Domstolens dom (åttonde avdelningen) den 3 juli 2025
I de förenade målen C‑534/23 P och C‑539/23 P, angående två överklaganden enligt artikel 56 i stadgan för Europeiska unionens domstol, som ingavs den 18 respektive den 23 augusti 2023,
DOMSTOLEN (åttonde avdelningen) sammansatt av avdelningsordföranden S. Rodin, ordföranden på tredje avdelningen C. Lycourgos (referent), tillförordnad domare på åttonde avdelningen och domaren O. Spineanu‑Matei, generaladvokat: R. Norkus, justitiesekreterare: A. Calot Escobar,
efter det skriftliga förfarandet,
med hänsyn till beslutet, efter att ha hört generaladvokaten, att avgöra målet utan förslag till avgörande,
följande
Dom
Tillämpliga bestämmelser
Direktiv 2014/24/EU
Förordning (EU, Euratom) 2018/1046
Tribunalens rättegångsregler
Bakgrund till tvisten
Förfarandet vid tribunalen och den överklagade domen
Parternas yrkanden och förfarandet vid domstolen
Prövning av överklagandena
IC:s första grund för överklagandet och Konungariket Spaniens andra grund för överklagandet
Parternas argument
Domstolens bedömning
IC:s andra överklagandegrund
Parternas argument
Domstolens bedömning
Konungariket Spaniens första grund för överklagandet
Parternas argument
Domstolens bedömning
Konungariket Spaniens tredje grund för överklagandet
Parternas argument
Domstolens bedömning
Konungariket Spaniens fjärde grund för överklagandet
Parternas argument
Domstolens bedömning
Rättegångskostnader
1 Instituto Cervantes (nedan kallat IC) och Konungariket Spanien har yrkat att domstolen ska upphäva den dom som meddelades av Europeiska unionens tribunal den 14 juni 2023, Instituto Cervantes/kommissionen ( T‑376/21, EU:T:2023:331) (nedan kallad den överklagade domen). Genom denna dom ogillade tribunalen IC:s talan om ogiltigförklaring av Europeiska kommissionens beslut av den 19 april 2021 att tilldela del 3 (språkstudier i spanska) av kontraktet avseende ramavtal om språkutbildning för Europeiska unionens institutioner, organ och byråer (HR/2020/OP/0014), i första hand till CLL-gruppen Centre de Langues-Allingua (nedan kallad CLL-gruppen) och, i andra hand till IC (nedan kallat det omtvistade beslutet).
2 I skäl 90 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/24/EU av den 26 februari 2014 om offentlig upphandling och om upphävande av direktiv 2004/18/EG (EUT L 94, 2014, s. 65), anges följande:
3 I artikel 67 i detta direktiv föreskrivs följande:
4 Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 av den 18 juli 2018 om finansiella regler för unionens allmänna budget, om ändring av förordningarna (EU) nr 1296/2013, (EU) nr 1301/2013, (EU) nr 1303/2013, (EU) nr 1304/2013, (EU) nr 1309/2013, (EU) nr 1316/2013, (EU) nr 223/2014, (EU) nr 283/2014 och beslut 541/2014/EU samt om upphävande av förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 (EUT L 193, 2018, s. 1) upphävdes genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2024/2509 av den 23 september 2024 om finansiella regler för unionens allmänna budget (EUT L, 2024/2509). Det var emellertid förordning 2018/1046 som var tillämplig på det förfarande för offentlig upphandling som är i fråga i förevarande mål.
5 Skäl 106 i denna förordning hade följande lydelse:
6 I artikel 149 i förordningen, med rubriken Inlämning av ansökningshandlingar och som omfattas av avsnitt 3 (Datasystem och e-förvaltning) i kapitel 2 (Regler om direkt och indirekt förvaltning) i avdelning V (Gemensamma regler) i samma förordning, föreskrevs följande i punkt 1:
7 Artikel 160 i förordning 2018/1046, med rubriken Principer för kontrakt samt tillämpningsområde, ingick i kapitel 1 (Gemensamma bestämmelser) i avdelning VII (Upphandling och koncessioner). I punkt 1 i den artikeln föreskrevs följande:
8 I artikel 167 i förordningen, med rubriken Tilldelning av kontrakt, som också ingår i kapitel 1, föreskrevs följande i punkt 4:
9 I artikel 170 i förordningen, som ingår i samma kapitel 1, med rubriken Beslut om tilldelning samt information till anbudssökande eller anbudsgivare, föreskrevs följande i punkt 3:
10 Punkt 16, med rubriken Upphandlingsdokument, i bilaga I till samma förordning har följande lydelse:
11 Artikel 88.1 i tribunalens rättegångsregler har följande lydelse:
12 I artikel 145 i rättegångsreglerna föreskrivs följande:
13 Bakgrunden till tvisten återges i punkterna 2–20 i den överklagade domen och kan sammanfattas enligt följande.
14 Den 20 november 2020 inledde Europeiska kommissionen enligt det öppna förfarandet, anbudsinfordran HR/2020/OP/0014 med rubriken Ramavtal för språkutbildning för Europeiska unionens institutioner, organ och byråer. Kontraktet var uppdelat i åtta delar, varav del 3 hade rubriken Språkstudier i spanska (ES).
15 I förfrågningsunderlaget för den omtvistade anbudsinfordran angavs att den upphandlande myndigheten vid tilldelningen av kontraktet skulle grunda sig på det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet, sett till tilldelningskriterierna pris (viktat till 30 procent) och kvalitet (totalt viktat till 70 procent).
16 Kvaliteten, för vilken det högsta poängtalet var 100 poäng, skulle bedömas på grundval av två kriterier, nämligen kriterium nr 1, med rubriken Kvaliteten på de erbjudna kurserna (högsta poäng på 70 poäng), och kriterium nr 2, med rubriken Kvalitetskontroll och uppföljning av arbetet (högsta poäng på 30 poäng).
17 Vart och ett av dessa två kriterier bestod av tre underkriterier:
18 I förfrågningsunderlaget angavs att anbuden, för att uppfylla minimikraven, skulle erhålla minst en lägsta poäng för varje kriterium och underkriterium, vilket angavs i förfrågningsunderlaget. Anbuden behövde således uppnå en totalsumma på minst 70 poäng av 100 möjliga.
19 Enligt nämnda dokument skulle anbuden rangordnas enligt det bästa förhållandet mellan kvalitet och pris. Kontraktet skulle dessutom tilldelas de två anbud som rangordnats på första plats, vilka för det första uppfyllde minimikraven i upphandlingsdokumenten och lämnades in av anbudsgivare som hade tillträde till upphandlingsförfarandet, för det andra inte befann sig i en uteslutningssituation och för det tredje uppfyllde urvalskriterierna. Rangordningen avgjorde i vilken ordning de specifika kontrakten skulle erbjudas uppdragstagarna under genomförandet av ramavtalet.
20 Vad gäller metoderna för att lämna anbud föreskrevs i förfrågningsunderlaget bland annat att anbuden skulle lämnas in via applikationen eSubmission.
21 Sex anbudsgivare, däribland IC, lämnade ett anbud för del nr 3.
22 Den 10 mars 2021 upprättades utvärderingsrapporten för anbuden av den kommitté som inrättats för detta ändamål. De avtalsparter som föreslogs för del 3 var CLL-gruppen på första plats och IC på andra plats.
23 Den 19 april 2021 antog kommissionen det angripna beslutet i enlighet med rekommendationerna från utvärderingskommittén. Samma dag skickade kommissionen en skrivelse till IC i vilken denne underrättades om att dess anbud för del 3 hade antagits och att det hade rangordnats på andra plats med en kvalitetspoäng på 82 poäng av 100, ett anbudspris på 2670560 euro och totalt 87,40 poäng av 100. Kommissionen angav vidare att den skulle tillämpa en väntetid på tio dagar innan den undertecknade ramavtalet.
24 I en bilaga till denna skrivelse angavs, i form av en utvärderingsmall, skälen till bedömningen av IC:s anbud med hänsyn till de kvalitetskriterier som angavs i förfrågningsunderlaget.
25 Efter att ha mottagit skrivelsen begärde IC samma dag att kommissionen skulle informera det om den högst rangordnade enhetens identitet, egenskaper och fördelar.
26 Som svar på denna begäran informerade kommissionen, genom e‑postmeddelande av den 26 april 2021, IC om att CLL-gruppen hade placerats på första plats med en kvalitetspoäng på 94 poäng av 100, ett anbudspris på 3469020 euro och totalt 88,89 poäng av 100.
