1 Sökanden, Meta Platforms, Inc., har väckt talan med stöd av artikel 263 FEUF och yrkat delvis ogiltigförklaring av kommissionens beslut C(2023) 6105 final av den 5 september 2023 att beteckna Meta som grindvakt i enlighet med artikel 3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2022/1925 om öppna och rättvisa marknader inom den digitala sektorn (nedan kallat det angripna beslutet).
Preliminär utgåva
TRIBUNALENS DOM (åttonde avdelningen, som sammanträder med fem domare)
den 3 juni 2026 ( * )
” Digitala tjänster – Förordning (EU) 2022/1925 – Betecknande som grindvakt – Begreppet central plattformstjänst – Onlinebaserad social nätverkstjänst – Nummeroberoende interpersonell kommunikationstjänst – Onlinebaserad förmedlingstjänst – Likabehandling – Artikel 3.2 och 3.5 i förordning 2022/1925 – Viktig ingång för företagsanvändare för att nå ut till slutanvändare – Antaganden – Motbevisande av antaganden – Artikel 17.1 och 17.3 i förordning 2022/1925 – Villkor för att inleda en marknadsundersökning – Rätten till försvar – Motiveringsskyldighet ”
Meta Platforms, Inc., Menlo Park, Kalifornien (Förenta staterna), företrätt av D. Jowell och D. Bailey, barristers, J. Aitken och S. Malhi, solicitors, samt A. Pliego Selie, O. Brouwer, T. Janssens, T. Oeyen och T. Lübbig, avocats,
sökande,
mot
Europeiska kommissionen , företrädd av T. Franchoo, P.-J. Loewenthal, M. Mataija och I. Naglis, samtliga i egenskap av ombud,
svarande,
med stöd av
Republiken Frankrike , företrädd av T. Lechevallier, i egenskap av ombud,
intervenient,
meddelar
TRIBUNALEN (åttonde avdelningen, som sammanträder med fem domare)
vid överläggningen sammansatt av ordföranden M. van der Woude samt domarna G. De Baere, D. Petrlík, K. Kecsmár och S. Kingston (referent),
justitiesekreterare: handläggaren A. Marghelis,
efter den skriftliga delen av förfarandet, särskilt
– tribunalens skriftliga frågor av den 28 mars 2025 till sökanden, kommissionen och Republiken Frankrike samt deras svar, vilka inkom till tribunalens kansli den 23, den 23 respektive den 18 april 2025,
– tribunalens skriftliga fråga av den 2 maj 2025 till sökanden och kommissionen samt deras svar, vilka inkom till tribunalens kansli den 14 respektive den 13 maj 2025,
och efter förhandlingen den 3 juni 2025,
följande
Dom
1 Sökanden, Meta Platforms, Inc., har väckt talan med stöd av artikel 263 FEUF och yrkat delvis ogiltigförklaring av kommissionens beslut C(2023) 6105 final av den 5 september 2023 att beteckna Meta som grindvakt i enlighet med artikel 3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2022/1925 om öppna och rättvisa marknader inom den digitala sektorn (nedan kallat det angripna beslutet).
Bakgrund till målet
2 Sökanden är ett företag inom tekniksektorn som grundades i Förenta staterna år 2004. Sökanden driver, tillsammans med de bolag som denne direkt eller indirekt kontrollerar (nedan gemensamt kallade Meta), de onlinebaserade sociala nätverken Facebook och Instagram samt andra tjänster.
3 Den 3 juli 2023 ingav sökanden en underrättelse till Europeiska kommissionen i enlighet med artikel 3.3 första stycket i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2022/1925 av den 14 september 2022 om öppna och rättvisa marknader inom den digitala sektorn och om ändring av direktiv (EU) 2019/1937 och (EU) 2020/1828 (EUT L 265, 2022, s. 1) (nedan kallad den aktuella förordningen). Denna underrättelse gjorde sökanden gällande att dess enda onlinebaserade sociala nätverkstjänst, vilken finansieras genom onlinereklam och inbegriper Facebook, Instagram, Meta Ads, Facebook Messenger (nedan kallat Messenger), Facebook Marketplace (nedan kallat Marketplace), Facebook Dating och Facebook Gaming Play, ska kvalificeras som en central plattformstjänst av typen onlinebaserat socialt nätverk, i den mening som avses i den aktuella förordningen. Vad gäller Messenger och Marketplace menade sökanden att det tröskelvärde som föreskrivs i artikel 3.2 b i den aktuella förordningen inte hade uppnåtts, varför sökanden under alla omständigheter inte kunde anses uppfylla kraven i artikel 3.1 i den aktuella förordningen för att betecknas som grindvakt för dessa tjänster. Sökanden lade även fram argument och bevisning, i enlighet med artikel 3.5 första stycket i den aktuella förordningen, i syfte att, vad gäller Messenger och Marketplace, i förekommande fall motbevisa de antaganden som föreskrivs i artikel 3.2 i den aktuella förordningen.
4 Genom en skrivelse av den 26 juli 2023 meddelade kommissionen sökanden sin preliminära bedömning avseende att, i enlighet med artikel 3.4 i den aktuella förordningen, eventuellt beteckna Meta som grindvakt, i synnerhet för följande centrala plattformstjänster: Metas onlinebaserade sociala nätverkstjänst Facebook, dess nummeroberoende interpersonella kommunikationstjänst Messenger och dess onlinebaserade förmedlingstjänst Marketplace (nedan kallat den preliminära bedömningen).
5 Sökanden svarade på den preliminära bedömningen genom en skrivelse av den 3 augusti 2023.
6 Den 5 september 2023 antog kommissionen det angripna beslutet.
7 För det första angav kommissionen i det angripna beslutet följande:
– Facebook utgör en onlinebaserad social nätverkstjänst, i den mening som avses i artikel 2 led 7 i den aktuella förordningen, och följaktligen en central plattformstjänst, i den mening som avses i artikel 2 led 2 c i den aktuella förordningen.
– Messenger utgör en nummeroberoende interpersonell kommunikationstjänst, i den mening som avses i artikel 2 led 9 i den aktuella förordningen, som är separat och självständig i förhållande till den onlinebaserade sociala nätverkstjänsten Facebook, och följaktligen en central plattformstjänst, i den mening som avses i artikel 2 led 2 e i den aktuella förordningen.
– Marketplace utgör en onlinebaserad förmedlingstjänst, i den mening som avses i artikel 2 led 5 i den aktuella förordningen, som är separat från den onlinebaserade sociala nätverkstjänsten Facebook, och följaktligen en central plattformstjänst, i den mening som avses i artikel 2 led 2 a i den aktuella förordningen.
8 För det andra påpekade kommissionen att Meta uppfyllde alla tröskelvärden som föreskrivs i artikel 3.2 i den aktuella förordningen vad gäller de aktuella centrala plattformstjänsterna, betraktade var för sig. Det kunde därför antas att Meta uppfyllde samtliga villkor i artikel 3.1 i den aktuella förordningen för att betecknas som grindvakt vad gäller dessa tjänster.
9 För det tredje ansåg kommissionen att de argument som sökanden hade anfört i enlighet med artikel 3.5 första stycket i den aktuella förordningen inte var tillräckligt underbyggda för att sätta i fråga de antaganden som föreskrivs i artikel 3.2 i den aktuella förordningen vad gäller Messenger och Marketplace. Kommissionen underkände följaktligen dessa argument utan att inleda en marknadsundersökning i enlighet med artikel 17.3 i den aktuella förordningen.
10 Artikel 1 i det angripna beslutet har följande lydelse:
”Meta betecknas som en grindvakt i enlighet med artikel 3 i [den aktuella förordningen].”
11 Artikel 2 i det angripna beslutet har följande lydelse:
”Följande centrala plattformstjänster hos Meta är en viktig ingång för företagsanvändare för att nå ut till slutanvändare, i den mening som avses i artikel 3.1 b i [den aktuella förordningen]:
a) Metas onlinebaserade sociala nätverkstjänst Facebook,
…
e) Metas nummeroberoende interpersonella kommunikationstjänst Messenger, …
f) Metas onlinebaserade förmedlingstjänst Marketplace.”
Parternas yrkanden
12 Sökanden har yrkat att tribunalen ska
– i första hand, ogiltigförklara artikel 2 i det angripna beslutet i den del det däri föreskrivs att den nummeroberoende interpersonella kommunikationstjänsten Messenger och den onlinebaserade förmedlingstjänsten Marketplace är viktiga ingångar för företagsanvändare för att nå ut till slutanvändare (nedan kallade viktiga ingångar), i den mening som avses i artikel 3.1 b i den aktuella förordningen, och, i andra hand, ogiltigförklara artikel 2 e och f i det angripna beslutet,
– i första hand, ogiltigförklara artikel 2 i det angripna beslutet i den del det däri föreskrivs att den onlinebaserade sociala nätverkstjänsten Facebook är en viktig ingång, i den mening som avses i artikel 3.1 b i den aktuella förordningen, och, i andra hand, ogiltigförklara artikel 2 a i det angripna beslutet, i båda fallen åtminstone i den mån Messenger undantas från denna centrala plattformstjänst, samt
– förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna, inbegripet kostnaderna för eventuella intervenienter som inte bär sina rättegångskostnader.
13 Kommissionen, med stöd av Republiken Frankrike, har yrkat att tribunalen ska
– ogilla talan, och
– förplikta sökanden att ersätta rättegångskostnaderna.
Rättslig bedömning
14 Till stöd för sin talan har sökanden anfört två grunder. Den första grunden avser felaktig rättstillämpning, uppenbart oriktig bedömning, bristande motivering och/eller åsidosättande av en väsentlig formföreskrift vad gäller kvalificeringen av Messenger som en central plattformstjänst som är en viktig ingång, i enlighet med artikel 3.9 i den aktuella förordningen. Den andra grunden avser felaktig rättstillämpning, uppenbart oriktig bedömning, bristande motivering och/eller åsidosättande av en väsentlig formföreskrift vad gäller kvalificeringen av Marketplace som en central plattformstjänst som är en viktig ingång, i enlighet med artikel 3.9 i den aktuella förordningen.
15 Innan tribunalen prövar de grunder som sökanden har åberopat ska den pröva dels sökandens begäran om att vissa uppgifter ska utelämnas i förhållande till allmänheten, dels frågan huruvida sökanden fortfarande har ett berättigat intresse av att få det angripna beslutet ogiltigförklarat i den del Marketplace däri kvalificeras som en central plattformstjänst som är en viktig ingång.
Begäran om utelämnande av uppgifter i förhållande till allmänheten
16 Under förfarandet vid tribunalen begärde sökanden, genom separata handlingar, med stöd huvudsakligen av artiklarna 66 och 66a i tribunalens rättegångsregler, att vissa uppgifter skulle utelämnas i förhållande till allmänheten. Det gällde bland annat vissa uppgifter dels om de ändringar av Marketplace som gjordes den 31 juli 2023, vilka beskrivs i punkt 210 nedan, dels om begreppet power seller , så som det används i Metas interna system för att identifiera användare av Marketplace som publicerar ett stort antal annonser eller som publicerar annonser ofta.
17 Härvid erinrar tribunalen om att den, vid den avvägning som ska göras mellan offentliggörande av domstolsavgöranden och rätten till skydd för personuppgifter och affärshemligheter, med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet ska söka efter en lämplig balans, även med beaktande av allmänhetens rätt att få tillgång till domstolsavgöranden i enlighet med de principer som stadfästs i artikel 15 FEUF (se dom av den 27 april 2022, Sieć Badawcza Łukasiewicz – Port Polski Ośrodek Rozwoju Technologii/kommissionen, T‑4/20, EU:T:2022:242, punkt 29 och där angiven rättspraxis).
18 Vidare är det inte motiverat att en uppgift hålls konfidentiell när det gäller exempelvis information som redan är offentliggjord eller som en bred allmänhet eller vissa specialiserade kretsar kan ha tillgång till, information som även anges i andra avsnitt eller handlingar i akten avseende vilken en part som önskar att den aktuella informationen ska förbli konfidentiell har underlåtit att göra en begäran, information som inte är tillräckligt specifik eller precis för att avslöja en konfidentiell uppgift eller information som i stor utsträckning framgår eller följer av annan information som de berörda personerna lagligen kan få tillgång till (se beslut av den 14 mars 2022, Bulgarian Energy Holding m.fl./kommissionen, T‑136/19, EU:T:2022:149, punkt 9 och där angiven rättspraxis).
19 Dessutom ska uppgifter som har varit hemliga eller konfidentiella men som är fem år gamla eller äldre, på grund av den tid som förflutit, i princip anses avse äldre förhållanden och därför anses ha förlorat sin hemliga eller konfidentiella karaktär, såvida inte den part som åberopar denna karaktär i undantagsfall visar att uppgifterna trots sin ålder fortfarande är väsentliga för nämnda parts eller berörda tredje parters ställning på marknaden (se dom av den 19 juni 2018, Baumeister, C‑15/16, EU:C:2018:464, punkt 54 och där angiven rättspraxis).
20 I den mån det är möjligt ska sökandens begäran således bifallas, i den del allmänhetens rätt att få tillgång till domstolsavgöranden inte utgör hinder därför.
21 I förevarande fall saknas det anledning att göra uppgifterna avseende ändringarna av den 31 juli 2023 konfidentiella, eftersom, för det första, sökanden har offentliggjort uppgifterna om dessa ändringar på sin egen webbplats, vilken är tillgänglig för allmänheten, för det andra, dessa uppgifter diskuterades vid förhandlingen och kan härledas från innehållet i skälen 241 och 262 i den offentliga versionen av det angripna beslutet och, för det tredje, omnämnandet av uppgifterna är motiverat av kravet på att lämna ett begripligt svar på parternas argument.
22 Vad gäller begäran om att begreppet power seller hos Marketplace ska utelämnas i förhållande till allmänheten påpekar tribunalen att uppgifterna om detta begrepp, så som de används i sökandens interna system, inte lämnas ut i förevarande dom. Tribunalen konstaterar därför att begäran om utelämnande av nämnda uppgifter i förhållande till allmänheten saknar föremål.
23 Vad vidare gäller begreppet power seller i sig har sökanden för det första inte angett varför den anser att detta begrepp ska behandlas konfidentiellt i förhållande till allmänheten. Sökanden har begränsat sig till att allmänt göra gällande att begreppet hänvisar till känsliga affärsuppgifter om hur sökanden internt utvärderar vissa kategorier av användare och att ett utlämnande av dessa uppgifter allvarligt skulle skada dess legitima affärsintressen. Denna motivering gör det emellertid inte möjligt för tribunalen att förstå hur ett utlämnande av begreppet power seller i sig, vilket för övrigt enligt sökanden hänvisar till ett äldre begrepp som sökanden redan långt innan det angripna beslutet antogs inte längre använde internt, allvarligt skulle kunna skada sökandens legitima affärsintressen. För det andra lämnades detta begrepp ut vid förhandlingen. För det tredje anser tribunalen att utlämnandet av detta begrepp motiveras av kravet på att ge ett begripligt svar på parternas argument.
24 Sökandens begäran om utelämnande i förhållande till allmänheten av uppgifterna om beskrivningen av de ändringar av Marketplace som gjordes den 31 juli 2023 och av begreppet power seller ska således avslås.
Huruvida sökanden fortfarande har ett berättigat intresse av att få det angripna beslutet ogiltigförklarat i den del Marketplace däri kvalificeras som en central plattformstjänst som är en viktig ingång
25 Tribunalen ska pröva huruvida sökanden fortfarande, efter antagandet av kommissionens beslut C(2025) 2547 av den 23 april 2025, som antogs med stöd av artikel 4.1 i den aktuella förordningen (ärende DMA.100044 – Meta – Onlinebaserad förmedlingstjänst – Marketplace) och av vilket en sammanfattning har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning (EUT C, 2025/4223), har ett berättigat intresse av att få det angripna beslutet ogiltigförklarat i den del Marketplace däri kvalificeras som en central plattformstjänst som är en viktig ingång,. Genom det beslutet upphävde kommissionen artikel 2 f i det angripna beslutet, vari Marketplace kvalificerades som en central plattformstjänst i enlighet med artikel 3.9 i den aktuella förordningen (nedan kallat ändringsbeslutet).
26 I ändringsbeslutet slog kommissionen fast att sökanden, mot bakgrund av de ytterligare åtgärder som sökanden hade vidtagit i december 2023 och i januari 2024, hade visat att det hade skett en väsentlig förändring av ett av de sakförhållanden som legat till grund för det angripna beslutet, i den mening som avses i artikel 4.1 a i den aktuella förordningen. Kommissionen ansåg i synnerhet att det kriterium avseende tröskelvärdet på 10 000 företagsanvändare som uppställs i artikel 3.2 b i den aktuella förordningen inte var uppfyllt och att Marketplace således inte längre var en viktig ingång, i den mening som avses i artikel 3.1 b i den aktuella förordningen. Kommissionen ansåg det därvid inte nödvändigt att ta ställning i frågan huruvida Marketplace, vid den tidpunkten då ändringsbeslutet antogs, fortfarande utgjorde en onlinebaserad förmedlingstjänst, i den mening som avses i artikel 2 led 5 i den aktuella förordningen.
27 Som svar på en åtgärd för processledning av den 2 maj 2025, där parterna anmodades att ta ställning till ändringsbeslutets inverkan på den andra grunden, angav sökanden att den vidhöll den andra grunden i dess helhet.
28 Kommissionen bestred inte i sitt svar på den ovan i punkt 27 nämnda åtgärden för processledning att sökanden har ett berättigat intresse av att få saken prövad. Enligt rättspraxis (dom av den 15 juli 2025, ECB och kommissionen/Corneli, C‑777/22 P och C‑789/22 P, EU:C:2025:580, punkt 98) ankommer det emellertid på tribunalen att, innan den avgör målet i sak, vid behov på eget initiativ, pröva huruvida sökanden fortfarande har ett berättigat intresse av att få saken prövad.
29 Tribunalen påpekar i detta hänseende att en sökandes berättigade intresse av att få saken prövad inte nödvändigtvis upphör på grund av att den angripna rättsakten har upphört att ha rättsverkningar under förfarandets gång. Den person som berörs av rättsakten kan under vissa omständigheter fortsatt ha ett berättigat intresse av att den ogiltigförklaras för att få sin situation återställd eller för att förmå rättsaktens upphovsman att i framtiden vidta lämpliga ändringar och således förhindra att de rättsstridigheter som rättsakten påstås vara behäftad med upprepas. Även i de fall där det på grund av omständigheterna visar sig omöjligt för den institution som antagit den ogiltigförklarade rättsakten att fullgöra skyldigheten att vidta de åtgärder som är nödvändiga för att följa domen om ogiltigförklaring, kan det fortfarande föreligga ett berättigat intresse av att få rättsakten ogiltigförklarad, eftersom denna ogiltigförklaring kan användas som grund för en eventuell skadeståndstalan (se dom av den 30 juni 2022, Camerin/kommissionen, C‑63/21 P, ej publicerad, EU:C:2022:516, punkt 48 och där angiven rättspraxis).
30 Vad särskilt gäller upphävandet av ett angripet beslut, eller en del av det, kan sökanden fortsätta visa att den har ett berättigat intresse av att få en upphävd rättsakt ogiltigförklarad, i den mån upphävandet inte har samma rättsverkningar som tribunalens eventuella ogiltigförklaring. Upphävandet av en rättsakt av en institution innebär nämligen inte ett erkännande av dess rättsstridighet och har verkan från och med upphävandet, medan en ogiltigförklaring får retroaktiv verkan (se dom av den 9 september 2011, Dow AgroSciences m.fl./kommissionen, T‑475/07, EU:T:2011:445, punkt 68 och där angiven rättspraxis).
