ext/celex/62023TJ0434

TRIBUNALENS DOM (sjunde avdelningen)

den 12 februari 2025 ( * )

” EU-varumärke – Ansökan om registrering som EU-varumärke av ett figurmärke som återger ett löv – Absolut registreringshinder – Särskiljningsförmåga saknas – Artikel 7.1 b i förordning (EG) nr 207/2009 (nu artikel 7.1 b i förordning (EU) 2017/1001) ”

I mål T‑434/23,

Essity Hygiene and Health AB , Göteborg (Sverige), företrätt av advokaten U. Wennermark,

klagande,

mot

Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO), företrädd av T. Frydendahl, i egenskap av ombud,

motpart,

meddelar

TRIBUNALEN (sjunde avdelningen)

sammansatt av ordföranden K. Kowalik-Bańczyk samt domarna G. Hesse och B. Ricziová (referent),

justitiesekreterare: V. Di Bucci,

efter den skriftliga delen av förfarandet,

med beaktande av att ingen av parterna tre veckor efter delgivningen av underrättelsen om att det skriftliga förfarandet avslutats hade inkommit med någon begäran om muntlig förhandling, och av att tribunalen således, med tillämpning av artikel 106.3 i tribunalens rättegångsregler, har beslutat att avgöra målet på handlingarna,

följande

Dom

1 Klaganden, Essity Hygiene and Health AB, har med stöd av artikel 263 FEUF yrkat ogiltigförklaring och ändring av det beslut som meddelades av fjärde överklagandenämnden vid Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) den 30 maj 2023 (ärende R 2196/2017-4) (nedan kallat det överklagade beslutet).

Bakgrund till tvisten

2 Den 12 maj 2017 ingav klaganden, vid den tidpunkten SCA Hygiene Products AB, till EUIPO en ansökan om registrering som EU-varumärke av följande figurkännetecken:

3 De varor som registreringsansökan avsåg omfattas, efter den begränsning som gjorts under förfarandet vid EUIPO, av klasserna 16 och 21 i Niceöverenskommelsen om internationell klassificering av varor och tjänster vid varumärkesregistrering av den 15 juni 1957, med ändringar och tillägg, och motsvarar för var och en av dessa klasser följande beskrivning:

– klass 16: ”Papper, kartong; finpapper, skrivpapper, tryckpapper, tidningspapper, tryckalster, förpackningar och förpackningsmaterial av wellpapp, papp eller kombinationer därav; ansiktsservetter av papper, hygienpapper; näsdukar av papper; pappershanddukar, pappersservetter för avsminkning; hushålls- och toalettpapper; papper i rullar och format för avtorknings-, puts- och polerändamål; pappersservetter.”

– klass 21: ”Hållare av metall för pappershanddukar; redskap och behållare för hushållsändamål samt köksgeråd (ej av ädla metaller eller överdragna därmed); toalettpappershållare; tvålautomater, dispensrar och hållare för papper.”

4 Genom beslut av den 29 augusti 2017 biföll granskaren ansökan om registrering av det sökta varumärket i den del den avsåg de varor i klass 21 som anges i punkt 3 ovan, men avslog ansökan för de varor i klass 16 som avses i punkt 3 ovan, med stöd av artikel 7.1 b i rådets förordning (EG) nr 207/2009 av den 26 februari 2009 om EU-varumärken (EUT L 78, 2009, s. 1), i dess ändrade lydelse (ersatt av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001 av den 14 juni 2017 om EU-varumärken (EUT L 154, 2017, s. 1)).

5 Den 11 oktober 2017 överklagade klaganden granskarens beslut vid EUIPO i den del registreringsansökan avslogs för de varor i klass 16 som avses i punkt 3 ovan (nedan kallade de berörda varorna).

6 Genom beslut av den 6 juli 2018 (R 2196/2017-5) och av den 31 mars 2021 (R 2196/2017-1) avslog femte överklagandenämnden respektive första överklagandenämnden överklagandet. Deras beslut återkallades den 12 februari 2019 respektive den 28 oktober 2021.

