Domstolens dom (fjärde avdelningen) den 23 oktober 2025

I mål C‑2/24 P, angående ett överklagande enligt artikel 56 i stadgan för Europeiska unionens domstol, som ingavs den 4 januari 2024,

DOMSTOLEN (fjärde avdelningen) sammansatt av avdelningsordföranden I. Jarukaitis samt domarna M. Condinanzi och N. Jääskinen (referent), generaladvokat: A. Rantos, justitiesekreterare: A. Calot Escobar,

efter det skriftliga förfarandet,

och efter att den 27 mars 2025 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,

följande

Dom

Bakgrund till tvisten

Den berörda produkten och patenten avseende produkten

Förlikningsavtal

Det omtvistade beslutet

Förfarandet vid tribunalen och den överklagade domen

Parternas yrkanden i målet om överklagande

Prövning av överklagandet

Den första grunden: Felaktig rättstillämpning vid tillämpningen av det rättsliga kriterium som följer av domen Generics (UK) för att fastställa huruvida det föreligger en konkurrensbegränsning genom syfte

Den första delgrunden: Felaktig tillämpning av den första delen av det rättsliga kriterium som fastställdes i domen Generics (UK)

– Parternas argument

– Domstolens bedömning

Den andra delgrunden: Felaktig tillämpning av den andra delen av det rättsliga kriterium som fastställdes genom domen Generics (UK)

– Parternas argument

– Domstolens bedömning

Den andra grunden: Felaktig rättstillämpning vid bedömningen av om det föreligger en konkurrensbegränsning genom syfte, i den mening som avses i artikel 101 FEUF

Rättegångskostnader

1 Klagandena har yrkat att domstolen ska upphäva den dom som meddelades av Europeiska unionens tribunal den 18 oktober 2023, Teva Pharmaceutical Industries och Cephalon/kommissionen ( T‑74/21, EU:T:2023:651) (nedan kallad den överklagade domen). Genom denna dom ogillade tribunalen klagandenas talan om dels ogiltigförklaring av Europeiska kommissionens beslut C(2020) 8153 final av den 26 november 2020 om ett förfarande enligt artikel 101 FEUF och artikel 53 i EES-avtalet (ärende AT.39686-CEPHALON) (nedan kallat det omtvistade beslutet), dels nedsättning av de böter som klagandena påförts genom nämnda beslut.

2 I förevarande mål kan bakgrunden till tvisten, såsom den har beskrivits i punkterna 2–23 i den överklagade domen, sammanfattas enligt följande.

3 Cephalon är ett bioläkemedelsföretag baserat i Förenta staterna som tillhandahåller både originalläkemedel och generiska läkemedel i hela världen. Cephalons huvudsakliga verksamhet omfattar forskning och utveckling samt försäljning av läkemedel, med särskild inriktning på störningar i det centrala nervsystemet.

4 Teva är ett multinationellt läkemedelsföretag som är verksamt inom utveckling, tillverkning och försäljning av generiska läkemedel samt innovativa och specialiserade läkemedel, aktiva farmaceutiska ingredienser och receptfria produkter.

5 I oktober 2011, efter det att kommissionen hade godkänt den anmälda koncentrationen, genom beslut K(2011) 7435 slutlig (ärende COMP/M. 6258) Teva/Cephalon) av den 13 oktober 2011, med stöd av artikel 6.1 b i rådets förordning (EG) nr 139/2004 av den 20 januari 2004 om kontroll av företagskoncentrationer (koncentrationsförordningen) (EUT L 24, 2004, s. 1) (nedan kallat koncentrationsbeslutet), förvärvades Cephalon av Teva.

6 Den berörda produkten är läkemedel innehållande den aktiva farmaceutiska substansen modafinil. Modafinil, som upptäcktes år 1976 av laboratoriet Lafon, ett franskt läkemedelsföretag, är ett långtidsverkande stimulerande medel för uppvaknande som används för att behandla vissa sömnbesvär.

7 Under år 1993 erhöll Cephalon ensamrätt till modafinil, och under år 1997 började Cephalon sälja modafinil under varumärket Provigil i Förenade kungariket. År 2005 sålde företaget modafinil i flera länder inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES).

8 När det gäller EES löpte Cephalons olika nationella molekylpatent för den aktiva farmaceutiska substansen modafinil ut senast år 2003, medan uppgiftsskyddet för denna aktiva substans löpte ut senast år 2005.

9 Trots att patenten för modafinilmolekylen hade löpt ut innehade Cephalon fortfarande sekundära patent avseende partiklarnas storlek och andra patent kopplade till modafinil som löpte ut år 2015 inom EES.

10 Läkemedlet Provigil var den viktigaste produkten i Cephalons portfölj, sett till värdet av försäljningen. Med anledning av att generiska produkter inom kort skulle komma ut på marknaden och för att skydda sin verksamhet på området arbetade Cephalon med en andra generationens produkt, kallad Nuvigil, som var baserad på den aktiva farmaceutiska substansen modafinil. Cephalon avsåg att släppa ut Nuvigil på marknaden för att gradvis ersätta Provigil från och med år 2006, först i Förenta staterna och därefter inom EES. Cephalon hade dessutom planerat att lansera ett annat modafinilbaserat läkemedel kallat Sparlon. I slutändan lanserade Cephalon varken Nuvigil eller Sparlon inom EES.

11 När fyra generikaföretag, däribland Teva, ansökte om ett myndighetsgodkännande för att saluföra sina generiska modafinilprodukter i Förenta staterna väckte Cephalon, i slutet av år 2002, talan om patentintrång i Förenta staterna.

12 I juni 2005 lanserade Teva sin generiska modafinilprodukt i Förenade kungariket.

13 Efter skriftväxling väckte Cephalon den 6 juli 2005 en patenttalan mot Teva vid High Court of Justice (England & Wales) (Överdomstolen för England och Wales, Förenade kungariket) samt begärde att Teva interimistiskt skulle förbjudas att sälja sin generiska modafinilprodukt i Förenade kungariket. Teva väckte genkäromål och yrkade att patentet skulle förklaras ogiltigt.

14 Före domstolsförhandlingen rörande det interimistiska förbudsyrkandet, vilken skulle äga rum den 11 juli 2005, gick Teva med på att upphöra att sälja generiska modafinilprodukter i Förenade kungariket. I gengäld gick Cephalon med på att ställa en garanti på 2,1 miljoner brittiska pund (GBP) (det vill säga cirka 3,07 miljoner euro) för det fall Teva skulle vinna framgång i domstolsförfarandet och ha rätt att kräva skadestånd för utebliven vinst.