27 Av meddelandena av den 19 och den 26 april 2021 framgick att poängen hade tilldelats på följande sätt vad gäller underkriterierna:
28 Genom e‑postmeddelande av den 10 maj 2021 preciserade kommissionen, som svar på en begäran från IC, som gjorde gällande att meddelandet var otillräckligt med hänsyn till kraven i artikel 170.3 i förordning 2018/1046, skälen för bedömningen av CLL-gruppens anbud mot bakgrund av kvalitetskriterierna. Till e‑postmeddelandet bifogades utvärderingsmatrisen för denna grupps anbud. I denna tabell återgavs utvärderingskommitténs kommentarer för vart och ett av de kriterier och underkriterier som angavs i kontraktshandlingarna. I nämnda e‑postmeddelande åtog sig kommissionen även att iaktta en ny väntetid på tio dagar innan ramavtalet undertecknades.
29 Genom skrivelse av den 25 maj 2021 lämnade kommissionen ytterligare förklaringar och hänvisade i övrigt till de upplysningar som redan hade lämnats och angav att väntetiden hade löpt ut.
30 I den utvärderingsmatris som översändes den 19 april 2021 och i dess meddelanden av den 10 och den 25 maj 2021 informerade kommissionen IC om att den inte hade utvärderat de uppgifter som IC, i syfte att beskriva sitt anbud, hade gjort tillgängliga endast genom hyperlänkar som ingick i anbudet. Kommissionen preciserade att den hade underkänt dessa uppgifter med motiveringen att användningen av hyperlänkar inte var förenlig med förfrågningsunderlaget och att det, om sådana länkar användes, förelåg en risk för ändringar efter det att fristen för att lämna anbud hade löpt ut. Eftersom de uppgifter som gjorts tillgängliga via hyperlänkar motsvarade handlingar som skulle lämnas in enligt förfrågningsunderlaget, ansåg kommissionen att dessa handlingar saknades (nedan kallade de handlingar som saknades).
31 IC väckte den 2 juli 2021 talan om ogiltigförklaring av det omtvistade beslutet.
32 Genom beslut av den 3 februari 2022 tilläts Konungariket Spanien att intervenera till stöd för IC:s yrkanden.
33 Genom särskild handling som inkom den 29 september 2021 framställde kommissionen en invändning om rättegångshinder på grund av att talan hade väckts för sent.
34 Denna invändning avslogs i den överklagade domen, eftersom det var först genom meddelandet av den 10 maj 2021 som IC fick information om utvärderingen av kvaliteten på CLL-gruppens anbud. Det var således från och med detta datum som IC på ett ändamålsenligt sätt kunde utöva sin rätt att väcka talan och den frist för att väcka talan som föreskrivs i artikel 263 sjätte stycket FEUF började löpa.
35 I sak åberopade IC, med stöd av Konungariket Spanien, fem grunder till stöd för sin talan.
36 Som första grund gjorde IC gällande att kommissionen hade brustit i motiveringen av det omtvistade beslutet, eftersom det inte var möjligt att få kännedom om de relativa fördelarna med CLL-gruppens anbud.
37 Genom sin andra grund gjorde IC gällande att kommissionen hade åsidosatt artikel 167.4 i förordning 2018/1046, eftersom kommissionen endast hade gjort en separat utvärdering av vart och ett av anbuden, i stället för att jämföra dem direkt med varandra.
38 Genom den tredje grunden klandrade IC kommissionen för att ha gjort en uppenbart oriktig bedömning genom att utesluta de beskrivande delar av anbudet som gjorts tillgängliga via hyperlänkar.
39 Den fjärde grunden anfördes i andra hand, i förhållande till den första grunden och bestod av tre delar. För det första gjorde IC gällande att den individuella utvärderingen av dennes anbud var behäftad med bristande motivering, eftersom det inte gick att förstå sambandet mellan kommentarerna och den tilldelade poängen, samt att kommissionen gjort en uppenbart oriktig bedömning på grund av det ologiska sambandet mellan utvärderingen och den tilldelade poängen inom ramen för underkriterierna 1.1 och 1.2. För det andra var det omtvistade beslutet behäftat med en uppenbart oriktig bedömning, eftersom kommissionen tillmätte bristen på handlingar en oproportionerlig betydelse. För det tredje har kommissionen, genom att tillmäta bristen på handlingar denna oproportionerliga betydelse, skapat en ny regel om utvärdering i efterhand.
40 Den femte grunden avsåg åsidosättande av flera principer avseende offentlig upphandling, nämligen principen om att marknaderna ska öppnas för så bred konkurrens som möjligt, principen om öppenhet och principen om likabehandling, genom att kommissionen tilldelat samtliga delar till samma anbudsgivare, det vill säga CLL-gruppen.
41 Tribunalen fann i den överklagade domen att talan inte kunde vinna bifall på dessa grunder och ogillade därför talan i dess helhet.
42 I sitt överklagande i mål C‑534/23 P har IC yrkat att domstolen ska
43 Konungariket Spanien har i sitt överklagande i mål C‑539/23 P yrkat att domstolen ska
44 Kommissionen har yrkat att domstolen ska
45 Domstolens ordförande beslutade den 20 november 2023 att förena målen C‑534/23 P och C‑539/23 P.
46 IC har åberopat två grunder till stöd för sitt överklagande. Den första grunden avser missuppfattning av de faktiska omständigheterna och bristande motivering vid bedömningen av den tredje grunden för talan vid tribunalen. Den andra grunden avser felaktig rättstillämpning och missuppfattning av de faktiska omständigheterna vid bedömningen av den andra grunden.
47 Konungariket Spanien har åberopat fyra grunder till stöd för sitt överklagande. Den första grunden avser åsidosättande av artikel 41.2 c i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan) och tribunalens underlåtenhet att konstatera att det omtvistade beslutet var bristfälligt motiverat. Den andra grunden avser åsidosättande av rättssäkerhetsprincipen och principen om skydd för berättigade förväntningar. Den tredje grunden avser åsidosättande av principerna om likabehandling och förbud mot godtycklighet vid bedömningen av anbuden samt åsidosättande av artikel 145 c i tribunalens rättegångsregler. Som fjärde grund har gjorts gällande att kravet på objektiv opartiskhet och principen om öppenhet har åsidosatts.
48 Först ska IC:s första grund för överklagandet prövas tillsammans med Konungariket Spaniens andra grund för överklagandet. Vid denna prövning ska det beaktas att IC:s första grund, som enligt rubriken grundar sig på en missuppfattning av de faktiska omständigheterna och en bristande motivering, i själva verket innehåller argument avseende felaktig rättstillämpning, vilka i stor utsträckning överlappar de argument som anförts i Konungariket Spaniens andra grund för överklagandet, avseende åsidosättande av rättssäkerhetsprincipen och principen om skydd för berättigade förväntningar.
49 IC har inledningsvis erinrat om att det, inom ramen för den tredje grunden för sin talan vid tribunalen, gjorde gällande att IC hade fog för att tro att varje anbud som lämnades med hjälp av applikationen eSubmission kunde innehålla hyperlänkar till handlingar som beskrev anbudet och som fanns tillgängliga på en webbplats. Det var på grundval av dessa berättigade förväntningar som IC, med hjälp av hyperlänkar, hänvisade till flera handlingar som var relevanta för bedömningen av dess anbud, såsom handlingar som beskrev hur interaktionen på distans mellan eleven och läraren skulle säkerställas vid fullgörandet av detta kontrakt avseende språkutbildning.
50 IC har även påpekat att det, som svar på en fråga från tribunalen, har inkommit med bevisning av vilken det framgår att även andra anbudsgivare hade integrerat hyperlänkar i sina anbud.
51 IC har bestritt tribunalens bedömning i punkt 142 i den överklagade domen, vilken grundade sig på förbudet mot att ändra nämnda handlingar efter det att fristen för att lämna anbud hade löpt ut, enligt vilken en rimligt informerad och normalt omsorgsfull anbudsgivare inte kunde anse att det var tillåtet att i sitt anbud inkludera hyperlänkar till handlingar som finns på en webbplats som IC fortfarande kontrollerar. Enligt IC framgick det varken av förordning 2018/1046 eller av förfrågningsunderlaget att användningen av hyperlänkar var otillåten.
52 IC har understrukit att de handlingar som gjordes tillgängliga via hyperlänkar fanns på en sluten elektronisk plats som uteslutande var avsedd för den aktuella marknaden. Kommissionen kunde således, genom att begära att IC skulle inkomma med bevisning i detta avseende, försäkra sig om att dessa handlingar hade fogats till dessa hyperlänkar före utgången av fristen för att inkomma med anbud och att de inte hade ändrats senare. Tribunalen gjorde sig således skyldig till felaktig rättstillämpning när den i punkt 142 i den överklagade domen slog fast att det vid användning av hyperlänkar inte är möjligt att garantera att de berörda handlingarna förblir oförändrade efter utgången av denna frist.
53 IC har följaktligen även bestritt bedömningen i punkt 143 i den domen, enligt vilken kommissionen kunde vägra att beakta handlingar som gjorts tillgängliga via hyperlänkar, även i de fall där det efter kontroll visar sig att dessa handlingar inte har ändrats efter det att fristen för att lämna anbud hade löpt ut.
