Förslag till avgörande av generaladvokat Tamara Ćapeta föredraget den 20 november 2025

1 Originalspråk: engelska.

2 Se i detta avseende uttalandet från WHO:s generaldirektör av den 5 maj 2023, tillgängligt på följande adress: https://www.who.int/news-room/speeches/item/who-director-general-s-opening-remarks-at-the-media-briefing---5-may-2023.

3 Direktiv av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling i arbetslivet (EGT L 303, 2000, s. 16, och rättelse i EGT L 2, 2001, s. 42) (nedan kallat direktiv 2000/78).

4 Decreto-legge 1 aprile 2021, n. 44 – Misure urgenti per il contenimento dell’epidemia da COVID-19, in materia di vaccinazioni anti SARS-CoV-2, di giustizia e di concorsi pubblici (lagdekret nr 44 av den 1 april 2021 om brådskande åtgärder för att bekämpa covid-19-pandemin, vaccination mot SARS-CoV-2, rättsliga frågor och offentligt stöd), vilken omvandlats till Legge 28 maggio 2021, n. 76 (lag nr 76 av den 28 maj 2021), i dess lydelse enligt decreto legge 26 novembre 2021, n. 172, Misure urgenti per il contenimento dell’epidemia da COVID-19 e per lo svolgimento in sicurezza delle attività economiche e sociali (lagdekret nr 172 av den 26 november 2021 om brådskande åtgärder för att bekämpa covid-19-pandemin och för säkert bedrivande av ekonomisk och social verksamhet), vilken, med ändringar, omvandlats till Legge 21 gennaio 2022, n. 3 (lag nr 3 av den 21 januari 2022).

5 Kravet på vaccination mot covid-19 infördes först för hälso- och sjukvårdspersonal och folkhälsopersonal, därefter för arbetstagare som arbetar med socialt stöd i hemmet och personal på vårdinrättningar, och slutligen, bland andra kategorier, för personal inom försvar, säkerhet och beredskapssektorerna.

6 Decreto legislativo 15 marzo 2010, n. 66 – Codice dell’ordinamento militare (lagstiftningsdekret nr 66 av den 15 mars 2010 – Lag om militärväsendet).

7 Artikel 4 ter.1 b i lagdekret nr 44/21 upphävdes genom artikel 8 i decreto-legge 24 marzo 2022, n. 24 – Disposizioni urgenti per il superamento delle misure di contrasto alla diffusione dell’epidemia da COVID-19, in conseguenza della cessazione dello stato di emergenza (lagdekret nr 24 av den 24 mars 2022 om brådskande åtgärder som ersätter befintliga åtgärder för att bekämpa spridningen av covid-19-pandemin, efter det att det akuta nödläget upphört) (nedan kallat lagdekret nr 24/22).

8 Artikel 1 i direktiv 2000/78.

9 Se dom av den 17 oktober 2024, Zetschek ( C‑349/23, EU:C:2024:889, punkt 25 och där angiven rättspraxis).

10 Det finns inte heller någon definition av begreppet övertygelse i medlemsstaternas lagstiftning eller på internationell nivå. Vissa medlemsstater tillhandahåller dock förklarande dokumentation som åtföljer lagstiftningen och ger vägledning för att definiera begreppet övertygelse. I Nederländerna har till exempel termen livsfilosofi (det vill säga breda filosofier, såsom humanism, som dock inte omfattar alla samhällsuppfattningar) använts för att förklara vad begreppet övertygelse kan omfatta. I Italien har de nationella domstolarna vid flera tillfällen ansett att begreppet övertygelse som en skyddad grund omfattar exempelvis medlemskap i en fackförening och den personliga övertygelsen att man bör vägra att bära vapen, när det gäller vapenvägrare av samvetsskäl. Se, i det avseendet Europeiska kommissionen – generaldirektoratet för rättsliga frågor och konsumentfrågor, Chopin, I. och Germaine, C., A Comparative Analysis of Non-discrimination Law in Europe 2024 – The 27 EU Member States compared – Utarbetad av Isabelle Chopin och Catharina Germaine för European network of legal experts in gender equality and non-discrimination, Europeiska unionens publikationsbyrå, 2024, s. 18 och 19.