7 I det överklagade beslutet godtog överklagandenämnden den begränsning av de varor som omfattas av det sökta varumärket som klaganden hade begärt, men avslog överklagandet med motiveringen att det sökta varumärket, med avseende på de berörda varorna, saknade särskiljningsförmåga i den mening som avses i artikel 7.1 b i förordning nr 207/2009 (nu artikel 7.1 b i förordning 2017/1001).

Parternas yrkanden

8 Klaganden har yrkat att tribunalen ska

– ogiltigförklara det överklagade beslutet i den del ansökan om registrering av EU-varumärke för de berörda varorna avslås,

– ändra det överklagade beslutet och bifalla överklagandet av granskarens beslut såvitt avser de berörda varorna, och

– förplikta EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna, inklusive de kostnader som uppkommit vid EUIPO eller, för det fall överklagandet ogillas, kostnaderna vid tribunalen.

9 EUIPO har yrkat att tribunalen ska

– ogilla överklagandet, och

– förplikta klaganden att ersätta rättegångskostnaderna för det fall det kallas till förhandling.

Rättslig bedömning

Tillämpliga bestämmelser i tidsmässigt hänseende (ratione temporis)

10 Med beaktande av att dagen för ingivande av den aktuella registreringsansökan var den 12 maj 2017 och att det datumet är avgörande för att fastställa vilka materiella bestämmelser som är tillämpliga, så är det de materiella bestämmelserna i förordning nr 207/2009 som är tillämpliga i målet (se, för ett liknande resonemang, dom av den 8 maj 2014, Bimbo/harmoniseringskontoret, C‑591/12 P, EU:C:2014:305, punkt 12, och dom av den 18 juni 2020, Primart/EUIPO, C‑702/18 P, EU:C:2020:489, punkt 2 och där angiven rättspraxis). Vad i förevarande fall gäller de materiella bestämmelserna ska således klagandens hänvisningar i sina inlagor till artikel 7.1 b och c i förordning 2017/1001 förstås så, att de avser artikel 7.1 b och c med samma lydelse i förordning nr 207/2009.

Prövning i sak

11 Klaganden har åberopat en enda grund, nämligen att överklagandenämnden åsidosatte artikel 7.1 b i förordning nr 207/2009 genom att felaktigt slå fast att det sökta varumärket saknade särskiljningsförmåga.

12 Enligt artikel 7.1 b i förordning nr 207/2009 får inte varumärken som saknar särskiljningsförmåga registreras. Ett varumärkes särskiljningsförmåga i den mening som avses i artikel 7.1 b i nämnda förordning innebär att detta varumärke gör det möjligt att säkerställa att den vara som är föremål för registreringsansökan härrör från ett visst företag och således gör det möjligt att särskilja denna vara från andra företags varor (se dom av den 21 januari 2010, Audi/harmoniseringskontoret, C‑398/08 P, EU:C:2010:29, punkt 33 och där angiven rättspraxis).

13 Det står klart att det bakomliggande allmänintresset i artikel 7.1 b i förordning nr 207/2009 sammanfaller med varumärkets grundläggande funktion som, i fråga om en vara eller tjänst som kännetecknas av varumärket, är att garantera konsumenten eller slutanvändaren varans eller tjänstens ursprung, så att det är möjligt att utan risk för förväxling särskilja denna vara eller tjänst från andra med ett annat ursprung (se, för ett liknande resonemang, dom av den 29 april 2004, Henkel/harmoniseringskontoret, C‑456/01 P och C‑457/01 P, EU:C:2004:258, punkt 48).

14 Ett varumärkes särskiljningsförmåga, i den mening som avses i artikel 7.1 b i förordning nr 207/2009, ska bedömas dels utifrån de varor eller tjänster som registreringsansökan avser, dels utifrån hur omsättningskretsen uppfattar varumärket (se dom av den 29 april 2004, Henkel/harmoniseringskontoret, C‑456/01 P och C‑457/01 P, EU:C:2004:258, punkt 35 och där angiven rättspraxis).