54 IC har även kritiserat punkt 144 i den överklagade domen, i vilken det hänvisas till den presentation som IC:s IT‑chef gjorde under förhandlingen vid tribunalen, av vilken det framgick att de handlingar som beskrev anbudet ur teknisk synvinkel fortfarande kunde ändras av IC. Enligt IC saknar denna omständighet betydelse, eftersom det endast är viktigt att avgöra om dessa handlingar har ändrats och inte om de kan ändras. Eftersom varje ändring lämnar ett spår i datorsystemet, skulle IC ha kunnat visa att det inte ändrade dessa handlingar efter det att fristen för att inkomma med anbud hade löpt ut.
55 Det skulle under alla omständigheter vara oacceptabelt om en upphandlande myndighet uteslöt handlingar enbart av det skälet att den inte kunde avgöra huruvida dessa handlingar var fullständiga. Handlingar som ingetts till stöd för ett anbud kan endast avvisas om det visar sig att det föreligger en oegentlighet, och inte enbart på grundval av ett antagande om oegentligheter.
56 IC har preciserat att det tidigare har deltagit i upphandlingsförfarandet HR/2020/OP/0004, för vilket det i förfrågningsunderlaget, i ordalag som motsvarar dem som användes i förfrågningsunderlaget i fråga, krävdes att anbud skulle inges med hjälp av applikationen eSubmission. I detta förfarande innehöll det anbud som IC lämnade på applikationen en hyperlänk till bilagor. Vid bedömningen av detta anbud, som kommissionen delgav IC den 7 september 2020, beskrevs och utvärderades innehållet i dessa bilagor.
57 IC har gjort gällande att på grund av detta meddelande från kommissionen, som nådde IC när det utarbetade sitt anbud för det aktuella kontraktet, och på grund av att det i upphandlingsdokumenten inte uttryckligen angavs att användningen av hyperlänkar hädanefter var förbjuden, hade IC fog för att tro att en sådan användning var tillåten. I motsats till vad tribunalen slog fast i punkt 148 i den överklagade domen ska det anses att IC under sådana omständigheter kan åberopa berättigade förväntningar.
58 IC har i detta sammanhang påpekat att skyldigheten att använda applikationen eSubmission, vid tidpunkten för de faktiska omständigheterna i målet, var ny. Under dessa omständigheter var det fel av tribunalen att i punkt 148 i den överklagade domen kräva att det skulle visas att kommissionen hade gett IC samstämmiga försäkringar. Tribunalen missuppfattade de faktiska omständigheterna genom att bortse från den omständigheten att upphandlingsförfarandet HR/2020/OP/0004 var det enda fall där frågan om användningen av hyperlänkar i ett anbud som lämnats på applikationen eSubmission tidigare hade kunnat uppkomma.
59 Vidare grundar sig punkt 148 i den överklagade domen felaktigt på en rättspraxis som avser det fallet att en försäkran från kommissionen inte överensstämmer med en norm. I förevarande fall saknas en sådan norm, eftersom det varken enligt förordning 2018/1046 eller enligt någon annan unionsrättsakt krävs att anbud lämnas genom eSubmission.
60 IC har slutligen medgett att användningen av hyperlänkar i anbudet i förevarande fall kan anses vara felaktig, men har gjort gällande att ett betydande antal anbudsgivare, bland annat genom kommissionens tidigare praxis, har begått detta fel. Denna omständighet är avgörande för att det ska anses föreligga berättigade förväntningar i den mening som avses i domstolens praxis.
61 IC har tillagt att det hade begärt att tribunalen skulle ålägga kommissionen att inkomma med upplysningar om huruvida andra anbudsgivare också hade använt hyperlänkar i sina anbud och huruvida kommissionen systematiskt hade vägrat att beakta de handlingar som länkarna hänvisade till. Enligt IC var dessa uppgifter, i motsats till vad tribunalen angav i punkt 150 i den överklagade domen för att motivera avslaget på denna begäran om åtgärder för bevisupptagning, nödvändiga för att pröva argumentet om åsidosättande av principen om skydd för berättigade förväntningar.
62 IC har i detta avseende påpekat att principen om skydd för berättigade förväntningar följer av rättssäkerhetsprincipen. Det är således nödvändigt att de regler som den upphandlande myndigheten har utformat för att tilldela ett offentligt kontrakt är klara och precisa och att anbudsgivarna kan förutse hur de kommer att tillämpas. Detta krav kan emellertid inte anses vara uppfyllt när flera anbudsgivare har tolkat en regel, såsom skyldigheten att lämna anbud på tillämpningen eSubmission, på ett annat sätt än vad kommissionen har gjort.
63 IC anser för övrigt att tribunalen inte tillräckligt motiverade varför den inte biföll talan på den tredje grunden.
64 Enligt Konungariket Spanien är underkännandet av den tredje grunden för IC:s talan vid tribunalen oförenligt med rättssäkerhetsprincipen och principen om skydd för berättigade förväntningar.
65 Denna medlemsstat har påpekat att det förelåg, dels en situation av osäkerhet på grund av att möjligheten att bifoga handlingar till ett anbud med hjälp av hyperlänkar inte angavs i förfrågningsunderlaget, dels en administrativ praxis från kommissionens sida, som kommissionen underrättade IC om, vilka gav upphov till berättigade förväntningar hos IC om att det var tillåtet att använda sig av detta förfarande.
66 Konungariket Spanien har kritiserat tribunalen för att ha begränsat sin bedömning till att avse möjligheten att handlingar som bifogats ett anbud via hyperlänkar ändras efter det att fristen för att lämna anbud har löpt ut. Tribunalen omvandlade således hypotesen om en eventuell risk för rättsstridigt beteende till ett oöverstigligt hinder som helt hindrade användningen av hyperlänkar för ingivande av beskrivande handlingar i ett anbud.
67 Även om det antas att användningen av sådana länkar var rättsstridig, gjorde tribunalen en felaktig bedömning när den i punkt 147 i den överklagade domen, av domen av den 10 oktober 2013, Manova ( C‑336/12, EU:C:2013:647), som rör möjligheten att korrigera eller komplettera ett anbud i syfte att förtydliga eller korrigera uppenbara sakfel, drog slutsatsen att kommissionen inte var skyldig att uppmana IC att på nytt inge handlingarna genom att ladda upp dem på applikationen eSubmission. I motsats till vad tribunalen slog fast skulle denna rättspraxis ha kunnat tillämpas analogt för att dra slutsatsen att IC skulle tillåtas att direkt, på applikationen eSubmission, lämna in de handlingar som IC ursprungligen hade gjort tillgängliga via hyperlänkar eller bevisa att dessa handlingar inte hade ändrats efter det att fristen för att inkomma med anbud hade löpt ut.
68 Vidare gjorde tribunalen en felaktig bedömning när den fann att det saknade relevans dels att kommissionen inom ramen för upphandlingsförfarandet HR/2020/OP/0004 hade godtagit att handlingar lämnades in via hyperlänkar, dels att kommissionen, såsom framgår av punkt 133 i den överklagade domen, med stöd av underkriterium 1.3 hade bedömt anbudsgivarnas onlineplattformar, som finns på externa servrar och är tillgängliga med hjälp av sådana länkar. I det sistnämnda avseendet nöjde sig tribunalen också felaktigt med att i punkt 145 i den överklagade domen ange att IC hade erhållit högsta möjliga poäng för detta underkriterium 1.3.
69 Konungariket Spanien har slutligen erinrat om att denna medlemsstat vid tribunalen påpekade att vissa handlingar som gjorts tillgängliga via hyperlänkar hade registrerats under ISBN-nummer (International Standard Book Number) och därför inte kunde ändras. I punkt 131 i den överklagade domen missuppfattade tribunalen detta argument och underlät att uttala sig om avsaknaden av en bedömning av sådana handlingar.
70 Kommissionen har bestritt IC:s och Konungariket Spaniens argument.
71 Tribunalen erinrar inledningsvis om att varje person hos vilken unionsadministrationen har väckt grundade förhoppningar har möjlighet att åberopa principen om skydd för berättigade förväntningar. Tydliga, ovillkorliga och samstämmiga uppgifter från en behörig och tillförlitlig källa utgör, oavsett i vilken form de har lämnats, exempel på försäkringar som kan väcka sådana förhoppningar (se, för ett liknande resonemang, dom av den 19 september 2024, Coppo Gavazzi m.fl./parlamentet, C‑725/20 P, EU:C:2024:766, punkt 95 och där angiven rättspraxis).
72 När en försiktig och medveten person däremot kan förutse att en unionsåtgärd kommer att vidtas som kan skada personens intressen, kan vederbörande inte åberopa principen om skydd för berättigade förväntningar när denna åtgärd har vidtagits (se dom av den 19 september 2024, Coppo Gavazzi m.fl./parlamentet, C‑725/20 P, EU:C:2024:766, punkt 96 och där angiven rättspraxis).
