Förslag till avgörande av generaladvokat Dean Spielmann föredraget den 13 februari 2025

1 Originalspråk: engelska.

2 Förevarande mål har getts ett fiktivt namn. Detta namn är inte någon av rättegångsdeltagarnas verkliga namn.

3 Se Europadomstolen, 21 oktober 2013, Del Río Prada mot Spanien (CE:ECHR:2013:1021JUD004275009, § 89) (nedan kallad domen i målet Del Río Prada mot Spanien).

4 Se domen i målet Del Río Prada mot Spanien, § 89.

5 Se Bingham, T., The Rule of Law, Penguin Books, London, 2011, s. 79.

6 EUT L 149, 2021, s. 10.

7 Rådets beslut (EU) 2021/689 av den 29 april 2021 om ingående, på unionens vägnar, av [handels- och samarbetsavtalet] och av avtalet mellan Europeiska unionen och Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland om säkerhetsförfaranden för utbyte och skydd av säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter (EUT L 149, 2021, s. 2).

8 Rådets beslut (Euratom) 2020/2253 av den 29 december 2020 om godkännande av Europeiska kommissionens ingående av avtalet mellan Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands regering och Europeiska atomenergigemenskapen om samarbete om säker och fredlig användning av kärnenergi, och av Europeiska kommissionens ingående, på Europeiska atomenergigemenskapens vägnar, av [handels- och samarbetsavtalet] (EUT L 444, 2020, s. 11).

9 Se artikel 783.2 i handels- och samarbetsavtalet.

10 Se artikel 783.1 i handels- och samarbetsavtalet och Meddelande om ikraftträdande av handels- och samarbetsavtalet och av avtalet mellan Europeiska unionen och Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland om säkerhetsförfaranden för utbyte och skydd av säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter (EUT L 149, 2021, s. 2560).

11 Om gemensamma och institutionella bestämmelser (del ett), handel, transport, fiske och andra arrangemang (del två), brottsbekämpning och straffrättsligt samarbete (del tre), tematiskt samarbete (del fyra), deltagande i unionsprogram, sund ekonomisk förvaltning och finansiella bestämmelser (del fem), tvistlösning och övergripande bestämmelser (del sex) och slutbestämmelser (del sju).

12 Gemensamma och institutionella bestämmelser.

13 Tolkningsprinciper och definitioner.

14 Allmänna bestämmelser.

15 Enligt artikel 778.2 r i handels- och samarbetsavtalet utgör bilaga 43 en integrerad del av del tre avdelning VII. Se även artikel 606 i handels- och samarbetsavtalet, om arresteringsorderns innehåll och form.

16 Artikel 604 i handels- och samarbetsavtalet har rubriken Garantier som ska lämnas av den utfärdande staten i särskilda fall.

17 De fyra brotten är: 1) medlemskap i en förbjuden organisation, 2) ledning av verksamheten i en organisation som begår terroristhandlingar, 3) deltagande i en brottslig sammanslutning i syfte att leda verksamheten i en organisation som begår terroristhandlingar och 4) förberedelse av terroristhandlingar.

18 Se dom av den 29 juli 2024 ( C‑202/24, EU:C:2024:649, punkt 98 och domslutet).

19 När ett mål ger upphov till stor osäkerhet beträffande grundläggande frågor rörande nationell konstitutionell rätt och unionsrätt kan det vidare, med beaktande av de särskilda omständigheterna i ett sådant mål, vara nödvändigt att avgöra målet utan dröjsmål. Se beslut av domstolens ordförande av den 19 oktober 2018, Wightman m.fl. ( C‑621/18, EU:C:2018:851, punkt 10 och där angiven rättspraxis).

20 Se beslut av domstolens ordförande av den 26 november 2024, MA ( C‑743/24, EU:C:2024:983).

21 Se beslut av domstolens ordförande av den 26 november 2024, MA ( C‑743/24, EU:C:2024:983, punkt 8).

22 Precis som i det mål som gav upphov till domen av den 29 juli 2024, Alchaster ( C‑202/24, EU:C:2024:649), har Förenade kungariket rätt att intervenera i förevarande mål. För närmare uppgifter, se förslag till avgörande av generaladvokaten Szpunar i målet Alchaster ( C‑202/24, EU:C:2024:559, punkt 30 och fotnot 19).

