Domstolens dom (tionde avdelningen) den 3 juli 2025

I mål C‑268/24 [Lalfi], angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF, framställd av Tribunale di Lecce (Domstolen i Lecce, Italien) genom beslut av den 16 april 2024, som inkom till domstolen den 16 april 2024, i målet

DOMSTOLEN (tionde avdelningen) sammansatt av avdelningsordföranden D. Gratsias samt domarna E. Regan och B. Smulders (referent), generaladvokat: J. Kokott, justitiesekreterare: A. Calot Escobar,

efter det skriftliga förfarandet,

med beaktande av de yttranden som avgetts av: Italiens regering, genom S. Fiorentino och G. Palmieri, båda i egenskap av ombud, biträdda av L. Fiandaca, avvocato dello Stato, Europeiska kommissionen, genom S. Delaude och D. Recchia, båda i egenskap av ombud,

med hänsyn till beslutet, efter att ha hört generaladvokaten, att avgöra målet utan förslag till avgörande,

följande

Dom

Tillämpliga bestämmelser

Unionsrätt

Italiensk rätt

Målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågorna

Prövning av tolkningsfrågorna

Huruvida tolkningsfrågorna kan tas upp till prövning

Prövning i sak

Rättegångskostnader

1 Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av klausul 4 i ramavtalet om visstidsarbete, som undertecknades den 18 mars 1999 (nedan kallat ramavtalet) och återfinns i bilagan till rådets direktiv 1999/70/EG av den 28 juni 1999 om ramavtalet om visstidsarbete undertecknat av EFS, UNICE och CEEP (EGT L 175, 1999, s. 43).

2 Begäran har framställts i ett mål mellan ZT, en visstidsanställd lärare, och Ministero dell’Istruzione e del Merito (utbildningsministeriet, Italien) (nedan kallat ministeriet). Målet rör ministeriets beslut att inte bevilja ZT en årlig ersättning på 500 euro i form av ett elektroniskt kort som gör det möjligt för lärare att köpa olika varor och tjänster och som beviljas för att stödja deras fortbildning och förbättra deras yrkeskompetens.

3 Enligt artikel 1 i direktiv 1999/70 är syftet med direktivet att genomföra [ramavtalet].

4 Klausul 2 i ramavtalet har rubriken Räckvidd och där anges följande i punkt 1:

5 Klausul 3 i ramavtalet, med rubriken Definitioner, har följande lydelse:

6 I led 1 och 2 i klausul 4 i ramavtalet, vilken har rubriken Principen om icke-diskriminering, stadgas följande:

7 I artikel 282 i decreto legislativo nr 297 - Approvazione del testo unico delle disposizioni legislative vigenti in materia di istruzione, relative alle scuole di ogni ordine e grado (lagstiftningsdekret nr 297 om godkännande av den konsoliderade lagstiftningen om undervisning i skolor av alla slag och på samtliga nivåer), av den 16 april 1994 (GURI nr 115 av den 19 maj 1994, ordinarie tillägg nr 79) (nedan kallat lagstiftningsdekret nr 297/1994), föreskrivs att fortbildning är en grundläggande rättighet och skyldighet för inspektionspersonal, ledning och lärare. Fortbildning ska förstås som en anpassning av kunskaperna till vetenskapens utveckling inom olika ämnesområden och tvärvetenskapliga kopplingar, såsom en fördjupning av utbildningskompetensen och deltagande i forskning och innovation inom didaktik och pedagogik.

8 I artikel 4.1–4.3 i legge n. 124 - Disposizioni urgenti in materia di personale scolastico (lag nr 124 om brådskande bestämmelser som rör skolpersonal) av den 3 maj 1999 (GURI nr 107 av den 10 maj 1999) i den lydelse som är tillämplig i det nationella målet (nedan kallad lag nr 124/1999) föreskrivs följande:

9 I artikel 1.121–1.124 i legge n. 107 – Riforma del sistema nazionale di istruzione e formazione e delega per il riordino delle disposizioni legislative vigenti (lag nr 107 om reform av det nationella utbildningssystemet och behörighet att omarbeta gällande lagstiftning), av den 13 juli 2015 (GURI nr 162, av den 15 juli 2015) (nedan kallad lag nr 107/2015), föreskrivs följande:

10 Under läsåret 2020–2021 innehade ZT ett vikariat som påbörjades före den 31 december 2020 och fortsatte fram till slutet av undervisningsverksamheten för detta läsår. Under det följande läsåret hade hon en rad vikariat vid tre olika skolor under tre olika perioder på året, nämligen från den 8 oktober 2021 till den 22 december 2021, från den 24 januari 2022 till den 10 februari 2022 och från den 11 februari 2022 till den 27 maj 2022.

