Domstolens dom (nionde avdelningen) den 5 juni 2025

I mål C‑310/24, angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF, framställd av Sofiyski rayonen sad (Distriktsdomstolen i Sofia, Bulgarien) genom beslut av den 22 april 2024, som inkom till domstolen den 29 april 2024, i målet

DOMSTOLEN (nionde avdelningen) sammansatt av avdelningsordföranden N. Jääskinen samt domarna M. Condinanzi (referent) och R. Frendo, generaladvokat: A. Rantos, justitiesekreterare: A. Calot Escobar,

efter det skriftliga förfarandet,

med beaktande av de yttranden som avgetts av: Elektrorazpredelitelni mrezhi Zapad EAD, genom V. Bozhilov, A. Ganev och A. Krastev, advokati, Europeiska kommissionen, genom O. Beynet, D. Drambozova, I. Rubene och T. Scharf, samtliga i egenskap av ombud,

med hänsyn till beslutet, efter att ha hört generaladvokaten, att avgöra målet utan förslag till avgörande,

följande

Dom

Tillämpliga bestämmelser

Unionsrätt

Direktiv 2011/83

Förordning 2019/943

Direktiv 2019/944

Bulgarisk rätt

Målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågorna

Huruvida begäran om förhandsavgörande kan tas upp till prövning

Prövning av tolkningsfrågorna

Rättegångskostnader

1 Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artikel 18.1, 18.7 och 18.8 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/943 av den 5 juni 2019 om den inre marknaden för el (EUT L 158, 2019, s. 54), av artiklarna 10.4, 46.2 d och 59.1 a i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/944 av den 5 juni 2019 om gemensamma regler för den inre marknaden för el och om ändring av direktiv 2012/27/EU (EUT L 158, 2019, s. 125) samt av artikel 27 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/83/EU av den 25 oktober 2011 om konsumenträttigheter och om ändring av rådets direktiv 93/13/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/44/EG och om upphävande av rådets direktiv 85/577/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG (EUT L 304, 2011, s. 64).

2 Begäran har framställts i ett mål mellan YL, i egenskap av hushållskund, och Elektrorazpredelitelni mrezhi Zapad EAD (nedan kallat ERM Zapad). Målet rör bestridande av en faktura vars belopp beräknats på grundval av en uppskattad elförbrukning på grund av ett fel i mätaren.

3 I skälen 11 och 25 i direktiv 2011/83 anges följande:

4 I artikel 3.1 i direktivet föreskrivs följande:

5 I artikel 27 i nämnda direktiv föreskrivs följande:

6 I artikel 18 i förordning 2019/943 föreskrivs följande:

7 I skäl 83 i direktiv 2019/944 anges följande:

8 I artikel 10.4 i direktivet föreskrivs följande:

9 I artikel 46.2 i direktivet föreskrivs följande:

10 I artikel 59.1 i samma direktiv föreskrivs följande:

11 I artikel 50 i Pravila za izmervane na kolichestvoto elektricheska energia (föreskrifter för mätning av el) (nedan kallade PIKEE), vilka antagits av Komisia za energiyno i vodno regulirane (Tillsynsmyndigheten för energi och vatten, Bulgarien), som är den bulgariska tillsynsmyndigheten i den mening som avses i direktiv 2019/944, föreskrivs följande:

12 I artikel 52 PIKEE föreskrivs följande:

13 YL äger ett hus som är anslutet till eldistributionsnätet och som är utrustat med en mätare. Endast ERM Zapads anställda har tillgång till mätaren som är placerad i en metallåda på gatan.

14 Det framgår av beslutet om hänskjutande att det den 10 april 2023, vid en inspektion på plats som genomfördes av ERM Zapad, konstaterades att mätaren inte fungerade, trots att den inte uppvisade några synliga fel på utsidan eller insidan. Mätaren togs ned och skickades för kontroll till Bulgarski institut po metrologia (Bulgariens metrologiska institut, Bulgarien), som drog slutsatsen att mätaren inte uppfyllde de metrologiska och standardiserade tekniska kraven och att YL:s elförbrukning därför inte hade kunnat registreras korrekt. Det är även utrett att den senaste kontrollen av mätaren, före kontrollen den 10 april 2023, utfördes den 14 mars 2018.

