Domstolens dom (femte avdelningen) den 5 juni 2025

I mål C‑685/23, angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF, framställd av Tribunal Arbitral Tributário (Centro de Arbitragem Administrativa – CAAD) (Skiljedomstolen för skatterättsliga tvister (Centrum för skiljedomar i förvaltningsrättsliga mål – CAAD), Portugal) genom beslut av den 10 november 2023, som inkom till EU-domstolen den 15 november 2023, i målet

DOMSTOLEN (femte avdelningen) sammansatt av avdelningsordföranden M.L. Arastey Sahún samt domarna D. Gratsias (referent), E. Regan, J. Passer och B. Smulders, generaladvokat: A. Biondi, justitiesekreterare: handläggaren L. Carrasco Marco,

efter det skriftliga förfarandet och förhandlingen den 14 november 2024,

med beaktande av de yttranden som avgetts av: Corner and Border S. A., genom A.P. Braga och M. Moreira, advogados, Portugals regering, genom P. Barros da Costa, H. Magno och A. Rodrigues, samtliga i egenskap av ombud, Europeiska kommissionen, genom P. Caro de Sousa, A. Ferrand och W. Roels, samtliga i egenskap av ombud,

och efter att den 13 februari 2025 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,

följande

Dom

Tillämpliga bestämmelser

Unionsrätt

Portugisisk rätt

Målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågorna

Prövning av tolkningsfrågorna

Rättegångskostnader

1 Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artiklarna 5.2 b och 6.1 d i rådets direktiv 2008/7/EG av den 12 februari 2008 om indirekta skatter på kapitalanskaffning (EUT L 46, 2008, s. 11).

2 Begäran har framställts i ett mål mellan Corner and Border S.A. (nedan kallat Corner and Border eller bolaget) och Autoridade Tributária e Aduaneira (skatte- och tullmyndigheten, Portugal) angående myndighetens beslut att ta ut stämpelskatt på säkerheter som ställts för förpliktelser enligt ett obligationslåneavtal.

3 Skälen 2, 3 och 9 i direktiv 2008/7 har följande lydelse:

4 I artikel 2 (Kapitalassociationer) i direktiv 2008/7 föreskrivs följande i punkt 1 a:

5 I punkterna 16 respektive 22 i bilaga I till direktivet hänvisas bland annat till bolagsformerna société à responsabilité limitée (bolag med begränsat ansvar) enligt luxemburgsk rätt och sociedade anónima (aktiebolag) enligt portugisisk rätt.

6 I artikel 3 (Kapitaltillskott) i direktiv 2008/7 föreskrivs följande:

7 I artikel 5 (Transaktioner som inte får omfattas av indirekta skatter) i direktiv 2008/7 föreskrivs följande:

8 I artikel 6 (Avgifter och mervärdesskatt) i direktiv 2008/7 föreskrivs följande:

9 I artikel 7.1 i direktiv 2008/7 föreskrivs följande:

10 I artikel 1.1 i Código do Imposto do Selo (lagen om stämpelskatt) föreskrivs följande:

11 Den allmänna stämpelskattetabellen innehåller en rubrik 10 om obligationssäkerheter, vilken har följande lydelse:

12 Corner and Border är ett aktiebolag bildat enligt portugisisk rätt. Bolaget är helägt av Onex Renewables Sàrl (nedan kallat Onex), som är ett bolag med begränsat ansvar bildat enligt luxemburgsk rätt. Genom ett överlåtelseavtal av den 21 juli 2021 mellan Onex och EDP Renewables SGPS S.A., som också är ett aktiebolag bildat enligt portugisisk rätt, blev Onex helägare till Éolica Do Sincelo S.A. (nedan kallat ES) och Éolica da Linha S.A. (nedan kallat EL), likaså dessa aktiebolag bildade enligt portugisisk rätt. Genom ett avtal om partsbyte av den 29 juli 2021 överlät Onex sina rättigheter och skyldigheter enligt det nyss nämnda överlåtelseavtalet till Corner and Border.

13 Den 27 januari 2022 ingick Corner and Border ett finansieringsavtal (nedan kallat finansieringsavtalet), enligt vilket Corner and Border emitterade ett obligationslån som uppgick till ett sammanlagt belopp av 348900000 euro (nedan kallat obligationslånet). Obligationslånet tecknades i sin helhet av Banco Santander Totta S.A. Finansieringsavtalet ingicks i syfte att finansiera betalningen av köpeskillingen för aktierna i ES och EL och för att refinansiera dessa bolags skulder. I finansieringsavtalet angavs att Corner and Border hade möjlighet att, mot betalning av avtalsviten eller avgifter, överföra Banco Santander Tottas ställning som tecknare enligt avtalet.