31 I förevarande fall har den del av det angripna beslutet som rör Marketplace, och i synnerhet artikel 2 f i beslutet, upphävts men inte återkallats genom ändringsbeslutet. Denna del har således haft rättsverkningar för sökandens situation vad gäller perioden fram till dess att den upphävdes.
32 Så som parterna dessutom har medgett var sökanden, på grund av antagandet av det angripna beslutet, i enlighet med artikel 3.10 i den aktuella förordningen skyldig att uppfylla de relevanta skyldigheterna i densamma vad gäller Marketplace inom sex månader efter antagandet, det vill säga senast den 7 mars 2024.
33 Av det ovan anförda följer att sökanden, genom det partiella upphävandet av det angripna beslutet vad gäller Marketplace från och med den 23 april 2025, inte har fått sin situation återställd, i den mening som avses i den rättspraxis som det hänvisas till i punkterna 29 och 30 ovan. Sökanden har således fortfarande ett berättigat intresse av att få det angripna beslutet ogiltigförklarat i den del Marketplace däri kvalificeras som en central plattformstjänst som är en viktig ingång.
Den första grunden: Huruvida Messenger ska kvalificeras som en central plattformstjänst som är en viktig ingång
34 Den första grunden består av följande fyra delgrunder:
– Den första delgrunden avser att kommissionen inte erkänt att Messenger, med hänsyn till särdragen hos denna tjänst, endast motsvarar funktionen för onlinediskussion hos den, av typen onlinebaserat socialt nätverk, centrala plattformstjänsten Facebook, vilken funktion är en integrerad del av denna centrala plattformstjänst.
– Den andra delgrunden avser att kommissionen betecknade Messenger som en central plattformstjänst av typen nummeroberoende interpersonell kommunikationstjänst som är separat och självständig i förhållande till det onlinebaserade sociala nätverket Facebook genom att inte tillämpa och tolka bestämmelserna i den aktuella förordningen på ett korrekt sätt.
– Den tredje delgrunden avser att kommissionen felaktigt drog slutsatsen att Messenger enskilt är en viktig ingång, genom att underkänna de bevis och argument som sökanden hade lagt fram under det administrativa förfarandet, i enlighet med artikel 3.5 i den aktuella förordningen, med motiveringen att de uppenbarligen inte satte antagandena i artikel 3.2 i den aktuella förordningen i fråga, och detta utan att inleda en marknadsundersökning i enlighet med artikel 17.1 eller 17.3 i den aktuella förordningen.
– Den fjärde delgrunden avser att kommissionen lade fram ny bevisning för första gången i det angripna beslutet, vilket innebär ett åsidosättande av en väsentlig formföreskrift.
Den första delgrunden: Den konkreta bedömningen av Messenger och kvalificeringen av Messenger som en central plattformstjänst av typen nummeroberoende interpersonell kommunikationstjänst
35 Inom ramen för den första delgrunden har sökanden bestridit kommissionens bedömning att Messenger inte endast motsvarade funktionen för onlinediskussion hos den, av typen onlinebaserat socialt nätverk, centrala plattformstjänsten Facebook, vilken funktion är en integrerad del av denna centrala plattformstjänst. Denna delgrund består i allt väsentligt av tre anmärkningar.
– Den första anmärkningen: Kommissionen bortsåg från, feltolkade och/eller missuppfattade den bevisning som sökanden lagt fram
36 Sökanden har gjort gällande att kommissionen bortsåg från, feltolkade och/eller missuppfattade den bevisning som visade att Messenger endast motsvarade funktionen för onlinediskussion hos den, av typen onlinebaserat socialt nätverk, centrala plattformstjänsten Facebook, vilken funktion är en integrerad del av denna centrala plattformstjänst. Kommissionen gjorde en oriktig bedömning när den fann att den bevisning som den förfogade över när det angripna beslutet antogs visade att Messenger utgör en separat tjänst som slutanvändarna kan använda, och som de använder, separat från Facebook.
37 Kommissionen har bestridit sökandens argument.
38 Enligt artikel 3.1 i den aktuella förordningen ska ett företag betecknas som grindvakt om det uppfyller tre kumulativa villkor, däribland villkoret i artikel 3.1 b i samma förordning att tillhandahålla en central plattformstjänst som är en viktig ingång.
39 I artikel 2 led 2 i den aktuella förordningen föreskrivs att begreppet central plattformstjänst avser någon av de tjänster som räknas upp i denna bestämmelse, däribland onlinebaserade sociala nätverkstjänster och nummeroberoende interpersonella kommunikationstjänster.
40 I det angripna beslutet drog kommissionen slutsatsen att Messenger, med hänsyn till särdragen hos denna tjänst, vilka beaktats i det konkreta fallet, utgjorde en självständig central plattformstjänst av typen nummeroberoende interpersonell kommunikationstjänst som inte kunde anses vara enbart en funktion för onlinediskussion hos den, av typen onlinebaserat socialt nätverk, centrala plattformstjänsten Facebook.
41 I detta avseende ansåg kommissionen att Meta tillhandahåller Messenger på marknaden som en tjänst som är separat från Facebook och att användningen av Messenger inte utlöstes av användningen av det onlinebaserade sociala nätverket Facebook för [ konfidentiellt ]( 1 ) merparten av användarna.
42 Kommissionen gjorde emellertid en riktig bedömning när den kom fram till denna slutsats. För det första grundar sig denna slutsats nämligen på den omständigheten att Meta har utvecklat fristående applikationer för Messenger, bland annat för mobila enheter. Så som kommissionen angav i skäl 177 i det angripna beslutet finns det en Messenger-applikation för mobila enheter som är separat från Facebook och som måste laddas ned och öppnas av användarna för att läsa eller skicka meddelanden. Eftersom användningen på mobila enheter dominerar vad gäller användningen av Messenger, så som anges i fotnot 150 i det angripna beslutet och vilket sökanden inte har bestridit, utgör denna applikation för mobila enheter, som är separat från det onlinebaserade sociala nätverket Facebook, således ingången till Messenger för [ konfidentiellt ] merparten av användarna.
43 För det andra kan användarna, så som kommissionen påpekade i skäl 169 i det angripna beslutet, när de väl har identifierats med hjälp av ett användar-id för Facebook, använda Messenger oavsett om deras Facebook-konto är aktiverat eller inaktiverat och oavsett om de samtidigt är aktiva på det onlinebaserade sociala nätverket Facebook eller inte, vilket utgör en relevant omständighet vid bedömningen av huruvida Messenger och Facebook är separata tjänster.
44 För det tredje är kommissionens bedömning även, med rätta, grundad på den omständigheten att Meta tillhandahåller och främjar specifika verktyg till Messenger, vilka ger företag möjlighet att interagera med en bred användarbas, genom att göra det möjligt för dem att till exempel skapa prospekt, tillhandahålla en kundtjänst och använda ett system för att betalningspåminnelser till kunderna. Så som anges i skäl 181 i det angripna beslutet visar förekomsten av sådana verktyg att Meta utformar sin Messenger-tjänst som en självständig plattform inom sitt ekosystem.
45 De argument som sökanden har anfört, vilka anges i punkt 46 och följande punkter nedan, gör det inte heller möjligt att ifrågasätta kommissionens slutsats att den bevisning som kommissionen förfogade över när det angripna beslutet antogs styrkte att Messenger utgjorde en central plattformstjänst av typen nummeroberoende interpersonell kommunikationstjänst som var separat och självständig i förhållande till den, av typen onlinebaserat socialt nätverk, centrala plattformstjänsten Facebook.
46 Sökanden har för det första bestridit att åtkomsten till Messenger på mobila enheter krävde en separat applikation vid tidpunkten då det angripna beslutet antogs, så som påpekas i punkt 42 ovan. Sökanden har gjort gällande att bilaga A.26 till ansökan visar skärmdumpar av ett visst antal väsentliga funktioner som drivs av Messenger och som är direkt tillgängliga för användarna via Facebook-applikationen. Sökanden har vidare angett att de användare som inte använde Facebook-applikationen, utan web-versionen av Facebook, på mobila enheter hade åtkomst till Messenger direkt via Facebook, utan att gå via Messenger-applikationen.
47 I detta avseende är det inte nödvändigt att fastställa vare sig huruvida de argument som nämns i punkt 46 ovan redan hade åberopats av sökanden under det administrativa förfarandet eller huruvida de kan tas upp till prövning, vilket kommissionen har bestridit, för det fall de anfördes för första gången vid tribunalen. Det är nämligen under alla omständigheter så, att dessa argument inte gör det möjligt att vederlägga kommissionens konstaterande, som nämns i punkt 42 ovan, att det sätt på vilket Messenger erbjuds leder till att den särskilda Messenger-applikationen för mobila enheter utgör ingången till Messenger för [ konfidentiellt ] merparten av användarna. Närmare bestämt utgör de två typfall som sökanden har åberopat endast begränsade undantag vad gäller åtkomsten till Messenger genom den därtill ägnade applikationen.
48 Sökanden har anfört att viss kommunikation i Messenger kan spridas från Facebook-applikationen utan att Messenger-applikationen är öppen (bland annat funktionerna som består i att dela en ” reel ”, det vill säga en kort video, eller en ” story ”, det vill säga en sekvens av korta videor eller bilder). Detta argument avser endast sådan specifik kommunikation som sökanden har nämnt och som är utformad för att underlätta spridningen av Facebook-innehåll via Messenger, och inte andra vanliga funktioner, såsom de funktioner som gör det möjligt att skriva, läsa och svara på ett meddelande.
49 Sökanden har vidare anfört att användarna av de aktuella tjänsterna via mobila enheter alltid har haft möjlighet att komma åt Messenger från web-versionen av Facebook utan att gå via Messenger-applikationen. Detta argument avser en situation som är marginell i förhållande till situationen för [ konfidentiellt ] merparten av användarna, vilka kommer åt Messenger via den därtill ägnade applikationen för mobila enheter. Användningen med hjälp av mobila enheter dominerar nämligen vad gäller Messenger, vilket sökanden inte har bestridit (se punkt 42 ovan).
50 För det andra har sökanden åberopat den omständigheten att 100 procent av den kommunikation som sker via Messenger sker mellan Facebook-användare. År 2022 var dessutom [80–100] procent av Messengers månatliga aktiva användare även månatliga aktiva användare av andra Facebook-funktioner, och [80–100] procent av Messengers dagliga aktiva användare använde även andra Facebook-funktioner under samma dag. Dessa uppgifter visar emellertid inte att Messenger och Facebook ska betraktas som en enda central plattformstjänst enligt den aktuella förordningen, utan endast att sökanden har valt att begränsa användningen av Messenger till användare som har ett användar-id för Facebook. Det är icke desto mindre så, att dessa användare, så som kommissionen angav i skäl 182 i det angripna beslutet, kan använda, och faktiskt använder, Messenger oberoende av det onlinebaserade sociala nätverket Facebook.
51 För det tredje har sökanden kritiserat kommissionen för att i skäl 184 i det angripna beslutet ha bortsett från de uppgifter som sökanden hade lämnat avseende Messengers veckovisa aktiva användare utan att ha analyserat dem på ett korrekt sätt. Kommissionen borde i själva verket ha jämfört dessa uppgifter om sambandet mellan användningen av Messenger och av Facebook med uppgifterna om månatliga aktiva användare och dagliga aktiva användare, vilka nämns i punkt 50 ovan. Kommissionen borde åtminstone ha förklarat varför den inte hade beaktat de lämnade sifferuppgifterna.
52 Den omständigheten att kommissionen i det angripna beslutet inte uttryckligen nämnde de uppgifter om Messengers månatliga och dagliga aktiva användare som sökanden hade lämnat under det administrativa förfarandet och inte uttryckligen satte dessa uppgifter i förbindelse med uppgifterna om Messengers veckovisa aktiva användare, vilka analyserades i skäl 184 i det angripna beslutet, innebär emellertid inte att kommissionen inte beaktade samtliga dessa uppgifter vid sin bedömning.
53 Det framgår av fast rättspraxis att den motivering som krävs enligt artikel 296 andra stycket FEUF ska vara anpassad till rättsaktens beskaffenhet. Av motiveringen ska klart och tydligt framgå hur den institution som har antagit rättsakten har resonerat, så att de som berörs därav kan få kännedom om skälen för den vidtagna åtgärden och så att den behöriga domstolen ges möjlighet att utföra sin prövning. Det krävs emellertid inte att alla relevanta faktiska och rättsliga omständigheter anges i motiveringen, eftersom bedömningen av om motiveringen av en rättsakt uppfyller kraven i artikel 296 andra stycket FEUF inte ska ske endast utifrån motiveringens lydelse, utan även utifrån det sammanhang i vilket den ingår och samtliga rättsregler på det aktuella området (se dom av den 29 juli 2024, Ryanair och Laudamotion/kommissionen, C‑591/21 P, ej publicerad, EU:C:2024:635, punkt 166 och där angiven rättspraxis).
54 I förevarande fall anges i det angripna beslutet skälen till att kommissionen inte ansåg att uppgifterna om sambandet mellan användningen av Messenger och av Facebook var avgörande. I skäl 182 i det angripna beslutet angav kommissionen således att den omständigheten att all kommunikation via Messenger ägde rum mellan användare som hade ett Facebook-konto endast var en följd av utformningen av denna tjänst vid tidpunkten för antagandet av beslutet. I skäl 187 i beslutet påpekade kommissionen dessutom att det inte var förvånande att Messengers och Facebooks månatliga aktiva slutanvändare delvis överlappar varandra, med tanke på Metas val att låta använda användar-id:n för Facebook som användar-id för Messenger, vilket inte innebar att kommissionens slutsats avseende huruvida användarnas användning av Messenger var självständig sattes i fråga.
55 För det fjärde kan sökanden inte klandra kommissionen för att inte i vederbörlig ordning ha beaktat innehållet i den studie som ingetts som bilaga A.27 till ansökan. Denna studie bekräftar att de europeiska användarna av onlinebaserade sociala nätverkstjänster som kommissionen har betecknat genomgående anser att ett onlinebaserat socialt nätverks funktion för onlinediskussion utgör en grundläggande del av det sociala nätverkets användarupplevelse. Utan att det är nödvändigt att uttala sig om huruvida denna bilaga kan tas upp till prövning, finner tribunalen att kommissionen inte kan klandras för att ha bortsett från resultaten av denna studie, eftersom den genomfördes efter det att det angripna beslutet antogs. Den omständigheten att merparten av användarna av onlinebaserade sociala nätverk anser att integreringen av sociala nätverks- och direktmeddelandefunktioner är mycket viktig för deras användning av dessa sociala nätverk och att de blir besvikna om de märker att dessa funktioner är separata, ger under alla omständigheter inte någon upplysning om hur Messenger-tjänsten tillhandahålls användarna.
56 För det femte har sökanden gjort gällande att kommissionen missuppfattade de uppgifter som sökanden hade lagt fram, vilka avses i skäl 185 i det angripna beslutet. Sökanden har nämligen visat, genom att undersöka vilken ingång som använts vid användarnas första session för dagen, omkring [ 10–20 ] miljoner användare på mobila enheter hade gått in i Messenger-applikationen för mobila enheter via en ingång som Facebook erbjöd, vilket motsvarar [ 0–30 ] procent av Messengers dagliga användarbas. Kommissionen drog härav slutsatsen att [ 70–100 ] procent av den dagliga användningen av Messenger inte utlöstes av Facebook-användning. De uppgifter som sökanden har lämnat avser emellertid endast användarnas första session för dagen och dessutom endast ingångar via en mobil enhet. Dessa uppgifter återspeglar således inte all den dagliga användning av Messenger som utlöstes av användningen av Facebook.
57 Även om det antas att kommissionen gjorde en felaktig bedömning av de faktiska omständigheterna vad gäller den procentandel av den dagliga användningen av Messenger på mobila enheter som inte utlöses av användningen av Facebook, så gör inte sökandens argument det möjligt att vederlägga kommissionens påstående, i skäl 185 i det angripna beslutet, att den första användningen av Messenger under dagen för [ konfidentiellt ] merparten av användarna av Messenger-applikationen för mobila enheter inte görs genom att klicka på en länk i Facebook-applikationen, utan genom att direkt öppna Messenger-applikationen. När kommissionen under det administrativa förfarandet begärde att sökanden skulle inkomma med mer detaljerade uppgifter i detta avseende, särskilt en uppdelning för perioden 2020–2022 mellan de användare som hade inlett sin Messenger-session via Facebooks websida, Facebook-applikationen, Messenger-applikationen för mobila enheter eller instickningsprogrammet (plugin) Facebook Messenger Chat, svarade sökanden att den inte förfogade över några sådana uppgifter.
58 För det sjätte har sökanden gjort gällande att kommissionen tolkade de affärshandlingar som var tillgängliga för allmänheten, informationen till investerare och användare samt Metas finansiella rapporter felaktigt eller missuppfattade dem, när den fann att det i dessa texter angavs att Messenger inte är Facebooks funktion för onlinediskussion, vilken är en integrerad del av den, av typen onlinebaserat socialt nätverk, centrala plattformstjänsten Facebook.
59 Kommissionen gjorde emellertid en riktig bedömning när den av de handlingar som nämns i punkt 58 ovan drog slutsatsen att Meta utformar, presenterar och positionerar Messenger som en självständig tjänst som går utöver en enkel funktion för onlinediskussion hos Facebook. Så som kommissionen angav i skäl 180 i det angripna beslutet skiljer Meta i sina finansiella rapporter, genom att hänvisa till Meta Platforms formulär 10-K för det räkenskapsår som avslutades den 31 december 2022, mellan följande fyra tjänster inom sin applikationsproduktfamilj: Facebook, Instagram, Messenger och WhatsApp. I annan kommunikation med investerare, såsom den som kommissionen nämnde i fotnot 158 i skäl 180 i det angripna beslutet, vilken består av en transkription av en telefonkonferens av den 26 oktober 2022 om Metas resultat från tredje kvartalet år 2022, har Meta hänvisat till monetariseringen av Messenger som sådan och angett att meddelandefunktionen, vilken tillhandahålls med hjälp av WhatsApp och Messenger, utgör en ”större möjlighet till monetarisering” tack vare utvecklingen av produkter såsom annonser med en ”klicka för att skicka meddelande”-funktion ( click-to-message ) och sponsrade meddelanden.
60 Det är riktigt att frågan huruvida Messenger är en central plattformstjänst av typen nummeroberoende interpersonell kommunikationstjänst, eller en funktion som är en integrerad del av den, av typen onlinebaserat socialt nätverk, centrala plattformstjänsten Facebook, ska bedömas ur slutanvändarnas objektiva perspektiv. Beaktandet av handlingar av det slag som är i fråga saknar emellertid inte helt relevans för en sådan bedömning, eftersom de, tillsammans med andra samstämmiga uppgifter, såsom är fallet med övervägandena i punkterna 42–44 ovan, kan ge upplysningar om det sätt på vilket tjänsteleverantören utformar sina tjänster för nämnda användare och följaktligen om hur användarna därefter kommer att använda dessa tjänster.
61 Sökandens argument kan således inte godtas och talan kan följaktligen inte vinna bifall såvitt avser någon del av den första anmärkningen.
