Förslag till avgörande av generaladvokat Laila Medina

1 Originalspråk: engelska.

2 Konvention om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor undertecknad i Århus den 25 juni 1998 och godkänd på gemenskapens vägnar genom rådets beslut 2005/370/EG av den 17 februari 2005 (EUT L 124, 2005, s. 1) (nedan kallad Århuskonventionen).

3 Se Ebbesson J., m.fl., The Aarhus Convention: An Implementation Guide, 2a uppl. United Nations, Geneva, 2014, s. 19 (nedan kallad Vägledning för tillämpning av Århuskonventionen).

4 Århuskonventionen, ingressen, sjunde och åttonde stycket.

5 Barritt, E., The Foundations of the Aarhus Convention, London, Hart Publishing, 2020, s. 5.

6 Vägledning för tillämpning av Århuskonventionen, s. 15.

7 Whittaker, S., Reid, C.T. och Mendel, J., Freedom of Environmental Information: Aspirations and Practice, Intersentia, Cambridge, 2023, s. 38.

8 Tillgång till och tillhandahållande av miljöinformation kan även motiveras av sådana skäl som behovet av att stödja hållbar utveckling och förbättra tillämpningen av miljörätten. Se Bell, S. m.fl., Environmental Law, 9e uppl., Oxford University Press, Oxford, 2024, s. 248.

9 Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/4/EG av den 28 januari 2003 om allmänhetens tillgång till miljöinformation och om upphävande av rådets direktiv 90/313/EEG (EUT L 41, 2003, s. 26).

10 Dom av den 15 april 2021, Friends of the Irish Environment ( C‑470/19, EU:C:2021:271, punkt 26 och där angiven rättspraxis).

11 Dom av den 19 december 2013, Fish Legal och Shirley ( C‑279/12, EU:C:2013:853, punkt 36 och där angiven rättspraxis).

12 Dom av den 19 december 2013, Fish Legal och Shirley ( C‑279/12, EU:C:2013:853, punkt 37 och där angiven rättspraxis).

13 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 8 november 2022, Deutsche Umwelthilfe (Typgodkännande av motorfordon) ( C‑873/19, EU:C:2022:857, punkt 55 och där angiven rättspraxis).

14 Dom av den 15 april 2021, Friends of the Irish Environment ( C‑470/19, EU:C:2021:271, punkt 28 och där angiven rättspraxis).

15 Vägledning för tillämpning av Århuskonventionen, s. 79 (min kursivering).

16 Vägledning för tillämpning av Århuskonventionen, s. 79.

17 Se Vägledning för tillämpning av Århuskonventionen, s. 62.

18 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 15 april 2021, Friends of the Irish Environment ( C‑470/19, EU:C:2021:271, punkt 29 och där angiven rättspraxis).

19 Dom av den 16 januari 2025, Banco de Santander (Företrädare för enskilda konsumenter) ( C‑346/23, EU:C:2025:13, punkt 43 och där angiven rättspraxis).

20 Vägledning för tillämpning av Århuskonventionen, s. 55 (min kursivering).

21 Whittaker, S. m.fl., fotnot 7, a.a., s. 49.

22 Ibidem.

23 Rådets direktiv av den 7 juni 1990 (EGT L 158, 1990, s. 56; svensk specialutgåva, område 15, volym 9, s. 233).

24 Se Krämer, L., La Directive 90/313/CEE sur l’accès à l’information en matière d’environement: genèse et perspectives d’application i Pallemaerts, M., (red.), Het recht op informatie inzake leefmilieu – Le droit à l’information en matière d’environnement – The right to environmental information, E. Story-Scientia, Brussels, 1991, s. 17–39, på s. 32 (min kursivering); Klein, D.R., Kapitel 3 Reaktive Umweltinformationspflichten, Umweltinformation im Völker- und Europarecht: Aktive Umweltaufklärung des Staates und Informationszugangsrechte des Bürgers, Mohr Siebeck, Tübingen, 2011, s. 320, med ytterligare hänvisning till juridisk doktrin.

25 Krämer, L. och Badger, C., Krämer’s EU Environmental Law, 9e uppl., Hart Publishing, Oxford, 2024, s. 139 (Min kursivering). Se, generellt, Boer, B. (uppl.), Environmental Law Dimensions of Human Rights, Oxford University Press, Oxford, 2015.