15 I beslutet om hänskjutande anges även att ERM Zapad, i avsaknad av en korrekt registrering av den faktiska elförbrukningen, utfärdade en faktura på 2058,26 bulgariska leva (BGN) (cirka 1000 euro), vilket motsvarade en uppskattad elförbrukning på 3168 kilowattimmar (kWh) för perioden från den 11 januari 2023 till den 10 april 2023 (nedan kallad den omtvistade fakturan) i enlighet med PIKEE. Det belopp som skulle betalas för den förbrukningen beräknades vidare på grundval av den dagstariff för el som gällde för den aktuella perioden, vilken var högre än nattariffen.

16 YL väckte talan vid Sofiyski rayonen sad (Distriktsdomstolen i Sofia, Bulgarien), som är den hänskjutande domstolen, för att bestrida den omtvistade fakturan och gjorde gällande att det var omöjligt för honom att veta att mätaren inte fungerade, eftersom han inte hade tillgång till den. Han bestred även den period för vilken den uppskattade elförbrukningen hade beräknats.

17 Den hänskjutande domstolen har förklarat att PIKEE reglerar förfarandet och metoderna för att beräkna den mängd el som konsumenten kan anses ha förbrukat för det fall elförbrukningen inte har mätts korrekt.

18 Enligt den hänskjutande domstolen ska beräkningen, när mätaren inte fungerar korrekt och i avsaknad av någon yttre påverkan från konsumenten, göras med tillämpning av bland annat artikel 52 i PIKEE, som gör det möjligt för leverantören att utgå från en uppskattad elförbrukning. För det fall tariffomkopplaren inte fungerar, det vill säga den klocka som bestämmer om en dagstariff eller en nattariff ska tillämpas, ska beräkningen göras på grundval av de relevanta bestämmelserna i PIKEE. PIKEE ger med stöd av begreppet obehörig vinst uttryck för en presumtion om att konsumenten har använt en viss mängd energi under en viss period, vilken beror på när leverantören eller den systemansvarige konstaterade det tekniska felet i mätaren, till ett visst pris som bestäms enligt en nattariff eller en dagstariff. Dessa bestämmelser avser således el som förbrukats, men inte mätts. Sådan el anses utgöra en förlust för den systemansvarige för överföringssystemet som konsumenten ska bära kostnaden för.

19 Den hänskjutande domstolen har för det första påpekat att skäl 83 i direktiv 2019/944 inför principen om minskade förluster i överföringssystemet för el, vilken omfattas av den allmänna principen om energieffektivitet, faktisk fjärravläsning och kontroll av systemet av de systemansvariga för överföringssystem för el.

20 Den hänskjutande domstolen har i detta sammanhang betonat att det i artikel 46.2 d i direktivet anges att elöverföringsverksamheten ska omfatta avgifter bland annat kompensation för förluster och att medlemsstatens tillsynsmyndighet, i enlighet med artikel 18.8 i förordning 2019/943, ska betrakta kostnader för drift och utveckling av nätet som berättigade och inkludera dessa kostnader i distributionstariffer för att ge de systemansvariga incitament till att öka effektiviteten i sina nät och begränsa förlusterna i syfte att uppnå energieffektivitet.

21 Den hänskjutande domstolen vill i detta avseende få klarhet i innebörden av uttrycket avgifter … bland annat kompensation för förluster i den mening som avses i artikel 46.2 d i direktiv 2019/944, jämförd med artikel 18.8 i förordning 2019/943. Den hänskjutande domstolen vill få klarhet i huruvida detta uttryck omfattar fakturering av el som förbrukats men som inte har registrerats korrekt på grund av ett fel i mätaren, oavsett om detta beror på konsumentens agerande eller ej, när leverantören eller den systemansvarige inte åtgärdat felet i tid.

22 Den hänskjutande domstolen har även betonat att det genom förordning 2019/943 införs en princip enligt vilken kostnaderna, för att säkerställa proportionalitet, ska inkluderas i tarifferna, vilket i praktiken kan leda till en lättnad av de systemansvarigas skyldighet att öka effektiviteten i sina nät genom att minska sina kostnader, vilket omständigheterna i det nationella målet visar.

23 I förevarande fall har den hänskjutande domstolen påpekat att den aktuella mätaren mellan åren 2018 och 2023 inte kontrollerades och att det var efter kontrollen, varvid det den 12 april 2023 konstaterades att den inte fungerade, som ERM Zapad utfärdade en faktura för att täcka sina kostnader för den energi som levererats men inte registrerats. Nämnda domstol vill få klarhet i huruvida dessa förluster kan åläggas konsumenten om leverantören, den systemansvarige för överföringssystemet eller den systemansvarige för distributionssystemet inte i tid har åtgärdat det problem som orsakats av felet i mätaren.

