Tribunalens dom (femte avdelningen) den 4 september 2024
I mål T‑503/23,
TRIBUNALEN (femte avdelningen) sammansatt av ordföranden J. Svenningsen samt domarna J. Laitenberger och J. Martín y Pérez de Nanclares (referent), justitiesekreterare: handläggaren L. Ramette,
efter den skriftliga delen av förfarandet och
förhandlingen den 16 april 2024,
följande
Dom
I. Bakgrund till tvisten [utelämnas]
A. Det ursprungliga beslutet att föra upp sökandens namn i de aktuella förteckningarna och beslutet att bibehålla sökandens namn i förteckningarna fram till och med den 1 juni 2019
B. Beslutet att bibehålla sökandens namn i de aktuella förteckningarna
II. Parternas yrkanden
III. Rättslig bedömning
A. Yrkandena om ogiltigförklaring [utelämnas]
1. Den första grunden: Invändning om rättsstridighet på grund av åsidosättande av principen om likabehandling
2. Den andra grunden: Bristande faktaunderlag och uppenbart oriktig bedömning [utelämnas]
b) Den första delgrunden: Bristande faktaunderlag [utelämnas]
2) Huruvida den första delgrunden är välgrundad
1 Genom sin talan har sökanden, Ammar Sharif, yrkat att tribunalen dels, med stöd av artikel 263 FEUF, ska ogiltigförklara rådets beslut (Gusp) 2023/1035 av den 25 maj 2023 om ändring av beslut 2013/255/Gusp om restriktiva åtgärder med hänsyn till situationen i Syrien (EUT L 139, 2023, s. 49) och rådets genomförandeförordning (EU) 2023/1027 av den 25 maj 2023 om genomförande av förordning (EU) nr 36/2012 om restriktiva åtgärder med hänsyn till situationen i Syrien (EUT L 139, 2023, s. 1) (nedan tillsammans kallade de angripna rättsakterna), i den del dessa rättsakter avser sökanden, dels, med stöd av artikel 268 FEUF, tillerkänna honom ersättning för den skada han anser sig ha lidit till följd av de angripna rättsakterna. Sökanden har i andra hand, med stöd av artikel 277 FEUF yrkat att tribunalen ska förordna att artiklarna 27.2 b, 27.3, 28.2 b och 28.3 i rådets beslut 2013/255/Gusp av den 31 maj 2013 om restriktiva åtgärder mot Syrien (EUT L 147, 2013, s. 14), i dess lydelse enligt rådets beslut (Gusp) 2015/1836 av den 12 oktober 2015 (EUT L 266, 2015, s. 75), och artikel 15.1a b i rådets förordning (EU) nr 36/2012 av den 18 januari 2012 om restriktiva åtgärder med hänsyn till situationen i Syrien och om upphävande av förordning (EU) nr 442/2011 (EUT L 16, 2012, s. 1), i dess lydelse enligt rådets förordning (EU) 2015/1828 av den 12 oktober 2015 (EUT L 266, 2015, s. 1), inte ska tillämpas.
11 Genom rådets genomförandebeslut (Gusp) 2016/1897 av den 27 oktober 2016 om genomförande av beslut 2013/255 (EUT L 293, 2016, s. 36) och rådets genomförandeförordning (EU) 2016/1893 av den 27 oktober 2016 om genomförande av förordning nr 36/2012 (EUT L 293, 2016, s. 25) (nedan gemensamt kallade 2016 års rättsakter), fördes sökandens namn upp på rad 212 i tabell A (personer) i förteckningen i bilaga I till beslut 2013/255 och på rad 212 i tabell A (personer) i förteckningen i bilaga II till förordning nr 36/2012 (nedan gemensamt kallade de aktuella förteckningarna), tillsammans med följande motivering:
13 Den 29 maj 2017 antog rådet beslut (Gusp) 2017/917 om ändring av beslut 2013/255 (EUT L 139, 2017, s. 62), genom vilket giltighetstiden för sistnämnda beslut förlängdes till och med den 1 juni 2018, och genomförandeförordning (EU) 2017/907 om genomförande av förordning nr 36/2012 (EUT L 139, 2017, s. 15) (nedan gemensamt kallade 2017 års rättsakter).