11 ZT ansökte om det elektroniska kort som föreskrivs i artikel 1.121 i lag nr 107/2015, vars nominella värde uppgår till 500 euro per år för varje läsår (nedan kallat det aktuella elektroniska kortet) för dessa två läsår.

12 Eftersom ministeriet inte biföll ZT:s talan, väckte ZT talan vid Tribunale di Lecce (Domstolen i Lecce, Italien), som är den hänskjutande domstolen, och yrkade att den skulle fastställa att ZT hade rätt till detta kort.

13 ZT har till stöd för sin talan gjort gällande att ministeriets avslag strider mot klausul 4 i ramavtalet.

14 Den hänskjutande domstolen har inledningsvis angett att det i italiensk rätt görs en åtskillnad mellan vikariat för lärare beroende på om de omfattas av artikel 4.1, 4.2 eller 4.3 i lag nr 124/1999. Även om punkterna 1 och 2 i denna artikel avser årsvikariat för professors- och lärartjänster som blivit lediga före den 31 december under läsåret och som varar till slutet av (undervisningsverksamheten) för detta år, det vill säga fram till den 31 augusti eller den 30 juni varje läsår och utgör vikariat för hela läsåret, avser punkt 3 i nämnda artikel vikariat som benämns som korta eller tillfälliga, det vill säga kortvariga vikariat.

15 Den hänskjutande domstolen har preciserat att Corte suprema di cassazione (Högsta domstolen, Italien), till följd av beslutet av den 18 maj 2022, Ministero dell’istruzione (Elektroniskt kort) ( C‑450/21, EU:C:2022:411), i dom nr 29961 av den 27 oktober 2023, slog fast att även visstidsanställda lärare som har haft vikariat under läsåret har rätt till det aktuella elektroniska kortet. Nämnda domstol har emellertid inte uttryckligen uttalat sig om huruvida det föreligger en sådan rätt för visstidsanställda lärare som har haft kortvariga vikariat vilket har lett till att lägre domstolar har olika praxis på området.

16 Den hänskjutande domstolen anser emellertid att det framgår av domskälen i nämnda dom, liksom av skälen i beslut nr 7254 av den 19 mars 2024, att Corte suprema di cassazione (Högsta domstolen) inte ansåg att dessa lärare hade rätt till det aktuella elektroniska kortet.

17 Den hänskjutande domstolen har nämligen påpekat att Corte suprema di cassazione (Högsta domstolen) slagit fast att den italienska lagstiftaren har fastställt ett samband mellan beviljandet av det aktuella elektroniska kortet och undervisningens årliga karaktär, vilket innebär att det, för att undanröja den diskriminering som visstidsanställda lärare utsätts för i förhållande till tillsvidareanställda lärare, vilken varit föremål för det beslut som avses i punkt 15 ovan, räcker att ge de förstnämnda en rätt till den förmån som de sistnämnda lärarna har endast i förhållande till visstidsanställda lärare som vikarierar under hela läsåret, och inte lärare med kortvariga vikariat, eftersom endast de förstnämnda lärarna utför ett arbete som är jämförbart med det som utförs av tillsvidareanställda lärare.

18 Enligt den hänskjutande domstolen fann Corte suprema di cassazione (Högsta domstolen) däremot att om denna förmån även tillerkändes lärare med de sistnämnda typerna av vikariat, skulle det samband som ska finnas mellan beviljandet av det aktuella elektroniska kortet och den årliga undervisningsramen ändras på ett omotiverat sätt, även för det fall att summan av de arbetsdagar som dessa lärare har arbetat i efterhand visar sig vara lika med summan av de arbetsdagar som de tillsvidareanställda lärarna eller vikarierande lärare som har arbetat under hela läsåret har arbetat.

19 Den hänskjutande domstolen har påpekat att ZT i förevarande fall, vad gäller läsåret 2020–2021, hade vikarierat under hela läsåret. Det är således utrett att hon för detta år har rätt till det aktuella elektroniska kortet.

20 Vad gäller ZT:s yrkande avseende läsåret 2021–2022, vilket är det enda som är relevant för förevarande begäran om förhandsavgörande, har den hänskjutande domstolen angett att ZT lade samman en rad kortvariga vikariat på grundval av olika avtal.

21 Mot bakgrund av ovannämnda rättspraxis från Corte suprema di cassazione (Högsta domstolen) har den hänskjutande domstolen angett att ZT inte borde ha rätt till det aktuella elektroniska kortet för läsåret 2021–2022.

22 Den hänskjutande domstolen anser emellertid att det strider mot klausul 4 i ramavtalet, såsom den tolkats av EU-domstolen, bland annat i beslutet av den 18 maj 2022, Ministero dell’istruzione (Elektroniskt kort) ( C‑450/21, EU:C:2022:411), att neka ZT det aktuella elektroniska kortet.