24 För det andra har den hänskjutande domstolen påpekat att artikel 59.1 a i direktiv 2019/944 ger tillsynsmyndigheten befogenhet att fastställa eller godkänna överförings- eller distributionstariffer eller metoder för beräkning av dem, eller båda.

25 Den hänskjutande domstolen vill få klarhet i huruvida den bestämmelsen inte utgör hinder för att en nationell lagstiftning inkluderar den systemansvariges kostnader i dessa tariffer när de avser energi som levererats och förbrukats men som inte har registrerats eller registrerats på ett oprecist sätt på grund av ett fel i mätaren, med hänsyn till principen att tarifferna eller metoderna för beräkning av dem ska fastställas i enlighet med transparenta kriterier.

26 För det tredje har den hänskjutande domstolen påpekat att artikel 18.1 och artikel 18.7 i förordning 2019/943 ålägger konsumenten en skyldighet att till den systemansvarige för överföringssystemet betala avgifter som återspeglar kostnaderna för systemet och föreskriver att kostnaderna ska beakta användningen av distributionssystemet.

27 Den hänskjutande domstolen vill få klarhet i på vilket sätt de kostnader som således avses ska beakta användningen av distributionssystemet och huruvida en registrering som grundas på de uppskattade kostnaderna är tillåten i detta avseende.

28 För det fjärde vill den hänskjutande domstolen – som erinrat om att det är ostridigt att parterna befinner sig i ett avtalsförhållande om leverans av el till den aktuella lokalen och som anser att direktiv 2011/83, i enlighet med artikel 3 i direktivet, är tillämpligt på avtal om leverans av el – få klarhet i huruvida artikel 27 i direktivet befriar konsumenten från skyldigheten att till elleverantören betala alla belopp som överstiger den mängd el som faktiskt förbrukats om mätinstrumentet inte fungerar korrekt.

29 För det femte har den hänskjutande domstolen betonat att det enligt artikel 10.4 i direktiv 2019/944 krävs att leverantören underrättar sina slutkunder om varje ändring av leveranspriserna. Nämnda domstol vill få klarhet i huruvida den bestämmelsen inte utgör hinder för att en nationell lagstiftning ger leverantören eller den systemansvarige behörighet att, i en sådan situation som den som är aktuell i det nationella målet, göra en ny beräkning av priset på och mängden el.

30 Mot denna bakgrund beslutade Sofiyski rayonen sad (Distriktsdomstolen i Sofia) att vilandeförklara målet och ställa följande frågor till EU-domstolen:

31 ERM Zapad har inledningsvis gjort gällande att den hänskjutande domstolen har meddelat det beslutet som innehöll begäran om förhandsavgörande utan att först ha iakttagit den kontradiktoriska principen, vilket strider mot nationell rätt. ERM Zapad har vidare ifrågasatt vissa av den hänskjutande domstolens konstateranden avseende de faktiska omständigheterna, vars oriktighet innebär att begäran inte har något samband med rättsförhållandet mellan parterna. I synnerhet har ERM Zapad, i motsats till vad som framgår av beslutet, endast ställning som systemansvarig för distributionssystemet. Det finns inte något avtalsförhållande mellan ERM Zapad och YL som avser leverans av el och det har för övrigt inte gjorts gällande att det föreligger ett sådant avtalsförhållande.

32 ERM Zapad anser vidare att det inte finns något samband mellan saken i det nationella målet och unionsrätten. Vad för det första gäller den första, den andra, den tredje och den femte frågan, vilka avser tolkningen av förordning 2019/943 och direktiv 2019/944, omfattas nämligen inte omständigheterna i det nationella målet av tillämpningsområdet för de rättsakterna. Vad för det andra gäller den fjärde frågan, som avser tolkningen av direktiv 2011/83, anser ERM Zapad, i enlighet med skälen 11 och 25 i direktivet, att verksamhet som avser distribution av el, till skillnad från leverans av el, inte omfattas av det direktivets tillämpningsområde.

