdering av de bestämda hälsopåståenden som ska åtfölja dem. Det skulle nämligen föreligga en risk för att konsumenterna inte kan skilja mellan kosttillskott och växtbaserade läkemedel, och för att användningen av kosttillskott för vilka hälsopåståenden som inte har kontrollerats kan fortsätta att äventyra patienters hälsa, i motsats till unionslagstiftarens avsikt.

40 Det är dessutom möjligt att livsmedelsföretagarnas berättigade intresse av att kunna använda hälsopåståenden om botaniska ämnen kan ha beaktats i tillräcklig utsträckning, eftersom kommissionen i skäl 11 i förordning nr 432/2012 samt i skäl 9 i förordning nr 536/2013 har betonat att påståenden vars bedömning alltjämt inte är avslutad ska kvarstå på dess webbplats och kan fortsätta att användas i enlighet med artikel 28.5 och 28.6 i förordning nr 1924/2006.

41 Slutligen anser den hänskjutande domstolen att de hälsopåståenden som är aktuella i det nationella målet, vilka avser psykologiska funktioner, i den mening som avses i artikel 13.1 b i förordningen, inte kan fortsätta att användas, med stöd av artikel 28.6 b i förordningen, eftersom Novel Nutriology inte ansökte om godkännande enligt denna förordning före den 19 januari 2008. Oberlandesgericht Hamburg (Regionala överdomstolen i Hamburg) har nämligen konstaterat, utan att detta har bestritts inom ramen för överklagandet, att bolaget, vad gäller extrakt av melonjuice som ingår i den aktuella produkten, inte hade framställt någon ansökan och att ansökan avseende det saffransextrakt som också ingick i samma produkt, var daterat den 13 januari 2009.

42 Mot denna bakgrund beslutade Bundesgerichtshof (Federala högsta domstolen) att vilandeförklara målet och ställa följande tolkningsfråga till EU-domstolen:

43 Den hänskjutande domstolen har ställt sin fråga för att få klarhet i huruvida artikel 10.1 och 10.3 i förordning nr 1924/2006 ska tolkas så, att den utgör hinder för att det i samband med kommersiell reklam för ett kosttillskott som består av botaniska ämnen, i den mening som avses i förordning nr 432/2012, och så länge som kommissionen inte har slutfört bedömningen av hälsopåståenden om botaniska ämnen i syfte att ta upp dem i de förteckningar över godkända hälsopåståenden som avses i artiklarna 13 och 14 i förordning nr 1924/2006, är tillåtet att använda bestämda hälsopåståenden om sådana ämnen eller att göra hänvisningar till ett ämnes allmänna, icke specificerade gynnsamma effekt av ett sådant ämne för allmän hälsa eller hälsorelaterat välbefinnande, utan att en sådan hänvisning åtföljs av ett bestämt hälsopåstående som ingår i dessa förteckningar.

44 Enligt artikel 1.2 i förordning nr 1924/2006 ska förordningen tillämpas på näringspåståenden och hälsopåståenden i kommersiella meddelanden om livsmedel som är avsedda att levereras som sådana till slutkonsumenten, inbegripet, såsom framgår av artikel 2.1 b i samma förordning, jämförd med artikel 2 a i direktiv 2002/46, kosttillskott.

45 I enlighet med artikel 3 första stycket i förordning nr 1924/2006, får hälsopåståenden användas endast på märkning och presentation av och i reklam för livsmedel som släpps ut på marknaden i Europeiska unionen om de är förenliga med bestämmelserna i denna förordning.

46 För det första ska det i detta sammanhang understrykas att de särskilda kraven för hälsopåståenden anges i kapitel IV i förordning nr 1924/2006, som omfattar artikel 10.1. Enligt denna artikel ska hälsopåståenden förbjudas om de dels inte uppfyller de allmänna kraven i kapitel II och de särskilda kraven i kapitel IV, dels är godkända i enlighet med denna förordning och ingår i de förteckningar över godkända påståenden som föreskrivs i artiklarna 13 och 14 i förordningen.