15 I förevarande fall konstaterade överklagandenämnden, för det första, vad gäller definitionen av omsättningskretsen, i punkterna 33 och 36 i det överklagade beslutet, dels att de berörda varorna är avsedda för såväl genomsnittskonsumenter som fackmän som är normalt informerade och skäligen uppmärksamma och medvetna, samt som uppvisar en uppmärksamhetsnivå som går från den som kännetecknar genomsnittskonsumenter till en relativt hög uppmärksamhetsnivå för fackmän, dels att det relevanta området är Europeiska unionen. Dessa konstateranden har inte bestritts av klaganden.

16 Vad för det andra gäller omsättningskretsens uppfattning av det sökta varumärket, fann överklagandenämnden i punkt 37 i det överklagade beslutet att omsättningskretsen skulle uppfatta varumärket som ett löv och påpekade att återgivningen i varumärket är relativt realistisk och standardiserad. Klaganden har inte anfört några specifika argument som ifrågasätter denna bedömning.

17 Vad för det tredje beträffar det sökta varumärkets särskiljningsförmåga i förhållande till de berörda varorna, fann överklagandenämnden att det sökta varumärket inte är ägnat att ange de berörda varornas kommersiella ursprung (se punkterna 38–107 i det överklagade beslutet). Överklagandenämnden påpekade i detta avseende att lövsymboler används för ett stort antal varor på marknaden, inbegripet för de berörda varorna, antingen i rent dekorativt syfte eller för att informera konsumenterna om att de aktuella varorna har naturliga eller miljövänliga egenskaper. När det sökta varumärket anbringas på de berörda varorna, vilka är varor av papper eller kartong, förmedlar det sökta varumärket således på ett informativt och lovordande sätt budskapet att dessa varor har ekologiska egenskaper, till exempel att de härrör från återvunnet material, kan återvinnas eller har tillverkats på ett hållbart och miljövänligt sätt. Överklagandenämnden tillade att det sökta varumärket inte har någon uppenbar eller iögonfallande särskiljande beståndsdel eller egenskap. Det innebär att även om en del av omsättningskretsen inte uppfattar det sökta varumärket som en hänvisning till de berörda varornas egenskaper, skulle detta varumärke endast uppfattas som en dekorativ utsmyckning. Att klaganden själv har använt lövsymboler på marknaden utgör stöd för att det skulle vara fråga om en dekorativ utsmyckning i förevarande fall.

18 Klaganden har bestritt denna bedömning.

19 Klaganden har för det första gjort gällande att det sökta varumärket är ett klassiskt figurmärke, en logotyp, och inte en utsmyckning eller ett motiv, som överklagandenämnden felaktigt och spekulativt ansåg.

20 Tribunalen erinrar härvidlag om att överklagandenämnden konstaterade dels att det sökta varumärket hänför sig till de berörda varornas ekologiska egenskaper, dels att även om vissa konsumenter inte uppfattar denna hänvisning, skulle det sökta varumärket kunna uppfattas som en ren dekoration eller utsmyckning (se punkt 17 ovan).

21 I motsats till vad klaganden har påstått grundade sig överklagandenämndens konstaterande att det sökta varumärket uppfattas som en ren dekoration eller utsmyckning inte på ett rent spekulativt antagande, utan på exempel på användning av en lövsymbol som motiv inom pappers- och kartongsektorn, inbegripet av klaganden själv. Dessa exempel visade på vilket sätt lövsymbolen är vanligt förekommande inom den berörda sektorn.

22 Klaganden har inte heller hänvisat till någon särskild egenskap hos det sökta varumärket som innebär att det ska anses ha särskiljningsförmåga. Det finns nämligen inget som tyder på att detta varumärke kan betraktas som minnesvärt, i den meningen att det skulle kunna dra till sig konsumentens uppmärksamhet och tolkas som en upplysning om de berörda varornas kommersiella ursprung.

23 Klaganden har för det andra gjort gällande att överklagandenämnden gjorde en felaktig bedömning när den fann att ansökan om registrering av det sökta varumärket skulle avslås av den anledningen att en liten del av omsättningskretsen skulle kunna uppfatta detta varumärke som en utsmyckning eller dekoration, och att överklagandenämnden således felaktigt tillämpade rättspraxis avseende artikel 7.1 c i förordning nr 207/2009.