15 Den 28 maj 2018 antog rådet beslut (Gusp) 2018/778 om ändring av beslut 2013/255 (EUT L 131, 2018, s. 16), genom vilket giltighetstiden för sistnämnda beslut förlängdes till och med den 1 juni 2019, och genomförandeförordning (EU) 2018/774 om genomförande av förordning nr 36/2012 (EUT L 131, 2018, s. 1) (nedan gemensamt kallade 2018 års rättsakter).
17 Genom dom av den 4 april 2019, Sharif/rådet ( T‑5/17, EU:T:2019:216), ogillade tribunalen sökandens talan mot 2016, 2017 och 2018 års rättsakter, i den del de rörde sökanden. Tribunalen fann i punkt 70 i den domen att uppförandet av sökandens namn i de aktuella förteckningarna motiverades av att rådet hade lagt fram en rad konkreta, precisa och samstämmiga indicier som visade att sökanden var en ledande affärsman med verksamhet i Syrien. Sökanden överklagade inte denna dom.
18 Den 17 maj 2019 antog rådet beslut (Gusp) 2019/806 om ändring av beslut 2013/255 (EUT L 132, 2019, s. 36), genom vilket giltighetstiden för sistnämnda beslut förlängdes till och med den 1 juni 2020, och genomförandeförordning (EU) 2019/798 om genomförande av förordning nr 36/2012 (EUT L 132, 2019, s. 1) (nedan gemensamt kallade 2019 års rättsakter). I dessa rättsakter nämns inte sökandens namn och skälen för att uppföra hans namn i de aktuella förteckningarna ändrades inte.
20 Den 28 maj 2020 antog rådet beslut (Gusp) 2020/719 om ändring av beslut 2013/255 (EUT L 168, 2020, s. 66), genom vilket giltighetstiden för sistnämnda beslut förlängdes till och med den 1 juni 2021, och genomförandeförordning (EU) 2020/716 om genomförande av förordning nr 36/2012 (EUT L 168, 2020, s. 1) (nedan gemensamt kallade 2020 års rättsakter).
21 I 2020 års rättsakter ersattes de skäl för att uppföra sökandens namn i de aktuella förteckningarna som angavs i 2016, 2017, 2018 och 2019 års rättsakter med följande skäl:
23 Genom dom av den 28 april 2021, Sharif/rådet ( T‑540/19, ej publicerad, EU:T:2021:220), ogillade tribunalen sökandens talan mot 2019 och 2020 års rättsakter, i den del de rörde sökanden. Tribunalen fann i punkt 144 i den domen att skälen för att föra upp sökandens namn i de aktuella förteckningarna, såsom de framgick av 2019 års rättsakter, var tillräckligt väl underbyggda, vilket innebar att det, med hänsyn till kriteriet ledande affärsman med verksamhet i Syrien, var välgrundat att uppta sökandens namn i de aktuella förteckningarna. Tribunalen fann vidare, i punkt 174 i nämnda dom, att skälet för att föra upp sökandens namn i de aktuella förteckningarna enligt 2020 års rättsakter var tillräckligt underbyggt, vilket innebar att det med hänsyn till kriteriet samröre med medlemmar av familjerna al-Asad eller Makhlouf var välgrundat att föra upp sökandens namn i nämnda förteckningar. Sökanden överklagade inte denna dom.
24 Den 25 maj 2023 antog rådet de angripna rättsakterna. Skälet till att föra upp sökandens namn i förteckningen ändrades inte i förhållande till skälen i 2020 års rättsakter. Genom skrivelse av den 26 maj 2023 underrättade rådet sökandens ombud om att sökandens namn hade bibehållits i de aktuella förteckningarna.
25 Sökanden har yrkat att tribunalen ska
26 Rådet har yrkat att tribunalen ska
28 Sökanden har gjort gällande att artiklarna 27.2 b, 27.3, 28.2 b och 28.3 i beslut 2013/255, i dess lydelse enligt beslut 2015/1836, och artikel 15.1a b i förordning nr 36/2012, i dess lydelse enligt förordning 2015/1828, är rättsstridiga, eftersom de strider mot likabehandlingsprincipen.
29 Rådet har bestritt sökandens argument.
30 Enligt artikel 277 FEUF får parterna i en tvist om en akt med allmän giltighet som antagits av någon av unionens institutioner eller byråer eller något av dess organ, med stöd av artikel 263 andra stycket inför Europeiska unionens domstol göra gällande att akten inte ska tillämpas.
