Förslag till avgörande av generaladvokat Rimvydas Norkus föredraget den 12 juni 2025

1 Originalspråk: franska.

2 Förevarande mål har getts ett fiktivt namn. Detta namn är inte någon av rättegångsdeltagarnas verkliga namn.

3 Genom beslut av den 17 december 2018.

4 Dom av den 2 april 2020 (C‑802/18, EU:C:2020:269) (nedan kallad domen CAE). Se, för en annan faktisk situation, dom av den 16 maj 2024, Hocinx ( C‑27/23, EU:C:2024:404) (nedan kallad domen Hocinx).

5 Europaparlamentets och rådets förordning av den 29 april 2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen (EUT L 166, 2004, s. 1, och rättelse i EUT L 200, 2004, s. 1).

6 Europaparlamentets och rådets förordning av den 5 april 2011 om arbetskraftens fria rörlighet inom unionen (EUT L 141, 2011, s. 1).

7 Europaparlamentets och rådets direktiv av den 29 april 2004 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier och om ändring av förordning (EEG) nr 1612/68 och om upphävande av direktiven 64/221/EEG, 68/360/EEG, 72/194/EEG, 73/148/EEG, 75/34/EEG, 75/35/EEG, 90/364/EEG, 90/365/EEG och 93/96/EEG (EUT L 158, 2004, s. 77 och rättelser i EUT L 229, 2004, s. 35, och i EUT L 197, 2005, s. 34).

8 Europaparlamentets och rådets direktiv av den 16 april 2014 om åtgärder som underlättar utövandet av arbetstagares rättigheter i samband med fri rörlighet för arbetstagare (EUT L 128, 2014, s. 8).

9 I den lydelse som är tillämplig från och med den 1 augusti 2016, dagen för ikraftträdandet av loi du 23 juillet 2016, portant modification du code de la sécurité sociale et de la loi modifiée du 4 décembre 1967 concernant l’impôt sur le revenu, et abrogeant la loi modifiée du 21 décembre 2007 concernant le boni pour enfant (lag av den 23 juli 2016 om ändring av lagen om social trygghet och av lagen av den 4 december 1967 om inkomstskatt samt om upphävande av den ändrade lagen av den 21 december 2007 om barnpremie) (Mémorial A 2016, s. 2348) (nedan kallad lagen om social trygghet).

10 I målen C‑296/24 (Jouxy), C‑300/24 (Meyervibert), C‑304/24 (Barloup) och C‑305/24 (Choinquand) drog CAE, med verkan från och med den 1 augusti 2016, in det familjebidrag som SM, MY, LH och TB, som bor i Frankrike och arbetar i Luxemburg, hade beviljats för det barn som deras respektive hustru, PX, IX och MV, har från ett tidigare äktenskap. I mål C‑297/24 (Broslon) drog CAE in det familjebidrag som CY, som bor i Frankrike och arbetar i Luxemburg, hade beviljats för sin hustrus barn från ett tidigare äktenskap. I mål C‑301/24 (Pailvier) drog CAE in det familjebidrag som AH, som bor i Frankrike och arbetar i Luxemburg, hade beviljats för de två barn som hans registrerade partner, CJ, har från ett tidigare äktenskap. I målen C‑303/24 (Vochal) och C‑306/24 (Gonre) drog CAE, med verkan från och med den 1 augusti 2016, in det familjebidrag som BF och KN, som bor i Frankrike och arbetar i Luxemburg, hade beviljats för de barn som deras respektive hustru, CG och PE, har från ett tidigare förhållande. I mål C‑299/24 (Hicindt) drog CAE in det familjebidrag som OP, som bor i Belgien och arbetar i Luxemburg, hade beviljats för det barn som hans hustru TD har från ett tidigare äktenskap. I målen C‑298/24 (Caraneux) och C‑307/24 (Momeut) drog CAE, med verkan från och med den 1 augusti 2016, in det familjebidrag som LK och Anm.:, som bor i Belgien och arbetar i Luxemburg, hade beviljats för de två barn som deras partner (MF) respektive hustru har från ett tidigare äktenskap. I mål C‑302/24 (Prudnez) drog CAE, med verkan från och med den 1 augusti 2016, in det familjebidrag som AE, som bor i Tyskland och arbetar i Luxemburg, hade beviljats för det barn som hans hustru har från ett tidigare äktenskap.