15 I slutet av november 2005 inledde Cephalon och Teva förlikningsförhandlingar.

16 Den 8 december 2005 ingick Cephalon och Teva ett förlikningsavtal (nedan kallat förlikningsavtalet). Förlikningsavtalet ingicks även för parterna närstående bolags räkning och började gälla den 4 december 2005.

17 I förlikningsavtalet anges bland annat, i artikel 2, att Teva förbinder sig att inte självständigt träda in på eller konkurrera med Cephalon på modafinilmarknaden och att inte bestrida Cephalons modafinilpatent (nedan gemensamt kallade de restriktiva klausulerna).

18 Artikel 2.2–2.6 i förlikningsavtalet innehöll en rad transaktioner:

19 Dessutom föreskrev artikel 3 i förlikningsavtalet rättigheter avseende generiska produkter till förmån för Teva. Enligt denna artikel beviljade Cephalon Teva en icke-exklusiv licens för att lansera sin generiska modafinilprodukt, även inom EES, från år 2012 (eller tidigare, om någon annan skulle introducera en generisk modafinilprodukt på marknaden).

20 Enligt artikel 4 i förlikningsavtalet åtog sig Teva och Cephalon att omedelbart avsluta sina tvister om modafinil i Förenta staterna och Förenade kungariket.

21 Förlikningsavtalet omfattade även de belopp och licensavgifter som de olika transaktioner som nämns i punkterna 17 och 18 ovan var förenade med.

22 26 november 2020 antog kommissionen det omtvistade beslutet.

23 Kommissionen fann i det beslutet att sökandena hade åsidosatt artikel 101 FEUF och artikel 53 i EES-avtalet genom att ingå förlikningsavtalet inom läkemedelssektorn, mot omvänd betalning (artikel 1 i det omtvistade beslutet).

24 För den ovannämnda överträdelsen ålade kommissionen Cephalon och Teva böter på 30480000 euro respektive 30000000 euro (artikel 2 i det omtvistade beslutet).

25 Klagandena väckte talan genom ansökan som inkom till tribunalens kansli den 5 februari 2021 och yrkade ogiltigförklaring av det angripna beslutet och i andra hand upphävande eller nedsättning av böterna.

26 Klagandena åberopade fyra grunder till stöd för sin talan.

27 I den överklagade domen prövade tribunalen först den första grunden, om att kommissionen hade gjort fel som kvalificerat förlikningsavtalet som en konkurrensbegränsning genom syfte (punkterna 27–205 i den överklagade domen).

28 För det första underkände tribunalen invändningarna om att det korrekta rättsliga kriteriet inte hade tillämpats (punkterna 30–57 i den överklagade domen).

29 I detta avseende slog tribunalen bland annat fast att mot bakgrund av den rättspraxis som följer av domen av den 30 januari 2020, Generics (UK) m.fl. ( C‑307/18, EU:C:2020:52), kräver kvalificering av ett avtal som konkurrensbegränsning genom syfte en helhetsbedömning som inbegriper de berörda parternas intressen och incitament, i syfte att kontrollera huruvida de handelstransaktioner som ingår i ett förlikningsavtal kan ha andra förklaringar än såväl patenthavarens som den påstådda intrångsgörarens kommersiella intresse av att inte konkurrera med priser och prestationer (punkterna 37–43 i den överklagade domen). Kommissionen var följaktligen skyldig att kontrollera om de affärstransaktioner som avses i förlikningsavtalet hade kunnat överenskommas på lika förmånliga villkor även utan de restriktiva klausulerna. Om kommissionen kan konstatera att de aktuella transaktionerna inte skulle ha genomförts utan dessa klausuler, eller i varje fall inte genomförts på lika förmånliga villkor, kan enligt tribunalen slutsatsen dras att dessa transaktioner inte kan ha någon annan förklaring än det kommersiella intresset hos innehavaren av det aktuella patentet och den påstådda intrångsgöraren av att inte konkurrera med priser och prestationer (punkt 45 i den överklagade domen).

30 I motsats till vad sökandena har påstått innebär det rättsliga kriterium som kommissionen tillämpade inte en kontrafaktisk analys som omfattas av bedömningen av huruvida avtalen innebär en konkurrensbegränsning genom resultat (punkt 47 i den överklagade domen).

31 Enligt tribunalen framgår det av domstolens praxis att den bedömning som ska göras för att avgöra huruvida ett avtal ska kvalificeras som en konkurrensbegränsning genom syfte inte har till syfte att identifiera eller kvantifiera de konkurrensbegränsande verkningarna av ett förfarande, utan endast till att fastställa dess objektiva allvarsgrad, vilket just kan motivera att det inte är nödvändigt att bedöma avtalets verkningar (punkt 49 i den överklagade domen).

32 Tribunalen preciserade att den omständigheten att denna bedömning vid behov ska göras efter en ingående analys av det berörda avtalet och i synnerhet av incitamentseffekten av värdeöverföringar som föreskrivs i avtalet, men även av dess syften och det ekonomiska och rättsliga sammanhang i vilket det ingår, inte heller innebär att det görs en bedömning av avtalets konkurrensbegränsande verkningar på marknaden. Den innebär endast att det görs en noggrann helhetsbedömning av de komplexa avtalen i sig, inte bara för att utesluta att de ska kvalificeras som en konkurrensbegränsning genom syfte när det uppstår tvivel om huruvida de är tillräckligt skadliga för konkurrensen, utan även för att undvika att avtal kan undgå att kvalificeras på detta sätt enbart på grund av att de är komplexa trots att en noggrann analys av avtalen skulle visa att de objektivt sett är tillräckligt skadliga för konkurrensen (punkt 50 i den överklagade domen).

33 För det andra underkände tribunalen invändningarna om att de transaktioner som genomförts i anslutning till förlikningsavtalet hade en annan rimlig förklaring än att de endast utgjorde en motprestation för de restriktiva klausulerna (punkterna 58–166 i den överklagade domen)

34 För det tredje underkände tribunalen invändningarna om det kriterium som fastställts i domen Generics (UK) avseende förekomsten av styrkta konkurrensfrämjande verkningar, som är relevanta och specifika för det berörda avtalet samt tillräckligt betydande (punkterna 167–191 i den överklagade domen).