23 Detta inbegriper en situation där denna rättsliga myndighet redan har funnit att det inte föreligger någon risk för åsidosättande av artikel 7 i Europakonventionen, på grundval av de garantier i fråga om efterlevnad av Europakonventionen som Förenade kungariket allmänt erbjuder och på grundval av möjligheten för den aktuella personen att väcka talan vid Europadomstolen. Se dom av den 29 juli 2024, Alchaster ( C‑202/24, EU:C:2024:649, punkt 98).

24 Se dom av den 29 juli 2024, Alchaster ( C‑202/24, EU:C:2024:649, punkt 98).

25 Ibidem, punkt 92 och där angiven rättspraxis.

26 Ibidem, punkt 94 och där angiven praxis från Europadomstolen.

27 Ibidem, punkt 97.

28 Handels- och samarbetsavtalet har inspirerats mycket av rådets rambeslut 2002/584/RIF av den 13 juni 2002 om en europeisk arresteringsorder och överlämnande mellan medlemsstaterna (EGT L 190, 2002, s. 1), i dess lydelse enligt rådets rambeslut 2009/299/RIF av den 26 februari 2009 (EUT L 81, 2009, s. 24). Se även förslag till avgörande av generaladvokaten Szpunar i målet Alchaster ( C‑202/24, EU:C:2024:559, punkt 63 och följande punkter).

29 I det här förslaget till avgörande använder jag orden verkställighet och tillämpning synonymt.

30 Detta fastställs ofta i en stats konstitution. Se, exempelvis, artikel 92 i Grundgesetz für die Bundesrepublik Deutschland (Förbundsrepubliken Tysklands grundlag) och dom från Bundesverfassungsgericht (Federala författningsdomstolen, Tyskland) av den 6 juni 1967, 2 BvR 375/60, 53/60 och 18/65.

31 Se, för ett liknande resonemang, Jescheck, H.-H. och Weigend, T., Lehrbuch des Strafrechts, Allgemeiner Teil, femte upplagan, Duncker & Humblot, Berlin, 1996, s. 13.

32 Det tjänar således som vedergällning för det begångna brottet och garanterar att lagförbrytarens brott får konsekvenser.

33 Det avskräcker således både den enskilda lagförbrytaren (specifik avskräckande verkan) från att återfalla i brott och den breda allmänheten (allmän avskräckande verkan) från att alls begå brott.

34 Det syftar således till att hjälpa lagförbrytaren att återintegreras i samhället, i ett liv fritt från brott.

35 Se Höffler, K. och Padfield, N., The implementation of sentences, i Ambos, K., Duff, A., Heinze, A., Roberts, J. och Weigend, T., Core Concepts in Criminal Law and Criminal Justice, Volume II, Cambridge University Press, 2022, s. 349–391, på s. 379.

36 Se Tulkens, F. och van de Kerchove, M., Introduction au droit penal. Aspects juridiques et criminologiques, åttonde upplagan, Wolters, Waterloo, 2007, s. 595. Se även Spielmann, A., L’exécution des peines – un éternel problème, i Diagonales à travers le droit luxembourgeois, Livre jubilaire de la Conférence Saint-Yves 1946–1986, Imprimérie Saint-Paul, Luxemburg, 1986, s. 831–846, på s. 839, återpublicerad i Spielmann, D. (red.), Au diapason des Droits de l’Homme. Ecrits choisis (1975–2003), Bruylant, Bryssel, 2006, s. 151–167, på s. 159.

37 Så är fallet exempelvis i Belgien (Avdelning V kapitel II i Loi relative au statut juridique externe des personnes condamnées à une peine privative de liberté et aux droits reconnus à la victime dans le cadre des modalités d’exécution de la peine (lag om den externa rättsställningen för personer som dömts till frihetsstraff och om brottsoffers rättigheter i samband med straffverkställigheten) av den 17 maj 2006: Tribunal de l’application des peines (Domstolen för verkställighet av domar)) eller Tyskland (462a § i Strafprozeßordnung (straffprocesslagen): Strafvollstreckungskammer (brottmålsavdelning med ansvar för verkställigheten av straff)).