24 Tribunalen konstaterar att klagandens argument inte kan rubba överklagandenämndens bedömning att det sökta varumärket saknar särskiljningsförmåga av den anledningen att åtminstone en icke försumbar del av omsättningskretsen uppfattar varumärket som en hänvisning till de berörda varornas ekologiska egenskaper.

25 Vidare gjorde överklagandenämnden under alla omständigheter inte en felaktig rättstillämpning när den i punkt 97 i det överklagade beslutet fann att den omständigheten att det föreligger ett absolut registreringshinder för en icke försumbar del av omsättningskretsen räcker för att avslå en registreringsansökan och att det således inte var nödvändigt att pröva huruvida ett sådant registreringshinder är tillämpligt på andra konsumenter som ingår i omsättningskretsen. Enligt rättspraxis är det nämligen tillräckligt, för att ett kännetecken ska omfattas av förbudet i artikel 7.1 b eller c i förordning nr 207/2009, att det föreligger ett registreringshinder för en icke försumbar del av omsättningskretsen, och det är i detta avseende inte nödvändigt att pröva huruvida även andra konsumenter som ingår i omsättningskretsen kände till kännetecknet. Enligt artikel 7.2 i förordningen ska punkt 1 i samma artikel tillämpas även om det motsvarande registreringshindret endast finns i en del av unionen (se dom av den 2 december 2020, Forex Bank/EUIPO – Coino UK (FOREX), T‑26/20, ej publicerad, EU:T:2020:583, punkt 42 och där angiven rättspraxis).

26 Klaganden har för det tredje hävdat att överklagandenämndens bedömning att det naturtrogna och realistiska helhetsintrycket av det sökta varumärket utgör ett registreringshinder enligt artikel 7.1 b i förordning nr 207/2009 strider mot rättspraxis. Klaganden har i detta sammanhang gjort gällande att det sökta varumärket är mindre enkelt än det varumärke som var föremål för andra överklagandenämndens beslut av den 2 juni 2015 i ärende R 2151/2014-2 och de varumärken som varit aktuella i flera av tribunalens domar. Vidare har klaganden understrukit att det sökta varumärket har högre särskiljningsförmåga än det varumärke som påminner om bokstaven c och en månskära i målet Novartis/EUIPO (Återgivning av en grå cirkelbåge och återgivning av en grön cirkelbåge) (dom av den 15 december 2016, T‑678/15 och T‑679/15, ej publicerad, EU:T:2016:749).

27 Tribunalen konstaterar att klagandens argument som sammanfattas i punkt 26 ovan grundar sig på en felaktig tolkning av det överklagade beslutet. Överklagandenämnden fann nämligen inte, i punkterna 65 och 96 i det överklagade beslutet, att det sökta varumärket saknade särskiljningsförmåga enbart på grund av att det uppfattas som ”naturtroget och realistiskt”, utan fann att detta varumärke, på grund av det naturtrogna och realistiska intryck som det ger, har egenskaper som är gemensamma med andra lövformade figurelement som är vanligt förekommande på marknaden endast för utsmyckningsändamål eller vars syfte är att förmedla ett budskap som inte är särskiljande.

28 Det är dessutom tillräckligt att erinra om att klaganden inte har anfört något specifikt argument som vederlägger överklagandenämndens bedömning att lövet i det sökta varumärket återgavs på ett ganska realistiskt och standardiserat sätt (se punkt 16 ovan) och att ingen detalj eller egenskap hos det sökta varumärket skilde sig från hur löv normalt sett återges. Klaganden har således inte framhållit någon beståndsdel i det sökta varumärket som är iögonfallande eller av komplex karaktär. Dessutom är klagandens påstående, att varumärket påminner om ett välkänt naturelement som gör det möjligt för omsättningskretsen att enkelt och snabbt komma ihåg det som en ursprungsbeteckning, inte styrkt, och det gör det inte möjligt att förstå hur domen av den 15 december 2016, Novartis/EUIPO (Återgivning av en grå cirkelbåge och återgivning av en grön cirkelbåge) (T‑678/15 och T‑679/15, ej publicerad, EU:T:2016:749), skulle kunna ha en konkret inverkan på bedömningen av förevarande mål. Det påståendet kan således inte leda till att det sökta varumärket tillerkänns särskiljningsförmåga.