11 Se dom av den 26 februari 1992 (C‑3/90, EU:C:1992:89, punkterna 25 och 29) (nedan kallad domen Bernini).

12 Se dom av den 8 juni 1999 ( C‑337/97, EU:C:1999:284, punkt 19).

13 Se dom av den 14 juni 2012 ( C‑542/09, EU:C:2012:346, punkt 35).

14 Se dom av den 20 juni 2013 (C‑20/12, EU:C:2013:411, punkt 39) (nedan kallad domen Giersch m.fl.).

15 Se dom av den 15 december 2016 (C‑401/15–C‑403/15, EU:C:2016:955, punkterna 58–60) (nedan kallad domen Depesme m.fl.).

16 Punkterna 50 och 51 i den domen.

17 Punkt 58 i den domen.

18 Det ska erinras om att ett familjebidrag, såsom det som avses i artikel 269.1 i lagen, faller inom unionsrättens materiella tillämpningsområde (ratione materiae) som en familjeförmån, i den mening som avses i artikel 3.1 j i förordning nr 883/2004, och som en social förmån, i den mening som avses i artikel 7.2 i förordning nr 492/2011. Det framgår av fast rättspraxis att en förmån kan omfattas av både förordning nr 883/2004 och förordning nr 492/2011. Se domen CAE (punkterna 42–46 och där angiven rättspraxis). Beträffande tillämpligheten av artiklarna 3.1 j och 67 i förordning nr 883/2004 och artikel 7.2 i förordning nr 492/2011 på faktiska omständigheter som de som är i fråga i de nationella målen, se domen CAE (punkterna 33‑47 och 65–69 och där angiven rättspraxis). Beträffande det inbördes förhållandet mellan dessa förordningar, se, även, förslag till avgörande av generaladvokaten Richard de la Tour i målet kommissionen/Österrike (Indexering av familjeförmåner) ( C‑328/20, EU:C:2022:45, punkt 127). Se, bland annat, Fuchs, M. och Cornelissen, R. (utg.), EU Social Security Law – A Commentary on EU Regulations 883/2004 and 987/2009, C.H. Beck-Hart-Nomos, 2015, s. 28, punkt 21, och Morsa, M., Sécurité sociale, libre circulation et citoyenneté européennes, 2012, Anthemis, s. 344 och följande sidor.

19 Det ska erinras om att det i artikel 1 f i förordning nr 883/2004 föreskrivs att med gränsarbetare [avses] en person som arbetar som anställd eller bedriver verksamhet som egenföretagare i en medlemsstat men som är bosatt i en annan medlemsstat, dit personen som regel återvänder dagligen eller åtminstone en gång i veckan. I artikel 1 z i den förordningen föreskrivs att med familjeförmån [avses] alla förmåner och kontantförmåner som är avsedda att kompensera för en familjs utgifter, exklusive förskott avseende underhållsstöd till barns vårdnadshavare samt de särskilda bidrag vid barns födelse och vid adoption som anges i bilaga I. Enligt artikel 2.1 ska nämnda förordning tillämpas på alla som är medborgare i en medlemsstat … [eller] som är bosatta i en medlemsstat och som omfattas eller har omfattats av lagstiftningen i en eller flera medlemsstater, samt deras familjemedlemmar och efterlevande. Enligt den bestämmelsen ska således sådana arbetstagare som klagandena i de nationella målen ingå i den personkrets på vilken den förordningen är tillämplig (ratione personae).

20 I fråga om begreppet social förmån, se, bland annat, dom av den 31 maj 1979, Even och ONPTS ( 207/78, EU:C:1979:144, punkt 22), dom av den 12 maj 1998, Martínez Sala ( C‑85/96, EU:C:1998:217, punkt 25), och dom av den 18 december 2019, Generálny riaditeľ Sociálnej poisťovne Bratislava m.fl. ( C‑447/18, EU:C:2019:1098, punkt 47 och där angiven rättspraxis).