14 Onex, Corner and Border, ES och EL ställde säkerhet för förpliktelserna enligt finansieringsavtalet i form av realsäkerheter och personsäkerheter. Detta gjordes enligt ett avtal (nedan kallat säkerhetsavtalet) som ingåtts mellan dessa bolag, i egenskap av säkerhetsställare, och Banco Santander Totta, i egenskap av säkerhetstagare och så kallad säkerhetsagent (Security Agent).

15 Inom ramen för säkerhetsavtalet ställde Onex en rad säkerheter. Dessa utgjordes till en del av panträtt i aktierna i Corner and Border och i Onex aktieägarlånefordringar på Corner and Border och till en annan del av utfästelser om panträtt i aktier i Corner and Border vid en eventuell framtida nyemission samt i Onex framtida aktieägarlånefordringar på Corner and Border.

16 Även Corner and Border ställde en rad säkerheter enligt säkerhetsavtalet. Dessa var av tre lika slag. Den första typen av säkerhet utgjordes av panträtt i aktierna i ES och EL och i Corner and Borders fordringar på dessa bolag, däribland aktieägarlånefordringar, samt i Corner and Border banktillgodohavanden. Den andra typen av säkerhet utgjordes av utfästelser om panträtt i aktier i ES och EL vid en eventuell framtida nyemission och i Corner and Borders framtida fordringar på dessa bolag samt i Corner and Border framtida banktillgodohavanden. Den tredje typen av säkerhet utgjordes av fordringsöverlåtelser.

17 Därutöver lämnade även ES och EL en rad säkerheter och säkerhetsutfästelser enligt säkerhetsavtalet, vilka också de var av tre olika slag. Den första typen av säkerhet utgjordes av panträtt i bolagens befintliga banktillgodohavanden och i deras fordringsinnehav. Den andra typen av säkerhet utgjordes av utfästelser om panträtt i bolagens framtida banktillgodohavanden. Den tredje typen av säkerhet utgjordes av fordringsöverlåtelser.

18 Av redogörelsen i begäran om förhandsavgörande framgår att ställandet av nyss nämnda säkerheter var en nödvändig och väsentlig förutsättning för att finansieringsavtalet skulle kunna ingås och för att obligationslånet skulle kunna emitteras.

19 Finansieringsavtalet och säkerhetsavtalet upprättades och bestyrktes av notarie den 27 januari 2022. Samma dag fastställde notarien stämpelskatten, i enlighet med underrubrik 10.3 i den allmänna stämpelskattetabellen, genom att tillämpa den däri angivna skattesatsen på 0,6 procent på beloppet 348900000 euro. Stämpelskattebeloppet blev därmed 2093400 euro.

20 Corner and Border begärde omprövning av beslutet att ta ut stämpelskatt på de ställda säkerheterna. Omprövningen föranledde dock ingen ändring och Corner and Border påkallade därför skiljeförfarande vid Tribunal Arbitral Tributário (Centro de Arbitragem Administrativa) Tribunal Arbitral Tributário (Centro de Arbitragem Administrativa – CAAD) (Skiljedomstolen för skatterättsliga tvister (Centrum för skiljedomar i skatterättsliga mål – CAAD), Portugal), som är hänskjutande domstol i förevarande mål.

21 I sin påkallelseskrift gjorde Corner and Border bland annat gällande att beslutet om stämpelskatt stred mot artikel 5.2 b i direktiv 2008/7, eftersom de säkerheter som beslutet avsåg var helt nödvändiga för att obligationslåneavtalet skulle kunna ingås. Effekten av beslutet blev enligt bolaget därmed att stämpelskatten belastade den aktuella kapitalanskaffningstransaktionen i sin helhet. Bolaget anförde vidare att undantaget i artikel 6.1 d i direktivet endast avser säkerheter i fast egendom.

22 Den hänskjutande domstolen har angett att den är osäker på huruvida säkerheter som ställs ut i samband med kapitalanskaffningstransaktioner ska anses ingå som en del av sådana transaktioner, eller anses utgöra en formalitet i samband därmed, och huruvida det i artikel 5.2 b i direktiv 2008/7 angivna förbudet mot att ta ut indirekta skatter på kapitalanskaffning därmed omfattar säkerheter av detta slag. Den hänskjutande domstolen vill även få klarhet i huruvida sådana säkerheter omfattas av begreppet inteckningar i den mening som avses i artikel 6.1 d i direktivet.