38 Detta är fallet i Förenade kungariket, som det framgår närmare nedan. För en övergripande jämförande översikt, se van Kalmthout, A.M. och Tak, P.J.P., Sanctions-Systems in the Member-States of the Council of Europe. Deprivation of liberty, community service and other substitutes. Part I (1988) och Part II (1992), Kluwer Law International, Deventer. Se även Pradel, J., Droit pénal comparé, fjärde upplagan, Dalloz, 2016, § 558.

39 Exempelvis i Luxemburg (artikel 669 och följande punkter i Code de procedure pénale (straffprocesslagen)), där beslut får fattas av allmänna åklagaren eller, i förekommande fall, allmänna åklagaren på inrådan av en nämnd, som förutom allmänna åklagaren består av två fredsdomare från åklagarmyndigheten.

40 Se även Kadelbach, S., Kapitel 15: Keine Strafe ohne Gesetz, i Dörr, O., Grote, R., och Marauhn, T. (red.), EMRK/GG Konkordanzkommentar, tredje upplagan, Mohr Siebeck, Tübingen, 2022, punkt 37.

41 Se Spielmann, D. och Spielmann, A., Droit pénal général luxembourgeois, andra upplagan, Bruylant, Bryssel, 2004, s. 576.

42 Se Roxin, C., Strafrecht Allgemeiner Teil, Band I, fjärde upplagan, C.H. Beck, München, 2006, § 5 A, punkt 1.

43 Se, beträffande denna indelning, Roxin, C., Strafrecht Allgemeiner Teil, Band I, fjärde upplagan, C.H. Beck, Mûnchen, 2006, § 5 B, punkt 7 och följande punkter.

44 Nullum crimen, nulla poena sine lege stricta.

45 Nullum crimen, nulla poena sine lege scripta.

46 Nullum crimen, nulla poena sine lege praevia.

47 Nullum crimen, nulla poena sine lege certa.

48 Se Lemke, S., i von der Groeben, H., Schwarze, J. och Hatje, A. (red.), Europäisches Unionsrecht (Kommentar), Band 1, sjunde upplagan, Nomos, Baden-Baden, 2015, Art. 49 GRC, punkt 2.

49 Lydelsen av de två första meningarna i artikel 49.1 i stadgan är i huvudsak identisk med lydelsen i artikel 7.1 i Europakonventionen.

50 Den har också utformats efter förebild av artikel 15 i den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter; se Förklaring till artikel 49 – Principerna om laglighet och proportionalitet i fråga om brott och straff, som återfinns i Förklaringar avseende stadgan om de grundläggande rättigheterna (EUT C 303, 2007, s. 17). I enlighet med artikel 6.1 tredje stycket FEU och artikel 52.3 i stadgan utarbetades förklaringarna i syfte att ge vägledning om hur stadgan ska tolkas, och såväl unionsdomstolen som medlemsstaternas domstolar måste ta vederbörlig hänsyn till dem.

51 Se dom av den 29 juli 2024, Alchaster ( C‑202/24, EU:C:2024:649, punkt 92 och där angiven rättspraxis).

52 Se Förklaring till artikel 52 – Rättigheternas och principernas räckvidd och tolkning, som återfinns i Förklaringar avseende stadgan om de grundläggande rättigheterna (EUT C 303, 2007, s. 17).

53 Se även, för ett liknande resonemang, Scalia, D., L’application du principe de légalité des peines aux crimes (les plus) graves: l’orthodoxie retrouvée, i Revue trimestrielle des droits de l’homme, volym 25, nr 99, Bryssel, 2014, s. 689–715, på s. 714.

54 Se även, i detta sammanhang, Europadomstolen, 22 november 1995, C.R. mot Förenade kungariket (CE:ECHR:1995:1122JUD002019092, § 32), Europadomstolen 22 november 1995, S.W. mot Förenade kungariket (CE:ECHR:1995:1122JUD002016692, § 34), och Europadomstolen, 12 februari 2008, Kafkaris mot Cypern (CE:ECHR:2008:0212JUD002190604, § 137).