31 Artikel 277 FEUF ger uttryck för en allmän princip som innebär att alla parter har rätt att, i syfte att få ett beslut som är riktat mot dem ogiltigförklarat, bestrida giltigheten av de rättsakter med allmän giltighet som utgör den rättsliga grunden för ett sådant beslut, om denna part inte hade rätt att med stöd av artikel 263 FEUF väcka talan direkt mot dessa rättsakter, vars följder parten sålunda fått utstå utan att ha varit i stånd att begära att rättsakterna skulle ogiltigförklaras. Den allmänna rättsakt vars lagenlighet ifrågasätts ska vara direkt eller indirekt tillämplig på det fall som är föremål för talan och det ska finnas ett direkt rättsligt samband mellan det individuella beslut som ifrågasätts och den ifrågavarande allmänna rättsakten (se dom av den 17 februari 2017, Islamic Republic of Iran Shipping Lines m.fl./rådet, T‑14/14 och T‑87/14, EU:T:2017:102, punkt 55 och där angiven rättspraxis).
32 Enligt fast rättspraxis angående omfattningen av domstolsprövningen ska unionsdomstolarna, i enlighet med de befogenheter de har getts genom EUF-fördraget, säkerställa en i princip fullständig kontroll av lagenligheten av samtliga unionsrättsakter med avseende på de grundläggande rättigheterna, vilka utgör en integrerad del av unionens rättsordning. Detta krav fastställs uttryckligen i artikel 275 andra stycket FEUF (se dom av den 28 november 2013, rådet/Fulmen och Mahmoudian, C‑280/12 P, EU:C:2013:775, punkt 58 och där angiven rättspraxis, och dom av den 28 november 2013, rådet/Manufacturing Support & Procurement Kala Naft, C‑348/12 P, EU:C:2013:776, punkt 65 och där angiven rättspraxis).
33 Rådet har emellertid, såsom det med rätta har påpekat, ett stort utrymme för skönsmässig bedömning vad gäller den allmänna och abstrakta definitionen av de rättsliga kriterierna och villkoren för att vidta restriktiva åtgärder (se, för ett liknande resonemang, dom av den 21 april 2015, Anbouba/rådet, C‑605/13 P, EU:C:2015:248, punkt 41 och där angiven rättspraxis). I motsats till vad sökanden har gjort gällande är det således relevant att fastställa omfattningen av rådets utrymme för skönsmässig bedömning, för att kunna fastställa omfattningen av domstolsprövningen. Med hänsyn till rådets stora utrymme för skönsmässig bedömning är nämligen de regler med allmän giltighet som definierar dessa kriterier och villkor, såsom de bestämmelser i de angripna rättsakterna som föreskriver det omtvistade kriterium som avses med förevarande grund, föremål för en begränsad domstolsprövning. Denna prövning är begränsad till en kontroll av att reglerna för handläggning och för motivering har följts, att de faktiska omständigheterna är materiellt riktiga, att det inte har skett en felaktig rättstillämpning, att bedömningen av de faktiska omständigheterna inte är uppenbart oriktig och att det inte förekommit maktmissbruk (se, för ett liknande resonemang, dom av den 9 juli 2009, Melli Bank/rådet, T‑246/08 och T‑332/08, EU:T:2009:266, punkterna 44 och 45, och dom av den 12 februari 2020, Amisi Kumba/rådet, T‑163/18, ej publicerad, EU:T:2020:57, punkt 149).
34 I förevarande fall har sökandens namn uppförts i de aktuella förteckningarna på grund av hans samröre med Rami Makhlouf, till vilken han är svåger.
35 Av detta följer att sökandens namn har bibehållits i de aktuella förteckningarna på grund av hans samröre med en medlem av familjen Makhlouf. Med andra ord grundar sig uppförandet av detta namn på det kriterium som anges i artikel 27.2 sista delen av meningen och i artikel 28.2 sista delen av meningen i beslut 2013/255, i dess lydelse enligt beslut 2015/1836, jämförd med det kriterium som anges i punkt 2 b i var och en av dessa bestämmelser, vilket, vad gäller frysning av tillgångar, återges i artikel 15.1a sista delen av meningen i förordning nr 36/2012, i dess lydelse enligt förordning 2015/1828, jämförd med det kriterium som anges i punkt 1a b i samma bestämmelse, det vill säga kriteriet samröre med medlemmar av familjerna al-Asad eller Makhlouf.