33 De frågor som ställts är dessutom inte relevanta för utgången i det nationella målet. Eftersom kontrollerna visade att mätarens säkerhetsanordning hade skadats, kan dessa frågor nämligen inte tas upp till prövning, då de avser det fall då det är fel på utrustningen och detta inte beror på yttre påverkan. Oavsett om det förekommit någon sådan yttre påverkan eller inte, är svaren på frågorna inte relevanta för att lösa den enda fråga som uppkommer i det nationella målet, nämligen huruvida den aktuella fordran och dess belopp är motiverade. Fordran har sin grund i den styrkta omständigheten att YL har förbrukat elektricitet, i en mängd som inte kunnat mätas, utan att betala för den, vilket har orsakat ERM Zapad skada. Frågan huruvida det beloppet utgör en förlust för systemet eller huruvida den förlusten kan inkluderas i distributionstarifferna kan vara relevant för det fall att ERM Zapad i ett förfarande kräver samtliga konsumenter på det aktuella beloppet i samband med fördelningen av den ekonomiska bördan på grund av behovet av en kollektiv kompensation från samtliga konsumenter och inte från en enskild kund som har förbrukat el i en mängd som inte har mätts.

34 Slutligen ger tolkningen av de bestämmelser i unionsrätten som avses i begäran om förhandsavgörande inte upphov till något tvivel, bland annat med hänsyn till EU-domstolens praxis avseende unionslagstiftning som föregick direktiv 2019/944 och förordning 2019/943.

35 Europeiska kommissionen har påpekat att det framgår av beslutet om hänskjutande att det inte har förekommit någon yttre påverkan på mätaren och att de fem tolkningsfrågorna, i den mån de avser ett fall där det är fel på utrustningen på grund av yttre påverkan, följaktligen är hypotetiska och därför ska avvisas.

36 För att avgöra huruvida förevarande begäran om förhandsavgörande kan tas upp till prövning ska det för det första erinras om att det enligt fast rättspraxis, mot bakgrund av funktionsfördelningen mellan EU-domstolen och de nationella domstolarna inte ankommer på EU-domstolen att, inom ramen för förfarande för förhandsavgörande, pröva huruvida beslutet om hänskjutande har antagits i enlighet med nationella regler om domstolarnas organisation och domstolsförfaranden. EU-domstolen är dessutom bunden av detta beslut, i den mån beslutet inte har återkallats efter överklagande inom ramen för den besvärsordning som föreskrivs i nationell rätt (dom av den 21 december 2023, Royal Antwerp Football Club, C‑680/21, EU:C:2023:1010, punkt 28 och där angiven rättspraxis).

37 Det ankommer således inte på EU-domstolen att i förevarande fall ta ställning till huruvida beslutet om hänskjutande eventuellt strider mot nationella processregler.

38 Det ska vidare även erinras om att enligt fast rättspraxis är den nationella domstolen ensam behörig att fastställa och bedöma omständigheterna i det mål som den har att avgöra. EU-domstolen är enbart behörig att tolka unionsrätten eller pröva dess giltighet mot bakgrund av de faktiska och rättsliga omständigheter som beskrivits av den hänskjutande domstolen, för att ge denna de uppgifter som den behöver för att lösa tvisten i fråga (se, för ett liknande resonemang, dom av den 16 mars 1978, Oehlschläger, 104/77, EU:C:1978:69, punkt 4, och dom av den 24 oktober 2019, État belge, C‑35/19, EU:C:2019:894, punkt 28). Även om de faktiska omständigheterna i beslutet om hänskjutande har bestritts av en part, är det följaktligen på grundval av de omständigheter som den hänskjutande domstolen har angett som tolkningsfrågorna ska besvaras (se, för ett liknande resonemang, dom av den 20 mars 2025, Sumitomo Chemical Agro Europe, C‑809/23, EU:C:2025:195, punkterna 42 och 43).

39 Det ankommer således inte på EU-domstolen att ta ställning till fastställandet av de faktiska omständigheterna i beslutet om hänskjutande, vars riktighet har ifrågasatts av ERM Zapad.