47 I artikel 10.1 i förordning nr 1924/2006 uppställs således ett principiellt förbud mot hälsopåståenden, med undantag för hälsopåståenden som ingår i de förteckningar över godkända påståenden som avses i artiklarna 13 och 14 i den förordningen (dom av den 30 januari 2020, Dr. Willmar Schwabe, C‑524/18, EU:C:2020:60, punkt 37).

48 Enligt artikel 10.3 i förordning nr 1924/2006 får det endast hänvisas till ett näringsämnes eller ett livsmedels allmänna, ospecifika gynnsamma inverkan på hälsa om hänvisningen åtföljs av ett bestämt hälsopåstående som ingår i de förteckningar som avses i artiklarna 13 eller 14 i förordningen.

49 I artikel 10.3 i förordningen görs således en åtskillnad mellan två kategorier av hälsopåståenden, nämligen dels bestämda hälsopåståenden som avses i artikel 10.1 i nämnda förordning, dels allmänna hälsopåståenden som utgör en hänvisning till allmänna, icke specificerade gynnsamma effekter på det allmänna hälsotillståndet som avses i punkt 3 i nämnda artikel (se, för ett liknande resonemang, dom av den 30 januari 2020, Dr. Willmar Schwabe, C‑524/18, EU:C:2020:60, punkt 38 och där angiven rättspraxis).

50 Av det ovan anförda följer att ett bestämt hälsopåstående endast får användas om det ingår i en av de förteckningar över godkända hälsopåståenden som avses i artiklarna 13.3 och 14.1 i förordningen, medan allmänna hälsopåståenden måste åtföljas av ett sådant bestämt påstående.

51 För det andra ska det understrykas att upptagandet av bestämda hälsopåståenden i dessa förteckningar omfattas av olika godkännandeförfaranden som bland annat syftar till att, såsom framgår av artikel 6 i förordningen, jämförd med skäl 23 i samma förordning, säkerställa att dessa är vetenskapligt underbyggda.

52 Vad särskilt gäller hälsopåståenden som beskriver eller nämner psykologiska eller beteendemässiga funktioner, vilka den hänskjutande domstolen anser vara den kategori av påståenden som de aktuella påståendena omfattas av, tillåter artikel 13.1 b i förordning nr 1924/2006, jämförd med skäl 24 i samma förordning, att sådana påståenden används under förutsättning att vissa villkor är uppfyllda, däribland dels att dessa påståenden grundar sig på allmänt vedertagen vetenskaplig dokumentation, dels att de kan förstås väl av genomsnittskonsumenten.

53 Kravet på att godkända hälsopåståenden som beskriver eller nämner psykologiska eller beteendemässiga funktioner ska finnas med i den förteckning som avses i artikel 13 i förordning nr 1924/2006 är således motiverat av behovet av att säkerställa att sådana påståenden är vetenskapligt underbyggda och kan förstås väl i kommersiella meddelanden om livsmedel som är avsedda att levereras som sådana till slutkonsumenterna.

54 För det tredje ska det påpekas att enligt artikel 13.3 i nämnda förordning var kommissionen skyldig att samråda med Efsa för att senast den 31 januari 2010 anta den förteckning över tillåtna hälsopåståenden som avses i punkt 1 i den artikeln.

55 Såsom kommissionen emellertid medgav vid förhandlingen vid domstolen har utvärderingen av hälsopåståenden om botaniska ämnen avbrutits och förteckningen över sådana påståenden har ännu inte upprättats.

56 I skäl 9 i förordning nr 536/2013 anges dessutom att hälsopåståenden vars bedömning ännu inte har slutförts kommer att offentliggöras på kommissionens webbplats och får fortsätta att användas i enlighet med övergångsåtgärderna i artikel 28.5 och 28.6 i förordning nr 1924/2006.

57 Vad särskilt gäller hälsopåståenden som avses i artikel 13.1 b i förordning nr 1924/2006 och som beskriver eller nämner psykologiska eller beteendemässiga funktioner, omfattas dessa av artikel 28.6 i förordning nr 1924/2006, under förutsättning att de har använts i enlighet med de nationella bestämmelser som var tillämpliga före den dag då förordningen trädde i kraft.

