Förslag till avgörande av generaladvokat LAILA MEDINA föredraget den 10 juli 2025
1 Originalspråk: engelska.
2 Rådets direktiv av den 27 november 2000 (EGT L 303, 2000, s. 16, och rättelse i EGT L 2, 2001, s. 42).
3 Dom av den 17 april 2018 ( C‑414/16, EU:C:2018:257) (nedan kallad domen i målet Egenberger).
4 Dom av den 11 september 2018 ( C‑68/17, EU:C:2018:696) (nedan kallad domen i målet IR).
5 För enkelhetens skull kommer jag i detta förslag till avgörande att använda mig av begreppet religiösa organisationer för att hänvisa till uttrycket offentliga eller enskilda organisationer, vilkas etiska grundsyn grundar sig på religion, i enlighet med lydelsen i artikel 4.2 i direktiv 2000/78.
6 Nedan kallad stadgan.
7 Nedan kallad klaganden.
8 Amtsblatt des Erzbistums Köln, s. 222, i den version av beslutet som fattades i plenum av Verband der Diözesen Deutschland (stiftförbundet Tyskland) den 27 april 2015, som, enligt beslutet om hänskjutande, är den version som är tillämplig i förevarande mål (nedan kallad grundförordningen).
9 Se artikel 5.1 i grundförordningen.
10 Se artikel 5.2.1 a i grundförordningen.
11 Se artikel 5.2.2 a i grundförordningen.
12 Se artikel 5.3 i grundförordningen.
13 Se, bland annat, dom av den 14 mars 2017, Bougnaoui och ADDH ( C‑188/15, EU:C:2017:204, punkt 26).
14 Domen i målet Egenberger, punkt 47.
15 Domen i målet Egenberger, punkt 63, och domen i målet IR, punkt 50.
16 Domen i målet Egenberger, punkt 64, och domen i målet IR, punkt 55.
17 Domen i målet Egenberger, punkt 65, och domen i målet IR, punkt 51.
18 Domen i målet Egenberger, punkt 66, och domen i målet IR, punkt 52.
19 Domen i målet Egenberger, punkt 67, och domen i målet IR, punkt 53.
20 Se, i detta avseende, dom av den 26 januari 2021, Szpital Kliniczny im. dra J. Babińskiego Samodzielny Publiczny Zakład Opieki Zdrowotnej Krakowie ( C‑16/19, EU:C:2021:64, punkt 51 och där angiven rättspraxis), och dom av den 15 juli 2021, WABE och MH Müller Handel ( C‑804/18 och C‑341/19, EU:C:2021:594, punkt 59).
21 Domen i målet Egenberger, punkt 58.
22 Domen i målet Egenberger, punkt 57.
23 Se förslag till avgörande av generaladvokaten Tanchev i målet Egenberger ( C‑414/16, EU:C:2017:851, punkt 56), där han betraktade artikel 4.2 i direktiv 2000/78 som en bekräftelse i lagstiftningen av artikel 17 FEUF.
24 Domen i målet Egenberger, punkt 51.
25 Domen i målet Egenberger, punkt 52.
26 Se punkt 58 i domen.
27 Se punkt 48 i domen.
28 Se även artikel 18 i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna som antogs av FN:s generalförsamling den 10 december 1948, och artikel 18 i den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, antagen av FN:s generalförsamling den 16 december 1966.
29 Se, bland annat, Europadomstolen, 1 juli 2014, S.A.S. mot Frankrike (CE:ECHR:2014:0701JUD004383511, § 124 och där angiven rättspraxis). Se även, i detta avseende, Europeiska unionens råd, Religions- och trosfrihet – Rådets slutsatser i Pressmeddelande – 2973:e mötet i rådet – Allmänna frågor och yttre förbindelser – Allmänna frågor, 16 november 2009, s. 10–11.
30 Se punkt 5 ovan.
31 Jag vill i detta avseende erinra om att enligt den hänskjutande domstolens beskrivning i beslutet om hänskjutande hävdade arbetstagaren i det nationella målet att hon hade lämnat den katolska kyrkan på grund av den särskilda kyrkoavgift som påförs personer som – liksom hon – lever tillsammans med en höginkomsttagare med en annan trosuppfattning, och inte på grund av att hon motsatte sig kyrkans grundläggande principer.
32 Domen i målet IR, punkt 49.
33 Dom av den 14 mars 2017, Bougnaoui och ADDH ( C‑188/15, EU:C:2017:204, punkt 40).
34 Se, bland annat, dom av den 13 september 2011, Prigge m.fl. ( C‑447/09, EU:C:2011:573, punkt 72).