11 Se dom av den 15 juli 2021, WABE och MH Müller Handel ( C‑804/18 och C‑341/19, EU:C:2021:594, punkt 47), dom av den 13 oktober 2022, SCRL (Religiös klädedräkt), EU:C:2022:774, punkt 26), och dom av den 28 november 2023, Commune d’Ans ( C‑344/20, EU:C:2023:924, punkt 22).

12 Se domen SCRL (Religiös klädedräkt), punkt 27 och där angiven rättspraxis.

13 Se domen SCRL (Religiös klädedräkt), punkt 28 (min kursivering).

14 Se domen SCRL (Religiös klädedräkt), punkt 35 och där angiven rättspraxis.

15 Se Europadomstolen, 8 april 2021, Vavřička m.fl. mot Republiken Tjeckien, CE:ECHR:2021:0408JUD004762113, §§ 335 och 337. I det målet ifrågasatte sex sökande Tjeckiens lagstadgade skyldighet att vaccinera barn mot flera infektionssjukdomar. En sökande hade ådömts böter för att inte ha vaccinerat sina barn, medan andra var föräldrar vars barn hade nekats förskoleplats på grund av att de inte uppfyllt vaccinationskravet. Samtliga klagande åberopade artikel 8 i Europakonventionen och tre av dem åberopade artikel 9 i Europakonventionen. Europadomstolen avvisade de yrkanden som grundade sig på artikel 9 i Europakonventionen.

16 Se domen Vavřička, § 335 (min kursivering). Detta kriterium – en övertygelse eller tro av tillräcklig styrka, allvar, koherens och betydelse – fastställdes i domen Campbell och Cosans mot Förenade kungariket. I den domen angav Europadomstolen att ordet övertygelse, i sin vanliga betydelse och taget för sig självt, inte är synonymt med orden åsikter och tankar, såsom de används i artikel 10 [i Europakonventionen], som garanterar yttrandefriheten; det påminner mer om ordet tro (i den franska texten: conviction) i artikel 9 i Europakonventionen – som garanterar tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet – och avser uppfattningar som uppnår en viss grad av styrka, allvar, koherens och betydelse. Se Europadomstolen, 25 februari 1982 (CE:ECHR:1982:0225JUD000751176, § 36).

17 Se domen SCRL (Religiös klädedräkt), punkt 37 och där angiven rättspraxis.

18 Se artikel 2.2 b i) i direktiv 2000/78.

19 Se dom av den 5 december 2023, Nordic Info ( C‑128/22, EU:C:2023:951, punkt 120).

20 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 14 november 2018, Memoria and Dall’Antonia ( C‑342/17, EU:C:2018:906, punkt 54 och där angiven rättspraxis).

21 Se Europadomstolen, 29 augusti 2024, Pasquinelli m.fl. mot San Marino, CE:ECHR:2024:0829JUD002462222, §§ 94–96 och 128. År 2021 antog San Marino en lag som krävde att alla social- och vårdarbetare som hade direkt kontakt med patienter skulle vaccineras mot covid-19. Även om vaccination inte var obligatorisk fastställdes i lagen en hierarki av alternativa åtgärder för alla som vägrade vaccinera sig, inbegripet omfördelning av arbetsuppgifter eller omplacering till lediga tjänster inom den offentliga förvaltningen med begränsad patientkontakt, och användning av betald semester eller obligatoriska antigentester var 48:e timme. Endast i situationer där dessa alternativ inte var genomförbara övervägdes en tillfällig avstängning från tjänsten med månadslön, under förutsättning att samhällsnyttig verksamhet utfördes. San Marinos lagstiftare motiverade detta system med att dessa arbetstagare löpte en ökad infektionsrisk och att vaccination var avgörande för att skydda både utsatta patienter och kontinuiteten i hälso- och sjukvårdssystemet. En grupp arbetstagare som vägrade vaccinera sig drabbades av ovannämnda åtgärder och bestred systemet vid Europadomstolen. De gjorde gällande att det stred mot artikel 8 i Europakonventionen och utgjorde olaglig diskriminering i den mening som avses i artikel 14 i Europakonventionen, jämförd med artikel 1 i protokoll nr 12 till konventionen. Sökandena hävdade att skillnaden i behandling mellan vaccinerad och ovaccinerad personal inte var tillräckligt motiverad enligt Europakonventionen.