35 Tribunalen konstaterade, vad gäller argumenten om beslutet om godkännande av koncentrationen, att referensramen för det beslutet skiljer sig från den referensram som ligger till grund för bedömningen av förlikningsavtalet utifrån artikel 101.1 FEUF. Medan kommissionen i det angripna beslutet bedömde den konkurrensbegränsning som följde av förlikningsavtalet och jämförde dess inverkan med ett kontrafaktiskt scenario i vilket förlikningsavtalet inte hade ingåtts, utgår beslutet om koncentrationen mellan Teva och Cephalon från att förlikningsavtalet existerar och bedömer, utifrån unionens regler om kontroll av företagskoncentrationer, den sannolika verkan av parternas koncentration på konkurrensen inom en överskådlig framtid från år 2011 (punkt 182 i den överklagade domen).

36 Den omständigheten att kommissionen i beslutet om godkännande av koncentrationen ansåg att Teva efter, och trots, ingåendet av förlikningsavtalet fortfarande stod för det mest sannolika konkurrenstrycket på Cephalon betyder följaktligen inte att den ansåg att Tevas generiska rättigheter hade en konkurrensfrämjande verkan (punkt 183 i den överklagade domen).

37 För det fjärde underkände tribunalen invändningarna avseende de fel som kommissionen påstods ha begått vid sin bedömning av det ekonomiska och rättsliga sammanhang som förlikningsavtalet ingick i (punkterna 192–205 i den överklagade domen).

38 Vidare fann tribunalen att talan inte kunde vinna bifall såvitt avsåg den andra grunden, enligt vilken kommissionen felaktigt hade kvalificerat avtalet som en konkurrensbegränsning genom resultat, eftersom den enbart hade grundat sig på de potentiella verkningarna av förlikningsavtalet (punkterna 206–255 i den överklagade domen).

39 I detta avseende påpekade tribunalen bland annat att det enligt fast rättspraxis är möjligt att grunda sig på den potentiella konkurrensen från ett företag som potentiellt kan träda in på marknaden, vilken undanröjs genom det aktuella avtalet, och på den relevanta marknadens struktur och att artikel 101 FEUF syftar till att skydda inte endast den aktuella konkurrensen, utan även den potentiella konkurrensen (punkterna 227–229 i den överklagade domen).

40 Därefter underkände tribunalen den tredje och den fjärde grunden, som klagandena hade åberopat i andra hand, avseende felaktig tillämpning av artikel 101.3 FEUF respektive de böter som de hade ålagts (punkterna 256–307 i den överklagade domen).

41 Slutligen ogillade tribunalen klagandenas yrkande om upphävande eller nedsättning av de böter som ålagts i det angripna beslutet (punkterna 308–311 i den överklagade domen).

42 Mot bakgrund av dessa överväganden ogillade tribunalen klagandenas talan i dess helhet.

43 Klagandena har i sitt överklagande yrkat att domstolen ska

44 Kommissionen har yrkat att domstolen ska

45 Klagandena har anfört två grunder till stöd för sitt överklagande.

46 Klagandena har genom den första grunden gjort gällande att tribunalen har gjort en felaktig tillämpning av det rättsliga kriterium som följer av domen Generics (UK) för att fastställa om det föreligger en konkurrensbegränsning genom syfte inom ramen för ett förlikningsavtal.

47 Den första delen av den grunden rör tribunalens tolkning av den första delen av det kriteriet, som nämns i punkt 87 i den överklagade domen, enligt vilken en konkurrensbegränsning genom syfte ska anses föreligga när det framgår av analysen av det berörda förlikningsavtalet att de värdeöverföringar som föreskrivs i detta enbart förklaras av att både patentinnehavaren och den som påstås göra intrång i patentet har ett kommersiellt intresse av att inte konkurrera med varandra med priser och prestationer. Den första grundens andra del avser den andra delen av nämnda kriterium, som anges i punkt 111 i den överklagade domen, enligt vilken patentuppgörelseavtal med bevisade konkurrensfrämjande verkningar som ger upphov till rimligt tvivel om huruvida de är tillräckligt skadliga för konkurrensen inte kan anses ha till syfte att begränsa konkurrensen.

48 Inom ramen för den första grundens första del har klagandena bestritt punkterna 45–47 i den överklagade domen.

49 För det första strider det rättsliga kriterium som anges i punkterna 46 och 47 i den domen mot den rättspraxis som följer av domen Generics (UK) och motsvarar en kontrafaktisk analys som omfattas av bedömningen av avtalen som konkurrensbegränsning genom resultat.

50 Klagandena har i detta sammanhang kritiserat tribunalen för att inte ha förklarat varför det rättsliga kriterium som kommissionen angav i det omtvistade beslutet i själva verket inte motsvarar en kontrafaktisk analys som ingår i en bedömning av avtalen som konkurrensbegränsning genom resultat. Dessutom kräver det kriterium som tribunalen fastställde i själva verket att det för varje handelstransaktion görs en bedömning av huruvida en sådan transaktion faktiskt skulle ha ingåtts, eller om den skulle ha ingåtts på samma villkor, i avsaknad av förlikningsavtalet i dess helhet, vilket skulle strida mot den rättspraxis som följer av domen Generics (UK).

51 För det andra formulerade tribunalen i punkt 45 i den överklagade domen en strängare rättsregel än den som uttalades i domen Generics (UK).

52 Klagandena har understrukit att ett förlikningsavtal enligt vad som följer av domen Generics (UK) är ett avtal som har till syfte eller resultat att hindra, begränsa eller snedvrida konkurrensen om det framgår av samtliga tillgängliga uppgifter att värdeöverföringarna enbart kan förklaras av det kommersiella intresse som parterna i detta avtal har av att inte konkurrera med priser och prestationer. Det framgår dessutom av den domen att det, för att sådana värdeöverföringar inte ska omfattas av definitionen av avtal som begränsar konkurrensen genom syfte, räcker att den alternativa förklaringen till dessa överföringar är rimlig.

53 Genom att slå fast att kommissionen var skyldig att kontrollera huruvida även de handelstransaktioner som avses i förlikningsavtalet hade kunnat genomföras på lika förmånliga villkor, i avsaknad av de restriktiva klausulerna, missuppfattade tribunalen inte bara det kriterium som fastställts i domstolens praxis, utan den omkastade även bevisbördan, i strid med denna praxis.