36 Det ska inledningsvis påpekas att sökanden har gjort gällande att artiklarna 27.2 b och artikel 28.2 b i beslut 2013/255, i dess lydelse enligt beslut 2015/1836, och artikel 15.1a b i förordning 36/2012, i dess lydelse enligt förordning 2015/1828, är rättsstridiga. Dessa artiklar rör kriteriet medlemmar av familjerna al-Asad eller Makhlouf. Det framgår emellertid mycket tydligt av sökandens inlagor, vilket inte har bestritts av rådet, att sökanden avsett att bestrida lagenligheten av det kriterium för uppförande på förteckningarna som låg till grund för beslutet att bibehålla sökandens namn i de aktuella förteckningarna, det vill säga kriteriet samröre med medlemmar av familjerna al-Asad eller Makhlouf. Tribunalen finner följaktligen att sökandens invändning om rättsstridighet, utöver artiklarna 27.3 och 28.3 i beslut 2013/255, i dess lydelse enligt beslut 2015/1836, även avser artikel 27.2 sista delen av meningen och artikel 28.2 sista delen av meningen i nämnda beslut, jämförda med punkt 2 b i var och en av dessa bestämmelser, och artikel 15.1a sista delen av meningen i förordning nr 36/2012, i dess lydelse enligt förordning 2015/1828, jämförd med punkt 1a b i samma bestämmelse.
37 Sökanden har gjort gällande att principen om likabehandling har åsidosatts, eftersom det – till skillnad från vad som gäller för andra kategorier av personer som avses i artiklarna 27.2 och 28.2 i beslut 2013/255, i dess lydelse enligt beslut 2015/1836, och artikel 15.1a i förordning nr 36/2012, i dess lydelse enligt förordning 2015/1828, vilka kan dra fördel av artiklarna 27.3 och 28.3 i nämnda beslut – för personer som är uppförda i de aktuella förteckningarna på grund av deras samröre med medlemmar av familjerna al-Asad och Makhlouf är teoretiskt och praktiskt omöjligt att motbevisa presumtionen om samröre med den syriska regimen.
38 Tribunalen erinrar i detta hänseende om att principen om likabehandling, som utgör en grundläggande rättsprincip, förbjuder att lika situationer behandlas olika och att olika situationer behandlas lika, såvida det inte finns sakliga skäl för en sådan behandling (dom av den 9 juli 2009, Melli Bank/rådet, T‑246/08 och T‑332/08, EU:T:2009:266, punkt 135).
39 Det framgår emellertid tydligt av ordalydelsen i artiklarna 27.3 och 28.3 i beslut 2013/255, i dess lydelse enligt beslut 2015/1836, att dessa bestämmelser är tillämpliga på samtliga personkategorier som nämns i punkt 2 i dessa två artiklar, och således även, eftersom de är upptagna där, de personer som uppförts i de aktuella förteckningarna på grund av deras samröre med medlemmar av familjerna al-Asad eller Makhlouf.
40 Följaktligen kan tribunalen inte godta sökandens argument att det teoretiskt sett är omöjligt för de personer som uppförts i de aktuella förteckningarna på grund av deras samröre med medlemmar av familjerna al-Asad eller Makhlouf att med framgång åberopa bestämmelserna i artiklarna 27.3 och 28.3 i beslut 2013/255, i dess lydelse enligt beslut 2015/1836.
41 Vad gäller påståendet att det praktiskt sett är omöjligt, är det riktigt, såsom sökanden har hävdat och rådet har medgett, att ett familjeband i princip inte kan upplösas. Det följer emellertid inte av ordalydelsen i artiklarna 27.3 och 28.3 i beslut 2013/255, i dess lydelse enligt beslut 2015/1836, att de personer som är uppförda i de aktuella förteckningarna på grund av familjeband till medlemmar av familjerna al-Asad eller Makhlouf nödvändigtvis förväntas visa att familjebanden har upplösts för att styrka att de inte, eller inte längre, har samröre med den syriska regimen eller utövar något inflytande över den eller att de inte utgör någon reell risk i fråga om kringgående.