– Den andra anmärkningen: Diskriminerande och godtycklig bedömning av Messenger
62 Sökanden har gjort gällande att det sätt på vilket kommissionen bedömde funktionen för onlinediskussion hos andra företags sociala nätverkstjänster, vilka företag betecknats som grindvakter, innehåller uppenbara inkonsekvenser, vilket gör det angripna beslutet godtyckligt och diskriminerande.
63 Kommissionen har bestridit sökandens argument.
64 Tribunalen påpekar att kommissionen är skyldig att göra en individuell bedömning av omständigheterna i varje enskilt fall, utan att vara bunden av tidigare beslut som rör andra ekonomiska aktörer eller andra centrala plattformstjänster (dom av den 17 juli 2024, Bytedance/kommissionen, T‑1077/23, överklagad, EU:T:2024:478, punkterna 68 och 375).
65 Vidare innebär likabehandlingsprincipen, vilken utgör en allmän princip i EU-rätten som fastställts i artiklarna 20 och 21 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, enligt fast rättspraxis att lika situationer inte får behandlas olika och att olika situationer inte får behandlas lika, såvida det inte finns sakliga skäl för en sådan behandling (se dom av den 16 juni 2022, Sony Optiarc och Sony Optiarc America/kommissionen, C‑698/19 P, EU:C:2022:480, punkt 153 och där angiven rättspraxis).
66 Sökanden har i detta avseende för det första åberopat kommissionens beslut C(2023) 6100 final av den 5 september 2023 att beteckna Apple som grindvakt i enlighet med artikel 3 i den aktuella förordningen (ärende DMA.100013 Apple – online intermediation services – app stores, ärende DMA.100025 Apple – operating systems och ärende DMA.100027 Apple – web browsers), av vilket en sammanfattning har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning (EUT C, C/2023/548) (nedan kallat beslutet att beteckna Apple som grindvakt). I det beslutet gjorde kommissionen bedömningen att App Store utgör en enda central plattformstjänst av typen onlinebaserad förmedlingstjänst, oberoende av den typ av enhet från vilken denna tjänst är åtkomlig. Kommissionens tillvägagångssätt i fråga om Messenger är emellertid inte motsägelsefullt i förhållande till det tillvägagångssätt som tillämpades i beslutet om att beteckna Apple som grindvakt. Kommissionen delade nämligen inte upp Messenger i olika centrala plattformstjänster av typen nummeroberoende interpersonell kommunikationstjänst beroende på vilken typ av enhet som användes för att komma åt denna tjänst, utan kvalificerade Messenger som en enda central plattformstjänst av typen nummeroberoende interpersonell kommunikationstjänst, oavsett på vilket sätt användarna hade åtkomst till den.
67 För det andra har sökanden åberopat Apples iMessage-tjänst. Tribunalen påpekar att denna tjänst inte tillhandahålls i samband med en central plattformstjänst av typen onlinebaserat socialt nätverk. Frågan om avgränsningen mellan nummeroberoende interpersonella kommunikationstjänster och onlinebaserade sociala nätverk var således inte aktuell i beslutet att beteckna Apple som grindvakt, vilket innebär att detta beslut inte förefaller vara relevant i detta avseende.
68 För det tredje har sökanden hänvisat till TikToks och LinkedIns funktioner för onlinediskussion. Tribunalen påpekar att dessa funktioner inte har samma egenskaper som Messenger och att de i synnerhet inte har några sådana huvudsakliga egenskaper som de egenskaper som föranledde kommissionen att anse att Messenger utgör en självständig och separat central plattformstjänst av typen nummeroberoende interpersonell kommunikationstjänst, det vill säga dels den omständigheten att Messenger kan användas utanför det onlinebaserade sociala nätverket Facebook, i synnerhet genom en särskild applikation för detta ändamål, dels den omständigheten att Messenger även kan användas med ett inaktiverat Facebook-konto.
69 Vidare har sökanden i sina svar på tribunalens skriftliga frågor av den 28 mars 2025 gjort gällande att kommissionen tillämpade ett annat tillvägagångssätt i sitt beslut C(2024) 3176 final av den 13 maj 2024, avseende ett beslut som antagits med stöd av artikel 3 i den aktuella förordningen (ÄRENDE DMA.100019 – BOOKING – ONLINE-FÖRMEDLINGSTJÄNSTER – VERTIKALA), av vilket en sammanfattning har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning (EUT C, C/2024/4360). I detta beslut betecknade kommissionen Booking Holdings Inc. som grindvakt och betraktade därvid tjänsterna Booking.com och RentalCars.com som en enda central plattformstjänst i enlighet med den aktuella förordningen, oberoende av förekomsten av separata applikationer och webbplatser, eftersom dessa tjänster var tillgängliga via ett enda konto, i likhet med vad som är fallet med Facebook och Messenger.
70 I motsats till den faktiska situationen i förevarande fall framgår det emellertid av beslut C(2024) 3176 final att användarna kunde få tillgång till samtliga de aktuella tjänsterna, inbegripet biluthyrningstjänsterna, utan att gå via en särskild, separat applikation. I förevarande fall gjorde kommissionen, så som har angetts i punkt 42 ovan, en riktig bedömning när den konstaterade att Meta hade utvecklat självständiga applikationer för Messenger och att den applikation som användes på mobila enheter utgjorde ingången till Messenger för [ konfidentiellt ] merparten av användarna.
71 Den andra anmärkningen kan således inte godtas.
– Den tredje anmärkningen: Påstått åsidosättande av bilagan till den aktuella förordningen
72 Sökanden har kritiserat kommissionen för att ha grundat sig på bilagan till den aktuella förordningen för att göra bedömningen att Messenger är en central plattformstjänst av typen nummeroberoende interpersonell kommunikationstjänst som var separat från och självständig i förhållande till den, av typen onlinebaserat socialt nätverk, centrala plattformstjänsten Facebook. Sökanden har i detta avseende gjort gällande att även om det antas att bilagan till den aktuella förordningen är relevant för avgränsningen av de centrala plattformstjänsterna, vilket sökanden har bestridit, har bilagan inte tillämpats på ett korrekt sätt i det angripna beslutet. Enligt punkt D.2 i nämnda bilaga krävs det nämligen att Messenger ska anses vara en del av den, av typen onlinebaserat socialt nätverk, centrala plattformstjänsten Facebook, eftersom den används för samma ändamål som detta onlinebaserade sociala nätverk, det vill säga att göra det möjligt för Facebooks användare att koppla upp sig och kommunicera sinsemellan, dela innehåll och upptäcka andra användare och annat innehåll.
73 Kommissionen har bestridit sökandens argument.
74 Vad först gäller relevansen av bilagan till den aktuella förordningen för avgränsningen av de centrala plattformstjänster som erbjuds på ett integrerat sätt påpekar tribunalen att denna bilaga har samma rättsliga värde som den aktuella förordningen och utgör en integrerad del av denna förordning (se, för ett liknande resonemang och analogt, dom av den 24 november 2010, kommissionen/rådet, C‑40/10, EU:C:2010:713, punkt 61).
75 Enligt punkt A.1 i bilagan till den aktuella förordningen är syftet med denna bilaga att ”specificera metoden för att identifiera och beräkna aktiva slutanvändare och aktiva företagsanvändare för varje central plattformstjänst som förtecknas i artikel 2 [led] 2 [i den aktuella förordningen]”, för att göra det möjligt för företag att bedöma huruvida deras centrala plattformstjänster uppfyller de kvantitativa tröskelvärden som fastställs i artikel 3.2 b i den aktuella förordningen och därför kan antas uppfylla kravet i artikel 3.1 b i samma förordning.
76 Mot bakgrund av att bilagan till den aktuella förordningen syftar till att göra det möjligt för företagen att identifiera de aktiva slutanvändarna och de aktiva företagsanvändarna för varje central plattformstjänst som förtecknas artikel 2 led 2 i den aktuella förordningen, konstaterar tribunalen att bilagan innehåller uppgifter som är relevanta för avgränsningen av de centrala plattformstjänster som erbjuds av ett företag på ett integrerat sätt. Om kommissionen tillämpade andra kriterier för avgränsningen av centrala plattformstjänster än de som företag tillämpar vid beräkningen av aktiva slutanvändare och aktiva företagsanvändare för sina centrala plattformstjänster, för att bedöma huruvida de tröskelvärden som föreskrivs i artikel 3.2 b i den aktuella förordningen har uppnåtts, så skulle företagen inte kunna dra nytta av den rättssäkerhet som bilagan till den aktuella förordningen ska ge dem, så som föreskrivs i skäl 20 i förordningen.
77 Under dessa omständigheter ska tribunalen, vid bedömningen och avgränsningen av centrala plattformstjänster, i den mening som avses i den aktuella förordningen, även ta hänsyn till de uppgifter som bilagan till den aktuella förordningen innehåller vad gäller de fall där de tjänster som tillhandahålls av ett företag ska betraktas som separata centrala plattformstjänster, bland annat när de erbjuds på ett integrerat sätt.
78 Närmare bestämt ska punkt D.2 i bilagan till den aktuella förordningen beaktas vid bedömningen av de omständigheter under vilka de centrala plattformstjänster som företagen tillhandahåller ska betraktas som en enda tjänst eller som separata tjänster.
79 I punkt D.2 i bilagan till den aktuella förordningen föreskrivs följande för beräkningen av antalet aktiva slutanvändare och aktiva företagsanvändare:
”c) Det företag som tillhandahåller centrala plattformstjänster ska betrakta sådana centrala plattformstjänster som separata som det berörda företaget erbjuder på ett integrerat sätt, men som
i) inte tillhör samma kategori av centrala plattformstjänster enligt artikel 2 [led] 2 eller som
ii) används för olika ändamål av antingen deras slutanvändare eller deras företagsanvändare, eller båda, även om deras slutanvändare och företagsanvändare kan vara desamma och även om de enligt artikel 2 [led] 2 tillhör samma kategori av centrala plattformstjänster.”
80 Punkt D.2 c i) i bilagan till den aktuella förordningen gör det således möjligt att fastställa kommissionens bedömning i skäl 172 i det angripna beslutet att Messenger, i egenskap av central plattformstjänst av typen nummeroberoende interpersonell kommunikationstjänst, ska åtskiljas från den, av typen onlinebaserat socialt nätverk, centrala plattformstjänsten Facebook, i vilken Messenger är integrerad, eftersom dessa tjänster inte ingår i samma kategori av centrala plattformstjänster.
81 Denna slutsats påverkas inte av sökandens argument att de berörda centrala plattformarna, i enlighet med punkt D.2 c ii i bilagan till den aktuella förordningen, kan betraktas som separata centrala plattformstjänster om de används i olika syften, eftersom Messenger och Facebook har samma användningsändamål. Kriteriet avseende ändamålet med att använda de aktuella tjänsterna utgör nämligen, enligt lydelsen i punkt D.2 c i bilagan till den aktuella förordningen, ett alternativt kriterium i förhållande till det kriterium som har tillämpats i förevarande fall. Sökanden kan därför inte framföra något argument med stöd av denna bestämmelse.
82 Den tredje anmärkningen kan således inte godtas och talan kan följaktligen inte vinna bifall såvitt avser den första grundens första del.
Den andra delgrunden: De rättsliga kriterier som ska tillämpas för att kvalificera en sådan tjänst som Messenger som en central plattformstjänst av typen nummeroberoende interpersonell kommunikationstjänst
83 Sökanden har gjort gällande att kommissionen gjorde en felaktig tolkning och tillämpning av artikel 2 leden 7 och 9, artikel 3.1 b och 3.9 i den aktuella förordningen när den betecknade Messenger som en central plattformstjänst av typen nummeroberoende interpersonell kommunikationstjänst. Närmare bestämt har sökanden inte bestridit att Messenger motsvarar definitionen av en nummeroberoende interpersonell kommunikationstjänst, i den mening som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/1972 av den 11 december 2018 om inrättande av en europeisk kodex för elektronisk kommunikation (EUT L 321, 2018, s. 36) (nedan kallad kodexen för elektronisk kommunikation). Sökanden har emellertid hävdat att kommissionen gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att anse att en tjänst som motsvarar definitionen av en nummeroberoende interpersonell kommunikationstjänst i kodexen för elektronisk kommunikation nödvändigtvis måste kvalificeras som en central plattformstjänst av typen nummeroberoende interpersonell kommunikationstjänst, i den mening som avses i den aktuella förordningen. Enligt sökanden kan en sådan tjänst som Messenger, som endast utgör ett onlinebaserat socialt nätverks funktion för onlinediskussion, i princip omfattas av två olika kategorier av centrala plattformstjänster, nämligen centrala plattformstjänster av typen nummeroberoende interpersonell kommunikationstjänst och centrala plattformstjänster av typen onlinebaserat socialt nätverk, som denna tjänst ingår i. Tribunalen ska således göra en konkret bedömning av nämnda tjänst, grundad på bevisning, för att fastställa vilken kategori av centrala plattformstjänster som en sådan tjänst bäst motsvarar.
84 Till stöd för sin argumentation har sökanden för det första gjort gällande att kommissionens tillvägagångssätt i det angripna beslutet inte tar hänsyn till definitionen av en central plattformstjänst av typen onlinebaserat socialt nätverk i artikel 2 led 7 i den aktuella förordningen, där det uttryckligen föreskrivs att ett onlinebaserat socialt nätverks funktion för onlinediskussion ska ingå i den centrala plattformstjänsten av typen onlinebaserat socialt nätverk.
85 Sökanden har för det andra gjort gällande att den omständigheten att en tjänst, så som kommissionen ansåg i det angripna beslutet, anses inte kunna ingå i en central plattformstjänst av typen onlinebaserat socialt nätverk om den redan motsvarar definitionen av en nummeroberoende interpersonell kommunikationstjänst innebär att man bortser från att definitionen av ett onlinebaserat socialt nätverk i den aktuella förordningen är av självständig karaktär, eftersom den inte innehåller någon föreskrift om att denna definition är underordnad i förhållande till definitionen av en central plattformstjänst av typen nummeroberoende interpersonell kommunikationstjänst i kodexen för elektronisk kommunikation eller till definitionen av en nummeroberoende interpersonell kommunikationstjänst i artikel 2 led 9 i den aktuella förordningen.
86 Sökanden har för det tredje gjort gällande att kommissionen har behandlat ärendet på ett inkonsekvent och diskriminerande sätt, eftersom den har gjort en annan bedömning av funktionen för onlinediskussion hos andra onlinebaserade sociala nätverk, såsom TikTok. I sitt beslut C(2023) 6102 final av den 5 september 2023 om ett beslut som antagits med stöd av artikel 3 i den aktuella förordningen (ärende DMA.100040 – BYTEDANCE – ONLINE SOCIAL NETWORKING SERVICES), av vilket en sammanfattning har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning (EUT C, C/2023/552), i vilket ByteDance betecknas som grindvakt, medgav kommissionen att en tjänst i princip kan uppfylla definitionerna för flera centrala plattformstjänster. I det beslutet gjorde kommissionen dessutom i synnerhet en vederbörlig bedömning av om TikTok i högre grad motsvarar en videodelningsplattformstjänst eller en onlinebaserad social nätverkstjänst.
87 Kommissionen, som stöds av Republiken Frankrike, har bestridit sökandens argument.
88 Så som anges i punkt 39 ovan föreskrivs i artikel 2 led 2 i den aktuella förordningen att med central plattformstjänst avses en av de tjänster som räknas upp i denna bestämmelse, bland annat onlinebaserade sociala nätverkstjänster och nummeroberoende interpersonella kommunikationstjänster.
89 I artikel 2 led 9 i den aktuella förordningen preciseras att vid tillämpningen av denna förordning avses med nummeroberoende interpersonell kommunikationstjänst ”en nummeroberoende interpersonell kommunikationstjänst enligt definitionen i artikel 2 [led] 7 i [kodexen för elektronisk kommunikation]”.
90 I artikel 2 led 7 i kodexen för elektronisk kommunikation definieras en nummeroberoende interpersonell kommunikationstjänst som ”en interpersonell kommunikationstjänst som inte använder allmänt tilldelade nummerresurser, närmare bestämt ett eller flera nummer i nationella eller internationella nummerplaner, eller som inte möjliggör kommunikation med ett eller flera nummer i nationella eller internationella nummerplaner”.
91 För att förstå begreppet nummeroberoende interpersonell kommunikationstjänst i kodexen för elektronisk kommunikation är det även nödvändigt att beakta definitionen av interpersonell kommunikationstjänst i artikel 2 led 5 i samma kodex, vilken avser ”en tjänst som vanligen tillhandahålls mot ersättning och som möjliggör direkt interpersonellt och interaktivt informationsutbyte via elektroniska kommunikationsnät mellan ett begränsat antal personer, varigenom de personer som inleder eller deltar i kommunikationen bestämmer vem eller vilka som ska vara mottagare av denna; den inbegriper inte tjänster som möjliggör interpersonell och interaktiv kommunikation enbart som en extrafunktion av mindre betydelse som är direkt kopplad till en annan tjänst”.
92 För det första påpekar tribunalen att kommissionen i förevarande fall, i skälen 165 och 166 i det angripna beslutet, bedömde huruvida Messenger motsvarade definitionen av en nummeroberoende interpersonell kommunikationstjänst i den aktuella förordningen och drog slutsatsen att så var fallet, genom att tillämpa de kriterier som föreskrivs i kodexen för elektronisk kommunikation, till vilken den aktuella förordningen hänvisar.
93 Kommissionen angav, i skäl 166 i det angripna beslutet, att Messenger motsvarar definitionen av en interpersonell kommunikationstjänst och av en nummeroberoende interpersonell kommunikationstjänst i artikel 2 leden 5 och 7 i kodexen för elektronisk kommunikation, eftersom tjänsten möjliggör ett interpersonellt och interaktivt informationsutbyte mellan ett begränsat antal personer och inte använder allmänt tilldelade nummerresurser.
94 Så som kommissionen påpekade i skäl 167 i det angripna beslutet bestred sökanden inte heller under det administrativa förfarandet att Messenger motsvarar definitionerna i artikel 2 leden 5 och 7 i kodexen för elektronisk kommunikation. Sökanden vidhöll denna ståndpunkt i sina inlagor och, som svar på en fråga från tribunalen, vid förhandlingen.
95 För det andra påpekar tribunalen att kommissionen gjorde en riktig bedömning när den, i skälen 169 och 172 i det angripna beslutet, angav att den omständigheten att Messenger kunde anses tillhandahållas på ett integrerat sätt tillsammans med den, av typen onlinebaserat socialt nätverk, centrala plattformstjänsten Facebook, inte hindrar att denna tjänst kan betraktas som en central plattformstjänst av typen nummeroberoende interpersonell kommunikationstjänst som är separat från detta onlinebaserade sociala nätverk.
96 Så som anges i punkt 79 ovan föreskrivs nämligen i punkt D.2 c i) i bilagan till den aktuella förordningen att det företag som tillhandahåller centrala plattformstjänster ska betrakta sådana centrala plattformstjänster som separata som företaget erbjuder på ett integrerat sätt, men som inte tillhör samma kategori av centrala plattformstjänster enligt artikel 2 led 2 i den aktuella förordningen.
97 Den omständigheten att en sådan nummeroberoende interpersonell kommunikationstjänst som Messenger kan betraktas som en separat central plattformstjänst, även om den i viss mån tillhandahålls på ett integrerat sätt tillsammans med andra centrala plattformstjänster, står inte heller i strid med den aktuella förordningen.