73 I förevarande fall konstaterade tribunalen, i punkt 142 i den överklagade domen, att i det aktuella upphandlingsförfarandet kunde varje rimligt informerad och normalt omsorgsfull anbudsgivare veta att det inte var tillåtet för denne att till stöd för sitt anbud inkludera hyperlänkar till handlingar som var tillgängliga på en webbplats och som fortfarande stod under anbudsgivarens kontroll och således tekniskt sett kunde ändras efter det att fristen för att lämna anbud hade löpt ut.
74 Denna bedömning grundar sig på de omständigheter som anges i punkterna 138–141 i den domen, vilka inte har bestritts av IC.
75 Bland dessa omständigheter återfinns citatet i punkt 138 i nämnda dom från ett avsnitt på sidan 79 i förfrågningsunderlaget, där det anges att [a]nbud ska lämnas via applikationen eSubmission, i enlighet med de instruktioner som anges i anbudsinfordran och i den praktiska guiden till eSubmission-systemet.
76 Såsom tribunalen påpekade i punkt 139 i den överklagade domen gjorde denna upplysning det möjligt att förstå att de handlingar som beskrev anbudet skulle laddas upp på applikationen eSubmission.
77 Den omständigheten, som Konungariket Spanien har framhållit, att det enligt underkriterium 1.3 i upphandlingsdokumenten, avseende onlineplattformar, var nödvändigt att utvärdera en faktor som kan ändras, nämligen den plattform för språkutbildning online som anbudsgivaren erbjuder, saknar i detta avseende betydelse. Förevarande tvist avser nämligen inte tillämpningen av underkriterium 1.3, utan huruvida de delar som ingår i anbudet för att dokumentera innehållet och pedagogik i den föreslagna språkutbildningen (underkriterierna 1.1 och 1.2) skulle laddas upp på applikationen eSubmission eller göras tillgängliga via hyperlänkar.
78 Mot bakgrund av de omständigheter som det redogjorts för i punkterna 138–141 i den överklagade domen, och särskilt de omständigheter som har understrukits i punkterna 75 och 76 ovan, kan varken den av IC och Konungariket Spanien åberopade omständigheten att kommissionen i ett tidigare anbudsförfarande har beaktat handlingar som gjorts tillgängliga via hyperlänkar eller den omständigheten, om det antas vara styrkt, att andra anbudsgivare, i likhet med IC, har ansett att handlingar som gjorts tillgängliga genom hyperlänkar kunde inges på detta sätt, anses utgöra grundade förhoppningar som följer av tydliga, ovillkorliga och samstämmiga uppgifter från behörig och tillförlitlig källa, i den mening som avses i den rättspraxis som det erinrats om i punkt 71 ovan. Tribunalen gjorde följaktligen en riktig bedömning när den i punkt 150 i den överklagade domen fann att det för att avgöra tvisten inte var nödvändigt att pröva i vilken mån de andra anbudsgivarna i sina anbud hade infört hyperlänkar som gav tillgång till handlingar som beskrev anbuden.
79 Tribunalen konstaterar vidare att i en sådan situation som den som IC har beskrivit, där kommissionen i det första och – vid tidpunkten för de faktiska omständigheterna i förevarande mål – det enda upphandlingsförfarande som följde på den obligatoriska användningen av applikationen eSubmission, hade utvärderat de handlingar som gjorts tillgängliga med hjälp av hyperlänkar, utgör den omständigheten att en sådan första praxis från administrationens sida med nödvändighet är isolerad i princip hinder för att enbart på grundval av denna omständighet konstatera att det föreligger samstämmiga försäkringar.
80 Mot bakgrund av det ovan anförda gjorde tribunalen en riktig bedömning när den i punkt 148 i den överklagade domen slog fast att IC inte hade visat att det fanns samstämmiga försäkringar från kommissionens sida om att det var möjligt att använda hyperlänkar.
81 I den mån IC och Konungariket Spanien har gjort gällande att rättssäkerhetsprincipen, som principen om skydd för berättigade förväntningar är en naturlig följd av, har åsidosatts, erinrar domstolen om att den förstnämnda principen kräver att rättsregler ska vara klara och precisa, så att den enskilde kan förutse hur de kommer att tillämpas. En regel måste därför göra det möjligt för personer som berörs därav att på ett otvetydigt sätt få kännedom om sina rättigheter och skyldigheter, och att vidta åtgärder i enlighet därmed (se, för ett liknande resonemang, dom av den 3 juni 2021, Jumbocarry Trading m.fl., C‑39/20, EU:C:2021:435, punkt 48 och där angiven rättspraxis).
82 Reglerna om ingivande av handlingar till stöd för ett anbud som lämnats inom ramen för en anbudsinfordran i unionen är emellertid tillräckligt klara och precisa.
83 Enligt punkt 16.2 i bilaga I till förordning 2018/1046 ska villkoren för inlämnande av anbud anges i anbudsinfordran. I förevarande fall är det utrett att det i denna föreskrevs att anbuden skulle lämnas in med hjälp av applikationen eSubmission och att anbudsgivarna för detta ändamål skulle följa anvisningarna i den praktiska handledningen för denna applikation. Denna instruktion upprepades i det ovannämnda avsnittet på sidan 79 i förfrågningsunderlaget, i vilket det hänvisades till dessa instruktioner, i vilka det preciseras att alla handlingar som inges till stöd för anbudet ska laddas upp på det särskilda utrymmet för applikationen eSubmission.
84 Avsaknaden av tvetydighet i nämnda anvisningar förstärks av att det finns ett krav på uppgifternas integritet som, vad gäller ingivande online av handlingar som ingetts till stöd för en begäran till unionsadministrationen, slås fast i artikel 149.1 i förordning 2018/1046. I enlighet med detta krav ska det system för onlineinlämning som anbudsgivarna använder vara utformat på ett sådant sätt att ansökningshandlingarna förblir oförändrade under hela det administrativa förfarandet. Unionens förfaranden för offentlig upphandling utgör inget undantag från denna regel. Uppgifternas integritet måste därför säkerställas redan före utgången av tidsfristen för inlämnande av anbud, vilket kräver att alla handlingar som lämnas in till stöd för ett anbud ska lämnas in i en form och på ett sådant sätt att det inte är möjligt att senare ändra en sådan handling.
85 Införandet av kravet på uppgifternas integritet i förordning 2018/1046 vederlägger dessutom IC:s argument att inlämnandet av handlingar till stöd för ett anbud inom ramen för ett förfarande för offentlig upphandling av unionen inte omfattas av någon norm. Tribunalen gjorde således en riktig bedömning när den i punkt 148 i den överklagade domen konstaterade att även om det antas att kommissionen hade gett IC försäkringar om att handlingar som beskriver innehåll och pedagogisk information kunde lämnas in via hyperlänkar, var dessa försäkringar oförenliga med gällande bestämmelser. Bland dessa bestämmelser återfinns för övrigt inte bara kravet på uppgifters integritet, utan även de principer som reglerar offentlig upphandling, däribland principerna om insyn och likabehandling, vilka enligt artikel 160 i förordning 2018/1046 ska iakttas.
86 Dessa bestämmelser, liksom överväganden avseende god förvaltningssed, kan motivera att instruktionen att ladda upp de handlingar som ingetts till stöd för anbudet är tillämplig på samtliga dessa handlingar, utan att det föreskrivs några undantag för vissa kategorier av handlingar vars senare ändring, av tekniska eller rättsliga skäl, skulle vara extremt svår eller till och med omöjlig. Även om det antas att Konungariket Spaniens argument att de handlingar som registrerats under ISBN (International Standard Book Number) inte kan ändras är riktigt och, såsom denna medlemsstat har hävdat, har tolkats felaktigt av tribunalen, kan en sådan omständighet inte medföra att det resonemang som i sig är avgörande i den överklagade domen, enligt vilket IC inte kunde förvänta sig att kommissionen utvärderade handlingar som inte hade laddats upp på applikationen eSubmission, utan som gjorts tillgängliga enbart med hjälp av hyperlänkar, var felaktigt.
87 Eftersom tribunalen, utan att åsidosätta rättssäkerhetsprincipen och principen om skydd för berättigade förväntningar, med hänsyn till behovet av att säkerställa att samtliga handlingar som ingetts av varje anbudsgivare förblir oförändrade, fann att de handlingar som gjorts tillgängliga via hyperlänkar inte kunde beaktas vid utvärderingen av anbuden, gjorde tribunalen även en riktig bedömning när den, i punkterna 143, 144, 146 och 147 i den överklagade domen, fann att kommissionen inte var skyldig att, genom att begära in bevis från anbudsgivare som använt hyperlänkar, pröva huruvida de handlingar som gjorts tillgängliga via sådana länkar hade förblivit oförändrade efter det att fristen för att inge anbud hade löpt ut.
