Förslag till avgörande av generaladvokat Rimvydas Norkus föredraget den 22 maj 2025

1 Originalspråk: franska.

2 EUT L 177, 2008, s. 6.

3 EGT L 95, 1993, s. 29; svensk specialutgåva, område 15, volym 12, s. 169.

4 Se dom av den 7 december 2010, Pammer och Hotel Alpenhof ( C‑585/08 och C‑144/09, EU:C:2010:740, punkt 75 och följande punkter), och dom av den 17 oktober 2013, Emrek ( C‑218/12, EU:C:2013:666, punkt 32).

5 Se dom av den 21 juli 2005, Coname ( C‑231/03, EU:C:2005:487, punkt 10), dom av den 10 mars 2011, Privater Rettungsdienst und Krankentransport Stadler ( C‑274/09, EU:C:2011:130, punkterna 29 och 36), och dom av den 21 maj 2015, Kansaneläkelaitos ( C‑269/14, EU:C:2015:329, punkt 25).

6 Rådets förordning av den 22 december 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (EGT L 12, 2001, s. 1).

7 Europaparlamentets och rådets förordning av den 12 december 2012 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (EUT L 351, 2012, s. 1).

8 Dom av den 7 december 2010, Pammer och Hotel Alpenhof ( C‑585/08 och C‑144/09, EU:C:2010:740).

9 Dom av den 7 december 2010, Pammer och Hotel Alpenhof ( C‑585/08 och C‑144/09, EU:C:2010:740, punkterna 75 och 76).

10 Dom av den 17 oktober 2013 ( C‑218/12, EU:C:2013:666).

11 Dom av den 17 oktober 2013, Emrek ( C‑218/12, EU:C:2013:666, punkt 32).

12 Se punkt 43 ovan.

13 Calliess, G.-P., Rome Regulations: Commentary (Calliess, Gralf-Peter/Moritz Renner, 3:e upplagan, Kluwer Law International, Alphen aan den Rijn 2020, artikel 6, punkt 54, s. 190, förespråkar också att denna rättspraxis ska tillämpas inom ramen för förordning nr 593/2008.

14 Se, för ett liknande resonemang, Calliess, G.-P., Rome Regulations: Commentary (Calliess, Gralf-Peter/Moritz Renner, 3:e uppl., Kluwer Law International, Alphen aan den Rijn 2020, artikel 6 punkt 3, s. 164.

15 Se dom av den 17 oktober 2013, Unamar ( C‑184/12, EU:C:2013:663, punkt 49).

16 Se dom av den 18 oktober 2016, Nikiforidis ( C‑135/15, EU:C:2016:774, punkt 36), och dom av den 14 september 2023, Diamond Resorts Europe m.fl. ( C‑632/21, EU:C:2023:671, punkt 75).

17 Se punkt 45 ovan.

18 De tjänster eller varor som ska tillhandahållas, å ena sidan, och priset och ersättningen, å andra sidan, utgör kärnan i ett avtalsförhållande (se förslag till avgörande av generaladvokat Nils Wahl i målet Andriciuc m.fl., C‑186/16, EU:C:2017:313, punkt 34).

19 Det rör sig om den inre marknaden med dess grundläggande friheter, särskilt friheten att tillhandahålla tjänster, som är relevant i förevarande mål. Den inre marknad som upprättats i unionen utsträcks till att omfatta staterna i Europeiska frihandelsområdet (Efta), inbegripet Liechtenstein, genom avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) (se dom av den 28 oktober 2010, Établissements Rimbaud, C‑72/09, EU:C:2010:645, punkt 20).

20 I Cordero-Moss, G., The impact of EU law on Norwegian private international law, Acta Universitatis Carolinae Iuridica, vol. 66, no°4 (2020), s. 34, påpekas nödvändigheten av ett lagval i dagens värld. Författaren anser att oförutsägbarheten hos de avtalsslutande parternas rättigheter och skyldigheter kan ha en avskräckande effekt och i värsta fall begränsa den internationella verksamheten för ekonomiska aktörer som vill bedriva handel eller investera på den inre marknaden.