23 Den hänskjutande domstolen har i detta avseende erinrat om att de arbetsuppgifter och de tjänster som ZT utförde och innehade under läsåret 2021–2022 var desamma som för de kolleger, som var fast anställda lärare med tillsvidareanställning. Visstidsanställda lärare som innehar vikariat, såsom ZT, anställs dessutom på grundval av förteckningar över lärare som har de kvalifikationer som krävs enligt nationell rätt. De har även samma skyldigheter i förhållande till eleverna och samma utbildningsskyldigheter som tillsvidareanställda lärare.

24 Den hänskjutande domstolen anser att visstidsanställda lärare som innehar vikariat under sin anställningstid deltar i genomförandet av en utbildnings- och handledningsfas på samma sätt som tillsvidareanställda lärare. Planeringen av undervisningen är en förutsättning för att kunna utföra arbetet för alla lärare, även för de som innehar vikariat, och detta oberoende av vilken typ av vikariat de har. Den hänskjutande domstolen har preciserat att alla lärare som innehar vikariat är ledamöter i lärarrådet under den period då de innehar tjänsten.

25 Den hänskjutande domstolen anser dessutom att kopplingen mellan det aktuella elektroniska kortet och undervisningens årliga karaktär är hypotetisk, bland annat på grund av att denna koppling är beroende av lärarens vilja, varvid det står läraren fritt att utnyttja det berörda beloppet under det aktuella läsåret. Ett sådant samband saknar för övrigt stöd i ordalydelsen i artikel 1.121 i lag nr 107/2015, eftersom hänvisningen i denna bestämmelse till treårsplanen för skolornas utbildningsutbud är mer knuten till utbudet av utbildningar till allmänheten än till lärarnas utbildning.

26 Den hänskjutande domstolen anser således, mot bakgrund av de allmänna mål som ligger till grund för införandet av detta kort, att det skulle vara diskriminerande – och strida mot principen om tidsproportionalitet – att helt utesluta beviljandet av kortet till vissa visstidsanställda lärare enbart på grund av längden på deras tjänstgöring, särskilt som kortvariga vikariat under ett läsår kan ha en sammanlagd varaktighet som motsvarar ett vikariat under hela läsåret.

27 Mot denna bakgrund beslutade Tribunale di Lecce (Domstolen i Lecce) att vilandeförklara målet och att hänskjuta följande tolkningsfrågor till domstolen för förhandsavgörande:

28 Den hänskjutande domstolen har ställt de fyra frågorna, vilka ska prövas tillsammans, för att få klarhet i huruvida klausul 4 led 1 i ramavtalet ska tolkas så, att den utgör hinder för en nationell lagstiftning, såsom den tolkats av en nationell högsta domstol, som begränsar rätten till ett elektroniskt kort med ett nominellt värde på 500 euro per år som gör det möjligt att köpa olika varor och tjänster till stöd för fortbildning av lärare, till tillsvidareanställda lärare och visstidsanställda lärare som vikarierar under hela läsåret, och utesluter visstidsanställda lärare som innehar kortvariga vikariat.

29 Den italienska regeringen har gjort gällande att tolkningsfrågorna inte kan tas upp till sakprövning, eftersom det enligt den hänskjutande domstolen inte råder något tvivel, med hänsyn till klausul 4 i ramavtalet, att artikel 121 och följande punkter i lag nr 107/2015, ska tolkas så, att det är möjligt att bevilja det aktuella elektroniska kortet även till lärare som innehar kortvariga vikariat. Under dessa omständigheter borde den hänskjutande domstolen ha gjort en unionsrättskonform tolkning av dessa bestämmelser i nationell rätt i stället för att ställa tolkningsfrågor, genom vilka den i själva verket har begärt att EU-domstolen ska lösa en konflikt i nationell rätt avseende huruvida Corte suprema di cassaziones (Högsta domstolens) praxis, mot bakgrund av unionsrätten, är välgrundad, vilken den hänskjutande domstolen för övrigt felaktigt tolkar så, att sistnämnda domstol har uttalat sig om huruvida dessa lärare har rätt att beviljas det aktuella elektroniska kortet.

30 Domstolen erinrar härvid om att det under alla omständigheter inte på något sätt är förbjudet för en nationell domstol att till EU-domstolen ställa en tolkningsfråga som en av parterna i målet anser inte ger upphov till något rimligt tvivel. Även om det antas att så är fallet innebär detta inte att en begäran om förhandsavgörande som innehåller sådana frågor ska avvisas (dom av den 17 oktober 2024, Lufoni, C‑322/23, EU:C:2024:900, punkt 29 och där angiven rättspraxis).