88 Tribunalen gjorde en riktig bedömning när den i punkt 147 i den överklagade domen angav att den rättspraxis som följer av domen av den 10 oktober 2013, Manova ( C‑336/12, EU:C:2013:647), inte kunde förstås så, att kommissionen var skyldig att uppmana IC att rätta till ingivandet av de aktuella handlingarna. Den domen rör nämligen möjligheten för den upphandlande myndigheten att uppmana en anbudsgivare att avhjälpa bristerna i inlämnandet av sitt anbud genom att lägga till handlingar som beskriver anbudsgivarens situation. Förutom att de handlingar som var aktuella i det mål som gav upphov till nämnda dom, till skillnad från vad som är fallet i förevarande mål, inte avsåg själva anbudet, införs det i samma dom inte någon skyldighet för den upphandlande myndigheten att begära rättelse.
89 Slutligen framgår det av ovan anförda överväganden att tribunalen har motiverat sin bedömning på ett klart och tydligt sätt, så att de som berörs därav kan få kännedom om skälen för det fattade beslutet och så att domstolen ges möjlighet att utföra sin prövning. IC:s påstående att den överklagade domen är otillräckligt motiverad, vilket uteslutande grundar sig på de argument i sak som just har underkänts och med vilka det sammanfaller, kan således inte godtas, eftersom det är uppenbart ogrundat.
90 Av det ovan anförda följer att överklagandena inte kan vinna bifall på IC:s första grund och på Konungariket Spaniens andra grund för överklagandet.
91 IC har erinrat om att det genom sin andra grund vid tribunalen kritiserade kommissionen för att ha underlåtit att göra en jämförande bedömning av de konkurrerande anbudens kvalitet. Kommissionen begränsade sig nämligen till att göra en separat utvärdering av vart och ett av anbuden och till att rangordna anbuden utifrån resultaten av dessa separata utvärderingar.
92 Tribunalen underkände denna grund och angav i huvudsak att jämförelsen av anbuden inte kräver att anbudsgivarnas förslag ska jämföras med varandra för att fastställa deras egenskaper och fördelar i förhållande till varandra.
93 Detta resonemang återspeglas särskilt i punkt 165 i den överklagade domen, i vilken tribunalen konstaterade att CLL-gruppens anbud hade utvärderats mot bakgrund av tilldelningskriterierna i förfrågningsunderlaget, precis som IC:s anbud, varför det inte fanns något som tydde på att kommissionen inte hade uppfyllt kravet på att fastställa det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet på grundval av objektiva kriterier som säkerställer att principerna om öppenhet och likabehandling iakttas.
94 Enligt IC är en sådan jämförelse av anbuden rättsligt felaktig. När, såsom i förevarande fall, tillämpningen av tilldelningskriteriet det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet kräver att det fastställs vilket anbud som har det bästa förhållandet mellan pris och kvalitet, ska kvaliteten på respektive anbud sättas i relation till varandra. Det är endast denna metod att direkt jämföra anbuden som säkerställer en objektiv jämförelse av anbudens relativa värden, så att det går att fastställa vilket anbud som är det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet, i verklig konkurrens i den mening som avses i skäl 90 i direktiv 2014/24. Detta skäl är relevant för tolkningen av räckvidden av artikel 67 i direktivet, eftersom denna artikel, såsom framgår av skäl 106 i förordning 2018/1046, i sig är relevant för att förstå innebörden av det kriterium för tilldelning av det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet som föreskrivs i artikel 167.4 i förordningen.
95 CLL-gruppens anbud för samtliga delar borde ha varit föremål för en faktisk jämförelse med övriga anbudsgivares anbud för varje del. En sådan jämförande undersökning skulle ha kunnat leda till en annan bedömning av CLL-gruppens anbud för varje del. Utvärderingskommittén tilldelade emellertid gruppens anbud samma poäng för var och en av delarna, trots att det i förfrågningsunderlaget angavs att om ett anbud lämnades för flera delar skulle varje del utvärderas. Tribunalen gjorde således fel när den i punkt 166 i den överklagade domen godtog en enhetlig bedömning av CLL-gruppens anbud.
96 Den omständigheten att CLL-gruppens anbud i huvudsak var identiskt för var och en av delarna saknar i detta avseende betydelse, eftersom de andra anbudsgivarnas anbud skilde sig från den ena delen till den andra, vilket borde garantera ett relativt värde som skiljer sig från den ena delen till den andra från CLL-gruppens anbud i förhållande till dess konkurrenters anbud.
97 Motiveringen att talan inte kan vinna bifall på den andra grunden är dessutom motsägelsefull.
98 IC har i detta avseende påpekat att det i punkt 174 i den överklagade domen konstateras att kommissionen jämförde de tekniska förslagen med varandra. Rent faktiskt konstaterade kommissionen i detta avseende att [IC:s] anbud uppvisade brister i fråga om materialet för självstudier. Det måste i förevarande fall anses utrett att sökandens anbud bedömdes vara av lägre kvalitet än CLL-gruppens anbud, eftersom materialet för självstudier inte specificerades i det förstnämnda anbudet. Enligt IC har tribunalen, genom att uttrycka sig på detta sätt, låtit förstå att den upphandlande myndigheten ska bedöma de förslag som konkurrerar med varandra, vilket strider mot de andra domskälen i den överklagade domen som ledde till att talan inte kunde vinna bifall på den andra grunden. Med nödvändighet ska det anses att tribunalen i punkt 174 konstaterade att kommissionen faktiskt jämförde konkurrerande anbud med varandra. Detta konstaterande skulle i ett sådant fall vara oförenligt med tribunalens övriga konstateranden i den överklagade domen och skulle under alla omständigheter utgöra en missuppfattning av de faktiska omständigheterna, eftersom kommissionen i själva verket inte jämförde konkurrerande tekniska förslag för att fastställa deras egenskaper och relativa fördelar.
99 Kommissionen har bestritt denna argumentation.
100 Såsom framgår av de faktiska omständigheter som tribunalen konstaterat och som sammanfattats i punkt 15 i förevarande dom, skulle kommissionen vid tilldelningen av det aktuella offentliga kontraktet, i enlighet med artikel 167.4 i förordning 2018/1046, grunda sig på kriteriet om det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet. Enligt denna bestämmelse kan detta kriterium tillämpas enligt metoden med lägsta pris, lägsta kostnad eller metoden med det bästa förhållandet mellan pris och kvalitet.
101 Det framgår även av dessa omständigheter att den metod som användes i förevarande fall var bästa förhållandet mellan pris och kvalitet.
102 Det är riktigt, såsom IC har understrukit, att denna metod kräver en objektiv jämförelse av anbudens relativa värde. Detta krav framgår bland annat av skäl 90 i direktiv 2014/24, som är relevant för tolkningen av räckvidden av artikel 67 i direktivet, eftersom denna artikel, såsom framgår av skäl 106 i förordning 2018/1046, i sig är relevant för tolkningen av artikel 167.4 i denna förordning.
103 I motsats till vad IC har gjort gällande innebär tribunalens bedömning att en sådan objektiv jämförelse på grundval av anbudens relativa värde har gjorts i förevarande fall emellertid inte någon felaktig rättstillämpning eller en missuppfattning av de faktiska omständigheterna.
104 Tribunalen konstaterade i detta avseende, i punkterna 165 och 166 i den överklagade domen, att vart och ett av anbuden från CLL-gruppen och IC hade bedömts mot bakgrund av de kriterier som fastställts i förfrågningsunderlaget. Såsom det har erinrats om i punkterna 23 och 26 ovan ledde dessa bedömningar till en total poäng på 88,89 poäng av 100 för CLL-gruppen och 87,40 poäng av 100 för IC.
105 IC har inte bestritt dessa faktiska omständigheter.
106 Det framgår således att anbudens relativa värde faktiskt värderades, eftersom värdet på CLL-gruppens anbud uppskattades vara 1,49 poäng högre än värdet på IC:s anbud.
107 IC har inte heller anfört någon omständighet som visar att unionslagstiftningen ålägger den upphandlande myndigheten att jämföra anbudsgivarnas anbud på något annat sätt eller till stöd för sitt påstående att punkt 174 i den överklagade domen ska tolkas så. I sistnämnda avseende ska det påpekas att tribunalen i punkt 174, i vilken det hänvisas till punkterna 165–168 i den överklagade domen, inte gjorde någon bedömning som motsäger bedömningen i de sistnämnda punkterna. Det konstateras nämligen endast att kommissionen, genom att bedöma vart och ett av de tekniska anbuden mot bakgrund av förfrågningsunderlaget, har jämfört de tekniska förslagen, det vill säga att den har kunnat jämföra dem. Detta motsvarar i huvudsak vad som anges i punkterna 165–168.