42 Det ska för övrigt påpekas att det, om så vore fallet, skulle vara helt omöjligt för medlemmarna av familjerna al-Asad eller Makhlouf att dra fördel av artiklarna 27.3 och 28.3 i beslut 2013/255, i dess lydelse enligt beslut 2015/1836. Detta skulle således vara liktydigt med att fastställa en icke motbevisbar presumtion för att de har samröre med den syriska regimen. Det har emellertid slagits fast att beslut 2013/255, i dess lydelse enligt beslut 2015/1836, inte skapar en icke motbevisbar presumtion för att medlemmar av familjerna al-Asad eller Makhlouf stöder eller har samröre med den syriska regimen, eftersom namnen på de personer som tillhör dessa familjer inte är uppförda i förteckningen över personer och enheter som är föremål för restriktiva åtgärder om det fastställs att dessa personer inte, eller inte längre, har samröre med regimen (dom av den 1 oktober 2020, Makhlouf/rådet, C‑157/19 P, ej publicerad, EU:C:2020:777, punkt 98). Om sådana personer kan dra fördel av artiklarna 27.3 och 28.3 i beslut 2013/255, i dess lydelse enligt beslut 2015/1836, kan även personer som har samröre med dem dra fördel av dessa bestämmelser.
43 Vidare erinrar tribunalen om att presumtionen för samröre med den syriska regimen ska anses ha brutits om sökanden anför argument eller omständigheter som medför att tillförlitligheten av den bevisning som rådet lagt fram eller bedömningen av denna, bland annat med avseende på de villkor som uppställs i artiklarna 27.3 och 28.3 i beslut 2013/255, i dess lydelse enligt beslut 2015/1836, allvarligt kan ifrågasättas, eller om sökanden inför unionsdomstolen lägger fram en rad indicier för att han eller hon inte, eller inte längre, har samröre med nämnda regim, utövar inflytande över den eller utgör någon reell risk i fråga om kringgående av de restriktiva åtgärderna, i enlighet med artiklarna 27.3 och 28.3 i detta beslut (dom av den 8 juli 2020, Zubedi/rådet, T‑186/19, EU:T:2020:317, punkt 71).
44 Sökanden förfogar således över olika metoder för att bryta presumtionen om samröre med den syriska regimen och är således inte begränsad till att visa att familjebandet till Rami Makhlouf har upplösts eller till att vänta på att Rami Makhloufs namn stryks från de aktuella förteckningarna.
45 I motsats till vad sökanden har gjort gällande kan personer som har samröre med medlemmar av familjerna al-Asad eller Makhlouf dessutom, genom deras individuella beteende, ta avstånd från den syriska regimen och därmed styrka att de inte längre har något samröre med den. Detta gäller även personer, såsom sökanden, som har anknytning till dessa familjemedlemmar genom äktenskap. Den omständigheten att sökanden är svåger till Rami Makhlouf hindrar honom nämligen inte på något sätt från att visa att han har brutit alla band till den syriska regimen, till exempel genom att offentligt avslöja dess åtgärder, genom att agera mot nämnda åtgärder eller genom att vägra att följa instruktioner som han har kunnat ta emot, eller också genom att visa att han inte utgör någon reell risk i fråga om kringgående genom att lägga fram indicier för att han inte längre har någon kontakt med någon person som är närstående den syriska regimen och, i förevarande fall, med Rami Makhlouf.
46 Sådana argument och sådan bevisning, som kan göra det möjligt för personer som är uppförda i de aktuella förteckningarna att dra fördel av artiklarna 27.3 och 28.3 i beslut 2013/255, i dess lydelse enligt beslut 2015/1836, kan läggas fram av alla personer som ingår i de olika kategorier som anges i artiklarna 27.2 och 28.2 i beslut 2013/255, i dess lydelse enligt beslut 2015/1836, och i artikel 15.1a i förordning nr 36/2012, i dess lydelse enligt förordning 2015/1828.
47 I motsats till vad sökanden har hävdat är det således inte i praktiken omöjligt för personer som har anknytning till medlemmar av familjerna al-Asad eller Makhlouf att använda sig av artiklarna 27.3 och 28.3 i beslut 2013/255, i dess lydelse enligt beslut 2015/1836.
48 Det ska i detta hänseende för övrigt påpekas att sökanden, inom ramen för förevarande talan, har anfört argument som, enligt honom, gör det möjligt att bryta presumtionen om samröre med medlemmar av familjerna Al-Asad eller Makhlouf. Dessa argument kommer att prövas i samband med prövningen av den andra grunden, avseende bristande faktaunderlag och oriktig bedömning.