21 Doemn CAE (punkt 32 och domslutet, punkt 1). Det ska erinras om att det i artikel 7.1 i förordning nr 492/2011 föreskrivs att [e]n arbetstagare som är medborgare i en medlemsstat får inom en annan medlemsstats territorium inte på grund av sin nationalitet behandlas annorlunda än landets egna arbetstagare i fråga om anställnings- och arbetsvillkor … . I artikel 7.2 föreskrivs att [a]rbetstagaren ska åtnjuta samma sociala och skattemässiga förmåner som landets medborgare. Beträffande den bestämmelsen, se domen CAE (punkt 26) och domen Hocinx (punkt 26).

22 Domen CAE (punkt 71 och domslutet, punkt 2). Det är väl känt att den fria rörligheten för arbetstagare inom unionen, som garanteras genom artikel 45 FEUF, utgör en av unionens grundpelare. I synnerhet föreskrivs i artikel 45.2 att den fria rörligheten för arbetstagare ska innebära att all diskriminering av arbetstagare från medlemsstaterna på grund av nationalitet ska avskaffas vad gäller anställning, lön och övriga arbets- och anställningsvillkor. I punkt 70 i domen CAE påpekade EU-domstolen i detta hänseende att artikel 7.2 i förordning nr 492/2011 är ett särskilt uttryck för den bestämmelse om likabehandling som följer av artikel 45.2 FEUF och ska tolkas på samma sätt som artikel 45.2 FEUF. Se, även, domen Socha m.fl. (punkt 35), och dom av den 18 december 2019, Generálny riaditeľ Sociálnej poisťovne Bratislava m.fl. ( C‑447/18, EU:C:2019:1098, punkt 39).

23 Se, bland annat, domen Depesme m.fl. och den rättspraxis som det hänvisas till i den domen.

24 Se domen CAE (punkterna 54–64 och där angiven rättspraxis). Vad särskilt gäller artikel 7.2 i förordning nr 492/2011 erinrade EU-domstolen i punkt 56 i den domen om att en sådan åtskillnad som grundas på bosättning kan missgynna medborgare i andra medlemsstater i större utsträckning, eftersom personer som inte är bosatta i medlemsstaten oftast inte heller är medborgare i medlemsstaten, och att nämnda åtskillnad således utgör en indirekt diskriminering på grund av nationalitet som endast kan godtas om den är objektivt motiverad. Se, även, domen Giersch m.fl. (punkt 44), dom av den 14 december 2016, Bragança Linares Verruga m.fl. ( C‑238/15, EU:C:2016:949, punkt 43), och dom av den 10 juli 2019, Aubriet ( C‑410/18, EU:C:2019:582, punkt 28).

25 Se punkt 12 i förevarande förslag till avgörande.

26 Vad gäller bidrag för genomförande yrkesinriktade universitetsstudier för personer som har förvärvsarbetat, se dom av den 21 juni 1988, Lair ( 39/86, EU:C:1988:322, punkterna 21–24). Vad gäller bidrag för studier på gymnasienivå eller eftergymnasial nivå vid en teknisk högskola, se dom av den 15 mars 1989, Echternach och Moritz ( 389/87 och 390/87, EU:C:1989:130, punkterna 31–36).

27 Rådets förordning (EEG) nr 1612/68 av den 15 oktober 1968 om arbetskraftens fria rörlighet inom gemenskapen (EGT L 257, 1968, s. 2; svensk specialutgåva, område 5, volym 1, s. 33). Det ska erinras om att ordalydelsen i den förordningen återges i artikel 7.2 i förordning nr 492/2011. I artikel 41 andra stycket i den sistnämnda förordningen anges dessutom att hänvisningar till förordning nr 1612/68 ska anses som hänvisningar till förordning nr 492/2011.