31 Det följer av fast rättspraxis att en nationell domstol enligt artikel 267 FEUF har en mycket vittgående möjlighet att hänskjuta en fråga till EU-domstolen, om den bedömer att det i ett mål som pågår vid den har uppkommit frågor som kräver ett avgörande avseende tolkningen av unionsrätten för att den ska kunna döma i målet. Det ska således stå en domstol som inte dömer i sista instans fritt att hänskjuta frågor till EU-domstolen, om den anser att den rättsliga bedömning som gjorts av en domstol i högre instans, även av en författningsdomstol, skulle kunna leda till att den meddelar en dom som strider mot unionsrätten (dom av den 18 maj 2021, Asociaenia Forumul Judecătorilor din România m.fl., C‑83/19, C‑127/19, C‑195/19, C‑291/19, C‑355/19 och C‑397/19, EU:C:2021:393, punkt 133 och där angiven rättspraxis).

32 Slutligen ankommer det inte på domstolen att uttala sig om tolkningen av nationella bestämmelser, eftersom en sådan tolkning omfattas av de nationella domstolarnas behörighet, samt att EU-domstolen inte kan ersätta den nationella domstolens bedömning angående utvecklingen av praxis vid de nationella domstolarna med sin egen (dom av den 8 september 2011, Rosado Santana, C‑177/10, EU:C:2011:557, punkt 60).

33 I förevarande fall anser den hänskjutande domstolen att en tolkning av klausul 4 i ramavtalet är nödvändig för att avgöra det nationella målet, med hänsyn till den praxis från Corte suprema di cassazione (Högsta domstolen), som är tillämplig i det målet, vilken den hänskjutande domstolen anser strider mot denna klausul.

34 Under dessa omständigheter, och mot bakgrund av den rättspraxis som det erinrats om i punkterna 30–32 ovan, kan den italienska regeringens argument, såsom de redovisats i punkt 29 ovan, inte påverka frågan huruvida tolkningsfrågorna kan tas upp till prövning.

35 Tolkningsfrågorna kan följaktligen tas upp till prövning.

36 Det ska erinras om att domstolen, i punkt 48 i sitt beslut av den 18 maj 2022, Ministero dell’istruzione (Elektroniskt kort) ( C‑450/21, EU:C:2022:411), slog fast att klausul 4 i ramavtalet ska tolkas så, att den utgör hinder för en nationell lagstiftning enligt vilken endast tillsvidareanställda lärare vid ett ministerium, och inte visstidsanställda lärare vid detta ministerium, har rätt till en ekonomisk förmån på 500 euro per år, som beviljas för att stödja lärarnas fortbildning och förbättra deras yrkeskompetens, genom ett elektroniskt kort som kan användas för att köpa olika varor och tjänster för nämnda ändamål.

37 I förevarande fall avser det nationella målet samma nationella lagstiftning som den som var aktuell i det mål som gav upphov till detta beslut, nämligen artikel 1.121 och följande i lag nr 107/2015, i vilken det föreskrivs att det ska införas ett elektroniskt kort för kompetensutveckling och fortbildning av tillsvidareanställda lärare … på samtliga nivåer… med ett nominellt värde på 500 euro per år för varje läsår.

38 Den hänskjutande domstolen har angett att det följer av praxis från Corte suprema di cassazione (Högsta domstolen), som meddelats efter nämnda beslut, avseende dessa bestämmelser, att det aktuella elektroniska kortet emellertid hädanefter även ska beviljas visstidsanställda lärare som vikarierar under läsåret, vars verksamhet således ingår i den årliga undervisningsramen. Enligt denna rättspraxis är däremot visstidsanställda lärare som innehar kortvariga vikariat, såsom ZT, undantagna på grund av att deras verksamhet inte ingår i en sådan ram.

39 Domstolen erinrar för det första om att ramavtalet är tillämpligt på samtliga arbetstagare som utför arbete mot ersättning inom ramen för ett anställningsförhållande som ingåtts för en viss tid med en arbetsgivare (beslut av den 18 maj 2022, Ministero dell’istruzione (Elektroniskt kort), C‑450/21, EU:C:2022:411, punkt 30, och dom av den 20 februari 2024, X (Avsaknad av skäl för uppsägning), C‑715/20, EU:C:2024:139, punkt 33 och där angiven rättspraxis).

40 Eftersom, såsom framgår av beslutet om hänskjutande, ZT, som under läsåret 2021–2022 innehade flera kortvariga vikariat som visstidsanställd lärare, i denna egenskap var anställd enligt ett eller flera avtal om visstidsanställning, i den mening som avses i klausul 2 led 1 i ramavtalet, jämförd med klausul 3 punkt 1 i samma avtal, omfattas det nationella målet av tillämpningsområdet för detta ramavtal.

41 För det andra avser förbudet i klausul 4 i ramavtalet mot att visstidsanställda behandlas mindre förmånligt än tillsvidareanställda arbetstagares anställningsvillkor.