98 Tribunalen påpekar i detta hänseende att unionslagstiftaren har avsett just detta. I skäl 64 i den aktuella förordningen anges nämligen att grindvakter ofta tillhandahåller nummeroberoende interpersonella kommunikationstjänster som en del av sina ekosystem av plattformar, och att detta förvärrar inträdeshindren för alternativa leverantörer av sådana tjänster och ökar kostnaderna slutanvändare vid byte. Unionslagstiftaren var således fullt medveten om komplexiteten i sammansättningen av vissa ekosystem av plattformar som bland annat omfattar kompletterande tjänster som kan sammanflätas eller vara sammankopplade och, mer specifikt, att tillhandahållandet av nummeroberoende interpersonella kommunikationstjänster, såsom Messenger, var vanligt förekommande som en del av sådana ekosystem.
99 Kommissionen gjorde således en riktig bedömning när den fann att den omständigheten att Messenger kan anses tillhandahållas på ett integrerat sätt tillsammans med den, av typen onlinebaserat socialt nätverk, centrala plattformstjänsten Facebook, eftersom Messenger utgör Facebooks funktion för onlinediskussion, inte hindrar att den kan betraktas som en central plattformstjänst av typen nummeroberoende interpersonell kommunikationstjänst som är separat från detta onlinebaserade sociala nätverk.
100 Sökanden har emellertid gjort gällande att det angripna beslutet bygger på en felaktig rättstillämpning på grund av att kommissionen underlät att beakta att en tjänst som motsvarar definitionen av en nummeroberoende interpersonell kommunikationstjänst i kodexen för elektronisk kommunikation både kan motsvara definitionen av en central plattformstjänst av typen nummeroberoende interpersonell kommunikationstjänst och definitionen av en central plattformstjänst av typen onlinebaserat socialt nätverk genom att utgöra en integrerad del av detta sociala nätverk, och att det var nödvändigt att göra en konkret bedömning av de villkor under vilka denna nummeroberoende interpersonella kommunikationstjänst tillhandahålls för att avgöra vilken slags central plattformstjänst den bäst motsvarar. Om kommissionen hade gjort en korrekt tolkning av de rättsliga kriterierna i den aktuella förordningen för att avgränsa de centrala plattformstjänsterna, så skulle den ha gjort en sådan bedömning vad gäller Messenger.
101 Det framgår emellertid av det angripna beslutet att kommissionen i förevarande fall inte nöjde sig med att konstatera att Messenger motsvarade definitionen av en nummeroberoende interpersonell kommunikationstjänst, i den mening som avses i kodexen för elektronisk kommunikation, för att dra slutsatsen att denna tjänst skulle kvalificeras som en central plattformstjänst av typen nummeroberoende interpersonell kommunikationstjänst, i den mening som avses i den aktuella förordningen. Efter att i skäl 166 i det angripna beslutet ha konstaterat att Messenger motsvarade definitionen av en nummeroberoende interpersonell kommunikationstjänst, i den mening som avses i kodexen för elektronisk kommunikation, och efter att i detta sammanhang, i skälen 167–169 i det angripna beslutet, ha angett skälen till att Messenger inte kunde omfattas av undantaget för tjänster som möjliggör interpersonell och interaktiv kommunikation endast som en mindre accessorisk funktion som är nära knuten till en annan tjänst, fördjupade kommissionen sin bedömning genom att, särskilt i skälen 176–190 i det angripna beslutet, göra en konkret bedömning av de förutsättningar och omständigheter under vilka Messenger tillhandahålls.
102 I skäl 177 i det angripna beslutet angav kommissionen således att det framgick av det sätt på vilket Messenger tillhandahålls, och i synnerhet av den omständigheten att Meta har utvecklat en separat och självständig applikation för denna tjänst vad gäller mobila enheter, vilken utgör ingången till Messenger för [ konfidentiellt ] merparten av användarna, så som anges i punkt 42 ovan, att denna tjänst har utvecklats för att erbjuda användaren en annan upplevelse än upplevelsen av Facebook och därmed blivit en självständig nummeroberoende interpersonell kommunikationstjänst. I skälen 177–180 i det angripna beslutet fann kommissionen vidare att Metas information till sina investerare, kommersiell information till allmänheten, information till användare och finansiella rapporter bekräftade att Meta självt betraktar Messenger som en självständig tjänst, så som anges i punkt 59 ovan. Slutligen konstaterade kommissionen, i skäl 181 i det angripna beslutet, att Meta, genom att tillhandahålla och främja specifika verktyg som gör det möjligt för företag att interagera med användarna via Messenger, betraktar Messenger som en självständig plattform inom sitt ekosystem, så som anges i punkt 44 ovan.
103 Kommissionen drog slutsatsen att Messenger utgör en separat tjänst som konsumenterna kunde använda och använde separat, varför Messenger skulle kvalificeras som en central plattformstjänst av typen nummeroberoende interpersonell kommunikationstjänst som är separat och självständig i förhållande till det onlinebaserade sociala nätverket Facebook.
104 Under dessa omständigheter konstaterar tribunalen att även om det i förevarande fall antas att sökandens argument i punkt 100 ovan är välgrundade, så kan de inte leda till en ogiltigförklaring av det angripna beslutet inom ramen för förevarande talan, eftersom kommissionen under alla omständigheter har gjort en konkret bedömning av de förutsättningar och omständigheter under vilka Messenger tillhandahålls.
105 Sökanden har för övrigt bestridit denna konkreta bedömning av de förutsättningar under vilka Messenger tillhandahålls användarna inom ramen för den första grundens första del.
106 Sökandens huvudargument, vilket anges i punkt 100 ovan, och de argument som anförts till stöd därför är således verkningslösa.
107 Mot bakgrund av det ovan anförda kan talan inte vinna bifall såvitt avser den första grundens andra del, eftersom den delvis saknar stöd och delvis är verkningslös.
Den tredje delgrunden: Huruvida antagandet att Messenger är en viktig ingång kan ifrågasättas
108 Sökanden har gjort gällande att även om kommissionen inte begick något fel när den kvalificerade Messenger som en central plattformstjänst av typen nummeroberoende interpersonell kommunikationstjänst, så gjorde den inte en korrekt tolkning och tillämpning av artikel 3.1 b och 3.9 i den aktuella förordningen när den drog slutsatsen att denna tjänst enskilt är en viktig ingång.
109 Den tredje delgrunden består av tre anmärkningar.
– Den första anmärkningen: Motbevisande av antagandet i artikel 3.2 b i den aktuella förordningen
110 Sökanden har gjort gällande att kommissionen i det angripna beslutet inte har visat att Messenger är en viktig ingång, i den mening som avses i artikel 3.1 b i den aktuella förordningen. Sökanden har i detta avseende bland annat gjort gällande att kommissionen felaktigt bortsåg från eller underkände den bevisning som sökanden lade fram för att motbevisa antagandet i artikel 3.2 b i den aktuella förordningen.
111 Kommissionen, som har stöd av Republiken Frankrike, har bestridit sökandens argument.
112 Så som anges i punkt 38 ovan ska ett företag, i enlighet med artikel 3.1 i den aktuella förordningen, betecknas som grindvakt om det uppfyller tre kumulativa villkor, däribland att tillhandahålla en central plattformstjänst som är en viktig ingång.
113 Enligt artikel 3.2 b i den aktuella förordningen ska ett företag förutsättas uppfylla kravet på tillhandahållande av en central plattformstjänst som är en viktig ingång för att betecknas som grindvakt om den aktuella centrala plattformstjänsten under det senaste räkenskapsåret har haft minst 45 miljoner aktiva slutanvändare i månaden som är etablerade eller befinner sig i unionen och minst 10 000 aktiva företagsanvändare per år som är etablerade i unionen.
114 I artikel 3.5 i den aktuella förordningen föreskrivs att de antaganden som avses i artikel 3.2 i den aktuella förordningen kan motbevisas om ett företag, ”tillsammans med sin underrättelse, lägg[er] fram tillräckligt underbyggda argument som visar att det, i undantagsfall, även om det upp[når] alla tröskelvärden som anges i [nämnda] punkt 2, på grund av de omständigheter under vilka den relevanta centrala plattformstjänsten är verksam inte uppfyller kraven i punkt 1 [i artikel 3 i den aktuella förordningen]”.
115 I förevarande fall ska tribunalen pröva huruvida kommissionen, så som sökanden har gjort gällande, felaktigt drog slutsatsen att de argument som sökanden hade anfört inte var tillräckligt underbyggda, i den mening som avses i artikel 3.5 i den aktuella förordningen, för att uppenbart sätta i fråga antagandet i artikel 3.2 b i den aktuella förordningen.
116 Sökanden har för det första angett att den under det administrativa förfarandet visade att Messenger endast avsåg [ 0–5 ] procent av trafiken från kommunikation från företag till konsumenter ( business-to-consumer ) (nedan kallat B2C) inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES). De huvudsakliga medel som företagsanvändarna använder för att kontakta slutanvändarna är telefon och e‑post. Bedömningen av denna omständighet i det angripna beslutet är uppenbart oriktig och inte tillräckligt motiverad.
117 Tribunalen påpekar i detta hänseende för det första att artikel 3.5 i den aktuella förordningen inte innehåller någon uttömmande förteckning över uppgifter som kan läggas fram för att motbevisa de antaganden som föreskrivs i punkt 2 i samma artikel, utan endast en hänvisning till ”de omständigheter under vilka den relevanta centrala plattformstjänsten är verksam” (se, för ett liknande resonemang, dom av den 17 juli 2024, Bytedance/kommissionen, T‑1077/23, överklagad, EU:T:2024:478, punkt 50). I skäl 23 i den aktuella förordningen preciseras dessutom att ”[i] sin bedömning av de bevis och argument som lagts fram [i enlighet med artikel 3.5 första stycket i den aktuella förordningen] bör kommissionen endast beakta de faktorer som har ett direkt samband med de kvantitativa kriterierna, nämligen den inverkan som det företag som tillhandahåller centrala plattformstjänster har på den inre marknaden utöver inkomsterna eller börsvärdet, såsom dess storlek i absoluta tal och det antal medlemsstater i vilka det har närvaro, med hur mycket antalet faktiska företagsanvändare och slutanvändare överskrider tröskelvärdena och betydelsen av företagets centrala plattformstjänster, med beaktande av den totala omfattningen av respektive central plattformstjänst, och det antal år för vilka tröskelvärdena har uppnåtts”. Den förteckning över omständigheter som kan beaktas, vilka nämns i ovannämnda skäl, är inte uttömmande (se, för ett liknande resonemang, dom av den 17 juli 2024, Bytedance/kommissionen, T‑1077/23, överklagad, EU:T:2024:478, punkt 49).
118 För det andra framgår det av skäl 23 i den aktuella förordningen att de argument och den bevisning som läggs fram av det berörda företaget för att beaktas bör ha ”ett direkt samband med de kvantitativa kriterierna”. Uttrycket kvantitativa kriterier avser de kvantitativa tröskelvärden som fastställs i artikel 3.2 i den aktuella förordningen (dom av den 17 juli 2024, Bytedance/kommissionen, T‑1077/23, överklagad, EU:T:2024:478, punkt 47). Sådana argument och sådan bevisning har ett direkt samband med dessa kvantitativa tröskelvärden när de syftar till att konkret och specifikt motbevisa något av de tre antagandena i artikel 3.2 i den aktuella förordningen (se, för ett liknande resonemang, dom av den 17 juli 2024, Bytedance/kommissionen, T‑1077/23, överklagad, EU:T:2024:478, punkt 326).
119 Det kan således inte på förhand uteslutas att bevisningen avseende Messengers betydelse i all B2C‑kommunikation är relevant för att styrka de omständigheter under vilka denna centrala plattformstjänst är verksam, förutsatt att denna bevisning har ett direkt samband, i den mening som avses i skäl 23 i den aktuella förordningen, med de kvantitativa tröskelvärden som fastställs i artikel 3.2 b i den förordningen.
120 Tribunalen konstaterar emellertid att kommissionen prövade sökandens argument avseende Messengers påstått ringa betydelse i all B2C‑kommunikation inom EES och gjorde en riktig bedömning när den fann att dessa argument inte var tillräckligt underbyggda för att sätta i fråga antagandet i artikel 3.2 b i den aktuella förordningen.
121 Det beviskrav som ställs för att antagandena i artikel 3.2 i den aktuella förordningen ska sättas i fråga har fastställts av unionslagstiftaren själv, som har uppställt kravet att det berörda företaget, vilket har bevisbördan, ska anföra tillräckligt underbyggda argument som uppenbart sätter dessa antaganden i fråga (dom av den 17 juli 2024, Bytedance/kommissionen, T‑1077/23, överklagad, EU:T:2024:478, punkt 61). Det framgår utan minsta tvetydighet av begreppen ”i undantagsfall” och ”uppenbart” i artikel 3.5 i den aktuella förordningen att det berörda företaget måste uppfylla höga beviskrav, i den meningen att de argument som företaget anför med en hög grad av sannolikhet måste kunna visa att de antaganden som föreskrivs i artikel 3.2 i den aktuella förordningen sätts i fråga (dom av den 17 juli 2024, Bytedance/kommissionen, T‑1077/23, överklagad, EU:T:2024:478, punkt 71).
122 I förevarande fall konstaterade kommissionen att de argument som sökanden hade anfört under det administrativa förfarandet inte var övertygande, eftersom det belopp som sökanden hade åberopat, vilket nämns i punkt 116 ovan, var grundat på en beräkningsmetod som kommissionen använde i ärenden som rör konkurrensrätt utan att förklara dess relevans i samband med motbevisandet av det aktuella antagandet. Kommissionen gjorde således inte någon oriktig bedömning när den i skäl 226 i det angripna beslutet angav att sökanden inte hade lämnat några uppgifter eller förklaringar till stöd för sina argument i detta avseende.
123 Vidare gjorde kommissionen en riktig bedömning när den i skäl 227 i det angripna beslutet angav att de argument som nämns i punkt 116 ovan vederlades av den omständigheten att sökanden tillhandahåller verktyg som i stor utsträckning används av företagsanvändarna för att kontakta slutanvändarna via Messenger, vilket visar Messengers betydelse som B2C‑kommunikationskanal.
124 Tribunalen konstaterar dessutom, liksom kommissionen gjorde i skäl 220 i det angripna beslutet, att Messenger avsevärt överskred det tröskelvärde för företagsanvändare som föreskrivs i artikel 3.2 b i den aktuella förordningen, eftersom antalet företag som använde denna tjänst översteg [ konfidentiellt ] miljoner för vart och ett av åren 2020–2022, då tröskelvärdet var 10 000. I enlighet med skäl 23 i den aktuella förordningen är den utsträckning i vilken antalet företagsanvändare överskrider detta tröskelvärde relevant vid bedömningen av ett företags argument som syftar till att sätta i fråga det antagande som föreskrivs i artikel 3.2 b i den aktuella förordningen.
125 Vad slutligen gäller den påstått bristande motivering som sökanden har gjort gällande i detta sammanhang konstaterar tribunalen att skälen 226–228 i det angripna beslutet innehåller förklaringar av vilka det klart och tydligt framgår hur kommissionen resonerade när den underkände sökandens argument. Denna motivering uppfyller således de krav som följer av artikel 296 FEUF, vilka tribunalen erinrat om i punkt 53 ovan.
126 Sökanden har för det andra gjort gällande att kommissionen inte i tillräcklig utsträckning beaktade den omständigheten att det, även i den snävare kategorin onlinediskussionstjänster, fanns ett stort antal andra tjänster än Messenger, såsom sociala nätverkstjänster (TikTok, X och Snapchat), distanskonferenstjänster (Microsoft Teams och Zoom) och nummeroberoende interpersonella kommunikationstjänster (WhatsApp, Signal och Telegram). Sökanden har också betonat förekomsten av multihoming , mot bakgrund av att 73 procent av slutanvändarna använder mer än en onlinediskussionstjänst. Med kommissionens tillvägagångssätt, vilket bestod i att endast beakta tjänster inom den relevanta kategorin centrala plattformstjänster, det vill säga i förevarande fall kategorin nummeroberoende interpersonella kommunikationstjänster, beaktades inte den omständigheten att Messengers verksamhet är blygsam i förhållande till den verksamhet som sker via e‑post. Det ska härvid preciseras att i synnerhet år 2020 ägde 67 miljoner B2C‑konversationer rum via e‑postmeddelanden varje dag, medan endast [ 0–5 ] miljoner B2C‑konversationer ägde rum via Messenger.
127 Tribunalen erinrar om att bevisbördan vid motbevisande av de antaganden som föreskrivs i artikel 3.2 i den aktuella förordningen åligger sökanden. De argument och den bevisning som sökanden anförde avsåg emellertid endast förekomsten av andra tjänster samt multihoming i allmänhet. I synnerhet var argumenten inte underbyggda av precisa uppgifter om användningen av dessa olika tjänster och om de specifika och konkreta egenskaperna hos multihoming , det vill säga bland annat dess intensitet, alltså den tid som en användare ägnar åt var och en av de berörda tjänsterna. Vad gäller de sifferuppgifter om multihoming som sökanden har hänvisat till, det vill säga den omständigheten att 73 procent av slutanvändarna använder mer än en onlinediskussionstjänst, kunde kommissionen anse att de inte var tillräckligt underbyggda för att uppenbart sätta antagandet i artikel 3.2 b i den aktuella förordningen i fråga, eftersom den angivna siffran endast avsåg användare i Tyskland för ett visst år, nämligen år 2021, och således inte var tillräcklig för att bedöma situationen i unionen i dess helhet.
128 Vad vidare gäller relevansen av användningsnivåerna för e‑posttjänster, såsom Microsoft Outlook och Gmail, till vilka sökanden har hänvisat, är de argument som sökanden har anfört i detta avseende inte tillräckliga för att sätta i fråga skillnaderna mellan dessa tjänster och Messenger. I synnerhet ger sökandens nummeroberoende interpersonella kommunikationstjänst varken företagsanvändare eller slutanvändare möjlighet att fritt kommunicera med användarna av andra tjänster, i motsats till e‑posttjänster, vilka gör det möjligt att skicka och ta emot meddelanden som kommer från andra tillhandahållare av sådana tjänster.
129 Sökanden har för det tredje gjort gällande att Messenger är en tjänst som används i mycket stor utsträckning vad gäller kommunikation mellan konsumenter ( consumer-to-consumer ) (nedan kallat C2C), vilket sätter antagandet att Messenger är en viktig ingång i fråga.
130 Det framgår i detta avseende av skäl 15 i den aktuella förordningen att det faktum att det är möjligt att ett företag som tillhandahåller centrala plattformstjänster inte bara förmedlar tjänster mellan företagsanvändare och slutanvändare, utan även mellan slutanvändare och slutanvändare, till exempel när det gäller nummeroberoende interpersonella kommunikationstjänster, inte utgör hinder för slutsatsen att ett sådant företag är eller skulle kunna vara en viktig ingång.
131 Enbart den omständigheten att en central plattformstjänst utöver sina B2C‑egenskaper har C2C‑egenskaper, som i förevarande fall, följaktligen inte skäl att inte kvalificera den som en viktig ingång.
132 Sökanden har för det fjärde gjort gällande att B2C‑kommunikationen via Messenger endast kan inledas av slutanvändarna, vilket innebär att företagsanvändarna inte kan använda Messenger som en viktig ingång för att nå dessa användare.