49 Under dessa omständigheter behandlas personer som har samröre med medlemmar av familjerna al-Asad eller Makhlouf rättsligt sett på samma sätt som personer som tillhör de övriga kategorier som anges i artiklarna 27.2 och 28.2 i beslut 2013/255, i dess lydelse enligt beslut 2015/1836, och i artikel 15.1a i förordning nr 36/2012, i dess lydelse enligt förordning 2015/1828.
50 Sökanden har följaktligen inte visat att artikel 27.2 sista delen av meningen och artikel 28.2 sista delen av meningen i beslut 2013/255, i dess lydelse enligt beslut 2015/1836, jämförda med punkt 2 b i var och en av dessa bestämmelser, och artiklarna 27.3 och 28.3 i det förstnämnda beslutet samt artikel 15.1a sista delen av meningen i förordning nr 36/2012, i dess lydelse enligt förordning 2015/1828, jämförd med punkt 1a b i samma bestämmelse, strider mot principen om likabehandling.
63 Mot bakgrund av dessa överväganden finner tribunalen att sökandens invändning om rättsstridighet inte kan godtas och att talan således inte kan vinna bifall såvitt avser den första grunden.
82 Sökanden har gjort gällande att hans situation, på grund av skälet för att föra upp hans namn i de aktuella förteckningarna, med nödvändighet beror på Rami Makhloufs situation. Rami Makhloufs situation har emellertid stadigt utvecklats under de senaste åren. Han befinner sig inte längre i maktkretsen och befinner sig helt utanför den ekonomiska, politiska eller finansiella sfären i Syrien. Sökanden har i detta hänseende i repliken framhållit att alla nya faktiska omständigheter som påverkar Rami Makhloufs situation även ska påverka hans egen situation.
83 Sökanden har i huvudsak gjort gällande att förändringarna i Rami Makhloufs situation utgör notoriska fakta som rådet inte kan undgå att känna till, särskilt som de återgivits i medier som rådet systematiskt och regelmässigt använder sig av för att skaffa information till sina ärendeakter i samband med uppförandet eller bibehållandet av en persons namn i de aktuella förteckningarna.
84 Rådet har bestritt sökandens argument.
85 Tribunalen konstaterar att sökandens argument i förevarande fall syftar till att det ska fastställas att rådet inte i vederbörlig ordning har omprövat Rami Makhloufs situation, trots att det var skyldigt att göra det. Enligt sökanden skulle rådet, om det hade gjort en sådan omprövning, ha konstaterat att Rami Makhloufs situation hade förändrats, vilket skulle ha påverkat sökandens situation.
86 Tribunalen erinrar i detta hänseende, i likhet med rådet, om att den prövning som tribunalen ska göra i förevarande mål endast kan avse huruvida det var välgrundat att föra upp sökandens namn i de aktuella förteckningarna, och den kan således inte ifrågasätta lagenligheten av de beslut genom vilka rådet har fört upp Rami Makhloufs namn i nämnda förteckningar (se, för ett liknande resonemang, dom av den 11 maj 2017, Barqawi/rådet, T‑303/15, ej publicerad, EU:T:2017:328, punkt 42, och dom av den 18 maj 2022, Foz/rådet, T‑296/20, EU:T:2022:298, punkt 115).
87 Den av sökanden åberopade omständigheten att hans situation är kopplad till Rami Makhloufs situation kan inte motivera ett annat synsätt, lika litet som hans argument att det inte kan begäras av honom att han ska avvakta att Rami Makhloufs inger ett överklagande, med risk för att hans egen talan förlorar sitt innehåll.
88 Presumtionen för att unionsinstitutionernas rättsakter är lagenliga innebär nämligen, enligt fast rättspraxis, att dessa har rättsverkningar så länge de inte har återkallats eller förklarats vara ogiltiga i samband med en talan om ogiltigförklaring eller till följd av en begäran om förhandsavgörande eller en invändning om rättsstridighet (se, dom av den 18 maj 2022, Foz/rådet, T‑296/20, EU:T:2022:298, punkt 116 och där angiven rättspraxis).
89 Sökanden har emellertid inte påstått sig vara mottagare av de rättsakter genom vilka Rami Makhloufs namn har förts upp i de aktuella förteckningarna eller yrkat att de ska ogiltigförklaras genom förevarande talan. Han kan således inte inom ramen för förevarande förfarande göra gällande att rådet har åsidosatt skyldigheten att ompröva Rami Makhloufs situation eller att rådet har gjort en felaktig tolkning av innehållet i de bilagor som han har ingett för att visa att Rami Makhlouf inte längre har något samröre med den syriska regimen.