29 Klaganden har för det fjärde hävdat att det inte finns något direkt samband mellan det sökta varumärket och något naturligt eller miljövänligt. Enligt klaganden ska det inom ramen för artikel 7.1 b i förordning nr 207/2009 bedömas hur ett varumärke uppfattas omedelbart och utan vidare eftertanke, vilket innebär att det måste finnas ett direkt samband mellan varumärket och de varor som avses med detta. Det ska inte, såsom i förevarande fall, krävas en tankeprocess i flera steg. Det sökta varumärket antyder nämligen på sin höjd en vag positiv association till naturen. Det innehåller inte någon grön färg och kombineras inte med ord som kan förmedla ett budskap som har samband med miljön eller naturen. Klaganden har vidare gjort gällande att överklagandenämnden gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning när den fann att det är tillräckligt att ett varumärke i en av dess möjliga betydelser kan uppfattas av omsättningskretsen som ett kännetecken som är allmänt förekommande vid saluföring av berörda varor för att slå fast att varumärket saknar särskiljningsförmåga.

30 Tribunalen finner att överklagandenämnden gjorde en riktig bedömning när den i punkt 42 i det överklagade beslutet konstaterade att omsättningskretsen skulle uppfatta ett direkt samband mellan de berörda varorna och olika miljöhänsyn, samtidigt som den underströk att även om det krävs ett specifikt och direkt samband för tillämpningen av artikel 7.1 c i förordning nr 207/2009, krävs det inte nödvändigtvis ett sådant samband för att artikel 7.1 b i denna förordning ska vara tillämplig.

31 Ett kännetecken omfattas nämligen av förbudet i artikel 7.1 c i förordning nr 207/2009, det vill säga att det ska anses vara beskrivande i förhållande till de varor eller tjänster som det avser, om det har ett tillräckligt direkt och konkret samband med de ifrågavarande varorna eller tjänsterna, så att omsättningskretsen omedelbart och utan vidare eftertanke kan uppfatta en beskrivning av de ifrågavarande varorna och tjänsterna eller en av deras egenskaper (se, för ett liknande resonemang, dom av den 12 januari 2005, Deutsche Post EURO EXPRESS/harmoniseringskontoret (EUROPREMIUM), T‑334/03, EU:T:2005:4, punkt 25 och där angiven rättspraxis, och dom av den 22 juni 2005, Metso Paper Automation/harmoniseringskontoret (PAPERLAB), T‑19/04, EU:T:2005:247, punkt 25 och där angiven rättspraxis). Däremot föreligger det inte något krav på att varumärket ska göra det möjligt för omsättningskretsen att omedelbart och utan vidare eftertanke uppfatta egenskaper hos de aktuella varorna eller tjänsterna för att registreringsansökan ska kunna avslås inom ramen för artikel 7.1 b i denna förordning.

32 Såsom framgår av den rättspraxis som det erinrats om i punkterna 12 och 13 ovan sammanfaller begreppet allmänintresse, som ligger till grund för artikel 7.1 b i förordning nr 207/2009, med varumärkets grundläggande funktion, vilken är att, i fråga om en vara eller tjänst som kännetecknas av varumärket, garantera konsumenten varans eller tjänstens ursprung. Det krävs således att varumärket gör det möjligt att förstå att den vara eller tjänst som registreringsansökan avser kommer från ett visst företag.

33 Tribunalen finner att klaganden, genom att göra gällande att det för att det sökta varumärket ska anses sakna särskiljningsförmåga i den mening som avses i artikel 7.1 b i förordning nr 207/2009 måste föreligga ett direkt samband mellan detta varumärke och de aktuella varorna som omsättningskretsen omedelbart och utan särskild eftertanke uppfattar, i själva verket vill göra gällande att det krav som uppställs i artikel 7.1 c i nämnda förordning vid bedömningen av ett varumärkes beskrivande karaktär ska tillämpas vid bedömningen av varumärkets särskiljningsförmåga med stöd av artikel 7.1 b i samma förordning.