133 Sökanden har i detta avseende åberopat bilaga A.28 till ansökan för att visa att slutanvändarna måste ge sitt samtycke till att ta emot meddelanden från företagsanvändare. Så som sökanden bekräftade vid förhandlingen framställdes denna bilaga emellertid för första gången i ansökan och tillhandahölls inte kommissionen under det administrativa förfarandet. Det berörda företaget får inte för första gången vid tribunalen anföra bevis eller argument, i enlighet med artikel 3.5 i den aktuella förordningen, som det inte har anfört under det administrativa förfarandet för att motbevisa de antaganden som föreskrivs i artikel 3.2 i den aktuella förordningen (dom av den 17 juli 2024, Bytedance/kommissionen, T‑1077/23, överklagad, EU:T:2024:478, punkt 234). Bilaga A.28 till ansökan kan således inte tas upp till prövning.
134 Möjligheten att ”nå ut till slutanvändare”, som avses i artikel 3.1 b i den aktuella förordningen, innebär hursomhelst inte att företagsanvändarna nödvändigtvis måste ha möjlighet att ta kontakt med slutanvändarna. Vare sig enligt artikel 3 i den aktuella förordningen eller enligt definitionen av aktiva företagsanvändare i punkt E i bilagan till den aktuella förordningen, vilken avser företag ”som använde ett företagskonto eller på annat sätt inledde eller på något sätt deltog i kommunikation via den nummeroberoende interpersonella kommunikationstjänsten för att kommunicera direkt med en slutanvändare minst en gång under året”, krävs det att en sådan möjlighet finns.
135 Detta gäller i än högre grad i förevarande fall, eftersom Messenger, så som kommissionen påpekade i skäl 222 i det angripna beslutet, erbjuder en möjlighet att påbörja en konversation som en reaktion på en annons genom ”klicka för att skicka meddelande”-funktionen, som gör det möjligt att påbörja en konversation via Messenger, eftersom en sådan funktion kan få slutanvändarna att ta kontakt med företagsanvändarna.
136 Sökanden har för det femte gjort gällande att det i utkastet till rapporten från Organet för europeiska regleringsmyndigheter för elektronisk kommunikation (Berec) om förhandsreglering av digitala grindvakter av den 11 mars 2021 angavs att det var för tidigt att betrakta nummeroberoende interpersonella kommunikationstjänster som centrala plattformstjänster som tillhandahålls av grindvakter.
137 Denna handling behandlar emellertid inte det specifika fallet med Meta och de berörda tjänsterna, vilket innebär att den inte påverkar den individuella bedömningen av Meta och nämnda tjänster i det angripna beslutet. Den slutliga versionen av nämnda rapport innehåller under alla omständigheter inte någon reservation avseende kvalificeringen av nummeroberoende interpersonella kommunikationstjänster som viktiga ingångar.
138 För det sjätte har sökanden ifrågasatt vissa av kommissionens ytterligare argument, vilka anges i skälen 222 och 227 i det angripna beslutet och avser relevansen av de ytterligare inloggningsverktyg som ställs till företagsanvändarnas förfogande för att kommunicera med slutanvändarna via Messenger.
139 Tribunalen påpekar i detta hänseende följande. Det framgår av skäl 222 i det angripna beslutet att den omständigheten att ett företag tillhandahåller sådana ytterligare verktyg inte i sig av kommissionen ansågs vara avgörande, utan att den endast utgjorde ett argument som gav stöd för att, i skälen 220–223 i det angripna beslutet, underkänna de argument och den bevisning som sökanden hade lagt fram för att motbevisa antagandet i artikel 3.2 b i den aktuella förordningen.
140 Sökanden har inte heller bestridit att Meta erbjuder företagsanvändarna ovannämnda verktyg. För det första har sökanden begränsat sig till att hävda att företagsanvändarna inte kan påbörja en konversation via Messenger. Detta argument har emellertid redan underkänts i punkterna 133–135 ovan. För det andra har sökanden gjort gällande att andra sociala nätverkstjänster ofta tillhandahåller sådana verktyg för sina onlinediskussionsfunktioner. Sökanden har emellertid inte preciserat på vilket sätt enbart den omständigheten att andra företag tillhandahåller liknande verktyg skulle göra det möjligt att motbevisa antagandet i artikel 3.2 b i den aktuella förordningen.
141 För det sjunde medför kommissionens tillvägagångssätt en ojämlik behandling av Messenger i förhållande till andra företag och deras tjänster som också varit föremål för förfaranden enligt den aktuella förordningen, det vill säga Samsungs webbläsartjänst och Apples iMessage-tjänst, eftersom kommissionen för dessa tjänster godtog argument som liknar de argument som sökanden anfört. När det gäller Alphabets Gmail-tjänst och Microsofts Outlook-tjänst är kommissionens tillvägagångssätt inkonsekvent, i det att kommissionen ansåg att tillräckligt underbyggda argument hade lagts fram avseende dessa tjänster för att motbevisa antagandet i artikel 3.2 b i den aktuella förordningen, trots att dessa tjänster omfattade flera miljoner företagsanvändare och slutanvändare.
142 För det första har sökanden emellertid inte förklarat på vilket sätt dess situation vad gäller Messenger är jämförbar med situationen för företag som bedriver en annan typ av central plattformstjänst, såsom Samsung vad gäller dess webbläsare.
143 För det andra, vad gäller Apples iMessage-tjänst, Alphabets Gmail-tjänst och Microsofts Outlook-tjänst, har sökanden inte visat att situationen för dessa tjänster, bortsett från att det rörde sig om samma typ av centrala plattformstjänster, var jämförbar med situationen för Messenger. Sökandens jämförelse med Alphabets Gmail-tjänst och Microsofts Outlook-tjänst är dessutom grundad på den enda omständigheten att dessa tjänster omfattar ett visst antal företagsanvändare och slutanvändare, utan att samtliga omständigheter under vilka dessa tjänster var verksamma har beaktats.
144 Mot bakgrund av det ovan anförda kan sökandens argument för att motbevisa antagandet i artikel 3.2 c i den aktuella förordningen inte godtas.
145 Talan kan följaktligen inte vinna bifall såvitt avser den första anmärkningen i den första grundens tredje del.
– Den andra anmärkningen: Messenger måste ”enskilt” vara en viktig ingång
146 Sökanden har gjort gällande att ordet ”enskilt” i artikel 3.9 i den aktuella förordningen innebär att varje central plattformstjänst ska bedömas separat, inbegripet vad gäller beräkningen av antalet slutanvändare vid bedömningen av de tröskelvärden som föreskrivs i artikel 3.2 b i den aktuella förordningen. Sökanden har i allt väsentligt gjort gällande att kommissionen således var skyldig att tillämpa en beräkningsmetod för Messengers slutanvändare där endast de slutanvändare beaktades som använder denna tjänst på ett annorlunda sätt i förhållande till hur den används i egenskap av funktion för onlinediskussion hos det onlinebaserade sociala nätverket Facebook. Det annorlunda tillvägagångssätt som kommissionen tillämpade i det angripna beslutet innebär att användarna av en annan central plattformstjänst inbegreps och ledde således till att användarna räknades två gånger.
147 Vad vidare gäller antalet aktiva företagsanvändare kan kommissionen inte nöja sig med att grunda sig på uppgifter avseende en vecka år 2020.
148 Kommissionen, med stöd av Republiken Frankrike, har bestridit sökandens argument.
149 Så som påpekas i punkt 113 ovan ska ett företag enligt artikel 3.2 b i den aktuella förordningen förutsättas uppfylla kravet att tillhandahålla en central plattformstjänst som är en viktig ingång om den centrala plattformstjänsten, under det senaste räkenskapsåret, hade minst 45 miljoner aktiva slutanvändare i månaden som är etablerade eller befinner sig i unionen och minst 10 000 aktiva företagsanvändare per år som är etablerade i unionen.
150 I artikel 3.9 i den aktuella förordningen anges att ”[f]ör varje företag som betecknas som grindvakt enligt punkt 4 eller 8 ska kommissionen i beslutet om betecknande förteckna de relevanta centrala plattformstjänster som tillhandahålls inom det företaget och som enskilt är en viktig ingång för företagsanvändare att nå slutanvändare i enlighet med punkt 1 b”.
151 För det första påpekar tribunalen att ordet ”enskilt” i artikel 3.9 i den aktuella förordningen inte innebär att kommissionen var skyldig att tillämpa en metod för beräkning av Messengers slutanvändare där endast de slutanvändare beaktades som använder denna tjänst på ett annorlunda sätt i förhållande till hur den används i egenskap av funktion för onlinediskussion hos det onlinebaserade sociala nätverket Facebook.
152 I artikel 2 led 20 i den aktuella förordningen anges nämligen att med slutanvändare avses ”varje fysisk eller juridisk person som använder centrala plattformstjänster på annat sätt än som företagsanvändare”. Enligt artikel 20 led 21 avses med företagsanvändare ”varje fysisk eller juridisk person som affärs- eller yrkesmässigt använder centrala plattformstjänster i syfte att eller i samband med att tillhandahålla varor eller tjänster till slutanvändare”.
153 I skäl 20 i den aktuella förordningen anges följande:
”… Aktiva slutanvändare och företagsanvändare bör identifieras och beräknas på ett sätt som adekvat representerar den berörda centrala plattformstjänstens roll och räckvidd. För att erbjuda grindvakter rättssäkerhet bör faktorerna för att fastställa antalet aktiva slutanvändare och företagsanvändare per central plattformstjänst anges i bilagan till denna förordning. …”
154 Vad gäller aktiva slutanvändare av en nummeroberoende interpersonell kommunikationstjänst anges i tabellen i punkt E, vilken har rubriken ”Särskilda definitioner”, i bilagan till den aktuella förordningen att dessa användare är de som ”inledde eller på något sätt deltog i kommunikation via den nummeroberoende interpersonella kommunikationstjänsten minst en gång under månaden”.
155 I enlighet med definitionen av en slutanvändare av en nummeroberoende interpersonell kommunikationstjänst i bilagan till den aktuella förordningen är det således tillräckligt att använda Messenger, det vill säga att inleda eller delta i kommunikation via Messenger en gång under månaden, oberoende av huruvida användaren använder någon annan tjänst eller central plattformstjänst, för att anses vara en aktiv slutanvändare enligt artikel 3.2 b i den aktuella förordningen. Sökanden har föreslagit att endast en del av dessa användare, till exempel de som har ett inaktiverat Facebook-konto eller de som har använt ”enbart Messenger”, ska beaktas. Det är inte möjligt att på så sätt ”adekvat [representera Messengers] roll och räckvidd”, så som anges i skäl 20 i den aktuella förordningen.
156 För det andra framgår det av skäl 197 i det angripna beslutet att kommissionen beaktade Messengers månatliga aktiva slutanvändare. Kommissionen beaktade således de användare som använde sig av Messenger. Frågan huruvida de även använde en annan tjänst, särskilt det onlinebaserade sociala nätverket Facebook, saknade betydelse.
157 Så som anges i punkt 98 ovan hänvisar skäl 64 i den aktuella förordningen uttryckligen till den omständigheten att grindvakter ofta tillhandahåller nummeroberoende interpersonella kommunikationstjänster som en del av sina ekosystem för plattformar. Det kan vara så, att en nummeroberoende interpersonell kommunikationstjänst tillhandahålls på ett integrerat sätt tillsammans med en central plattformstjänst av typen onlinebaserat socialt nätverk och att en del av slutanvändarna med en sådan uppställning använder båda de centrala plattformstjänsterna. Oaktat denna uppställning krävs det enligt punkt D.2 c i) i bilagan till den aktuella förordningen att det företag som tillhandahåller en eller flera centrala plattformstjänster ska betrakta sådana centrala plattformstjänster som separata som det erbjuder på ett integrerat sätt, men som inte tillhör samma kategori av centrala plattformstjänster enligt artikel 2 led 2 i den aktuella förordningen (se punkt 79 ovan). I punkt A.3 i bilagan till den aktuella förordningen anges vidare att ”samma fysiska eller juridiska person samtidigt kan utgöra en aktiv slutanvändare eller en aktiv företagsanvändare för olika centrala plattformstjänster”. Kommissionen tillämpade således dessa bestämmelser på ett korrekt sätt när den räknade Messengers aktiva slutanvändare utan att beakta huruvida dessa användare dessutom använde den, av typen onlinebaserat socialt nätverk, centrala plattformstjänsten Facebook.
158 För det tredje, vad gäller sökandens argument att kommissionen, vid beräkningen av Messengers aktiva företagsanvändare, inte kunde begränsa sig till att grunda sig på antalet företagsanvändare av denna tjänst under en vecka år 2020, påpekar tribunalen följande. Det ankommer på det berörda företaget att identifiera och beräkna antalet aktiva slutanvändare och aktiva företagsanvändare, vilket framgår av punkt A.1 i bilagan till den aktuella förordningen. Så som anges i punkterna 4.1 och 4.2 i bilaga I till kommissionens genomförandeförordning (EU) 2023/814 av den 14 april 2023 om detaljerade arrangemang för kommissionens handläggning av vissa förfaranden i enlighet med [den aktuella förordningen] (EUT L 102, 2023, s. 6) ska dessa uppgifter ingå i underrättelsen. Således ankommer det i första hand på det berörda företaget att göra en så god uppskattning som möjligt vad gäller beräkningen av antalet företagsanvändare och slutanvändare. Det finns emellertid inget som hindrar kommissionen från att kräva att det företag som tillhandahåller centrala plattformstjänster lämnar alla uppgifter som är nödvändiga för att identifiera och beräkna antalet aktiva företagsanvändare eller aktiva slutanvändare.
159 I förevarande fall var det sökanden själv som, tillsammans med sin underrättelse, tillhandahöll ifrågavarande uppgifter för september 2020, vilka på kommissionens begäran extrapolerades för åren 2020–2022. I skäl 199 i det angripna beslutet påpekade kommissionen dessutom att sökanden inte hade lagt fram någon annan uppskattning eller några andra uppgifter som kunde läggas till grund för en sådan uppskattning.
160 Mot bakgrund av det ovan anförda gjorde kommissionen en riktig bedömning när den, i skäl 202 i det angripna beslutet, fann att beräkningen av Messengers aktiva företagsanvändare var grundad på bästa möjliga uppskattning. Kommissionen kunde på grundval av detta konstatera att det tröskelvärde som föreskrivs i artikel 3.2 b i den aktuella förordningen hade uppnåtts vad gäller företagsanvändarna.
161 För det fjärde kan sökandens argument avseende en påstådd teknisk avskräckning inte godtas. Sökanden har i detta avseende gjort gällande att den metod som kommissionen använde för att beräkna Messengers aktiva slutanvändare avskräcker från att utveckla ytterligare självständiga funktioner inom en tjänst, eftersom dessa kan kvalificeras som separata centrala plattformstjänster som omfattas av skyldigheterna i den aktuella förordningen. Sökanden har emellertid inte i tillräcklig utsträckning förklarat varför en sådan avskräckande verkan, om den antas vara styrkt, ska beaktas under förfarandet för att beteckna ett företag som grindvakt i den mening som avses i den aktuella förordningen. Så som framgår av bland annat skäl 107 i den aktuella förordningen är det riktigt att syftet med den aktuella förordningen är att säkerställa en öppen och rättvis digital sektor i allmänhet och öppna och rättvisa centrala plattformstjänster i synnerhet, för att främja bland annat innovation. Tribunalen konstaterar emellertid att det i artikel 3 i den aktuella förordningen, som rör betecknande av grindvakter, inte föreskrivs att teknisk innovation ska beaktas bland kriterierna för denna beteckning.
162 Talan kan följaktligen inte vinna bifall såvitt avser den andra anmärkningen i den första grundens tredje del.
– Den tredje anmärkningen: Kommissionen gjorde fel när den underlät att inleda en marknadsundersökning
163 Sökanden har gjort gällande att kommissionen inte kunde dra slutsatsen att Messenger utgjorde en viktig ingång utan att inleda en marknadsundersökning i enlighet med artikel 17.1 eller 17.3 i den aktuella förordningen. Sökanden menar sig ha lagt fram tillräckligt underbyggda argument som visar att Messenger inte enskilt utgör en viktig ingång. Enligt sökanden var kommissionen därför, i enlighet med den aktuella förordningen och principen om god förvaltning, skyldig att göra en djupare bedömning av alla relevanta omständigheter. Kommissionen gjorde sig dessutom skyldig till felaktig rättstillämpning och gjorde en oriktig bedömning när den påstod att artikel 17.1 i den aktuella förordningen avsåg inledandet av en marknadsundersökning enbart för situationer där en central plattformstjänst inte uppnådde de kvantitativa tröskelvärden som fastställs i artikel 3.2 i den aktuella förordningen.
164 Kommissionen, som har stöd av Republiken Frankrike, har bestridit sökandens argument.
165 Enligt artikel 17.1 i den aktuella förordningen ”får [kommissionen] genomföra en marknadsundersökning i syfte att undersöka om ett företag som tillhandahåller centrala plattformstjänster bör betecknas som en grindvakt i enlighet med artikel 3.8, eller för att identifiera de centrala plattformstjänster som ska förtecknas i beslutet om betecknande i enlighet med artikel 3.9” och ”ska sträva efter att slutföra sin marknadsundersökning inom tolv månader från det datum [då denna marknadsundersökning inleds]”.
166 I artikel 17.3 i den aktuella förordningen föreskrivs att ”[o]m det företag som tillhandahåller centrala plattformstjänster uppfyller tröskelvärdena i artikel 3.2, men har lagt fram tillräckligt underbyggda argument i enlighet med artikel 3.5 som uppenbart ifrågasatt presumtionen i artikel 3.2, ska kommissionen sträva efter att slutföra marknadsundersökningen inom fem månader från det datum [då denna marknadsundersökning inleds]”.
167 Det framgår av ordalydelsen i de bestämmelser som nämns i punkt 165 respektive i punkt 166 ovan att de avser olika situationer.
168 I det fall som avses i artikel 17.1 i den aktuella förordningen ska tribunalen pröva om ett företag ska betecknas som grindvakt i enlighet med artikel 3.8 i den aktuella förordningen eller fastställa de centrala plattformstjänster som ska anges i beslutet att beteckna företaget som grindvakt i enlighet med artikel 3.9 i den aktuella förordningen, trots att företaget eller de centrala plattformarna inte uppnår de tröskelvärden som anges i artikel 3.2 i den aktuella förordningen. Hänvisningen till artikel 3.9 i artikel 17.1 i den aktuella förordningen omfattar således situationer där vissa av ett företags centrala plattformstjänster uppnår dessa tröskelvärden, medan andra centrala plattformstjänster inte uppnår dem. I dessa fall har kommissionen möjlighet att inleda en marknadsundersökning på grundval av artikel 17.1 i den aktuella förordningen för att bedöma huruvida dessa tjänster uppfyller kraven i artikel 3.1 i den aktuella förordningen.
169 Den situation som avses i artikel 17.3 i den aktuella förordningen gäller däremot företag som tillhandahåller centrala plattformstjänster som uppnår tröskelvärdena i artikel 3.2 i den aktuella förordningen. I ett sådant fall ska tribunalen pröva huruvida företaget har lagt fram tillräckligt underbyggda argument i enlighet med artikel 3.5 i den aktuella förordningen, det vill säga argument som visar att företaget, även om det uppnår alla tröskelvärden som föreskrivs i den aktuella bestämmelsen, ändå, på grund av de omständigheter under vilka den centrala plattformstjänsten är verksam, inte uppfyller kraven i artikel 3.1 i den aktuella förordningen.