23 Det är mot denna bakgrund som Tribunal Arbitral Tributário (Centro de Arbitragem Administrativa – CAAD) (Skiljedomstolen för skatterättsliga tvister, Centrum för skiljedomar i förvaltningsrättsliga mål – CAAD) har beslutat att vilandeförklara målet och att ställa följande frågor till EU-domstolen:

24 Den hänskjutande domstolen har ställt sina fyra frågor för att få klarhet i huruvida artiklarna 5.2 b och 6.1 d i direktiv 2008/7 ska tolkas på så sätt att de utgör hinder för en nationell lagstiftning enligt vilken stämpelskatt ska tas ut på säkerheter som en kapitalassociation ställt för sina förpliktelser enligt ett av associationen emitterat obligationslån och som består av panträtt i aktier, i banktillgodohavanden eller i aktieägarlånefordringar samt av fordringsöverlåtelser.

25 EU-domstolen vill inledningsvis göra följande påpekande. Den ursprungliga förvärvaren av de aktier vars förvärv finansierades genom emissionen av det nu aktuella obligationslånet, det vill säga Onex, är ett bolag med begränsat ansvar. Emittenten av obligationerna, det vill säga Corner and Border, är ett aktiebolag. Båda bolagen är således kapitalassociationer i den mening som avses i artikel 2.1 a i direktiv 2008/7, jämförd med punkterna 16 och 22 i bilaga I till direktivet och omfattas därmed av direktivets tillämpningsområde.

26 Vad gäller tolkningsfrågorna gör EU-domstolen följande bedömning. Av skäl 9 i direktiv 2008/7 framgår att syftet med direktivet är att avskaffa all form av indirekt beskattning av kapitalanskaffning, med undantag för kapitaltillskott till kapitalassociationer, som får beskattas under vissa i artikel 7.1 i direktivet angivna förutsättningar. Av nämnda skäl framgår särskilt att stämpelskatt inte bör tas ut på värdepapper, och detta oberoende av om värdepapperen är en del av ett bolags egna kapital eller dess främmande kapital och oberoende av var de kommer ifrån.

27 I artikel 5.2 b i direktiv 2008/7 anges ett förbud mot all form av indirekt beskattning av lån som tas upp genom emission av obligationer eller andra överlåtbara värdepapper, oavsett emittent, och av alla formaliteter i samband därmed, samt av utfärdande, emission, börsnotering eller tillhandahållande på marknaden av eller handel med sådana obligationer eller andra överlåtbara värdepapper.

28 Vad därvid gäller begreppet formaliteter i samband med ett obligationslån, vilka ska vara undantagna från all indirekt beskattning, ska det påpekas att detta begrepp avser eventuella åtgärder som en kapitalassociation är skyldig, enligt nationell lagstiftning, att vidta för att den ska kunna ta upp ett obligationslån samt skapa, emittera, börsnotera och tillhandahålla de berörda överlåtbara värdepapperen på marknaden eller handla med dem (se, för ett liknande resonemang, beslut av den 19 juli 2023, EDP (Skatt på omsättning av värdepapper), C‑416/22, ej publicerat, EU:C:2023:604, punkt 28 och där angiven rättspraxis).

29 Vad särskilt gäller säkerheter av nu aktuellt slag ska det påpekas dels att det framgår av de uppgifter som den hänskjutande domstolen har lämnat att det enligt portugisisk rätt inte krävs att sådana säkerheter ställs för att ett obligationslån ska kunna tas upp, dels att dessa säkerheter är knutna till innehållet i kapitalanskaffningstransaktionen. Härav följer att ställande av säkerhet av nu aktuellt slag faller utanför begreppet formaliteter i den mening som avses i artikel 5.2 b i direktiv 2008/7 och att detta gäller även i ett fall som det som den hänskjutande domstolen har hänvisat till, nämligen att långivaren ställer krav på att säkerhet ställs för att denne ska teckna obligationslånet.

30 Vad därefter gäller förbudet mot att beskatta kapitalanskaffningstransaktioner som sådana, ska det påpekas att artikel 5 i direktiv 2008/7, med hänsyn till det mål som eftersträvas med direktivet, ska ges en vid tolkning för att förhindra att detta förbud förlorar sin ändamålsenliga verkan. Förbudet mot beskattning av kapitalanskaffningstransaktioner är således även tillämpligt på transaktioner som inte uttryckligen omfattas av detta förbud, i fall där skatten belastar en transaktion som ingår som en del i en transaktion som i sin helhet syftar till att anskaffa kapital (dom av den 22 december 2022, IM Gestão de Ativos m.fl., C‑656/21, EU:C:2022:1024, punkt 28 och där angiven rättspraxis).