54 För det tredje godkände tribunalen ett kriterium som var omöjligt för parterna att uppfylla, i strid med den rättspraxis som följer av domen Generics (UK).

55 Klagandena har gjort gällande att tribunalen inte på ett korrekt sätt har tillämpat det kriterium som fastställts i punkt 43 i den överklagade domen vid prövningen av huruvida de affärstransaktioner som anges i ett förlikningsavtal kunde ha andra förklaringar än att både patentinnehavaren och den som påstås göra intrång i patentet har ett kommersiellt intresse av att inte konkurrera med varandra med priser och prestationer.

56 Klagandena har i detta avseende understrukit att de, vid den tidpunkt då förlikningsavtalet ingicks, var inblandade i tvister på global nivå avseende Cephalons patent som skyddar modafinil och att parterna utan förlikningsavtalet skulle ha fortsatt sin tvist. I en sådan situation skulle Cephalon inte ha haft något intresse av att genomföra någon som helst affärstransaktion med Teva avseende föremålet för tvisten och skulle inte ha haft något större intresse av att ingå något avtal, vilket kommissionen själv har medgett i punkt 794 i det omtvistade beslutet.

57 Ett sådant kriterium som det som tribunalen tillämpade utesluter med nödvändighet att affärstransaktioner ingås samtidigt som ett förlikningsavtal, vilket strider mot den rättspraxis som följer av domen Generics (UK).

58 Enligt klagandena var den relevanta fråga som skulle ställas i detta sammanhang huruvida var och en av affärstransaktionerna kunde förklaras på ett rimligt sätt, under förutsättning att Teva och Cephalon hade löst sin tvist.

59 Kommissionen anser att talan inte kan bifallas såvitt avser den första delen av den första grunden.

60 Klagandena har till stöd för den första delen av den första grunden bestritt punkterna 45–47 i den överklagade domen och särskilt det rättsliga kriterium som tribunalen tillämpade för att kvalificera de åtaganden om att inte konkurrera och att inte bestrida patentens giltighet som gjordes i förlikningsavtalet som konkurrensbegränsningar genom syfte.

61 Det ska inledningsvis påpekas att enligt domstolens praxis kan förlikningsavtal genom vilka en tillverkare av generiska läkemedel som önskar inträda på en marknad, åtminstone tillfälligt, erkänner giltigheten av ett patent som innehas av en tillverkare av originalläkemedel och därigenom åtar sig att inte bestrida patentet och inte heller att träda in på denna marknad, medföra konkurrensbegränsande verkningar, eftersom bestridandet av ett patents giltighet och räckvidd är en del av den normala konkurrensen inom de sektorer där ensamrätter till teknik finns (domen Generics (UK) m.fl., punkt 81, och dom av den 27 juni 2024, Servier m.fl./kommissionen, C‑201/19 P, EU:C:2024:552, punkt 293).

62 Enligt rättspraxis kan en tillverkare av generiska läkemedel, efter att ha bedömt sina chanser att vinna ett mål i domstol mot tillverkaren av originalläkemedlet, besluta att avstå från att inträda på den aktuella marknaden och ingå ett förlikningsavtal med denna tillverkare (dom av den 27 juni 2024, Servier m.fl./kommissionen, C‑201/19 P, EU:C:2024:552, punkt 163 och där angiven rättspraxis).

63 Ett sådant avtal kan inte alltid anses utgöra en konkurrensbegränsning genom syfte, i den mening som avses i artikel 101.1 FEUF. Att ett sådant avtal är förenat med värdeöverföringar från tillverkaren av originalläkemedel till förmån för en tillverkare av generiska läkemedel är inte heller ett tillräckligt skäl för att kvalificera avtalet som en konkurrensbegränsning genom syfte, eftersom nämnda värdeöverföringar kan visa sig vara motiverade. Så kan vara fallet när tillverkaren av generiska läkemedel från tillverkaren av originalläkemedel erhåller belopp som faktiskt motsvarar ersättningen för kostnader eller olägenheter som är knutna till tvisten mellan dem eller erhåller belopp som motsvarar en ersättning för ett omedelbart eller senare tillhandahållande av varor eller tjänster till den tillverkare som tillverkar originalläkemedlet (dom av den 27 juni 2024, Servier m.fl./kommissionen, C‑201/19 P, EU:C:2024:552, punkt 163 och där angiven rättspraxis).

64 När ett förlikningsavtal som ingåtts i en tvist avseende giltigheten av ett patent mellan en tillverkare av generiska läkemedel och en tillverkare av originalläkemedel, som är innehavare av detta patent, åtföljs av värdeöverföringar från tillverkaren av originalläkemedel till förmån för tillverkaren av generiska läkemedel, ska det följaktligen först prövas huruvida det positiva nettosaldot av dessa överföringar kan motiveras fullt ut, såsom anges i punkterna 62 och 63 ovan, av behovet av att kompensera för kostnader eller olägenheter i samband med tvisten, såsom kostnader och arvoden för rådgivning för tillverkaren av generiska läkemedel, eller av behovet av att ersätta tillverkaren av generiska läkemedel för det faktiska och bevisade tillhandahållandet av varor eller tjänster till tillverkaren av originalläkemedlet. Förlikningen i en sådan tvist innebär nämligen att generikatillverkaren erkänner det aktuella patentets giltighet, eftersom denne avstår från att bestrida det. Av detta följer att när det gäller en så kallad omvänd betalning från tillverkaren av originalläkemedlet till tillverkaren av det generiska läkemedlet kan endast övertagandet av sådana kostnader eller betalning för sådana varor eller tjänster som tillhandahållits anses vara förenliga med ett sådant erkännande och därmed kunna motiveras med hänsyn till konkurrensen (dom av den 27 juni 2024, Servier m.fl./kommissionen, C‑201/19 P, EU:C:2024:552, punkt 164 och där angiven rättspraxis).

65 Om det positiva nettosaldot av överföringarna inte i sin helhet motiveras av ett sådant behov, ska det därefter prövas huruvida överföringarna, i avsaknad av en sådan motivering, endast förklaras av dessa läkemedelstillverkares kommersiella intresse av att inte konkurrera med priser och prestationer. Vid denna prövning ska det fastställas huruvida saldot, inklusive eventuella motiverade kostnader, är tillräckligt stort för att faktiskt förmå tillverkaren av generiska läkemedel att avstå från att ge sig in på den berörda marknaden, utan att det krävs att detta positiva nettosaldo med nödvändighet är högre än den vinst som tillverkaren skulle ha gjort om denne hade vunnit patenttvisten (dom av den 27 juni 2024, Servier m.fl./kommissionen, C‑201/19 P, EU:C:2024:552, punkt 165 och där angiven rättspraxis).