170 Företag som tillhandahåller centrala plattformstjänster som uppnår de tröskelvärden som föreskrivs i artikel 3.2 i den aktuella förordningen, vilket är fallet för sökanden vad gäller Messenger, omfattas följaktligen inte av tillämpningsområdet för artikel 17.1 i den aktuella förordningen.
171 Vad gäller argumentet att kommissionen borde ha inlett en marknadsundersökning i enlighet med artikel 17.3 i den aktuella förordningen konstaterar tribunalen att kommissionen, så som framgår av prövningen av den första och den andra anmärkningen i den första grundens tredje del, gjorde en riktig bedömning när den fann att sökanden inte hade lagt fram tillräckligt underbyggda argument för att visa att sökanden, även om det uppnår alla tröskelvärden som föreskrivs i den aktuella bestämmelsen, ändå, på grund av de omständigheter under vilka Messenger är verksam, inte uppfyller kraven i artikel 3.1 i den aktuella förordningen. Således var de villkor för att inleda en marknadsundersökning som föreskrivs i artikel 17.3 i den aktuella förordningen under alla omständigheter inte uppfyllda och sökandens argument kan således inte godtas.
172 Vad gäller påståendet att det angripna beslutet är bristfälligt motiverat på grund av att det saknas en förklaring till varför kommissionen inte inledde en marknadsundersökning påpekar tribunalen följande vad gäller tillämpningen av artikel 17.1 i den aktuella förordningen. Kommissionen förklarade i skälen 215–218 i det angripna beslutet varför den inte var skyldig att inleda en marknadsundersökning på grundval av denna bestämmelse, vilken inte avsåg situationen för Messenger, vilket bekräftas i punkt 170 ovan. Vad gäller motiveringen av kommissionens beslut att inte inleda en marknadsundersökning med tillämpning av artikel 17.3 i den aktuella förordningen bedömde kommissionen, i skälen 215–232 i det angripna beslutet, så som påpekas i punkterna 115–144 ovan, sökandens argument i enlighet med artikel 3.5 i den aktuella förordningen, och drog slutsatsen att dessa argument inte var tillräckligt underbyggda för att uppenbart sätta antagandena i artikel 3.2 i den aktuella förordningen i fråga, och att de således kunde underkännas utan att en marknadsundersökning behövde inledas i enlighet med artikel 17.3 i den aktuella förordningen. Eftersom dessa förklaringar, i enlighet med den rättspraxis som anges i punkt 53 ovan, är klara och otvetydiga, kan sökandens argument inte godtas.
173 Tribunalen godtar dessutom inte sökandens argument avseende en påstådd ojämlik behandling i förhållande till behandlingen av Microsofts tjänster Bing, Edge och Microsoft Advertising samt Apples iMessage-tjänst i besluten att inleda en marknadsundersökning i enlighet med artikel 17.3 i den aktuella förordningen avseende dem.
174 Så som påpekas i punkterna 64 och 65 ovan ska kommissionen göra en individuell bedömning av omständigheterna i varje enskilt fall, utan att vara bunden av tidigare beslut som rör andra ekonomiska aktörer eller andra centrala plattformstjänster. Vidare är den allmänna principen om likabehandling tillämplig på jämförbara situationer.
175 I förevarande fall framgår det av ordalydelsen i artikel 3.5 i den aktuella förordningen att kommissionen ”får” inleda en marknadsundersökning under de omständigheter som anges i artikel 17.3 i den aktuella förordningen, vilket innebär att kommissionen har ett utrymme för skönsmässig bedömning i detta avseende.
176 Vad vidare gäller tjänsterna Bing, Edge och Microsoft Advertising, vilka för övrigt inte tillhör samma kategori av centrala plattformstjänster som Messenger, har sökanden inte förklarat på vilket sätt dessa tjänster befinner sig i en situation som är jämförbar med situationen för Messenger.
177 Vad slutligen gäller iMessage-tjänsten påpekar tribunalen att kommissionen beslutade att inleda en marknadsundersökning avseende denna tjänst efter att ha konstaterat att Apple hade lagt fram tillräckligt underbyggda argument som uppenbart satte antagandena i artikel 3.2 i den aktuella förordningen i fråga. Så som påpekas i punkterna 115–144 ovan har sökanden inte anfört några sådana argument.
178 Talan kan således inte vinna bifall såvitt avser den tredje anmärkningen och följaktligen inte såvitt avser den första grundens tredje del.
Den fjärde delgrunden: Åsidosättande av rätten till försvar
179 Sökanden har gjort gällande att kommissionen åsidosatte dess rätt till försvar genom att lägga fram ny bevisning, på vilken kommissionen grundade det angripna beslutet, utan att ha gett sökanden möjlighet att yttra sig över denna bevisning under det administrativa förfarandet.
180 Kommissionen, som har stöd av Republiken Frankrike, har bestridit sökandens argument.
181 Oberoende av att beslut som antas med stöd av artikel 3.5 andra stycket i den aktuella förordningen, såsom det angripna beslutet, inte nämns i artikel 34.1 i den aktuella förordningen, vilken har rubriken ”Rätt att höras och tillgång till handlingar i ärendet” ankommer det på unionsdomstolen att säkerställa grindvakternas rätt till försvar i samtliga avseenden, inbegripet deras rätt att höras (se, för ett liknande resonemang, dom av den 17 juli 2024, Bytedance/kommissionen, T‑1077/23, överklagad, EU:T:2024:478, punkterna 340–343).
182 Rätten att höras innebär att var och en garanteras en möjlighet att på ett meningsfullt och effektivt sätt framföra sin ståndpunkt under det administrativa förfarandet och innan ett beslut fattas som kan påverka vederbörandes intressen på ett ogynnsamt sätt (se dom av den 17 juli 2024, Bytedance/kommissionen, T‑1077/23, överklagad, EU:T:2024:478, punkt 344 och där angiven rättspraxis).
183 Kommissionen kan således inte göra gällande att den, genom att i den preliminära bedömningen inkludera ”de viktigaste punkter där det kan uppstå meningsskiljaktigheter i vissa centrala frågor i underrättelsen” och ”de viktigaste argumenten på grundval av vilka [dess] preliminära slutsatser … skilde sig från dem som [sökanden] hade framfört i sin underrättelse”, gick utöver den skyddsnivå för rätten att höras som föreskrivs i den aktuella förordningen. Eftersom rätten att höras omfattar samtliga faktiska och rättsliga omständigheter som ligger till grund för ett beslut, ankom det på kommissionen att låta sökanden yttra sig på dessa punkter.
184 Rätten att höras omfattar samtliga faktiska och rättsliga omständigheter som ligger till grund för ett beslut, men inte den beslutande myndighetens slutliga ställningstagande (se dom av den 17 juli 2024, Bytedance/kommissionen, T‑1077/23, överklagad, EU:T:2024:478, punkt 349 och där angiven rättspraxis).
185 I förevarande fall framgår det av handlingarna i målet att sökanden hördes flera gånger innan det angripna beslutet antogs. Före underrättelsen ägde nämligen åtminstone sex möten rum mellan sökanden och kommissionen, den 26 oktober, den 8 och den 15 december 2022 samt den 9 januari, den 16 maj och den 6 juni 2023. Det framgår vidare av handlingarna i målet att åtminstone sju framställningar med begäran om upplysningar tillställdes sökanden under perioden före underrättelsen. Efter det att underrättelsen hade ingetts den 3 juli 2023 delgav kommissionen sökanden, den 26 juli 2023, den preliminära bedömningen och gav sökanden möjlighet att lägga fram sin ståndpunkt, vilket sökanden gjorde genom två skrivelser daterade den 3 respektive den 13 augusti 2023.
186 Sökanden menar sig emellertid, trots den skriftväxling som nämns i punkt 185 ovan, inte ha getts tillfälle att yttra sig över de argument och den bevisning som återfinns i fotnoterna 144–148, 151, 154, 158 och 193–195 i det angripna beslutet, vilka ligger till grund för skälen 177, 179, 180, 221 och 222 i samma beslut.
187 För det första lade kommissionen, i fotnoterna 144–148 och 151 i det angripna beslutet, vilka återfinns i skäl 177 i beslutet, fram argument och bevisning till stöd för sin ståndpunkt att Messenger har utvecklats till att bli en nummeroberoende interpersonell kommunikationstjänst som är separat från den, av typen onlinebaserat socialt nätverk, centrala plattformstjänsten Facebook. I dessa fotnoter angav kommissionen således att separata Messenger-applikationer har utvecklats för mobila enheter som använder operativsystemen iOS och Android (fotnot nr 144), för Windows och iMac (fotnot nr 145), för iPad (fotnot nr 146) och för sökandens enheter för förstärkt verklighet (fotnot nr 147) samt att sökanden har en webbplats tillägnad Messenger (fotnot nr 148). I fotnot 151 citerade kommissionen dessutom ett offentligt uttalande från sökandens verkställande direktör, i vilket denne tog Messenger som exempel för att illustrera sitt argument att vissa av Facebooks funktioner har utvecklats till att bli ”separata upplevelser”.
188 Skäl 177 i det angripna beslutet ingår i kommissionens bedömning att Messenger utgör en central plattformstjänst av typen nummeroberoende interpersonell kommunikationstjänst, och inte enbart en funktion för onlinediskussion hos den, av typen onlinebaserat socialt nätverk, centrala plattformstjänsten Facebook. I nämnda skäl ansåg kommissionen närmare bestämt att Messenger har utvecklats till att bli en nummeroberoende interpersonell kommunikationstjänst som är separat från den, av typen onlinebaserat socialt nätverk, centrala plattformstjänsten Facebook.
189 Frågan huruvida Messenger har utvecklats till att bli en separat central plattformstjänst av typen nummeroberoende interpersonell kommunikationstjänst diskuterades under det administrativa förfarandet. I synnerhet togs de argument som återfinns i skäl 177 i det angripna beslutet upp i punkt 39 d i den preliminära bedömningen. Sökanden bemötte dessa argument, bland annat i punkt 3.9 a ii i sin skrivelse av den 3 augusti 2023. Sökanden har således haft tillfälle att yttra sig över kommissionens ståndpunkt, vilken bland annat vinner stöd i uppgifterna i fotnoterna 144–148 och 151, att Messenger faktiskt har utvecklats till att bli en separat central plattformstjänst.
190 Under alla omständigheter är fotnoterna i fråga kompletterande i förhållande till den bevisning som syftade till att visa att Messenger har utvecklats till att bli en separat central plattformstjänst. Kommissionen hävdade nämligen, i skälen 176–182 i det angripna beslutet, att Messenger är en separat central plattformstjänst, genom att stödja sig på andra bevis och argument, bland annat de som nämns i fotnoterna 149, 150, 152, 153, 155–157 och 160 i det angripna beslutet och i skälen 176–182 i det beslutet. Sökanden har inte gjort gällande att den inte har getts tillfälle att yttra sig däröver.
191 För det andra hänvisade kommissionen, som ett argument för sitt påstående – i fotnot 154 i det angripna beslutet, vilken återfinns i skäl 179 i samma beslut, som ett argument – till en sida på Facebooks webbplats avseende möjligheten att använda Messenger som en kommunikationskanal på Instagram i stället för funktionen Instagram Direct.
192 Skäl 179 i det angripna beslutet ingår i kommissionens bedömning att Meta, i sin egen kommersiella information samt i information till investerare och användare, utformar, presenterar och positionerar Messenger som en separat central plattformstjänst. Närmare bestämt konstaterade kommissionen i nämnda skäl bland annat att det framgick av nämnda meddelanden att det påstådda inneboende sambandet mellan Messenger och det digitala sociala nätverket Facebook, i motsats till vad sökanden hade gjort gällande, inte var så viktigt, med hänsyn till att det fanns liknande kopplingar mellan nämnda nummeroberoende interpersonella kommunikationstjänst och Metas övriga tjänster, bland annat mellan Messenger och Instagram.
193 Tribunalen påpekar för det första att kopplingen mellan Messenger och Facebook diskuterades under det administrativa förfarandet. I punkt 39 d in fine i den preliminära bedömningen ifrågasatte kommissionen nämligen sökandens påstående om detta samband. Genom begäran om upplysningar av den 9 mars och den 30 maj 2023 ställde kommissionen dessutom frågor till sökanden angående möjligheten att använda Messenger på Instagram. Sökanden gavs således tillfälle att yttra sig över konstaterandena om de faktiska omständigheterna i skäl 179 i det angripna beslutet, avseende möjligheten att använda Messenger för att kommunicera om Instagram, och de slutsatser som kunde dras av detta beträffande kopplingen mellan Messenger och Facebook.
194 För det andra grundade sig kommissionens slutsats i skäl 179, enligt vilken kopplingen mellan Facebook och Messenger inte var så viktig som sökanden hävdade, på andra argument och annan bevisning beträffande vilka sökanden inte har gjort gällande att den inte hade haft tillfälle att yttra sig, bland annat de som anges i fotnoterna 152, 153, 155 och 156 i det angripna beslutet.
195 För det tredje har sökanden, så som framgår av punkt 23 i sitt svar på begäran om upplysningar av den 9 mars 2023 och av punkt 23 c i sitt svar på begäran om upplysningar av den 30 maj 2023, inom ramen för det administrativa förfarandet, inte bestridit att det var möjligt att använda Messenger som en kommunikationskanal på Instagram i stället för Instagram Direct.
196 För det tredje citerade kommissionen i fotnot 158 i det angripna beslutet, som återfinns i skäl 180 i samma beslut, som bevisning ett offentligt uttalande från sökanden, vilket härrörde från en telekonferens om resultat ( earnings call ) och där det anges att Messenger utgör en större möjlighet till monetarisering.
197 Skäl 180 i det angripna beslutet ingår också i kommissionens bedömning att Meta, i sin egen kommersiella information och i informationen till investerare och användare, utformar, presenterar och positionerar Messenger som en separat central plattformstjänst. Närmare bestämt konstaterade kommissionen i nämnda skäl bland annat att sökanden i informationen till investerare underströk möjligheterna att monetarisera Messenger-tjänsten som sådan, med hänvisning till reklamverktygen ”klicka för att skicka meddelande” och betalfunktionen.
198 För det första diskuterades under det administrativa förfarandet frågan om strategin att positionera Messenger som en separat tjänst, vilken bland annat följde av Metas information till investerarna. I punkt 39 d i den preliminära bedömningen konstaterade kommissionen, på grundval av Metas kommersiella och finansiella information till dess användare och investerare, att Meta hade utvecklat en strategi för att positionera Messenger som en separat tjänst. I fotnot 59 i den preliminära bedömningen gav kommissionen ett exempel på sådan information, nämligen 10-K-formuläret för det räkenskapsår som avslutades den 31 december 2022, vilket också nämns i fotnot 157 i det angripna beslutet. Sökanden bemötte detta argument, i synnerhet i punkt 3.9 i sin skrivelse av den 3 augusti 2023.
199 För det andra hävdade kommissionen, i skäl 180 i det angripna beslutet, med stöd av den bevisning som nämns i fotnot 157 i det beslutet, att Meta i sin strategi positionerade Messenger som en separat central plattformstjänst. Sökanden har inte gjort gällande att den inte hade beretts tillfälle att yttra sig över denna bevisning.
200 För det tredje har sökanden, så som framgår av punkt 3.9 i sökandens skrivelse av den 3 augusti 2023, inte inom ramen för det administrativa förfarandet bestridit att Meta har utvecklat en strategi som består i att positionera Messenger som en separat tjänst, utan endast ifrågasatt relevansen av att beakta denna strategi för kvalificeringen av Messenger som en nummeroberoende interpersonell kommunikationstjänst i enlighet med den aktuella förordningen.
201 För det fjärde citerade kommissionen, i fotnot 193 i det angripna beslutet, vilken återfinns i skäl 221 i samma beslut, som bevisning Statistas undersökning och Berecs rapport om EU-konsumenternas uppfattningar och beteende på digitala kommunikationsplattformar. Vad gäller Statistas undersökning har sökanden gjort gällande att kommissionen, utan att ge sökanden möjlighet att yttra sig, använde denna bevisning för att visa att Messenger ”vida” överskrider de kvantitativa tröskelvärdena för att betecknas som en viktig ingång.
202 Skäl 221 i det angripna beslutet ingår i bedömningen av motbevisandet av antagandet i artikel 3.2 b i den aktuella förordningen, mot bakgrund av att kommissionen konstaterade att Messenger är en av de mest använda onlinekommunikationstjänsterna i unionen.
203 För det första diskuterades Messengers ställning i förhållande till de andra kommunikationstjänsterna under det administrativa förfarandet. I punkt 47 b i den preliminära bedömningen noterade kommissionen nämligen att Meta, enligt de offentliga rapporterna och andra allmänt tillgängliga källor, var en av de mest använda tillhandahållarna av kommunikationstjänster i unionen. I fotnot 77 i den preliminära bedömningen hänvisade kommissionen dessutom till Berecs rapport, vilken nämns i fotnot 193 i det angripna beslutet. Sökanden yttrade sig över denna bevisning, bland annat i punkt 3.17 i sin skrivelse av den 3 augusti 2023.
204 För det andra styrks den omständigheten att Messenger ”vida” överskred de kvantitativa tröskelvärdena av de uppgifter om nämnda tjänsts företagsanvändare och slutanvändare som sökanden lämnat till kommissionen. Statistas rapport tjänar endast som stöd för denna bevisning. Kommissionens underkännande av sökandens argument att Messenger inte utgör en viktig ingång är inte enbart grundat på den omständigheten att denna tjänst avsevärt överskrider de tillämpliga tröskelvärdena, utan även på argument och bevis över vilka sökanden inte har gjort gällande att den inte gavs tillfälle att yttra sig, däribland Berec-rapporten, som visar att Messenger är den näst största applikationen för kommunikation i de undersökta länderna, efter WhatsApp, och på Messengers betydande utbreddhet bland slutanvändarna i unionen.
205 För det femte, vad gäller skäl 222 i det angripna beslutet, vilket är grundat på den bevisning som återfinns i fotnoterna 194 och 195 i samma beslut, påpekar tribunalen att även det ingår i bedömningen av motbevisandet av antagandet i artikel 3.2 b i den aktuella förordningen. Kommissionen konstaterade i synnerhet att Messenger erbjuder företagsanvändare verktyg för att kunna kommunicera med slutanvändarna. I fotnot 194 hänvisade kommissionen till Metas webbplats, där det bekräftades att verktygen i fråga erbjuds. Kommissionen konstaterade också att Meta erbjuder företagen reklamverktyg som syftade till att användarna skulle hänvisas till en Messenger-konversation och att sådana verktyg utgör en viktig inkomstkälla för Meta. I fotnot 195 citerade kommissionen, till stöd för konstaterandet att Messengers reklamverktyg ”klicka för att skicka meddelande” utgör en betydande inkomstkälla för Meta, ett offentligt uttalande från en telekonferens om resultat och ett uttalande från sökandens verkställande direktör i en tidningsartikel.
206 För det första diskuterades frågan om de verktyg som Meta erbjuder Messengers företagsanvändare under det administrativa förfarandet. Kommissionen hade redan, i punkt 47 a och b i den preliminära bedömningen, påpekat att sökanden erbjuder verktyg för Messengers företagsanvändare. Sökanden bemötte denna bevisning, bland annat i punkt 3.16 d i sin skrivelse av den 3 augusti 2023.