28 Dom av den 18 juni 1987 ( 316/85, EU:C:1987:302, punkt 13) (nedan kallad domen Lebon). Jag anser att detta är en viktig punkt för en korrekt förståelse av det omtvistade begreppets ursprung. EU-domstolen slog nämligen fast att när en arbetstagare som är medborgare i en medlemsstat har varit anställd i en annan medlemsstat och utövat sin rätt att stanna kvar där, kan dennes barn som har fyllt 21 år och som inte längre är beroende av honom eller henne för sin försörjning inte åberopa den rätt till likabehandling som garanteras i [unions]rätten, för att göra anspråk på en social förmån som föreskrivs i den mottagande medlemsstatens lagstiftning … I förevarande fall utgör den förmånen nämligen inte en social förmån, i den mening som avses i artikel 7.2 i förordning nr 1612/68, för arbetstagaren, eftersom han inte längre försörjer sitt barn (min kursivering). Jag vill påpeka att barnet i det mål som gav upphov till domen Lebon var över 21 år vid tidpunkten för de faktiska omständigheterna. Det ska erinras om att det i artikel 10.1 a i den förordningen föreskrevs att arbetstagarens avkomlingar skulle vara under 21 år eller vara beroende av arbetstagaren för sin försörjning.

29 Domen Bernini (punkt 25). Min kursivering.

30 Se domen Bernini (punkterna 23, 25, 27 och 29).

31 Dom av den 8 juni 1999 (C‑337/97, EU:C:1999:284, punkt 19). I det mål som gav upphov till den domen rörde det sig om ett barn till en gränsarbetare. I punkt 21 i den domen påpekade EU-domstolen i det hänseendet att [i det] fjärde övervägande[t] [av förordning nr 1612/68] föreskr[evs] … uttryckligen att rätten till fri rörlighet utan diskriminering [måste] få åtnjutas av fast anställda, säsongsarbetare och gränsarbetare och av dem som är verksamma i serviceyrken, och i dess artikel 7 hänvisa[des] det utan förbehåll till arbetstagare som är medborgare i en medlemsstat. EU-domstolen drog härav slutsatsen och fann, i domen av den 27 november 1997, Meints ( C‑57/96, EU:C:1997:564, punkt 50), att en medlemsstat inte kan göra beviljandet av en social förmån i den mening som avses i [artikel 7] beroende av villkoret att förmånstagarna har sitt hemvist inom denna medlemsstats nationella territorium. Min kursivering. Se O’Leary, S., The curious case of frontier workers and study finance: Giersch, Common Market Law Review, nr 51, 2014, s. 601–622, särskilt s. 609, och Turmo, A., The pernicious influence citizenship rights on workers’ rights in the EU – The case of student finance, Social Justice, Brexit and Other Challenges, Cambien, N., Kochenov, D. och Muir, E. (utg.), Brill/Nijhoff, 2020, s. 305–334.

32 Dom av den 14 juni 2012 ( C‑542/09, EU:C:2012:346, punkterna 34 och 35).

33 Punkterna 38 och 39 i den domen.

34 Se, bland annat, domen Giersch m.fl. (punkterna 38 och 39 och där angiven rättspraxis). I synnerhet i domen Bernini (punkt 25), använde EU-domstolen en motsvarande formulering, nämligen så länge [arbetstagaren] är underhållsskyldig för barnet.

35 Det ska erinras om att respektive begäran om förhandsavgörande i de mål som gav upphov till domen Depesme m.fl. avsåg de ändringar som hade gjorts i den luxemburgska lagstiftningen till följd av domen Giersch m.fl. (punkterna 12–16).

36 Unionslagstiftaren anser att släktingar i rakt nedstigande led [till unionsmedborgaren] som är under 21 år eller är beroende för sin försörjning, även till maken eller makan eller till [en erkänd] partner ska anses som familjemedlem i den mening som avses i artikel 2.2 c i direktiv 2004/38. Se domen Depesme m.fl. (punkterna 51 och 57).