66 I likhet med vad generaladvokaten har påpekat i punkt 45 i sitt förslag till avgörande kan en kvalificering som konkurrensbegränsning genom syfte följaktligen endast göras när de konkurrensbegränsningar som följer av konkurrensklausulen och klausulen om att inte bestrida giltigheten av patent som föreskrivs i förlikningsavtalen inte grundar sig på ett erkännande av giltigheten av ett patent som innehas av tillverkaren av originalläkemedel utan på en värdeöverföring från denna tillverkare till tillverkaren av de aktuella generiska läkemedlen som utgör ett incitament för den sistnämnda att avstå från att konkurrera med priser och prestationer.

67 Förlikningsavtal, såsom det aktuella, ska således kvalificeras som konkurrensbegränsningar genom syfte när det framgår av prövningen av dessa avtal att de värdeöverföringar som tillverkaren av originalläkemedlet gör till generikatillverkaren i slutändan enbart kan förklaras av dessa aktörers kommersiella intresse av att inte konkurrera med priser och prestationer (se, för ett liknande resonemang, dom av den 30 januari 2020, Generics (UK) m.fl., C‑307/18, EU:C:2020:52, punkt 87, och dom av den 25 mars 2021, Lundbeck/kommissionen, C‑591/16 P, EU:C:2021:243, punkt 114).

68 För att avgöra om ett avtal kan kvalificeras som en konkurrensbegränsning genom syfte ska man inte göra en bedömning av var och en av klausulerna separat, utan man ska bedöma om avtalet, betraktat som en helhet, uppvisar en ekonomisk skadlighet för konkurrensen på den relevanta marknaden (dom av den 27 juni 2024, Servier m.fl./kommissionen, C‑201/19 P, EU:C:2024:552, punkt 294).

69 Det är mot denna bakgrund som det ska bedömas om tribunalen gjorde rätt när den i punkt 46 i den överklagade domen, vid prövningen av om förlikningsavtalet skulle kvalificeras som konkurrensbegränsning genom syfte, fann att man – för att avgöra om den enda rimliga förklaringen till var och en av affärstransaktionerna var att de gav Teva ett incitament att godta de restriktiva klausulerna och således att avstå från att konkurrera med Cephalon genom sina priser och prestationer eller om dessa transaktioner under alla omständigheter skulle ha genomförts under normala marknadsvillkor – måste pröva om de affärstransaktioner som anges i avtalet faktiskt skulle ha genomförts eller om de skulle ha genomförts på samma villkor även utan de restriktiva klausulerna.

70 När det positiva nettosaldot av värdeöverföringarna inte kan motiveras fullt ut av behovet av att kompensera för kostnader eller olägenheter i samband med tvisten om giltigheten av ett patent mellan en tillverkare av generiska läkemedel och en tillverkare av originalläkemedel, innebär det rättsliga kriterium som tillämpas i rättspraxis för att kvalificera ett förlikningsavtal som konkurrensbegränsning genom syfte att pröva huruvida den enda ersättning som tillverkaren av generiska läkemedel erhåller från tillverkaren av originalläkemedlet är tillräckligt stor för att faktiskt förmå generikatillverkaren att avstå från att ge in på den berörda marknaden (se, för ett liknande resonemang, dom av den 27 juni 2024, Servier m.fl./kommissionen, C‑201/19 P, EU:C:2024:552, punkterna 164 och 165 samt där angiven rättspraxis).

71 Under dessa omständigheter finns det inte fog för klagandenas kritik mot tribunalen för att den koncentrerade sin prövning på åtagandena om att inte konkurrera och att inte bestrida giltigheten av patentet, vilka i huvudsak består i ett avstående från att träda in på marknaden.

72 Som generaladvokaten påpekat i punkt 71 i sitt förslag till avgörande skulle en isolerad tolkning av punkterna 45 och 46 i den överklagade domen visserligen kunna tyda på att tribunalen gjorde en abstrakt bedömning av de restriktiva klausulerna genom att undersöka det hypotetiska scenariot på grundval av en jämförelse av vad som faktiskt hänt med vad som skulle ha hänt utan de restriktiva klausulerna.

73 Såsom framgår av punkterna 43–46 och 61–162 i den överklagade domen var det emellertid efter en detaljerad analys och en helhetsbedömning av förlikningsavtalet som tribunalen drog slutsatsen att den värdeöverföring som Cephalon gjorde till Teva genom affärstransaktioner utgjorde en motprestation för de restriktiva klausulerna i förlikningsavtalet och följaktligen för Tevas åtagande att avstå från att självständigt träda in på marknaden för generiska läkemedel.

74 För det första fann tribunalen, närmare bestämt i punkterna 43–46 i den överklagade domen, att den avsåg att på grundval av ett hypotetiskt scenario fastställa huruvida de avtal som ingåtts mellan klagandena avvek från de normala marknadsvillkoren, genom att bland annat beakta målen och det ekonomiska och rättsliga sammanhang som dessa avtal ingick i när de ingicks, för att fastställa incitamentseffekten av värdeöverföringarna enligt detta avtal.

75 Inget förbjuder dock att omständigheter som pekar i motsatt riktning kan beaktas för att konstatera en konkurrensbegränsning genom syfte (se, för ett liknande resonemang, dom av den 2 april 2020, Budapest Bank m.fl., C‑228/18, EU:C:2020:265, punkterna 82 och 83).

76 Även om tribunalens bedömning i punkt 46 i den överklagade domen, som består i att undersöka de affärstransaktioner som ingår i förlikningsavtalet i avsaknad av restriktiva klausuler, innebär, såsom tribunalen påpekade i punkterna 47–50 i den överklagade domen, att en hypotetisk situation ska beaktas, ska denna bedömning inte förväxlas med den så kallade kontrafaktiska metoden.