58 I förevarande fall utgår den hänskjutande domstolen, såsom framgår av punkt 41 ovan, från antagandet att de bestämda hälsopåståenden som är aktuella i det nationella målet, enligt övergångsåtgärderna, omfattas av tillämpningsområdet för artikel 28.6 b i förordning nr 1924/2006.

59 Enligt denna bestämmelse får hälsopåståenden som avses i bland annat artikel 13.1 b i förordning nr 1924/2006 och som inte har bedömts och godkänts i en medlemsstat, fortsätta att användas under förutsättning att en ansökan görs i enlighet med denna förordning före den 19 januari 2008.

60 I förevarande fall har den hänskjutande domstolen emellertid, såsom framgår av punkt 41 ovan, angett att ett av de två påståenden som är aktuella i det nationella målet har varit föremål för en för sen ansökan enligt artikel 28.6 b i förordning nr 1924/2006, medan ingen ansökan har lämnats in för det andra påståendet.

61 Sådana påståenden som de som är aktuella i det nationella målet kan följaktligen inte tillåtas med stöd av övergångsåtgärderna i artikel 28.6 i förordning nr 1924/2006, utan endast med stöd av artikel 10.1 och 10.3 i förordning nr 1924/2006. Av detta följer att sådana påståenden inte kan tillåtas så länge kommissionen inte har slutfört sin bedömning av dem.

62 En sådan tolkning är än mer motiverad när unionslagstiftaren i artikel 28 i förordningen uttryckligen har föreskrivit övergångsåtgärder som, såsom anges i skäl 35 i förordningen, syftar till att göra det möjligt för livsmedelsföretagare att anpassa sig till kraven i förordningen.

63 Denna tolkning stöds av syftet med förordning nr 1924/2006, vilket, såsom anges i artikel 1.1 i förordningen, syftar till att säkerställa en väl fungerande inre marknad och samtidigt säkerställa en hög konsumentskyddsnivå, särskilt mot vilseledande påståenden, genom att underlätta konsumenternas val genom att släppa ut säkra och korrekt märkta produkter på marknaden. Enligt domstolens praxis är hälsoskyddet dessutom ett av förordningens viktigaste syften (dom av den 30 januari 2020, Dr. Willmar Schwabe, C‑524/18, EU:C:2020:60, punkterna 35 och 55 samt där angiven rättspraxis).

64 För att uppnå målen att säkerställa en hög konsumentskyddsnivå och en hög skyddsnivå för människors hälsa bör konsumenterna ges tillräckligt med information för att de ska kunna göra sina val med fullständig tillgång till alla fakta (se, för ett liknande resonemang, dom av den 14 juli 2016, Verband Sozialer Wettbewerb, C‑19/15, EU:C:2016:563, punkt 39 och där angiven rättspraxis).

65 Såsom anges i skäl 23 i förordning nr 1924/2006 bör hälsopåståenden endast godkännas för användning i unionen efter en vetenskaplig bedömning av högsta möjliga standard som, för att säkerställa en harmoniserad vetenskaplig bedömning av dessa påståenden, bör göras av Efsa (se, för ett liknande resonemang, dom av den 30 januari 2020, Dr. Willmar Schwabe, C‑524/18, EU:C:2020:60, punkt 55).

66 Under dessa omständigheter ska artikel 10.1 och 10.3 i förordning nr 1924/2006 tolkas så, att den utgör hinder för att en livsmedelsföretagare använder hälsopåståenden om botaniska ämnen så länge som kommissionen inte har slutfört sin bedömning av sådana påståenden i syfte att ta upp dem i förteckningarna över godkända hälsopåståenden, såvida inte ett sådant påstående är tillåtet enligt övergångsåtgärderna i denna förordning.