37 Se domen Depesme m.fl. (punkterna 57 och 64 samt domslutet). När det gäller den självständiga karaktären hos begreppet familjemedlem i unionsrätten som nämns i föregående fotnot, har EU-domstolen beaktat dels utvecklingen av unionslagstiftningen och den omständigheten att artikel 7.2 i förordning nr 492/2011 enbart återger artikel 7.2 i förordning nr 1612/68 utan ändringar, dels skäl 1 samt artiklarna 1 och 2.2 i direktiv 2014/54. De sistnämnda bestämmelserna visar unionslagstiftarens avsikt att även i artikel 2 i direktiv 2004/38 använda begreppet familjemedlem såsom det har definierats i EU-domstolens praxis avseende förordning nr 1612/68, som har upphävts och ersatts av förordning nr 492/2011. Se domen Depesme m.fl. (punkterna 46 och 47) och förslag till avgörande av generaladvokaten Wathelet i de förenade målen (C‑401/15–C‑403/15, EU:C:2016:430, punkterna 39–43).

38 Se domen Depesme m.fl. (punkt 33).

39 Punkterna 21–23 i den domen.

40 Se domen Depesme m.fl. (punkt 58). En sådan vid tolkning följer av att begreppet arbetstagare – liksom begreppet avlönad verksamhet – är centralt för att avgränsa tillämpningsområdet för en av de grundläggande friheter som garanteras i fördraget. Se dom av den 3 juni 1986, Kempf ( 139/85, EU:C:1986:223, punkt 13), och dom av den 3 juli 1986, Lawrie-Blum ( 66/85, EU:C:1986:284, punkt 16).

41 Se domen Depesme m.fl., punkterna 59 och 60. Se förslag till avgörande av generaladvokaten Wathelet i de förenade målen (C‑401/15–C‑403/15, EU:C:2016:430, punkt 67).

42 Domen Depesme m.fl. (punkt 64 och domslutet).

43 Se punkterna 32 och 33 i förevarande förslag till avgörande.

44 Se punkterna 37–40 och punkterna 53–56 i förevarande förslag till avgörande. Se, i fråga om det begreppet, Jacqueson, C., Any news from Luxembourg? On student aid, frontier workers and stepchildren: Bragança Linares Verruga and Depesme, Common Market Law Review, nr 55, 2018, s. 901–922, särskilt s. 917.

45 Se punkt 22 i förevarande förslag till avgörande. I den domen påpekade EU‑domstolen att ett sådant familjebidrag som det som föreskrivs i artikel 269.1 i lagen om social trygghet utbetalas för alla barn som är bosatta i Luxemburg och för alla barn till arbetstagare som inte är bosatta i landet men som har ett släktskap till dessa arbetstagare. Detta bidrag beviljas följaktligen utan någon individuell och skönsmässig bedömning av dennes personliga behov, på grundval av en situation som definieras i lag. Se artikel 1 z i förordning nr 883/2004. Nämnda förmån utgör nämligen, såsom EU-domstolen har betonat, ett bidrag från det allmänna till en familjs budget i syfte att lindra den börda som utgifter för barns underhåll medför. Se domen CAE (punkterna 37–39). Se, även, dom av den 14 juni 2016, kommissionen/Förenade kungariket ( C‑308/14, EU:C:2016:436, punkt 60), och dom av den 21 juni 2017, Martinez Silva ( C‑449/16, EU:C:2017:485, punkterna 22 och 23, och där angiven rättspraxis).

46 Se punkterna 27–34 i förevarande förslag till avgörande. Denna tillämpning är fullt naturlig: Såsom generaladvokat La Pergola betonade i sitt förslag till avgörande i målet Meeusen ( C‑337/97, EU:C:1999:38, punkt 19), är studiebidrag och familjebidrag nämligen båda finansiella stödåtgärder för barns uppfostran, levnadsuppehälle och undervisning.

47 Se domen CAE (punkt 18). Jag anser att det bör påpekas i detta avseende att det aktuella familjebidraget i det målet och i förevarande mål ska betalas ut fram till den månad då barnet fyller 18 år. Utbetalningen av bidraget kan emellertid förlängas fram till dess att barnet fyller 25 år om barnet genomgår en utbildning som uppfyller de kriterier som fastställs i den relevanta luxemburgska lagstiftningen. Se https://cae.public.lu/fr/allocations/majorite-de-l-enfant/que-devez-vous-savoir-/prolongement-jusqu-a-l-age-de-25-ans.html.