90 Vidare är det riktigt att sökanden har framställt en invändning om rättsstridighet vad gäller artikel 27.2 sista delen av meningen och artikel 28.2 sista delen av meningen i beslut 2013/255, i dess lydelse enligt beslut 2015/1836, jämförda med punkt 2 b i var och en av dessa bestämmelser, artiklarna 27.3 och 28.3 i beslut 2013/255, i dess sålunda ändrade lydelse, samt artikel 15.1a sista delen av meningen i förordning nr 36/2012, i dess lydelse enligt förordning 2015/1828, jämförd med punkt 1a b i samma artikel. Sökanden har emellertid gjort gällande att dessa artiklar strider mot principen om likabehandling, eftersom den kategori av personer som har samröre med medlemmar av familjerna al-Asad eller Makhlouf varken i teorin eller i praktiken kan dra fördel av artiklarna 27.3 och 28.3 i beslut 2013/255 i ändrad lydelse. Sökanden har visserligen även gjort gällande att kriteriet avseende medlemmar i familjerna al-Asad eller Makhlouf inte längre är relevant. Detta argument, som anfördes i repliken, har emellertid avvisats, eftersom det i punkterna 59 och 62 ovan betraktades som ett nytt argument. Det ska under alla omständigheter påpekas att relevansen och lagenligheten av detta kriterium för uppförande i förteckningen, vilket avser samtliga inflytelserika medlemmar av dessa båda familjer, inte kan ifrågasättas enbart mot bakgrund av Rami Makhloufs situation.
91 Dessutom har de rättsakter som rör Rami Makhlouf inte återkallats och deras verkningar har för övrigt inte skjutits upp till följd av en ansökan om interimistiska åtgärder. Således fortsätter de rättsakter genom vilka Rami Makhloufs namn har förts upp i de aktuella förteckningarna att ha rättsverkningar.
92 Vid förhandlingen framförde sökanden även argumentet att tribunalen, inom ramen för denna delgrund, inte skulle behöva pröva huruvida Rami Makhloufs samröre med den syriska regimen bestod, utan endast om hans situation har förändrats. Detta argument kan inte godtas. För det första förefaller det nämligen motsäga den uppfattning som sökanden har framfört i sina inlagor, i vilka sökanden först in fine har uppmanat tribunalen att konstatera att Rami Makhlouf inte längre ingår i maktkretsen, varvid avsågs Rami Makhloufs samröre med den syriska regimen, därefter har kritiserat rådet för att det inte ändrat skälet för Rami Makhloufs uppförande i förteckningen och slutligen uttryckligen nämnt rådets skyldighet att ompröva Rami Makhloufs situation. För det andra kan enbart konstaterandet att Rami Makhloufs situation har förändrats medföra konsekvenser, om inte annat så med avseende på iakttagandet av rätten till försvar och rättssäkerheten, eftersom tribunalen under alla omständigheter skulle behöva göra en bedömning av en utomstående persons situation i förevarande mål.
93 Det ska även tilläggas att det, även om det inte ankommer på tribunalen att inom ramen för förevarande talan pröva huruvida det var välgrundat att uppföra Rami Makhloufs namn i de aktuella förteckningarna, inte fanns något som hindrade sökanden från att – innan de angripna rättsakterna antogs – vända sig till rådet för att uppmana det att ompröva hans situation mot bakgrund av Rami Makhloufs situation och därvid lägga fram den bevisning som lagts fram inom ramen för förevarande förfarande. Såsom framgår av artikel 32.2 och 32.3 i förordning nr 36/2012, kan sökanden nämligen, när som helst, inkomma med en begäran om omprövning eller med synpunkter (se, för ett liknande resonemang, dom av den 22 september 2021, Al-Imam/rådet, T‑203/20, EU:T:2021:605, punkt 95). Det ska emellertid konstateras att sökanden – såsom rådet har hävdat, utan att motsägas av sökanden – inte har utnyttjat denna möjlighet.
94 Mot bakgrund av dessa överväganden kan talan inte vinna bifall såvitt avser den andra grundens första del.
1 Rättegångsspråk: franska.
2 Nedan återges endast de punkter i denna dom som tribunalen anser bör publiceras.