31 Av domstolens praxis framgår även att en emission av överlåtbara värdepapper blir meningsfull först när värdepapperen finner köpare, vilket innebär att en skatt som tas ut vid det första förvärvet av ett nyemitterat värdepapper i själva verket belastar själva värdepappersemissionen, såsom utgörande en del av en transaktion som i sin helhet syftar till att anskaffa kapital. För att artikel 5.2 b i direktiv 2008/7 ska ha en ändamålsenlig verkan måste således begreppet emission, i den bestämmelsens mening, inbegripa det första köpet som görs i samband med en emission av värdepapper (dom av den 22 december 2022, IM Gestão de Ativos m.fl., C‑656/21, EU:C:2022:1024, punkt 29 och där angiven rättspraxis).

32 Med hänsyn till att säkerheterna ställs för förpliktelser enligt ett obligationslåneavtal gäller på liknande sätt att säkerheterna därigenom har ett nära samband med obligationslånets emission, i den mening som avses i artikel 5.2 b i direktiv 2008/7. Säkerheter som ställs för ett sådant lån ska således anses ingå som en del i en transaktion som i sin helhet syftar till att anskaffa kapital, och detta oberoende av om säkerheterna ställs för att fullgöra en lagstadgad skyldighet eller frivilligt (dom av den 22 december 2022, IM Gestão de Ativos m.fl., C‑656/21, EU:C:2022:1024, punkterna 31 och 35). Det samband som föreligger mellan ett obligationslån och därför ställda säkerheter påverkas därvid inte av att utgivaren av obligationslånet eventuellt har möjlighet att i ett senare skede byta ut den ursprungliga obligationslångivaren mot en annan, vilket är ett fall som den hänskjutande domstolen har hänvisat till.

33 Det nu sagda innebär att ställande av säkerheter för obligationslån i princip bör omfattas av förbudet mot indirekt beskattning av kapitalanskaffning i artikel 5 i direktiv 2008/7.

34 Av artikel 6.1 d i direktiv 2008/7 framgår dock att medlemsstaterna, utan hinder av de i artikel 5 angivna beskattningsförbuden, får ta ut avgifter för utfärdande, registrering eller avslutande av inteckningar eller andra avgifter för mark eller annan egendom.

35 Begreppet inteckningar definieras inte i direktiv 2008/7, och direktivet innehåller för detta ändamål inte heller någon uttrycklig hänvisning till medlemsstaternas rättsordningar. I ett sådant fall följer av kravet på en enhetlig tillämpning av unionsrätten och av likhetsprincipen att innebörden av och tillämpningsområdet för de termer som används i en unionsbestämmelse i regel ska ges en självständig och enhetlig tolkning inom hela Europeiska unionen, med beaktande av bestämmelsens ordalydelse, det sammanhang i vilket den förekommer och de mål som eftersträvas med den aktuella lagstiftningen (dom av den 20 mars 2025, Lindenbaumer, C‑61/24, EU:C:2025:197, punkt 38 och där angiven rättspraxis).

36 I detta avseende ska först påpekas att det uttryck som används i de allra flesta språkversionerna av artikel 6.1 d i direktiv 2008/7 närmast motsvarar företagsinteckningar och panträtt i fast egendom. Unionslagstiftaren har således uttryckligen använt olika termer för att beteckna instrument som ger företrädesrätt till betalning ur gäldenärens egendom och det kan därmed inte a priori anses att dessa termer endast avser en typ av företrädesrätt, nämligen rätt till betalning ur fast egendom.

37 Vidare ska påpekas att det i artikel 6.1 i direktiv 2008/7 fastställs vilka skatter och avgifter som medlemsstaterna får ta ut [t]rots vad som sägs i artikel 5 i direktivet. Vid fastställandet av innebörden av och tillämpningsområdet för begreppet inteckningar i artikel 6.1 d i direktivet – vad särskilt gäller uppläggandet av ett obligationslån – måste således särdragen i förbudet i artikel 5.2 b i direktivet beaktas såsom kontextuella omständigheter.

38 Det kan särskilt konstateras att sistnämnda bestämmelse inte förbjuder medlemsstaterna att ta ut indirekt skatt på alla lån som upptas av en kapitalassociation, utan endast på lån som tas upp genom emission av obligationer eller andra överlåtbara värdepapper, det vill säga i form av värdepapper som är en del av det främmande kapitalet i ett bolag, såsom framgår av skäl 9 i direktivet.