108 IC har inte heller styrkt sitt påstående att bedömningen av värdet av CLL-gruppens anbud var enhetlig för samtliga delar av det aktuella offentliga kontraktet. Även om det har visat sig att samtliga delar av detta kontrakt tilldelades CLL-gruppen på första plats, framgår det däremot varken av de faktiska omständigheter som tribunalen har fastställt eller av de omständigheter som IC har åberopat att de poäng som de anbudsgivare som rangordnats på andra plats för de olika delarna av kontraktet hade erhållit var identiska. Det finns således inget som tyder på att det relativa värdet av CLL-gruppens anbud var enhetligt för samtliga delar.
109 Inget av de argument som IC har anfört till stöd för den andra grunden för överklagandet gör det följaktligen möjligt att fastställa att tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning eller missuppfattade de faktiska omständigheterna när den, i punkt 165 i den överklagade domen, konstaterade att det inte fanns något som tydde på att kommissionen inte hade uppfyllt kravet på att fastställa det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet på grundval av objektiva kriterier som säkerställer att principerna om öppenhet, icke-diskriminering och likabehandling iakttas.
110 Härav följer att överklagandena inte kan vinna bifall på IC:s andra grund.
111 Konungariket Spanien har gjort gällande att tribunalen, genom att underlåta att konstatera att det omtvistade beslutet är bristfälligt motiverat, har missbedömt räckvidden av motiveringsskyldigheten enligt artikel 41.2 c i stadgan.
112 Denna medlemsstat har hävdat att den totala poäng som tilldelades CLL-gruppens anbud endast var 1,49 poäng högre än den som tilldelades IC:s anbud. Vidare avsåg bristen på dokumentation endast vissa delar av underkriterierna 1.1 och 1.2. Denna brist på dokumentation var ett av skälen till att IC erhöll betygen 22/30 och 21/30 vid utvärderingen av dessa underkriterier.
113 Det framgår emellertid inte av det omtvistade beslutet varför IC:s anbud tilldelades dessa poäng.
114 Det är inte tillräckligt att ge tillgång till en bedömningsmatris som innehåller en rad kommentarer om olika delar av ett underkriterium, utan att ange de punkter som lagts till eller dragits för var och en av dessa delar.
115 Tribunalen gjorde visserligen en riktig bedömning när den i punkt 65 i den överklagade domen erinrade om att det, för att motiveringsskyldigheten ska anses vara uppfylld, räcker att den anbudsgivare vars anbud inte har utvalts kan förstå varför det utvalda anbudet är bättre än det anbud som förkastats. I förevarande fall underlät tribunalen emellertid felaktigt att konstatera att det omtvistade beslutet inte gjorde det möjligt för IC att förstå varför CLL-gruppens anbud hade fått ett förmånligare betyg.
116 Konungariket Spanien har understrukit att det inte ifrågasätter den upphandlande myndighetens stora utrymme för skönsmässig bedömning vid fördelningen av poängen för varje underkriterium mellan dess olika delar. Denna medlemsstat har emellertid hävdat att kommissionen måste precisera hur många poäng den tilldelar var och en av dessa delar. Till stöd för detta argument har Konungariket Spanien hänvisat till punkterna 247–254 i domen av den 27 april 2016, European Dynamics Luxembourg m.fl./EUIPO ( T‑556/11, EU:T:2016:248).
117 Det framgår av denna dom att avsaknaden av samband mellan, å ena sidan, de positiva och negativa kommentarer som tilldelas varje bedömd del och, å andra sidan, en tilldelning eller ett särskilt poängavdrag utgör ett åsidosättande av motiveringsskyldigheten.
118 Tribunalen gjorde sig således skyldig till felaktig rättstillämpning när den i punkterna 63, 102, 117 och 118 i den överklagade domen slog fast att denna avsaknad av samband saknar betydelse.
119 Tribunalen konstaterade i punkt 90 i den överklagade domen att förfrågningsunderlaget i förevarande fall är mindre detaljerat än det som var aktuellt i det mål som avgjordes genom domen av den 27 april 2016, European Dynamics Luxembourg m.fl./EUIPO ( T‑556/11, EU:T:2016:248). Enligt Konungariket Spanien är tribunalens resonemang rättsligt felaktigt, eftersom det innebär att det är den precision med vilken förfrågningsunderlaget är avfattat som avgör motiveringsskyldighetens omfattning. Omfattningen av denna skyldighet kan emellertid inte vara beroende av upphandlingsdokumenten. I förevarande fall var det den omständigheten, som konstaterades i punkterna 76–78 och 90 i den överklagade domen, att varje underkriterium innehöll olika uppgifter och att dessa omständigheter blev föremål för en särskild bedömning genom positiva eller negativa kommentarer, som tribunalen borde ha ansett vara avgörande.
120 Slutligen anser Konungariket Spanien att det i administrationens beslut ska anges vilken vikt som faktiskt tilldelas vid bedömningen av var och en av de omständigheter som har varit föremål för en oberoende bedömning.
121 Kommissionen har bestritt denna argumentation.
122 Vad gäller kommissionens motiveringsskyldighet enligt artikel 296 andra stycket FEUF och artikel 41.2 c i stadgan, ska det erinras om att det av motiveringen klart och tydligt ska framgå hur den som har antagit rättsakten har resonerat, så att de som berörs därav kan få kännedom om skälen för rättsakten och så att den behöriga domstolen ges möjlighet att utföra sin prövning (se, för ett liknande resonemang, dom av den 30 januari 2024, Agentsia Patna infrastruktura (Europeisk finansiering av väginfrastruktur) C‑471/22, EU:C:2024:99, punkt 25 och där angiven rättspraxis).
123 Den exakta räckvidden av kravet på motivering ska bedömas med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet, särskilt rättsaktens innehåll, de anförda skälen och det intresse av att få förklaringar som de vilka rättsakten är riktad till, eller andra personer som berörs av den, kan ha. Det fordras inte att motiveringen av en rättsakt anger samtliga sakförhållanden och rättsliga överväganden som skulle kunna anses vara relevanta (dom av den 30 januari 2024, Agentsia Patna infrastruktura (Europeisk finansiering av väginfrastruktur), C‑471/22, EU:C:2024:99, punkt 26 och där angiven rättspraxis).
124 Konungariket Spanien har kritiserat tribunalen för att ha underlåtit att fastställa att kommissionen hade åsidosatt sin motiveringsskyldighet i förhållande till IC. Medlemsstaten i fråga har inte bestritt att IC informerades dels om de poäng som IC hade erhållit för egen del och de som erhållits av CLL-gruppen för varje kriterium och underkriterium för tilldelning, dels om de positiva och negativa kommentarer som utvärderingskommittén hade lämnat, men anser att kommissionen var skyldig att precisera sambandet mellan var och en av dessa kommentarer och den erhållna poängen, så att IC kunde få kännedom om det antal poäng som specifikt hade lagts till eller dragits av i förhållande till var och en av kommentarerna.
125 Av domstolens fasta praxis följer emellertid att det inte kan krävas att den upphandlande myndigheten tillsänder en anbudsgivare vars anbud förkastats, dels, förutom skälen till att anbudet förkastats, en detaljerad redogörelse för det sätt på vilket varje detalj i dennes anbud beaktats vid utvärderingen, dels, vad gäller informationen om vilka relativa kvaliteter och fördelar som kännetecknar det anbud som slutligen valts, en detaljerad jämförande analys av det utvalda anbudet och det anbud som förkastats (dom av den 3 maj 2018, EUIPO/European Dynamics Luxembourg m.fl., C‑376/16 P, EU:C:2018:299, punkt 57 och där angiven rättspraxis).
126 Motiveringsskyldigheten kräver dessutom i princip inte att varje negativ eller positiv kommentar i utvärderingen ska tillmätas en specifik vikt. Om upphandlingsdokumenten anger en specifik kvantitativ viktning för kriterierna eller underkriterierna, kräver principen om öppenhet emellertid att en kvantitativ bedömning görs med avseende på dessa kriterier eller underkriterier (dom av den 3 maj 2018, EUIPO/European Dynamics Luxembourg m.fl., C‑376/16 P, EU:C:2018:299, punkt 63).
127 I förevarande fall är det utrett att det i förfrågningsunderlaget föreskrevs en viktning av poäng på nivån för kriterier och underkriterier, men att det inom varje underkriterium även gjordes åtskillnad mellan olika delar som inte var för sig åtföljdes av en särskild poängviktning.
128 Under dessa omständigheter var kommissionen, såsom tribunalen angav i punkt 102 i den överklagade domen, inte skyldig att beräkna och följaktligen inte heller, i sitt beslut eller i de utvärderingsmatriser som översändes till IC, ange i vilken utsträckning varje kommentar som avsåg en enskild del av ett underkriterium, uttryckt i punkter, bidrog till den poäng som erhållits enligt detta underkriterium.