40 Vad för det andra gäller relevansen av de frågor som ställts för att lösa tvisten ska det erinras om att det enligt fast rättspraxis uteslutande ankommer på den nationella domstolen, vid vilken målet anhängiggjorts och vilken har ansvaret för det rättsliga avgörandet, att mot bakgrund av de särskilda omständigheterna i målet bedöma såväl om ett förhandsavgörande är nödvändigt för att döma i saken som relevansen av de frågor som ställs till EU-domstolen. Härav följer att de nationella domstolarnas frågor presumeras vara relevanta och att EU-domstolen endast kan neka att besvara frågorna då det på ett uppenbart sätt framgår att den begärda tolkningen inte har något samband med de verkliga omständigheterna eller saken i det nationella målet eller då frågorna är hypotetiska eller EU-domstolen inte har tillgång till sådana uppgifter om de faktiska eller rättsliga omständigheterna som är nödvändiga för att kunna ge ett användbart svar på de frågor som ställts till den (dom av den 21 december 2023, Royal Antwerp Football Club, C‑680/21, EU:C:2023:1010, punkt 35 och där angiven rättspraxis).

41 Även om parterna i förevarande fall inte är överens om tvistens karaktär och saken i det nationella målet, har ingen av parterna ifrågasatt att tvisten är verklig, vilket för övrigt klart framgår av den hänskjutande domstolens uttalanden som sammanfattats i punkterna 13–18 ovan. Av uttalandena framgår dessutom att det inte är uppenbart att de frågor som ställts till EU-domstolen om tolkningen av unionsrätten helt saknar samband med de verkliga omständigheterna och saken i det nationella målet, såsom framgår av beslutet om hänskjutande.

42 Det ska emellertid betonas att den hänskjutande domstolen har ställt sina fem tolkningsfrågor i förhållande till två alternativa faktiska situationer, nämligen en situation där felet i den aktuella mätaren beror på yttre påverkan och den situation där felet inte beror på yttre påverkan.

43 Det anges emellertid otvetydigt i beslutet om hänskjutande att felet inte berodde på yttre påverkan.

44 I den mån frågorna avser en situation som inte motsvarar den aktuella faktiska situationen, såsom den beskrivits i beslutet om hänskjutande, det vill säga att felet i mätaren beror på yttre påverkan, är dessa frågor följaktligen hypotetiska och kan därmed inte tas upp till prövning.

45 ERM Zapad verkar vidare ha dragit slutsatsen att tolkningsfrågorna inte kan tas upp till prövning på grund av att den aktuella situationen inte omfattas av tillämpningsområdet för förordning 2019/943, direktiv 2019/944 eller direktiv 2011/83.

46 Det räcker emellertid att påpeka att när det som i förevarande mål inte på ett uppenbart sätt framgår att tolkningen av en unionsbestämmelse inte har något samband med de verkliga omständigheterna eller saken i det nationella målet, har invändningen att denna unionsbestämmelse inte är tillämplig i det nationella målet inte något att göra med huruvida begäran om förhandsavgörande kan prövas i sak, utan rör tvärtom tolkningsfrågorna i sak (dom av den 28 oktober 2021, Komisia za protivodeystvie na koruptsiyata i za otnemane na nezakonno pridobitoto imushtestvo, C‑319/19, EU:C:2021:883, punkt 25, och, för ett liknande resonemang, dom av den 24 juli 2023, Lin, C‑107/23 PPU, EU:C:2023:606, punkt 66 och där angiven rättspraxis).

47 Vad för det tredje gäller påståendet att det inte råder något tvivel om den begärda tolkningen av unionsrätten, bland annat på grund av att det finns praxis från EU-domstolen på området, räcker det att påpeka att även om det redan finns praxis som avgör den aktuella rättsfrågan har de nationella domstolarna en mycket vittgående möjlighet att vända sig till EU-domstolen om de finner det lämpligt, och den omständigheten att de bestämmelser som begärts tolkade redan har tolkats av EU-domstolen leder inte till att den är förhindrad att meddela ett nytt avgörande (dom av den 6 oktober 2021, Consorzio Italian Management och Catania Multiservizi, C‑561/19, EU:C:2021:799, punkt 37 och där angiven rättspraxis).

48 Mot bakgrund av det ovan anförda kan tolkningsfrågorna inte tas upp till prövning i den del de avser en situation där felet i den aktuella mätaren beror på yttre påverkan.

49 Den hänskjutande domstolen har ställt sina tolkningsfrågor, vilka ska prövas tillsammans, för att få klarhet i huruvida artikel 18.1, 18.7 och 18.8 i förordning 2019/943, artiklarna 10.4, 46.2 d och 59.1 a i direktiv 2019/944 samt artikel 27 i direktiv 2011/83 ska tolkas så, att när den mängd el som en hushållskund har förbrukat inte har kunnat mätas korrekt på grund av ett fel i en mätare, kan ett belopp som beräknats på grundval av en uppskattad elförbrukning faktureras den kunden.