55 Det är intressant att notera att det är mycket vanligare att enskilda i sina ansökningar till Europadomstolen grundar sina argument på påstådda åsidosättanden av artikel 7 i Europakonventionen än på åsidosättanden av artiklarna 5 (Rätt till frihet och säkerhet), 6 (Rätt till en rättvis rättegång) eller 8 (Rätt till skydd för privat- och familjeliv) i Europakonventionen. Se, beträffande denna fråga, Sanz-Caballero, S., The principle of nulla poena sine lege revisited: The retrospective application of criminal law in the eyes of the European Court of Human Rights, i European Journal of International Law, volym 28, nr 3, 2017, s. 787–817, på s. 789. Sanz-Caballero påpekar också att det fåtal mål där Europadomstolen har konstaterat ett åsidosättande av artikel 7 i Europakonventionen har ofta varit beryktade och har orsakat samhällelig oro.

56 Se Europeiska kommissionen för de mänskliga rättigheterna, 3 mars 1986, Hogben mot Förenade kungariket (CE:ECHR:1986:0303DEC001165385), och Europeiska kommissionen för de mänskliga rättigheterna, 28 februari 1996, Hosein mot Förenade kungariket (CE:ECHR:1996:0228DEC002629395). Se även Europadomstolen, 29 november 2005, Uttley mot Förenade kungariket (CE:ECHR:2005:1129DEC003694603), och Europadomstolen, 12 februari 2008, Kafkaris mot Cypern (CE:ECHR:2008:0212JUD002190604, § 142).

57 Artikel 15 i den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter innehåller ett förbud mot retroaktiv tillämpning av straffrätten. Kommittén för mänskliga rättigheter klargjorde att ett retroaktivt införande av villkorlig frigivning med obligatorisk övervakning inte ska betraktas som ett straff i den mening som avses i nämnda artikel 15, utan i stället ska ses som en åtgärd för socialt bistånd som är avsedd att rehabilitera lagförbrytaren. Se A.R.S. mot Kanada, Communication No 91/1981, U.N. Doc. CCPR/C/OP/1, at 29 (1984), punkt 5.3, som finns på: https://juris.ohchr.org/casedetails/438/en-US. Kommittén för mänskliga rättigheter avvisade följaktligen ansökan. För en kritisk diskussion, se Schabas, W.A., U.N. International Covenant on Civil and Political Rights. Nowak’s CCPR Commentary, tredje upplagan, N.P. Engel Verlag, Kehl, 2019, Artikel 15 i konventionen, punkt 13.

58 Se, exempelvis, Merle, R. och Vitu, A., Traité de droit criminel, Tome I, sjunde upplagan, Éditions Cujas, Paris, 1997, punkt 282, och Kuty, F., Principes généraux du droit pénal belge, Éditions Larcier, Bryssel, 2007, punkterna 482 och 506.

59 Se, för ett liknande resonemang, förslag till avgörande av generaladvokaten Szpunar i målet Alchaster ( C‑202/24, EU:C:2024:559, punkt 81).

60 Se artikel 8 i Criminal Justice (Northern Ireland) Order 2008 (2008 års beslut om straffrätt (Nordirland)), som den hänskjutande domstolen har återgett i punkterna 17 och 18 i begäran om förhandsavgörande. I fall av ett livstidsstraff, fängelse på obestämd tid eller ett förlängt fängelsestraff kunde villkorlig frigivning endast äga rum efter en specificerad tidsperiod, om frigivningsnämnden ansåg att ett fortsatt frihetsberövande av den dömda personen inte var nödvändigt för att skydda allmänheten.

61 Se artikel 17 i Criminal Justice (Northern Ireland) Order 2008 (2008 års beslut om straffrätt (Nordirland)), som den hänskjutande domstolen har återgett i punkterna 17 och 18 i begäran om förhandsavgörande.