77 Medan den sistnämnda består av en jämförelse mellan den konkurrenssituation som är följden av det berörda avtalet och den som skulle föreligga om avtalet inte existerade, för att bedöma förekomsten av konkurrensbegränsande verkningar av ett avtal mellan företag (se, för ett liknande resonemang, dom av den 27 juni 2024, kommissionen/KRKA, C‑151/19 P, EU:C:2024:546, punkt 316 och där angiven rättspraxis), syftade tribunalens bedömning vid prövningen av om det förelåg en konkurrensbegränsning genom syfte, såsom framgår av punkterna 43–50 och 61 i den överklagade domen, till att fastställa om dessa klausuler innebar ett incitament för Teva att avstå från att konkurrera med Cephalon med priser och prestationer, för att fastställa hur allvarligt det aktuella förfarandet var objektivt sett, och inte till att bedöma om förlikningsavtalet hade konkurrensbegränsande verkningar. Den sistnämnda bedömningen gjordes i punkterna 221–223 och 230–254 i den överklagade domen.

78 Det kriterium som tribunalen fastställde kräver således inte, i motsats till vad klagandena har gjort gällande, att det för varje affärstransaktion bedöms huruvida den faktiskt skulle ha ingåtts, eller om den skulle ha ingåtts på samma villkor, i avsaknad av förlikningsavtalet betraktat i dess helhet. Detta kriterium syftar tvärtom till att fastställa huruvida värdeöverföringarna, såsom krävs enligt den rättspraxis som avses i punkt 67 ovan, i slutändan enbart förklaras av de berörda aktörernas kommersiella intresse av att inte konkurrera med priser och prestationer.

79 Med hänsyn till förklaringarna i punkterna 47–50 i den överklagade domen, av vilka punkterna 48–50 inte har bestritts av klagandena, vad gäller skillnaden mellan den bedömning som gjordes i samband med fastställandet av huruvida det förelåg en konkurrensbegränsning genom syfte och den så kallade kontrafaktiska metoden som endast ska tillämpas vid bedömningen av ett avtals konkurrensbegränsande verkningar, förklarade tribunalen, i motsats till vad klagandena har påstått, varför denna analys inte motsvarar denna så kallade kontrafaktiska metod.

80 För det andra ska det prövas om tribunalen i punkt 46 i den överklagade domen åsidosatte rättspraxis enligt domen Generics (UK) när den fann att kommissionen, för att avgöra om den enda rimliga förklaringen till var och en av affärstransaktionerna var att de gav Teva ett incitament att godta de restriktiva klausulerna och således att avstå från att konkurrera med Cephalon genom sina priser och prestationer eller huruvida dessa transaktioner under alla omständigheter skulle ha genomförts under normala marknadsvillkor, måste jämföra vad som faktiskt har hänt med vad som skulle ha hänt utan de restriktiva klausulerna.

81 Genom denna anmärkning avser klagandena i huvudsak att visa att det kriterium som tribunalen angav motsvarar det som följer av domen Generics (UK) för att pröva om det föreligger en konkurrensbegränsning genom resultat och att detta kriterium således inte kan användas för att fastställa att det föreligger en konkurrensbegränsning genom syfte. Det skulle i så fall utgöra felaktig rättstillämpning.

82 Som framgår av punkt 43 i den överklagade domen avsåg tribunalen att göra en helhetsbedömning, som inbegrep de berörda parternas intressen och incitament, för att kontrollera huruvida de affärstransaktioner som ingår i förlikningsavtalet kunde ha andra förklaringar än klagandenas kommersiella intresse av att inte konkurrera med priser och prestationer.

83 En sådan bedömning förutsätter emellertid, såsom tribunalen med rätta påpekade i punkterna 50 och 56 i den överklagade domen, att affärstransaktionerna och förlikningsavtalet analyseras tillsammans, eftersom dessa avtal ingår i en och samma avtalsrättsliga helhet.

84 För att avgöra om ett avtal kan kvalificeras som en konkurrensbegränsning genom syfte är det, såsom domstolen har preciserat, nödvändigt, bland annat på grund av det nära sambandet mellan klausulerna om att avstå från att bestrida patenten, om att avstå från saluföring och om exklusiva leveranser i ett förlikningsavtal, att inte analysera var och en av de begränsande klausulerna separat, utan att bedöma huruvida avtalet, betraktat som en helhet, är så pass skadligt för konkurrensen på den relevanta marknaden att det motiverar en sådan kvalificering (se, för ett liknande resonemang, dom av den 27 juni 2024, Servier m.fl./kommissionen, C‑201/19 P, EU:C:2024:552, punkt 294).

85 Såsom generaladvokaten påpekat i punkt 57 i sitt förslag till avgörande gäller detta i än högre grad när syftet med denna analys just är att fastställa incitamentseffekten av värdeöverföringar och att avgöra huruvida införandet av de restriktiva klausulerna i förlikningsavtalet utgjorde motprestationen för de värdeöverföringar som Cephalon gjort genom affärstransaktionerna.

86 Om det konstateras att parterna, i avsaknad av de restriktiva klausulerna i förlikningsavtalet, inte skulle ha ingått de affärstransaktioner som föreskrivs i detta avtal, kan slutsatsen dras att dessa transaktioner endast förklaras av den konkurrensbegränsning som överenskommits i detta avtal.

87 I motsats till vad klagandena har gjort gällande finns det dessutom inget i den överklagade domen som tyder på att tribunalen inte gjorde den analys som beskrivs i föregående punkt i detta förslag till avgörande, och punkterna 61 och 162 i den överklagade domen visar på motsatsen, eller att den i praktiken krävde att det visades vad som hade hänt om förlikningsavtalet i dess helhet inte hade funnits.

88 Denna invändning, som grundar sig på en felaktig tolkning av den överklagade domen, kan således inte godtas.

89 Domstolen kan inte heller godta klagandenas invändning om missuppfattning av det kriterium som fastställts i domstolens praxis (se punkt 53 ovan) och omkastning av den bevisbörda som krävs enligt denna praxis.

90 I punkt 45 i den överklagade domen slog tribunalen emellertid fast att kommissionen var skyldig att kontrollera om de affärstransaktioner som avsågs i förlikningsavtalet hade kunnat överenskommas på lika förmånliga villkor även utan de restriktiva klausulerna.

91 Som framgår av punkt 53 i den överklagade domen, vilken inte har bestritts av klagandena, erinrade tribunalen, genom att hänvisa till punkterna 83 och 87 i domen Generics (UK), att det ankommer på kommissionen att visa att de restriktiva klausulerna i förlikningsavtalet i det aktuella sammanhanget gett upphov till ett konkurrensbegränsande avtal genom syfte och således att visa att det av prövningen av detta avtal framgår att de värdeöverföringar som föreskrivs i avtalet endast förklaras av det kommersiella intresset hos såväl innehavaren av det aktuella patentet som den påstådda intrångsgöraren av att inte ägna sig åt konkurrens med priser och prestationer.