42 Enligt fast rättspraxis är det avgörande kriteriet för att avgöra huruvida en åtgärd omfattas av begreppet anställningsvillkor, i den mening som avses i klausul 4 punkt 1 i ramavtalet, just själva anställningen, det vill säga anställningsförhållandet mellan arbetstagaren och arbetsgivaren (beslut av den 18 maj 2022, Ministero dell’istruzione (Elektroniskt kort), C‑450/21, EU:C:2022:411, punkt 33, och dom av den 20 februari 2024, X (Avsaknad av skäl för uppsägning), C‑715/20, EU:C:2024:139, punkt 37 och där angiven rättspraxis).

43 I förevarande fall ska det, såsom den hänskjutande domstolen har konstaterat, erinras om att det aktuella elektroniska kortet, mot bakgrund av bedömningen i punkterna 36–38 i beslutet av den 18 maj 2022, Ministero dell’istruzione (Elektroniskt kort) ( C‑450/21, EU:C:2022:411), ska anses omfattas av anställningsvillkoren i den mening som avses i klausul 4 led 1 i ramavtalet.

44 I enlighet med målet att undanröja diskriminering mellan visstidsanställda och tillsvidareanställda föreskrivs i klausul 4 led 1 i ramavtalet, för det tredje, ett förbud mot att, när det gäller anställningsvillkor, behandla visstidsanställda mindre fördelaktigt än jämförbara tillsvidareanställda enbart på grund av att de har en visstidsanställning, om detta inte motiveras på objektiva grunder (se, för ett liknande resonemang, Ministero dell’instruzione (Elektroniskt kort), C‑450/21, EU:C:2022:411, punkt 39, och dom av den 20 februari 2024, X (Avsaknad av skäl för uppsägning), C‑715/20, EU:C:2024:139, punkterna 42 och 45 och där angiven rättspraxis).

45 I detta syfte har icke-diskrimineringsprincipen genomförts och konkretiserats genom ramavtalet endast vad gäller skillnader i behandling mellan visstidsanställda och tillsvidareanställda som befinner sig i en jämförbar situation (beslut av den 18 maj 2022, Ministero dell’istruzione (Elektroniskt kort), C‑450/21, EU:C:2022:411, punkt 40, och dom av den 5 juni 2018, Grupo Norte Facility, C‑574/16, EU:C:2018:390, punkt 47 och där angiven rättspraxis).

46 Vad för det första gäller frågan huruvida det föreligger en skillnad i behandling i den mening som avses i klausul 4 led 1 i ramavtalet, framgår det av skälen i beslutet om hänskjutande, vilka det erinrats om i punkt 38 ovan att inte bara samtliga tillsvidareanställda lärare, utan även visstidsanställda lärare som innehar vikariat för ett helt läsår, kan komma i åtnjutande av det aktuella elektroniska kortet, men inte visstidsanställda lärare som innehar kortvariga vikariat.

47 Den italienska regeringen har härav dragit slutsatsen att tolkningsfrågorna i själva verket inte avser en skillnad i behandling mellan visstidsanställda och tillsvidareanställda, utan en skillnad i behandling mellan två kategorier av visstidsanställda, vilken inte omfattas av ramavtalets tillämpningsområde.

48 Det ska emellertid preciseras att den hänskjutande domstolen, genom att även påpeka den sistnämnda skillnaden i behandling, endast har för avsikt att visa att även om den mindre förmånliga behandling som var aktuell i det mål som gav upphov till beslutet av den 18 maj 2022, Ministero dell’istruzione (Elektroniskt kort) ( C‑450/21, EU:C:2022:411), har upphört vad gäller visstidsanställda lärare som innehar vikariat under ett helt läsår, så kvarstår denna behandling i förhållande till visstidsanställda lärare som innehar kortvariga vikariat. Att endast delvis avskaffa skillnaden i behandling mellan tillsvidareanställda lärare och visstidsanställda lärare innebär således att en del av de visstidsanställda lärarna fortfarande behandlas olika i förhållande till tillsvidareanställda lärare.

49 Domstolen har vidare slagit fast att det följer av ordalydelsen i klausul 4 led 1 i ramavtalet att det är tillräckligt att de aktuella visstidsanställda behandlas mindre fördelaktigt än tillsvidareanställda som befinner sig i en jämförbar situation, för att de förstnämnda ska kunna åberopa denna klausul (dom av den 20 juni 2019, Ustariz Aróstegui, C‑72/18, EU:C:2019:516, punkt 31).

50 Av detta följer att särbehandling i den mening som avses i klausul 4 led 1 i ramavtalet inte kan uteslutas enbart av det skälet att denna särbehandling endast påverkar en del visstidsanställda. I annat fall skulle tillämpningsområdet för det skydd mot diskriminering som föreskrivs i denna bestämmelse, vilket ska tillämpas på samtliga visstidsanställda arbetstagare, i enlighet med den rättspraxis som det erinrats om i punkt 39 ovan, begränsas på ett otillbörligt sätt, vilket även Europeiska kommissionen har påpekat.