129 Det kan visserligen förhålla sig annorlunda när det föreskrivs att delar av poäng ska tilldelas för en eller flera delar av ett underkriterium. I ett sådant fall kräver principen om öppenhet och motiveringsskyldigheten att de delar av poängen som tilldelats på grundval av de positiva och negativa kommentarerna till dessa delar av detta underkriterium ska lämnas ut till den berörde (se, för ett liknande resonemang, dom av den 3 maj 2018, EUIPO/European Dynamics Luxembourg m.fl., C‑376/16 P, EU:C:2018:299, punkterna 65–67). I förevarande fall förefaller det emellertid som om de olika delarna av underkriterierna inte var för sig åtföljdes av en särskild poängviktning. Såsom det har erinrats om i punkt 126 i förevarande dom är det tillåtet för den upphandlande myndigheten att begränsa bedömningen i siffror till att endast avse kriterier och underkriterier. Den är följaktligen inte skyldig att, inom ramen för den poäng som tilldelats för ett underkriterium, identifiera delar av poängen för varje enskild komponent i detta underkriterium. Tribunalen gjorde sig således inte skyldig till felaktig rättstillämpning när den konstaterade att de positiva och negativa kommentarer som uttryckts med avseende på dessa beståndsdelar inte behövde leda till att en siffermässig vikt tilldelades för var och en av dessa kommentarer.
130 Konungariket Spaniens överklagande kan således inte vinna bifall på den andra grunden.
131 Konungariket Spanien har anfört att den andra grunden för IC:s talan vid tribunalen avsåg avsaknaden av jämförelse mellan CLL-gruppens och IC:s anbud och att IC genom sin femte grund för talan kritiserade kommissionen för att ha tilldelat en enda tjänsteleverantör alla delar av kontraktet.
132 Denna medlemsstat har påpekat att den, till stöd för IC:s grunder, vid tribunalen åberopade ett åsidosättande av principen om likabehandling genom att konkret illustrera den skillnad i behandling som IC utsatts för.
133 Detta argument prövades på ett felaktigt sätt av tribunalen i den överklagade domen.
134 Konungariket Spanien har i detta avseende för det första påpekat att det under förfarandet vid tribunalen underströk att kommissionen inte hade gjort någon specifik bedömning av innehållet i CLL-gruppens anbud avseende den del av språkutbildningen som kallas slutliga sammanfattande utvärderingar. När det gäller anbudet från IC lämnade den däremot en negativ kommentar om denna aspekt.
135 I punkt 176 i den överklagade domen medgav tribunalen denna skillnad, men nöjde sig med att anse att skillnaden motiverades av att handlingarna i IC:s anbud var bristfälliga. Enligt konungariket Spanien kan den negativa kommentaren om detta anbud förklaras av denna bristande dokumentation. Däremot kan inte frånvaron av kommentarer vad gäller slutliga sammanfattande utvärderingar vad gäller CLL:s anbud förklaras på detta sätt.
136 För det andra har Konungariket Spanien gjort gällande att det vid tribunalen hade åberopat den omständigheten att kommissionen, vid utvärderingen av underkriterium 1.1, hade kommenterat CLL-gruppens anbud avseende vissa digitala verktyg som föreslagits av denna grupp i positiva ordalag, medan kommissionen, beträffande de digitala verktyg som IC:s anbud innehöll, endast hade angett, utan att göra någon bedömning, att detta anbud räknade upp sådana verktyg.
137 I punkterna 179 och 180 i den överklagade domen underkände tribunalen detta argument och fann att kommentaren avseende de digitala verktygen var likvärdig med kommentaren till CLL-gruppens anbud. En sådan bedömning från tribunalens sida är felaktig, eftersom kommissionen, med avseende på denna del av underkriterium 1.1, underlät att göra en utvärdering av IC:s anbud.
138 Med hänsyn till att det inte vidtogs någon åtgärd för bevisupptagning för att förmå kommissionen att förklara detta, kunde tribunalen inte veta om kommissionen hade tilldelat CLL-gruppen och IC samma poäng för nämnda del av underkriterium 1.1.
139 Konungariket Spanien har erinrat om att det därför hade begärt att tribunalen skulle anmoda kommissionen att inkomma med en fullständig utvärdering av underkriterierna 1.1 och 1.2. Enligt denna medlemsstat var denna åtgärd för bevisupptagning nödvändig för att stödja argumentet att kommissionen, vid bedömningen av underkriterium 1.1, specifikt nämnde och utvärderade de digitala verktyg som CLL-gruppen erbjöd, men inte de som IC hade föreslagit, eftersom dessa verktyg inte hade utvärderats för att bland annat fastställa huruvida de underlättar konsolideringen av lärandet eller huruvida de möjliggör en kontinuerlig utvärdering.
140 Nämnda medlemsstat har tillagt att tribunalen, i punkt 150 i den överklagade domen, avslog denna begäran om åtgärder för bevisupptagning med motiveringen att det framgår av artikel 88 i tribunalens rättegångsregler att en sådan begäran inte kan framställas av en intervenient. En sådan tolkning av artikel 88 är emellertid felaktig, eftersom den enbart grundar sig på denna bestämmelse utan att hänsyn tas till det sammanhang i vilket den ingår. Detta sammanhang omfattar artikel 145.2 c i rättegångsreglerna, enligt vilken intervenienterna får inkomma med bevis och bevisuppgift.
141 För det tredje har Konungariket Spanien påpekat att det vid tribunalen gjorde gällande att kommissionen hade utvärderat de undervisningsmetoder som angavs i IC:s anbud, men inte de som hade föreslagits i CLL-gruppens anbud.
142 Genom att underkänna detta argument i punkt 178 i den överklagade domen med motiveringen att ett godtagande av detta argument innebär att [IC] ges en ännu förmånligare behandling, missuppfattade tribunalen detta argument. Utan denna missuppfattning hade tribunalen kunnat konstatera att den skillnad i behandling som nämns i föregående punkt är oacceptabel, eftersom kommissionen, om den hade bedömt de inlärningsmetoder som CLL-gruppen föreslagit, hade kunnat göra en negativ bedömning av dessa.
143 För det fjärde har Konungariket Spanien påpekat att det vid tribunalen gjorde gällande att kommissionen, i sin bedömning av CLL-gruppens anbud avseende inslaget innehåll i underkriterium 1.1, hade begränsat sig till en formell analys som ledde till kommentaren att denna organisation var detaljerad och hade en mycket tydlig struktur, medan den i sin bedömning av IC:s anbud hade kommenterat innehållet i kurserna.
144 I punkt 182 i den överklagade domen underkände tribunalen felaktigt detta argument med motiveringen att kommissionen hade lämnat en positiv kommentar om kursernas innehåll, trots att Konungariket Spanien bestred att kommissionen inte hade gjort någon bedömning av hur detta innehåll var organiserat.
145 Mot bakgrund av dessa fyra exempel har Konungariket Spanien dragit slutsatsen att tribunalen underlät att konstatera att kommissionen hade tillämpat en annan metod vid utvärderingen av anbuden från IC och CLL-gruppen. Den överklagade domen strider dessutom mot artikel 145.2 c i tribunalens rättegångsregler.
146 Kommissionen har bestritt denna argumentation.
147 Såsom Konungariket Spanien har angett, utgör de punkter i den överklagade domen som Konungariket Spanien har bestritt i den tredje grunden för överklagandet svar på argument som Konungariket Spanien hade anfört till stöd för den andra och den femte grunden i IC:s talan, i vilken IC särskilt kritiserade den omständigheten att samtliga delar i det aktuella offentliga kontraktet hade tilldelats konsortiet CLL. Detta positiva resultat för CLL-gruppen var en följd av brister eller till och med godtycklig behandling vid jämförelsen av anbuden. Enligt Konungariket Spaniens argument vid tribunalen framgick det av utvärderingsmatriserna för CLL-gruppens och IC:s anbud avseende del 3 att utvärderingen av CLL-gruppens anbud i vissa avseenden inte hade varit så ingående som utvärderingen av IC:s anbud och att den i andra avseenden hade varit mer ingående än denna.
148 Den omständigheten att utvärderingskommitténs kommentarer om de olika anbuden skiljer sig åt vad gäller innehåll eller detaljrikedom utgör inte i sig ett indicium på att det föreligger en skillnad i behandling eller godtycklig behandling. Eftersom anbuden skiljer sig från varandra leder de till att det formuleras kommentarer som i vissa avseenden kan vara mer detaljerade för en anbudsgivare än för en annan.
149 Det är visserligen riktigt att det ska anses föreligga särbehandling eller godtycklig behandling när det finns konkreta och bekräftande bevis för ett sådant rättsstridigt beteende, men det framgår inte av de punkter i den överklagade domen som Konungariket Spanien hänvisar till i sin tredje grund att sådana bevis fanns i utvärderingsmatriserna för CLL- och IC‑konsortiernas anbud avseende del 3.
150 Denna bedömning av tribunalen, som avser de faktiska omständigheterna, omfattas inte av domstolens prövning i ett mål om överklagande.