67 Denna tolkning påverkas inte av principen om näringsfrihet i artikel 16 i stadgan.

68 I detta hänseende finns det nämligen anledning att inledningsvis erinra om att denna princip, som skyddar friheten att utöva en ekonomisk eller kommersiell verksamhet, friheten att, inom ramen för de begränsningar som följer av det ansvar som företaget har för sina egna handlingar, fritt disponera över de ekonomiska, tekniska och finansiella resurser som ett företag förfogar över, och friheten att ingå avtal (dom av den 27 juni 2024, Gestore dei Servizi Energetici, C‑148/23, EU:C:2024:555, punkt 62 och där angiven rättspraxis), inte framstår som en absolut rättighet utan ska beaktas i förhållande till dess funktion i samhället (se, för ett liknande resonemang, dom av den 29 februari 2024, cdVet Naturprodukte, C‑13/23, EU:C:2024:175, punkt 38 och där angiven rättspraxis).

69 Vidare får, enligt artikel 52.1 i stadgan, utövandet av de rättigheter och friheter som är stadfästa i stadgan begränsas, under förutsättning att begränsningarna föreskrivs i lag, att de är förenliga med det väsentliga innehållet i rättigheterna och friheterna och att de, med beaktande av proportionalitetsprincipen, är nödvändiga och faktiskt svarar mot mål av allmänt samhällsintresse som erkänns av unionen eller mot behovet av skydd för andra människors rättigheter och friheter.

70 När flera rättigheter som skyddas av unionens rättsordning står mot varandra ska bedömningen av dessa begränsningar slutligen bygga på den nödvändiga sammanjämkningen av kraven på skydd för de olika rättigheterna och en skälig avvägning mellan dem (dom av den 29 februari 2024, cdVet Naturprodukte, C‑13/23, EU:C:2024:175, punkt 40 och där angiven rättspraxis).

71 I förevarande fall ska det för det första påpekas att kravet att bestämda hälsopåståenden ska ha godkänts på förhand och att de ska finnas med i de förteckningar som avses i artiklarna 13 och 14 i förordning nr 1924/2006 inte gör det omöjligt för livsmedelsföretagare som saluför livsmedel som innehåller botaniska ämnen att släppa ut sådana livsmedel på marknaden Kravet innebär enbart ett förbud mot att marknadsföra livsmedlen med hälsopåståenden som inte tidigare har utvärderats eller godkänts i enlighet med denna förordning.

72 Den omständigheten att hälsopåståenden om botaniska ämnen inte kan bli föremål för ett sådant godkännande förrän kommissionen har slutfört sin bedömning inför ett eventuellt uppförande i förteckningarna över godkända hälsopåståenden, innebär inte heller att användningen av dessa påståenden är utesluten. Såsom framgår av punkterna 57–59 ovan har unionslagstiftaren nämligen föreskrivit övergångsåtgärder som syftar till att ge sådana företagare möjlighet att göra sådana påståenden. Så är bland annat fallet med hälsopåståenden som, i likhet med de hälsopåståenden som är aktuella i det nationella målet, beskriver eller nämner psykologiska eller beteendemässiga funktioner och som under förutsättning att den berörda företagaren uppfyller villkoren i denna bestämmelse kan fortsätta att användas med tillämpning av artikel 28.6 i förordning nr 1924/2006.

73 Under dessa omständigheter, och såsom generaladvokaten har påpekat i punkt 43 i sitt förslag till avgörande, påverkar den omständigheten, att artikel 10.1 och 10.3 i förordning nr 1924/2006 tillämpas på hälsopåståenden om botaniska ämnen som beskriver eller nämner psykologiska eller beteendemässiga funktioner, inte själva kärnan i näringsfriheten.

74 För det andra är, såsom har angetts i punkterna 63–66 ovan, förbudet mot marknadsföring av livsmedel som innehåller botaniska ämnen med hjälp av hälsopåståenden som inte tidigare har utvärderats eller godkänts i enlighet med denna förordning förenligt med målet att skydda människors hälsa och att skydda konsumenterna.

75 Enligt fast rättspraxis utgör hälsoskyddet ett syfte som väger tyngre än ekonomiska intressen, eftersom detta syfte är av sådan vikt att det kan motivera negativa ekonomiska konsekvenser, till och med betydande sådana (dom av den 24 februari 2022, Agenzia delle dogane e dei monopoli och Ministero dell’Economia e delle Finanze, C‑452/20, EU:C:2022:111, punkt 50 och där angiven rättspraxis).