92 Klagandena gjorde vid tribunalen gällande att var och en av de affärstransaktioner som ingick i förlikningsavtalet hade en annan trolig förklaring än att de endast utgjorde en motprestation för de restriktiva klausulerna. Tribunalen prövade således, såsom framgår av punkt 61 i den överklagade domen, huruvida kommissionen, för var och en av de affärstransaktioner som föreskrevs i det avtalet, gjort en oriktig bedömning när den fann att transaktionerna i fråga syftade till en värdeöverföring från Cephalon till Teva i utbyte mot Tevas åtagande att inte självständigt träda in på marknaderna för generiska läkemedel och att inte konkurrera med Cephalon i fråga om modafinil.

93 Efter en ingående analys av det omtvistade beslutet drog tribunalen i punkt 162 i den överklagade domen den slutsatsen, vilken inte har bestritts av klagandena, att kommissionen hade tillämpat det korrekta rättsliga kriteriet när den fastställde att var och en av de affärstransaktioner som föreskrevs i förlikningsavtalet endast hade haft till syfte att öka den totala värdeöverföringen till Teva genom detta avtal för att förmå Teva att godta de restriktiva klausulerna.

94 I motsats till vad klaganden har gjort gällande kastade tribunalen således inte om bevisbördan och gjorde inte en felaktig rättstillämpning när den fann att kommissionen vederbörligen hade styrkt, i enlighet med rättspraxis enligt punkt 87 i domen Generics (UK), att värdeöverföringarna inom ramen för de därtill knutna transaktionerna endast kunde förklaras av Tevas och Cephalons kommersiella intresse av att inte konkurrera med varandra med priser och prestationer.

95 För det tredje ska det bedömas om, såsom klagandena gjort gällande, tribunalen i praktiken tillämpat ett kriterium som var omöjligt för parterna att uppfylla, i strid med rättspraxis enligt domen Generics (UK), och om tribunalen på ett korrekt sätt tillämpat det kriterium som fastställts i punkt 43 i den överklagade domen vid prövningen av huruvida de affärstransaktioner som anges i ett förlikningsavtal kunde ha andra förklaringar än att både patentinnehavaren och den påstådda intrångsgöraren hade ett kommersiellt intresse av att inte konkurrera med varandra med priser och prestationer.

96 I den mån denna invändning grundar sig på det argument som redan har prövats i punkterna 83–87 i förevarande dom, nämligen att tribunalen hade för avsikt att undersöka affärstransaktionerna i avsaknad av förlikningsavtalet, kan den inte godtas.

97 Vidare kan domstolen inte heller godta klagandenas argument att den helhetsbedömning som tribunalen gjorde, i motsats till vad den angav i punkt 43 i den överklagade domen, avsåg frågan huruvida klagandena hade ingått någon som helst affärstransaktion oberoende av förlikningsavtalet.

98 Inget i den överklagade domen antyder att tribunalen inte prövat, såsom anges i punkt 43 i den överklagade domen, om de affärstransaktioner som angavs i förlikningsavtalet kunde ha andra förklaringar än klagandenas kommersiella intresse av att inte konkurrera med varandra med priser och prestationer. Som framgår av bland annat punkterna 61 och 162 i den överklagade domen var det just denna bedömning som tribunalen gjorde.

99 Slutligen framgår det, i motsats till vad klagandena har hävdat, inte av den överklagade domen att tribunalen skulle ha uteslutit att affärstransaktioner genomförs i anslutning till ett förlikningsavtal. Punkterna 56, 61 och 162 i den överklagade domen visar tvärtom att tribunalen erkänt denna möjlighet, genom att analysera samtliga affärstransaktioner som ingåtts mellan parterna inom ramen för förlikningen av deras tvister.

100 Följaktligen, och såsom generaladvokaten noterat i punkt 71 i sitt förslag till avgörande, är den relevanta frågan i förevarande mål för att fastställa om det föreligger en konkurrensbegränsning genom syfte är huruvida de affärstransaktioner som genomförts inom ramen för ett förlikningsavtal kan förklaras på ett rimligt sätt i den meningen att deras syfte inte är att begränsa eller snedvrida konkurrensen på marknaden genom att förmå en potentiell konkurrent att inte träda in på marknaden i utbyte mot en värdeöverföring som inte är motiverad av behovet att kompensera för kostnader eller de besvär som tvisten mellan parterna medför.

101 Tribunalen kan således inte kritiseras för att ha gjort en sådan bedömning, vilken framgår av punkterna 61 och 162 i den överklagade domen.

102 Härav följer att talan inte kan bifallas såvitt avser den första grundens första del.

103 Inom ramen för den första grundens andra del har klagandena gjort gällande att punkterna 182 och 183 i den överklagade domen innebär felaktig rättstillämpning, eftersom skälen där är otillräckliga och motstridiga.

104 Klagandena har påpekat att enligt de upplysningar som framgår av punkt 111 i domen Generics (UK) att förlikningsavtal som har konkurrensfrämjande verkningar som ger upphov till rimligt tvivel om huruvida avtalet är tillräckligt skadligt för konkurrensen inte kan utgöra begränsningar genom syfte. Enligt denna rättspraxis ska dessa verkningar vara styrkta, relevanta och specifika för det berörda avtalet samt tillräckligt betydande för att ge upphov till rimligt tvivel om huruvida det berörda förlikningsavtalet verkligen är tillräckligt skadligt för konkurrensen och följaktligen har ett konkurrensbegränsande syfte.

105 I koncentrationsbeslutet angav kommissionen att eftersom förlikningsavtalet hade undanröjt de immaterialrättsliga hinder som gjorde andra generikatillverkares marknadsinträde synnerligen osäkert på kort sikt, gjorde detta avtal det möjligt för Teva att bli Cephalons viktigaste konkurrent på marknaden för modafinil.

106 Det konkurrenstryck som Teva utövade på Cephalon ansågs vara sådant att kommissionen hade krävt att Teva skulle överlåta sina rättigheter att tillverka och sälja sin modafinilprodukt för att undanröja överlappningen av verksamheterna mellan parterna i koncentrationen.