151 Som framgår av artikel 256.1 FEUF och artikel 58 första stycket i stadgan för Europeiska unionens domstol, är nämligen ett överklagande begränsat till rättsfrågor. Tribunalen är därför ensam behörig att fastställa de relevanta faktiska omständigheterna och bedöma bevisningen. Bedömningen av de faktiska omständigheterna och bevisningen utgör inte, med undantag för då tribunalen har missuppfattat bevisningen, en rättsfråga som ska prövas av domstolen i ett mål om överklagande (se dom av den 13 mars 2025, PKK m.fl./parlamentet, C‑72/23 P, EU:C:2025:182, punkt 113 och där angiven rättspraxis). I förevarande fall avser Konungariket Spaniens argument tribunalens bedömning av de faktiska omständigheterna, utan att det anges vilka faktiska omständigheter som har missuppfattats.
152 I den mån Konungariket Spaniens tredje grund avser åsidosättande av principen om likabehandling och förbudet mot godtycke vid bedömningen av anbuden, kan denna grund följaktligen inte tas upp till sakprövning.
153 I den mån Konungariket Spanien däremot har gjort gällande att avslaget i punkt 150 i den överklagade domen, på dess begäran om åtgärder för bevisupptagning, grundar sig på en felaktig tolkning av artikel 88.1 i tribunalens rättegångsregler och således fråntar artikel 145.2 c i rättegångsreglerna dess ändamålsenliga verkan, har denna medlemsstat tagit upp en rättsfråga.
154 I artikel 88.1 i rättegångsreglerna föreskrivs att åtgärder för bevisupptagning får vidtas på eget initiativ eller på begäran av en part.
155 Det framgår otvetydigt av denna bestämmelse att intervenienterna inte har rätt att framställa en begäran om åtgärder för bevisupptagning till tribunalen.
156 I motsats till vad Konungariket Spanien har gjort gällande innebär detta uteslutande av intervenienterna inte att artikel 145.2 c i rättegångsreglerna förlorar sin ändamålsenliga verkan. Denna bestämmelse, enligt vilken det krävs att interventionsinlagan ska innehålla de bevis och bevisuppgifter som intervenientens grunder och argument stöder sig på, avser nämligen den bevisning som intervenienten själv har lagt fram eller erbjudit, och inte den bevisning som en annan part företer till följd av en åtgärd för bevisupptagning som vidtagits av tribunalen.
157 Överklagandet kan följaktligen inte vinna bifall på Konungariket Spaniens tredje grund i den del den avser åsidosättande av artikel 145.2 c i tribunalens rättegångsregler.
158 Av detta följer att överklagandena inte kan bifallas på denna grund.
159 Konungariket Spanien har erinrat om att rätten till god förvaltning, som stadfästs i artikel 41 i stadgan, bland annat innefattar kraven på objektiv opartiskhet och öppenhet. Genom att underkänna den femte grunden för IC:s talan åsidosatte tribunalen dessa krav.
160 Konungariket Spanien har i detta avseende gjort gällande att i ett förfarande för offentlig upphandling som grundar sig på tilldelningskriteriet om det bästa förhållandet mellan kvalitet och pris, ska utvärderingen av anbudets kvalitet göras separat från utvärderingen av priset. En sådan åtskillnad skulle säkerställa att kvalitetsbedömningen inte påverkas av priset. På så sätt kan det undvikas att ett dyrare anbud anses vara av högre kvalitet.
161 I punkt 209 i den överklagade domen gjorde tribunalen en riktig bedömning när den konstaterade att Konungariket Spanien genom detta argument inte hade för avsikt att åberopa att utvärderingskommitténs ledamöter var subjektivt partiska. I punkt 208 i den överklagade domen tolkade tribunalen emellertid felaktigt nämnda argument, som grundar sig på kravet på objektiv opartiskhet, på så sätt att Konungariket Spanien genom detta argument kritiserade kommissionen för att först ha utvärderat priset och därefter anbudens kvalitet. Denna tolkning av dess argument är felaktig, eftersom denna medlemsstats oro i själva verket avser risken för att det inte säkerställs att dessa två bedömningar hålls åtskilda.
162 Enligt Konungariket Spanien borde tribunalen ha konstaterat att det inte kunde uteslutas att kommissionen utvärderade anbudens pris och kvalitet samtidigt och att den på detta sätt påverkades av det höga priset i CLL-gruppens anbud för att på grundval av priset dra slutsatsen att anbudet var av hög kvalitet.
163 Denna medlemsstat har i detta avseende preciserat att det för att visa att organisationen av det administrativa förfarandet inte gav tillräckliga garantier för att utesluta varje form av legitima tvivel om eventuella förutfattade meningar, inte var nödvändigt att styrka en bristande opartiskhet. Det är tillräckligt att det föreligger legitima tvivel och att de inte kan undanröjas.
164 Kommissionen har bestritt denna argumentation.
165 Den grundläggande rätten till god förvaltning, som anges i artikel 41 i stadgan, omfattar enligt punkt 1 i denna bestämmelse rätten att få sina angelägenheter behandlade opartiskt. Detta krav på opartiskhet har en subjektiv och en objektiv komponent. Den sistnämnda komponenten, som klaganden har åberopat, innebär att unionens institutioner, organ och byråer ska ge tillräckliga garantier för att utesluta varje rimligt tvivel om en eventuell förutfattad mening (dom av den 14 mars 2024, D & A Pharma/kommissionen och EMA, C‑291/22 P, EU:C:2024:228, punkterna 72 och 73 samt där angiven rättspraxis).
166 Såsom framgår av de faktiska omständigheter som tribunalen har konstaterat beträffande utvärderingskriterierna, vilka sammanfattats i punkterna 15–19 i förevarande dom, föreskrevs i förfrågningsunderlaget en separat utvärdering av priset, viktad till 30 procent, och av kvaliteten, viktad till 70 procent. Denna åtskillnad i förfrågningsunderlaget är strikt. Det framgår nämligen av beskrivningen av kriterierna och underkriterierna avseende kvaliteten att vart och ett av dessa helt saknar samband med anbudets pris.
167 I punkterna 208 och 209 i den överklagade domen konstaterade tribunalen att Konungariket Spanien inte hade lagt fram någon bevisning eller något indicium på att kommissionen inte hade iakttagit denna åtskillnad eller hade organiserat förfarandet på ett sådant sätt att den kvalitetsbaserade utvärderingen skulle påverkas av den prisbaserade bedömningen.
168 Konungariket Spanien har inte åberopat någon missuppfattning av de faktiska omständigheterna för att bestrida tribunalens bedömning.
169 Tribunalens bedömning gjorde det emellertid vederbörligen möjligt att underkänna Konungariket Spaniens argument att kravet på opartiskhet hade åsidosatts. Även om det antas att den oro som denna medlemsstat har uttryckt avseende en eventuell förutfattad mening till förmån för det dyraste anbudet har någon som helst relevans, kvarstår det faktum att en sådan åtskillnad som den som görs i upphandlingsdokumenten, mellan den utvärdering som grundar sig på priset och den som grundar sig på kvaliteten, ger tillräckliga garantier för att utesluta varje form av legitima tvivel om en sådan eventuell förutfattad mening.
170 Överklagandet kan följaktligen inte vinna bifall på Konungariket Spaniens fjärde grund avseende åsidosättande av kravet på objektiv opartiskhet.
171 Konungariket Spanien har slutligen gjort gällande att tribunalen åsidosatte kravet på öppenhet, dock utan att anföra några särskilda argument i detta avseende. Enligt fast rättspraxis framgår det av artikel 256.1 andra stycket FEUF, artikel 58 första stycket i stadgan för Europeiska unionens domstol och artikel 168.1 d i domstolens rättegångsregler att det i ett överklagande klart ska anges på vilka punkter den dom som det yrkas upphävande av ifrågasätts samt de rättsliga grunder som särskilt åberopas till stöd för detta yrkande, vid äventyr av att överklagandet eller grunden i fråga avvisas (dom av den 4 oktober 2024, ThyssenKrupp/kommissionen, C‑581/22 P, EU:C:2024:821, punkterna 57 och 58). Härav följer att Konungariket Spaniens anmärkning om åsidosättande av kravet på insyn inte kan tas upp till sakprövning.
172 Av detta följer att överklagandena inte kan vinna bifall på denna grund.
173 Eftersom ingen av de grunder som åberopats till stöd för överklagandena har godtagits, ska överklagandena ogillas i sin helhet.
174 Enligt artikel 184.2 i domstolens rättegångsregler ska domstolen besluta om rättegångskostnaderna när överklagandet avvisas eller ogillas.
175 Enligt artikel 138.1 i rättegångsreglerna, som är tillämplig i mål om överklagande enligt artikel 184.1 i rättegångsreglerna, ska tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats.
176 Kommissionen har yrkat att klagandena ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom klagandena har tappat målet, ska de bära sina rättegångskostnader och ersätta kommissionens rättegångskostnader i målen om överklagande.
1 Rättegångsspråk: franska.