26 Se punkt 28 ovan. Detta återspeglar, på området för miljörätt, fast rättspraxis enligt vilken unionsbestämmelser så långt det är möjligt ska tolkas på ett sätt som är förenligt med folkrätten, i synnerhet när dessa bestämmelser syftar just till att genomföra ett internationellt avtal som unionen har ingått. Se dom av den 6 juli 2023, EIB och kommissionen/ClientEarth ( C‑212/21 P och C‑223/21 P, EU:C:2023:546, punkt 66). Se Krämer, L., The Aarhus Convention and the European Union i Banner, C., (red.), The Aarhus Convention, A Guide for UK Lawyers, Hart Publishing, London, 2015, Bloomsbury, s. 79.

27 Se punkt 62 ovan.

28 Se Vägledning för tillämpning av Århuskonventionen, s.55. Se också mitt förslag till avgörande i målet Societatea Civilă Profesională de Avocaţi AB & CD ( C‑252/22, EU:C:2023:592, punkterna 37 och 38).

29 Se Klein, D.R., fotnot 24, a.a., s.321.

30 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 6 oktober 2015, East Sussex County Council ( C‑71/14, EU:C:2015:656, punkt 52 och där angiven rättspraxis).

31 Europaparlamentets och rådets förordning av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (EGT L 145, 2001, s. 43).

32 Europaparlamentets och rådets förordning av den 6 september 2006 om tillämpning av bestämmelserna i Århuskonventionen om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor på gemenskapens institutioner och organ (EUT L 264, 2006, s. 13).

33 Etemire, U., Access to environmental information under EU Law i Peeters, M. och Eliantonio, M., (red.), Research Handbook on EU Environmental Law, Edward Elgar Publishing, Cheltenham, 2020, s. 117–132, på s. 120.

34 Artikel 3 i förordning nr 1367/2006.

35 Vad gäller ett rättighetsbaserat perspektiv på insyn inom miljörätten, se, bland annat, Hunter, B. D., The emerging norm of transparency in international environmental governance i Ala’i, P., och Vaughn, G. R., (red.) Research Handbook on Transparency, Edward Elgar, Cheltenham, Förenade kungariket, 2014.

36 Commissioner ger exempel på en enskild person som tidigare framfört invändningar till en offentlig myndighet avseende miljöpåverkan av ett projekt eller en enskild person som begär information beträffande en åtgärd eller verksamhet med miljöpåverkan i deras lokala område eller när information begärs av en organisation med vissa miljömål.

37 Se, Whittaker, S. m.fl., fotnot 7, a.a., s. 49, som påpekar att det inte spelar någon roll vem som lämnar in en ansökan (eller ansökningar) om miljöinformation, eftersom de som gör det bör göra detta i syfte att skydda och förbättra miljön för nuvarande och framtida generationer.

38 Ett exempel kan vara att en elektronisk begäran ges in i ett formulär när det är nödvändigt att för att ge in formuläret kontrollera att sökanden inte är en robot.

39 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 12 november 2020, kommissionen/Österrike (Myndighet för järnvägssäkerhet) ( C‑796/19, EU:C:2020:920, punkt 60 och där angiven rättspraxis).

40 Se punkt 41 ovan.

41 Vägledning för tillämpning av Århuskonventionen, s. 79

42 Se Århuskonventionens efterlevnadskommitté, Meddelande ACCC/C/2006/18, Danmark.

43 Beträffande betydelsen av skäliga avgifter, se dom av den 9 september 1999, kommissionen/Tyskland ( C‑217/97, EU:C:1999:395, punkt 48).

44 Dom av den 23 november 2023, Right to Know ( C‑84/22, EU:C:2023:910, punkt 35).

45 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 20 januari 2021, Land Baden-Württemberg (Interna meddelanden) ( C‑619/19, EU:C:2021:35, punkt 59).

46 Se dom av den 20 januari 2021, Land Baden-Württemberg (Interna meddelanden) ( C‑619/19, EU:C:2021:35, punkt 63).

47 Se, Karg, M., Informationszugang auf Antrag – §4 Antrag und Verfahren – B. Antragserfordernis (Abs. UIG § 4 Absatz 1), i Gersdorf, H. och Paal, B.P. (red.), BeckOK, Informations- und Medienrecht, 45e uppl., C.H. Beck, München, 2021, punkt 5.