51 Under dessa omständigheter inför en nationell lagstiftning, såsom den som är aktuell i det nationella målet, en skillnad i behandling till nackdel för visstidsanställda lärare som innehar kortvariga vikariat i förhållande till tillsvidareanställda lärare.

52 Det ska således för det andra prövas huruvida dessa visstidsanställda lärare som innehar kortvariga vikariat befinner sig i en situation som är jämförbar med situationen för de berörda tillsvidareanställda lärarna.

53 Vad gäller jämförelsen av de ifrågavarande situationerna, ska det noteras att för att bedöma om arbetstagarna utför samma eller liknande arbeten i den mening som avses i ramavtalet ska det, i enlighet med klausulerna 3 led 2 och 4 led 1 i ramavtalet, undersökas huruvida dessa personer - med hänsyn tagen till en rad omständigheter såsom arbetets art, utbildningsvillkoren och arbetsvillkoren - kan anses befinna sig i en jämförbar situation (beslut av den 18 maj 2022, Ministero dell’instruzione (Elektroniskt kort), C‑450/21, EU:C:2022:411, punkt 41, och dom av den 20 februari 2024, X (Avsaknad av skäl för uppsägning), C‑715/20, EU:C:2024:139, punkt 47 och där angiven rättspraxis).

54 I förevarande fall har den hänskjutande domstolen hänvisat till flera omständigheter som visar att visstidsanställda lärare, såsom ZT, och tillsvidareanställda lärare befinner sig i en jämförbar situation.

55 Den hänskjutande domstolen har nämligen påpekat att ZT under läsåret 2021–2022 innehade flera kortvariga vikariat som omfattade perioder från några veckor till några månader, under vilka hon utförde samma arbetsuppgifter och innehade samma typ av tjänster som fast anställda lärare vid de berörda skolorna. Den hänskjutande domstolen tillade att visstidsanställda lärare har samma skyldigheter i förhållande till eleverna och samma utbildningsskyldigheter som de berörda tillsvidareanställda lärarna, oberoende av vilken typ av vikariat de innehar.

56 Av dessa omständigheter följer att de arbetsuppgifter som visstidsanställda lärare, såsom ZT, utför inom ramen för sina kortvariga vikariat i princip framstår som jämförbara med dem som fastanställda lärare utför.

57 Att deras arbetsuppgifter är jämförbara påverkas inte a priori av den omständigheten att det, såsom den italienska regeringen har påpekat, endast är tillsvidareanställda lärare och visstidsanställda lärare som innehar vikariat under hela läsåret som tjänstgör under skolledighetsperioden mellan den 30 juni och den 31 augusti som då utför kollegialt arbete, som består i specialundervisning och att vara handledare, vilket kräver särskild kompetens.

58 Enligt detta argument utförs nämligen kollegialt arbete inte av visstidsanställda lärare som vikarierar under läsåret fram till dess att undervisningsverksamheten avslutas, det vill säga fram till den 30 juni, trots att dessa visstidsanställda lärare, i enlighet med den nationella lagstiftningen, såsom den tolkats av Corte suprema di cassazione (Högsta domstolen), har rätt till det aktuella elektroniska kortet och således förefaller befinna sig i en situation som är jämförbar med situationen för tillsvidareanställda lärare.

59 Det framgår för övrigt inte av handlingarna i målet att detta kollegiala arbete har en avgörande betydelse för hur visstidsanställda lärare som vikarierar under hela läsåret utför sina arbetsuppgifter, bland annat i förhållande till deras undervisningsverksamhet.

60 Vidare finns det inget som tyder på att den omständigheten att vissa av de vikariat som visstidsanställda lärare, såsom ZT, kan komma att inneha eventuellt är kortvariga och sporadiska, skulle medföra en väsentlig förändring av dessa lärares arbetsuppgifter, eller rent av arten eller villkoren för deras lärararbete. Det ankommer emellertid på den hänskjutande domstolen, som ensam har tillgång till samtliga relevanta uppgifter, att göra en bedömning i detta avseende (se, för ett likande resonemang, dom av den 30 november 2023, Ministero dell’Instruzione och INPS, C‑270/22, EU:C:2023:933, punkt 68).

61 I detta avseende saknas det anledning för den hänskjutande domstolen att beakta den sammanlagda – faktiska eller planerade – längden på de på varandra följande kortvariga vikariaten, eftersom den tid för vilken den visstidsanställde har anställts inte i sig är relevant för bedömningen, som avses i punkt 53 ovan, av huruvida de arbetsuppgifter som utförs av de berörda personerna är jämförbara.