48 Se domen Depesme m.fl. (punkt 62).

49 Se fotnot 68 och punkt 60 i förevarande förslag till avgörande.

50 Se domen CAE (punkterna 50 och 71).

51 Se fotnot 45 i förevarande förslag till avgörande.

52 Se punkterna 32 och 37 i förevarande förslag till avgörande.

53 Se domen Depesme m.fl. (punkt 62).

54 Se domen Depesme m.fl. (punkterna 59 och 60).

55 Domen Depesme m.fl. (punkt 64 och domslutet) och domen CAE (punkterna 50 och 71).

56 Jag vill härvidlag erinra om att EU-domstolen har slagit fast, mot bakgrund av målet med förordning nr 883/2004, vilket är att säkerställa en samordning mellan särskilda nationella system utan att organisera ett gemensamt socialt trygghetssystem, att även om det är riktigt att de personer som har rätt till familjeförmåner bestäms enligt nationell rätt, ska medlemsstaterna likväl iaktta unionsrätten, i förevarande fall bestämmelserna om fri rörlighet för arbetstagare; se domen CAE (punkterna 68 och 69).

57 Se fotnot 18 i förevarande förslag till avgörande. Det säger sig självt att, bortsett från denna oförenlighet, skulle en restriktiv tolkning av det omtvistade begreppet ge upphov till situationer där gränsarbetaren, det vill säga styvfadern eller styvmodern till makens, makans eller den registrerade partnerns barn, inte skulle erhålla familjebidrag för det barnet men för barnets halvbröder eller halvsystrar inom ett och samma hushåll. Generaladvokaten Wathelet har redan tagit upp denna aspekt i sitt förslag till avgörande i de förenade målen Depesme m.fl. ( C‑401/15‑C‑403/15, EU:C:2016:430, punkterna 59–61).

58 Se domen Hocinx.

59 Se punkterna 27–35 i förevarande förslag till avgörande.

60 Se punkt 37 i förevarande förslag till avgörande.

61 Se domen Lebon (punkt 21).

62 Se domen Depesme m.fl. (punkt 64 och domslutet) och domen CAE (punkterna 50 och 71).

63 Se domen Lebon (punkterna 21–23) och domen Depesme m.fl. (punkt 58).

64 Se domen Depesme m.fl. (punkt 51) och domen CAE (punkt 51 och där angiven rättspraxis). Se, även, fotnot 36 i förevarande förslag till avgörande.

65 Se domen Depesme m.fl. (punkt 62).

66 Se, för ett liknande resonemang, domen Depesme m.fl. (punkterna 59 och 60).

67 Domen Depesme m.fl. (punkt 64 och domslutet) och domen CAE (punkterna 50 och 71).

68 Jag föreslår inte att EU-domstolen ska fastställa en presumtion, som grundar sig på definitionen av familjemedlem i artikel 2.2 i direktiv 2004/38, om att barn till maken, makan eller den registrerade partnern som är under 21 år är beroende av gränsarbetaren för sin försörjning, och detta av följande skäl: För det första anser jag, såsom jag redan har nämnt i punkt 35 i förevarande förslag till avgörande, att även om ett barn, enligt den bestämmelsen, presumeras vara beroende för sin försörjning fram till dess att det fyller 21 år, förefaller EU-domstolen i sin praxis ha föredragit att använda det bredare uttrycket bidra till barnets försörjning (se den rättspraxis som det hänvisas till i punkterna 13 och 28–31 i förevarande förslag till avgörande). För det andra anser jag, av de skäl som anges i punkterna 62–64 i förevarande förslag till avgörande, att i motsats till den presumtionen är den presumtion som grundar sig på gemensam hemvist förenlig med de prioritetsregler vid sammanträffande som föreskrivs i förordning nr 883/2004.

69 Det vill säga den situation där barnet hela tiden bor tillsammans med den gränsarbetare som barnet inte har något släktskap med.