48 Enligt exempelvis den svenska lagstiftningen som införlivar direktiv 2003/4 (Lag 2005:181 om miljöinformation hos vissa enskilda organ) kan var och en begära tillgång till miljöinformation. Det framgår av 3 § i denna lag att den som begär att få ta del av sådan information inte behöver uppge sitt namn eller ange skälen för sin begäran. Identifiering kan emellertid vara nödvändig om myndigheten behöver pröva om det finns hinder för att informationen lämnas ut. Hindren är i huvudsak samma som anges i artikel 4 i direktiv 2003/4. I Finland är den nationella lagstiftning som införlivar direktiv 2003/4 lag 54/2005 om ändring av 16 § i lagen om vattentjänster av den 28.1.2005. Den nationella lagstiftningen uppfyllde redan kraven i direktiv 2003/4 med hänsyn till de relevanta bestämmelserna i lag 1999/621 om offentlighet i myndigheternas verksamhet av den 21.5.1999. Enligt 13 § i den sistnämnda lagen behöver inte den som begär en handling utreda sin identitet eller motivera sin begäran, om inte detta behövs för att myndigheten skall kunna utöva sin prövningsrätt eller kunna utreda om han eller hon har rätt att ta del av handlingens innehåll. Det är också värt att nämna grekisk lagstiftning som exempel. Det anges inte i den grekiska lagstiftning som införlivar direktiv 2003/4 (Ypourgiki apofasi HP 11764/653, Prosvasi toy koinou stis dimosies arches gia parochi pliroforion sxetika me to perivallon (Ministerbeslut HP 11764/653, allmänhetens tillgång till miljöinformation, FEK B’327/17.03.2006, som kodifierats genom Proedriko Diatagma 28/2015, Kodikopoiisi diataxeon gia tin prosvasi se dimosia eggrafa kai stoixeia (presidentdekret 28/2015, kodifiering av bestämmelserna om tillgång till allmänna handlingar och delar av den allmänna informationen (FEK A’34/23.03.2015)), om begäran kan vara anonym. Det ska emellertid påpekas att Kodikas Dioikitikis Diadikasias (den grekiska lagen om förvaltningsförfarande, lag 2690/1999, FEK A’ 45/9.3.1999), som är tillämplig på samtliga offentliga myndigheter om inte annat är föreskrivet, sedan den 1 januari 2025 uttryckligen tillåter framställande av anonyma begäranden. Myndigheten har emellertid ingen skyldighet att avge ett svar vid avslag av en anonym begäran eller av en begäran som är uppenbart otydlig eller utgör en upprepning.

49 Om den pseudonym som använts visar tecken på missbruk av sökanden kan begäran omfattas av det undantag som anges i artikel 4.1 b i direktiv 2003/4.

50 Se Vägledning för tillämpning av Århuskonventionen, som på s.71 anger att som i många situationer som rör öppenhet och transparens och där ekonomiska intressen står på spel kan personer som tar risken att kräva att reglerna efterlevs och att rätta förfaranden iakttas, behöva ett skydd mot repressalier.

51 Dom av den 23 november 2023, Right to Know ( C‑84/22, EU:C:2023:910, punkt 34).

52 Punkt 98 ovan.

53 Dom av den 23 november 2023, Right to Know ( C‑84/22, EU:C:2023:910, punkt 35).

54 Detta är fallet med exempelvis den bulgariska (неоснователно), den tjeckiska (”nepřiměřená’), den lettiska (nepamatots), den spanska (irrazonable), den nederländska (onredelijk’) och den grekiska (παράλογη) språkversionen.

55 Detta är fallet med exempelvis den franska (abusive), den tyska (missbräuchlich) och portugisiska (abusivo) språkversionen.

56 I Vägledning för tillämpning av Århuskonventionen, anges på s. 84 att när en part (i Århuskonventionen) beslutar att införa föreskrifter om detta undantag behöver den definiera uppenbart orimlig för att bistå offentliga myndigheter att bedöma när en begäran är så orimlig att den kan avslås enligt detta undantag och att skydda allmänintresset så att prövningen inte blir godtycklig.

57 Vägledning för tillämpning av Århuskonventionen bekräftar denna inställning och framhåller på s. 84 att fastän konventionen inte ger direkt ledning för hur uppenbart orimlig ska definieras är det tydligt att den måste [röra] mer än just omfattningen och komplexiteten av den begärda informationen.

58 Se, analogt, dom av den 9 januari 2025, Österreichische Datenschutzbehörde (Orimlig begäran) ( C‑416/23, EU:C:2025:3, punkt 47).

59 Dom av den 19 september 2024, Matmut ( C‑236/23, EU:C:2024:761, punkt 51).

60 Ibidem, punkt 52.

61 Se, analogt, dom av den 9 januari 2025, Österreichische Datenschutzbehörde (Orimlig begäran) ( C‑416/23, EU:C:2025:3, punkt 57).