62 Se punkt 22 i begäran om förhandsavgörande.

63 Se punkt 22 i begäran om förhandsavgörande.

64 Se punkt 21 i begäran om förhandsavgörande.

65 Se dom av Supreme Court of the United Kingdom (Förenade kungarikets högsta domstol) av den 19 april 2023, Morgan m.fl. mot Ministry of Justice, [2023] UKSC 14, [2024] AC 130, punkt 69, som finns på https://www.supremecourt.uk/cases/uksC‑2022–0056.

66 Se dom av den 29 juli 2024, Alchaster ( C‑202/24, EU:C:2024:649, punkt 97).

67 Praxis från den tidigare Europeiska kommissionen för de mänskliga rättigheterna är också relevant. Denna var verksam i första instans innan protokoll nr 11 till Europakonventionen, om omstrukturering av den kontrollmekanism som inrättats genom konventionen, trädde i kraft den 1 november 1998.

68 Se, för ett liknande resonemang, Europadomstolen, 9 februari 1995, Welch mot Förenade kungariket (CE:ECHR:1995:0209JUD001744090, § 28), Europadomstolen, 8 juni 1995, Jamil mot Frankrike (CE:ECHR:1995:0608JUD001591789, § 31), och Europadomstolen, 12 februari 2008, Kafkaris mot Cypern (CE:ECHR:2008:0212JUD002190604, § 142).

69 Det vill säga Secretary of State for the Home Department (inrikesministern, Förenade kungariket).

70 Se Europeiska kommissionen för de mänskliga rättigheterna, 3 mars 1986, Hogben mot Förenade kungariket (CE:ECHR:1986:0303DEC001165385, § 4).

71 Se Europeiska kommissionen för de mänskliga rättigheterna, 28 februari 1996, Hosein mot Förenade kungariket (CE:ECHR:1996:0228DEC002629395, § 1).

72 Se Europadomstolen, 10 juli 2003, Grava mot Italien (CE:ECHR:2003:0710JUD004352298, § 51).

73 Villkorlig frigivning skulle ha varit möjlig efter det att en tredjedel av straffet avtjänats.

74 Se Europadomstolen, 29 november 2005, Uttley mot Förenade kungariket (CE:ECHR:2005:1129DEC003694603). På nationell nivå fastslog Court of Appeal (England & Wales) (Appellationsdomstolen, (England och Wales)) att kravet på godkännande var en del av straffet som helhet och inte endast ett sätt att administrera det. Det var en konstruktion att hävda att straffet inte hade blivit strängare och den fann därför att artikel 7 i Europakonventionen hade åsidosatts. Se [2003] EWCA Civ 1130, punkterna 14 och 15, som finns på: http://www2.bailii.org/ew/cases/EWCA/Civ/2003/1130.html. House of Lords (överhuset) ändrade emellertid avgörandet från Court of Appeal (England & Wales) (Appellationsdomstolen ((England och Wales)) ([2004] UKHL 38, som finns på: https://publications.parliament.uk/pa/ld200304/ldjudgmt/jd040722/uttley-1.htm). Se närmare Douglas, H., Article 7: no punishment without law, i Simor, J. och Emmerson, B., Human Rights Practice, Sweet & Maxwell, London, 2024.

75 In casu hänsköts målet på begäran av den spanska regeringen till domstolen i stor sammansättning i enlighet med artikel 43 i Europakonventionen, vilket innebär att detta var ett exceptionellt mål som [gav] upphov till en allvarlig fråga som rör tolkningen eller tillämpningen av [Europakonventionen] eller rör en allvarlig fråga av stor allmän betydelse (se artikel 43.2 i Europakonventionen).

76 Domen i målet Del Río Prada mot Spanien, § 107.

77 Se domen i målet Del Río Prada mot Spanien, § 108.

78 Se domen i målet Del Río Prada mot Spanien, § 109.

79 Se Europadomstolen, 12 november 2019, Abedin mot Förenade kungariket (CE:ECHR:2019:1112DEC005402616, § 33).

80 Ibidem, § 35.

81 Ibidem, § 36.

82 Ibidem

83 Ibidem

84 Ibidem, § 37: klagomålet var oförenligt med Europakonventionens materiella tillämpningsområde (ratione materiae) i den mening som avses i artikel 35.3 a i Europakonventionen och måste följaktligen avvisas i enlighet med artikel 35.4 i Europakonventionen.