21 Se dom av den 18 oktober 2016 ( C‑135/15, EU:C:2016:774, punkt 37).

22 Calliess, G.-P., Rome Regulations: Commentary (Calliess, Gralf-Peter/Moritz Renner, 3:e uppl., Kluwer Law International, Alphen aan den Rijn 2020, artikel 6, punkt 60, s. 192.

23 Dom av den 14 juli 2016, Granarolo ( C‑196/15, EU:C:2016:559, punkt 37).

24 Mankowski, P., Brussels Ibis Regulation: Commentary (Magnus, Ulrich/Mankowski, Peter), 1:a uppl., Sellier European Law Publishers, Cologne 2016, artikel 7, punkt 97 ff.

25 Schulze, R., Bürgerliches Gesetzbuch, 12:e uppl., Nomos, Baden-Baden 2024, article 6 Rom I-VO, punkt 7; Mankowski, P., Brussels Ibis Regulation: Commentary (Magnus, Ulrich/Mankowski, Peter), 1:a uppl., Sellier European Law Publishers, Köln 2016, artikel 7, punkt 114, s. 201.

26 McParland, M., The Rome I Regulation on the Law Applicable to Contractual Obligations, Oxford 2015, s. 554, punkt 12, s. 198.

27 Dom av den 3 oktober 2019 ( C‑272/18, EU:C:2019:827, punkt 51). Min kursivering.

28 Dom av den 3 oktober 2019, Verein für Konsumenteninformation ( C‑272/18, EU:C:2019:827, punkt 52). Min kursivering.

29 Dom av den 28 juli 2016 ( C‑191/15, EU:C:2016:612).

30 Dom av den 28 juli 2016, Verein für Konsumenteninformation ( C‑191/15, EU:C:2016:612, punkt 66).

31 Dom av den 28 juli 2016, Verein für Konsumenteninformation ( C‑191/15, EU:C:2016:612, punkterna 67 och 68).

32 Dom av den 28 juli 2016, Verein für Konsumenteninformation ( C‑191/15, EU:C:2016:612, punkt 69).

33 Dom av den 28 juli 2016, Verein für Konsumenteninformation ( C‑191/15, EU:C:2016:612, punkt 71).

34 Se dom av den 14 september 2023, Club La Costa m.fl. ( C‑821/21, EU:C:2023:672, punkt 74).

35 Se punkt 63 ovan.

36 Se dom av den 9 juli 2020, Ibercaja Banco ( C‑452/18, EU:C:2020:536, punkt 48).

37 Se dom av den 9 juli 2020, Ibercaja Banco ( C‑452/18, EU:C:2020:536, punkt 49). Min kursivering.

38 Enligt artikel 22.1 g i Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/123/EG av den 12 december 2006 om tjänster på den inre marknaden (EUT L 376, 2006, s. 36) ska medlemsstaterna se till att tjänsteleverantörer tillhandahåller tjänstemottagare information om Om tjänsteleverantören tillämpar avtalsbestämmelser om vilken lagstiftning som skall tillämpas på avtalet och/eller om behörig domstol. Enligt artikel 2.2 b i direktivet är emellertid finansiella tjänster undantagna från direktivets tillämpningsområde.

39 Rühl, G., The Unfairness of Choice-of-Law Clauses, Or: The (Unclear) Relationship of Art. 6 Rome I Regulation and the Unfair Terms in Consumer Contracts Directive, Common Market Law Review, 55, 2018, s. 219 ff, tar upp komplexiteten i denna bestämmelse, som ger upphov till problem även för praktiker. Enligt författaren ska domstolens rättspraxis inte tolkas så, att näringsidkaren är skyldig att ange alla bestämmelser i konsumentens hemvistland som har företräde framför den valda lagen.