107 Mot bakgrund av dessa omständigheter har klagandena kritiserat tribunalen för att den, för att bemöta de argument som klagandena hade anfört i första instans för att visa att de konkurrensfrämjande vekningarna av förlikningsavtalet tydligt framgick av koncentrationsbeslutet, inte angav skälen till att konkurrensbegränsningarna i förlikningsavtalet vägde tyngre än de uppenbara konkurrensfrämjande verkningarna av detta avtal. Tribunalen angav heller inte skälen till varför skillnaden mellan den analytiska ram som användes i det omtvistade beslutet och den ram som angavs i koncentrationsbeslutet skulle få till följd att förlikningsavtalet inte fick någon konkurrensfrämjande verkan.

108 Klagandena anser vidare att det inte går att utläsa av skälen i den överklagade domen hur tribunalen kom fram till den motstridiga slutsatsen, i punkt 183 i den överklagade domen, att den omständigheten att kommissionen i beslutet om godkännande av koncentrationen fann att Teva efter, och trots, ingåendet av förlikningsavtalet fortfarande stod för det mest sannolika konkurrenstrycket på Cephalon inte betyder inte att den ansåg att Tevas generiska rättigheter hade en konkurrensfrämjande verkan.

109 I synnerhet gör denna motivering det inte möjligt att förstå skälen till varför koncentrationsbeslutet inte gav upphov till rimligt tvivel om huruvida förlikningsavtalet var tillräckligt skadligt för konkurrensen.

110 Kommissionen anser att de argument som klagandena anfört i sin replik avseende påståendet att tribunalens resonemang i punkterna 182 och 183 i den överklagade domen är motstridigt inte kan tas upp till sakprövning, eftersom de utgör nya argument. Kommissionen anser under alla omständigheter att överklagandet inte kan vinna bifall såvitt avser den första grundens andra del.

111 Genom den första grundens andra del har klagandena gjort gällande att punkterna 182 och 183 i den överklagade domen innebär felaktig rättstillämpning, på grund av otillräcklig och motstridig motivering.

112 Kommissionen har inledningsvis gjort gällande att klagandenas argument att tribunalens resonemang är motstridigt, vilka framförts i repliken, inte kan tas upp till sakprövning, eftersom de utgör nya argument.

113 Domstolen konstaterar att klagandena i rubriken till den första grundens andra del och i en punkt i överklagandet endast har nämnt att tribunalens resonemang var motstridigt, utan att lämna någon förklaring eller anföra några argument till stöd för detta. Det var först i repliken som den påstådda motstridigheten togs upp vad gäller punkt 183 i den överklagade domen.

114 Eftersom argumentet om motstridiga domskäl inte på något sätt har underbyggts i ansökan och framfördes för första gången i repliken med avseende på punkt 183 i den överklagade domen, utan att det föranleds av omständigheter som framkommit först efter det att talan väckts eller på grund av att det utgör en utvidgning av en grund som har åberopats i ansökan, kan det följaktligen inte tas upp till sakprövning i enlighet med artikel 127.1 i domstolens rättegångsregler, som enligt artikel 190.1 i dessa regler är tillämplig i mål om överklagande.

115 Det ska dessutom understrykas att klagandena inte har ifrågasatt tribunalens motivering i dess helhet för att underkänna den tredje delen av den första grunden som åberopades i första instans. De har närmare bestämt enbart bestritt tribunalens skäl i punkterna 182 och 183 i den överklagade domen för att underkänna de argument som de hade anfört för att visa att de konkurrensfrämjande verkningarna av förlikningsavtalet tydligt framgick av koncentrationsbeslutet.

116 Även om det antas att motiveringen i punkterna 182 och 183 i den överklagade domen inte är tillräcklig eller är motsägelsefull, kan ett sådant konstaterande inte få till följd att den överklagade domen upphävs.

117 Klagandena har nämligen, inom ramen för den första grundens andra del, endast bestritt en enda del av det resonemang som tribunalen grundade sig på för att underkänna den tredje delen av den första grunden i första instans.

118 Det framgår emellertid av den analys som tribunalen gjorde i punkterna 178–180 i den överklagade domen att den prövade och underkände argumenten att förlikningsavtalet huvudsakligen var konkurrensfrämjande, genom att slå fast att Tevas inträde på marknaderna för modafinil skulle betraktas som ett försenat, kontrollerat och begränsat inträde på dessa marknader, snarare än ett tidigt inträde, såsom klagandena hade hävdat. Vidare fann tribunalen, i punkterna 186–190 i den överklagade domen, att konstaterandet att det förelåg en konkurrensbegränsning genom syfte inte kunde avfärdas på grund av att de restriktiva klausulerna påstods vara accessoriska.

119 Av detta följer att den första grundens andra del delvis inte kan tas upp till sakprövning och i övrigt är utan verkan.

120 Talan kan således inte vinna bifall på den första grunden.

121 Till stöd för den andra grunden har klagandena i huvudsak gjort gällande att tribunalen gjorde en felaktig rättstillämpning i flera fall vid prövningen av förlikningsavtalets konkurrensbegränsande verkningar.

122 Det framgår av rättspraxis att ett avtals konkurrensbegränsande syfte och resultat inte är kumulativa utan alternativa förutsättningar för förbudet i artikel 101.1 FEUF. Det är således inte nödvändigt att undersöka vad ett avtal har för resultat, om det redan framgår att det har ett konkurrensbegränsande syfte (se, för ett liknande resonemang, dom av den 6 oktober 2009, GlaxoSmithKline Services m.fl./kommissionen m.fl., C‑501/06 P, C‑513/06 P, C‑515/06 P och C‑519/06 P, EU:C:2009:610, punkt 55 och där angiven rättspraxis).

123 Eftersom det vid prövningen av den första grunden, som avser tribunalens bedömning av om det förelåg en konkurrensbegränsning genom syfte, inte har framkommit någon felaktig rättstillämpning, är det inte nödvändigt att pröva den andra grunden avseende förlikningsavtalets konkurrensbegränsande resultat.

124 Under dessa omständigheter ska överklagandet ogillas.

125 Enligt artikel 184.2 i domstolens rättegångsregler ska domstolen besluta om rättegångskostnaderna när överklagandet avvisas eller ogillas.

126 Enligt artikel 138.1 i rättegångsreglerna, som enligt artikel 184.1 i samma regler ska gälla i mål om överklagande, ska tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats.

127 Kommissionen har yrkat att klagandena ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom klagandena har tappat målet, ska kommissionens yrkande bifallas.

1 Rättegångsspråk: engelska.