85 Se Europadomstolen, 31 augusti 2021, Devriendt mot Belgien (CE:ECHR:2021:0831DEC003556719, § 24).

86 Ibidem, § 26.

87 Ibidem, § 28.

88 Ibidem, § 29.

89 Ibidem, § 30.

90 Ibidem, § 34: klagomålet ansågs vara oförenligt med Europakonventionens materiella tillämpningsområde (ratione materiae) i den mening som avses i artikel 35.3 a i Europakonventionen och avvisades följaktligen i enlighet med artikel 35.4 i Europakonventionen.

91 En kommitté består bland annat av tre domare, se artikel 26.1 i Europakonventionen och regel 27 i Europadomstolens arbetsordning.

92 Sådana beslut om avvisning har beskrivits som negativ rättspraxis, vilket betyder att det är meningslöst att ta ytterligare klagomål till Europadomstolen, åtminstone inom en förutsebar framtid, se Myjer, E. och Kempees, P., Thoughts on the positive impact of negative case-law, i El Tribunal Europeo de Derechos Humano. Una visión desde dentro. En homenaje al juez Josep Casadevall, Tirant Lo Blanch, Valencia, 2015, s. 343–356, på s. 352.

93 Se dom av den 29 juli 2024, Alchaster ( C‑202/24, EU:C:2024:649, punkt 97).

94 Se dom av den 29 juli 2024, Alchaster ( C‑202/24, EU:C:2024:649, punkt 97).

95 Se punkt 21 i begäran om förhandsavgörande.

96 Se dom av Supreme Court of the United Kingdom (Förenade kungarikets högsta domstol) av den 19 april 2023, Morgan m.fl. mot Ministry of Justice, [2023] UKSC 14, [2024] AC 130, punkt 69, som finns på https://www.supremecourt.uk/cases/uksC‑2022–0056.

97 Se fotnot 70 ovan.

98 In casu polismord eller mord av kriminalvårdspersonal, terroristmord, sexuella eller sadistiska mord av barn och rånmord med skjutvapen; se beslut av Europeiska kommissionen för de mänskliga rättigheterna av den 3 mars 1986, Hogben mot Förenade kungariket (CE:ECHR:1986:0303DEC001165385, § 4).

99 Ibidem

100 Se Callewaert, J., L’adhésion de l’Union européenne à la Convention européenne des droits de l’homme: une réponse logique à l’optionalité de la Convention européenne des droits de l’homme en droit de l’Union européenne, i Revue trimestrielle des Droits de l’Homme, volym 36, nr 141, 2025, s. 9–29, på s. 12.

101 Se dom av den 29 juli 2024, Alchaster ( C‑202/24, EU:C:2024:649, punkt 92 och där angiven rättspraxis).

102 Artikel 52.3 i stadgan hindrar inte unionsrätten från att tillförsäkra ett mer långtgående skydd än Europakonventionen.

103 Som jag förstår det använder domstolen principen om ömsesidigt förtroende endast för att hänvisa till förhållandet mellan unionens medlemsstater; se dom av den 29 juli 2024, Alchaster ( C‑202/24, EU:C:2024:649, punkt 92 och där angiven rättspraxis). Jag anser att förtroendenivån mellan Europeiska unionen och Förenade kungariket däremot är avsevärt högre än den med de flesta andra stater som inte är medlemmar i unionen.

104 Se, för ett liknande resonemang, förslag till avgörande av generaladvokaten Szpunar i målet Alchaster ( C‑202/24, EU:C:2024:559).

105 Se Regina mot Special Adjudicator (Respondent) ex parte Ullah (FC) (Appellant), [2004] UKHL 26, punkt 20, som finns på: https://publications.parliament.uk/pa/ld200304/ldjudgmt/jd040617/ullah-1.htm.

106 Se även, närmare, Padfield, N., Article 8 and the rehabilitation of offenders: a view from Cambridge, England, i Casadevall, J. och Raimondi, G. m.fl., Liber amicorum Dean Spielmann, Wolf Legal Publishers, Oisterwijk, 2015, s. 457–464.