207 För det andra har sökanden inte gjort gällande att den inte gavs tillfälle att yttra sig över innehållet i skäl 222 i det angripna beslutet, enligt vilket sökanden erbjuder ytterligare verktyg för anslutning till en meddelandefunktion.
208 För det tredje bestred sökanden, så som framgår av punkt 3.16 d i dess skrivelse av den 3 augusti 2023, inom ramen för det administrativa förfarandet endast relevansen av att den omständigheten att sökanden erbjuder verktyg för Messengers företagsanvändare beaktades, och inte själva denna omständighet.
209 Mot bakgrund av det ovan anförda konstaterar tribunalen att sökandens rätt att höras inte har åsidosatts. Talan kan således inte vinna bifall såvitt avser den första grundens fjärde del och följaktligen inte såvitt avser någon del av den första grunden.
Den andra grunden: Klassificeringen av Marketplace som en central plattformstjänst som är en viktig ingång
210 Den andra grunden består av följande fem delar:
– Den första delgrunden: Kommissionen gjorde inte vare sig en korrekt tolkning eller tillämpning av artikel 2 led 5 i den aktuella förordningen när den betecknade Marketplace som en central plattformstjänst av typen onlinebaserad förmedlingstjänst, mot bakgrund av bland annat det rättsliga kriterium för bedömning av definitionen av en onlinebaserad förmedlingstjänst som kommissionen utvecklade i skäl 266 i det angripna beslutet, enligt vilket det, för att en tjänst ska motsvara denna definition, är viktigt att företagen har haft ”möjlighet i praktiken” att erbjuda konsumenter varor eller tjänster.
– Den andra delgrunden: Även om tribunalen, inom ramen för den första delgrunden, skulle anse att det rättsliga kriterium som anges i skäl 266 i det angripna beslutet var korrekt, så visar beslutet inte att Marketplace uppfyller detta kriterium, bland annat eftersom kommissionen felaktigt underlät att beakta de ändringar som gjordes den 30 januari 2023, genom vilka Meta upphörde med den möjlighet som företagen i Frankrike och Tyskland hade att använda sin professionella Facebooksida för att hänvisa till vissa kategorier av varor, nämligen fordon och fastigheter, på Marketplace.
– Den tredje delgrunden: Kommissionen beaktade inte de ändringar som gjordes den 31 juli 2023, enligt vilka användarna av Marketplace inte kunde publicera mer än totalt 20 annonser i varje kategori av varor under en månad, och inte mer än 5 annonser i var och en av kategorierna ”fordon”, ”bildelar och tillbehör” samt ”hus till försäljning eller uthyrning” (nedan kallade ändringarna av den 31 juli 2023) och som sökanden underrättade kommissionen om innan kommissionen antog det angripna beslutet.
– Den fjärde delgrunden: Kommissionen gjorde en felaktig bedömning när den fann att Marketplace enskilt utgjorde en viktig ingång, genom att underkänna de argument och den bevisning som sökanden lagt fram under det administrativa förfarandet i enlighet med artikel 3.5 i den aktuella förordningen på grund av att de inte uppenbart satte de antaganden som föreskrivs i artikel 3.2 i den aktuella förordningen i fråga, och detta utan att inleda en marknadsundersökning i enlighet med artikel 17.1 eller 17.3 i den aktuella förordningen.
– Den femte delgrunden: Kommissionen lade fram ny bevisning för första gången i det angripna beslutet, i strid med en väsentlig formföreskrift.
211 Tribunalen anser att det är lämpligt att börja med att pröva argumenten avseende den tidsmässiga ram som kommissionen beaktade i det angripna beslutet för att kvalificera Marketplace som en onlinebaserad förmedlingstjänst och den bristande motiveringen i det angripna beslutet vad gäller ändringarna av den 31 juli 2023.
212 Inom ramen för den andra grundens andra och tredje delar har sökanden bland annat gjort gällande att det angripna beslutet bygger på en felaktig rättstillämpning och en uppenbart oriktig bedömning, eftersom kommissionen inte beaktade relevanta omständigheter rörande Marketplace som inträffade mellan januari 2023 och antagandet av det angripna beslutet, bland annat de ändringar som gjordes den 30 januari och ändringarna av den 31 juli 2023, eller åtminstone inte tillmätte dem tillräcklig betydelse.
213 I synnerhet gjorde kommissionen en felaktig bedömning när den fann att den inte var skyldig att, innan den antog det angripna beslutet, beakta de ändringar av Marketplace som genomfördes år 2023 för att avgöra huruvida Marketplace kunde betecknas som en central plattformstjänst av typen onlinebaserad förmedlingstjänst. Genom att tillämpa detta tillvägagångssätt gjorde sig kommissionen skyldig till felaktig rättstillämpning, eftersom artikel 2 leden 2 och 5 i den aktuella förordningen ska tolkas så, att tillämpningen av dessa bestämmelser ska grunda sig på all bevisning som förelåg vid tidpunkten för betecknandet. Kommissionen åsidosatte dessutom sin skyldighet att granska ärendet på ett omsorgsfullt och opartiskt sätt för att se till att den förfogade över så kompletta och tillförlitliga uppgifter som möjligt när den antog sitt beslut.
214 Sökanden har vidare gjort gällande att det angripna beslutet är bristfälligt motiverat vad gäller betecknandet av Marketplace som en central plattformstjänst av typen onlinebaserad förmedlingstjänst. Sökanden menar dessutom att kommissionen, genom att inte beakta ändringarna av den 31 juli 2023, åsidosatte sin skyldighet att iaktta god förvaltningssed. Som svar på åtgärden för processledning av den 28 mars 2025, genom vilken tribunalen anmodade parterna att ta ställning i frågan huruvida det angripna beslutet är tillräckligt motiverat vad gäller ändringarna av den 31 juli 2023, tillade sökanden att det angripna beslutet inte innehåller någon seriös motivering som förklarar varför kommissionen, till följd av ändringarna av den 31 juli 2023, ansåg att det fortfarande kunde finnas ett betydande antal företagsanvändare på Marketplace och än mindre varför, eller i vilken utsträckning, antalet företagsanvändare gjorde det möjligt att anse att denna tjänst var en viktig ingång för dessa.
215 Sökanden har dessutom anfört att ändringarna av den 31 juli 2023 fick till följd att ingen Marketplace-användare längre kan kvalificeras som en power seller i den mening som avses i den indikator som användes i det angripna beslutet för att identifiera Marketplaces företagsanvändare, det vill säga som en användare som är etablerad eller befinner sig i unionen och som har skapat minst 28 annonser under minst en månad av räkenskapsåret, av vilka minst 80 procent tillhör samma kategori (nedan kallad power seller ). Genom ändringarna av den 31 juli 2023 begränsades antalet annonser till 20 i samma kategori av annonser och till 5 i var och en av kategorierna ”fordon”, ”bildelar och tillbehör” samt ”hus till försäljning eller uthyrning” under en och samma månad. Marketplace hade således, enligt kommissionens tillvägagångssätt som var grundat på power seller -indikatorn, som kommissionen själv hade valt att stödja sig på, inte längre några företagsanvändare vid tidpunkten för antagandet av det angripna beslutet. Det angripna beslutet är således inte tillräckligt motiverat vad gäller B2C‑användningen av Marketplace efter dessa ändringar.
216 Vad gäller den tidsram som tillämpades för att kvalificera Marketplace onlinebaserad förmedlingstjänst vidhöll kommissionen i sitt svaromål den ståndpunkt som uttrycks i skäl 256 i det angripna beslutet, vilken återfinns i punkt 5.6.1 i det angripna beslutet och avser kvalificeringen och avgränsningen av Marketplace. Kommissionen menar sig vara skyldig att, när den betecknar ett företag som grindvakt i enlighet med artikel 3 i den aktuella förordningen, beakta uppgifterna från de tre sista räkenskapsåren som föregick det omtvistade betecknandet, det vill säga åren 2020–2022. Med detta synsätt påverkade inte det faktum att Meta genomförde ändringar i januari 2023 och planerade att genomföra andra ändringar, som alla syftade till att begränsa möjligheten att Marketplace skulle användas av företagsanvändare, kommissionens slutsats att Marketplace inte uteslutande är en C2C‑plattform.
217 Kommissionen angav dessutom att den faktiskt när den antog det angripna beslutet, hade beaktat all bevisning som den förfogade över vid denna tidpunkt, och särskilt ändringarna av den 31 juli 2023, för att kontrollera huruvida Marketplace utgjorde en onlinebaserad förmedlingstjänst i enlighet med artikel 2 led 5 i den aktuella förordningen. Sökandens argument avseende den relevanta tidsramen för att bedöma kvalificeringen av en central plattformstjänst är således verkningslöst.
218 Vad gäller motiveringen i det angripna beslutet avseende ändringarna av den 31 juli 2023 har kommissionen gjort gällande att den i det angripna beslutet i tillräcklig utsträckning har redogjort för skälen till sin ståndpunkt. Som svar på åtgärden för processledning av den 28 mars 2025 gjorde kommissionen särskilt gällande att skälen 256–262 i nämnda beslut innehåller en redogörelse för skälen till att ändringarna av den 31 juli 2023 inte ändrade kommissionens bedömning att sökanden tillåter företagsanvändare att använda Marketplace för att erbjuda varor till konsumenterna, och således att Marketplace utgör en onlinebaserad förmedlingstjänst.
219 I artikel 3.1 i den aktuella förordningen föreskrivs att ett företag ska betecknas som grindvakt om det uppfyller följande tre kumulativa krav:
”a) det har en betydande inverkan på den inre marknaden,
b) det tillhandahåller en central plattformstjänst som är en viktig ingång …
c) det har en fast förankrad och varaktig ställning i sin verksamhet eller det kan förutses att det kommer att ha en sådan ställning inom en nära framtid.”
220 Enligt artikel 3.2 b i den aktuella förordningen ska ett företag förutsättas uppfylla kravet i punkt 1 b i samma artikel om det tillhandahåller en central plattformstjänst som under det senaste räkenskapsåret har haft minst 45 miljoner aktiva slutanvändare i månaden som är etablerade eller befinner sig i unionen och minst 10 000 aktiva företagsanvändare per år som är etablerade i unionen, som har identifierats och räknats i enlighet med den metod och de indikatorer som fastställs i bilagan till den aktuella förordningen.
221 Enligt artikel 3.2 c i den aktuella förordningen ska ett företag förutsättas uppfylla kravet i punkt 1 c i samma artikel om tröskelvärdena i punkt 1 b i den artikeln uppnåddes under vart och ett av de tre senaste räkenskapsåren.
222 Mot bakgrund av de ovannämnda bestämmelserna är det riktigt, så som kommissionen påpekade i skäl 265 i det angripna beslutet, att frågan huruvida ett företag uppnår de tröskelvärden som föreskrivs i artikel 3.2 c i den aktuella förordningen kräver en prövning i efterhand som omfattar de tre sista räkenskapsåren som föregick betecknandet.
223 Tribunalen erinrar i detta hänseende om att den aktuella förordningen föreskriver ett system för förhandsreglering enligt vilket företagsanvändare och slutanvändare av centrala plattformstjänster som tillhandahålls av grindvakter, vilka betecknats som sådana av kommissionen, bör omfattas av vissa rättsliga skyddsåtgärder (se, i detta avseende, skäl 7 i den aktuella förordningen). Enligt artikel 3.10 i den aktuella förordningen ska ett företag som betecknats som grindvakt uppfylla de skyldigheter som föreskrivs i artiklarna 5–7 i samma förordning senast sex månader efter det att en central plattformstjänst har förtecknats i beslutet om betecknande.
224 Frågan om kvalificeringen av en central plattformstjänst, i den mening som avses i artikel 2 led 2 i den aktuella förordningen, vilken inbegriper en kvalitativ bedömning av den centrala plattformstjänstens art, skiljer sig från frågan huruvida ett företag uppnår de kvantitativa tröskelvärden som föreskrivs i artikel 3.2 i den aktuella förordningen vad gäller denna tjänst, vilket, om det antas att de har uppnåtts, gör det möjligt att anta att kraven i punkt 1 i den artikeln är uppfyllda.
225 I synnerhet har unionslagstiftaren, i motsats till vad som föreskrivs för bedömningen av huruvida de kvantitativa tröskelvärden som anges i artikel 3.2 i den aktuella förordningen har uppnåtts, inte föreskrivit att bedömningen av kvalificeringen av en tjänst som en central plattformstjänst i enlighet med artikel 2 led 2 i den aktuella förordningen ska göras på grundval av uppgifter som avser en period som föregår året för betecknandet.
226 I avsaknad av en sådan tidsbegränsning vid kvalificeringen av en tjänst påpekar tribunalen att en unionsrättsakts lagenlighet ska bedömas utifrån de faktiska och rättsliga omständigheter som förelåg vid tidpunkten för rättsaktens antagande (se dom av den 18 juli 2013, Schindler Holding m.fl./kommissionen, C‑501/11 P, EU:C:2013:522, punkt 31 och där angiven rättspraxis, och dom av den 4 oktober 2024, García Fernández m.fl./kommissionen och CRU, C‑541/22 P, EU:C:2024:820, punkt 327 och där angiven rättspraxis). Dessutom är kommissionen, i enlighet med god förvaltningssed, skyldig att genomföra sin prövning skyndsamt och opartiskt, så att den vid antagandet av det slutliga beslutet förfogar över så fullständiga och tillförlitliga uppgifter som möjligt (se, för ett liknande resonemang och analogt, dom av den 14 maj 2020, Agrobet CZ, C‑446/18, EU:C:2020:369, punkterna 43 och 44 samt där angiven rättspraxis, och dom av den 10 november 2022, kommissionen/Valencia Club de Fútbol, C‑211/20 P, EU:C:2022:862, punkt 78 och där angiven rättspraxis).
227 Som svar på tribunalens frågor i detta avseende vid förhandlingen preciserade kommissionen att den ansåg att de ändringar av Marketplace som gjordes från och med januari 2023 och fram till antagandet av det angripna beslutet verkligen var relevanta för frågan huruvida Marketplace utgjorde en onlinebaserad förmedlingstjänst. Kommissionen uppgav således att den inte längre vidhöll sin ståndpunkt, vilken sammanfattas i punkt 216 ovan, avseende den relevanta tidsramen för bedömningen av kvalificeringen av en tjänst som en central plattformstjänst, vilken återfinns i skäl 256 i det angripna beslutet.
228 Tribunalen tillägger att kommissionens ursprungliga ståndpunkt i skäl 256 i det angripna beslutet dessutom inte är förenlig med artikel 3.3 i genomförandeförordning 2023/814, i vilken det bland annat föreskrivs en skyldighet för ett företag som gör en underrättelse att, när bedömningen av dess underrättelse pågår, så snart som möjligt meddela varje väsentlig ändring av de faktiska omständigheter som angetts i underrättelsen till kommissionen.
229 Under dessa omständigheter finner tribunalen för det första att kommissionen i det angripna beslutet placerade sig i en rättsligt felaktig tidsram vid bedömningen av huruvida Marketplace skulle kvalificeras som en central plattformstjänst av typen onlinebaserad förmedlingstjänst, eftersom den i sin ståndpunkt i skäl 256 i det angripna beslutet blandar ihop den tidsram som är relevant för bedömningen av frågan huruvida tröskelvärdet i artikel 3.2 c i den aktuella förordningen är uppnått, vilken tidsram är begränsad till de tre sista räkenskapsåren som föregick betecknandet, med den tidsram som är relevant för att bedöma kvalificeringen av en tjänst som en central plattformstjänst, i enlighet med artikel 2 led 2 i den aktuella förordningen, för vilken unionslagstiftaren inte har föreskrivit någon sådan prövning i efterhand.
230 Tribunalen ska därefter pröva vilken inverkan denna felaktiga rättstillämpning har på det angripna beslutets lagenlighet, eftersom kommissionen i andra hand har gjort gällande att den ändå beaktade ändringarna av den 31 juli 2023 när den drog slutsatsen att Marketplace, vid tidpunkten för antagandet av det angripna beslutet, utgjorde en central plattformstjänst av typen onlinebaserad förmedlingstjänst, i den mening som avses i artikel 2 led 2 i den aktuella förordningen.
231 Enligt rättspraxis kan ett fel i den angripna rättsaktens resonemang inte leda till att denna rättsakt ogiltigförklaras om felet, under de särskilda omständigheterna i det aktuella fallet, inte kan ha haft ett avgörande inflytande på resultatet (se dom av den 17 juli 2024, Bytedance/kommissionen, T‑1077/23, överklagad, EU:T:2024:478, punkt 112 och där angiven rättspraxis).
232 Tribunalen ska härvid pröva huruvida motiveringen i det angripna beslutet avseende ändringarna av den 31 juli 2023 är tillräcklig. Denna fråga har lyfts inom ramen för den andra grundens tredje del (se punkterna 214 och 215 ovan).
233 I skäl 247 i det angripna beslutet erinrade kommissionen om att onlinebaserade förmedlingstjänster i artikel 2 led 5 i den aktuella förordningen definieras som onlinebaserade förmedlingstjänster enligt definitionen i artikel 2 led 2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1150 av den 20 juni 2019 om främjande av rättvisa villkor och transparens för företagsanvändare av onlinebaserade förmedlingstjänster (EUT L 186, 2019, s. 57). Enligt sistnämnda bestämmelse ska en tjänst, för att motsvara definitionen av en onlinebaserad förmedlingstjänst, bland annat göra det möjligt för företagsanvändare att erbjuda konsumenter varor eller tjänster, i syfte att främja initieringen av direkttransaktioner mellan dessa företagsanvändare och konsumenter, oavsett var dessa transaktioner slutligen genomförs (nedan kallat det andra kriteriet i definitionen av en onlinebaserad förmedlingstjänst).
234 Inom ramen för kvalificeringen av Marketplace som en onlinebaserad förmedlingstjänst, i den mening som avses i artikel 2 led 5 i den aktuella förordningen, använde kommissionen power seller -indikatorn för att identifiera Marketplaces företagsanvändare.
235 Kommissionen förklarade, i skäl 258 i det angripna beslutet, att företagsanvändarna, vid den tidpunkten då beslutet antogs, kunde agera i kommersiellt eller yrkesmässigt syfte genom att publicera annonser för varor och tjänster riktade till konsumenter på Marketplace, via sin personliga Facebook-profil. Även om sökanden inte hade gjort någon ”officiell identifiering” av dessa användare, ansåg kommissionen att ett stort antal annonser av samma typ kan tyda på att en användare agerar yrkesmässigt eller kommersiellt och att dessa användare också ska betraktas som företagsanvändare. Kommissionen påpekade i detta avseende att sökanden för interna ändamål använder en liknande power seller- indikator för att identifiera användare som publicerar ett stort antal annonser eller som publicerar med hög frekvens, och angav att dessa företagsanvändare, med tillämpning av power seller -indikatorn, enligt de siffror som sökanden hade tillhandahållit, uppgick till [ > 100 000 ] år 2020, till [ > 100 000 ] år 2021 och till [ > 100 000 ] år 2022.