70 Delvis gemensam hemvist avser bland annat situationer där barnets biologiska föräldrar eller adoptivföräldrar har delad vårdnad. I sådana situationer bor barnet huvudsakligen i det hushåll som gränsarbetaren har bildat tillsammans med en av barnets biologiska föräldrar eller adoptivföräldrar, samtidigt som barnet periodvis bor hos den andra biologiska föräldern eller adoptivföräldern under en mer begränsad period eller under kortare vistelser inom ramen för en umgängesrätt (till exempel växelvis på helger eller under vissa skollov), växelvis boende eller något annat arrangemang. Vissa barn kan dessutom ha förlorat någon av sina föräldrar eller aldrig träffat honom eller henne.

71 Jag anser härvidlag att det är viktigt att påpeka att den presumtionen inte kan ändra de villkor som har fastställts i anställningsstatens lagstiftning för beviljande av familjebidrag i det särskilda fallet med unga vuxna som är under 21 år. Det aktuella familjebidraget betalas i princip ut till dess att barnet fyller 18 år och kan förlängas fram till dess att barnet fyller 25 år om barnet genomgår en utbildning som uppfyller de kriterier som fastställs i den relevanta luxemburgska lagstiftningen. Se fotnot 46 i förevarande förslag till avgörande. Om det myndiga barn som är under 21 år inte längre är bosatt hos gränsarbetaren på grund av gymnasiestudier eller liknande studier i en annan stad, måste den arbetstagaren således på grundval av andra objektiva omständigheter kunna bevisa att han eller hon fortsätter att bidra till barnets försörjning, trots att de inte bor tillsammans.

72 Det skulle röra sig om ett undantagsfall där det framgår av handlingarna i ärendet att barnet inte lever i en familjegemenskap med arbetstagaren, trots att de bor tillsammans, till exempel i enstaka situationer där arbetstagaren 1) inte bidrar till betalningen av hyra eller inte är ägare till det hus eller den lägenhet som denne delar med sin make, maka eller registrerade partner och barnet och 2) inte står för några av hushållets gemensamma utgifter, antingen på grund av att han eller hon använder hela sin lön för privata ändamål eller på grund av att det följer av avtal som har upprättats av barnets biologiska föräldrar eller adoptivföräldrar att barnet samtliga behov tillgodoses fullt ut.

73 Min kursivering. Se domen CAE (punkt 41). Se, även, fotnot 18 i förevarande förslag till avgörande.

74 Det ska erinras om att det i artikel 68.1 b i) i förordning nr 883/2004 om prioritetsregler vid sammanträffande föreskrivs att [o]m rätt till förmåner under samma period och för samma familjemedlemmar föreligger enligt flera medlemsstaters lagstiftning skall … prioritetsregler tillämpas och att [i] de fall då flera medlemsstater är skyldiga att utge förmåner på samma grunder skall prioritetsordningen fastställas enligt följande tilläggskriterier: i) Om det gäller rättigheter som förvärvats på grund av arbete som anställd eller verksamhet som egenföretagare: barnens bostadsort, förutsatt att sådan verksamhet föreligger där, och i andra hand – i förekommande fall – det högsta belopp av förmånerna som föreskrivs i berörda lagstiftningar …. Min kursivering. Härav följer bland annat, såsom kommissionen har förklarat, att om en gränsarbetare som arbetar i Luxemburg bor tillsammans med sin hustru och hennes barn i Belgien, ska den behöriga belgiska myndigheten betala ut ett familjebidrag för barnet till modern. I en sådan situation ingriper Luxemburg endast om det familjebidrag som Luxemburg betalar ut är högre än det som Belgien beviljar och då endast med avseende på mellanskillnaden.

75 Det ska erinras om att det i artikel 68.2 i förordning nr 883/2004 föreskrivs att [v]id sammanträffande av rätt till förmåner skall familjeförmåner beviljas i enlighet med den lagstiftning som anses ha företräde enligt punkt 1. Rätten till familjeförmåner med stöd av annan eller andra berörda lagstiftningar skall innehållas upp till det belopp som föreskrivs i den förra statens lagstiftning och i förekommande fall utges i form av ett tilläggsbelopp för den del som överstiger detta belopp …. Se, bland annat, Morsa, M., i det citerade verket, s. 352 och följande sidor.