50 För att besvara frågorna ska det inledningsvis prövas huruvida tillämpningsområdet för förordningen och direktiven omfattar de rättsliga följderna av ett sådant fel.

51 Vad gäller artikel 18.1, 18.7 och 18.8 i förordning 2019/943, som är föremål för den första och den tredje frågan, föreskrivs i den artikeln att de avgifter som tas ut av nätoperatörerna för tillträde till näten, liksom distributionstarifferna ska avspegla kostnaderna, vara transparenta och beakta behovet av nätsäkerhet och nätflexibilitet. Dessutom ska distributionstarifferna inkludera de kostnader som de systemansvariga för distributionssystem har för att driva och utveckla sina nät så kostnadseffektivt som möjligt.

52 Det finns således inget i dessa bestämmelser som gör det möjligt att anse att de avser de rättsliga följderna av ett fel i en mätare.

53 Vad därefter gäller direktiv 2019/944 ska det för det första betonas att artikel 10.4 i direktivet, som är föremål för den femte frågan, endast föreskriver en rätt för slutkunderna att av leverantören underrättas om varje avsikt att ändra avtalsvillkoren och, vid en lämplig tidpunkt, om varje ändring av leveranspriserna.

54 Det är emellertid uppenbart att tvisten i det nationella målet inte avser avtalsändringar och i synnerhet inte en ändring av priserna, särskilt då de regler som tillämpas av ERM Zapad fastställs i PIKEE.

55 Vidare avser den rätt till information som föreskrivs i artikel 10.4 i direktiv 2019/944 endast avtalsvillkor som beror på parternas vilja, särskilt elpriset, och inte överförings- eller distributionstariffer, vilka avser att ersätta den systemansvarige för överförings- eller distributionssystemet för användningen av det och som fastställs av tillsynsmyndigheten i enlighet med artikel 59.1 a i direktiv 2019/944.

56 För det andra omfattar elöverföringsverksamhet enligt artikel 46.2 d i direktiv 2019/944, som är föremål för den första frågan – förutsatt att den är tillämplig på en annan enhet än en systemansvarig för överföringssystem, vilket ERM Zapad verkar vara – endast följande uppgift: Inkassera alla avgifter som avser överföringssystemet, bland annat avgifter för tillträde, kompensation för energiförluster och avgifter för stödtjänster.

57 Den bestämmelsen avser således inte begreppet avgifter … bland annat kompensation för förluster, vilket nämns i den första frågan, och den avser uppenbarligen inte heller de rättsliga följderna av ett fel i en mätare.

58 För det tredje ska tillsynsmyndigheten, i enlighet med artikel 59.1 a i direktivet, som är föremål för den andra frågan, enligt transparenta kriterier fastställa eller godkänna överförings- eller distributionstariffer eller metoder för beräkning av dem, eller båda.

59 Det ska påpekas att förutom att det nationella målet varken avser giltigheten av de kriterier eller beräkningsmetoder som föreskrivs i PIKEE eller ERM Zapads iakttagande av dessa vid fastställandet av beloppet i den omtvistade fakturan, motsvarar det beloppet inte en överförings- eller distributionstariff som avser ersättning för användning av överförings- eller distributionssystem, eftersom ERM Zapad genom den fakturan begär betalning av ett belopp som motsvarar den el som YL förbrukat, men som inte har mätts korrekt.

60 Vad slutligen gäller direktiv 2011/83 föreskrivs det i artikel 27 i direktivet, vilken är föremål för den fjärde frågan – om det antas att det direktivet, i motsats till vad ERM Zapad har gjort gällande, är tillämpligt på verksamhet som avser distribution av el – att konsumenten ska vara befriad från sin betalningsskyldighet vid leverans av bland annat el utan föregående beställning.

61 Såsom både ERM Zapad och kommissionen har påpekat krävs det, för att den bestämmelsen ska vara tillämplig, att leveransen av el inte har beställts. I förevarande fall framgår det av begäran om förhandsavgörande att YL, på grundval av ett avtal vars giltighet inte har bestritts, har förbrukat el under den period då den aktuella mätaren inte fungerade korrekt, vilket innebär att det inte kan anses att YL inte hade beställt leverans av elen, och detta oberoende av leverantörens identitet.

62 Mot denna bakgrund ska frågorna besvaras enligt följande:

63 Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

1 Rättegångsspråk: bulgariska.