62 För det tredje ska det fastställas huruvida en eventuell skillnad i behandling mellan visstidsanställda och tillsvidareanställda som befinner sig i jämförbara situationer kan motiveras på objektiva grunder i den mening som avses i klausul 4 led 1 i ramavtalet.

63 Enligt fast rättspraxis innebär begreppet objektiva grunder i den mening som avses i klausul 4 led 1 tvärtom ett krav på att den konstaterade skillnaden i behandling ska vara motiverad av precisa och konkreta omständigheter som är kännetecknande för det aktuella anställningsvillkoret i det särskilda sammanhang där det förekommer och på grundval av objektiva och klara kriterier, så att det kan kontrolleras huruvida denna skillnad i behandling tillgodoser ett verkligt behov, är ägnad att uppnå det eftersträvade målet och är nödvändig för detta ändamål. Sådana omständigheter kan till exempel följa av att de arbetsuppgifter för vilka avtal om visstidsanställning har ingåtts är av ett särskilt slag och har vissa inneboende egenskaper eller, i förekommande fall, av en medlemsstats strävan efter att uppnå ett berättigat socialpolitiskt mål (beslut av den 18 maj 2022, Ministero dell’istruzione (Elektroniskt kort), C‑450/21, EU:C:2022:411, punkt 45, och dom av den 20 februari 2024, X (Avsaknad av skäl för uppsägning), C‑715/20, EU:C:2024:139, punkt 59 och där angiven rättspraxis).

64 I förevarande fall framgår det av skälen i beslutet om hänskjutande, avseende den praxis från Corte suprema di cassazione (Högsta domstolen) som avses i punkterna 15–18 ovan, att den skillnad i behandling som är aktuell i det nationella målet motiveras av det mål som eftersträvas med det aktuella elektroniska kortet, vilket, i enlighet med ett skönsmässigt val som gjorts av den italienska lagstiftaren, består i att endast stödja undervisning som tillhandahålls på årsbasis och att anse att den undervisning som tillhandahålls av visstidsanställda lärare med kortvariga vikariat inte ingår i denna ram.

65 Den italienska regeringen har i detta sammanhang hävdat att denna skillnad i behandling beror på den särskilda karaktären hos de arbetsuppgifter som utförs på kortvariga vikariat, eftersom de berörda lärarna kan anställas även för ett litet antal timmar per vecka och vid flera olika skolor för att undervisa i ämnen som ofta skiljer sig åt, utanför den årliga planeringen. Denna regering har även åberopat budgethänsyn.

66 Domstolen erinrar om att medlemsstaterna har ett stort utrymme för skönsmässig bedömning, inte bara vid valet av vilket konkret mål, bland flera social- och arbetsmarknadspolitiska mål, som ska eftersträvas, utan även vid fastställandet av vilka åtgärder som är lämpliga för att uppnå detta mål (dom av den 17 mars 2021, Consulmarketing, C‑652/19, EU:C:2021:208, punkt 63 och där angiven rättspraxis).

67 Även om det antas att den nationella lagstiftning som är aktuell i det nationella målet faktiskt har till syfte att specifikt och uteslutande stödja skolundervisning som bedrivs på årsbasis, krävs det emellertid även att skillnaden i behandling mellan tillsvidareanställda lärare, som har ett anställningsförhållande som inte är begränsat i tiden, och lärare med kortvariga vikariat inom ramen för ett tidsbegränsat anställningsförhållande, svarar mot ett verkligt behov och i själva verket inte grundar sig på ett val som snarare liknar ett kriterium som på ett allmänt och abstrakt sätt uteslutande hänvisar till själva anställningstidens längd (se, för ett likande resonemang, dom av den 20 februari 2024, X, C‑715/20, EU:C:2024:139, punkt 63), vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att kontrollera.

68 Om det godtogs att enbart den omständigheten att ett anställningsförhållande är tillfälligt anses tillräcklig i sig för att motivera en särbehandling av visstidsanställda i förhållande till tillsvidareanställda skulle målen med direktiv 1999/70 och ramavtalet undergrävas och en situation som missgynnar visstidsanställda upprätthållas (dom av den 20 juni 2019, Ustariz Aróstegui, C‑72/18, EU:C:2019:516, punkt 41 och där angiven rättspraxis, och beslut av den 18 maj 2022, Ministero dell’istruzione (Elektroniskt kort), C‑450/21, EU:C:2022:411, punkt 46).

69 Förutom att en sådan skillnad i behandling ska svara mot ett verkligt behov, ska den under alla omständigheter vara ägnad att göra det möjligt att uppnå det eftersträvade målet och vara nödvändig för att uppnå detta mål. Detta mål ska dessutom eftersträvas på ett konsekvent och systematiskt sätt (dom av den 20 februari 2024, X (Avsaknad av skäl för uppsägning), C‑715/20, EU:C:2024:139, punkt 65 och där angiven rättspraxis).