76 I förevarande fall finner domstolen således, i likhet med vad generaladvokaten har angett i punkt 44 i sitt förslag till avgörande, att förbudet mot att marknadsföra livsmedel som innehåller botaniska ämnen, med hjälp av hälsopåståenden som beskriver eller nämner psykologiska eller beteendemässiga funktioner, vilka inte tidigare har utvärderats eller godkänts i enlighet med förordning nr 1924/2006 och som inte heller är tillåtna enligt övergångsåtgärderna i förordningen, gör det möjligt att säkerställa en rättvis balans mellan de grundläggande rättigheter som ska förenas, utan att på ett oproportionerligt sätt undergräva den legitima rätten för ekonomiska aktörer inom livsmedelssektorn att bedriva sin näringsverksamhet.

77 Likabehandlingsprincipen kan inte heller leda till en annan tolkning än den som gjorts i punkt 66 ovan.

78 Icke-diskrimineringsprincipen, som är förankrad i artikel 20 i stadgan, innebär att lika situationer inte får behandlas olika och att olika situationer inte får behandlas lika, såvida det inte finns sakliga skäl för en sådan behandling. En skillnad i behandlingen är berättigad då den är grundad på ett objektivt och skäligt kriterium, det vill säga då den hänger samman med ett laga ändamål som eftersträvas med de aktuella bestämmelserna, och skillnaden står i proportion till det mål som eftersträvas genom behandlingen i fråga (dom av den 23 november 2023, Gestore dei Servizi Energetici, C‑260/22, EU:C:2023:900, punkt 45 och där angiven rättspraxis),

79 I enlighet med domstolens praxis ska bedömningen av huruvida situationerna är jämförbara, i syfte att bedöma huruvida nämnda allmänna princip har iakttagits, göras mot bakgrund av det mål som eftersträvas med den rättsakt i vilken bestämmelsen i fråga ingår (se, för ett liknande resonemang, dom av den 29 juli 2024, HDI Global och MS Amlin Insurance, C‑771/22 och C‑45/23, EU:C:2024:644, punkt 84 och där angiven rättspraxis).

80 Såsom angetts i punkt 63 ovan syftar förordning nr 1924/2006 till att uppnå en hög nivå av konsumentskydd. Artikel 10.1 och 10.3 i förordningen bidrar till att uppnå detta mål genom att garantera konsumenterna att hälsopåståenden som är avsedda att marknadsföra livsmedel har kontrollerats vetenskapligt, så att dessa konsumenter kan göra välgrundade val.

81 Med hänsyn till detta syfte ska jämförelsen mellan de livsmedelsföretagare som önskar använda hälsopåståenden för att marknadsföra de livsmedel som de saluför följaktligen fastställas med hänsyn till att sådana påståenden är vetenskapligt underbyggda.

82 Av detta följer att alla livsmedelsföretagare, enligt likabehandlingsprincipen, ska iaktta bestämmelserna i artikel 10.1 och 10.3 i förordning nr 1924/2006.

83 Mot bakgrund av det anförda ska den ställda frågan besvaras enligt följande: Artikel 10.1 och 10.3 i förordning nr 1924/2006 ska tolkas så, att den utgör hinder för att det i samband med kommersiell reklam för ett kosttillskott som består av botaniska ämnen, i den mening som avses i förordning nr 432/2012, och så länge som kommissionen inte har slutfört bedömningen av hälsopåståenden om botaniska ämnen i syfte att ta upp dem i de förteckningar över godkända hälsopåståenden som avses i artiklarna 13 och 14 i förordning nr 1924/2006, är tillåtet att använda bestämda hälsopåståenden om sådana ämnen, som beskriver eller nämner psykologiska eller beteendemässiga funktioner, eller att göra hänvisningar till ett ämnes allmänna, icke specificerade gynnsamma effekt av ett sådant ämne för allmän hälsa eller hälsorelaterat välbefinnande, utan att en sådan hänvisning åtföljs av ett bestämt hälsopåstående som ingår i dessa förteckningar, såvida det inte är tillåtet att använda sådana påståenden enligt artikel 28.6 i förordningen.

84 Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

1 Rättegångsspråk: tyska.