34 Ett sådant synsätt kan emellertid inte godtas. Tillämpningen av artikel 7.1 b i förordning nr 207/2009 kan nämligen inte, vad gäller det samband som ska föreligga mellan varumärket och de varor som det avser, grunda sig på samma kriterium som det som är tillämpligt inom ramen för artikel 7.1 c i nämnda förordning. I annat fall skulle den förstnämnda bestämmelsen förlora sin ändamålsenliga verkan. I motsats till vad klaganden har gjort gällande är denna slutsats även tillämplig på traditionella figurmärken, såsom det sökta varumärket.

35 I den mån klaganden i detta avseende har hänvisat till punkt 41 i domen av den 21 juni 2017, M/S. Indeutsch International/EUIPO Crafts Americana Group (Återgivande av bågar mellan två parallella linjer) (T‑20/16, EU:T:2017:410), räcker det att konstatera att tribunalen i nämnda punkt inte avsåg att fastställa att det föreligger ett krav på ett direkt samband mellan ett varumärke och de varor som avses med varumärket för att registreringsansökan ska avslås med stöd av artikel 7.1 b i förordning nr 207/2009. Vad tribunalen konstaterade var att det förelåg en skillnad mellan det aktuella figurmärket och utseendet på de varor som det avsåg, och den framhöll att det aktuella varumärket inte omedelbart och utan särskild eftertanke uppfattades som en återgivning av en detalj hos eller en aspekt av de varor som det avsåg.

36 Det ska i detta sammanhang även påpekas, vilket EUIPO med rätta har erinrat om, att tribunalen redan har underkänt ett argument om att det aktuella varumärket inte gjorde det möjligt för omsättningskretsen att omedelbart och utan närmare eftertanke identifiera de avsedda varorna, med motiveringen att beslutet att avslå registreringsansökan grundade sig på artikel 7.1 b i förordning 2017/1001 och inte på artikel 7.1 c i samma förordning. I detta sammanhang konstaterade tribunalen att det fanns ett ”tillräckligt samband” mellan varornas egenskaper och omsättningskretsens uppfattning av varumärket för att det skulle kunna ifrågasättas om varumärket hade särskiljningsförmåga (dom av den 7 november 2019, A9.com/EUIPO (Återgivning av en klocka), T‑240/19, ej publicerad, EU:T:2019:779, punkterna 61 och 62).

37 Vidare gjorde överklagandenämnden en riktig bedömning när den konstaterade att det fanns ett direkt samband mellan de berörda varorna och naturen och miljön. Överklagandenämnden framhöll särskilt att papper är känt för att ha en betydande miljöpåverkan. Det har lett till förändringar i industrin och till att konsumenterna är väl medvetna om vikten av återvinning av papper och användning av återvunnet papper som råvara. Omsättningskretsen uppfattar således, utan ansträngning, den aktuella lövsymbolen som en hänvisning till den omständigheten att dessa varor tillverkas av återvunnet papper, att de är återvinningsbara, att de har tillverkats på ett hållbart och miljövänligt sätt eller att pappret är träfritt eller härrör från ansvarsfullt brukade skogar.

38 Överklagandenämnden lade till stöd för sitt resonemang fram exempel i punkterna 76–79 i det överklagade beslutet. Av exemplen framgår bland annat att lövsymboler, stiliserade i olika grad, ofta används för att understryka varornas ekologiska karaktär i media i syfte att förmedla idén om hållbarhet och miljövänlighet, eller vid saluföring och certifiering av ekologiska produkter, eller att det inom den berörda sektorn är vanligt att använda stiliserade återgivningar av löv för att understryka varornas ekologiska egenskaper och beskaffenhet.

39 Vad klaganden har anfört kan inte ändra slutsatsen att det finns fog för dessa konstateranden.

40 Även om klaganden har påpekat att det sökta varumärket, genom att det är estetiskt tilltalande, på sin höjd kan förmedla en positiv känsla, kan det konstateras att klaganden inte har anfört något argument eller någon bevisning till stöd för detta påstående, vilket således inte kan vederlägga överklagandenämndens bedömning som redovisats i punkterna 37 och 38 ovan.