39 Det finns dock en likhet mellan kapitalanskaffning i form av en emission av värdepapper som är en del av ett bolags egna kapital, som omfattas av artikel 5.2 a i direktiv 2008/7, och kapitalanskaffning i form av obligationslån, som är undantagen från all indirekt beskattning enligt artikel 5.2 b i direktivet. Båda dessa kapitalanskaffningsformer är nämligen av sådan karaktär att de ger långivaren incitament att bedöma tillförlitligheten av löftet om en viss avkastning på investeringen främst utifrån emittentens framtida resultat snarare än utifrån emittentens tillgångar som säkerhet för återbetalning.

40 Den nu angivna bedömningen vinner stöd av artikel 3 i och j, jämförd med artikel 5.1 a, i direktiv 2008/7. Av dessa bestämmelser framgår att kapitaltillskott i form av lån är undantagna från all indirekt beskattning endast under förutsättning att borgenären får rätt till en andel i associationens vinst eller att lånen har samma funktion som en ökning av associationens kapital.

41 Slutligen ska påpekas att de i nyss nämnda bestämmelser uppställda förutsättningarna dessutom ger uttryck för det mål som eftersträvas med direktiv 2008/7. Såsom framgår av skälen 2 och 3 i direktivet är detta mål att i möjligaste mån undanröja den diskriminering, den dubbelbeskattning och de eventuellt konkurrenssnedvridande olikheter som kan uppkomma vid indirekt beskattning som särskilt gäller kapitalanskaffning, vilket dock inte omfattar indirekt beskattning av alla former av lån till en kapitalassociation.

42 Unionslagstiftarens avsikter med direktiv 2008/7 påverkar visserligen inte på något sätt möjligheten att i avtal om lån av det slag som omfattas av direktivets bestämmelser ge företrädesrätt till betalning ur gäldenärens lösa eller fasta egendom. Faktum kvarstår dock att artikel 6.1 d i direktivet ger medlemsstaterna fortsatt beskattningsrätt över avtalsinstrument i form av företagsinteckningar och panträtt i fast egendom i samband med transaktioner med syfte att anskaffa lånekapital.

43 Med hänvisning till vad som anförts ovan i punkt 37 ovan kan det nämligen konstateras att tillämpningsområdet för artikel 6.1 d i direktiv 2008/7 gäller trots de i artikel 5 angivna beskattningsförbuden och att det har ett nära samband med tillämpningsområdet för bestämmelsen i punkt 2 b i sistnämnda artikel. Detta visar att unionslagstiftarens avsikt inte har varit att en kategori rättigheter avseende fast eller lös egendom, vilka syftar till att säkerställa återbetalning av ett obligationslån, ska undantas från medlemsstaternas beskattningsrätt. Vid sådana förhållanden finner EU-domstolen, i likhet med vad generaladvokaten huvudsakligen har angett i punkt 50 i sitt förslag till avgörande, att uttrycket inteckningar eller andra avgifter för mark eller annan egendom i artikel 6.1 d i direktiv 2008/7 omfattar samtliga avtalsinstrument som ingår som en del i en transaktion för anskaffning av lånekapital och som gör det möjligt för innehavaren av en fordran att erhålla betalning med företrädesrätt eller prioritet vid gäldenärens underlåtenhet att fullgöra sina förpliktelser.

44 Det ankommer på den hänskjutande domstolen att, mot bakgrund av det som anförts i punkt 43 ovan, pröva huruvida de pantsättningar, utfästelser om pantsättning och fordringsöverlåtelser som är aktuella i det nationella målet, då de inte utgör panträtt i fast egendom, kan kvalificeras som inteckningar i den mening som avses i artikel 6.1 d i direktivet.

45 Av det ovan anförda följer att artiklarna 5.2 b och 6.1 d i direktiv 2008/7 ska tolkas på följande sätt. De utgör inte hinder för en nationell lagstiftning enligt vilken stämpelskatt ska tas ut på säkerheter som en kapitalassociation ställt för sina förpliktelser enligt ett av associationen emitterat obligationslån och som består av panträtt i aktier, i banktillgodohavanden eller i aktieägarlånefordringar samt av fordringsöverlåtelser. Detta gäller dock under förutsättning att dessa säkerheter, även om de ingår som en del i ett sådant obligationslån, utgör inteckningar i den mening som avses i artikel 6.1 d i direktivet, i det att de gör det möjligt för innehavaren av en fordran att erhålla betalning med företrädesrätt eller prioritet vid gäldenärens underlåtenhet att fullgöra sina förpliktelser.

46 Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

1 Rättegångsspråk: portugisiska.