236 I skäl 259 i det angripna beslutet fann kommissionen att sökandens argument att slutanvändare lagligen kan skapa ett stort antal annonser i en och samma kategori under en och samma månad av icke-kommersiella skäl inte var relevant, eftersom detta hursomhelst inte utesluter att företagsanvändare använder Marketplace via sin personliga profil för att publicera annonser i kommersiellt eller yrkesmässigt syfte. Kommissionen konstaterade att även om det antas att vissa slutanvändare kan skapa ett stort antal annonser av icke-kommersiella skäl, så kunde man, utifrån de proxyuppgifter som används i sökandens interna system, identifiera ett antal användare som vida överskred det tröskelvärde för aktiva företagsanvändare per år som fastställs i artikel 3.2 b i den aktuella förordningen.
237 I skäl 260 i det angripna beslutet angav kommissionen att sökandens ändringar av Marketplace från och med januari 2023 följaktligen inte påverkar den omständigheten att företagsanvändarna fortfarande kan vara verksamma på Marketplace via sin personliga profil. Enligt kommissionen gäller denna slutsats även om ändringarna ledde till att ett visst antal företagsanvändare som publicerade annonser via sin professionella Facebook-sida lämnade plattformen eller publicerade sina annonser via sin personliga profil. Enligt kommissionen publicerar den stora merparten av Marketplaces företagsanvändare under alla omständigheter annonser om varor via sin personliga profil.
238 I skäl 261 i det angripna beslutet återgav kommissionen dessutom tre skärmdumpar vilka, enligt kommissionen, utgjorde nyare exempel, bland andra, på annonser som publicerats på Marketplace av företagsanvändare via deras personliga profil.
239 I skäl 262 i det angripna beslutet angav kommissionen att frågan huruvida en användare ska betraktas som en företagsanvändare på grund av hur många annonser och hur frekvent användaren publicerar på Marketplace beror på omständigheterna i varje enskilt fall. Kommissionen noterade i detta avseende att användare som skapar 20 annonser för lösöre eller 5 annonser för hus till försäljning eller uthyrning i månaden, beroende på de framtida begränsningar som Meta höll på att genomföra, fortfarande skulle kunna betraktas som företagsanvändare beroende på de faktiska omständigheterna.
240 Så som anges i punkt 53 ovan ska, enligt fast rättspraxis, den motivering som krävs enligt artikel 296 andra stycket FEUF vara anpassad till rättsaktens beskaffenhet. Av motiveringen ska klart och tydligt framgå hur den institution som har antagit rättsakten har resonerat, så att de som berörs därav kan få kännedom om skälen för den vidtagna åtgärden och så att den behöriga domstolen ges möjlighet att utföra sin prövning. Frågan huruvida kravet på motivering är uppfyllt ska bedömas med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet, särskilt rättsaktens innehåll, de anförda skälen och det intresse av att få förklaringar som de vilka rättsakten är riktad till, eller andra personer som direkt eller personligen berörs av den, kan ha. Det krävs dock inte att alla relevanta faktiska och rättsliga omständigheter anges i motiveringen, eftersom bedömningen av om motiveringen av en rättsakt uppfyller kraven i artikel 296 andra stycket FEUF inte ska ske endast utifrån rättsaktens lydelse, utan även det sammanhang i vilket den ingår och samtliga rättsregler på det aktuella området.
241 Det framgår också av rättspraxis att motiveringen till ett beslut som fattats av en unionsinstitution eller ett unionsorgan bland annat måste vara fri från motsägelser, för att de berörda personerna ska kunna ta del av de faktiska skälen till beslutet så att de kan tillvarata sina rättigheter inför behörig domstol och för att den behöriga domstolen ska kunna utföra sin prövning (se dom av den 22 januari 2025, Norddeutsche Landesbank – Girozentrale/SRB (Förhandsbidragen för år 2022), T‑407/22, ej publicerad, EU:T:2025:56, punkt 193 och där angiven rättspraxis).
242 Det är mot bakgrund av dessa överväganden som tribunalen ska pröva huruvida motiveringen i det angripna beslutet avseende ändringarna av den 31 juli 2023 är tillräcklig.
243 Tribunalen konstaterar inledningsvis att ändringarna av den 31 juli 2023 på sin höjd behandlas marginellt i det angripna beslutet.
244 För det första är resonemanget i skäl 262 i det angripna beslutet vagt och hypotetiskt. Efter att ha hänvisat till de framtida begränsningar som Meta höll på att genomföra vad gäller möjligheten för Facebook-användarna att använda sin personliga profil för yrkesmässiga ändamål – vilket enligt kommissionen skulle förstås som en hänvisning till ändringarna av den 31 juli 2023 – konstaterar kommissionen att dessa användare ”fortfarande skulle kunna betraktas som företagsanvändare beroende på de faktiska omständigheterna”.
245 I skäl 262 i det angripna beslutet redogjorde kommissionen emellertid inte för någon konkret bedömning av ändringarna av den 31 juli 2023 för att underbygga sin slutsats att Marketplace uppfyllde det andra kriteriet i definitionen av en onlinebaserad förmedlingstjänst, trots att nämnda ändringar hade införts.
246 Vidare anges i skäl 262 i det angripna beslutet att frågan huruvida en användare ska betraktas som en företagsanvändare på grund av hur många annonser och hur ofta användaren publicerar ”beror på omständigheterna i varje enskilt fall”. Kommissionen har emellertid inte preciserat vilka omständigheter som den i förevarande fall ansåg gjorde det möjligt att bortse från verkan av ändringarna av den 31 juli 2023, vilket innebär att dess motivering är bristfällig.
247 För det andra angav sökanden, i sitt svar av den 3 augusti 2023 på den preliminära bedömningen och i sina inlagor till tribunalen, utan att motsägas av kommissionen, att ändringarna av den 31 juli 2023 hade fått till följd att Marketplace inte längre hade några företagsanvändare som identifierats på grundval av den power seller -indikator som kommissionen använt.
248 I ändringarna av den 31 juli 2023 föreskrevs, så som påpekas i punkt 215 ovan, en begränsning av antalet annonser som en användare kunde publicera, nämligen högst 20 annonser i samma kategori av annonser under en månad. Detta högsta antal annonser är lägre än det tröskelvärde över vilket en användare ansågs vara en power seller .
249 Så som påpekas i punkt 234 ovan var det emellertid kommissionen själv som valde att stödja sig på power seller -indikatorn för att identifiera Marketplaces företagsanvändare.
250 Skäl 262 i det angripna beslutet gör det således inte möjligt att på ett klart och otvetydigt sätt förstå skälen till att kommissionen drog slutsatsen att det andra kriteriet i definitionen av en onlinebaserad förmedlingstjänst, avseende företagsanvändarnas användning av tjänsten, var uppfyllt vid den tidpunkt då det angripna beslutet antogs.
251 För det tredje behandlade kommissionen, också enligt skäl 262 i det angripna beslutet, ändringarna av den 31 juli 2023 som ”framtida begränsningar som Meta höll på att genomföra”.
252 Det framgår av handlingarna i målet att sökanden under det administrativa förfarandet i vederbörlig ordning informerade kommissionen om arten och omfattningen av ändringarna av den 31 juli 2023 samt om deras inverkan på det kriterium som kommissionen hade valt att stödja sig på för att identifiera Marketplaces företagsanvändare.
253 I sin underrättelse av den 3 juli 2023 uppgav sökanden nämligen för kommissionen att den höll på att genomföra ett beslut att begränsa antalet annonser som en slutanvändare kunde publicera på Marketplace under en månad till högst 20 annonser i kategorin ”varor” och 5 annonser i kategorierna ”fordon” och ”hus till försäljning eller uthyrning”. Sökanden angav således att det efter dessa ändringar inte längre skulle finnas någon power seller på Marketplace.
254 Därefter underrättade sökanden kommissionen, i sitt svar av den 3 augusti 2023 avseende den preliminära bedömningen, om arten och den exakta omfattningen av de ändringar som den just, den 31 juli 2023, hade genomfört.
255 Vid tidpunkten för antagandet av det angripna beslutet hade kommissionen följaktligen informerats om att ändringarna av den 31 juli 2023 inte var de framtida begränsningar som Meta höll på att genomföra, utan begränsningar som Meta redan hade genomfört, efter att ha tillkännagett dem i sin underrättelse. Så som fastställs i punkterna 219–229 ovan var kommissionen skyldig att beakta dessa.
256 Det angripna beslutet innehåller emellertid inte något resonemang som gör det möjligt att förstå varför kommissionen, trots nämnda uppgifter, i skäl 262 i beslutet behandlade dessa ändringar som ”framtida begränsningar som Meta höll på att genomföra”.
257 Mot bakgrund av samtliga ovan angivna skäl anser tribunalen att det inte klart och tydligt framgår av skäl 262 i det angripna beslutet varför kommissionen, till följd av ändringarna av den 31 juli 2023, ansåg att Marketplace uppfyllde det andra kriteriet i definitionen av en onlinebaserad förmedlingstjänst.
258 Vidare kan de övriga skälen i det angripna beslutet, i motsats till vad kommissionen gjorde gällande i sitt svar på åtgärden för processledning av den 28 mars 2025, inte avhjälpa denna bristande motivering.
259 I sitt svar på åtgärden för processledning av den 28 mars 2025 gjorde kommissionen gällande att den i skälen 256–261 i det angripna beslutet redogjorde för skälen till att ändringarna av den 31 juli 2023 inte ändrade dess ståndpunkt att Meta gjorde det möjligt för företagsanvändare att använda Marketplace för att erbjuda varor till konsumenter. Marketplace uppfyllde således det andra kriteriet i definitionen av en onlinebaserad förmedlingstjänst.
260 Enbart påståendet att en användare kan agera i kommersiellt syfte genom att publicera annonser på Marketplace via sin personliga Facebook-profil, även om det åtföljs av två skärmdumpar av senare datum än ändringarna av den 31 juli 2023, gör det emellertid inte möjligt att på ett klart och otvetydigt sätt förstå varför kommissionen, efter ändringarna av den 31 juli 2023, ansåg att Marketplace uppfyllde det andra kriteriet i definitionen av en onlinebaserad förmedlingstjänst.
261 Kommissionen kan inte heller vinna framgång med sitt argument att den redan i sin preliminära bedömning hade meddelat sökanden sin ståndpunkt i fråga om ändringarna av den 31 juli 2023, innan de hade genomförts. I sin preliminära bedömning angav kommissionen nämligen att de framtida ändringar som Meta höll på att genomföra för att förhindra att företagsanvändare använde Marketplace inte verkade kunna ändra kvalificeringen av Marketplace som en onlinebaserad förmedlingstjänst, eftersom de ”inte hindra[de] användarna från att använda sin personliga profil för kommersiella eller yrkesmässiga ändamål i syfte att tillhandahålla eller försöka tillhandahålla varor eller tjänster till slutanvändare”. Tribunalen påpekar att av samma skäl som ligger till grund för slutsatsen i punkt 260 ovan utgör det skäl som anges i den preliminäre bedömningen inte en klar och otvetydig motivering som gör det möjligt för sökanden och för tribunalen att förstå varför det andra kriteriet i definitionen av en onlinebaserad förmedlingstjänst, efter ändringarna av den 31 juli 2023, var uppfyllt.
262 Tribunalen finner följaktligen att sökanden inte kan få kännedom om motiveringen till att Marketplace kvalificerades som en onlinebaserad förmedlingstjänst efter ändringarna av den 31 juli 2023 och att unionsdomstolen inte kan utföra sin prövning i detta avseende. Detta innebär att motiveringen i det angripna beslutet på denna punkt inte uppfyller de krav som uppställs i den rättspraxis om vilken det erinras i punkterna 240 och 241 ovan.
263 Kommissionens övriga argument föranleder inte någon annan bedömning.
264 För det första har kommissionen anfört att en användare skulle kunna betraktas som en företagsanvändare beroende på omständigheterna, eftersom användaren, samtidigt som den rättar sig efter den begränsning av antalet annonser som infördes genom ändringarna av den 31 juli 2023, skulle kunna publicera 240 nya annonser per år i samma kategori. Dessutom skulle en enda annons kunna avse utbjudande till försäljning av flera varor eller flera slags varor.
265 I det angripna beslutet nämns emellertid varken möjligheten för en användare att publicera 240 annonser per år i samma kategori eller det hypotetiska påståendet att en användare, beroende på omständigheterna, skulle kunna utgöra en företagsanvändare genom att publicera en enda annons om utbjudande till försäljning av ett stort antal varor. Så som påpekas i punkt 247 ovan har sökanden under alla omständigheter, utan att motsägas av kommissionen, angett att ändringarna av den 31 juli 2023 fick till följd att Marketplace inte längre har några företagsanvändare på grundval av den power seller -indikator som kommissionen själv hade valt att använda för att identifiera dem. Detta argument kan således inte påverka slutsatsen i punkt 262 ovan att motiveringen i det angripna beslutet, vad gäller beaktandet av ändringarna av den 31 juli 2023, inte uppfyller kraven i den rättspraxis om vilken det erinras i punkterna 240 och 241 ovan.
266 För det andra är det visserligen riktigt, så som kommissionen har gjort gällande, att enbart en formell ändring av de villkor som är tillämpliga på företagsanvändare i princip inte räcker för att utesluta att en tjänst utgör en onlinebaserad förmedlingstjänst. Denna omständighet befriar emellertid inte kommissionen från skyldigheten att ange adekvata och tillräckliga skäl för att förklara hur den beaktade en sådan ändring. Detta gäller i än högre grad eftersom, så som påpekas i punkt 247 ovan, dessa ändringar enligt sökanden fick till följd att Marketplace, på grundval av den power seller -indikator som kommissionen använde i det angripna beslutet för att identifiera företagsanvändarna, inte längre har några företagsanvändare, vilket kommissionen inte har bestridit.
267 För det tredje har kommissionen gjort gällande att det tröskelvärde på 10 000 företagsanvändare som fastställs i artikel 3.2 b i den aktuella förordningen vida överskreds under vart och ett av de tre sista räkenskapsåren som föregick betecknandet. Enligt kommissionen är det således inte uppenbart att enbart en begränsning till 20 annonser per månad i varje kategori av varor, med högst 5 annonser i var och en av kategorierna ”fordon”, ”bildelar och tillbehör” samt ”hus till försäljning eller uthyrning” kan utesluta så många av Marketplaces företagsanvändare att deras antal inte längre överstiger tröskelvärdet på 10 000.
268 Det ankom emellertid på kommissionen att i det angripna beslutet förklara hur Marketplace, efter ändringarna av den 31 juli 2023, kunde anses utgöra en tjänst som uppfyllde det andra kriteriet i definitionen av en onlinebaserad förmedlingstjänst. Så som anges i punkterna 244 och 245 ovan framgår det dock inte av det angripna beslutet att kommissionen har gjort någon konkret bedömning av dessa ändringar. Dessutom gjorde kommissionen, så som fastslås i punkterna 219–229 ovan, fel när den, vid kvalificeringen av Marketplace som en central plattformstjänst av typen onlinebaserad förmedlingstjänst, begränsade sig till uppgifter avseende de tre sista räkenskapsåren som föregick betecknandet. Den omständigheten att tröskelvärdet i fråga vida överskreds under dessa räkenskapsår utgör alltså inte tillräcklig grund för slutsatsen att Marketplace vid tidpunkten för antagandet av det angripna beslutet uppfyllde det andra kriteriet i definitionen av en onlinebaserad förmedlingstjänst.
269 Kommissionens ytterligare argument kan således inte godtas.
270 Mot bakgrund av det ovan anförda ska talan bifallas såvitt avser den andra grundens andra och tredje delar, eftersom kommissionen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning vid fastställandet av den tillämpliga tidsramen för att kvalificera Marketplace som en onlinebaserad förmedlingstjänst, i det att kommissionen ansåg att den endast var skyldig att beakta uppgifterna från de tre sista räkenskapsåren som föregick betecknandet. Talan ska vidare bifallas såvitt avser den andra grundens tredje del, eftersom kommissionen åsidosatte sin motiveringsskyldighet vad gäller kvalificeringen av Marketplace som en onlinebaserad förmedlingstjänst trots ändringarna av den 31 juli 2023.
271 Artikel 2 f i det angripna beslutet ska följaktligen ogiltigförklaras, utan att det är nödvändigt att pröva de övriga argument som sökanden har anfört till stöd för den andra grunden. Talan ska ogillas i övrigt.
Rättegångskostnader
272 Enligt artikel 134.3 i rättegångsreglerna ska vardera rättegångsdeltagaren bära sina rättegångskostnader, om deltagarna ömsom tappar målet på en eller flera punkter.
273 Eftersom vardera parten i förevarande mål delvis har tappat målet anser tribunalen att det med hänsyn till omständigheterna i målet är skäligt att vardera parten ska bära sina rättegångskostnader.
274 Vidare ska, enligt artikel 138.1 i rättegångsreglerna, de medlemsstater som har intervenerat i målet bära sina rättegångskostnader. Republiken Frankrike ska följaktligen bära sina rättegångskostnader.
Mot denna bakgrund beslutar
TRIBUNALEN (åttonde avdelningen, som sammanträder med fem domare)
följande:
1) Artikel 2 f i kommissionens beslut C(2023) 6105 final av den 5 september 2023 att beteckna Meta som grindvakt i enlighet med artikel 3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2022/1925 om öppna och rättvisa marknader inom den digitala sektorn ogiltigförklaras.
2) Talan ogillas i övrigt.
3) Meta Platforms, Inc., Europeiska kommissionen och Republiken Frankrike ska bära sina respektive rättegångskostnader.
van der Woude | De Baere | Petrlík
Kecsmár | Kingston
Avkunnad vid offentligt sammanträde i Luxemburg den 3 juni 2026.
Underskrifter
Innehållsförteckning
Bakgrund till målet
Parternas yrkanden
Rättslig bedömning
Begäran om utelämnande av uppgifter i förhållande till allmänheten
Huruvida sökanden fortfarande har ett berättigat intresse av att få det angripna beslutet ogiltigförklarat i den del Marketplace däri kvalificeras som en central plattformstjänst som är en viktig ingång
Den första grunden: Huruvida Messenger ska kvalificeras som en central plattformstjänst som är en viktig ingång
Den första delgrunden: Den konkreta bedömningen av Messenger och kvalificeringen av Messenger som en central plattformstjänst av typen nummeroberoende interpersonell kommunikationstjänst
– Den första anmärkningen: Kommissionen bortsåg från, feltolkade och/eller missuppfattade den bevisning som sökanden lagt fram
– Den andra anmärkningen: Diskriminerande och godtycklig bedömning av Messenger
– Den tredje anmärkningen: Påstått åsidosättande av bilagan till den aktuella förordningen
Den andra delgrunden: De rättsliga kriterier som ska tillämpas för att kvalificera en sådan tjänst som Messenger som en central plattformstjänst av typen nummeroberoende interpersonell kommunikationstjänst
Den tredje delgrunden: Huruvida antagandet att Messenger är en viktig ingång kan ifrågasättas
– Den första anmärkningen: Motbevisande av antagandet i artikel 3.2 b i den aktuella förordningen
– Den andra anmärkningen: Messenger måste ”enskilt” vara en viktig ingång
– Den tredje anmärkningen: Kommissionen gjorde fel när den underlät att inleda en marknadsundersökning
Den fjärde delgrunden: Åsidosättande av rätten till försvar
Den andra grunden: Klassificeringen av Marketplace som en central plattformstjänst som är en viktig ingång
Rättegångskostnader
* Rättegångsspråk: engelska.
1 Dolda konfidentiella uppgifter.