41 Vad vidare gäller klagandens påstående att de exempel som överklagandenämnden har hänvisat till, liksom överklagandenämndernas tidigare beslut, visar att det huvudsakligen är färgen grönt, oftast i kombination med beståndsdelar som ”bio”, ”eco”, ”öko”, ”øko” eller ”organic”, vilka förmedlar ett budskap med koppling till miljön eller naturen, som kan ge associationer till ekologiska och miljövänliga produkter, och att inget av de exempel som överklagandenämnden har använt hänför sig till ett enskilt löv som inte är grönt, ska det erinras om att tribunalen har haft tillfälle att precisera att återgivningen av ett löv i sig och till och med i svartvitt illustrerade den ekologiska karaktären hos de varor som var i fråga i det aktuella målet (se, för ett liknande resonemang, dom av den 21 december 2022, Trend Glass/EUIPO (ECO STORAGE), T‑777/21, ej publicerad, EU:T:2022:846, punkt 63). Bland exemplen i punkterna 76–79 i det överklagade beslutet återfinns under alla omständigheter även återgivningar av ett löv som förmedlar ett budskap som är kopplat till ekologi utan att de åtföljs av något ord som direkt uttrycker detta budskap, samt flera exempel på löv som återges i andra färger än grönt.

42 Klaganden har bestritt överklagandenämndens bedömning i punkt 53 i det överklagade beslutet, enligt vilken det för att ett varumärke ska anses sakna särskiljningsförmåga räcker att omsättningskretsen uppfattar de symboler – åtminstone en av deras eventuella betydelser – som varumärket innehåller, som kännetecken som är allmänt förekommande vid saluföring av de berörda varorna eller tjänsterna. En sådan påstått felaktig bedömning, om den antas vara styrkt, kan emellertid inte påverka det överklagade beslutets lagenlighet. Överklagandenämnden underkände nämligen först klagandens påstående att konsumenterna uppfattar det sökta varumärket som en positiv association till naturens skönhet och konstaterade att omsättningskretsen skulle uppfatta det sökta varumärket antingen som en upplysning om de aktuella varornas egenskaper eller som en dekoration eller utsmyckning, och att båda dessa sätt att uppfatta varumärket innebar att varumärket saknade särskiljningsförmåga (se punkterna 46, 62, 70, 72, 81, 88 och 89 i det överklagade beslutet).

43 Vad slutligen gäller den praxis från tribunalen som överklagandenämnden hänvisade till, har klaganden begränsat sig till att ange skälen till att det i tribunalens olika domar har konstaterats att de aktuella varumärkena saknar särskiljningsförmåga eller att de är beskrivande, utan att för den skull förklara på vilket sätt överklagandenämnden skulle ha gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning eller oriktig bedömning genom att hänvisa till en viss dom och, i synnerhet, vilken inverkan dessa påstått felaktiga hänvisningar till rättspraxis skulle ha haft på överklagandenämndens bedömning i sak.

44 Klaganden har för det femte gjort gällande att överklagandenämnden gjorde en felaktig bedömning när den i punkt 62 i det överklagade beslutet fann att den omständigheten att en beståndsdel är allmänt förekommande i handeln som ett sätt att presentera de berörda varorna utgör ett kriterium för att neka registrering med stöd av artikel 7.1 b i förordning nr 207/2009. Klaganden har vidare, vad gäller punkt 87 i det överklagade beslutet, gjort gällande att överklagandenämnden gjorde en felaktig tolkning av punkt 42 i domen av den 26 september 2017, Waldhausen/EUIPO (Återgivning av silhuetten av ett hästhuvud) (T‑717/16, ej publicerad, EU:T:2017:667). Överklagandenämnden hänvisade till den punkten för att beakta omsättningskretsens vana vid stiliserade grafiska symboler som är placerade på själva varorna. Överklagandenämnden undersökte dessutom den mycket allmänna användningen av ett löv, till exempel som motiv, i förhållande till de berörda varorna, och inte om det var fråga om användning som varumärke inom den berörda sektorn.