70 I förevarande fall framgår det av beslutet om hänskjutande att de arbetsuppgifter som visstidsanställda lärare med kortvariga vikariat utför inte skiljer sig väsentligt från de uppgifter som utförs av tillsvidareanställda lärare, såsom redan har erinrats om i punkt 55 ovan. Den hänskjutande domstolen har för övrigt påpekat att dessa visstidsanställda lärare även deltar i genomförandet av en utbildnings- och handledningsfas.

71 Av detta följer, i motsats till vad den italienska regeringen har hävdat, att visstidsanställda lärare med kortvariga vikariat förefaller bedriva undervisningsverksamhet, i likhet med den verksamhet som utövas av tillsvidareanställda lärare som de ersätter, vilken ingår i årsramen för undervisningen vid de berörda skolorna, och detta under hela anställningstiden. Såsom kommissionen också har påpekat framstår det således som inkonsekvent, med hänsyn till målet att förbättra kvaliteten på den årliga undervisningen, att utesluta lärare med kortvariga vikariat från att beviljas det aktuella elektroniska kortet.

72 Vad gäller särdragen hos det anställningsvillkor som är aktuellt i det nationella målet erinrar domstolen om att enligt den hänskjutande domstolen kan det aktuella elektroniska kortet, med hänsyn till lydelsen i artikel 1.121 i lag nr 107/2015, användas för köp av ett stort antal varor och tjänster som allmänt bidrar till undervisningsverksamhet, och inte endast för inköp av varor och tjänster som är specifikt knutna till de särskilda arbetsuppgifter som eventuellt är förbehållna tillsvidareanställda lärare.

73 Den skillnad i behandling som är aktuell i det nationella målet förefaller dessutom gå utöver vad som är nödvändigt för att uppnå det eftersträvade målet, eftersom samtliga tillsvidareanställda lärare har rätt att erhålla det aktuella elektroniska kortet, oberoende av om de faktiskt utövar en verksamhet som kan ingå i den årliga undervisningsramen. För övrigt kan, såsom kommissionen har gjort gällande, lärare som innehar kortvariga vikariat till och med ha större utbildningsbehov när de inleder sin yrkesverksamhet eller kommer att undervisa i olika ämnen vid flera skolor.

74 Vad beträffar nödvändigheten av beakta budgethänsyn, vilket har åberopats av den italienska regeringen, erinrar domstolen om att budgethänsyn, även om kan vara avgörande för en medlemsstats socialpolitiska val och kan påverka karaktären hos och omfattningen av de åtgärder som staten önskar vidta kan de emellertid inte i sig utgöra ett mål för politiken och de kan följaktligen inte motivera tillämpning av en nationell lagstiftning som innebär en särbehandling av visstidsanställda arbetstagare (se, för ett likande resonemang, dom av den 26 november 2014, Mascolo m. fl. C‑22/13, C‑61/13- C‑63/13 och C‑418/13, EU:C:2014:2401, punkt 110 och där angiven rättspraxis).

75 Det ska slutligen preciseras att den nationella lagstiftning som är aktuell i det nationella målet inte tycks tillämpa principen om tidsproportionalitet, såsom den avses i punkt 2 i klausul 4 i ramavtalet och som den hänskjutande domstolen har hänvisat till, eftersom storleken på den årliga ersättning som beviljas i form av det aktuella elektroniska kortet är fast och inte beror på hur länge de berörda lärarna faktiskt har arbetat.

76 Under dessa omständigheter förefaller den nationella lagstiftning som är aktuell i det nationella målet inte vara förenlig med de krav som avses i punkt 69 ovan, vilket det emellertid i slutligen ankommer på den hänskjutande domstolen att bedöma.

77 Mot denna bakgrund ska tolkningsfrågorna besvaras enligt följande. Klausul 4 led 1 i ramavtalet ska tolkas så, att den utgör hinder för en nationell lagstiftning, såsom den tolkats av en nationell högsta domstol, som begränsar rätten till ett elektroniskt kort med ett nominellt värde på 500 euro per år som gör det möjligt att köpa olika varor och tjänster till stöd för fortbildning av lärare, till tillsvidareanställda lärare och visstidsanställda lärare som vikarierar hela läsåret, och utesluter visstidsanställda lärare som innehar kortvariga vikariat, såvida detta inte är motiverat av objektiva grunder i den mening som avses i denna bestämmelse. Enbart den omständigheten att de sistnämndas verksamhet inte är avsedd att pågå fram till läsårets slut utgör inte en sådan objektiv grund.

78 Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

1 Rättegångsspråk: italienska.

2 Förevarande mål har getts ett fiktivt namn. Detta namn är inte någon av rättegångsdeltagarnas verkliga namn.