45 Överklagandenämnden angav visserligen, i punkt 62 i det överklagade beslutet, att det följer av rättspraxis att de varumärken för vilka registrering nekas med stöd av det registreringshinder som anges i artikel 7.1 b i förordning nr 207/2009 bland annat är varumärken som är allmänt förekommande i handeln, som ett sätt att presentera de aktuella varorna eller tjänsterna eller i samband med dem. Tribunalen konstaterar emellertid att överklagandenämnden inte drog slutsatsen att det sökta varumärket saknade särskiljningsförmåga för de berörda varorna på grundval av det av klaganden åberopade kriteriet.

46 Det framgår nämligen av det överklagade beslutet att överklagandenämndens slutsats att det sökta varumärket saknade särskiljningsförmåga grundade sig på den omständigheten att omsättningskretsen uppfattar detta varumärke antingen som en hänvisning till de berörda varornas ekologiska egenskaper eller som en ren dekoration eller utsmyckning. Exemplen på användning av löv i handeln, i punkterna 76–80 i det överklagade beslutet, lämnades endast till stöd för det sistnämnda konstaterandet. I punkt 86 i det överklagade beslutet preciserade överklagandenämnden även att det sökta varumärket inte ansågs sakna särskiljningsförmåga på grund av att det är vanligt förekommande i handeln. Klagandens argument kan således inte godtas.

47 I den mån överklagandenämnden som exempel hänvisade till användningen av löv i handeln, räcker det under alla omständigheter att erinra om att överklagandenämnden får grunda sin bedömning på den praktiska erfarenhet som i allmänhet förvärvas vid saluföring av konsumtionsvaror, nämligen på omständigheter som alla och i synnerhet de som konsumerar dessa varor förutsätts känna till (dom av den 15 mars 2006, Develey/harmoniseringskontoret (Formen av en plastflaska), T‑129/04, EU:T:2006:84, punkt 19, och dom av den 10 februari 2015, Innovation First/harmoniseringskontoret (NANO), T‑379/13, ej publicerad, EU:T:2015:84, punkt 47).

48 Vad gäller klagandens argument att domen av den 12 september 2019, Deutsches Patent- und Markenamt (#darferdas?) (C‑541/18, EU:C:2019:725), och domen av den 26 september 2017, Återgivning av silhuetten av ett hästhuvud (T‑717/16, ej publicerad, EU:T:2017:667), har tillämpats och tolkats felaktigt, räcker det att konstatera att dessa argument är verkningslösa. Det framgår nämligen av punkterna 45–47 ovan att även om det antas att överklagandenämndens hänvisning till denna rättspraxis är felaktig, påverkar denna omständighet inte överklagandenämndens bedömning i sak.

49 Vad slutligen gäller klagandens påstående att överklagandenämndens prövning inte är relevant, eftersom den avser användningen av ett löv som motiv och inte användning som varumärke i den berörda sektorn, räcker det att hänvisa till bedömningen i punkterna 20–22 ovan för att underkänna detta påstående.

50 Av vad som anförts följer att överklagandet ska ogillas.

Rättegångskostnader

51 Enligt artikel 134.1 i tribunalens rättegångsregler ska tappande rättegångsdeltagare förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats.

52 Klaganden har visserligen tappat målet. EUIPO har emellertid yrkat att klaganden ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna endast för det fall det kallats till muntlig förhandling. Eftersom muntlig förhandling inte har hållits, ska vardera parten bära sina rättegångskostnader.

Mot denna bakgrund beslutar

TRIBUNALEN (sjunde avdelningen)

följande:

1) Överklagandet ogillas.

2) Vardera parten ska bära sina rättegångskostnader.

Kowalik-Bańczyk | Hesse | Ricziová

Avkunnad vid offentligt sammanträde i Luxemburg den 12 februari 2025.

V. Di Bucci | M. van der Woude

Justitiesekreterare | Ordförande

* Rättegångsspråk: svenska.